Luxburg-affären 1917

Den brittiska humortidningen Punch den 19 september 1917: President Wilson åthutar ett Sverige som "råkat" (?) avlossa ett gevär Made in Germany.

Vad är detta? Det är en sammanfattning av Luxburg-affären.

I korthet hade Tysklands chargé d'affaires i Buenos Aires telegraferat hem och föreslagit att man skulle sänka vissa argentinska fartyg. Telegrammen skickades emellertid inte från hans ambassad till Berlin. De skickades från den svenska legationen i Buenos Aires till utrikesdepartementet i Stockholm för vidarebefordran till Berlin. Att man förmedlade telegram på det sättet var inte helt ovanligt.

Amerikanerna snappade upp telegrammen och dechiffrerade dem. Man valde sedan att presenterade dem för världen. Därmed visade man dels Argentina vad tyskarna gick för, dels världen vad svenskarna gick för. Det svenska svaret var att man inte haft en aning om telegrammens innehåll eftersom de var chiffrerade.

Det var nu inte så mycket till ursäkt. Jämförelsen i teckningen är inte så dum; att förutsätta att chiffrerade budskap från krigförande nationer bara innehåller snälla och civila frågor är lika naivt och farligt som att utgå ifrån att ett vapen är oladdat.

Hur som helst rann affären ut i sanden. Det hettade till ett tag, men inte mer.

Avslutningsvis följande pärla:

Lördagsfråga 304

Skeptisk helg

På lördag håller VoF årsmöte (Facebook). Lokalen är den på bilden, Norra Latin. Det är mitt andra riks-årsmöte och det första i Stockholm så jag är nyfiken på hur det hela kommer att te sig.

På söndag håller VoF Göteborg årsmöte (Facebook). Där har jag däremot varit förr. Lokalen är institutionen för biologi och miljövetenskaper (eller "universitetet vid Botaniska" som man brukar tänka på det). Eftersom det snart är våffeldag, och vi är i Göteborg, så serveras traditionsenligt vofflor. För övrigt träffas vi, lyssnar på årsberättelse och en föreläsning, väljer styrelse, diskuterar och umgås järnet. Efteråt går vi, också traditionsenligt, till Rover vid Andra lång och fördjupar umgängesbiten.

Göteborgs-Posten och "mobilstrålning"

Häromdagen levererades Göteborgs-Posten - landets näst största morgontidning, upplaga strax under 200 000 - med bilagan Våra Nyfödda Barn. Det är en sån där reklamtidning där man blandat ut annonser för en tydlig målgrupp med några redaktionella artiklar för att locka läsare; lite som den ordinarie tidningens bostadsbilaga. (Eller exakt samma princip, vid närmare eftertanke.)

Bakom står företaget European Media Partner. Jag vet inte hur resonemanget går när man sätter ihop reklambilagor på teman som affärsjuridik, kvinnohälsa eller företagsbilar, för att ta några exempel på deras senaste produktioner. Tar man något som helst redaktionellt ansvar för det man publicerar? Bryr man sig, annorlunda uttryckt, om ifall det som trycks är sant eller osant?

Bland det material som inte är tydliga annonser, och som man därför får förmoda har publicerats kostnadsfritt, återfinns ovanstående notis. Källan är som synes Strålskyddsstiftelsen.

"Strålskyddsstiftelsen" är det fina och avsiktligt missvisande namn som några personer tagit sig, som förvillar och desinformerar så mycket de orkar beträffande så kallad elsmog, mobilstrålning och elöverkänslighet; idén att trådlös kommunikation (i synnerhet digital sådan, av någon anledning) är jämförbar med joniserande strålning. Ännu har inga välgjorda försök visat att några sådana effekter finns. Däremot har försök efter försök visat att så kallad elöverkänslighet är jämförbar med en rad andra sorters folk illness (det finns ingen bra term på vare sig svenska eller engelska) där man misstolkar symptom, eller rentav får symptom enbart för att man fått för sig att man är utsatt för en risk.

För att ta ett exempel: Skulle European Media Partner gå ut med en varning om att man inte ska somna i ett rum med en påslagen fläkt? Skulle Göteborgs-Posten distribuera en reklambilaga som innehöll sådana fånerier?

Läs mer på faktoidbloggen om Elstrålning och andra folksjukor.

Anpassad verklighet

Det aktuella området just nu i maps.yandex.com. Ukraina i svagt grönt, Ryssland i rosa. Sett från en svensk IP-adress är Krim fortfarande Ukraina.

Efter att ha gått igenom några olika kartritares hantering av Krims nationalitet nämner Russia Today ("Husbondens röst") en anpassad lösning:

"But Russian search giant Yandex has had the most original solution so far - to display Crimea's belonging in a fashion appropriate to the geographical area from which Yandex Maps is viewed. This will be done, as is currently on different websites, by recognizing the user's IP address."

 - 'We map the world as it is:' National Geographic maps Crimea as part of Russia, RT News 19 mars 2014

Krympande planeter

I Blindspår (2012) finns ett kapitel som heter "Planeten som krympte och försvann". Det handlar om Pluto, vars beräknade storlek minskade rejält från 1930-talet till 1978 då man fick ett någorlunda facit. Planeten på bilden är inte den f.d. yttersta planeten utan den innersta: Merkurius, plåtad i omgångar av Mariner 10, som 1974 blev den första sonden att studera den planeten på nära håll. Man insåg snart att det är en planet som krymper, bokstavligt talat, och räknade ut ungefär hur mycket.

Nyligen kom man fram till en exaktare och betydligt högre siffra. Sedan planeterna bildades för 4,5 miljarder år sedan har Merkurius diameter minskat med ca 7 km (varför det står 11 km i Nature-artikeln vet jag inte). Eftersom det är planetens inre som krympt, inte ytan, blir resultatet "skrynklor" i form av berg och dalar.

Mercury shrinking more than thought, Nature, 9 december 2013

I Discoverys artikel görs en vetenskapshistorisk poäng: En gång trodde man att jordens yta formats på detta sätt.

"The researchers knew the small planet was shrinking because Mercury was conforming to a theory of mountain building that was first applied (incorrectly) to our own planet about 200 years ago. In that theory, the Earth's mountains were thought to be a lot like the wrinkles that form on an apple's skin when it dries out and shrinks."

- The Incredible Shrinking Mercury, Discovery 16 mars 2014

Man föreställde sig ett antal oehört intensiva "skalv-perioder" som inträffat när spänningarna utlöstes. Bergskedjor kartlades och klassificerades efter de perioder då man antog att de bildats. Anomalierna i denna teori, "destined to remain for all time one of the basal conceptions of tectonics" som en optimistisk skribent formulerade det 1926, blev omsider tillräckligt stora för att de flesta skulle övergå till plattektoniken.

Den här bilden är också fin: Merkurius med "förstärkta" färger.

Relaterat: Kontinentaldrift 1858; Varför Wegener misstroddes

Lördagsfråga 303: Funckar

1. Anita Lindman, mest förknippad med Televinken, poserar här med Grodan Boll, som ju skapades av Thomas Funck.
2. Eva Funck var länge gift med Thomas.
3. Hasse Funck, bror till Thomas, var bland annat skådespelare. Här poserar han för Annie get your gun.
4. Gustav Funck, son till Thomas och Eva, har också slagit sig på talande dockor: Tjet (som han gör rösten till) och Allram Eest.

Den tog Ole Bull, i vanlig ordning.

