Astmacigaretter

Bilden hittades hos Stundars, museum/hantverkarby/kulturcentrum i österbottniska Solf, söder om Vasa.

Astmacigaretter, nog låter det som en minst sagt udda och olämplig kombination? Men sådana rökverk ordinerades länge och väl även av riktiga läkare. De fanns på marknaden förvånansvärt länge; det senaste datumet jag hittar i FASS (där det finns rudimentära uppgifter även om f.d. läkemedel) är de som avregistrerades 1 januari 1975. Då hade de konkurrerats ut grundligt av andra preparat.

Notera det hopsnörda papperet på en Remedia. Innehållet utgörs inte av blad utan av ett pulver. Många märken såldes som cigaretter eller som löst astmapulver, i det senare fallet brände man det i något lämpligt rökelsekar och andades in ångorna.

Cigaretterna kunde men behövde inte innehålla tobak. Jag är osäker på om tobaken räknades som aktiv substans eller hjälpämne. Men ett är säkert: Även tobaksfria cigaretter som Remedia var inte att leka med. För astmacigaretterna innehöll framför allt spikklubba, belladonna och/eller bolmört. Dessa örter har en lång tradition inom läkekonst, redan namnet "bolmört" syftar på sådan användning. De innehåller verkligen ämnen som kan utvidga luftrören eller lösa kramper och har sålunda effekt för astmatikern. Samtidigt är de bland det giftigaste man kan hitta i svensk flora. Och om inte spikklubba var giftigt nog så innehöll astmacigaretterna Astmasan även kvicksilver; de tillverkades i Stockholm och avregistrerades 1969.

Nu är det visserligen så, att de flesta substanser med medicinsk effekt är riskabla eller värre i större mängder; dosen är allt. Att man så småningom övergav astmacigaretterna berodde nog mindre på effekten (som lär ha varit utmärkt) eller riskerna än på en annan faktor som tas upp av överläkare Leif Dernevik i Läkartidningen 42/2000. Själv innehavare av ett paket astmacigaretter (av märket Braun) kunde han uppnå vapenvila även med de envetnaste rökare genom att tända en astmacigarett; de släckte sina cigaretter mot att han släckte sin. För så illa luktade de tydligen.

Pest eller kolera - etymologi

Hur länge har uttrycket "pest eller kolera" använts i Sverige? Själv hade jag nog tippat på sisådär 100-200 år. Att det brukats någorlunda flitigt i mindre än ett halvt sekel hade jag inte trott; det känns betydligt äldre.

Det är talande att det inte ens finns med hos Pelle Holms bevingade ord-klassiker. I Bevingat (Bonnier 2000) anges att statsminister Olof Palme 1970 fick frågan om vem han fann pålitligast i utrikespolitiken, kommunisten C. H. Hermansson eller moderaten Gösta Bohman, och svarade med uttrycket. Han ska ha fått från Carl Lidbom, som i sin tur läst det i en fransk tidning. Var det då det planterades i svenskan? Efter en del grävande hittar jag ett obetydligt äldre belägg för att det använts som liknelse:

Oppositionen ställs inför valet mellan pest eller kolera.

- Expressen 12 mars 1967

men inte mycket mer. (Utöver myriader exempel såklart där det inte används som liknelse, vilket stökar till sökandet.) I franskan är det vanligare. Här är ett exempel från 1970-talet som är fint i sig, på något sätt; det behöver väl inte översättas.

La psychanalyse a attrapé la peste aux USA. Le marxisme le choléra en URSS. Nous sommes ici entre la peste et le choléra.

- Philippe Sollers, Tel Quel nr 57 (1974), s 142

Att hitta påtagligt mycket äldre belägg än så var lite besvärligare, men det kan ju ha andra orsaker än hur mycket det faktiskt förekommit. Här är ett belägg som är någorlunda mycket äldre:

Det är ingen väsentlig skillnad mellan den borgerliga demokratin och fascismen. De är två former av kapitalets diktatur. Mellan pesten och koleran ska vi inte välja. [Il n'y a pas de différence de nature entre la démocratie bourgeoise et la fascisme. Ce sont deux formes de la dictature du capital. Entre la peste et le choléra, on ne choisit pas.]

- Maurice Thorez, partiledare för franska kommunistpartiet, efter den 6 februari 1934 då demonstrationer, dödsskjutningar m.m. inträffade i Paris

Jag vet inte om det kan betyda något, men de äldre franska beläggen jag sett rör alla politik, närmare bestämt åt vänster.

Pest eller kolera?

Visserligen är poängen med uttrycket att man varken vill ha det ena eller det andra. Men om man nu tvingades välja, som ett inslag i en dokusåpa eller så, vilket är värst?

Naturligtvis finns det faktorer som gör valet ännu besvärligare. Är vi i närheten av modern sjukvård, ospeficerad sjukvård eller ingen vård alls? Hur allvarlig kan sjukan antas bli, från det lindrigaste till det jävligaste? Är det ett plus eller minus att dö ifrån plågorna? Är "pest" böld- eller lungpest?

Hur som helst. Sanningens pålitligaste källa har följande att säga om hur det är att ha (böld)pest:

När smittämnet inkommit i kroppen, bruka dess verkningar plötsligt, efter en inkubationstid af blott 2-7 dygn, ge sig till känna genom en betydlig mattighet, sprängande hufvudvärk, röda ögon, svårighet att tala, raglande gång (så att den sjuke ofta blifvit liknad vid en drucken), feber efter frossbrytningar, liten, svag, frekvent och oregelbunden puls, kräkningar, någon gång diarré. Febern blir snart häftig, af tyfös karaktär [osäker på vad som avses mer än att febern som sagt är hög]. Tungan får en hvit, kritliknande beläggning, och stark törst inställer sig.

