Inbillningssjuka vs bluffare

Varbergsföretaget påstår att man kan hjälpa elöverkänsliga och marknadsförde sig via annonser. Elöverkänsligas Riksförbund menade att metoden var en bluff och stämde företaget inför Marknadsdomstolen. Nu måste Elmiljö4all punga ut med 2,4 miljoner kronor.

- Förlorade mål om elsanering, Hallands Nyheter 22 november 2015

Detta är en instant classic: Inbillningssjuka stämmer en bluffmakare för att dennes värdelösa metoder inte fungerar på deras inbillningssjuka. Det är så meta-meta så jag vet inte vad.

Och "elallergikerna" fick alltså rätt. Det mest rättvisa hade varit om Marknadsdomstolen sparkat ut båda parterna och bett dem att göra upp i sin fantasitävling någon annanstans. Fast sådant kanske en sådan domstol inte kan göra.

"Elmiljö4alls produkter saknar helt teknisk möjlighet att skydda mot elstrålning, magnetfält eller annan påverkan från el som kan ge besvär för den som är elöverkänslig", skriver förbundet och menade att påståendena var ovederhäftiga och vilseledande.

Detta öppnar upp för en mängd andra metoder som sägs lindra "elöverkänsligas" problem. Som de små dekaler som man kan sätta på sin telefon eller dator, och som på något magiskt sätt ska suga i sig det skadliga i mobilstrålningen utan att för den skull förhindra kommunikationen. I jämförelse är Elmiljö4all ytterst grundliga:

Varbergsföretaget har patent på en ny djupjordningsteknik som i korthet går ut på att man borrar ett 300 meter djupt hål i marken. De första 50 metrarna förses med foderrör av stål och i borrhålet sänks grova kopparlinor ner. Linorna läggs i en ring runt den byggnad som ska skyddas och ansluts till den inkommande elservisen.

Men visst stämmer det att allt detta arbete är värdelöst. Här är en ingenjör som på VoF:s forum går igenom några av deras påståenden: Jordtag trollar bort strålning?

Not, på deras hemsida www.elmiljo4all.se hittar man f.n. ingenting sådant. Där finns några länkar som heter Konsultation, Föreläsningar osv., men de går alla till förstasidan. Vilket kanske är en reaktion efter domen.

En grej till... Med reservation för att uppgifter kommer från någon som dels anser sig vara elöverkänslig, dels är mycket fientligt sinnad mot Elöverkänsligas Riksförbund. Men den kan ju vara sann för det. (Clas Tegenfeldt är tf ordförande i Elöverkänsligas Riksförbund och driver företaget BEMI, "specialister på elöverkänslighet".)

Marknadsdomstolen har avvisat Clas Tegenfelds [sic] skriftliga bevisning (alla hans mätprotokoll) att djupjordning inte fungera. Som expert för förbundet fick Tegenfeldt 135.980 kronor ett ovanligt högt i arvode, men eftersom Tegenfeldt  placerat sig själv som vice ordföranden i förbundsstyrelsen blev hans expertutlåtande nu plötsligt en partsinlaga och avvisades därför av Marknadsdomstolen.

- Clas Tegenfelds fick 135.980 kronor i arvode av förbundsstyrelsen för ett expertutlåtande som Marknadsdomstolen avvisade då det var en partsinlaga [sic], bloggen Lobbyister bryter ner Elöverkänsligas Riksförbund [sic] 22 oktober 2015


Mer om "elstrålning" bara här på Faktoider: Om kroniska epidemier; En kvarts miljon elöverkänsliga?; Elstrålning och andra folksjukor

Tack till Staffan L. som tipsade om den absurda tvisten

Peter Wahlbeck, still going strong

Den förre folkhälsoministern Morgan Johansson borde ägna sin nyvunna tid som engagerad socialistisk politiker till att städa i eget bo. Annars kommer regeringen Persson att gå till historien som de som sände sina landsmän till en långsam död i form av diverse strålningsskador.

Det är hårda ord, men jag är den förste att be om ursäkt om vi om tio år kan konstatera att min mobilvärk, och alla andras med för den delen, var struntprat.