Änkesyner

I sorgen kan man få förnimmelser, eller "återseenden", av den saknade. Det brukar kallas änkesyner och är mycket vanliga.

De vanligaste förnimmelserna är känslan av att den avlidne är närvarande. Man kan också uppleva att man samtalar med sin partner eller hör ljud eller ser saker som är förknippade med den som gått bort. Det händer också att man känner lukter, medan upplevelser av beröring, som till exempel en smekning på kinden, inte är så vanliga. I regel har man dessa förnimmelser på kvällarna, sällan mitt på dagen.

- 1177 Vårdguiden: Att förlora sin livspartner på äldre dar

För över 40 år sedan publicerade British Medical Journal en artikel av W. D. Rees, "The hallucinations of widowhood". Han hade intervjuat nästan 300 änkor och änklingar, och funnit att hälften av dem upplevt att den avlidne uppenbarat sig för dem på ett eller annat sätt: Visuellt, hörbart eller som beröring ("tactile hallucination").

Fenomenet är verkligen mycket vanligt och välkänt, åtminstone i berörda branscher. Särskilt många studier verkar ändå inte ha gjorts. Även den som utgår ifrån att det är hallucinationer kan finna sådana syner intressanta, särskilt när de ger ett så verkligt intryck som många intygar. Vilket inte innebär att det är självklart hur man ska forska på det hela; vilka hypoteser som ska testas, vilka resultat som är mer eller mindre intressanta, och så vidare.

Vad våra vänner på "andra sidan", de som tror på liv efter döden m.m., tror och tycker om änkesynerna vet jag inte men tror mig kunna gissa.

Att en mycket stor del av företeelsen spöken kan förklaras med dessa syner torde säga sig självt.

Lördagsfråga 303

Vem stjäl reliker?

I januari stals en tygbit från från en kyrka i Italien. Den kom från kläderna Johannes Paulus II bar när han 1981 blev skjuten, och var alltså indränkt med påvligt blod. Redan det ger den några relik-poäng hos de som tror på sådant. Om drygt en månad kommer den att bli ännu märkvärdigare när Karol Wojtyla den 27 april helgonförklaras.

Giovanni Panunzio föreslog att det var satanister som låg bakom. Han driver Osservatorio Antiplagio, en "anti-ockult" organisation. (Fast av hemsidan att döma verkar den betydligt tråkigare än den låter; ännu en fissured ceramic, som Carl Sagan kallade dem.)

Hur intresserade satanister är av reliker vet jag inte. Däremot vet vi, sannerligen, att katoliker är det. Det finns oräkneliga fall av relikstölder där städer och kyrkor fått gamla ben och ny prestige.

Ett av de mest kända exemplen är när venetianska handelsresande år 828 knyckte med sig evangelisten Markus från Alexandria. Hans jordiska kvarlevor har sedan dess helgat Venedig, vilket bland annat Markusplatsen minner om.

Nu var det visserligen varken katoliker eller satanister som tog JP2:s tygbit. Några dagar efter stölden hittades den hos två småskurkar som inte vetat vad de fått med sig. Det var heller inte fragmentet som intresserade dem utan det så kallade relikvarium det låg i, behållaren med förgyllda detaljer och ett allmänt "dyrbart" utseende.

Giordano Bruno i Cosmos

Carl Sagans klassiker Kosmos har nyligen lanserats i en ny version. Värd är Neil deGrasse Tyson, den astronom som i våra dagar ligger närmast Sagans förmåga att kombinera vetenskap på hög nivå med populärvetenskap.

Det första avsnittet utgjorde, denna gång liksom på 1970-talet, en sorts sammanfattning av hela serien. En episod som fick en hel del utrymme i denna version var Giordano Brunos öde. Han framställdes, i stort sett, enligt den vanliga myten: En tidig sanningssägare och martyr för vetenskapen som brändes på bål för att han hade fräckheten att hävda att solen är en stjärna bland alla andra, att varje stjärna har sitt solsystem, att universum är oändligt och kryllar av liv. Med mycket mera.

I originalserien nämndes Bruno i förbifarten, inte mer. Varför väljer man att göra en större poäng av något som är dels myt, dels irrelevant?

För Giordano Bruno ägnade sig inte åt vetenskap. Han kom inte fram till sina idéer, vare sig de riktiga eller de oriktiga, genom observation av verkligheten - hur skulle man på 1500-talet bära sig åt för att avgöra att stjärnor = solar? - utan genom läsande och grubblande, av teologisk och ockult litteratur (liksom, det ska medges, några goda skrifter). I Oxford skrattade man åt honom, men det berodde inte på att han trodde på Kopernikus - det fanns det fler som gjorde - utan på att han missuppfattat Kopernikus. Han försvarade arianismen, en tidig kristen lära som förnekade treenigheten och därmed var grövsta sortens kätteri. Han kritiserade en del av Aristoteles läror men höll fast vid andra, som idén att ett föremål är viktlöst vid dess "rätta plats"; gravitation är i själva verket en strävan att komma dit.

Man kan förenkla det till att han påstod väldigt många saker och inte var rädd för att vara yvig, vag eller direkt motsägelsefull. Några av hans många påståenden visade sig vara korrekta. Vetenskap var det inte.

Vilket faktiskt också nämns i nya Cosmos, så kortfattat som möjligt: "His vision of the cosmos was a lucky guess." Så varför ta med honom alls?

Den här klassikern fick också vara med. I en sorts drömscen lät man Giordano vara mannen som lyfter på slöjan och kikar ut på verkligheten.

Men bilden kommer från Camille Flammarions bok L'Atmosphere: météorologie populaire från 1888. Den visar inte vad man trodde på medeltiden utan vad man på 1800-talet trodde att man trodde på medeltiden. Mer om detta på faktoider.nu: Jorden är platt om en av de mest etablerade vetenskapliga myterna som finns. Får verkligen hoppas att den myten inte dyker upp i nya Cosmos.

Bermuda-triangeln än en gång

Charles Berlitz myntade inte myten, men hans storsäljare från 70-talet gjorde den känd.

Häromdagen var Bermuda Triangle plane mystery 'solved' en av de mest lästa artiklarna på BBC - trots att den är fem år gammal. Det beror, givetvis, på den händelse som vi ännu vet mycket lite om, men där associationen med det påstått jättemystiska området är given.

Kortfattat: Bermuda-triangeln är en myt. De många och mystiska försvinnanden som nämns är långt mindre "häftig" om man tar sig besväret att gå igenom händelserna en efter en och verkligen försöka ta reda på vad som kan ha hänt, eller verkligen hänt. Många av händelserna är inte ett dugg mystiska eftersom vi vet vad som hände. Flera av händelserna inträffade inte i närheten av den så kallade triangeln. Några förefaller vara påhitt. Inte är myten särskilt gammal heller.

En som tog sig besväret att gå igenom händelserna heter Larry Kusche. Det jag gjort är att ha läst hans bok The Bermuda Triangle Mystery - Solved ordentligt, sammanfattat och kompletterat med lite eget grävande. Resultatet hittar ni på faktoider.nu: Bermuda-triangeln.

Vad det senaste försvinnandet beträffar har den fina sajten Doubtful News en rejäl och ofta uppdaterad sida med relaterat material av alla de slag:

Missing flight 370 sparks mystery mongering.

Förbjöd kyrkan dissektioner?

Kyrkan har aldrig förbjudit dissektioner av människor.

