Vad kvackare vill ha

Svenska Wikipedia uttrycker det kort:

Orsaken är något oklar, men verkar vara multifaktoriell. [...] Sjukdomen går ofta i skov. Den drabbade kan känna sig symtomfri ett tag, innan sjukdomen sätter fart igen.

- Wikipedia: Reumatoid artrit

Här en längre beskrivning, som dels levandegör förloppet, dels visar varför en sjukdom som reumatoid artrit är särskilt tacksam för kvacksalvare.

[Jerry] Walsh, en utredare hos Arthritis Foundation, påpekar att sjukdomens förlopp gör reumatoid artrit till särskilt bördig mark för kvacksalveri. Smärtan kan bli så outhärdlig att den tvingar patienten till att sitta i rullstol eller bli sängliggande, den gör händer och ben obrukbara. Då, plötsligt och till synes utan anledning, blir det en förbättring. Patienten kan stå igen, gå och använda sina fingrar.

Den riktiga läkekonsten menar att läkemedel och terapier ska tillämpas såväl under skoven som mellan dem.

Men för några lindras inte smärtan trots läkemedlen, och driver dem till att pröva allehanda underliga kurer: märkliga apparater, knasiga dieter, vad som helst. Om då smärtan plötsligt går över när de dricker torskleverolja och apelsinjuice eller packar in sina knän i hästgödsel, så är det praktiskt taget omöjligt att övertyga dem om att förbättringen inte berodde på det påstådda undermedlet. I synnerhet när läkarna måste erkänna att de inte vet vad som orsakar sjukdomen eller varför symtomen ibland bara försvinner.

- William Rice, "Where Quacks Thrive on Victim's Pain", Chicago Tribune, 23 augusti 1971

Lördagsfråga 353: Med Örnen mot polen

1. Vårdnadstvisten återges i 1 Kung 3:16-28. Två kvinnor (det påpekas att de är prostituerade) hävdar båda att de är mor till ett barn och går till kungen. "Räck mig ett svärd!" sade Salomon, som inte hade mycket till övers för hårklyverier. Då gav den ena kvinnan upp, och bevisade därmed att det var hon som var barnets mor.
2. August Strindberg tar en riggad selfie.
3. Sándor Ferenczi var en ungersk psykoanalytiker som har en inte oviktig roll i den freudianska skolans utveckling. På Wikipedia kan man läsa att: "As a result of his psychiatric work, he came to believe that his patients' accounts of sexual abuse as children were truthful, having verified those accounts through other patients in the same family" vilket låter som om det borde ha en viss inverkan på Quick-fallet och den horribla kvackar-psykologi som Dan Josefsson kartlade. Ferenczi var född Fränkel men "magyariserade" (förungrade?) senare sitt efternamn, för att bättre smälta in i den delen av dubbelmonarkin kantänka.
4. Sedan CSM-107 (Columbia) separerats från LM-5 (Eagle) tar Michael Collins på den förra en rejäl okulärbesiktning, och en serie fotografier, på den senare, på det att eventuella problem ska avslöjas. Några särskilda fel hittas inte utan allt går, som bekant, bra.

Salomon som i S. August Andrée, Strindberg som i (släktingen) Nils Strindberg, Fränkel som i Knut Fraenkel, och Örnen som i ballongen Örnen ger PD++.

Årsmöte med VoF Göteborg

Dags igen: Föreningen Vetenskap och Folkbildnings aktivaste lokalavdelning håller idag årsmöte.

Platsen är Vera Sandbergs allé 8 (Vasa sjukhus för en del år sedan). "Lärandets hus" rymmer framför allt utställningen Fysikaliska leksaker, en given attraktion på årsmötet. En annan given attraktion är de vofflor vi äter, enär årsmötet alltid ligger i närheten av voffeldagen.

Vad själva årsmötet beträffar blir det som vanligt lite förnyelse i styrelsen. Till exempel ska en ny ordförande utses, vem det nu kan bli.

Lördagsfråga 353

Spökskriven musik

- Billboard, 15 augusti 1970

När suspekta uppgifter återges bör förbehåll anges à la "enligt uppgift", "sa hon" etc. I en beskrivning som den följande skulle de bli så många att läsbarheten blir lidande. Så ta de intressantare påståendena för vad de är: Obelagda, osannolika och med största säkerhet osanna.

Jag är alltid avslappnad med Schubert och Chopin, men jag beundrar fortfarande Beethoven och är mycket artig mot honom.

- Rosemary Brown, intervjuad i Life 1969

I London fanns det på 1920-talet en flicka som hette Rosemary Dickeson. En dag fick hon en syn: En man med långt vitt hår dök upp ur ingenstans och började prata med henne. Han sade att han var kompositör och att han en dag skulle göra henne till en berömd musiker. Flera år senare kände hon igen mannen i ett porträtt. Tavlan föreställde Franz Liszt, som dött 30 år innan Rosemary föddes.
 