Snart utvecklar sig ett tyföst tillstånd [som febern ovan m.m.], yrsel, medvetslöshet, kyla i extremiteterna och cyanos [blåaktig missfärgning] i ansiktet. Efter 2-3 dagars feber uppträda ofta, samtidigt med stark svettning, lokala, för tryck intensivt ömmande körtelansvällningar, i synnerhet i ljumskarna eller i axelvecken eller på halsen, men vanligen blott på ett af de nämnda ställena. Dessa s. k. buboner (hvaraf namnet bubon- eller böldpest) bli än små och gå tillbaka genom fördelning, än större och öfvergå då till varbildning och brandig [kallbrand, nekroser, vävnadsdöd] förstöring af kringliggande väfnader. Stundom uppstå i stället karbunklar på benen, sätet eller nacken. 

Utgången kan vara gynnsam, om körtelansvällningarna gå tillbaka eller öppna sig genom huden. Om pestbacillerna från körtlarna tränga in i blodet, kan det komma till septikemi med metastaser i olika inre organ, åtföljd af betydande nedsättning i allmänbefinnandet och död inom få timmar. Döden inträder merendels på 3:e-4:e dygnet, i svåra fall redan under de första timmarna, öfverlefves 7:e dygnet, anses faran vara öfverstånden.

- Nordisk Familjebok (1915): Pest

Och så här mår man om man har kolera:

I den lindrigaste formen ger sig sjukdomen till känna endast genom diarré, koleradiarré, utmärkande sig genom sin envishet och genom uttömningarnas mängd; snart inträda dock i följd häraf stor mattighet, stark törst och fullständig brist på aptit.

I något svårare form kallas sjukdomen kolerin, som utom af nyssnämnda symtom karakteriseras af kräkningar, uttömningarnas tunna, ofta risvattenlika beskaffenhet samt kramp i vaderna.

Går icke detta stadium snart tillbaka, inträder vanligen den svåraste formen af kolera, den asfyktiska, som utmärkes genom ytterlig kramp i musklerna, cyanotisk, blåröd hudfärg, kall hud med klibbig svett, ännu häftigare kräkningar och diarré än förut, kväljande törst, minskad urinafsöndring, liten puls, hög feber, trög, rosslande andhämtning samt höggradig oro. Sällan lyckas det i detta stadium att genom någon behandling hindra döden.

- Nordisk Familjebok (1911): Kolera


Efter att ha vägt för och emot finner jag att jag trots allt nog skulle välja den febriga, kanske medvetslösa pesten framför koleran.

Lördagsfråga 421: Det susar i säven

1. Justin Timberlake på affischen för filmen The Open Road.
2. Charles de Lints The Wild Wood.
3. Pink Floyds första album: The Piper at the Gates of Dawn.
4. Thomas Degeorge återgav Odysseus (skymtar till höger) avrättande av de många friarna.

Fyra kapitel i Kenneth Grahames Det susar i säven. Den någorlunda lätte (förmodar att #3 var den starkaste ledtråden?) satte Christian utan vidare.

Tomtelön och Luther

Farewell rewards and faeries,
Good houswives now may say,
For now foule slutts* in dairies
Doe fare as well as they.
And though they sweepe theyr hearths no less
Then maydes were wont to doe,
Yet who of late for cleaneliness,
Finds sixe-pence in her shoe?

- Richard Corbet (1582-1635)

* Slut avsåg vid den här tiden oftast en slarva eller lortmaja, och det är så det ska tolkas här.

För sisådär fyra sekler sedan tog biskop Corbett farväl av älvor som ingen längre trodde på (jojo): De som en gång i tiden bytte ut prästbebisar, dansade upp häxringar och allt vad det var. Utöver exempel på att samma verksamheter förknippats med olika sorts oknytt, och hur lösa och skiftande definitionerna av paranormala väsen har varit, så fanns där en liten bit antropologi som jag inte sett förut: Att älvorna dricksade duktigt tjänstefolk.

Föreställningen/seden lär ha varit någorlunda vanlig i England en gång i tiden. (Det verkar dock inte ha någon koppling till betydligt senare tiders tandfé.) Givetvis var det herrskapet som lade ut slantarna där de visste att de utsedda mottagarna skulle hitta dem. Vad de sistnämnda trodde framgår inte av de mycket kortfattade upplysningar jag hittills sett. Man kan tänka sig att hela spektrat förekom, från de som var helt införstådda med systemet till de som var övertygade om att de faktiskt övervakades av övernaturliga väsen som då och då stack åt dem bonusar. De sistnämnda måtte ha varit synnerligen motiverade att göra sitt bästa.

Har något motsvarande någonsin förekommit i Skandinavien? I så fall skulle det, tänker jag mig, ha varit tomten som kom med extrapengarna. För rollen som tillsyningsman hade han redan. Som en expert på ämnet påpekat torde tron på en allseende, dömande och högst påtaglig tomte ha påverkat det svenska kynnet långt mer än någon abstrakt gud, eller den där tysken som folk ideligen tjatar om:

Luther verkade på ett teoretiskt och för många människor svårbegripligt plan. Tomten ingrep direkt i den konkreta verkligheten.

- Ebbe Schön

En till: Versens sista rad är det första belägg jag sett för en detalj ur en känd ramsa. Följande ska en brud ha på sig: "Something old, something new, something borrowed, something blue". Listan avslutas ibland med slanten i skon. Som så ofta verkar versen inte gå att belägga så långt tillbaka som man skulle kunna tro, senare delen av 1800-tal  uppges på WP. Är sixpence in her shoe ett gammalt begrepp (för vad?), är det ett sammanträffande, finns det någon koppling till Corbets dikt..?