När Vesalius, Leonardo och andra ville skära upp döda kroppar för att se hur de såg ut inuti var problemet inte kyrkan utan de anhöriga. Folk ville inte få sina släktingar vända ut och in för världen. Därför fick man passa på när folk dött som ingen brydde sig om eller när brottslingar avrättats (som det rentav kunde vara lag på skulle överlämnas åt medicinen). Sista utvägen var att anlita gravplundrare som levererade mot betalning, inga frågor tack. Det var därför hugade kunde ha svårt att hitta lämpliga objekt.

En kortfattad men god och källhänvisande beskrivning finns hos Christopher Howse, The myth of the anatomy lesson, The Telegraph 10 juni 2009. Han hänvisar till Katharine Parks artikel "That the medieval church prohibited human dissection" (det är alltså myten som avslöjas) i det fina verket Galileo Goes to Jail and Other Myths about Science and Religion redigerad av Ronald L. Numbers. Även i andra källor påpekas att dissekeringar av människor inte förekom under den upplysta antiken, mer än en kort period några sekler f.Kr.; i Rom var det direkt förbjudet. I medeltidens Europa började man skära på 1200-talet.

Att den katolska kyrkan inte har några problem med att stycka folk kan exemplifieras med den bisarra hanteringen av reliker, där lämpliga styckdelar av helgonen såldes, stals och stolt visades upp.

Wikipedia: Dissection/Christian Europe

Lördagsfråga 302: Nobel-respektive

1. Pierre Curie, spelad av Sebastian Roche.
2. Arthur Gundaccar von Suttner.
3. Palmiro Madesani.
4. Anders Castus Svarstad, "Glitre sanatorium i Hakadal".

Dessa herrar var gifta med Marie Curie, Bertha von Suttner, Grazia Deledda och Sigrid Undset, och är därmed de fyra första makarna till Nobelpristagare. Ännu en OB.

Nordkorea går till val

Affisch från det förra valet, som hölls den 8 mars 2009.

Idag är det spänning i luften: Den demokratiska folkrepubliken Korea går till val.

Resultatet kungörs imorgon. Någon valvaka verkar inte förekomma. Insatta bedömare gissar på stora framgångar för "Demokratiska fronten för fosterlandets förening", som jag inte förrän nu visste var vad den nordkoreanska politiken kallas. I denna koalition ingår flera partier - jodå, det finns mer än ett - som Nordkoreanska socialdemokraterna, det religiösa Chongu-partiet (som i val efter val får 3,2 %) och Koreanska arbetarpartiet. Och det var visst allihop.

Valdebatten har hittills varit tämligen sval. Lyckas inte hitta mycket alls faktiskt, mer än att landets författarförbund gjort poesi av det hela:

"'Oh, Our People's Republic', 'We Will Vote for You', 'We Go to Polling Station', 'Our Deputy' and other poems show well the will of the electors to demonstrate the true picture of Korean-style socialism and consolidate the people's power by voting for the candidates."

KCNA -  sidan i Nordkorea
News from KNCA, DPRK - statliga nyhetsbyråns engelska sida i Japan
Wikipedia: North Korean parliamentary election, 2014

Lördagsfråga 302

Tjugohundra

När började vi kalla tvåtusen för tjugohundra?

Jag minns att Sture Allén gick ut med en rekommendation en gång i tiden, det måtte ha varit på 1980-talet. Då togs den på lindrigt allvar; hur go e den, "tjugohundra"..? Men så småningom slog det igenom. Ungefär när?

NYT korrigerar sig

En artikel från New York Times, 20 januari 1853 (länk). Notera att efternamnet stavas något olika i rubrik och text.

Emellertid var ingen av stavningarna korrekt. Detta påtalades i sinom tid och korrigerades:

- New York Times, Corrections: March 4, 2014

Som synes gjorde man ingen poäng av tiden som förflutit. Sånt ger stilpoäng.

Russia Today: Husbondens röst

Fridfull söndag i Simferopol - ockupationen som Moskva vill visa upp den

För en "intressant" mix av sant och osant, ta en titt på Russia Today. Denna kanal/sajt drivs av den ryska staten vilket märks, inte minst i dagar som dessa. Ett klassiskt exempel på propaganda är de glada bilderna av helt vanliga medborgare som glatt poserar intill ryska soldater, eller förlåt, "self-defence forces". Ett annat, som fortfarande cirkulerar som vore det trovärdiga uppgifter, är artikeln om en massflykt från Ukraina: 675,000 Ukrainians pour into Russia as 'humanitarian crisis' looms.

Russia Today är favoritkällan, otippat kan tyckas, hos den svenska toksajten Newsvoice. Den återger allt möjligt inom konspirationsteorier, pseudovetenskap och relaterat, inte sällan med en antiamerikansk och antieuropeisk vinkling; just sådant material som RT levererar. Den allt hårdförare putinismen har man tydligen inga problem med.


Wikipedia: RT (TV network)

Hur kriget bröt ut

Så här beskrivs det. Är det sant?

"Eftertanke är viktigare än överilade handlingar. Det kan vara värt att påminna om inte minst i år, när 100-årsminnet av första världskrigets utbrott ägnats stor uppmärksamhet. Ett krigsutbrott som skedde utan egentlig kontroll från någon, sedan mobiliseringar i land efter land successivt skärpt situationen och skapat en egen automatik."

- Ryssland bär hela ansvaret, GP 2 mars 2014

Att första världskriget bröt ut per automatik är en vanlig föreställning på gränsen mellan sanning och icke-sanning.

Ryssland och Serbien hade ingen allians. Ryssland såg sig som slavernas beskyddare, en syn som dock ingalunda delades av alla som skulle beskyddas; och det berodde inte bara på att "beskyddet" var av en liknande sort som det som maffian står till tjänst med.

Man kan jämföra med Bosnienkrisen 1908. Österrike-Ungern hade ockuperat de osmanska provinserna Bosnien-Hercegovina ganska länge, och proklamerade nu helt fräckt att landet var österrikiskt territorium. Detta hade mycket väl kunnat leda till världskrig -- men gjorde det inte. En av anledningarna var att Ryssland inte ingrep.

"Resultatet blev att Bosnien-Hercegovina med Sarajevo blev österrikiskt, att Serbien såg hotet från sin mäktige granne växa utan att kunna göra något åt saken, att Ryssland ännu en gång drog det kortaste strået i en internationell kris, och att Tyskland kom till Österrike-Ungerns hjälp i ett äventyr på Balkan."

- Ur min kommande 1914 - vägen till första världskriget (Forum 2014)

Vidare: Storbritanniens "ententer" har grundligt missförståtts. De utgjorde inte någon försvarsallians med Frankrike respektive Ryssland. Dess exakta naturer skulle kunna sammanfattas som att man faktiskt lyckats komma överens i en rad mindre frågor med två av sina ärkefiender; fantastiskt bra, om man ser till ländernas konfliktstinna historier, men definitivt inga allianser. Tvärtom hade det under åren förkommit en del trevare mellan Storbritannien och Tyskland om att ingå en allians som hade ställt alla andra i skuggan.

Storbritannien gick in i kriget sedan Tyskland invaderat Belgien, vars neutralitet försäkrats av bland andra Storbritannien och Preussen (den upprörde rikskanslern Bethmann-Hollweg kallade fördraget "en papperslapp", ett begrepp som snabbt blev bevingat). Hur Tyskland skulle ha agerat gentemot en trippelentent som verkligen var en försvarsallians är en intressant fråga som icke desto mindre är hypotetisk. (Frankrike och Ryssland var förbundna med en faktisk allians.)

