Bloggpaus

Bloggen tar en paus p g a force majeure.

Den romerska vägen i Giza

Henry Salt (1817)

Åren 1925-1936 utforskade arkeologen Émile Baraize den stora sfinxen i Giza. En anledning är nog så passande på denna blogg: Man hade för sig att det fanns okända rum inne i sfinxen. Men denna gången ska jag ta upp en annan aspekt.

Baraizes viktigaste fynd var resterna av ett rejält tempel som stått framför sfinxen. Att hitta även spåren av en större byggnad på en plats som Giza, det är inte illa.

Yet its excavation was also bittersweet, an object lesson in the trade-offs that come with digging on a palimpsest of history like the Giza Plateau.

En palimpsest är en handskrift där någon raderat texten för att återanvända materialet. Metoden var särskilt aktuell så länge man skrev på dyrbart pergament. Att läsa sådana raderade texter, där kniven skrapat bort det mesta men inte precis allt, är ett givet inslag i studiet av manuskript. Otaliga gamla texter har nått oss som palimpsest; på vippen att försvinna.

Många historiska platser är geografiska palimpsest där man knappt kan ta ett enda spadtag utan att få upp blandade fynd. Och även om bilden av Gizaplatån präglas av byggnadsverk från en påfallande kort period (de tre stora pyramiderna byggdes inom loppet av några decennier) så har den inte varit isolerad från omvärlden.

For Baraize’s temple, the original front porch of the Sphinx, was found below the equally grand processionary way dating from the much later era of Roman Egypt; the latter had been literally built on top of the former, which, by the time the Romans set to work some 2500 years after its construction, must already have been buried by the desert sand. For 20th-century archaeologists, to recover the one meant to destroy the other.

- Jimmy Maher: The Pyramids of Giza, Chapter 12: Tourists, Fabulists, and Diggers, 28 juni 2019

Även om arkeologi är förstörande till sin natur så undviker man i det längsta att förstöra saker i onödan, även sådant som inte är det allra intressantaste för stunden. Så har man inte alltid tänkt. Den romerska vägen i Giza är icke mer. Det vi vet om den stammar från en undersökning gjord 1817.

Gellers kollega Hurkos

In the bloodstained living room where bodies of Miss Tate and Sebring were found beside couch, clairvoyant Peter Hurkos, who worked on Boston Strangler case, studies scene.

- "A Tragic Trip to the House on the Hill", Life magazine, 29 augusti 1969

En dryg vecka efter morden släppte polisen in Roman Polanski i sitt hem. Han åtföljdes av en journalist och en fotograf från tidningen Life. När de kom fram till grinden så trängde sig en medelålders man fram genom folkmassan och presenterade sig själv: Peter Hurkos, "the well-known psychic". Polanski lät honom följa med.

Peter Hurkos med Steve McQueen

Hurkos må, likt alla hans kolleger, ha varit en skojare och skälm, men att han var well-known var inte en överdrift. Hurkos var en av flera hyfsat välkända charlataner i den mediala branschen vid den här tiden. Han hade importerats till USA 1956 av en viss Andrija Puharich, som även om han aldrig påstod sig ha mediala förmågor för egen del är en ännu viktigare och ännu okändare aktör i branschen. Puharich var läkare i US Army och mycket intresserad av paranormala förmågor, som han tog på största allvar. Han förefaller att ha varit rejält godtrogen och lättlurad. Hans "främsta" insats i sammanhanget var när han några år senare imponerades storligen av en israelisk förmåga vid namn Uri Geller, och tog honom till USA för att testas "ordentligt" (jojo) – resten är, som man säger, historia.

Än idag känner alla som har minsta koll till Geller. Hans många kolleger är desto mer bortglömda. Som till exempel Hurkos. Men på 1960-talet var han som sagt hyfsat känd, tillräckligt för att bland annat spela rollen av sig själv i ett avsnitt av deckarserien Perry Mason. En av hans påstådda specialiteter var att genom att röra på föremål "känna" vad det varit med om. En sådan förmåga hade suttit fint i polisiära sammanhang. Mycket riktigt påstods det att han kommit med värdefulla upplysningar i flera utredningar. Utan att ha kollat mer än enstaka (t ex var hans signalement på den ökände Bostonstryparen åt skogen) så kan man lugnt utgå ifrån att de var lika värdelösa som de han "kände" sig fram till på 10050 Cielo Drive.

I Helter Skelter: The true story of the Manson murders (Random House 1974) återger Vincent Bugliosi & Curt Gentry vad Hurkos trodde sig ha kommit fram till:

Hurkos later told the press: "Three men killed Sharon Tate and the other four – and I know who they are.

Facit: En man och två kvinnor utförde morden (en tredje kvinna deltog passivt). Men i sammanhanget är det naturligtvis helt rätt att gissa på en grupp av män.