Wikipedia: Something old

Lördagsfråga 421

En fransk tiger

Handla med ansvar under krisen

- Agir de façon responsable pendant la crise, Frankrikes regerings officiella sajt gouvernement.fr 5 juli 2016

Nyheten som lades ut förra veckan blev snart hyperaktuell. För är det något tillfälle då folk börjar dela för det vilda så är det när något stort, farligt och okänt händer.

Sprid endast officiell och pålitlig information: Undvik att sprida rykten! Felaktiga uppgifter som sprids kan riskera räddningspersonalen och deras insatser, dig och dina närstående.

Om folk hade lytt sådana uppmaningar hade folk inte varit folk. Annorlunda uttryckt: Det är en fundamental mänsklig egenskap att sprida rykten när något stort, farligt och okänt händer. Inte så mycket att skapa dem, ytterst få skapar desinformation med flit, men vare sig felen skapats med flit eller av misstag så sprider vi dem.

Sprid bara information från konton du känner till och litar på

Även om det bryts oavbrutet mot denna enkla tumregel så behöver de man känner till och litar på sannerligen inte vara trovärdiga.

Kontrollera dina källor istället för att direkt sprida uppgifter

Igen: Om folk tagit för vana att kontrollera alla uppgifter i alla situationer så hade folk varit fundamentalt annorlunda.


Vad beträffar ryktesläget så är det för tillfället oöverskådligt. Eftersom folk är folk.

Före Macen: Apple Lisa

Skillnaderna är inte stora men där: Som soptunnans lock på glänt, ingen äppelmeny men desto fler äpplen i menyerna, och typsnittet som jag inte riktigt kan placera. Så nära, men bara nästan ...

Steven P. Jobs, the co-founder and chairman of Apple Computer Inc., thinks the personal computer industry his company helped establish has been lagging. "The industry's not had a real technical innovation in five years," Mr. Jobs said in a recent interview. [1]

När Mr Jobs (som jag inte visste hade Paul som mellannamn förrän nu) säger så, så har han naturligtvis en riktig teknisk innovation i tankarna. I artikeln från 1983 kan man också läsa om den nya kontorsdatorn som kommer att revolutionera industrin. De som fått en glimt av underverket intygar att den saknar sin like i användarvänlighet. Den nya datorn använder nämligen bilder och symboler på skärmen (man preciserade verkligen att symbolerna var på skärmen; inte självklart 1983!) istället för komplicerade skrivna kommandon. Det som idag är så självklart att man inte tänker på det beskrevs så här när det var nytt:

The software owes much of its facility to a mouse, a peripheral the size of a pack of cigarettes that fits comfortably beneath one's hand. When the mouse moves, the cursor on the screen display goes along for the ride. With the aim and click of the one-button mouse, users can instantly issue commands without reading torturous documentation or brainwashing themselves with keystroke sequences. Combined with icons – pictures on the screen indicating computer functions – and similar operating instructions among all applications, the Lisa has made giant steps in saving the user both time and frustration.

Just det: Vi pratar inte Macintosh. Vi pratar om dess föregångare, Apple Lisa. Hon (får man väl säga) lanserades året före "lillebror", hade allt som Macen hade och lite till, var betydligt dyrare, och floppade hårt.

Det där med "dyrare" är värt att utveckla. Även hobbydatorer kostade riktiga pengar på den här tiden, kontorsdatorer var veritabla investeringar, och Lisa kan ha varit den första produkt som Apple tog ännu bättre betalt för än så (se där en milsten!). När den första Macen introducerades i januari 1984 kostade den $2495. Hur mycket var det? Att jämföra priser mellan olika tider, länder och valutor är alltid lurigt, men om man bara räknar om för inflationen så motsvarar det idag $5700 eller knappt 50 000 kr. För en enkel Mac med 128k, utan något extra.

När Apple Lisa släpptes nästan på dagen ett år tidigare kostade hon fyra gånger så mycket. Av någon anledning har jag lagt på minnet vad den kostade här i Sverige, vilket händelsevis var 50 000 kr; säger dåtidens pengar .... Att en dator som kostade en halv amerikansk årsinkomst (källa) ändå sålde 100 000 exemplar säger en del om hur tidens datormarknad såg ut. Å andra sidan var det inte i närheten av vad Apple hoppats på. Lisa lades ner 1986.

Men även om Lisa förvisso gick med förlust så är det inte lika självklart att hon var så misslyckad i ett längre perspektiv. Mycket av utvecklingsarbetet återanvändes på Macintosh. Under en tid sågs förresten Macen som "budgetversionen" av den fullvuxna Lisa, det framgår i citat som det följande om den andra Lisa som faktiskt lanserades:

... The operating system of the Lisa 2, unlike that of the Macintosh, is capable of performing several tasks simultaneously. Although the Macintosh may eventually be able to perform multitasking functions, the upper limit of its present memory, 128K, prevents the current version from handling more than one activity at a time.

- InfoWorld, 13 februari 1984

Man lade också ner en hel del arbete på att få Lisa och Macintosh kompatibla på olika sätt. Den mödan får nog sägas ha varit bortkastad.

För övrigt fick Lisa sitt namn efter Steve Jobs äldsta dotter, född 1978. Det är en historia i sig: Steve förnekade länge faderskapet, även efter DNA-test och rättegång, något han ännu längre fram ångrade.