Så småningom fick Rosemary, nu gift Brown, åter kontakt med de musikaliska andarna. Liszt introducerade henne för en mängd hinsides kolleger: Debussy, Chopin, Beethoven, Mozart ... De lysande namnen dök upp, en efter en, och började åter att skapa musik, nu via Brown. I slutet av 1960-talet fick hon några gynnare som blev oerhört intresserade. Våren 1969 visades hon upp i BBC. Skivor gavs ut där såväl Brown som professionella pianister spelade styckena.

Omdömet var blandat från början. Man behöver sannerligen inte vara särskilt skeptisk för att ställa sig tvivlande till sanningshalten i Browns berättelser, såväl beträffande musiken som annat (i himlen är de inte intresserade av sex men däremot av kläder, förklarade hon på Johnny Carson Show i USA). De flesta musikexperterna var lindrigt imponerade. Följande utdrag ur en antologi är typiskt.

- Pamela Youngdahl Dees, A Guide to Piano Music by Women Composers (Greenwood 2004)

Å andra sidan var det ett faktiskt mysterium hur en ren amatör, som tagit en del pianolektioner i sina dagar men som aldrig verkar ha uppvisat någon talang att tala om, kunde skapa ens halvbra imitationer av Brahms, Rachmaninov m.fl.


Här ett stycke av "Liszt", "återgett" via Brown. Jag är osäker på om det spelas av Brown eller en professionell pianist.

Under intervjun med Life gjorde man ett försök att frammana någon av de berömda, här med hjälp av spiritisten Johann Ellis. Andarna "visade sig för henne men inte för kameran".

Brown sade sig också ha träffat en del andra berömdheter, som G. B. Shaw och Bertrand Russell. Men det var kompositörerna som slog. Fast inte, verkar det som, hur länge som helst.

Foto Guy Leon, Playfair/Fortean Picture Library

När hon här skrev ner en mazurka åt Chopin ca 1980 hade hennes berömmelse falnat avsevärt. Efter 70-talet verkar hon inte ha väckt mycket uppmärksamhet. Hon dog 2001.

Även ur ett skeptiskt perspektiv är Brown mer intressant än mången spökpratare: Hon höll en låg profil och verkar ha varit nöjd med det, det krävdes folk som drog fram henne i ljuset, och hon tjänade rent märkvärdigt lite pengar; jämför med charmanta bluffisar som lever lyxliv på debila råd från påstådda släktingar.

Källor:

• Wikipedia: Rosemary Brown (spiritualist)
• Dorothy Bacon, "She hears music and - There's someone there", Life 8 augusti 1969
• The Economist Book of Obituaries (2008)

Ingen Gagarin

Efter en detaljerad redogörelse för amerikanernas arbete med att få upp en astronaut under det kommande året övergår Tekniken i dag 1961 (årsbok för Teknikens värld) till det ryska rymdprogrammet. Det är snabbare avklarat eftersom man i stort sett inte vet någonting, och det få uppgifter man har motsägs av andra uppgifter.

Så var det till exempel under ett möte med kolleger i Washington som Blagonravov förklarade att det sovjetiska kosmonautprogrammet inte fanns. Sovjet hade förvisso tekniska möjligheter att skicka upp en man i rymden, men skulle inte göra det förrän det var absolut säkert.

Uttalandet satte myror i huvudet på bedömare. Man kunde lugnt utgå ifrån att Blagonravov hade fel; det hade inte bara gått emot all logik, politik och PR-tänkande (och det samtidigt!) utan motsade även nog så tunga uppgifter man hade från andra håll. Så varför sade han det han sade? New York Times lade fram två tänkbara förklaringar: Antingen spelade Blagonravov dum, om det nu berodde på att programmet var hemligt eller för att förvirra, eller så gick det en skiljelinje mellan det militära och det civila där kosmonauterna befann sig på den förra sidan.

In fact, it is believed the civilians have no great enthusiasm for putting a man into space at this point.

- "Moscow Doubted on Aims in Space", New York Times, 27 november 1959

Vilket låter lite märkligt i ljuset av att det sovjetiska rymdprogrammet inte behövde bekymra sig för den uppdelning mellan civilt och militärt som i viss mån fanns i USA. Så var Blagonravov inte mer civilist än att han även hade generallöjtnants grad i artilleriet. Men huruvida han talade mot bättre vetande eller inte är fortfarande en öppen fråga, om än utan större intresse.

Easter and Ishtar

That's correct: The "correct" score is zero.

