Ågren

Mitt namn är Ågren, jag kommer stilla
Mot mig blott föga Albyl förmår
Jag sitter hos dig när du mår illa
Och dagen efter för dig gör svår

- Studenttidningen Lundagård (1929)

Det belägg som Svenska Akademiens ordboksredaktion i Lund grävde fram är det hittills äldsta som uppvisats för detta ord. Det är något så ovanligt som ett anagram, alltså av ånger. Även om man inte behöver fundera länge på kopplingen mellan ånger och bakfylla så var den länge språkligt väletablerad: bondånger, även förkortad bondis, var sedan åtminstone mitten av 1800-talet en av de många beteckningarna på kopparslagare, bakrus, och allt vad fenomenet kallats.

Idag definieras ågren (stavat med litet å) som ångest i SAOL, men det verkar vara en sorts missförstånd. Den ursprungliga betydelsen är den som är populärast än idag: bakfylla.

Ett ord som detta är som gjort för upphovsmyter. Mängder av Ågrenar sägs vara ”originalet” till herr, eller i förekommande fall rentav pastor, Ågren. Samtliga dessa påståenden förefaller att vara efterhandskonstruktioner.