Han hade nog inte anledning att ångra maskinen Lisa heller. Hon försvarar, trots allt, sin plats i historien; för hon bidrog till att revolutionera såväl datorindustrin som, på längre sikt, världen.

"In general, the Lisa software and hardware is what is now perceived as the standard interface," says Esther Dyson, president of Rosen Research in New York City. "The standard now is mice, icons and windows." [2]

Inte för att Apple Lisa var först med mus, ikoner och fönster – se bloggposten Deathmatch 1979 för datorn med samma saker tio år tidigare.

Källor:

1. Andrew Pollack: Apple's Lisa makes a debut, The New York Times, 19 januari 1983
2. Kathy Chin: Lisa Software, InfoWorld januari 1984
3. Wikipedia: Apple Lisa

Kungsödlan med det sönderslagna örat

Stenar i svartvitt? Ingen häftig och inte alltför vetenskapligt inkorrekt återgivning av ett urmonster in action? Nej, så här brukar texter om forntidens jättedjur inte illustreras. I synnerhet inte när de är riktade, om aldrig så lite, till allmänheten.

Artikeln från vilken denna bild är hämtad skrevs 1834 av Richard Harlan och var riktad till andra proffs. Han beskrev några nyupptäckta fossiler från Louisiana och identifierade dem som lämningar efter ett tidigare okänt djur i ordningen Plesiosauria, svanödlor. (Som för övrigt inte var dinosaurier.) Och det var jättestort.

Judging from relative proportions, the Megalosaurus did not attain to more than forty feet in length; the Iguanodon of Mr. Mantell did not exceed sixty feet; but the individual now produced could not have been less than from eighty to one hundred feet long. According to the statement of Judge Bry, there were four hundred feet in extent, nearly in a linear direction, marked by these fossils in the soil, which undoubtedly include the remains of several individuals. If future discoveries of the extremities (paddles) and of the jaws and teeth of this reptile, should confirm the indications I have pointed out, we may suppose that the genus to which it belonged, will take the name, by acclamation of "Basilosaurus." [kungsödla]

- Richard Harlan, Notice of fossil bones found in the Tertiary formation of the State of Louisiana, Transactions of the American Philosophical Society (ofta förkortat Trans Am Phil Soc) 1834

Den största sensationen för en sentida läsare torde dock dateringen vara: En plesiosaur i en tertiär avlagring? Men alla plesiosaurier dog ut vid kritaperiodens slut, liksom dinosaurierna och pterosaurierna, liksom (vilket ofta glöms bort) nog så många arter av tidiga däggdjur, fåglar, ödlor, insekter och växter.

Detta visste man inte 1834. Utforskandet av livet under den så kallade sekundära perioden (idag mesozoikum = trias, jura och krita; den gamla numreringen av perioderna lever kvar i den följande perioden tertiär) hade just inletts. Man hade inte många spår att gå efter. Okunskapen var överväldigande, tolkningarna trevande. Men även om inte samtliga vetenskaper nått vår tids fulländade skick (...) så fanns det saker man hade bättre och sämre koll på. De många detaljer som skiljer reptilernas och däggdjurens klasser åt hörde till det man forskat på. Och det vetandet gav inte Harlans klassificering sitt oreserverade stöd. Till exempel såg tänderna, som hör till de mer välstuderade benbitarna eftersom de bevaras så väl, mer ut som tillhörande däggdjur än reptiler.

Harlan begav sig till Europa och Richard Owen, en av tidens klaraste paleontologiska stjärnor. Sedan denne omsorgsfullt studerat benen och rentav tändernas innanmäten fällde han sin dom: "Kungsödlan" var ett däggdjur. Den exakta sorten fick självaste Owen lite fel. Men det har sedan länge stått helt klart att Basilosaurus var en köttätande val på uppemot 15-18 meter, en rejäl best men inte fullt lika långsträckt som Harlans estimering.

Wikipedia (eng.): Basilosaurus

*

Så långt är Basilosaurus inte mycket mer än ännu en art bland otaliga som tillfälligtvis hamnat fel. Här kommer den berättelse som fick mig att skriva denna bloggpost, och gå igenom allt ovan för att förklara hur ödlan blev en val.

Pierre-Joseph van Beneden var en belgisk zoolog och paleontolog, framstående inom sitt fack med kopplingar och personliga band mest överallt. Naturligtvis kände han Johannes Peter Müller, tysk mångsysslare som gjorde insatser på en rad områden. Och när van Beneden vid ett tillfälle höll en dragning för den belgiska akademien om paleontologiska ting, så passade han på att återge följande episod:

När jag var i Müllers laboratorium i Berlin visade han mig ett tinningben från en Zeuglodon [Owens namnförslag på Basilosaurus] och berättade om en märklig händelse. Han och några vänner hade besökt de komparativa anatomiska samlingarna då han fått frågan om huruvida Basilosaurus, eller Hydrarchus som den också kallats [vilket är en helt annan historia!], var en reptil eller ett däggdjur. Han hade hållit tinningbenet för att förklara hans syn på örats struktur, då han råkade tappade det i golvet där det gick sönder. Vilken förlust! Ett unikt och så viktigt fynd förstört! De plockade genast upp bitarna med största försiktighet. Men professorn och de kringstående slogs av häpnad när de såg att hörselsnäckan exponerats, med spiral och vindlingar. En olyckshändelse hade förvandlat benet till ett fint anatomiskt preparat, och djurets natur hade tydligt demonstrerats. Hydrarchus kunde bara vara ett däggdjur.

- The Geologist, mars 1862, sid 105

... Eftersom endast däggdjur har en spiralformad hörselsnäcka.

