Elvis ekorrar

Brown squirrels in skillet with small amount of fat. Place squirrel in pressure cooker and cook under pressure for 15 minutes to tenderize. Sauté onion, green pepper, celery, and garlic in drippings in skillet; add rice, squirrel, potatoes, seasonings, and enough liquid to cook rice and potatoes. Cover; simmer slowly until tender.

Tidigare på faktoid-bloggen: Elvis-mackan (som i tidigare lördagsfråga beskrevs utförligare än jag någonsin vågat hoppats). Men nu är det en annan rätt jag funderat över.

Åt Elvis ekorrar?

Det skulle i så fall inte ha varit under hans utspejsade 70-tal, då han med den rike & berömdes rätt kunde ta sig för vilka hyss som helst, utan tvärtom innan karriären tog fart. I södern är ekorre en kanske inte så vanlig men heller inte helt ovanlig rätt.


Receptet från Wild Game Recipes: Squirrel with Rice and Potatoes

Lördagsfråga: Huvudräkning

Önskas förstoring?


Eller tydligare:



Grejen är alltså att detta problem går att lösa medelst huvudräkning. Hur?

Humanistiskt lagda kan leta reda på konstnären.

Hittlers kort

Hitler grundade ju inte partiet. Innan det blev NSDAP (där NS = nationalsocialism) så hette det D. A. P., Deutsche Arbeiter-Partei. Grundaren hette Anton Drexler och hade en inte alls oviktig roll, vilket man får intrycket av när man läser den grovt tendentiösa beskrivningen i Mein Kampf.

Medlemskortet ovan rymmer en förfalskad detalj: där står en sjua, alltså att Hittler skulle ha varit medlem nr 7. I själva verket stod där 555. Fast det innebar inte att han var den 555:e medlemmen; för att siffrorna skulle se lite bättre ut, började man på 501. Han var alltså medlem nr 55.

Det verkligt ironiska här är att man först fejkat en siffra uppåt för att se bättre ut, sedan fejkat den nedåt för att se bättre ut.

Vassera, sgu och annat gammalt

Vilka uttryck svängde sig folk med förr? För en hundra år sedan eller två? "Guds död", "Jistanes" och "För böfvelen"? Där man lägger in gammeliserande stavning med "hv" eller "fv" m.m. där det verkar passa.

Men se här ett genuint gammalt uttryck som verkar ha fallit i fullständig glömska, då knappt någon längre minns att det ens funnits: vassera.

Helt kortfattat började detta uttryck, som väl knappt ser ut som svenska ens, som en lång mening som "Vår Herres trä" eller "Vår Herres fem sår" (där alltså Vår Herre = Jesus) eller liknande. Omsider kom "vars herra..." att förkortas till "vassera". Ofta föll resten bort, i ett fall där det bevarats ger det just ingen ledtråd om man inte känner till sammanhanget: vassera tri.

Om ni någonsin läser lite äldre texter så skall ni alltså inte bli förvånade om folk drar en "vassera" då och då. Som ett mycket milt uttryck, inte ens svordom.

Kan passa på att nämna en sorts släkting som är i högst levande bruk. I Danmark hade man för länge sedan en fras "så Gud være mit vidne" eller liknande; liksom "Vår Herre"-fraserna ovan fanns den i en mängd varianter. Omsider kom den att slipas ända ner till om inte fotknölarna så den enda inledande stavelsen, eller vad det kan heta: s'gu.

Om ni aldrig hört det där utfyllnadsordet, så har ni aldrig varit i Danmark. Däremot är det nog ytterligt få av de talarna som har den blekaste aning om dess ursprung. Men så är det med språk. Hela tiden, överallt.


Länk:
Ulla Stroh-Wollin, Från vassera till herregud - om Vår Herres medverkan i 1700-talets svordomar [PDF]

Bryt ett ben

I vissa branscher frodas vidskepelsen särskilt väl; jägare, militärer och barnaföderskor kan ha de mest bisarra hyss för sig. För att bara nämna några exempel.