This image does the rounds every Easter. In particular in skeptical places, where people really ought to know better. Not that the claims are new — we'll soon find out when, where and by whom they were first made.

To begin with, we're not completely sure about the (albeit very nice) relief. Is it Ishtar? Is it even authentic?

The relief is displayed in the British Museum in London, which has dated it between 1800 and 1750 BCE. It originates from southern Iraq, but the exact find-site is unknown. Apart from its distinctive iconography, the piece is noted for its high relief and relatively large size, which suggests that it was used as a cult relief, which makes it a very rare survival from the period. However, whether it represents Lilitu, Inanna/Ishtar, or Ereshkigal, is under debate. The authenticity of the object has been questioned from its first appearance in the 1930s, but opinion has generally moved in its favour over the subsequent decades.

- Wikipedia: Burney Relief

Let's see:

• Ishtar isn't pronounced "easter".
• There is no relation, direct or indirect, between our Easter and any known celebration of Ishtar.
• Ishtar was an East Semitic Akkadian, Assyrian and Babylonian goddess of fertility, love and sex, but also of war.
• Eggs were no symbol of Ishtar.
• Eggs as a symbol of spring and rebirth is ancient and obvious. As for Easter, hens begin laying eggs during Lent when our catholic forefathers and -mothers weren't allowed to eat them, making them the food of choice when Lent was over. (Christian History: How the Fast of Lent Gave Us Easter Eggs.)
• Bunnies were no symbol of Ishtar. There is a misconception that Ēostre, a Germanic goddess who was celebrated in the spring, had a hare as a symbol. That's just an unsupported guess that was later misrepresented as a statement of fact. However, Easter bunnies are known only since the 17th century.
• Do people interpret eggs and bunnies as symbols of the resurrection of Jesus? Of course, you are free to choose symbols and connect them whatever way you see fit — but as for historical records, there aren't any.
• How Emperor Constantin viewed Christianity is a historically very important subject that's been discussed a lot. He did not, however, "decide to Christianize the Empire". He decreed tolerance of the religion and was baptized just before his death (which wasn't unusual at the time).
• I'm unsure as for how long the cult of Ishtar remained, but it was certainly gone long before Constantine's regime around 300 AD.
• What is a holiday "actually" about? For Christians, Easter is about the crucifixion, death and resurrection of Jesus; it is, in some way, the same holiday as Jewish Passover, which is about the liberation by God from slavery in Egypt etc. Same holiday, different motives. The connection with Ishtar is completely made up. (And even if there had been a historical connection, it wouldn't imply that our Easter actually is some pagan sex party.)
• The word "easter" possibly comes from "the month of Ēostre"; or "east", where the sun rises; or both.

So, who came up with these ideas?

Alexander Hislop, it appears. He was a minister in The Free Church of Scotland, which was formed in 1843 when lots of people decided to leave the Church of Scotland.

Though he certainly didn't like the CoS, Hislop spent most of his venom on the Catholic Church. According to his very dubious findings it's actully a continuation of old pagan religions, from Babylonia in particular. IHS (which, despite what you might believe, is a Christogram, a short form of "Jesus") should be read Isis-Horus-Set. Lent is a pagan tradition observed by the Babyonians, the Egyptians and, mirabile dictu, the Aztecs. Hislop finds a pagan pedigree in Easter buns and oranges, traditions I'm unfamiliar with. And on it goes ...

Easter is nothing else than Astarte, one of the titles of Beltis, the queen of heaven, whose name, as pronounced by the people of Nineveh, was evidently identical with that now in common use in this country. That name, as found by Layard on the Assyrian monuments, is Ishtar.

- Alexander Hislop, The Two Babylons (1853, 1858)

Hislop's point is certainly not that true Christianity is pagan, only the heretic varieties. When the infamous crackpot festival of a movie Zeitgeist touted the ridiculous "facts" of Hislop, in particular regarding the equally viral and equally incorrect connections between Jesus and Horus, their point is that Christianity of all kinds is "actually" pagan.

It is beyond weird to see fans of atheist cum laude Richard Dawkins in the footsteps of the dabbling 19th century minister as well as Zeitgeist the movie.

Nessie 1925

Kryptozoologins mest kända bild är från våren 1934. Då var "Nessie", den moderna versionen av idén om ett jättestort djur i Loch Ness, nästan prick ett år gammal. (Men se Faktoider-bloggen: Nessies kusiner för monsterspaning före 1933.)

För det var i Inverness Courier den 2 maj 1933 som man för första gången kunde läsa om ett monster i Loch Ness. En ej namngiven person (hon hette mrs Aldie Mackay) hade på håll skymtat en val-liknande puckel som rört sig i vattnet. När hennes berättelse återgavs myntades begreppet, och typiskt nog fick det redan från början en påhittad historia: ”Loch Ness has for generations been credited with being the home of a fearsome monster ...”