Destruktiva analyser bör annars tillämpas med allra, allra största försiktighet. Müllers örontapp var ett ovanligt fint exempel på hur en oavsiktlig sådan gett ett värdefullt resultat.

Om begreppet "konspirationsteori"

Konspirationsteorier och konspirationsteoretiker är ständigt aktuella begrepp. Eftersom de används förlöjligande eller åtminstone nedvärderande gillas de inte av de utpekade. En uppgift som dessa ibland kontrar med är att ordet "konspirationsteoretiker" skulle ha skapats, eller allra minst ha fått sin nuvarande valör, av självaste CIA på 1960-talet eller så; syftet skulle ha varit att förlöjliga de som inte trodde på Warrenkommissionens "officiella" version av hur John F. Kennedy mördades. Det är inte sant.

För begreppen användes långt före 1960-talet, i synnerhet det förstnämnda. Standardverket Oxford English Dictionary anger följande belägg som det första kända för conspiracy theory. Som så ofta framgår det av sammanhanget att begreppet inte var nytt utan förutsattes vara känt av läsarna.

The claim that Atchison was the originator of the repeal may be termed a recrudescence of the conspiracy theory first asserted by Colonel John A. Parker of Virginia in 1880.

- Allen Johnsons recenserar P. Ormon Rays The Repeal of the Missouri Compromise: Its Origin and Authorship; American Historical Review, juli 1909

Med dagens digitala verktyg är det enklare än någonsin att söka igenom väldiga mängder dokument. Att hitta ännu äldre belägg för conspiracy theory var enkelt.

The authorative action of this caucus, taken in connection with the array of Northern contemporary and later writers that support the conspiracy theory, will necessarily prevent the student of history from abandoning it, without careful investigation and proper reflection, to adopt the view held by nearly all of the Southern writers, that secession was the people's movement.

- James Ford Rhodes, History of the United States from the Compromise of 1850 (1893), sid 273

Citaten är här återgivna med tillräckligt mycket sammanhang för att det ska framgå att begreppet "konspirationsteori" redan 1893 (även om den texten är mer komplicerad) respektive 1909 inte användes neutralt utan avfärdande: konspirationsteorier tänktes bygga mer på tänkta förhållanden än på belagda. Då som nu.

I en artikel från 2013 fann Robert Blaskiewicz också att konspirationsteori och konspirationsteoretiker alltid haft en nedlåtande ton:

While proponents of alternative knowledge are correct in asserting that it is possible to unfairly discredit someone by calling them a "conspiracy theorist," they must also remember that just because you are called a conspiracy theorist doesn't mean you aren't one

Standard-disclaimer när man talar om konspirationsteorier: Det ska poängteras att begreppet, likt alla andra som används av en bredare allmänhet, inte har en exakt betydelse, och likt alla andra begrepp kan betydelsen förändras beroende på hur det används. Åtminstone undertecknad avråder från att dra fram det så fort någon luftar minsta misstanke om minsta konspiration; förvisso förekommer sådana, och har alltid gjort det. Använd det hellre om den sorts världssyn som bygger på allomfattande, allsmäktiga (nästintill bokstavligt talat) konspirationer, som gränsar till och ofta övergår i paranoia. Det är en viktig företeelse som vi behöver ett ord för; det vore synd om det befintliga ordet skulle bli oanvändbart på grund av inflation, och vi tvingades hitta på något nytt.

Lördagsfråga 420: Tissot

1. Varför har jag aldrig sett denna förut? Stenklockan RockWatch lanserades på 1980-talet av Tissot och var verkligen ett armbandsur i granit.
2. Tissots indikatrix (eller vad det heter på svenska) är ett sätt att på en karta visa hur den deformerar verkligheten; för alla platta kartor deformerar ju verkligheten. På ett jordklot placeras rundlar utmed ytan. I en vald kartprojektion får några eller alla mer eller mindre förändrad form och/eller storlek.
3. Detalj från en tavla av James Tissot, som måste vara en av de skickligaste kläd-målarna någonsin.
4. Fredstecknet? Nej, logotypen för den schweiziska klocktillverkaren Mathey-Tissot vänd uppochner. Lustigt nog har de ingen koppling till den schweiziska klocktillverkaren Tissot i bild 1. Ännu märkligare är att de endast har Wikipedia-artiklar på engelska och finska.

Fyra helt (tror jag) orelaterade Tissoter satte AH raskt och precist.

Vetenskapskollen med Emma Frans i SvD

– I sommar granskar du vetenskapssnackisar och påståenden i SvD:s Vetenskapskollen. Varför då?

– Jag anser att granskning av vetenskapliga påståenden behövs mer än någonsin eftersom vi lever i en tid av så kallad ”faktaresistens”. Tack vare internet och sociala medier finns en plattform som gör det möjligt för vem som helst att sprida information. Detta har tyvärr resulterat i att desinformation sprids som en löpeld, ofta genom sociala medier.

- "Desinformation sprids som en löpeld", SvD 9 juli 2016

För några år sedan körde Svenskan Faktakollen, där påståenden i den politiska debatten fick rött, gult eller grönt ljus. Nu drar man igång Vetenskapskollen där diverse spridda påståenden med bäring på vetenskap, i synnerhet den medicinska verkar det som, tas upp och särskådas.

Kollare är Emma Frans, nog mest känd på Twitter som @DrEmmaFrans. Det torde vara hennes humor och vassa formuleringar som gett henne många följare där. Men sådant ska inte lura någon att tro att hon är ännu en leverantör av lättviktiga skämt och inget annat; hon är doktor och forskare på riktigt, skriver på bloggen Emmas selektion om vetenskap och ovetenskap, studier inom framför allt medicin/psykiatri och vad de egentligen betyder, med mera. Så Vetenskapskollen ska följas med intresse.