- Mobilen - ett strålande sätt att dö?, Peter Wahlbeck, Aftonbladet 12 januari 2007

Ifall det inte redan är känt så tror Peter Wahlbeck på lite av varje. Det blir inte bättre av att han läser böcker som Mona Nilssons Spelet om 3G, se recensionen av Björn Cedervall i Folkvett 3/2005. (För övrigt hade regeringen Persson sedan några månader ersatts av Reinfeldts första; om någon av dem går till historien så kommer det inte att vara för några påhittade strålningsskador.)

Vilka villkor som ska vara uppfyllda för att Wahlbeck om knappt två år ska se sig föranledd att be om ursäkt är inte glasklart. Om inte hans "elöverkänsliga" period gått över? Oavsett kan jag sätta en slant på att han inte kommer att be någon om ursäkt för någonting. Vad hans och andras problem beror på är en öppen fråga, men ingen är hjälpt av att skylla på icke-problem.

Men det har andra formulerat så bra som det går, tror jag:

Att direkt eller indirekt cementera ”elallergi” som en realitet, innebär inte bara ett pådrivande av ohälsa och oro, det är också en respektlöshet gentemot psykisk ohälsa och dess följder. Tänk om sjukvården skulle sanktionera bantningsråd till anorektiker, plastikkirurgi för dysmorfofobiker eller tips på självstympande metoder till patienter med självskadebeteende –  för att det är vad patienten vill ha.

-Hanna Brus: Rätten att vara elöverkänslig, Dagens Medicin, 26 januari 2015

En kvarts miljon elöverkänsliga?

Elöverkänslighet är på väg att bli ett stort folkhälsoproblem. Framförallt för dem som drabbas men också för samhället i sin helhet. Enligt Socialstyrelsens beräkningar finns idag över 280 000 drabbade i vårt land, av dessa har ungefär en tiondel svåra problem.

- Ur motion 2014/15:978, Elöverkänslighet, av Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Att Sverige hyser över en kvarts miljon "elallergiker" är en återkommande uppgift. Varifrån kommer den? I meningen därpå anger Carlsson vad som förefaller att vara källan:

I Nationell miljöhälsoenkät 2007 (NMHE 07), som finns att ta del av i Socialstyrelsens Miljöhälsorapport 2009, anger 3,2 procent att de är känsliga/överkänsliga eller allergiska mot elektriska och magnetiska fält.

Få se... 3,2 procent av nio miljoner, det blir lite drygt 280 000 det. Men att Socialstyrelsen citerar en undersökning är ju något helt annat än att de accepterar självdiagnosen.

Det räcker att i Miljöhälsorapport 2009 gå till det stycke Carlsson hänvisar till (sid 192) och läsa meningarna innan för att få reda på att SoS inte ens 2009 köpte de där 280 000 rakt av:

I välutformade experimentella studier har dock varken friska eller elöverkänsliga personer kunnat avgöra bättre än slumpen om de varit exponerade eller inte. [...] Det är uppenbart att symtomen är verkliga och att vissa drabbade lider svårt, men det finns i stort sett inga vetenskapliga data som bekräftar att exponering för elektromagnetiska fält orsakar eller bidrar till dessa symtom.

Och läser man därtill två meningar längre fram så konstateras att

Andelen som anger att de är känsliga/överkänsliga eller allergiska mot elektriska och magnetiska fält har inte förändrats sedan den förra enkätundersökningen 1999

vilket kan ställas mot den avsevärda ökning av mobilmaster, smartphones, 3G (som enligt de troende ska vara extra stygg strålning) med mera som Sverige erfarit under samma period.

Det förefaller som om Ulrika Carlsson i Skövde inte läst den källa hon hänvisar till eftersom hon i så fall hade insett att den i själva verket talar emot den slutsats hon drar.

Att slarva med källor och innantilläsning är en dålig idé. Det är en särskilt dålig idé när det gäller såväl pseudovetenskap som politik. Det är en direkt usel idé när det gäller pseudovetenskap och politik eftersom vanföreställningarna då kan få genomslag i samhället. Precis som vore de på riktigt.


Mer på bloggen: Elstrålning och andra folksjukor

Om kroniska epidemier

Med jämna mellanrum blossar epidemier upp, där de drabbade får diffusa symtom som de anser härrör från strålning, gifter eller ergonomisk belastning i en annars normal arbetsmiljö.

I VoF:s medlemstidning Folkvett nr 2/2000 fanns Carl-Johan Göthes artikel Från skrivkramp till bildskärmssjuka. Det är, tror jag, den artikel i den tidskriften som jag oftast haft anledning att hänvisa till. Ämnet är tidlöst, exemplen förnyas ständigt.

Diffusa, ihållande symptom som inte kan kopplas till någon sjukdom -- vad är det? Det beror till stor del på vem man frågar, och framför allt när. Genom åren har ett antal mode-sjukor kommit och gått. Göthe räknar upp skrivkramp (som ursprungligen sades vara bokstavlig kramp), oral galvanism och andra amalgamsjukor och bildskärmssjuka. Han nämner även att amalgamsjuka ofta övergått i olika former av "elöverkänslighet". Denna hittepådiagnos har sedan 2000 utvecklats starkt, och även evolverat: numer sägs den förorsakas av såväl elektriska ledningar som radiovågor. (Alla sjukor som dessa utvecklas eller dör ut.)

Se även Faktoider: Elstrålning och andra folksjukor för fläktdöden och andra diagnoser som av någon anledning (ännu) inte slagit i Sverige.

Sedan en tid finns det en ny "folksjuka" som hotar att konkurrera ut självaste elallergin. Man kan jämföra med Göthes sammanfattning:

Den centrala besvärsbilden vid ESS [Environmental somatization syndrome] är i grunden densamma, oavsett med vilken miljökomponent besvären sammankopplas. Vanliga symtom är diffus trötthet samt subjektiva problem med "yrsel", "värk", sömn, koncentrationsförmåga och minne. Störda kroppsfunktioner brukar inte kunna påvisas, och psykometrisk testning brukar utfalla normalt. Drabbade personer brukar aggressivt försvara sin uppfattning om orsak och verkan, och de är vanligen väl pålästa om miljöfaktorn med vilken de själva sammankopplar sina besvär.

Den enda detalj som skiljer sig hos den nya spelaren är "miljökomponent". För den diagnos vi har att göra med är lurigt nog baserad på en riktig sjukdom. Vi börjar med den:

Borrelia är en bakterieinfektion som sprids via fästingar. Oftast ger den bara ett för infektionen typiskt hudutslag, som är lätt att behandla med penicillin. Ibland kan infektionen sprida sig till lederna eller nervsystemet och då kan det ta längre tid för kroppen att läka infektionen. Borrelia kan också orsaka mer bestående inflammationer i huden och lederna, men det är ovanligt.

- 1177: Borrelia

Och så den muterade varianten: kronisk borrelia.

Så kallad "kronisk borrelia" har blivit den nya elallergin, en socialt smittande sjukdomsidentitet för patienter med medicinskt oförklarliga, men ändå plågsamma, symtom. Äkta borreliainfektion kan obehandlad i vissa fall ge en långdragen infektion, men majoriteten av de som hänför sina symtom till "kronisk borrelia" har aldrig haft någon borreliainfektion.

- Mats Reimer: SVT tar ställning för pseudovetenskapen, SVT Opinion 9 juni 2014

Mats har studerat så kallad kronisk borrelia i flera år. Lika länge har han konfronterats av "anhängare" till diagnosen. Dessa har bildat en veritabel subkultur, med patienter som stöttar varandra och "experter" som bygger på världsbilden. Det är en del av denna världsbild som återges, utan nämnvärd kritik och med de uppenbart knasigare delarna bortredigerade, i dokumentärfilmen "Borrelia - en tyst epidemi":

http://www.svtplay.se/video/2063148/borrelia-en-tyst-epidemi

SVT har lagt in två informationstexter i början och slutet av filmen. Det är svårt att kombinera dessa upplysningar med filmens budskap; om man tar filmen på allvar kan man inte ta texterna på allvar, och vice versa.

Detta förefaller vara ett lamt försök att friskriva sig. Tyvärr, för SVT:s del, förtydligar det bara att de mycket väl vet vad filmens budskap går för, att den inte visas av misstag. Sveriges Television tar verkligen aktiv ställning för pseudovetenskapen.

Göteborgs-Posten och "mobilstrålning"

Häromdagen levererades Göteborgs-Posten - landets näst största morgontidning, upplaga strax under 200 000 - med bilagan Våra Nyfödda Barn. Det är en sån där reklamtidning där man blandat ut annonser för en tydlig målgrupp med några redaktionella artiklar för att locka läsare; lite som den ordinarie tidningens bostadsbilaga. (Eller exakt samma princip, vid närmare eftertanke.)

Bakom står företaget European Media Partner. Jag vet inte hur resonemanget går när man sätter ihop reklambilagor på teman som affärsjuridik, kvinnohälsa eller företagsbilar, för att ta några exempel på deras senaste produktioner. Tar man något som helst redaktionellt ansvar för det man publicerar? Bryr man sig, annorlunda uttryckt, om ifall det som trycks är sant eller osant?

Bland det material som inte är tydliga annonser, och som man därför får förmoda har publicerats kostnadsfritt, återfinns ovanstående notis. Källan är som synes Strålskyddsstiftelsen.

"Strålskyddsstiftelsen" är det fina och avsiktligt missvisande namn som några personer tagit sig, som förvillar och desinformerar så mycket de orkar beträffande så kallad elsmog, mobilstrålning och elöverkänslighet; idén att trådlös kommunikation (i synnerhet digital sådan, av någon anledning) är jämförbar med joniserande strålning. Ännu har inga välgjorda försök visat att några sådana effekter finns. Däremot har försök efter försök visat att så kallad elöverkänslighet är jämförbar med en rad andra sorters folk illness (det finns ingen bra term på vare sig svenska eller engelska) där man misstolkar symptom, eller rentav får symptom enbart för att man fått för sig att man är utsatt för en risk.

För att ta ett exempel: Skulle European Media Partner gå ut med en varning om att man inte ska somna i ett rum med en påslagen fläkt? Skulle Göteborgs-Posten distribuera en reklambilaga som innehöll sådana fånerier?

Läs mer på faktoidbloggen om Elstrålning och andra folksjukor.

Vindkraftssjukan

Elallargi känner ni väl till. Jag har skrivit om det flera gånger, som i Elstrålning och andra folksjukor, Den inbillade sjuke, Vargallergi och elallergi och säkert några bloggposter till.

Men har ni hört talas om detta: Vindkraftssjuka. Eller vindkraftssyndromet, Wind turbine syndrome på engelska. Förkortat till WTS i sammanhang där man tycker att förkortning behövs.

Diagnosen uppfanns 2009 av Nina Pierpoint. Hennes bok Wind Turbine Syndrome - A report on a natural experiment är den främsta och, vad det verkar, ännu enda källan. Där kartlägger hon folk som säger sig ha blivit sjuka, riktigt dåliga, av att bo i närheten av vindkraftverk. Orsaken är ljud från kraftverken; inte hörbart utan ohörbart, med låg frekvens och låg amplitud. Data utgörs av intervjuer med en handfull inte särdeles väl utvalda personer.

Som vanligt i den här branschen konsterar hon och hennes (ännu?) relativt få anhängare att motbelägg och, vad som kanske är värst av allt, tystnad (sådana här idéer frodas ofta i motvind men dör i stiltje) beror på att det hela är en stor konspiration: vindkraftbolagen, "Big Wind", gör folk sjuka med flit.

På hemsidan www.windturbinesyndrome.com samlas allt negativt som hittas eller påhittas kan om vindkraft: döda fåglar, lokalt motstånd var som helst i världen, folk från Big Wind (de använder verkligen termen) som får skit i vilket sammanhang som helst, och så vidare. Exakt vad man menar att den stora konspirationen ytterst går ut på har jag hittills bara hittat vaga indikationer på.

Hur är det i Sverige då? Här har idén ännu inte slagit rot. Om den någonsin kommer att göra det är omöjligt att avgöra. De som är engagerade i vindkraftshatarföreningen Svenskt Landsskapsskydd (FSL) borde vara intresserade.