- Peter Olausson, 80 år med Nessie, Folkvett 2013/3

Vid samma tid fick världen se ett annat jättelikt monster. King Kong hade haft amerikansk urpremiär i mars och börjat visas på sina håll i Storbritannien i april. Onekligen ett iögonfallande sammanträffande, särskilt som en långhalsad dinosaurie förekommer i filmen.

På denna unika bild från 1933 matas en brontoapatosaurus av en gigantisk man med simglasögon

Kanske det inte är ett sammanträffande? Kanske hade Alexander Campbell, som gav världen Nessie, inspirerats av filmen..?

Utan tvivel bidrog filmen till att Nessie slog igenom. Men en annan film kan mycket väl ha gjort minst lika mycket för att ge folk en bild av hur jättestora vattenmonster ter sig. (Spoiler-varning!)

Lost World kom 1925 och baserades på Sir Arthur Conan Doyles En förlorad värld. Efter en mängd vedermödor lyckas expeditionen till Sydamerika få hem en brontosaurus till London. I slutet av filmen går den bärsärkagång i storstaden, om greppet känns igen, för att till slut ge sig ut på Tower Bridge. Bron ger vika för tyngden, och det sista vi ser av apatosaurusen är när den simmar iväg, ut mot Nordsjön kantänka.

Är detta den "egentliga" förebilden för Nessie?

Idag är denna film inte i närheten lika känd som storfilmen åtta år senare. Sådant bidrar till att förvränga vår bild av det förflutna: Vi försöker att para ihop Nessie med King Kong eftersom vi känner till den, men inte med Lost World eftersom vi inte känner till den.

Eftersom upphovsrätten gått ut så är det fritt fram att avnjuta Lost World (1925) på nätet. Varsågoda:

Lördagsfråga 352: A-D

1. Månbas Alpha i Månbas Alpha, som Space: 1999 fick heta här hemma.
2. I Cowboy Bebop ep18 får man hem ett egendomligt föremål. Det visar sig vara ett Betamax-band. Var hitta en Betamax-spelare..?
3. En sån här kanske man sett någon gång, men man får vara ganska närgången för att se de krumelurer som gett nattfjärilen dess fina namn: Gammafly, eller Autographa gamma L.
4. Folk från USA hade vart och beundrat brittiska SAS och ville ha något liknande. Resultatet blev ett specialförband som har ett långt officiellt namn men ett desto snärtigare inofficiellt: Delta Force. Elddopet kom 1980 då man skulle försöka frita gisslan i Teheran. Det gick uselt. Fiaskot kan ha påverkat det val som Carter förlorade och Reagan vann.

Århundradets tidvatten

... vad som beskrivs som "århundradets tidvatten".

- Div. medier

Medierna har en splittrad inställning till den rubrikvänliga (om än lite långa) etiketten: Man gillar den och för den gärna vidare, samtidigt som man försöker att hålla avstånd till den. Citationstecken, "vad som beskrivs som", med mera. Man vet vad som säljer men har samtidigt ett vagt minne av vad journalistik ska gå ut på, sånt som de just pratat om i Jönköping t.ex.

Termen "århundradets tidvatten" är dock en rejäl överdrift, eftersom sådana här tidvattentoppar kommer ungefär vart 18:e år.

- Samma medier lite längre fram i texten

Då kan det kännas befriande med medier som inte bryr sig om vilket intryck de ger utan brassar på för fullt.

Experts said the wall of water could equal the height of a four-storey building and surge faster than a 'running man'.

- Supertide of the century, Daily Mail 21 mars 2015

Vilka dessa experter är har jag ännu inte lyckats utröna, inte heller i vilket sammanhang uttalandet kommer från. Vilket inte hindrar klipp-å-klistra-pressen från att återge tabloida faktoider:

Det har talats om tidvattenvågor på uppemot 15 meter, alltså höga som fyra- eller femvåningshus.

- TT/AFP igen, exempelvis i pålitliga Metro 21 mars 2015, "Århundradets tidvatten" i Europa

Bilden som inledde denna bloggpost visar en så kallad tidvattenvåg i Turnagain, Alaska. Det är ett återkommande fenomen i området och beror mer på dess geografi än på att månen där är närmare jorden, eller vad folk nu har för sig.

"Århundradets tidvatten" är en nära släkting till den så kallade supermånen. Här åskådliggjord på bild, bredvid en vanlig sketen fullmåne. Se Wikipedia: Supermoon och givetvis xkcd: Superm*n.

