Thatchers gröna period

For generations, we have assumed that the efforts of mankind would leave the fundamental equilibrium of the world's systems and atmosphere stable. But it is possible that with all these enormous changes (population, agricultural, use of fossil fuels) concentrated into such a short period of time, we have unwittingly begun a massive experiment with the system of this planet itself.

- Ur ett tal hållet för Royal Society 27 september 1988

It is no good squabbling over who is responsible or who should pay. Whole areas of our planet could be subject to drought and starvation if the pattern of rains and monsoons were to change as a result of the destruction of forests and the accumulation of greenhouse gases.

We have to look forward not backward and we shall only succeed in dealing with the problems through a vast international, co-operative effort.

- Ur ett tal hållet för FN:s generalförsamling 8 november 1989

The danger of global warming is as yet unseen, but real enough for us to make changes and sacrifices, so that we do not live at the expense of future generations.

- Ur ett tal hållet på den andra världsklimatkonferensen 6 november 1990

Margaret Thatcher var Storbritanniens premiärminister 1979–1990. Innan dess hade hon haft två karriärer: Först som kemist, sedan som jurist (barrister). Det sägs att hon var mer stolt över att vara den första brittiska premiärministern med en vetenskaplig examen än den första kvinnan på posten … Och kanske hennes vetenskapliga bakgrund motiverade hennes "gröna period" i slutet av 1980-talet? Liksom att forskare, som gett goda väderprognoser under Falklandskriget 1982, fick hennes öra, och kunde ge vittnesmål om den tilltagande uppvärmningens effekter i Arktis och Antarktis.

Än idag är Thatcher känd för att ha varit en hårdhudad, kompromisslös högerpolitiker. Jämfört med hennes nutida kolleger känns det märkligt att se henne bekymra sig för den globala uppvärmningen – och det känns märkligt att det känns märkligt. När blev det en grej hos högern att rynka på näsan åt etablerad vetenskap?

Fast miljöfrågorna var ju politiserade från första början. Även på 1980-talet var den som tog upp den ökande försurningen, det minskande ozonlagret eller den globala uppvärmningen snarare en trädkramande miljötomte än en ledande politiker, än mindre en av världens mest kända och mäktiga konservativa politiker. Och när hon gjorde det, fick hon många att lyssna som annars inte skulle ha lyssnat. Bara en sådan sak som att hon var med om att grunda den internationella panelen om klimatförändringar, IPCC, vars rapporter är bland vår tids viktigaste läsning, och som naturligtvis är anatema för klimatskeptikernas minskande hop.

Det är också därför som talen ovan tas upp då och då: För att påminna om att den vetenskapsfientlighet som är så utbredd i dagens djupblåa sektor inte är självklar. Och kanske få en och annan att lyssna som annars inte skulle ha lyssnat.

Thatchers gröna period blev mycket inflytelserik, men kort. Sedan hon 1990 avgått som premiärminister hade hon inget mer att säga om miljö- och klimatfrågorna. Inte förrän hennes memoarer gavs ut 2002, där hon i ett långt stycke tar tillbaka mycket av det hon sagt, hävdar att hennes tal på konferensen 1990 missförståtts, och avfärdar Al Gores mörka spådomar som doomist. Därefter lämnade hon det sista rampljuset helt, på grund av sviktande hälsa.

OK, en ren Thatcher-faktoid också, när jag är inne på ämnet. Man kan här och var hitta uppgiften, att det var hon som uppfann mjukglassen. Fantastiskt! Är det sant? – Nej … I slutet av 40-talet tillbringade hon en kort tid av sin kemist-karriär hos firma J. Lyons and Co. I Storbritannien är de mest kända för sitt te (och bland datahistoriker för att vara de första som använde databehandling i näringslivet), men ägnar sig även åt andra livsmedel. Exakt vad Miss Roberts gjorde är oklart, men hon verkar ha haft en mindre roll i ett flertal grupper som ägnade sig åt lite av varje; som kvalitetskontroll av kakor och pajfyllnad, att studera förtvålning (vad sådant nu används till i sammanhanget), och att öka hållbarheten hos glass. En liten roll i ett perifert arbete; det är rätt långt från att ha "uppfunnit mjukglassen".