I have identified the killers to the police and told them that these men must be stopped soon. Otherwise they will kill again."

Bugliosi och Grant lägger till att polisen inte rapporterat någon sådan "information". Om de alls fick den så torde de ha följt standardproceduren när "medier" svamlar loss: Nicka vänligt och ignorera.

The killers, he added, were friends of Sharon Tate

Fel.

turned into "frenzied homicidal maniacs" by massive doses of LSD.

Även om droger förekom så vet vi att det inte alls gick till på det sättet.

The killings, he was quoted as saying, erupted during a black magic ritual known as "goona goona," its suddenness catching the victims unawares.

Så fel det kan bli.

Att påstådda "medier" försöker lägga sig i polisutredningar är ett angeläget ämne som jag tagit upp flera gånger. Se bloggposterna Att sabotera för polisen, Att fortfarande sabotera för polisen och Att sabotera för polisen del 3.

Wikipedia: Peter Hurkos

"Bonus": Hans änka har lagt ut en devot och hagiografisk förteckning över "the world's foremost psychic" på Stephany Hurkos: Peter Hurkos - Biography. Där förefaller att finnas hur mycket som helst att källkolla, för den som ids.

Lördagsfråga 582: Mao

1. En av Samoas alldeles för få mao-fåglar.
2. Observatoriet i Molėtai, Litauen. Eller Molėtai Astronomical Observatory som det blir på internationalesiska.
3. Den färska mangaserien MAO.
4. Det har fixats till sen dess men länge såg brittiska flottans sjukhus vid Maó-Mahón på Menorca ut så här. Sådana sjukhus fanns lite varstans jorden runt på den tid då Britannia härskade över vågorna.

Tomas satte temat, liksom att det ingalunda var taget ur luften. Den 21 september 1949, dvs prick 70 år sedan i lördags, utropade Mao Zedong Folkrepubliken Kina. Ett ordentligare grundande utfördes den 1 oktober, ett jubileum som inte lär gå obemärkt förbi i dagens Folkrepublik.

Prästmannens anteckningar eller Suparnas terminologi

Då och då finner jag att ting som jag varit helt eller nästan helt säker på var missuppfattat, hopskarvat eller rent hittepå tvärtom är helt äkta. En del sådana upptäckter är roligare än andra. Men det är länge sedan jag blev så glad som när jag hittade "prästmannens anteckningar" i original.

Att brännvin dracks i överflöd vittnar en prästmans anteckningar från 1809 om.

- Spritmuseum: Svenskt brännvin – från medicin till monopol

Dessa "anteckningar" har valsat runt ett bra tag på nätet, i lite olika varianter men utan nämnvärda skillnader. Ofta har texten kallats "Konsten att hålla sig nykter". För att sammanfatta så räknas här upp en lång rad namngivna supar som, sägs det, var OK att konsumera dagligen och ändå anse sig nykter. Fast just den "detaljen" återkommer vi till ...

Texten skrevs ner av pastorn i Umeå Johan Anders Linder (1783-1877) på 1830-talet (har inte exaktare datering än så). Varför årtalet i nätversionen blivit 1809 vet jag inte; en tanke är att man föredragit ett av märkesåren i Sveriges historia framför ett anonymare från 1830-talet. Jag hittade texten återgiven av Lars Ericsson i tidskriften Oknytt 1-2 1988, utgiven av Johan Nordlander-sällskapet. Den får här den rubrik som Linder gav den.

Suparnas terminologi

En man, som vill föra en regelmässig diet i mat och dryck, tager sig följande styrke-tårar:

Förutsatt att man icke svultit eller törstat den föregående dagen, besväras man vanligen av slem i halsen, eller så kallade: Tuppar, varför man börjar, efter uppvaknandet, med Tupp-supen. Den kan tagas på sängen.

En stund därefter, och sedan man tagit liten motion, följer den uppfriskande besken – vidare en klar, för att borttaga beskens eftersmak. – Nu dricker man sitt kaffe, varefter kaffe-supen ej förgätes. Vid frukosten tages aptitsup, en på fisken samt halvan. Nu inträder arbetstiden, varunder blott fyllhundar supa.

När middagsbordet är serverat, tages Aptit-supen, och innan man skiljer sig från smörgåsbordet Klacken. Därefter under måltiden, Supen på fisken, halvan och [oläsligt ord]. På e.m. sedan man tagit sin middagslur, drickes kaffe, varefter kaffe-supen ej förgätes. (Den som ej dricker kaffe är berättigad till denna även, med förbindelse att istället för kaffe taga en klar.) Därefter följer Sexan, som näst aptit-supen är den angelägnaste.