Men i nämnda fall så är det ändå något som står på spel, mot krafter som man inte begriper sig på, och som därmed uppmuntrar just vidskepelse. Inte så mycket jägare idag, men väl en gång i tiden då jaktlycka innebar skillnad på mättnad och hunger; militärer i aktion kan riskera livet ungefär hur många gånger som helst per dygn; och gravida har såväl sin egen som den kommandes väl att bekymra sig för.

Då är det desto märkligare att branscher där långt mindre viktigare ting står på spel hållit vidskepelsen vid liv. Som teatern.

För detta är alldeles sant: Det finns mängder av skådespelare, eller scen-aktörer av alla de slag, som inte på några villkor vill bli önskade "lycka till!" innan en föreställning. Det ger otur. Som om en viss önskan i en viss situation kan få ödes-trollen, med sinne för att jävlas, att skapa motsatt effekt. Därför har man istället en anti-önskan: Break a leg! När nämnda troll hör detta så skall de ta det bokstavligt, och fortfarande inställda på att jävlas se till att föremålet för önskningen får uppleva motsatsen till ett benbrott, alltså en bejublad succé.

... Ja, när jag skriver detta så träder fånighets-filtret i aktion; nämen kom igen, det finns väl ingen frisk person som tänker så!? – Jag lämnar den frågan obesvarad. Att det finns många i showbiz som är vidskepliga är ett faktum.

Men folk som inte är i showbiz vet ju inte detta så de önskar alla artister och skådespelare lycka till. Bara inte artisten säger "tack" så går det bra.

- John Houdi (illusionist), Vidskepelse

Riktigt intresserad blev jag när jag upptäckte att "break a leg" inte finns belagd tidigare än 1920-talet, om Wikipedia-artikeln är att lita på. Läs den gärna hur som helst, för fina exempel på efterhandskonstruktioner; alltså vad just benbrott har med teatern att göra. Ifall ni inte kommer på någon koppling just nu – själv gör jag det inte – så finns det andra som tänkt till. I onödan, är jag rädd. Och tyvärr inte så länge som man kanske velat, alltså att önskningen vart belagd sen Shakespeare eller så. 1900-tal, avgjort.


Wikipedia: Break a leg

Allmenndannende virksomhet

Det är något mycket säreget att läsa sig själv i översättning.

Snart fremsto faktoidejakt som den mest interessante, spennende, utfordrende og allmenndannende intellektuelle virksomheten jeg noensinne hadde støtt på. Så det har ikke vært vanskelig å fortsette. Og jeg opprettet en hjemmeside: www.faktoider.nu. Her har jeg lagt ut artikler og oppdatert dem, og her (akkurat som på bloggen faktoider.blogspot.com) kan besøkende legge igjen kommentarer og korrigeringer.

- ur Peter Olausson, Strutsen gjemmer ikke hodet i sanden. Pax forlag 2010, "ultimo april".

Det sistnämnda är alltså siste april; jag har inte sett "ultimo"-formen förut, den ser arkaisk och faktiskt lite tetig ut på svenska (åtminstone om den skrivs på fullt allvar), men finns i levande bruk på andra ställen: Norge, Danmark och Holland t.ex.

Lördagsfråga: New York

1. Jag vet inte vilket luftskepp detta är, eller om det är tyskt eller amerikanskt. Men över New York är det, helt klart.
2. Ne Cede Malis skall vara familjen Bronks valspråk. Liksom vapenskölden - jag vet inte om de var adliga eller hade aspirationer åt det hållet, eller körde med sånt ändå. I vilket fall är det Bronks gamla ägor som gett namn åt just Bronx. Bildkälla: An interview with William Bronk
3. Jag tog med borsten, cola-flaskan och annat krafs, som gör att denna bild snarare ser ut som det egna garaget än en hyperteknisk anläggning där atombomber framställs. Men det är alltså det senare. "Tickling the dragon's tail" kallades eller beskrevs ett tidigare prov i Manhattan-projektet, faktiskt det allra första, där man med vett och vilja var en hårsmån ifrån att spränga en atombomb. Men det utfördes enligt konstens alla regler - snarare än det fipplande med skruvmejsel som 1946 tog död på Louis Slotin.
4. Billy Crudup gjorde ansiktet för Dr Manhattan i Watchmen (jag har inte sett filmen men serieboken är sanslöst bra). För kroppen anlitade de utvikningsgrabben Greg Plitt.