Lördagsfråga 352

Fejkad solförmörkelse

Denna fina bild på en solförmörkelse sedd från ovan gjordes av användaren A4size-ska på välkända (väl? om inte, borde vara) DeviantArt. Det är en samlingsplats för folk som gillar, och ofta är mycket, mycket bra på, digital och/eller analog konst. Fotografi, teckningar och målningar samsas med bilder som helt eller delvis skapats i Photoshop, renderats fram etc.

Bilden är alltså inte ett fotografi. Den är skapad i en dator.

Full 3DCG1920 × 1080px
Quality Level:1.3 Antialiasing:13 ¦Rendering time:38 hours
Software used = Terragen 2
Background [link]
Background data (c) European Southern Observatory:ESO contributors, CC BY 3.0 (Id:eso0932a)

- DeviantArt/A4size-ska: Eclipse

Leksaksbomber

Att gömma en bomb i en leksak, och sedan lägga ut den någonstans där barn kan hitta den. Vad är det för en sjuk hjärna som tänker ut sådant?

Men historien som den återgavs häromdagen har flera problem.

En bomb som placerats inuti en leksak dödade en pappa och två av hans barn när den exploderade i deras hem i byn Bishigram i nordvästra Pakistan. Den 35-årige mannens tre barn hittade leksaken på gatan och tog hem den för att leka med, enligt den lokale polischefen.

- Bomb i leksak dödade pappa och barn, Metro 17 mars 2015, från TT från AFP ...

Till att börja med inträffade den sorgliga händelsen i byn Madyan. Den ligger i ett sherwan (som måhända motsvarar en svensk kommun) som heter Beshigram, som i sin tur ligger i Swat-dalen i den anrika provinsen Khyber.

Denna i och för sig obetydliga uppgift hittar man om man studerar medier närmare händelsen. Där finns även mer att hämta. Som att bomben kanske inte alls var gömd i en leksak, utan att bomben kanske var leksaken.

The blast occurred when the child brought a ball-like shell at home and started playing with it

- Toy bomb kills man, two children, Daily Times 18 mars 2015

Andra uppgifter nämner andra sprängladdningar men om vi tar fasta på den "boll-liknande granaten". Kanske såg den ut så här:

När man tillverkar klotrunda och rätt små (mindre än en tennisboll) saker i metall är det svårt att komma ifrån det "leksaksaktiga", något som ett barn skulle vilja plocka upp och leka med.

Så här kan behållaren de levereras i se ut. Just denna skickades från Israel till Libanon 2008 och fotograferades av Mohammed Zaatari. (Bilden har använts för att illustrera uttalanden om klusterbomber i Ukraina, vilket fått en del att felaktigt tro att den utgör ett bildbevis för sådana.)

Som synes fungerade inte detta exemplar som det skulle. Det händer nog så ofta även med de många småbomberna. Det är en anledning till att klusterbomber kritiseras: De dödar urskillningslöst, lång tid efteråt, och i synnerhet, av ovan angivna skäl, barn.

Här förklarar AFP osv. just detta, med en antydan till vad som nog är den korrekta förklaringen — för att direkt därefter snubbla på en annan myt.

Många pakistanska barn, i synnerhet i de oroliga nordvästra delarna av landet, har tidigare mist sina liv när de lekt med föremål de trott varit leksaker men som sedan visat sig vara sprängladdningar. Sovjetiska styrkor släppte också ner leksaksliknande bomber under invasionen av grannlandet Afghanistan under 1980-talet.

"Leksaksliknande bomber", vad är det? Bomber som tillverkats för att lura barn eller bomber som inte tillverkats för att lura barn men ändå gör det?

Så här ser den sovjetiska "leksaksliknande bomben" ut:

Modellen hette PFM-1 och släpptes i stora mängder över Afghanistan. "Vingen" gjorde att de snurrade ner som små helikoptrar och fick lagom spridning. Den bidrog också till att förstärka leksaksintrycket och därmed locka barn. Under ett krig, som redan är bästa tänkbara jordmån för rykten, blev det snabbt en spridd sanning att ryssen spridde bomb-leksaker med det enda syftet att förstöra små afghaner.

...Mr. Reagan's assertions that Soviet troops were using were using booby-trapped toys in Afghanistan ...

- New York Times, 5 november 1985

Om Ronald Reagan hade varit i Vietnam hade han där kunnat stöta på den amerikanska landminan BLU-44/B Dragontooth. Den kopierades senare av Sovjet och fick namnet PFM-1.

En sista "detalj" som finns i lokala medier men inte hos nyhetsbyråerna är namnen på de som dog.

Jan Muhammad, his father Zor Muhammad and daughter, Shabina, were killed while Saddam Khan and Saira Bibi sustained serious injuries.

