Läget 1948

I en liten populärvetenskaplig skrift läser jag att månens kratrar nog inte alls skapats av meteorider (som kallas "meteoriter" när de hittas på jordens yta):

The most probable explanation of these peculiar formations, however, seems to be the theory that they were produced from the gases liberated from the rocky matter of the Moon during the process of its solidification.

Om klimatet på Venus sägs följande:

... There is no reason to expect that the temperature and humidity on Venus are much worse than, for example, in Washington, D. C., during a heat wave.

Och om Mars kan man läsa att:

... We must conclude that the darker regions are really plains covered with grass, bushes, or trees.

Tillbaka på jorden beskrivs Wegeners teori om kontinentaldrift, men:

This supposition, which was developed chiefly to explain the similarity of the flora and fauna of these continents through the migration of plants and animals while they were in direct contact, hardly stands up in the light of our present knowledge.

Idag vet vi att månens kratrar förvisso skapats av meteorider (och skapas än idag, närhelst någon sådan har vägarna förbi); temperaturen och trycket på Venus gör den till en av de ogästvänligaste platserna på någon planet; finns liv på Mars så är det inte i form av gräs, buskar eller träd; och kontinentaldriften är ett faktum.

Det intressanta är att författaren inte är någon perifer gök, utan George Gamow, en (med rätta!) mycket ansedd naturvetenskapsman, som beskriver dåtidens etablerade kunskap. Att avfärda sådan med bättre facit kan verka enkelt, men om jag tagit en tidsresa och diskuterat med de lärde vet jag inte alls hur jag skulle klarat mig.

- Passar inte Sydamerika och Afrika ihop som pusselbitar? - Jovisst, men det beror på att de spruckit upp under ett mycket tidigt skede av jordens historia. Sedan dess sker ingen kontinentaldrift eftersom havsbottnarna utgörs av stadig basalt genom vilken inga kontinenter kan driva. Atlantryggen? Den hade en viss Harry Hess observerat medelst ekolod under kriget, men hade ännu inte kommit till allmän kännedom. Inte heller kände man till några mekanismer som skulle kunna driva kontinenterna. Däremot hade en mätning, som visade att Grönland och Europa avlägsnar sig från varandra med en hastighet på halsbrytande 1 meter/år, visat sig vara gravt felaktig, vilket ju visade - kan man tycka - att Wegener hade fel (själv lär han ha påstått att den är över 1 km/år - facit är snarare 1 cm/år). De komplicerade lösningar som togs fram för att förklara likadana fossil på avlägsna kuster går Gamow inte in på.

Detta tål att upprepas: vetenskap är en metod. I vilken mån de metoder som användes för att ta fram ovanstående uppgifter var ovetenskapliga vet jag inte tillräckligt mycket om. Men att avfärda metoderna på den enkla grunden att resultaten är fel är otillräckligt.

Boken gavs förresten ut ungefär 30 år innan undertecknad började intressera sig för frågorna - vilket i sin tur inträffade för ungefär 30 år sedan. En bok från 1978 är lika gammal idag som denna var då.


Citat ur George Gamow, Biography of the Earth (Pelican Mentor Books 1948), sid 55, 66, 68, 113.