Så Ryssland hade ingen allians med Serbien, och Storbritannien ingen egentlig allians med Frankrike, men de gick ändå ut i krig. Det kan jämföras med Italien: De hade en faktisk försvarsallians med Tyskland och Österrike-Ungern men valde ändå att stå utanför. Några år senare gick man med i kriget, men mot centralmakterna.

Om den omtalade automatiken varit så betvingande så skulle Italien inte ha haft något val. Men det hade man.

Ytterligare en "detalj": Om Österrike-Ungern hade angripit Serbien direkt så hade omvärlden, även Ryssland, mycket väl kunnat acceptera det hela eftersom man trodde sig veta att ärkehertigen fallit offer för en komplott som regisserats i Belgrad. (Så var visserligen fallet, men det är något som retts ut först långt senare. I Wien brydde man sig heller inte om skuldfrågan utan struntade helt enkelt i den rapport som konstaterade att man varken hade bevis eller antydningar i den vägen.) I just detta fall var deras långsamhet kontraproduktiv.

Det finns mer att orda om i frågan -- jag har, som jag kanske nämnt, just skrivit en bok som för närvarande ligger i korrekturfasen -- men det är ett obestridligt faktum att den så kallade julikrisen inte var förutbestämd att leda till världskrig.

Lördagsfråga 301: Hagasessorna

1. Margareta "Madicken" Engström.
2. Spara och Slösa, klassiker av Birgitta Lilliehöök. Förekom i sparbankernas reklamskrift till skolorna, Lyckoslanten, på den tiden bankerna ville att man skulle spara.
3. Desirée (1954) med Jean Simmons i titelrollen och Marlon Brando som Napoleon.
4. Churchill och Onassis kopplar av på den senares lyxyacht Christina O.

Margareta, Birgitta, Desirée och Christina - det är ju, som Joakim E såg först, kungens storasystrar. Det hade varit en betydligt mer långsökt fråga om inte de så kallade Hagasessorna ofta behandlades som en grupp.

Krim 1942

"I bilden från 1942 ligger fokus på kvinnan och sökandet efter hennes man. Himlen är intetsägande, grå och livlös. Ännu viktigare är att bilden ingår i en lång serie om brotten som upptäcktes vid Kertj, och bilden på henne är en av många. 1965 fick 'Sorg' ett eget uppslag. Den retuscherade bildens förmörkade himmel och bredare panorama förändrade stämningen och förskönade våldet. Det blev mer ödesdigert; mer hotande; och, ironiskt nog, mer himmelskt. Himlen blir själv ett subjekt, och kvinnan blir en representation av sorgen, en av många sörjande, när bilden åt vänster fortsätter mot horisonten. Bilden från 1965 antyder ett ändlöst landskap av sorg, medan bilden från 1942 lokaliserar det. Bortom den närliggande scenen finns tomhet, medan bilden från 1965 på håll visar kroppar som lagts ut."

- David Shneer beskriver Dmitri Baltermants klassiska bild(er) från 1942/1965, Through Soviet Jewish Eyes: Photography, War and the Holocaust (2011), s 224

"Krig är, mer än något annat, sorg. Jag fotograferade konstant i åratal och jag vet att jag under hela denna tid bara skapade fem eller sex riktiga fotografier. Krig är inte för fotograferande. Om, himlen förbjude, jag skulle fotografera krig igen, skulle jag göra det ganska annorlunda. Jag våndas nu vid tanken på allt som jag inte fotograferade."

- Dmitri Baltermants

Lördagsfråga 301

Nittonhundrafjortisar

Hur många böcker finns det som heter 1914, helt eller delvis?

1914 är även titeln på Jolos klassiska bok från 1964. Under 2013 kom flera framför allt brittiska böcker med "1914" i titeln, exempelvis Margaret MacMillans extremt omskrivna The War That Ended Peace: The Road to 1914 (2013), som för övrigt även har "vägen till" i titeln; Christopher Clarks lika omskrivna The Sleepwalkers: How Europe Went To War In 1914 (2013); Max Hastings Catastrophe: 1914 och Sean McMeekins July 1914: Countdown to War (båda från 2013). Kommer även Klas-Göran Karlssons aviserade bok om "urkatastrofen" ha titeln 1914 (se nedan)?

- Nils Fabiansson, Nytt på västfronten - spaning på 2014 års utgivning

När årtalet ingår i en (längre) mening, som i Sleepwalkers, är det visserligen en annan sak än när det står ensamt, som hos Jolo. Hur accentuerad undertiteln i mitt kommande verk blir vet jag inte.

Bloggaren Fabiansson är själv aktuell med en bok om kriget, och passar därför på att summera den svenska utgivningen under minnesåret.

Nautiska lån II

När ett uttryck når en viss ålder och, så att säga, en viss självklarhet, så är det lätt hänt att dess ursprung glöms bort. Här är några ord och uttryck från sjön som även landkrabbor tagit åt sig och sedan länge använt utan att ha en aning om vad de en gång betytt. Se även Nautiska lån I.

Klutar

Att "sätta till alla klutar" innebär att sätta alla segel. Gasen i botten, för att låna en liknelse från annat håll.

Själva ordet "klut" har en osäker äldre historia, men när det började nyttjas som segelterm — det äldsta belägget i text är från 1734, sen kan man bara gissa hur länge det faktiskt använts — hade det sedan länge dagens betydelse, alltså tygtrasa eller dylikt. Man kan tänka sig att det började som ett slangord.

Stopp och belägg

Att belägga innebär att man gör fast ett tåg eller liknande. Innan man belägger ordentligt så kan man kanske behöva slå en så kallad stoppare på trossen. "Lägg stoppare på, och belägg!" är ett annat sätt att säga samma sak.

Lösa boliner

Från sidokanterna på råsegel löper linor föröver för att hålla seglen sträckta åt vindsidan, mot bogen. Att ordet kommer av "bog-lina" är en gammal förklaring som ligger nära till hands och som rentav påverkat stavningen, men den är nog oriktig. När vindriktningen ändras, eller om man seglar för s.k. bidevind, får bolinerna lossas; det är då man seglar "för lösa boliner".

När andras fel blir dina

Januari 1905 sköts en mängd demonstranter ner utanför Vinterpalatset i Sankt Petersburg. Denna blodiga söndag (fler finns) räknas som början på det årets ryska revolution, som i sin tur bara blev en föraning om vad som komma skulle. Denna bloggpost ska inte handla om något av detta.

För några år sedan skrev en bekant en tidningsartikel om ett historiskt ämne. Den blodiga söndagen nämndes i förbigående. När redaktionen kompletterade det befintliga bildmaterialet valde man bland annat en illustration på den händelsen. Den fick också en bildtext, skriven av dem själva, där sammanhanget förklarades helt kort. När författaren fick korrekturet missade han att granska bildtexterna. Så kom det sig att han lite senare fick se tidningen med hans stort upplagda artikel, inklusive en bildtext som förlade den blodiga söndagen 1905 till Moskva.

Hur många läsare noterade felet? Hur reagerade de som såg det? Att revolutionen egentligen inte hade med artikeln att göra behövde inte spela så stor roll. Det här var ett fel som en forskare och historisk skribent på den aktuella nivån helt enkelt inte ska göra. Om han kunde göra en sådan groda, hur ska man då kunna lita på något annat han skriver? Kanske han blandat ihop bolsjeviker och mensjeviker, eller Lenin och Stalin?