Nu har vi the-dags – men en sann patriot dricker ej denna utländska dryck, som dessutom gör magen kvalmig utan då man nu sätter sig till spelbordet tar man sig istället en spelsup. Därefter drickes toddy, och emellan varje sådan är man berättigad till en Mellanbindare och äro glasen ej för stora drickes trenne Toddy, och följdaktligen tagas och 2ne Mellanbindare. Vid kvällsmåltiden de 3ne ordinarie måltidssuparna och då man stiger i sängen bör man ej glömma Lopp-supen och härmed är nu dagen till ända.

Dessa 21 supar äro en måttlig mans dagliga diet, och därjämte hög diet. Likväl kan den vid träget och tröttande arbete något förstärkas. Man uppfriskar sig då med förmiddags-supen och emellan Kaffe-supen och sexan på e.m. Eftermiddags-supen. Vad härutöver förtäres, kan möjligtvis urarta till rummel, och bör därefter undvikas. Dock härunder inbegripna vissa tillfällige supar såsom: Kyrko-sup, tankställare, ressup, för-sup, Apoteks-sup, handels-sup, Släd-sup, osv.

Så överdrivet detta kan synas, har jag likväl varit i tillfälle att se denna diet, i det närmaste åtminstone, följas av mången så kallad måttlig man.

Den sista meningen är, vad jag sett, aldrig med i moderna muntra återgivanden av "prästmannens anteckningar". Det är lätt att förstå eftersom den förtar hela intrycket. Texten är inte alls en uppmaning, eller ens ett nyktert (ha!) återgivande av seder och bruk, utan en drift med "måttliga män".

Pastor Linder var för övrigt med om att 1830 grunda Sällskapet Måttlighetens Vänner. Prästerskapet var det stånd som arbetade mest för att sprida nykterhetsrörelsen, och Linder strävade mer än de flesta kollegerna. Han hade nog blivit lindrigt förtjust av att förknippas med vad som kommit att uppfattas som en saklig beskrivning av supandet i 1800-talets början; om man inte, som jag, tagit det för rent hittepå.

Lördagsfråga 582

Ankan om den svenska klimatkannibalen

Tredje september ska Magnus Söderlund, professor i företagsekonomi med inriktning på konsumentbeteende och verksam på Handelshögskolan, ha ett seminarium på Gastro summit i Stockholm. Söderlunds seminarium får en utmanande rubrik: "Kan du tänka dig att äta människokött?"

- Patrik Oksanen: Så spred sig lögnen om människoköttet och klimatet, Östersundsposten 20 september 2019

Det var varken första eller sista gången som ett seminarium fick en rubrik som stack ut. Men praktiskt taget alla sådana rubriker glöms bort och försvinner kort efter att deras resp seminarier avhållits. Den här rubriken skulle få ett eget liv. Efter bara en vecka hade den muterat till detta:

Svensk forskare föreslår kannibalism för att bekämpa global uppvärmning

- Rubrik på den ryska sajten rossaprimavera.nu, 10 september 2019

Hur gick det till? Förloppet finns kartlagt på mytknäckarsajten EU vs Disinfo: The Kremlin Über-Propagandist and the Beef against Liberalism. Eller se Oksanens återgivning och analys.

En aspekt som förtjänar att begrundas särskilt är att denna visklek hade så olika deltagare. Å ena sidan hittar vi etablerade ryska trollsajter, pålitliga rubrikvrängare som kan stöpa om vilken nyhetstorkenotis som helst till maskirovka och propaganda; där finns Samhällsnytt (fd Avpixlat, fd Politiskt Inkorrekt) och Fria Tider som åtminstone försöker att jobba likadant, om än med mindre resurser och talanger; där finns Breitbart, vars kannibal-tweet retweetades av the Donald; och där finns Falun Gong-sajten Epoch Times som ibland återger fakta, ibland inte. Där finns Aftonbladet och Nyheter 24 som sannerligen inte är lika illa, men som har en mycket lång erfarenhet av att ta lätt på sanningen. Och så finns där Sveriges Radio! Och TV 4, med vilka "det tar fart på riktigt" (Oksanen). För det är de sistnämnda som lanserar soundbites som "Människokött ett alternativ för att rädda klimatet".

Ryska och svenska troll hade nog kunnat komma fram till sina befängda artiklar även utan sådan hjälp. Men det är bestickande att ett jämförelsevis respektabelt mediahus som TV 4 hjälpt till att driva nyheten från verkligheten ut i en ding ding värld. Trots att Sveriges Radio och TV 4 har helt andra värdegrunder och motiv för sina vinklingar än Samhällsnytt, Breitbart och Sputnik så kan resultatet sammanfalla.

Den helande icke-andens universum

I vilka sammanhang behöver man hantera riktigt, riktigt stora tal? Matematik och astrofysik är två exempel jag kommer på direkt. Finns det så värst många fler?

Vad sägs om kvacksalveri?