Flygangrepp 1914

Omslaget på Kriegsbilder - Das Leben im bild, 40/1914: "Deutsche Flieger über Paris", "Tyskt flyg över Paris".

Den första tyska flygbombningen gjordes så tidigt som 30 augusti 1914. Tre bomber släpptes. De verkar inte ha gjort några nämnvärda skador på vare sig personer eller materiel. I likhet med en del andra spektakulära angrepp - som Pariskanonen (som kallats men inte var Tjocka Berta) eller ett senare krigs V-1 och V-2, med många fler exempel - kan man rimligtvis inte ha förväntat sig något nämnvärt militärt resultat. Syftet var snarare dels att visa fiende, egna och omvärld vad man gick för, dels "går det så går det".


Ordet dogfight är militär slang och har betytt vad det gör från början: Man jämförde jaktstrid (plan mot plan) med ett hundslagsmål. Det var just under första världskriget som begreppet kom i bruk; logiskt nog, eftersom det var då företeelsen först förekom.


Ur The Great War in Europe: Aerial Attacks on Paris

Lördagsfråga: Östligt

Pluto

... I don't honestly remember why. I think we were stoned.

Ben Sharpsteen, animatör på Disney, misslyckas med att förklara hur Pluto fick sitt namn. Året var 1930, alltså några månader efter att den amerikanske astronomen Clyde Tombaugh upptäckt den senaste planeten (ja, jag vet...). Den fick sitt namn efter underjordens gud i den romerska mytologin. Därefter fick hunden förmodligen namn efter planeten, snarare än guden.

Att en munter jycke i en tecknad film heter likadant som en bister dödsgud är ännu en sån här bisarr vardagsgrej som man vant sig vid. Hur den togs emot av sin samtid vet jag inte.



"Pape Satàn, pape Satàn aleppe!",
cominciò Pluto con la voce chioccia;
e quel savio gentil, che tutto seppe,

disse per confortarmi: "Non ti noccia
la tua paura; ché, poder ch'elli abbia,
non ci torrà lo scender questa roccia".

- Dantes Inferno, canto VII

James Chadwick

Hans avsikt var att läsa matematik. Inträdesproven hölls offentligt i en stor, till trängsel fylld sal, där Chadwick hamnade i fel kö. Han hade redan börjat svara på frågor när han märkte att de handlade om fysik. Eftersom han var oerhört blyg kom han sig inte för med att förklara utan började snällt att läsa fysik.

Källa: Richard Rhodes, Det sista vapnet (Hammarström & Åberg 1990) s. 135; (Simon and Schuster 1986 m.fl. upplagor)


James Chadwick är en intressant person på många sätt. Han vistades i Tyskland när (första) världskriget bröt ut, och kom därför att tillbringa de åren i fångläger. Han föreslog tidigt att vissa resultat i fysiska experiment kunde tillskrivas en atompartikel som saknade laddning - alltså till skillnad från protonen med positiv laddning och elektronen med negativ - vilket dels var långtifrån självklart, dels inte särdeles enkelt att lura ut medelst andra experiment, då partikeln som sagt var elektromagnetiskt neutral.

Men till slut gick det. 1932 kunde Chadwick visa att det han trott var sant. 1935 fick han Nobelpriset i fysik.

Neutronstrålande av grundämnen blev nu inne, och några år senare konstaterades att när neutronstrålning av uran resulterade i barium så var det ett tecken på att kärnklyvning ägt rum. Ännu några år senare sprängdes bomberna i Trinity, Hiroshima och Nagasaki.

Därmed inte sagt att atombomberna inte kommit till ifall Chadwick gått rätt när han skulle skriva sitt prov. Upptäckten av neutronen, bland många fler, låg i tiden, och hade kommit fram ändå. I England, Frankrike eller Tyskland, för att nämna de mest aktiva länderna. Men redan Chadwicks karriär är ett intressant exempel på hur fel kan bli rätt.