- Three killed in a toy bomb blast, The News, 18 mars 2015


Se även Faktoider.nu: Leksaksbomber

Tokmässa 2015

I månadsskiftet februari-mars var det dags för den vårliga upplagan av mässan Hälsa & Livsstil i Göteborg, "en mässa för kropp, sinne och själ". Med ett ord: Tokmässa.

Har man varit på några sådana tillställningar så känner man igen sig. Vanmakt och leda är annat som man känner; och en viss uttråkning. Tarot, kristaller, healing, kod-nånting, pyramidspel... Det ska lite mer till för att gå igång. (Som att bli utslängd, vilket vi dock inte blev denna gång.)

Några glimtar från Excercishuset, med grejor som inte redan beskrivits:

Zarathustra var där. Han kommer tydligen från Iran (även om namnet givetvis är taget) och utövar 5th Dimensional Quantum Healing minsann: Gammalt och nytt i en ohämmad kombination. En detalj som skulle kunna vara ny är att han hade vissa ljud för sig när han "healade", det vanliga viftandet med händerna kring patienten ackompanjerades av visslingar och ljud, "ptjooo" etc.

FitLine var där. Det är ett pyramidspel som är rätt hett just nu. Det bygger på grönsaksjuice vars underbaraste egenskaper nog inte passade den som har en tröja med "Jag är skeptisk".

I ett hörn fanns änglaoljor. Inte oljor av eller för änglar, men oljor som består av "egna örtoljor, eteriska oljor och kanaliserad energi från ärkeänglarna". På hemsidan listar de 50 namngivna änglar plus din privata skyddsängel som joker.

Några kristna från Borås jag inte minns namnet på sålde böcker med teman som bönens kraft. De körde med Svenska Folkbibeln, av anhängarna ansedd som en riktigare och heligare översättning än Bibel 2000.

Det var ovanligt många kortläsare i aktion; de är där på varje mässa men fick kanske en besöks-puckel just då. Och i en monter fick ett medium kontakt med ärkeängeln Mikael just när vi gick förbi, densamme som jag blev provoljad med i ovan nämnda hörne.

Eckankar var där, en religion och sekt som jag trodde att jag tagit upp men inte har. Det får avgjort åtgärdas; "Guds ljus och ljuds religion" har en rad besynnerligheter för sig, en del som man kan skratta åt, annat mindre roligt.

Atlaskotan fanns givetvis på plats, dock med en klart enklare monter än förr. Börjar de ojusterade kotorna att ta slut? (Ryggslut?)

Det såldes även lite grejor utan särskild New Age-koppling. I kryddmontern kunde man få en påse gratis om man gick in och klickade Gilla på en viss Facebook-grupp. Så gjordes; utbytet blev en påse curry. Det ska bli till curry-kryss på VoF:s kommande årsmöte i Göteborg, säger inte lokalavdelningen VoF Göteborg utan riksorganisationen Vetenskap och Folkbildning.



Faktoider: Tokmässa 2013

Albert Blithe, soldaten som överlevde

T.v. Albert Blithe (1923-1948?)
T.h. Albert Blithe (1923-1967)

I den excellenta tv-serien Band of Brothers (som bygger på Stephen E. Ambroses bok med samma namn) fokuserar episoden Carentan mycket på Albert Blithes öde. Efter en svår och nervös början lyckas soldaten att repa mod, för att kort därpå bli nedskjuten. Han avförs svårt sårad från fronten, hamnar på sjukhus och får sitt purpurhjärta (dekoration till den som sårats), för att fyra år senare avlida. Får vi veta.

I verkligheten klarade sig Pvt Blithe. Han skrevs ut från sjukhuset hösten 1945 — efter nästan ett och ett halvt år, så man kan förstå att det var en rejäl skada. Sedan växlade han mellan en civil och en militär karriär. I den senare rollen befann han sig i Europa 1967. Då fick han en akut och helt o-militär diagnos, som han några dagar senare dog av.

Fellow Easy Company Currahee veterans interviewed while writing the book and mini-series had believed that Blithe was wounded in the neck, and that he did not recover and as such Ambrose's book stated that Blithe had died in Philadelphia in 1948. [...] Though his family publicly corrected this error, not all editions of the book, or of the series have the correction

- Wikipedia: Albert Blithe

Yes, we got some things wrong. But I would remind our audience that it was pre-internet. We really made this in 1999 and the internet was in very early days. So it was very difficult actually to check some facts. Often, if there's an error in the show, like Blithe not dying, he survived the war. In our show, we say he died. Well, that's because the guys [soldater från E Company som pumpades på information om allt möjligt] told us that. They thought he died. And there was no way for us to double check it. Like, right now you can just type it up and go into Google and find his biography, you can find the US Army records and you would learn that no no, he didn't die. We didn't have that ability. That said, we tried or darndest to get things right. And we had this incredible advantage that we could go to the source.