Historien om Oscillococcinum börjar i slutet av första världskriget. Som om det inte räckte med det stora kriget så härjas världen av mycket små men oerhört dödliga krigare i form av spanska sjukan. Joseph Roy var en fransk läkare som i vävnadsprovet tyckte sig upptäcka den ansvariga mikroben: En vibrerande bakterie som fick namnet Oscillococcus. Snart hittade han den i prover från en rad andra sjukdomar: Gonorré, syfilis, reumatism, mässling, tuberkulos ... Uppenbarligen var han någonting mycket stort på spåren.

Eller inte alls. Vi vet inte riktigt vad det var Roy såg, eller trodde sig se. Vi vet att många av nämnda sjukdomar, som till exempel spanska sjukans influensa, orsakas av virus som Roy garanterat inte kunde se i sina mikroskop.

Det hindrade inte Roy från att ta fram ett "läkemedel". Han var nämligen homeopat, och i den branschen är sådant trivialt. Ett ämne där han trodde sig ha hittat Oscillococcus var anklever, och därför användes lever och hjärta från myskand för att tillverka Oscillococcinum. Anka eller and? Vet inte hur det fungerar, men de där homeopaterna vet väl vad de gör ... *host*

Det är nu vi hamnar i de mycket stora talens värld. Homeopati arbetar ju med synnerligen kraftiga utspädningar, eller potentieringar som de kallar det (läs mer på bloggposten Snabbkurs i homeopati), och Oscillococcinum tillverkas med utspädningar som är ovanligt kraftiga även för att vara homeopati. Den kan anges med koden "200CK" på förpackningen, vilket innebär att den ursprungliga substansen, lever och hjärta från myskand, är utspädd 10⁴⁰⁰ gånger. Hur mycket är det?

Antalet atomer i det universum vi kan observera är sisådär 10⁸⁰. Om man ersatte alla 10⁸⁰ atomer med miniatyruniversum med vardera 10⁸⁰ atomer, skulle man få ett superuniversum med 10¹⁶⁰ atomer. Om man gjorde om greppet, skulle man få ett superduperuniversum med 10²⁴⁰ atomer. Det är fortfarande inte i närheten av 10⁴⁰⁰.

Ett argument mot homeopati är att alla utspädningar över 10³⁵ innebär att en dos av preparatet förmodligen inte innehåller en enda molekyl av den ursprungliga substansen. I detta fall skulle det på varje molekyl av Cairina moschata gå 10³²¹ molekyler av vatten/laktos. Det skulle bli en kub av Oscillococcinum med en sida på 10⁵⁵ ljusår, säger för en molekyl ursprunglig substans. Som jämförelse har det universum vi kan observera storleksordningen 10¹⁰ ljusår.

Whatever you're getting, it ain't duck liver.

- RationalWiki: Oscillococcinum

Finns det exempel från fysiken där man hanterar tal i denna storleksordning?

Som slutkläm några ord om vad "CK" egentligen står för. "C" ser man ofta på homeopatiska preparat. Det innebär att varje utspädning/potentiering är 1:100, så "2C" är utspätt 10 000 ggr osv. "K" står för Korsakov. Han var en tidig rysk homeopat som förenklade utspädningsprocessen på så sätt, att han efter skakandet hällde ut innehållet för att sedan fylla på med vatten.

The Korsakov method was adopted favourably by physicians and pharmacists. Jahr stated, in 1841, "for dilutions one does not wish to keep, the obtained dilution can be emptied out and the same flask can be filled with one hundred drops and shaken one hundred times in order to achieve the next dilution". Although Hahnemann's method is scientifically accurate [ha!], the Korsakovian method lends itself well to computerisation and automation, rendering it the preferred choice for very high potencies in many countries.

- Sulis Remedy Makers: Potencies and the Korsakovian Scale

Så den där utspädningen 10⁴⁰⁰ gånger behöver inte ha mycket med verkligheten att göra. Vilket känns synnerligen passande i sammanhanget.

Ågren

Mitt namn är Ågren, jag kommer stilla
Mot mig blott föga Albyl förmår
Jag sitter hos dig när du mår illa
Och dagen efter för dig gör svår

- Studenttidningen Lundagård (1929)

Det belägg som Svenska Akademiens ordboksredaktion i Lund grävde fram är det hittills äldsta som uppvisats för detta ord. Det är något så ovanligt som ett anagram, alltså av ånger. Även om man inte behöver fundera länge på kopplingen mellan ånger och bakfylla så var den länge språkligt väletablerad: bondånger, även förkortad bondis, var sedan åtminstone mitten av 1800-talet en av de många beteckningarna på kopparslagare, bakrus, och allt vad fenomenet kallats.

Idag definieras ågren (stavat med litet å) som ångest i SAOL, men det verkar vara en sorts missförstånd. Den ursprungliga betydelsen är den som är populärast än idag: bakfylla.

Ett ord som detta är som gjort för upphovsmyter. Mängder av Ågrenar sägs vara ”originalet” till herr, eller i förekommande fall rentav pastor, Ågren. Samtliga dessa påståenden förefaller att vara efterhandskonstruktioner.