Redaktionen, som hade mindre koll på rysk historia, skämdes inte för att ha skämt ut sin bidragsgivare. Man konstaterade att ingen läsare hört av sig och påpekat felet; och därvid fick det bero.

Bröderna Tranberg, Livslust och kvack

Jörgen Tranberg: "Hjärnans medvetande går via hjärtat"

Stödkompisarna är en förening för dig som har eller har haft cancer, är anhörig, eller vill stödja målgruppen. Föreningen vill med sin verksamhet stimulera till livslust och livsglädje. Tillsammans skapar vi hopp!

- Stödkompisarna

Ser ju bra ut så långt. Föreningens styrelse utgörs av ordförande Stig Dahlgren och vice ordförande Kerstin Moberg. Båda arbetar på Livslust.net, "för dig som har eller har haft cancer". Stig är kursledare, Kerstin har ingen Livslust-titel men är leg. sjuksköterska. Flera andra namn återkommer hos såväl förening som företag. Det är tydligt att den förra är ett skyltfönster - en bulvan, kuliss, inlockare - för den senare.

Vi träffas i fyra intensiva dygn fyllda med samtal,  mental träning, krisbearbetning, yoga, mindfulness, taktilmassage och livsbejakande aktiviteter på Brännö i Göteborgs skärgård. Här kan du stanna upp, fundera över vad som är väsentligt i livet och vad som kan ge dig livslust och livsglädje i ditt framtida liv.

- Livslust.net

Vistelserna på Brännö är faktiskt kostnadsfria. De tipsar om ett antal fonder man kan få medel genom. För att söka vistelsebidrag måste man vara medlem (250:-/år) i CancerRehabFonden, f.d. Cancer- och Trafikskadades Riksförbund. Det är en fond med 90-konto som funnits sedan 1978.

Nästa namn: Bröderna Tranberg. Jörgen och Christer Tranberg driver en klinik i Göteborg där man kan erhålla och lära sig kraniosakral terapi, "Quantum fysiska helhet" och en hel del annat i samma stil. Jörgen presenterar sig som "N. D. naturläkare", verksam som komplementärmedicinsk terapeut i över 28 år.

Onsdagen den 22 januari arrangerade Stödkompisarna (Livslust) ett föredrag som såg "intressant" ut: "Tankens helande möjlighet och Ditt kraftfält i hjärtat" med Jörgen Tranberg. Vi blev nyfikna och gick till Dahlheimers hus. Det drivs av Göteborgs stad och har ett rikt utbud för och om handikappade: vård och rehab av alla de slag, lokaler för relaterade föreningar, korttidsboende, bibliotek ... Inträde 50:-, inget kvitto. Publiken var på ca 150 personer.

Föreläsningens innehåll. Hur ska man sammanfatta?

Jag har lyssnat på en del goja i mina dagar men hittills aldrig hört så mycket så osammanhängande. Efter "not even wrong" kommer nivån där man inte förstår vad som sägs, helt oavsett sanningshalt. Tranberg pratade, knappt utan att hämta andan, om kroppen, magnetiska fält (hjärtats magnetfält är 5000 gånger starkare än hjärnans vilket tydligen är viktigt), han nämnde ordet "kvantfysik" då och då, mittlinjen är ett mycket centralt begrepp (finns det?), att vi tänker uppemot 80 000 tankar per dygn och hur många biokemiska reaktioner det blir ... Han återkom ideligen till hur vi blir till, om ägg och spermier som kommunicerar med varandra, fostrets utveckling med mera. Poängen med detta tema undgick oss fullständigt.

Ett av hans otaliga påståenden som jag minns eftersom jag efteråt lyckades ta reda på vad han missförstått: Han påstod att jordens magnetfält sjönk kraftigt i samband med - strax före! - terrordåden den 11 september 2001, och höll sig nere i ett dygn framåt. Vilket innebär att, ja, något mystiskt och spännande om våra medvetanden. Men vad det än är, så är det ett misstag. Det som han hört talas om var inte alls mätningar av jordens magnetfält utan slumptalsgeneratorerna i det tämligen knepiga Global Consciousness Project (WP).

En idé om att det inte är hjärtat som pumpar runt blodet lär återfinnas inom antroposofin.

Jo! Han tipsade om sin workshop också. I maj, 1000:- för medlemmar.

Här är en som varit med på en sådan övning med "doktor" Tranberg. Även om bloggaren verkar ha gillat budskapet så är det inte alltid så enkelt att reda ut vad som egentligen sagts, menats och eventuellt tänkts.

De 80 000 tankar som dyker upp varje dygn är omöjliga att kontrollera. De ger upphov till 8,96 miljoner biokemiska reaktioner/dygn. De tankar som fokuseras på skapar spår i hjärnan och gör att de lättare dyker upp igen. När vi väljer att slappna av i stället för att fokusera på tankarna och andas långsamt ökar det elektromagnetiska fältet i hjärtat och med det empati och kärlek. Här knyts gårdagen samman med andningsinstruktörsutbildningen jag gick för ett par helger sedan. Värdet av en medveten naturlig andning poängteras. Att det kraftfullaste vi kan göra för att må bra inte är att ha hela vår uppmärksamhet i våra tankar är självklart för mig. Bättre att bara låta allt vara som det är.

- Hjärtat, empati, kärlek och Jörgen Tranberg

Hänger det ihop? Vad betyder det? Vad menar han här? Whatever.

Jörgen Tranberg verkar inte ha anammat och läst in sig på den ena eller andra läran, utan studerat "brett" och tagit med sig en stor mängd blandade och halvsmälta intryck från olika håll. För det finns väl ingen bok, guru eller lära som presenterar en så här förvirrad "världsbild" (i brist på ord) som en enhet..?

Oscobad, whisky och whiskey

Någonsin smakat "oscobad"?

Du, Trundman, är ett fä: Den supen var för svag
Å! Inte oscobad, nej, finkel super jag

- Bellman (1770)

Aqua vitae, "livets vatten", blev här hemma direktlånet akvavit. På gaeliska översattes det; i Skottland till uisge beatha, på Irland uisce beatha (vad det fick heta på ön Man, som också tillhör språkområdet, vet jag inte). I engelska finns uppenbara direktlån som uskebeaghe belagda sedan 1500-talet. Såväl sprit som ord tenderar att rundas av efter några år, och in på 1700-talet var det kortformen whisky som dominerade.

Samma process kan spåras i svenskan. På 1700-talet kunde man hitta askvebad eller oskobad hos välsorterade handlare. De var tydligen inte så få; såväl Bellman som C. J. L. Almquist kände till drycken, och ordet finns även i diverse förordningar. På 1850-talet började den engelska formen whisky ta över. Ännu hundra år senare kunde man ofta se stavningen visky, som idag torde ha försvunnit helt.

Whisky eller whiskey? I Skottland och Kanada skriver man whisky, i USA och på Irland whiskey. En del ser detta som särskiljande, att det på sätt och vis är två något olika ord för två något olika saker. Kanske irländska emigranter tog med sin stavning när de ställde upp sina pannor i det nya landet?