Se även:
Mr. Bean skriver ett prov (YouTube)

Egghunter

Front 242: Headhunter (1988). En dunderbra (tycker jag) låt med en riktigt tetig (tycker jag) video av Anton Corbijn, Holland. Han kommer alltså inte från Belgien vilket bandmedlemmarna gör, och det är också Bryssels berömda Atomium (från världsutställningen 1958) som skymtar här och var. Men faktoiden i sammanhanget är en annan.



I videon förekommer ägg. Och äggskal. Lite varstans; när jag ser bilden ovan tänker jag att det ser ut som ett montage, men det är alltså tjejen med äggskals-hatten som står och väntar på mannen som bär jätte-ägget. Och så vidare.

Vadårå?

Jo, när Anton Corbijn, som för övrigt är mycket känd för såväl sitt fotograferande som videor för U2 och Depeche Mode, och en del annat dessutom, fick uppdraget Headhunter så hörde han lite fel - Egghunter. Och så fick det bli. "Something that is quite well known to the older music fans but less known to the new generation of industrial music fans ..." enligt artikeln jag hittade; jag gissar att jag räknas som older i sammanhanget men hade aldrig hört talas om denna osannolika miss förrän rätt nyligen. Ja ja.

Even after he knew the correct title was "Headhunter", he still wanted to keep the eggs throughout the video clip. The mistake gave birth to a very absurd clip which was brilliant. It shows that even mistakes can become great ideas.

Själv tycker jag att hans video är skit och allt annat än great, men hur som haver. Det är intressant hur det kan bli.

Och framför allt: Har man studerat faktoider så vet man att sånt här händer överallt, hela tiden. Och i allehanda sammanhang dessutom. Det är oerhört mycket läskigare än att folk kånkar omkring med ägg till låten Headhunter.

Källa: An egg or a head? Side-Line music magazine, 28 december 2006

Asteroid-faktoid

Faktoid kommer från faktum + oid, där sistnämnda kommer från grekiska eidos = bild, liknelse. Någonting som liknar ett faktum (men inte är det). Andra exempel är planetoider som liknar planeter, humanoider som liknar människor, och så vidare.

Och så denna: asteroider - som liknar stjärnor. Hur då? Det gör de ju inte alls?

Nja, grejen var att när man i början av 1800-talet upptäckte dessa himlakroppar så noterades att de till skillnad från planeter saknade utsträckning, de var punkter i teleskopen. Däri ligger det stjärn-lika. Inget annat. Termen myntades för övrigt av William Herschel, som utöver sin mest kända upptäckt Uranus även upptäckte infrarött ljus, fann att koraller är djur och inte växter, skrev ett antal symfonier, och även i övrigt verkar ha varit en riktigt intressant herre.

Lördagsfråga: Citron

1. I hetaste laget / Some Like It Hot (1959) med bl.a. Tony Curtis, Jack Lemmon och Marilyn Monroe.
2. "Lemon" betyder ungefär "kass". Därför hajade folk till inför denna annons. Klassiker från 1960. Läs mer.
3. Britt-Marie Citron, Sölve & Co (Norstedts 1998). En beskrivning av den osannolika historien i Motala. (Som inte har någon koppling till HMS Sölve, byggd 1875 på Motala varv i Norrköping, och som jag hittade när jag letade.)
4. Den faktiska varan, lagd på tork. Inlagd citron är tydligen en grej i nordafrika, i synnerhet Marocko. Måhända det smakar bättre än det ser ut.

Knäckt på ingen tid alls av Pölsa Dum.

Mysterier

Mysterier är det bästa som finns. Om man verkligen vill intressera folk för något givet ämne finns det en helt osviklig metod: påstå att ämnet är ett "mysterium", och alla kommer genast att lyssna och tevekamerorna börjar rulla. Det som är mystiskt är också intressant, verkar resonemanget gå. Gammal hederlig forskning som kommer fram till gamla hederliga forskningsresultat genom att studera ett material är inte alls lika massmedialt gångbart.

Vet ni vad som avses? Återkommer till det.