Neural nätvärk

Olika stridsvagnar. Bland annat.

Många klintbergare hör till allmänbildningen. Sådana behöver vara just allmänna, säger inte fordra någon bakgrundskunskap utan förstås direkt av alla.

Men det finns också mängder av klintbergare som förekommer inom vissa grupper. Om de handlar om en person, händelse, period eller annan företeelse som inte är allmänt känd så löper de ingen större risk att spridas bland allmänheten (om de inte muterar såklart), men kan spridas desto effektivare i sammanhang där personen, händelsen etc är desto mer känd.

Den anekdot som ska tas upp här förekommer i AI-branschen. Neurala nätverk har, gissar jag, de flesta utanför det facket aldrig hört talas om, och än färre har en susning om hur de fungerar. I detta sammanhang är de en metod för att få en dator att skilja på bilder (ge högre eller lägre utslag). För att åstadkomma det får det först "träna" genom att titta på en rad bilder vars utslag är kända. En lurig egenskap är att inlärningen inte går att analysera; datorn ser bilden X och ger utslaget Y, och vi vet inte varför. NN har använts länge inom AI och på sistone fått fler och fler praktiska tillämpningar. Men den här historien verkar utspela sig en tid tillbaka.

Som vanligt när det gäller klintbergare finns det flera versioner. Här är en:

AI-forskare tog fram ett neuralt nätverk som skulle kunna skilja på amerikanska och sovjetiska stridsvagnar. Man började med 100 bilder av vardera sorten, och tränade nätverket med dem. När det var klart så tog man fram ytterligare 100 bilder av vardera sorten och testade det på nätverket. Det lyckades perfekt! 

Men längre fram så gjordes fler tester, och de gick inte alls lika bra. Nätverket var inte ens bättre än slumpen på att skilja stridsvagnarna. Vad hade hänt? 

Så småningom fann man lösningen: De amerikanska stridsvagnarna hade fotograferats en solig dag, de sovjetiska en molnig. Nätverket hade lärt sig att skilja på soliga och molniga himlar.

En viss Gwern Branwen har gjort en synnerligen gedigen genomgång av denna klintbergare, för en klintbergare är vad det är. Där listas en rad versioner från olika utvecklingssteg, där den ovan är den senaste. Versionerna varierar på alla möjligas sätt utom just beträffande stridsvagnarna och den snopna upptäckten att nätverket lärt sig något helt annat än det man var ute efter (och så saknas naturligtvis alltid hänvisningar till pålitliga källor). Branwen har grävt fram en sannolik början på historien vilket man inte ser ofta. Och så understryker han att poängen med klintbergaren när den återges inte ligger i dået utan i nuet:

After all, presumably nobody really cares about what mistakes a crude perceptron may or may not have once made back in the 1960s; most/all of the story-tellers are using it for didactic effect in warning against carelessness in contemporary & future AI research/applications.

- gwern.net: Tanks

Det är inte minst viktigt: Klintbergare brukar ha en sens moral, även om den inte alltid är glasklar. De är uppbyggliga historier vi berättar för varandra.

Lördagsfråga 581: Romerskt

1. Ett tag var det inne att marknadsföra varor via mikroannonser på "frimärken". Det här gör reklam för tyska cigarrettmärket Juno.
2. Sally Jupiter i Watchmen.
3. I videon till one-hit-wonder-gruppen MARRS "Pump up the volume" fanns det några få rutor som inte var material från rymdprogrammen. Här är en av dem.
4. När den dåvarande planeten Pluto 1930 upptäcktes förknippades namnet i USA inte så mycket med den romerska dödsguden, och inte alls med Disneys hund (som skulle få sitt namn kort efteråt), utan med laxermedlet Pluto Water. Det hade andra effekter dessutom; det förbjöds först 1971 på grund av sin höga halt av litium. Urklippet kommer från en annons där medlet rentav sägs kurera spanska sjukan.

Juno, Jupiter, Mars och Pluto ger fyra romerska gudar. Den satte Tricky.

Drygt!

Vilket av följande alternativ passar bäst beskrivningen "drygt 100"?

1. 95
2. 95-105
3. 105

Om du svarar 3, så är vi i samma sällskap. Jämför SAOL "en dryg mil ngt mer än en mil". Helt oproblematiskt?

Om du svarar 1 eller 2, så är du en del av en språklig rörelse som sätter myror i huvudet på språkvetare. När och hur började folk tolka "drygt" som "knappt" eller "ungefär"?

Jag var helt okunnig om denna språkliga nytolkning tills jag läste professorns språkspalt:

[Två läsare frågade sina resp kolleger] "Om du blev ombedd att köpa drygt tio bullar till ett möte, hur många skulle du köpa då?"