- John Orloff, screenwriter för två av episoderna, intervjuad 2021 (Youtube)

Band of Brothers Wikia: Private Albert Blithe

Tipstack till Leo.

Lördagsfråga 351: Idus Martii

1. Cassius Clay, som Muhammad Ali fortfarande hette när denna bild togs.
2. Marc Anthony, som Marco Antonio Muñiz kallar sig, med sin dåvarande hustru Jennifer Lopez.
3. Matt Cimber, som Thomas Vittale Ottaviano kallade sig, med sin dåvarande hustru Jayne Mansfield.
4. Brutus, som Bluto tidvis kallats (helt i onödan, jfr WP Bluto:Bluto vs Brutus), i Karl-Alfred.

Cassius, Cimber och Brutus: Det är ju tre, eller rentav fyra, av de sammansvurna som mördade Caesar den 15 mars 44 f.Kr. Idus Martii är det ödesdigra datum som en spågumma skulle ha varnat honom för (enligt den långt senare Plutarchos) och som speglar ett lite komplicerat sätt att utmärka vissa dagar som romarna hade för sig. Och så Marcus Antonius som var Caesars kompis, åtminstone vid den tiden.

Ännu en Pölsa Dum.

Fyrfärgs-testet

Efter det plötsliga intresset för vårt färgseende [med den där himla blåa/vita klänningen], har den amerikanska professorn Diana Derval, uppmärksammat en intressant upptäckt i en av hennes senaste studier, nämligen att en liten grupp människor kan se färger som ingen annan kan se.

- Hur många färger ser du - är du en av de unika tetrakromaterna?, Metro 3 mars 2015

Först: Vem är Diana Derval? Hennes professorstitel har jag inte granskat närmare men hon arbetar med marknadsföring. Gissningsvis är det därifrån de underliga kommentarerna om favoritfärger i Metros text kommer. Se även den rätt hemska hemsidan för Derval Research:

- www.derval-research.com

(Hormonal Quotient, Persona Quest... Kanske det finns mer än virala fejk-tester att granska hos prof (?) Derval? Men det får bli en annan gång.)

Vi människor har två sorters synceller, stavar som ser i svartvitt och tappar som ser i färg. De senare har vi som regel av tre sorter, som är mest känsliga för rött, grönt respektive blått. (Gränserna är inte absoluta utan gradvisa.) Men en del av oss har en fjärde sorts tapp, vars känslighet maxar mellan de röda och gröna. Å andra sidan är det helt få som har vad som krävs för att kunna utnyttja dem. En forskningsgrupp kungjorde häromåret att de hittat en person som verkligen såg i fyrfärg. Det där med "unika tetrakromater" verkar alltså vara rätt nära sanningen.

Jordan and her colleagues have for 20 years searched for people endowed with super color vision, or tetrachromatic vision. According to Discover Magazine, Jordan found a tetrachromat two year ago. Although the person is the first tetrachromat known to science, the researchers believe there are others.
Discover Magazine reports that Jordan and her team found many people with four types of cones but only one person passed the tests for tetrachromatic vision. The woman, identified as subject cDa29, is a doctor living in northern England.

 - Scientists find woman who sees 99 million more colors than others, Digital Journal 19 juni 2012

I det virala fyrfärgstest som bland annat återgetts i Metro nämns att en fjärdedel av alla människor är tetrakromater vilket alltså är tvärfel. Sedan detta påpekats för dem, och de rentav fått en länk till Snopes artikel, lade de in en "korrigering":

En tidigare version av den här artikeln gav felaktigt intrycket att en större del av befolkningen var tetrakromater.

Fast "några procent" är fortfarande alldeles för högt. Och man anger fortfarande att 1/4 är dikromater och 1/2 trikromater. Matematik är inte Metros starkaste sida.

Ser du mindre än 20 färgnyanser är du en så kallad Dikromat, vilket innebär att du har två färgreceptorer precis som hundar och en fjärdedel av befolkningen. Du har lättare att se svart, beiget och blått.
Ser du i stället mellan 20 och 32 färgnyanser har du tre färgreceptorer och är en Trikromat som hälften av befolkningen. Lila/blått, grönt och rött är sannolikt dina favoritfärger. Att göra testet vid datorn är dock inte helt pålitligt, enligt Snopes, då datorskärmar inte förmår visa så mycket färger att ett test blir effektivast möjligt.
Tetrakromat är du om du lyckas uppfatta så mycket som mellan 33 och 39 färger. Då har du troligtvis fyra färgreceptorer i ögat och tillhör den utvalda skaran. Bara några procent av befolkningen har ett så pass utvecklat färgseende.