Citatet kan tillämpas på nästintill vad som helst. Såväl Bermuda-triangeln som Palme-mordet eller Estonia; liksom Hitlers supervapen, borttappade kropp och flygande tefat, eller Illuminati, eller nollpunktsenergin; för att gå ner till de ännu lägre divisionerna.

Att avfärda trams som trams är ibland svårt, ibland lätt, men det genererar varken uppmärksamhet, berömmelse eller pengar. Att lyfta fram något som ett olöst mysterium är betydligt lättare, och ger inte sällan betydligt bättre utdelning - såväl i hårda valutor som pengar, som mjukare men inte mindre värdefulla valutor som uppmärksamhet, beundran och berömmelse. Varför det är så vet jag inte, men att det är så bevisas dagligen och stundligen.

Det inledande stycket är förresten från Ola Wikander, I döda språks sällskap (W & W 2006), s. 199. Det han skall komma till är etruskiska, det gamla italienska språk där det visserligen finns gott om frågetecken att räta ut för den hugade, men vars rykte som särdeles mystiskt och gåtfullt icke desto mindre kraftigt överdrivits, av oklara skäl som måhända går ända tillbaka till de gamla romarna; redan dessa verkar ha haft märkvärdigt dålig koll på den kultur som de inte bara ersatt utan även dragit nytta av och historiskt sett var en del av. Det är alltså inte i närheten lika mystiskt som de exempel jag använde för att illustrera, men funkar ändå.

Lördagsfråga: Något av en repris

Varför Wegener misstroddes

Alfred Wegener (1880-1930) var inte den förste att notera att Sydamerika och Afrika passade ihop som pusselbitar, men han var den förste som lanserade en komplett teori för att detta var en process som pågår än idag - kontinentaldriften.

Eller, inte riktigt komplett. En brist var att han inte kunde förklara hur kontinenterna kunde glida runt i vad man då antog var en sammanhängande jordskorpa; så småningom skulle svaret komma i form av plattektoniken. (Det kan påpekas att även etablerade geologer menade att kontinenterna en gång hängt ihop, för att sedan brytas loss och stelna i sina nuvarande lägen.) Detta brukar förklaras som det främsta problemet, vilket det kanske var, men det var inte det enda.

Ett annat problem, som av någon anledning fått mycket liten uppmärksamhet, kan enklast visas med följande:



Illustration ur Alfred Wegener, Die Entstehung der Kontinente und Ozeane (1929).

Den geologiska perioden karbon inträffade för ca 300-360 miljoner år sedan, eocen för 57-35 miljoner år sedan, och kvartär är den nuvarande perioden som på Wegeners tid började för 1,8 miljoner år sedan (detta ändrades 2009, se kortkort beskrivning här).

Problemet är att världskartan visserligen förändrats, men inte i närheten så snabbt som Wegener menar. Nordamerika och Europa fjärmar sig med någon cm/år; jag har fått olika uppgifter om vad Wegener hävdade, om det var 100 cm (enligt Gamows bok från 1948) eller hela 250 cm (enligt Berkeley-sidan). Men fel var det, vilket man kunde visa även på den tiden. Om man kommer med en teori som går emot den etablerade så gäller det att ha extra god koll på detaljerna. Att bara ha rätt (vilket visserligen inte är så bara) räcker inte, man måste också kunna visa det. Vilket, mycket förenklat, är vad vetenskap går ut på.

Jag måste säga att min syn på Wegener som en vetenskapens förkämpe, som går ut i strid mot fördomar och dumhet, fått sig en rejäl törn.


Länkar:

• Nils Edelman, Myten om kontinentaldriftens historia, Folkvett 4/2003 (dock inget om problematiken enligt ovan)
  
• Faktoid-bloggen: Läget 1948 om en högintressant populärvetenskaplig skrift jag hittade
  
• University of California om Alfred Wegener
• Alfred Wegener, Die Entstehung der Kontinente und Ozeane scannad och utlagd i sin helhet
  

Norsk struts

Peter Olausson, Strutsen gjemmer ikke hodet i sanden - En bok om faktoider (Pax 2010). Översättning Lars Nygaard.