Deras äldre arbetskamrater svarade 12 eller 13, vilket är vad jag också skulle ha sagt. Det intressanta är att flera av de yngre, födda på 80- eller 90-talet, svarade 8 eller 9.

- Lars-Gunnar Andersson: Har du stenkoll på drygt, knappt och nästan?, GP 14 september 2019

Enkla slagningar visar att fenomenet förekommit i ett antal år.

Idag har jag tillbringat dagen i chocktillstånd. Mitt väsen har utsatts för vad vi skulle kunna kalla för en semantikchock

- Ylva Byrman: Dryga metern – är det 95 eller 105 cm?, Språkbloggen i SvD 16 april 2012

Jag menar på att det kan vara ungefär en meter mer, eller mindre.
Han säger att drygt en meter är strax över en meter.

- Användaren lemlestarn på tråden Dryg, drygt, dryga..., Flashback 20 januari 2009

För mig betyder dryga samma som ca. Dryga hundralappen är alltså lite mer eller lite mindre för mig.

- Användaren thisismylife0 på tråden Drygt=lite mer eller lite mindre?, Familjeliv 22 december 2005

Hur det än gått till så är det mycket svårt att se att de nya betydelserna av "drygt" har framtiden för sig. Däremot kan de ställa till mycken oreda bland de som fått fel för sig. För "dryg" betyder lite mer, varken mer eller mindre.

Lördagsfråga 581

Ig Nobel-prisen 2019

Gör om det här, den som kan

Ig Nobel-priserna är, ifall någon missat det, en spexversion av Nobelpriserna; men det finaste av allt är att det sannerligen inte enbart är på skoj. "Honor achievements that first make people laugh, and then make them think" är deras motto, och det lyckas de med, varje år. Jag tycker mig även se att de får mer och mer uppmärksamhet för varje år vilket är väl förtjänt.

Här är de tio priser som delades ut på den ganska högtidliga ceremonin igår.

Anatomi: Vänster testikel är varmare än den högra. Åtminstone på franska brevbärare.

Biologi: Döda magnetiserade kackerlackor beter sig annorlunda än levande magnetiserade kackerlackor.

Ekonomi: Vilket land har de smutsigaste sedlarna (av de som undersöktes: Rumänien).

Fred: Var det är skönast att klia sig (vristen och ryggen).

Fysik: Hur vombater bajsar kuber. (Här nämns Sverige bland mottagarländerna. Vet inte vem av pristagarna som avses. Det noteras även att två av pristagarna härmed fått två Ig Nobel-priser.)

Ingenjörskonst: En maskin som byter blöjor.

Kemi: Ett femårigt barn producerar i genomsnitt en halv liter saliv om dagen.

Medicin: Pizza skyddar mot cancer – om den tillverkas och konsumeras i Italien. (För tillfället mer arbetshypotes än bevisad teori men det är nog bara en tidsfråga.)

Medicinsk utbildning: Klicker-träning, sån som man använder för hundar, fungerar även på kirurger.

Psykologi: För upptäckten att ha en penna i munnen får en att le vilket gör en gladare, samt upptäckten att det inte stämmer. (Det är alltså en mycket känd och föga omstridd psykologisk mekanism som vid närmare kontroll visat sig oriktigt. Klassiskt faktoid-material.)

Prissumman är som vanligt 10 000 miljarder dollar (zimbabweanska). Eller 10 trillion, vilket lätt felöversätts till betydligt större triljoner.

Pristagarna och motivationerna finns på officiella hemsidan www.improbable.com.

Metaf Üsic

Üsic, Metaf, turkisk musikforskare och pedagog (1878 27/10–1914 12/2), presenterade 1912 sina idéer om relationen mellan skäggväxt och skäggform och musikalisk kreativitet, där han bl a hävdade att den ”turkiska musikens” popularitet i Frankrike på 1700-t. var en ”den maskulina konstens” seger över ett ”effeminerat samhälle”. Det står numera helt klart att verket var avsett som en drift med dåtida turk. musikvetenskap, men det togs på allvar och kom att helt ödelägga Ü:s karriär som seriös forskare. Hans stud. (1904–05) av olika former av stimulantias och socialt samlivs inverkan på musiken och musiklivet ledde till misstanken att ”skäggteorin” var en drogfantasi. 

Litt: G. Karaboglu, M. Ü., 1948 (turk.).

- Sohlmans musiklexikon (1951)

Om det inte framgår av sammanhanget så är Metaf Üsic (bara namnet...) hittepå. Men vad har en artikel som denna att göra i ett högst seriöst och i alla bemärkelser tungt lexikon som Sohlmans?
En förklaring som förekommer är att artikeln skulle utgöra en sorts vattenmärke. Klipp-och-klistrande är ju ingen ny företeelse, ifall någon trodde det, och att ge ut andras texter som sina egna har länge förekommit. Men om man i ett lexikon hittar hr Üsic, ja, då är saken klar: Man har plankat Sohlman, oavsett hur mycket man stuvat om och justerat materialet.

