Stålbad av olika slag

Jag har tagit upp ordet förr: Stålbad. Eftersom få vet att det går tillbaka på järnhaltiga bad (och en sak till).

Men nu får det bli dags igen. Eftersom jag noterat att ordet inte bara används på ett annat sätt än jag gör, utan även definieras av auktoriteterna på ett annat sätt än jag gör.

Så här definieras ”stålbad” i akademiens ordlista:

stål|bad substantiv ~et; pl. ~ 

• bildl. plågsam process

- SAOL: stålbad

Nationalencyklopedin (och Svensk Ordbok) anger samma betydelse, med ett intressant exempel:

ursprungligen som förskönande beteckning (i vissa ideologier): fascisterna talade om kriget som ett härdande ~

- NE: stålbad

För mig är den härdande aspekten en fundamental del av begreppet ”stålbad”: Det är något plågsamt men i längden välgörande. (Det är också den dubbla naturen som gör begreppet intressant.) Tar man bort det välgörande, och bara har kvar det plågsamma, så är det inte längre något stålbad utan något annat – tycker jag.

Men det tycker tydligen varken akademi eller språkbrukarnas majoritet. Bland belägg från senare år hittar jag bara ett fåtal fall där man använt ”stålbad” som liknelse för något plågsamt och välgörande:

Går det utesluta att tvångsflyttningarna, trots alla brister och uppoffringar, kan ses som statligt ansvarstagande i en svår situation, och att utfallet blev ett nödvändigt stålbad som på sikt gagnade fjällrenskötseln?

- Kjell Brännström: Tvångsförflyttningen av samer – övergrepp eller stålbad?, Svensk Jakt 13 juni 2022

Men det är nuläget. Så nyss som 1997 beskrev SAOB liknelsen ”stålbad” som följer:

i bildlig användning av 1 och 2; särskilt dels om något som har en stärkande effekt, dels om något mer eller mindre skoningslöst eller obarmhärtigt o dyl som någon eller något har att gå igenom eller utsätts för.

- SAOB: STÅL|BAD

Går man längre tillbaka är de välgörande stålbaden fler, som i detta klassiska belägg:

Själva den fasta oböjligheten av [latinets] språkformer kan sägas verka stärkande, som ett stålbad, på det unga sinnet.

- Esaias Tegnér i ett tal i Jönköpings skola (1827)

Här saknas däremot något annat. Nu kanske många tänker på latinplugg som något plågsamt eller åtminstone besvärligt, men det var inte det Tegnér menade. 1820-talets stålbad är motsatsen till 2020-talets: De förra är stärkande men inte plågsamma, de senare plågsamma men inte stärkande.

*

- Bayerska stålbad mot fruntimmerssjukdomar, i DN 23 juni 1885

Vad var då ursprungliga ”stålbad”? SAOB nämnde ”1 och 2”: 1 är sådana bad som man har i badkar, i hopp om hälsobringande effekter:

en badform, där badvätskan innehåller större eller mindre kvantiteter af järnsalt

- Nordisk Familjebok (1918)

Tänken er att bada i järnvatten! Det är annat, än att ha ett spetsglas till måltiderna. Första gången blir man nästan lite yr i hufvudet; det känns alldeles som hade man druckit några glas champagne. Men snart vänjer man sig vid dem, ehuru ett dylikt bad ”söker” mycket de första veckorna. Dessa bad äro ortens [Ronneby] specialitet, och det är väl i främsta rummet dem, som helsobrunnen har att tacka för sitt stora rykte.

- Aftonbladet 23 juni 1885

Jag vet inte hur länge man höll på med sådant. Det listas som medicinsk term så sent som för 50 år sedan.

Stålbad (t. Stahlbäder): bad i vatten hållande dubbelt kolsyrad järnoxidul (bikarbonat-o. ferrojoner).

- Medicinsk terminologi: Stålbad (1971)

Det var betydelse 1. SAOB:s andra betydelse återfinns i industrin:

metall. i ugn: smält flytande stål; jfr järn-bad

- SAOB

Så ”stålbad” som liknelse kan gå tillbaka på två olika ting. Kanske det är det som ligger bakom de olika betydelserna – härdande eller plågsam? Kanske ”stålbad”, även som liknelse, inte är ett ord utan två?

Numera används stålbad bildligt om en härdande eller plågsam upplevelse, ett elddop [se även bloggposten Elddop och stålbad]. Man associerar kanske till härdning av stål eller till smält stål.

- Bo Bergman, Ordens ursprung (2012)

*

Bonus: Ugglans artikel var lite lång, men så fin att jag vill återge hela.

Stålbad, baln., en badform, där badvätskan innehåller större eller mindre kvantiteter af järnsalt. Under äldre tider hade dessa bad större användning, då man ansåg, att beståndsdelar af järnet kunde intränga genom huden och åstadkomma de terapeutiska verkningar, som tillerkännas järnmedlen. Detta förnekas nu af alla forskare. Den heta strid, som fördes om den s. k. resorptionsfrågan, d. v. s. om minerala beståndsdelar kunna upptagas af den intakta huden, har för länge sedan tystnat. De stålbad (ty. stahlbäder), som begagnas öfverallt i Tyskland vid järnkällorna, ha en faktor, som måste beaktas: deras halt af kolsyra. Denna erkännes allmänt ha ett kraftigt inflytande på hud och nervsystemet, och man anser nu, att närvaron af kolsyra är den faktor, som skänker stålbadet dess betydelse. I Sverige finnas ej likartade källor, som jämte järn innehålla stora kvantiteter kolsyra. De i Ronneby sedan långa tider tillbaka gifna s. k. stålbaden kunna betraktas som svala salta eller mineralbad, ty någon kolsyra finnes ej hos dessa. De tagas vid +32°–36° C., och i detta vatten ligger den badande 10–12 minuter, hvarefter han omsorgsfullt borstas. Under de följande baden sänkes temperaturen till +28°–30°, och badtiden förlänges till 20–30 minuter. Efter badet följer dusch eller öfversköljning. I stålbadet finns enligt Södervall ”1/2 proc. salter, hvaraf 4/5 järnvitriol och alun”. Dessa stålbad äro mycket begagnade i Ronneby, ehuru man ej kan fullt förklara, hvarpå deras verkningar bero, men ej åstadkommas de af badets järnhalt, utan fastmera af en del andra faktorer, såsom den svalarebadtemperaturen och själfva badets metodik o. s. v.

- Nordisk familjebok: Stålbad (1918)