Det är alltså Är det verkligen sant? (Ordalaget 2009) som kommer ut på norsk i april. Först sades det lagom till den 1:a vilket forlaget tyckte var passande och bra (ifall ni inte vet vad "förlag" kan heta på norska annat än forlag, googla), fast nu står det "ultimo april" vilket är den sista. Nåväl.

Mange påstander oppfattes som fakta, men er usanne eller upresise - de er faktoider. Denne boken knekker myter, rydder opp i vrangforestillinger og forklarer hvordan ting egentlig henger sammen. Lettfattelig og poengtert presenterer Peter Olausson et utvalg helt alminnelige feiloppfatninger, misforståelser og halvsannheter.

Är det inte märkligt att jag fortfarande hör Marve Fleksnes stämma i mina öron närhelst jag ser norska. Vare sig det är bokmål, som här, eller nynorsk - inte för att ens mitt tränade *ähum* lingvistöra kan avgöra skillnaden. LA8PV?

Jag vill särskilt nämna slutklämmen. Formuleringen är inte min, men jag motsatte mig den inte heller.

Perfekt for alle besserwissere og deres hustruer!

Förlagets presentation

Marie Antoinette

Marie Antoinette, hon visste ett sätt
att lindra svälten när den var som störst

Hon skulle hejda nöd med sitt överflöd
och med vin släcka all törst

Men om nån frågade hur hon skulle fixat'
så log hon och sa: Kära vän,
låt dem stackarna få äta kakor
så blir de nog belåtna sen

Ur en låt från skivan Reggae Team (1982) från bandet med samma namn. Texten skriven av Gawe Gornitzka eller Mats Ahrrénborg.

Har varken hittat text eller musik någonstans; det ovanstående återges av en anonym intervjuad från SR P1:s program Mytjägarna del 7, först sänt 6 augusti 2009. Att det är någorlunda korrekt har bekräftats av bandmedlemmen Thomas Gylling.

... Och poängen med att jag lägger ut denna text just här är alltså att Marie Antoinette inte sade det där om kakor, bakelser, eller vilka versioner som cirkulerar. Så av de tre ting hon blivit känd för - Frankrikes sista drottning, giljotineringen och kakorna - stämmer två.

Se även faktoider.nu: Marie Antoinettes bakelser

Lätt och svårt

Det är lätt att skriva deckare. Det är svårare att skriva en artikel på 5000 tecken där allt ska vara hundra procent korrekt.

- Stieg Larsson

Citatet kommer för övrigt från den enda intervjun med honom där han berättar om sitt författarskap: En man för historieböckerna, Lasse Winkler i Svensk Bokhandel, 9 november 2004.

Lördagsfråga: Gult

• Omslaget till Mellow Yellow, Donovans album och hit från 1967. Bakgrunden lär vara den hysteriska faktoid som jag bloggade om häromåret: Röka bananer.
• Huangdi, känd som den gule kejsaren, är en sant legendarisk figur i kinesisk historia. Det finns knappt någon ände på allt som han tillskrivs.
• The Yellow Kid, vars status som "världens första serie" kan ifrågasättas. Mickey Dugan, som han egentligen heter, var en kinesisk unge i Hoogan's Alley, en serie eller snarare serie av skämtteckningar, ritad av Richard F. Outcalt. En detalj som kan nämnas här hans flintskallighet, som kan ha varit en på den tiden vanlig åtgärd mot löss. Effektiv - men idag hade den inte funkat. En annan är att han blev stor inom merchandising; den som trodde att Pokémon, ninja-sköldpaddor, miljoner Musse-prylar m.m. är nytt har något att lära. Se även Wikipedia: The Yellow Kid.
• Bild från Dunkirk, en än idag flitigt omdebatterad händelse, då den var ett av Hitlers stora och märkliga misstag: varför anföll han inte? Vilken skillnad det nu gjort... Hur som helst var den ett resultat av Fall Gelb, "operation gul" (eller hur man nu översätter Fall), den intetsägande kodbeteckningen på den inledande fasen av anfallet mot Frankrike 1940.

Och vad lördagsrubriken "Primärt" beträffar, så syftade ledtråden mot det faktum att gult är en primärfärg.