En annan förklaring (som inte utesluter den första) är att lexikograferna helt enkelt slappnade av ett ögonblick.

Menckens badkar

Såna här "visste du att"-snuttar var länge populär utfyllnad i dagstidningar. Genom dem har myriader faktoider spritts. Idag lever och frodas deras ättlingar på sociala medier.

Har du hört att

• USA:s första badkar installerades hos en affärsman i Cincinnati 1842?
• landets läkarkår dömde ut badkar som ohälsosamma?
• man på flera platser förbjöd badkar och badkarsbadande?
• det sista motståndet knäcktes sedan president Fillmore 1851 skaffat badkar till Vita huset?

Då har du haft kontakt med en av modern tids "finaste" laddning med faktoider. Och du är i gott sällskap.

Krigsjulen 1917 satte sig skribenten och tänkaren H. L. Mencken och skrev en artikel om badkarets historia i USA. Det var ett skämt, en skojtext full med påhittade "fakta". Några av dem återges ovan.

Mencken skrev väldigt, väldigt många texter. Men ironiskt nog rotade sig ingen av dem så väl i det allmänna medvetandet som A Neglected Anniversary i New York Evening Mail den 28 december 1917.

Några år senare sammanfattade han skojtextens framgångar, hur dess påhitt dök upp som etablerade fakta i alla möjliga sammanhang. Det är bitvis en av de bättre artiklarna jag sett i sitt (inte helt ovanliga) slag: En skribent som upptäckt att tramsiga påhitt kan få större framgångar än mödosamt uttänkta och framforskade artiklar.

Pretty soon I began to encounter my preposterous "facts" in the writings of other men. They began to be used by chiropractors and other such quacks as evidence of the stupidity of medical men. They began to be cited by medical men as proof of the progress of public hygiene. They got into learned journals. They were alluded to on the floor of congress. They crossed the ocean, and were discussed solemnly in England and on the continent. Finally, I began to find them in standard works of reference. 

[...] 

I recite this history, not because it is singular, but because it is typical. It is out of just such frauds, I believe, that most of the so-called knowledge of humanity flows. What begins as a guess -- or, perhaps, not infrequently, as a downright and deliberate lie -- ends as a fact and is embalmed in the history books.

- H. L. Mencken

Hundra år senare ger sökningar på nyckelorden många träffar på sidor som handlar om Menckens skämt. Men nog så många leder till folk som aningslöst upprepar påhitt som USA:s första badkar i Cincinnati 1842 osv.

Museum of Hoaxes: A Neglected Anniversary (1917); Melancholy Reflections (1926)

Skollefteå

I våras tog jag i bloggposten Linköping vid Vänern upp företeelsen med orter som blandas ihop med varandra. I kommentarerna togs en rad fina exempel upp. Dock inte detta:

I oktober 2016 beslutade regionsstyrelsen i Västerbotten med 39 röster mot 36 att stänga barnkliniken i Skellefteå.

- Förlossningskurser i bilen fortsätter i Skellefteå Sollefteå, RiktpunKt 9 september 2019

Artikeln är nu korrigerad (och en irrelevant och felaktig detalj om Stefan Löfven borttagen). Den handlar inte om Skellefteå i Västerbottens län, Västerbottens landskap utan om Sollefteå i Västernorrlands län, Ångermanlands landskap.

Här har vi en viktig dimension i sammanblandandets fysik: Sörlänningars problem med att skilja på norrländska ting. Visst, den förra orten har fem gånger fler invånare än den senare; visst, det är längre mellan orterna än mellan Stockholm och Visby; men utan personliga erfarenheter gör likheten mellan namnen att orterna blir intill förväxling lika för bra många av oss.

Lördagsfråga 580: Big Five

1. B:et på Prins Bertils skorsten står inte för Bertil utan faktiskt för Bonnier. Jodå, förlagsjätten drev en tid färjerederiet Lion Ferry med turer över Kattegat.
2. Rhinoceros 3D, ett program för 3D-grafik o dyl.
3. Svanar återspeglas i elefanter av Salvador Dalí. Tyvärr krävde frågan att jag fick klippa bort tavlans poäng: Att svanarnas spegelbilder utgör elefanter.
4. Uppsala vapen, här i rådhusets fullmäktigesal. En lustig och typisk egenhet är att i heraldiken kan ett lejon som går på alla fyra och är vänt mot åskådaren kallas leopard.
5. Och så en hög buffalo wings i mitten.

Lejon, noshörning, elefant, leopard och (kaffer)buffel ger The Big Five. Det som började som storviltjägarnas grand slam fyller numer en liknande roll inom fredligare safaris. Den satte Christian Henriksson.

