Men plötsligt hasade Kalle sig ned, drog undan stången och började rulla sig i gräset.
– Va ä dä? Va ä dä? viskade vi. Men Kalle tecknade åt oss att hålla muggan och började åter i vansinnig glädje rulla sig, medan han höll händerna för munnen för att kväva skrattanfallet.
[Anledningen till glädjen meddelas]
Vi började alla rulla oss i gräset för att ge luft åt våra känslor. Det var ett av den tidens sätt. Månne det begagnas än?
- Albert Engström: Gårdvaren, ur Min 5te bok: Berättelser och stämingar (Albert Bonniers 1910)
På det världsvida internätet begagnas det förvisso, åtminstone i uttrycket ROFL, Rolling On Floor Laughing. På hur stort bokstavligt allvar folk tar uttrycket har jag ingen aning om. Finns det folk som verkligen kastar sig på golv eller annat underlag för att medelst rullande demonstrera sin munterhet?
Albert Engström föddes 1869. När han utförde de nattliga hyss som beskrivs med jämnåriga kamrater var de omkring 10 år. Då vet vi när åtminstone svenska skolgossar kunde bokstavligen ROFL. Jag vet inte om det finns någon systematisk metod att ta reda på mer om saken; inte ens de mest ambitiösa inventeringarna av seder och bruk hade väl en kolumn för sådant.
1 kommentar:
När jag var ung på 80-talet så hände det att jag och min bror triggade varandra till skratt över något skämt som gjorde att vi till sist rullade ner på golvet och vred oss av skratt. Det blev en spiral där hans skratt gjorde att jag skrattade ännu mer vilket triggade honom tillbaka, till sist fick man svårt att andas.
Skicka en kommentar