Men att folk förr skulle ha resonerat på det sättet motbevisas enkelt genom att studera de mängder av belägg med alla möjliga stavningsvarianter som finns från olika länder och tider. Att ord "ska" stavas på ett och endast ett sätt är en modernare idé än många känner till (inte minst de språkpoliser som ofta är långt mer historielösa än de anar). Det var först framåt 1800-talet som whisky/whiskey började bli etablerad stavning i respektive land, och det skulle dröja ännu längre innan skillnaderna blev någorlunda grundmurade. Varianter förekommer än idag.

Sagan om ringen

Under invigningen var det ju en av ringarna som hakade upp sig. Efteråt cirkulerade uppgifter om att den ansvarige brutalt mördats. Det var ett påhitt, ett stycke mörk satir från skojsajten Daily Currant:

"Although his body was badly mangled and the wounds were consistent with a struggle, so far officials say they don't suspect foul play."
- Man Responsible For Olympic Ring Mishap Found Dead in Sochi, 8 februari.

Att nyheten slog an har naturligtvis att göra med att den verkar fullkomligt trovärdig: "Accidents tend to happen to people who betray Russia."

En till: Det sägs att den oöppnade ringen skulle symbolisera en viss kontinent och att misstaget i själva verket var ett medvetet tjuvnyp. Det är fullt möjligt att man hädanefter kommer att associera ringen ifråga med Nordamerika, men det skulle i så fall bero på missen i Sotji. Enligt den officiella definitionen representerar de fem ringarna de fem kontinenterna, hur man nu definierar dem, men vilken som är vilken anges inte.

Lördagsfråga

Ehuru lättare än vanligt är den inte ställd till er utan till oss. Få se hur det går. :-)

Jägersdorf i Göteborg

"Bataille de Gros Jægerndorff"

Jægerdorffsplatsen -- med en stavning som blir fel oftare än den blir rätt -- ligger i Göteborg. Namnet har en historia som inte går att gissa på förhand.

Det kommer med största sannolikhet från slaget vid Jägersdorf 1757. Orten ligger idag i den ryska enklaven Kaliningrad. På den tiden hette Kaliningrad Königsberg och låg i Ostpreussen. Slaget ingick i sjuårskriget där även Sverige deltog, ehuru först efter Jägersdorf.

En av de svenska deltagarna hette Anders Rudolf du Rietz, major vid Södermanlands regemente. Längre fram i livet blev han landshövding i Göteborg (1772-1790). I all namngivning som förekom vid den här tiden i den expanderande staden var det nog han som, på ett eller annat sätt, fick idén att ge ett kvarter i Majorna namn efter slaget: "Kvarteret 41 Jaegerdorf" finns belagt från 1786.

Ett annat och folkligare namn på området, äldre eller yngre är måhända svårt att avgöra (jag har inte grävt djupare i frågan), är "Lera".

Wikipedia: Jægerdorffsplatsen
Wikipedia (eng.): Battle of Gross-Jägersdorf

Ragnarök?

 "Tidenden om Ragnarök kommer från vad som en gång var vikingaväldets periferi, staden York i England och dess ”Jorvik Viking Centre”. Där blåste en skäggig man i ringbrynja häromveckan i vad som påstods vara Gjallarhornet, det horn som Heimdall använde för att varna gudarna att jättarna närmar sig."

- Etnologiskt smaksatt undergång är nära, SvD 26 november 2013

Uppgiften som cirkulerar just nu kommer, som sagt, från Jorvik Viking Centre. Det är en del i marknadsföringen av deras vikingafestival. Den har inget med forntida mytologi att göra. Vilket inses lätt:

"Experts are predicting the end of the world will take place on 22 February 2014, coinciding with the grand finale of the 30th JORVIK Viking Festival in the city of York. [...]

'During the week of the JORVIK Viking Festival, we will be doing everything we can to equip the people of York, and visitors from afar, with the tools to survive the apocalypse, from hunting for the mightiest and strongest warriors to training children in combat skills,' adds Danielle [Daglan, festivalchef].  'Following a study published in 2010 that bearded men are more trustworthy than those without [!], we’re also looking for fantastic displays of facial hair, so that we can identify those with the potential to take us into the brave new world that is foretold to follow Ragnarok.'"

- Jorvik Viking Festival: The world will end in 100 days, 15 november 2013

Läser man vad de säger är det fullkomligt uppenbart vad det är frågan om. Men Daglan nämnde även Maya-kalendern -- fast den kanske skulle kommit med ändå -- och någonstans i den mediala viskleken blev den transmogrifierad till en "vikinga-kalender" som på dagen förutspår Ragnarök.

Ingen skugga på SvD:s Clemens Poellinger. Å andra sidan var han tidigt ute och läste nyheten vid källan och löpte därmed betydligt mindre risk att missuppfatta än om han sett material som återgetts och missuppfattats i tredje och fjärde led.

War declared by all

- War declared by all, The Onion, 5 augusti 1914 (typ)

Denna klassiska, fina och blott aningen finstilta tidningssida är inte bara rolig. Här finns flera detaljer som indikerar att den satts ihop av folk som åtminstone delvis kan ämnet.

Att skotten i Sarajevo den 28 juni får fel datum torde vara ett rent skrivfel.

Att fördrag kunde innehålla lite av varje är ett faktum. Ifall freden i Versailles 1871 innehållit en "död ärkehertigs-klausul" hade det bara varit en smula överraskande (eller OK, kanske lite mer än så). Att många fördrag, stycken därav och enstaka klausuler kunde vara hemliga gjorde diplomatin än mer spännande och oförutsägbar.

Woodrow Wilson arbetade hårt för freden ända tills landet tvingades in i krig. Hans tal Message on Neutrality från den 20 augusti innehåller formuleringar som "We must be impartial in thought as well as in action, must put a curb upon our sentiments as well as upon every transaction that might be construed as a preference of one party to the struggle before another" -- snubblande nära det koncisa "the US must remain apathetic".

"The War to End All Europe": Första världskriget innebar början till slutet på den europeiska hegemonin.

Huruvida kriget skulle bli kort eller långt rådde det, givetvis, delade meningar om. Det förra var det, som inför varje krig, många som trodde, inte bara de som tyckte på statligt uppdrag.

Ärkehertigs-konventet är en rolig idé som inte blir sämre om man vet att "ärkehertig" var en titel som enbart användes i en släkt: Prinsar av huset Habsburg. Vad Lower Polony gäller så får ni leta reda på det själv.

"Nobleman safety" var det inte mycket bevänt med vid den här tiden. Presidenter, kungar och viktigare premiärministrar föll lite då och då.

Att man i Serbien krävde självständighet från Österrike, och att detta ledde till mordet, är helt fel. Serbien var ett självständigt kungarike. Vidare var Gavrilo Princip serb till etniciteten men bosnier till nationaliteten; detta faktum har ofta blivit fel. Att attentaten utfördes under serbisk flagg antogs från första början men slogs fast först långt senare.

Blödarsjuka var ett högst reellt problem i en annan släkt, den all-europeiska stora kungafamilj som stammade från drottning Viktoria.

Ett krig mot eller åtminstone om Irland var det många som väntade på.

Tokiga bibelord

Det här är värt att göra reklam för: Tokiga bibelord. Äkta bibelord, garanterat, men med fokus på de Gudsord som de gängse kanalerna i branschen av någon anledning tenderar att glömma bort.

"Bota sjuka, väck upp döda, gör spetälska rena och driv ut demoner; ge som gåva vad ni har fått som gåva." (Matt 10:8) Jesu anvisningar till de som ska missionera för honom. Ett enkelt test för att skilja äkta kristna från de som bara låtsas!

