Vad Apples äpple är och inte är

Apples logga på en Apple IIe. Modellen lanserades 1983 och tillverkades ända till 1993 – en av de mest långlivade datorerna någonsin. Idag minns få Apple II, men hade det inte varit för den hade det inte funnits något Apple. Det var tack vare inkomsterna från denna oerhört populära maskin, som såldes med en oerhörd marginal, som Apple överlevde debaclet med Lisa (se Före Macen: Apple Lisa). Det var först 1986 som Apple drog in mer pengar på Macintosh än på Apple II, som då var lika med Apple IIe. Steve Jobs avskydde den.

Angående en av världens mest kända logotyper … Jag har tidigare utgått ifrån att bettet i äpplet visar att vi har med frukten från kunskapens träd att göra, den som inte beskrivs som ett äpple i Bibeln men som folk sedan länge inte kan tänka sig som något annat än ett äpple. Men det var fel, upptäcker jag när jag läser vad designern tänkte när han skapade loggan:

I was going for the silhouette of an apple, but to make it look more like an apple and not some other round fruit, I did what one does with an apple, I took a bite out of it.

- Rob Janoff intervjuad på Logo Design Love, 21 september 2016

Poängen med bettet (vars bite även låter som byte) var att visa skalan, som en annan tändsticksask; man skulle förstå att det inte var en körsbärstomat eller så. Ingenting om kunskapens frukt.

Inte heller något om Alan Turing. Det finns en historia om Apples logga och en av datorernas fäder som är så fin att det är synd att den är en myt. Turing skrev 1936 en avhandling On Computable Numbers. Där visade han att Kurt Gödels avgörbarhetsproblem var olösbart genom att konstruera en tänkt maskin som skulle kunna utföra vilka matematiska problem som helst så länge de kunde formuleras som en algoritm; alltså den första datorn, i teorin då. Under kriget var Turing, som väl alla vet, med om att knäcka tyskarnas krypteringsmaskiner genom att bland annat skapa elektromekaniska beräkningsmaskiner som hör till datorernas förfäder. Väl värt att uppmärksamma! Särskilt som flera av hans insatser på grund av hemlighetsmakeriet inte blev kända förrän långt senare.

Men vad har han med ett äpple att göra? Turing var homosexuell vilket inte bara var obeskrivligt mycket skamligare vid den tiden utan även kriminellt. När polisen fick reda på hur det låg till fick han genomgå en s k kemisk kastrering. Han blev av med sin säkerhetsklassning och fick sluta arbeta med signalspaning på militära GCHQ. En dag 1954 upptäcktes han död, förgiftad av cyanid; intill honom låg ett äpple. Det har antagits att han begick självmord genom att först förgifta äpplet och sedan äta av det.

Att formge Apples äpple efter denna historia hade verkligen inte varit någon dålig hyllning. Sann är den inte. Och den som börjar fundera på en koppling mellan Turings läggning och äpplets regnbågsfärger kan glömma den. Regnbågsflaggan såg dagens ljus för allra första gången på en gay-parad i San Francisco 1978, året efter att Rob Janoff skapade loggan, och det skulle dröja mycket länge innan kopplingen mellan regnbågar och HBTQ blev allmän. Äpplets färger har heller inget att göra med den hippie-kultur som den tidiga hacker-kulturen fick mycket av sitt DNA från. Som så ofta var det enklare, och tråkigare, än så.

Färgerna var helt enkelt ett sätt att visa att Apple II minsann hade färggrafik. Det var en ovanlig finess och ett starkt säljargument i en tid då högupplöst (relativt) grafik sannerligen inte var en självklarhet ens på betydligt dyrare datorer. Dessutom skulle loggans färger ge en hemtrevlig och "snäll" känsla, i motsats till bra mycket annat i branschen som hellre spelade på helt andra känslor.

Vad tycker då upphovsmannen om de historier folk har hittat på kring hans hantverk? Han älskar dem:

The most enlightening part of the project came about ten years later when I started reading the stories about why I designed the logo the way I did. The stories are way more interesting than my rationale. Stories are told and people believe them and the lore gets passed on (all before social media). The fact that people believe the stories tells me that people feel a special connection with it, beyond the love they have for the devices the logo adorns.

- Ibid.