Jag går, jag går. O se hur snabbt jag ilar
Så snabba äro ej tartarens pilar.
- Puck i Shakespeares En midsommarnattsdröm (övers Hagberg)
En del historia är väl belagd. Annan är det inte. Och det behöver inte ha mycket med ålder att göra; man kan hitta synnerligen välbelagda ting på medeltiden, samtidigt som man famlar i mörkret om ting som inträffade nyss, kanske rentav i ens livstid.
Det gäller t ex glass. Glasslanseringar har först de senaste decennierna gjort avtryck i olika media. Går man lite längre tillbaka kan det vara väldigt tyst och svårgrävt.
Att GB lanserat många puck-glassar har kanske även gått relativt stora glassätare förbi. De första puckarna var med från starten 1935: Chokladpuck och Puckstång. Sen dess har det blivit punsch-, nöt-, guld- osv. Liksom lakritspuck 1982.
Lakritspucken var den första puck-glassen som såg ut som en hockeypuck. Men den Puck som avsågs från början var det busiga oknyttet, mest känd som Shakespeares relativt gladlynta odygdspåse. Samma ord ligger bakom puke (uttalas pu-ke), som bland annat fått tjäna som omskrivning av fan själv. Så kan det gå.
När Puckstången lanserades 1935 var den kanske den första pinnglassen på den stora marknaden, som man kunde köpa i varje stad och köping. Men den första svenska pinnglassen såldes på Stockholmsutställningen 1930. Not: Jag har inte hittat några primärkällor om detta. Invigningstal o dyl finns filmade och allt, jo tack, men att få se och höra vanliga besökare som tog sig för av utbudet är sällsyntare.
1930 som sagt. Men om någon nappade på annonsen i SvD 1928 får man tidigarelägga premiären en smula. Om belägg går att skaka fram, som sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar