Fossil biprodukt

- Dickinsonia, som läckert fossil samt i en konstnärlig tolkning

Släktet Dickinsonia är fascinerande. Det levde för ca 600 miljoner år sedan och är en av de första större livsformerna vi känner till. ”Större” är ingen överdrift; funna fossil har mätt från några millimeter upp till 140 cm. Ja, fossilen är inte förstenat ben eller brosk – sånt var inte uppfunnet än – men avtryck som bildats och förstenats långt efter att de fragila organismerna försvunnit.

Klassificeringen av så avlägsna varelser, såväl i tiden som släktskapet, är ingen enkel sak. Sedan den upptäcktes efter andra världskriget har den tidvis klassats, med varierande grader av osäkerhet, som en mycket tidig form av olika växter, lav, manet, korall … Eller hörde den kanske till en helt egen gren på livets träd? Kanske en egen stam? Men 2018 kungjordes en upptäckt som inte bara var en paleontologisk sensation utan sensation över huvud taget. Wikipedias artikel Dickinsonia#Classification har en fin liten filmsnutt där Ilja Bobrovskij berättar om hur han lyckades isolera molekyler som en gång suttit i Dickinsonia. Och bland dem hittades ämnen som kännetecknar animalier, dock inte andra kungariken som svampar. Därmed hade man bevisat att de var djur, därtill de första större, komplexa djuren vi känner till. (Äldsta djuren på jorden har identifierats, SvD 20 september 2018)

Dickinsonia levde i senare delen av en period som kallas Ediacara. (Den blev förresten officiellt godkänd som period först 2004, vilket var den första nya perioden på över hundra år att införas i rullorna.) På den tiden såg såväl livet som jordytan annorlunda ut. Det är kanske inte så konstigt att varelser som då kunde vara samlade idag återfinns utspridda. På den här gamla kartan har jag prickat ut de platser där man hittills hittat Dickinsonia.

I Indien har jag satt en ring. I Madyar Pradesh ligger ”Bhimbetka rock shelters”, ett område känt för sina många och märkvärdiga grottor. Jag har inte mycket till övers för UNESCOs allt längre lista med världsarv, men att grottorna finns där (länk) är onekligen en lättbegriplig indikation på att här finns något utöver det vanliga. Grottorna är dessutom högintressanta på flera sätt. Där har man hittat spår av mänsklig verksamhet för över 100 000 år sedan, vilket är de äldsta beläggen för folk i Indien över huvud taget. Där finns spännande grottmålningar från äldre stenålder och ända fram till historisk tid. Eftersom geologin också är intressant var det ett utmärkt ställe för geologiska konferenser. Men den som planerades till mars 2020 sköts upp, sköts upp igen, och ställdes sedan in – någonting om ett virus … Några deltagare som redan infunnit sig fick plötsligt gott om egentid. Ett besöksmål var givet – de tog en tur i grottorna. Kanske mer som turister än forskare? Men så fick de syn på något …

I en grotta, ”hiding in plain sight”, hittades ovanstående formation. Tillkallad expertis identifierade den som tre fossila exemplar av D. tenuis. De var de första Dickinsonia man hittat i Indien. Utöver information man kunde få fram om djuret i sig så gav dessa de allra första kända indierna även intressanta ledtrådar om annat som vetenskapen grubblat över. Som åldern på de dittills fossillösa lagren de hittades i, eller den indiska halvöns kontakter med resten av superkontinenten Gondwanaland.

Revised distribution of fossils and facies allows reevaluation of a problem that has long plagued continental reconstructions for the Late Ediacaran. Ediacaran-Cambrian plate motions of 10 to 20 cm yr−1 (Schmidt and Williams, 2010) exceed the post-Cambrian speed limit of 10 cm yr−1 (Meert et al., 1993), and have been explained by true polar wander (Evans, 2003; Mitchell et al., 2011). Plate reconstructions with and without true polar wander show very different continental paleolatitudes (Torsvik and Cocks, 2013), but can be evaluated with biogeographic data (Warren et al., 2014).

- Retallack et al: Dickinsonia discovered in India and late Ediacaran biogeography, Gondwana Research (februari 2021)

Under covid-epidemin stängdes grottorna vilket försvårade forskningen. Flera forskare var mycket nyfikna på fossilen och lyckades så småningom få tillträde. När de fick syn på dem blev de först förvånade, sedan misstänksamma. Fossilen hade chanserat märkbart under den korta tiden sedan upptäckten. Dessutom verkade de lossna från ”underlaget”, på ett sätt som fossil inte brukar göra. Vad pågick? – De tog en närmare titt. Och tittade runt omkring sig. Och tog prover. Och skrev en rapport om vad ”fossilet” egentligen var.

The ‘fossil’ resembles decayed parts of modern Apis dorsata (giant honeybees) hives. In this contribution, we note the structural similarities between “Dickinsonia” and honey and pollen stores of recently decayed bee nests. A closer view of the photos provided in the original paper reveals honeycombed structures within the purported fossil. We also note that the fossil is not located on a bedding surface and is not a part of the rock, but rather is attached as a ‘tracery of waxy material’ above the surface.

- Ur Meert, Pandit, Kwafo och Singha: Stinging News: ‘Dickinsonia’ discovered in the Upper Vindhyan of India not worth the buzz, Gondwana Research (maj 2023)

För att sammanfatta: ”Fossilen” visade sig vara rester från ett bisamhälle.

- Ur Pandey, Ahmad och Sharma: Dickinsonia tenuis reported by Retallack et al. 2021 is not a fossil, instead an impression of an extant ‘fallen beehive’, Journal of the Geological Society of India (mars 2023)

Här fler bilder som ett annat gäng tog på det nyss så märkvärdiga fyndet. Liksom i fallet med Trollhajen gillar jag att man håller tonen även i sammanhang där man kan frestas att spänna av en smula. Men icke så – här har vi det vetenskapliga namnet på biet ifråga (jättebiet A. dorsata är snäppet större än våra honungsbin), här en spektroskopisk analys av bivaxet, källhänvisningarna fyller en hel sida och lite till, med mera.

Apropå vetenskaplig ton … En skillnad mellan biprodukten och trollhajen är reaktionen från de som begått misstaget när det stod klart att misstag begåtts. Fiskforskarna Anastasiadis, Papadimitriou och Küpper reagerade med förnekelse. Den retraction note de till slut tvingades skriva är så fascinerande att jag tar med hela; man riktigt känner hur de stretar emot när de tar sin plasthaj i förtvivlat försvar:

The above authors remove these recent publications due to remaining uncertainty because they are based on a visual observation by a citizen (citizen science), without a specimen being available. The available information was not adequate to support this record based solely on photographic evidence and direct contact between the authors and the citizen.

- Retraction note, Mediterranean Marine Science 16 januari 2023

Bara en sådan sak som att ordet ”citizen” nämns tre gånger. Det var hans fel! Dumme okvalificerade medborgaren!

När fossilhittare professor emeritus Gregory Retallack fick ta del av de ”besvärande” detaljerna konstaterade han genast att han tagit miste. Inte märkvärdigare än så!

Eller, det borde inte vara märkvärdigare än så. Men forskare är folk, de med.