RationalWiki: Wind Turbine Syndrome


Till slut: Den här sortens "inbillningssjukor" kan men behöver förvisso inte vara inbillning, på så sätt att symptomen kan vara högst verkliga. Besvären är där. Vad som inte stämmer är orsaken; besvären beror inte på det du tror.

Detta kan man, synes det, kunna förklara för de troende hur många gånger som helst utan att det någonsin fäster.


För övrigt visar bilden vindkraftverk på Horns rev på danska västkusten. Molnen är vanligt vatten som kondenserats i luftvirvlarna.

Elstrålning och andra folksjukor

En av de teckningar Max Gustafson skänkt till alla "vågbrytare" (se nedan)

Vet ni att alla fläktar som säljs i Sydkorea har en timer? Det beror på att det är livsfarligt att sova i samma rum som en påslagen fläkt.

Eller att folk, av någon anledning ofta kineser, i årtusenden har varit skräckslagna av tanken på att deras könsorgan ska börja växa inåt? Och kanske ha ihjäl dem?

Eller att man i Sydamerika äter fikon kokta i vinäger för att slippa dö av skräck?

Detta är tre exempel på vad som kan kallas "kulturspecifika psykiska störningar". Man skulle också kunna kalla det för vidskepelse som är mer eller mindre begränsad till en viss folkgrupp -- dock med en smittsam komponent som gör den riktigt intressant även för oss som studerar myter och faktoider. Folk illness är en engelsk term som är lite mjukare. (Vidskepelse är, har jag fått för mig, inte så mycket en störning som människans normaltillstånd.)

Wikipedia: Fan death; Koro (medicine); Susto

Sådana folksjukor har mänskligheten alltid haft behov av, och därför ständigt tänkt ut. I vår välmående tid har rejäla sjukor som pest, frossa och blodförgiftning gett vika för diffusa symptom som yrsel, glömska och oro i största allmänhet. När problemen kommer och går utan märkbar orsak, vad ska man då tro? Man letar reda på något som verkar tillräckligt bra och sätter sin tilltro till detta. För några decennier var oral galvanism en stor grej. Sedan kom den så kallade bildskärmssjukan, och sedan några år är elöverkänslighet den stora grejen.

Ett förtydligande som inte verkar kunna göras tillräckligt många gånger: De som lider, lider. Även om det inte kan vara av det som de tror att de lider av. Folk som får symptom när de talar i mobiltelefon men inte när de talar i en vanlig telefon skulle kunna vara värt att forska i. Men när de får symptom när de talar i en vanlig telefon, men tror att motparten talar i en mobiltelefon -- då är det uppenbarligen någonting annat som ligger bakom än elektromagnetiska vågor av ena eller andra sorten.

Skeptic's Dictionary: EMF, EMR
Carl-Johan Göthe, Från skrivkramp till bildskärmssjuka, Folkvett 2/2000

Ja, det här blev lite osorterat om den så kallade elstrålningen, om de som tror att de har besvär av den och de som är övertygade om att det är vår tids neurosedyn-, asbest- och DDT-skandaler i en enda, men tusenfalt värre mega-skandal. Anledningen är att jag om två veckor ska delta i ett seminarium om den så kallade elstrålningen och huruvida den är vår tids största hälsofara eller inte alls. Arrangören är Miljöpartiet i Västra Götaland.

Sist några "källor" till påståenden om den så kallade elstrålningens faror.

Strålskyddsstiftelsen
Tre personer som hittat ett förtroendegivande namn på sin hemsida. Tore Fahlström är även ordförande i Elöverkänsligas riksförbund. Kerstin Stenberg är också verksam i andra elfobiska föreningar. Mona Nilsson är Mona Nilsson.

Vågbrytaren
En organisation som åtminstone varit långt mer aktiv. Bildades 2002 i Järna. Om nu antroposofer är inblandade.

Faraday
Säljer bland annat Amadeus, friggeboden som samtidigt är en faraday-bur! Pris 135 000:-

Forskare: strålningen ett mänskligt experiment, Paulina Forslund, Nordfront 1 december 2012
Nordfront är hemsidan för Nordiska motståndsrörelsen. De konspirationsteoretiska dragen i idéerna om så kallad elstrålning är helt i deras stil. De är, på liknande grunder, emot vacciner, GMO och "E-nummer".