Lördagsfråga 420

Förvilla i Vi i Villa

Det här var väntat och oväntat på samma gång: Pålitliga (kunde man tro; men mer längre fram) Vi i Villa, Bonniers gratistidning som grundades 1956 och som för närvarande delas ut i över två miljoner exemplar per nummer, gör en spökgrej. Inte har man minsta antydan till skeptiskt anslag heller; här tas vidskepelsen på fullt allvar.

När vi efterlyste hemsökta hus fick vi ett stort gensvar från er läsare, som varit med om allt från krossade lampor till besök av döda släktingar.

- "Hjälp, det spökar i mitt hus", Vi i Villa 27 juni 2016

Som man frågar får man svar ... I brevskörden har tre familjer valts ut som fått berätta om hemsökelser: En TV som slår på sig själv, saker som "försvinner", en svävande halvmeters lucia (!) och blåskimrande soffspöken (!?). Två av familjerna har fått "hjälp" av medialt begåvade (jojo), den tredje lär få förslag i mängd efter det här.

Och så avrundar man med en "expert": Kentagon Holmgren, grundare av den armé av spökjägare jag tog upp i Ghostbusters på svenska. Denne förvillade och förvillande man berättar att de på ett knäck kan ta upp till 800 bilder minsann, "för andarna syns inte med blotta ögat men kan fastna på bild". Det betyder att man efteråt en totalt händelselös kväll/natt (som av hävd är bäst för spökjakt) granskar bilderna, pixel för pixel, och bland skuggor, reflexer och sudd inbillar sig se saker som man upphöjer till besök från andra sidan. Jo, och så är Värmland landets mest hemsökta område. Berättar Kentagon. I en tidning som delas ut i över två miljoner exemplar, gratis.

Inte för att det är första gången Vi i Villa publicerat underligheter. Till exempel skrev man 2002 helt okritiskt om Currylinjer och slagrutor. Man har rentav tagit upp spöken förut, i en dubbelartikel 2013: Kända spökhus (som Borgvattnets prästgård, vars förkusligade "förbättring" jag tog upp i Förbättrat spökhus uthyres) och Kända spökhus (2).

Förhoppningsvis skulle Vi i Villa inte låta vilken tok som helst svamla påhittade icke-råd om radon eller brandsäkerhet, eller ens solpaneler eller utemöblers målning. När det gäller spöken går det dock bra. Den enda förevändning för att publicera sådan smörja jag kan komma på vore att spöken ju inte finns och därmed inte utgör ett egentligt problem. Är det kanske så man resonerat?


Tipstack till Exostor som kommenterade i Ghostbusters-posten.

Tunnlar som oftast inte finns

Se här en lite annorlunda men nog så fascinerade genre med faktoider, rykten och annat i det mytiska spektrat: tunnlar som nog inte finns.

Legends about the existence of secret tunnels usually involve improbably long subterranean passages, sometimes running under major obstacles such as rivers and lakes to reach their destinations. Religious buildings, monks and the landed gentry are particularly common elements in many tunnel stories.

- Wikipedia: Tunnels in popular culture

En mycket vanlig sorts tunnel-myt utgörs av de som ska ha funnits i kloster. Wikipedia-artikeln nämner det tänkta syftet att ordensbröder behövde hålla låg profil i orostider, men den återkommande förklaring jag stött på är att man förtjust tänker sig pilska munkar och nunnor som nyttjat dem för förbjudna sammankomster av helt annat slag. Myterna förstärks av de tunnelaktiga konstruktioner man verkligen hittat i flera gamla kloster; en enklare förklaring, som inte kräver rutinmässiga arkitektoniska sammansvärjningar vid klosterbyggen, är att de var kloaker.

En annan vanlig sort är hemliga tunnlar som tillskrivs smugglare. Den trivs av förklarliga skäl bäst på platser där flitigt smugglande verkligen förekommit. Här är verklighetsgrunden ännu starkare, då otaliga verkliga tunnlar bevisligen använts för ändamålet. Å andra sidan verkar det på flera brittiska kuster knappast finnas någon stad eller by med självaktning som inte håller sig med berättelser om en smugglartunnel, så hemlig och dold att ingen hittat den. Ofta ligger ena änden i en pub, som därmed får sitt varumärke stärkt åtminstone en smula.

Ännu en sort är lönngångar i slott och borgar. I litteratur och film är de närmast obligatoriska i sammanhanget, en syn som gissningsvis färgat av sig på en och annan guidad visning (guidningar av historiska miljöer är en av de pålitligaste fyndorterna som finns för faktoider). Jag har ingen aning om hur vanliga sådana är i verkligheten. I byggnader som främst uppfördes för militärt bruk kan dolda vägar av olika slag ha varit användbara för flykt eller oväntade angrepp på inkräktare. En och annan påträffad sådan kan, återigen, ha förstärkt ryktena på andra håll.

Utöver sådana standardmyter finns det mängder av spännande idéer lite varstans. I Stockholm pratas det om ett omfattande nätverk av hemliga och väl tilltagna tunnlar; man lär kunna köra bil i dem, ibland finns järnväg installerad. I Göteborg ryktas det om en tunnel som av någon anledning (god, får man anta) förbinder Östra sjukhuset med Sahlgrenska sisådär en mil bort. I Berlin sägs det finnas rejäla tunnlar som användes av – gissa vem? – Hitler för att från bunkern fly till flygplatsen Tempelhof och friheten i Sydamerika.