Historia = kungar och krig

Intet nytt under solen:

Krigsskildrarna, krigsromantiken från forna dagar, krigshjälteglorian måste bort och plats skall lämnas i historieundervisningen till tids- och livsbilder ur kulturhistorien. Barnen skola lära sig förstå, att utvecklingen gått i den riktningen, att människorna allt mera behöva varandra, att "kampen för tillvaron" måste utbytas mot "ömsesidig hjälp för tillvaron", som Krapotkin säger.

- Johannes Johansson skriver i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningens tidning Freden, återgett i Svensk Läraretidning nr 53, år 1930

"Krapotkin" är Pjotr Kropotkin (1842-1921), geograf, zoolog och en av Rysslands mest kända anarkister.

Lördagsfråga: Primärt

Den förste paragrafryttaren

Varifrån kommer detta tyvärr ständigt aktuella begrepp: paragrafryttare?


Det kommer från principryttare, närmare bestämt tyska Prinzipienreiter. Detta ord har en födelsedag: den 12 oktober 1844. Då skrev fursten med det osannolika namnet Heinrich LXXII, Fürst Reuß zu Lobenstein und Ebersdorf, en kungörelse som följer:

Jag befaller härmed att följande skall införas i orderboken och i specialorderböckerna. Sedan tjugo år rider jag omkring på en princip, det vill säga jag fordrar att var och en skall nämnas vid sin titel. Detta sker ideligen icke. Jag fastställer därför härmed undantagsvis en böter på en thaler för var och en som är i min tjänst och som icke tilltalar en annan som är i min tjänst med dennes titel eller charge.

Liknelsen är idag välkänd, men inte alls när Henrik den sjuttioandre myntade den. Måhända den var ett lika gott tecken på förvirring som hans vrickade påbud.

Han lär för övrigt ha rekordet som världshistoriens högst numrerade monark. Siffran innebär inte att han föregicks av sjuttioen andra Heinrichar; i huset Reuß fick alla gossar namnet Heinrich och ett nummer. Räkneverket nollades vid varje sekelskifte. Vår Heinrichs far hette sålunda Heinrich LI, att sonen fick ett högt nummer beror på att han föddes så sent på ett sekel som 1797.

Japanska flaggor

Solen med strålar. Denna japanska flagga har exponerats i en och annan krigsfilm. Eftersom den synts mer sällan sedan dess så har en del dragit slutsatsen, medvetet eller ej, att detta var landets flagga t.o.m. krigsslutet, för att sedan ersättas av den välkända. Så är inte fallet.


Söul, september 1945: Den japanska flaggan halas för sista gången.


Modern bild, tagen ombord på en av den japanska självförsvars-flottans fartyg; Japanese Marine Self-Defense Force som de är noga med att skriva (till skillnad från det gamla imperiets flotta).

Strål-flaggan har använts som landets örlogsflagga*, dvs. i militära sammanhang, oavbrutet sedan åtminstone 1889. (Endast med reservation för när landet inte ens hade något "självförsvar".) Nationsflaggan utan strålar är äldre, i synnerhet själva symbolen.


Flags of the world: Japan; Japanese military flags

* Kan påpeka att "örlog" är ett gammalt ord för "krig". Det har sedermera främst kommit att associeras med örlogsflottan, men är fullt korrekt även på torra firma.

Ikonoklaster och hål-dyrkare

Ikonoklaster, efter grekiska eikonos för "bild" eller för den delen ikon eftersom det är sådana helgonbilder saken gäller, samt klastes, någon som förstör. Bildstormare, på ren svenska. Gjorde sig kända i ortodoxa kyrkan på 800- och 900-talen, då de med ledning av vilket bud det nu var (faktoider.nu: Tio Guds bud) slog sönder helgonbilder. Begreppet har åter kommit till användning när företeelsen återkommit, i faktisk eller överförd bemärkelse.

Bara ett inpass: Om du tror att detta inte är intressant, läs vidare.