"Vill du ha en slav eller slavinna, kan du köpa sådana av folken omkring dig." (3 Mos 25:44) Moseböckerna ser mycket strängt på slaveri - inom Guds utvalda folk. (Å andra sidan anger 2 Mos 21:2 att en hebreisk slav ska friges efter att ha tjänstgjort i sex år?)

Många fler exempel hittas under rubriker som Barnamord och Våldtäkt, eller för den delen Komiskt eller direkt Korkat och man är mer upplagd för sådant.

Indiegogo: Nutty Bible Quotes

Filmsnutten ovan är en del av crowdfundandet för Nutty Bible Quotes som Tokiga bibelord ska heta i bokform på engelska. Den som står bakom det hela är mannen i bild: Jakob Ståhle.

Lördagsfråga 300: 300

1. Leonidas, en av de 300 (enligt uppgift) spartaner som 480 f.Kr. satte stopp för perserna. De hade en hel del andra trupper på sin sida men det är de 300 spartanerna som blivit berömda.
2. Chaos Computer Club, CCC, är en tysk hackergrupp som tidvis gjort väsen av sig. Det här är det snällaste och gulligaste jag någonsin sett tillskrivet dem: Blinkenlights. Genom att styra belysningen i kontorsrum skapas grafik och enkla dataspel som Pong eller Tetris i jätteformat.
3. Frank Millers 300 är en av denne begåvade och märklige serietecknares bästa alster.
4. Ur Hello Gutter, Hello Fadder (anspelning på den låt som på svenska blivit Brev från kolonien), The Simpsons s11ep6, där Homer lyckas bowla sig till "a perfect game": 12 strikes i rad = 300 poäng.

Så enkel var denna fråga. OB satte ännu en.

Duck Quacks Don't Echo

Duck Quacks Don't Echo är ett nytt och brittiskt bidrag till den lättare myt-testar-genren. I det första programmet tar man reda på om servitriser får mer dricks om de vidrör gästerna, om flockmentaliteten fungerar även på korkade handlingar och, nedan, om hundkiss flourescerar:


Här en recensent som inte blev imponerad: "With QI’s questions about Noam Chomsky substituted for lightweight popular psychology and an investigation into dog urine, there’s not enough substance to bear the weight of the lengthy investigations." - Duck Quacks Don't Echo, Sky 1

Så DQDE är lättviktigt jämfört med QI? QI är ju heller inget faktaprogram utan underhållning. Mer av den varan kanske är vad marknaden vill ha men särskilt intressant låter det inte.


Tipstack till @Skeptomaniac.

Lördagsfråga 300

Hur en tavla ser ut

Pierre-Auguste Renoir, Madame Léon Clapisson (1883)

Här har vi en av Renoirs många populära tavlor. Finns i myriader återgivningar som planscher, bokomslag, mobilskal etc. En snabbtitt på nätet visar att bakgrundens färger varierar något i nyans och kulör, men inte mer än man kan förvänta sig i sammanhanget.

När konservatorer tog av ramen såg de att områden som skyddats för ljus hade en helt annan färg. Tydligen har konstnären använt färger som påverkats av ljuset, i så hög grad att de inte bara bleknat utan mer eller mindre försvunnit helt.

Man tog en ordentlig spektroskopisk titt på tavlan för att hitta spår av pigment som tappat färgen. Sedan räknade man bakåt och kom så småningom fram till hur tavlan nog såg ut till att börja med. Den här bakgrunden var det länge sedan någon såg i denna tavla.


Renoir och många andra konstnärer använde sig gärna av den kraftigt röda färgen karmin. Den har ni kanske hört talas om; det är färgen som tillverkades (tillverkas..?) av torkade löss. Den finns än idag i livsmedel, mest godis tror jag, med beteckningen E120, där den varit godkänd sedan 1876 - se bloggposten Äkta vara 1903 - del III.

Redan på den tiden varnades för att karmin var ett "flyktigt pigment". Beständigare alternativ fanns, men många konstnärer föredrog ändå karmin. Med tiden bleknade det röda.

En fråga som närmar sig det filosofiska är hur Renoirs madame "egentligen" ska återges; som hon såg ut från början eller som hon kommit att uppfattas sedan dess? Eller antikens marmorstatyer; om man ska återge dem i en film, ska de vara helvita som vi vant oss vid eller målade som de verkligen var när det begav sig?


BBC: Scientists recapture Renoir's reds, 13 februari 2014

Ett litet stamträd med bara Dalarna

"Dala-allmogens stamträd. Stammbaum der Dalekarlier".

Utan att alltför mycket fästa avseende därpå, har jag till slut uppgjort ett stamträd för dalallmogen. Det vill visa, huru jag tänker mig de allra viktigaste gruppernas huvudsakliga anknytning till varandra och till systematiska kategorier av högre ordning. -- Visserligen anser jag, att, när det gäller inbördes fortfarande fertila grupper, är allt tal om dylikas inbördes stamträd föga adekvat eller åtminstone grovt schematiskt. Särskilt äro dylika vilseledande, om de locka läsaren att tänka sig grenarna såsom kanaler mellan vilka intet "blod" flyter. Snarare likna de havsströmmarna, som blott utgöra riktningar i vilka rörelsen i en viss riktning är ovanligt stark, utan att dessa strömmar därför äro distinkt avskilda från vattenmassorna i övrigt. För att i någon mån åskådliggöra att även andra bifurkationer ägt rum, än dem jag har anledning att omnämna, har jag åtminstone för huvudstammarnas del helt schematiskt inritat en del dylika. För övrigt bör anmärkas, att på stamträdet "blodet" överallt tänkes stiga nedifrån och opp, ingenstädes tvärtom.Likaså har jag för tydlighetens och sammanhangets skull även upptagit en del andra raser, som här föga direkt angå oss. Dessas namn och i någon mån även deras systematiska ställning återfinnas i min "Jordens människoraser". Ej heller torde det förbrylla, att de skenbart framstå såsom likvärdiga med våra små och sekundära bygrupper o. d. i Mellansverige.

Förkortade gruppnamn: Lj = Ljusdalsgruppen. Fl J = Floda- och Järnagrupperna. Ö. Upl. = östra Uppland. Mora-(gruppen). Str = "strandina" rasen = (de västnorska "alpinerna"). Vsm = västmanlandtypen (eg. innerskandinaviska folkstocken, liksom jag här - vetenskapligt ej fullt korrekt - ibland nämner stockarna efter deras huvudtyp - för korthetens och åskådlighetens skull). Göta-(typen). Tr. = tröndetypen. Tav. = tavast(-ina) typen. Sav. = savolaxtypen. Tyd. = tydalstypen. N. Atl. = nordatlantina rasen. Ai. = aistina rasen. V N = västnordiska, Ö N = östnordiska rasen. ÖB. = östbaltiska rasen. Wj. = wjatkina rasen. Ins. = insulina rasen = (medelhavsrasens huvudgrupp). Ber. = berina rasen. Alp. (cev.) = alpina rasen(s cevennina huvudform). Arab. = arabina (orientaliska) rasen. Crm. = cromagnida grupper. Brünn = grupper utgående från "brünnrasen".