Och så vidare ... Hemliga tunnlar är prima mytmaterial på så sätt att de är spännande och praktiskt taget omöjliga att motbevisa.

Lejon ledda av åsnor

Ett skämt som cirkulerar i den ryska armén, att "L'armée anglaise est une armée des lions, commandee par des ânes" (den engelska armén är en armé av lejon, ledda av åsnor) har blivit grundligt bekräftad av anfallet vid Redan.

"Lejon ledda av åsnor" är en liknelse som förekom långt före första världskriget. Citatet ovan kommer från en artikel 1855 av inga mindre än Karl Marx och Friedrich Engels och syftar på det pågående Krimkriget. (Varför skämtet skrivs på franska vet jag inte. Frankrike slogs på samma sida som Storbritannien mot Ryssland. Uppdaterat: Se kommentar från Swedishsax för besked!)

Men sedan länge förknippas frasen uteslutande med den brittiska insatsen i första världskriget. En som bidragit till det var historikern Alan Clark med The Donkeys från 1961. Vid den tiden skulle intresset för första världskriget snart växa betydligt, beroende på såväl det annalkande halvsekelsminnet som nya rön som rörde om i grytan (se bloggposten 1914: Forskningsläget efter 50 och 100 år).

Huruvida den korta men slagkraftiga "analysen" stämmer är en fråga som diskuterats mycket. Man skulle kunna säga att den är en karikatyr: Den har drag av verkligheten men är kraftigt överdriven. Förvisso fanns det befälhavare som inte ens försökte att förstå det moderna kriget, men det fanns många andra som arbetade febrilt för att lösa det dödläge som defensivens överlägsenhet skapade, och experimenterade med stridsgas, flyg, stridsvagnar ... Och det ska göras helt klart att ledare med påtagliga brister fanns på många håll, britterna utmärkte sig definitivt inte på den punkten. (Det ska även sägas att Clarks bok endast berör året 1915.)

En mycket mindre och enklare faktoid i sammanhanget är denna:

Ludendorff: De engelska soldaterna slåss som lejon.
Hoffmann: Sant. Men vi vet ju att de är lejon ledda av åsnor.

Replikskiftet mellan överbefälhavare Hindenburgs sidekick Ludendorff och generalstabens stjärna Hoffmann återfinns i The Donkeys. Clark sade sig ha hämtat det ur von Falkenhayns (annan tysk ÖB) memoarer. Men där finns det inte. Inte någon annanstans heller..?

En vän till Clark berättade 2007, då Clark varit död i några år, att denne på 60-talet erkände att han hittat på det hela. Vilket Clark måste ha insett var fantastiskt enfaldigt: När man skriver böcker kan man göra många sorters fel av misstag, men den som med flit använder en förfalskning för något så synligt som titeln måste sägas vara dum som en åsna.

Chemtrails? Chembusters!

Besvärad av alla dessa chemtrails? De där molnstrecken efter flygplan, som enligt en modern vidskepelse inte alls är vattenånga, säger avgaser, utan något oheligt kollijox som Makterna (kapitalisterna, Illuminati, Bilderberg, världsjuden ...) sprejar oss med?

Men det finns en bot! Chembusters.

Låt oss börja med chembusterns konstruktion, för den är förvånansvärt enkel: Vad vi ser på mittbilden ovan är en orgonit (en plastklump med metallspån, beskriven i bloggposten Wilhelm Reich och hans orgon) försedd med kopparrör. I rören finns kvartskristaller, om man nu kör med vanlig kvarts, glasklar bergskristall eller gulbrun så kallad citrin. Det är allt. (Den på bilden har en kopparspiral i mitten, andra versioner har ett längre kopparrör där.)

En intressant omständighet är att Reich (död 1957) aldrig hört talas om chemtrails eftersom de inte var uppfunna på hans tid (konspirationsteorin som vi känner den föddes strax före millennieskiftet). Den anordning han sade sig uppfinna var en cloudbuster, den skulle dra åt sig orgon ur luften vilket gav upphov till moln och därmed regn. Genom att ta en cloudbuster och förse den med en orgonit-sten (som jag fått för mig också uppfanns efter Reichs tid) så har man förbättrat konstruktionen. På vilket sätt? Tja ...

Vad som händer är att chembustern skjuter upp ren orgonenergi upp i himlen och stansar hål i moln, oavsett om de är naturliga moln eller ”kemiska” moln. Dessa hål blir sedan större och större. Orgonens energi återvänder sedan ner till jorden.

Detta för med sig en hel del DOR (negativ energi), men när denna kommer tillbaka till basen omvandlas DOR till POR (negativ energi till positiv energi) igen. Således skapar chembustern en cirkel av energi som renas. Denna cirkeleffekt uppstår på grund av de dubbelspetsiga bergkristallerna som används.

- Orgoniter.se: Chembuster (CB)

Funktionen bygger inte på vanlig fysik, kemi, meteorologi eller annat; om det nu beror på att chemtrails är så stygga att de kräver något mer än vanlig fysik osv, eller på att en inbillning bäst botas med en annan inbillning.

Det finns ett ännu enklare medel mot chemtrails: Ättika.

Idag sprejades det en hel del i stockholm söderort, och troligtvis ovanför hela stan. Jag gick till affären, köpte en liten flaska med ättika, öppnade korken och lät det spridas med vinden upp i det blå. På ca: en halvtimme! försvann alla (4 synliga chemtrails). Ha ha, vilka jävla puckon! Tror dom att vi kommer ge oss?? Skulle inte tro det ...

- Exempel från webben (2012)

Andra blandar ättikan med vatten i skålar som får stå utomhus (obs dygnet runt, det är viktigt) eller skvätter ättika lite varstans i terrängen. Effekten torde bli densamma.