Automater: Snabbmat 1900

Automat på Drottninggatan 88, Stockholm

Snabbmat ses allmänt som något som hör senare delen av 1900-talet till. Men för drygt hundra år sedan kunde man i Sveriges större städer äta minst lika snabbt som idag.

matställe, där gästen själf serverar sig ur sådan för ändamålet konstruerad apparat. Sådana matställen, automatrestauranger, hafva i senaste tid med stor framgång inrättats i flera storstäder.

- Nordisk Familjebok (1904): Automat

Automatisches Restaurant i Karlsruhe 1903

När man kommer in i en automatrestaurang så möts man inte av någon personal. Ingen vaktmästare, ingen hovmästare, ingen servitris eller kassörska. På en vägg finns en mängd luckor med myntinkast. Bakom luckorna finns mat av olika slag. Välj vad du vill äta, lägg in erforderliga mynt, öppna luckorna och ta ut dina smörgåsar, kotletter, stuvningar, grötar eller vad du nu vill ha. För drycker finns ett antal kranar med myntinkast. När du försett dig så sätter du dig vid ett bord (placeringen är fri), äter och dricker. När du är klar så lämnar du lokalen. Det är allt. Den enda personal som besökarna under normala omständigheter kan skymta är de som då och då dyker upp för att hämta disk. Snabbt, billigt (ingen dricks!) och effektivt.

Bakom kulisserna: Produktionen å Djurgårdsautomaten, Allmänna gränd (intill Gröna Lund)

I det längsta vägrade jag tro att det fanns mänskliga varelser innanför automaterna. Jag ville tänka att de var enbart "automatiska". Jag föreställde mig att bakom den förnicklade fondväggen med dess luckor skötte arbetet sig självt.
Ända till den dag då ett rött, svettigt ansikte stack fram i den halvcirkelformade luckan i väggen och frågade om mina förti öre betydde bräckkorv eller risgrynsgröt. Det var samma pris på bäggedera.
Jag fick en chock.

- Ivar Lo Johansson

Automaterna såg dagens ljus i Berlin 1895. Till Sverige kom de 1899. Då öppnade åtminstone fem stycken i Stockholm, Göteborg och Malmö. Här en beskrivning av den allra första, i hörnet av Drottning- och Karduansmakaregatorna i Stockholm:

I lokalen, som är inredd med solid elegans, upptages inre långväggen af den stora marmorbuffet, i hvilken automaterna äro anbragta och som består af 3 afdelningar. 1) den egäntliga restaurangen med smörgåsar à 10 öre, kallskuret à 25 öre och s.k. säxor [här: smårätter] à 50 öre, 2) öl- och vinutskänkningen, med 5 öl- och 4 vinkranar, samt 3) konditoriafdelningen med bakvärk, té, buljong, choklad och kaffe.

- Aftonbladet återges i Jämtlandsposten den 15 september 1899

Som mest fanns ett 60-tal automater i Stockholm, ett 15-tal vardera i Göteborg resp Malmö, samt en mängd enstaka lite varstans. Statusen var högst när företeelsen var ny och spännande. Bland de första kunderna fanns kontorister och biträden med korta lunchraster, i synnerhet kvinnor för vilka vissa automater hade särskilda avdelningar; annars gick det inte an för dem att vistas ensamma på lokal.

Det förekom även att rätter lagades på beställning istället för att varmhållas. Då börjar de likna vår tids "snabbmat", där rätterna och valmöjligheterna blivit så många att individuellt hopplockade burgare etc blivit regel istället för undantag.

Under senare delen av världskriget måtte ransoneringar ha trasslat till affärsmodellen. Då hade nyhetens behag ändå börjat gå över. Efter kriget övertogs automaterna av (citerar Ivar Lo igen) "arbetare, gatflickor i försvarlig ålder, sena nattvandrare med våta skor som satte fotspår på golvplattorna, violinister med fioler men utan någon att spela för". Då behövdes inte längre de särskilda automater för "arbetsklassen" som nämns i artikeln från 1899. Vart kontoristerna m fl, vars lunchraster väl inte blivit längre, tog vägen framgår inte.

Det framgår heller inte när automatrestaurangerna försvann. Jag får intryck av att det inte gick snabbt men långsamt, att de sakta minskade i status, antal och betydelse under 1930-talet. Det känns inte som någon vågad gissning att andra världskrigets ransoneringar utgjorde dödsstöten. Den sista automaten i halvfart, så att säga, var Wega i Öresundshuset, Malmö. Den tjänstgjorde som ölkafé fram till 1961, då inredningen överlämnades till stadens museum.


Christian Kindblad: Automatrestauranger — ett snabbmatskoncept från 1890-talet, Kulturarv Malmö 24 augusti 2011
Johan Lindberg: Automatrestauranger – för mer än 100 år sedan, SvD 31 maj 2016
Wikipedia: Automatrestaurang

Lördagsfråga 580