Üsic, Metaf, turkisk musikforskare och pedagog (1878 27/10–1914 12/2), presenterade 1912 sina idéer om relationen mellan skäggväxt och skäggform och musikalisk kreativitet, där han bl a hävdade att den ”turkiska musikens” popularitet i Frankrike på 1700-t. var en ”den maskulina konstens” seger över ett ”effeminerat samhälle”. Det står numera helt klart att verket var avsett som en drift med dåtida turk. musikvetenskap, men det togs på allvar och kom att helt ödelägga Ü:s karriär som seriös forskare. Hans stud. (1904–05) av olika former av stimulantias och socialt samlivs inverkan på musiken och musiklivet ledde till misstanken att ”skäggteorin” var en drogfantasi.
Litt: G. Karaboglu, M. Ü., 1948 (turk.).- Sohlmans musiklexikon (1951)
Om det inte framgår av sammanhanget så är Metaf Üsic (bara namnet...) hittepå. Men vad har en artikel som denna att göra i ett högst seriöst och i alla bemärkelser tungt lexikon som Sohlmans?
En förklaring som förekommer är att artikeln skulle utgöra en sorts vattenmärke. Klipp-och-klistrande är ju ingen ny företeelse, ifall någon trodde det, och att ge ut andras texter som sina egna har länge förekommit. Men om man i ett lexikon hittar hr Üsic, ja, då är saken klar: Man har plankat Sohlman, oavsett hur mycket man stuvat om och justerat materialet.
En annan förklaring (som inte utesluter den första) är att lexikograferna helt enkelt slappnade av ett ögonblick.
2 kommentarer:
Idén om vattenmärke låter konstig, det vore ju mycket effektivare att använda speciella ord eller ordkombinationer i alla artiklar i så fall. Det är väl knappast någon som kopierar hela lexikonet ändå
https://en.wikipedia.org/wiki/Fictitious_entry
Motsvarande sida i svenska Wikipedia (spökord) refererar till och med till ämnet för dagens blogginlägg.
Skicka en kommentar