- Bertin Lundman, Dala-allmogens antropologi (1945)

Lundman var kanske den siste från rasbiologins storhetstid. Boken är hans doktorsavhandling och bygger på åratals forskning, bland annat utfördes 11 000 skallmätningar. Den rymmer en fantastisk mängd kartor, diagram och andra sammanställningar, som måtte ha tagit evigheter att skapa. Han upptäckte också saker och ting: Detta verk är det första vari tydalstypen beskrivs, läser jag i hans artikel på Wikipedia.

Se även Rashygienen i Sverige av Gunnar Broberg och Mattias Tydén, från föreningen Vetenskap och Folkbildnings medlemstidning Folkvett nr 1/1992. Den artikeln, där Lundman nämns i förbigående, kom för övrigt ut när han ännu var i livet - han avled året därpå.

Dagen D

...Som i Darwin. Född den 12 februari 1809, död den 19 april 1882.

Snarare än den tjugonde som anges i Tidning för Wenersborgs stad och län. De lyckades även få den världsberömda världsomseglingen med Beagle fel vilket väl är en sorts bedrift.

Defenestrationer

Detta ord finns inte i SAOL: defenestration. Betyder det att jag inte kan använda det?

...Skoja bara.

Defenestration, "utfönstring" skulle det kunna bli, innebär att man slänger ut någon eller något genom ett fönster. Det används i synnerhet om några historiska händelser. Det enda sammanhang där jag sett ordet i en svensk text, använd som ett svenskt ord, är defenestrationen i Prag 1618. Då var det en grupp protestanter som slängde ut två katolska ståthållare genom ett fönster i stadens stora slott. Fallhöjden på drygt 20 meter till trots överlevde båda. Anledningen beror på vilken källa man litar på: Katolska hävdar att änglar ordnade en mjuklandning, protestantiska att de landade i en gödselhög. Hur som helst blev defenestrationen i Prag 1618 års skott i Sarajevo: En i sig helt obetydlig händelse som rullade igång vad som så småningom skulle bli ett storkrig, i detta fallet det trettioåriga.

Engelska Wikipedia listar dessutom en rejäl mängd defenestrationer från olika tider och kulturer, inklusive vad som måste kallas autodefenestreringar, när någon inte kastas men hoppar ut från ett fönster.

Wikipedia: Defenestration

Lördagsfråga 299: Tji Sotji

Vad man i branschen kallar en röd sill.

Som Trash insåg är det gamla bilder som fått ny viral livskraft sedan världspressen samlades i Sotji och förundrades över vad de såg. Den världsberömda, kan man väl kalla den, dubbel-toan gav ämnet ett klosettanslag som alltid är lika tacksamt. Men varken massdasset, brunvattnet, toahalvan eller åskådar-WC:t kommer från den olympiska byn.

Paleofuture: 8 Viral Sochi Olympics Photos That Are Total Lies

Stenbitskaviar

Ordet kaviar kommer från ett turkiskt ord som idag stavas havyar, med samma betydelse och en gång motsvarande uttal. Det kan i sin tur härledas från fornpersiska *qvyaka som är diminutiv av *avya, från det urindoeuropeiska *owyo-/*oyyo-. Ordet har bevarats påfallande väl i flera språk, även om man för svenskans del får gräva en del för att reda ut släktträdet för "ägg".

Är "stenbitsrom" egentligen en motsägelse? Arten heter sjurygg, Cyclopterus lumpus, och är något så ovanligt som en fisk där hanen och honan har egna namn: stenbit respektive kvabbso. Egentligen skulle det alltså heta kvabbsorom. Åtminstone idag -- könsuppdelningen verkar vara av relativt sent datum. På exempelvis danska heter arten fortfarande stenbider oavsett kön.

Qwabb-sugga och Stenbit, kallas [i Malmö] en och samma fisk, med den åtskilnad, at den större gemenligen kallas Qwabb-sugga, men den mindre Stenbit; och är denna fisken den samma, som på andra ställen kallas Sjuryggfisk eller Cyclopterus.

- Linné (1751)

Lördagsfråga 299

Promession: Ny begravningsmetod som inte finns

Sedan urminnes tider har det funnits två sätt att göra sig av med de döda: Gräva ner dem eller bränna upp dem. (För ett tredje, se Wikipedia: Dakhma.) Men nu har vi snart, när som helst, något så historiskt som en ny metod för likbegängelse.

Så här går det till: Kroppen sänks ner i flytande kväve med en temperatur på -196. Den blir därmed djup-fryst, och samtidigt "kristalliserad", skör som glas. En vibration - så beskrivs det - räcker för att på några minuter förvandla glaskroppen till sand. Detta frystorkas så att vattnet, och därmed det mesta av volymen och vikten, försvinner. Metaller, i typfallet tandlagningar och titanskruvar, sållas bort. Återstoden hälls i en nedbrytbar "urna" som begravs som vanligt. Det som varit en människa kommer efter några månader att ha komposterats till jord - just det som prästen säger, men som hittills faktiskt inte varit så sant som folk haft för sig.

Där har ni promession - ett grönt alternativ till gammeldags begravning och kremering. Idén lanserades 2001 då företaget Promessa grundades. Den fick massor av uppmärksamhet: En ny och miljövänlig metod inom ett fält som få av oss tänker på men som alla förr eller senare kommer i beröring med, på ett eller annat sätt. Fantastiskt intressant! Finansiärer (som storföretaget AGA) och en rad samarbetspartners (församlingar) dök upp och knöt kontakter.

Sedan dess ... Har detta hänt: Påståenden om provanläggningar och stora kontrakt på gång - om några månader, nästa vecka, snart - har cirkulerat. De har ännu aldrig materialiserats. Man har prövat metoden på döda grisar med lyckat resultat - sägs det. Men mer än påståenden har det aldrig blivit. Beskrivningen ovan är en hypotetisk process som ännu inte visats fungera.

Blommor kan promesseras: Sedan den doppats i flytande kväve och blivit fryst och spröd har tulpanen krossats i småbitar. Fungerar detta med folk?

De här stora kontrakten, finns de? Fungerar metoden ens i experimentell skala? Kan man få den demonstrerad? Kan man verkligen slippa köttkvarnen, eller är det lika bökigt och energikrävande att förvandla en aldrig så djupfryst kropp till stoft som färskvaran? Är promession i själva verket en omöjlighet?

Vad svarar uppfinnaren när man ställer sådana ofina frågor? Visar upp en fungerande promessor som reducerar en fläskkotlett till ett kaffemått glasaktigt pulver? Nej, hon försvarar sig med prat. Motståndet är en konspiration. Begravningsbranschen känner sig hotad.

... Känns det igen?

Det hade verkligen varit roligt om denna lovande (som italienska promessa, "löfte") idé visat sig fungera. I nuläget indikerar allting att den inte kommer att göra det, åtminstone som den beskrivs och marknadsförs. Promession förefaller att hamna i samma skräphög som otaliga andra lovande uppfinningar som visade sig vara för bra för denna värld.

Det enda jag kan komma på som särskiljer denna dröm är de som trodde på idén när de var i livet och insisterade på att begravas medelst promession. Deras kroppar ligger fortfarande infrysta i väntan på en metod som aldrig kommer.


Annika Hamrud: Önskedrömmar om frystorkade lik, Re:Public 18 januari 2014
SR P4 Göteborg: Tror fortsatt på omdiskuterad begravningsmetod - men utan bevis, 5 februari 2014
Nyheter24: Ekologisk begravning - bluffuppfinning eller framtida succé? 28 maj 2012; Promessa slår tillbaka mot "begravningsetablissemangets lögner", 29 maj 2012