Faktoider: Chemtrails!; Varför chemtrails är pseudo
CJ Åkerberg: Skeptikerskolan 12 — Chemtrails, Tankebrott 30 juni 2014
Wikipedia (eng.): Cloudbuster

Lördagsfråga 419: Odjuret

1. I sydvästra USA kan man köra på route 491. Den hette tidigare route 666 men fick, av någon anledning, byta nummer.
2. Ett fragment från "papyrus 115" som den heter. Vad vi ser är ett litet litet stycke ur Johannes uppenbarelse, i den äldsta versionen som hittills hittats. Även den oskolade kan se bokstäverna χιϛ, vilket utläses 616 och som alltså ska vara odjurets berömda ökända tal. Det är ju inte det bekanta χξϛ 666, vilket lett till en viss mängd lärd huvudbry.
3. Aleister Crowley, känd som "the Beast", var inte bara galnare än de flesta utan även mångsidigare. Även om man lugnt kan avfärda det mesta av hans skildringar som skryt och fantasier så finns det belägg för nog så mycket som man inte hade väntat sig. Som att han 1902 var med om att försöka bestiga berget K2, en expedition som detta fotografi minner om.
4. Detta var länge (från mitten av 1800-talet) loggan för storkoncernen Procter & Gamble. Folk med livlig fantasi som läst för mycket i bibeln försökte koppla samman den med Upp 12:1: "Och ett stort tecken syntes på himlen, en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud." Och så ville man se de tre skäggvirvlarna nere till höger som en spegelvänd version av 6 6 6 ... Logotypen byttes 1985. Church of Satan förnekar (i sin FAQ) att de har några som helst band till P&G.

Jävligt lätt tyckte de flesta som iddes svara. AH var först.

Napoleon, Gud och Laplace (och Newton)

Så här brukar episoden berättas: Pierre-Simon, markis av Laplace (1749-1827) var en mångkunnig matematiker, astronom m.m. Han gav 1799 ut Mécanique céleste, "Den himmelska mekaniken", vari solsystemet beskrivs med gravitationens matematik. Den blivande kejsar Napoleon fick höra att Gud inte nämndes en enda gång i hela verket. Han frågade författaren hur det kunde komma sig. Laplace svarade artigt att han inte hade behov av den hypotesen.

Inget dåligt svar! Och ingen dålig gudsbild, kanske den mest vetenskapliga av dem alla: Inget hetsigt bildstormande eller omständligt motbevisande, utan fullständigt ointresse för irrelevanta sagor. Ur den synvinkeln spelar det ingen roll om episoden inträffat och Laplace sagt det som tillskrivs honom. Vilket kanske är lika bra ... För som så ofta när det gäller goda berättelser med kända deltagare som säger klipska saker så har den nog aldrig inträffat.

Citatet finns inte med i den enda samtida beskrivningen av Laplace och Napoleon diskuterande vetenskap, som kommer från en annan av tidens stora, förlåt, stjärnor:

The first Consul then asked a few questions relating to Astronomy and the construction of the heavens to which I made such answers as seemed to give him great satisfaction. He also addressed himself to Mr Laplace on the same subject, and held a considerable argument with him in which he differed from that eminent mathematician. The difference was occasioned by an exclamation of the first Consul, who asked in a tone of exclamation or admiration (when we were speaking of the extent of the sidereal heavens): ‘And who is the author of all this!’ Mons. De la Place wished to shew that a chain of natural causes would account for the construction and preservation of the wonderful system. This the first Consul rather opposed. Much may be said on the subject; by joining the arguments of both we shall be led to ‘Nature and nature’s God’.

- Sir William Herschels dagbok, 8 augusti 1802

Wikipedia: Pierre-Simon Laplace#I had no need of that hypothesis

Även om Bonaparte sannerligen inte var något dumhuvud tror jag inte att han läste de fem bukiga och formelstinna volymerna själv. Här ett relativt läsligt (jo) smakprov ur Mécanique céleste: vol 2, kap 4, vari sfäroidens (nästan en sfär men inte riktigt) natur reds ut.

En detalj kan vara värd att tas upp. När Newton var den förste som beskrev solsystemet matematiskt funderade han över det faktum att planeterna inte bara påverkas av solen utan även av varandra. När till exempel jorden passerar Mars rubbas bådas banor en anings aning; sannerligen inte mycket, men eftersom alla planeter råkar ut för sådana störningar, regelbundet och med astronomiska mått mycket ofta, så borde den ackumulerade effekten vara tillräcklig för att till slut få det planetära urverket att kollapsa och planeterna skingras för solvinden. Att så inte sker sägs, enligt ett spritt påstående, Newton ha förklarat med den sämsta av förklaringar: Det var Gud som då och då såg till att justera det hela.

Denna bakgrund har föreslagits som förklaring av vad Laplace menade: Han hade studerat frågan noggrannare än Newton och lyckats visa att solsystemet verkligen är stabilt, att ovan nämnda störningar balanserar varandra på lång sikt. Det var det han menade med Gud som en "onödig hypotes".

Nu verkar det visserligen inte säkert om Newton verkligen lade fram någon hypotes om Gud i decimalerna; se Jon Garvey: Newton and the God of the gaps, bloggen The Hump of the Camel 3 juli 2013. Å andra sidan kan även en inbillad händelse ligga till grund för en verklig, nämligen om Laplace trodde att Newton sade det som tillskrivs honom. Eller kanske Laplace oriktigt påstås ha trott det som tillskrivs Newton ...

Lördagsfråga 419