Jag vet inte om de är de allra mest hängivna ikonoklaster som någonsin funnits (man ska aldrig säga aldrig när det gäller religiösa galenskaper), men goda kandidater är de hur som helst: de som kallas dyrniki på ryska (hur det stavas), "hål-dyrkare". Dessa tog inte bara bort bilderna på Jesus och Maria m.fl., de tog upp hål i kyrkväggen där de vederstyggliga bilderna suttit. Eller om de gjorde hål i taket så de kunde se direkt upp i himlen? - Buden verkar något olika, vilket inte hindrar att båda kan vara sanna.

Bildstormarna/ikonoklasterna tror jag flera av er känner till sen tidigare, men de komplicerade turerna i den ryska kyrkans inre strider från splittringen på 1600-talet är måhända okända för desto fler (själv hade jag absolut ingen aning innan jag snubblade hit). Där finns en del punkter som även en del utan teologiskt intresse kan finna intressanta.

The earliest controversies referred to trifling or ridiculous points of difference, yet were none the less furious on account of the causes being trivial. There was warm contention whether the hallelujah should be repeated two or three times at the end of the psalms, and whether the sign of the cross should be made with three fingers, symbolising the Trinity, according to the Byzantine Rite, or with two fingers, in allusion to the two natures in the person of Christ, as prescribed by the Armenian Rite.

Korstecken med två eller tre fingrar? Vad tror ni?

Sådana gräl om ingenting är icke desto mindre ett återkommande drag i såväl kristenhetens som andra religioners historier. Det torde betyda något.


OrthodoxWiki: Old Believers

Fattigdomsbevis

Att torparen Per Niklas Lundberg från Solna socken är så fattig, att han icke kan gälda kostnaderna för Södra Roslags domsagas häradsrätts protokoll i mål emellan honom, å ena, och hemmansägaren Gustaf Karlsson i Backa, å andra sidan, angående fordringsanspråk, intygas

N. N. länsmanskontor den . . . . . .

N. N.
Kronolänsman

- Axel Carlborg, Brevställaren (1918)

Ovanstående är ett exempel (med fingerade namn) på ett fattigdomsbevis - i ordets ursprungliga bokstavliga mening. Det var ett intyg på att man var så fattig att man inte behövde betala vissa avgifter som annars utkrävdes i juridiska sammanhang. Poängen var att ingen skulle behöva dra sig för att utkräva sin rätt på grund av fattigdom.

I fråga om befrielse från lösen innefattas föreskrift angående det bevis, som i sådant hänseende, där ej partens fattigdom är "kunnig", erfordras, i kung. 5 maj 1899; sådant bevis utfärdas af kyrkoherden i församlingen eller af vederbörande kronobetjänt eller stadsfogde. För befrielse från revisionsskilling erfordras, enl. 30 kap. 16 § Rättegångsb., intyg af K. M:ts befallningshafvande eller underrätten eller häradshöfdingen eller borgmästaren eller kronofogden eller, i mål från Norr- eller Västerbottens läns lappmark, af länsmannen eller lappfogden i den ort, där sökanden har sitt hemvist.

- Nordisk Familjebok: fattigdomsbevis (1907)

De sista alternativen i uppräkningen minner även om att begreppet "fattiglapp" har ett bokstavligt ursprung, då det var fattiga samer som avsågs.

Lördagsfråga: George Clooney

1. Diskret produktplacering i Return of the Killer Tomatoes (1988) med bl.a. GC. Jag är osäker på om det är han som är t.v. i bild. (Jämför kalufsen här.)
   
2. Rosemary Clooney (1928-2002), sångerska, skådespelerska och pinuppa när det begav sig. Avsvalnad karriär kom igång igen på 70-talet. Faster till GC.
3. Nick Clooney (1934-), journalist och programledare i TV. Far till GC, uppenbarligen - jag höll på att lägga ner quiz-temat när jag såg att de ser praktiskt taget identiska ut. Men det var tydligen ingen större fara. :-)
   
4. Sinatra som Danny Ocean i Ocean's Eleven (1960), här med Angie Dickinson. Det vill säga samma roll som GC hade när filmen spelades in igen 2001.

Denna var tydligen knepig, men till slut satte Pumlan den.