- Metro

Vad som påpekas av expertisen, som citeras av Snopes, är inte att en datorskärm inte är "effektivast möjligt" för ett tetrakromat-test utan helt omöjligt. Testet är bluff.

It is therefore impossible for an online test to investigate tetrachromacy.

Källkritik 1A: Kolla med Snopes.com.

Se även
Wikipedia: Tetrachromacy

Givetvis en länk till
Snopes.com: Tetrachromacy

även om deras allt rikligare reklam gör att jag drar mig allt mer för att länka.

Lördagsfråga 351

Heaven's Gate

- www.heavensgate.com

And I will give power unto my two witnesses, and they shall prophesy a thousand two hundred and threescore days, clothed in sackcloth.

 - Johannes uppenbarelse 11:3 (King James version)

Någon gång i början av 1970-talet höll Marshall Applewhite på att dö. Han fick då en nära döden-upplevelse, en NDU, och en insikt: Han och hans partner Bonnie Nettles var de två vittnen som Johannes berättar om. De bildade en sekt. Till att börja med växte den mycket långsamt. Nettles avled på 80-talet, men Applewhite strävade vidare. Så småningom blev det ändå en liten skara; en hårt sammanknuten och mycket förvirrad liten församling.

Deras trossystem är svårt att sammanfatta men en central tes gick ut på att jorden skulle gå under. Det enda sättet att klara sig var att lämna jorden under själva kataklysmen för att sedan återvända. Detta kunde genomföras på några olika sätt.

Sommaren 1995 upptäcktes en komet som fick namnet Hale-Bopp. Den skulle visa sig bli den "bästa" kometen på många år. Våren 1997 var det bara månen och Sirius som sken starkare på natthimlen. På internet, som vid den här tiden var i sin kanske kraftigaste tillväxtfas, var det många som följde kometen.

Hösten 1996 tog amatörastronomen Chuck Shramek i Houston en bild där han tyckte sig se något oväntat. Han ringde in till Art Bells radioprogram Coast to Coast AM, som vid den här tiden var den stora samlingsplatsen för förvillare och förvillade, konspirationsteorier, kvack och relaterat.

The following night, Courtney Brown, a tenured professor of political science at Emory University and director of the Farsight Institute in Atlanta, was a guest on Bell’s show and claimed that three “remote viewers” associated with his institute had confirmed Shramek’s findings and, incredibly, had determined it to be a metallic object full of aliens.

- Thomas G. Genoni Jr.: Art Bell, Heaven's Gate, and Journalistic Integrity, Skeptical Inquirer juli/augusti 1997

När Applewhite hörde detta kungjorde han att dagen var inne: Rymdskeppet hade kommit dit för att rädda sektens utvalda undan katastrofen. För att ta sig till rymdskeppet behövde de bara befria sina själar från dess fysiska stofthyddor. I mars 1997 tog han och 38 andra medlemmar livet av sig.

Efteråt hävdade Art Bell att han handlat i god tro. Han hade ju såväl bildbevis som professor Browns intygande på att det var något särskilt på gång. Courtney Browns karriär fortsätter; han har en hemsida och en artikel på Wikipedia. Varken Heaven's Gate eller ens Hale-Bopp nämns på någon av dem. Jo förresten: På Wikipedias diskussionssida, Talk:Courtney Brown (researcher), kan man läsa en del hetsiga ordväxlingar om huruvida man ska ta upp händelsen i artikeln; den händelse som är professor Browns absolut enda claim to fame.

And when they shall have finished their testimony, the beast that ascendeth out of the bottomless pit shall make war against them, and shall overcome them, and kill them..

 - Johannes uppenbarelse 11:7 (King James version)


Wikipedia: Heaven's Gate (religious group); Marshall Applewhite

Lydia E. Pinkhams vegetariska hopkok

Det här är Lydia E. Pinkham (1819-1883). Hon, eller åtminstone hennes firma, var en av de flitigaste annonsörerna i en tid då amerikanska tidningar kunde vara närmast tapetserade med kvacksalveri.

Hennes vegetable compound utlovade bot för diverse "kvinnliga besvär". Just denna annons råkar vara hämtad från Arizona-tidningen Holbrook Argus för den 13 augusti 1904.

Vittnesmål från nöjda kunder var, då som nu, ett vanligt inslag. Mrs Pinkham körde extra mycket med sådant. Kunderna uppmanades att skriva till henne, och hon svarade. Därför väckte det viss uppståndelse när en tidning 1905 visade hennes gravsten, på vilken det framgick att hon avlidit redan 1883.

The Pinkham company insisted that it had never meant to imply that the letters were being answered by Lydia Pinkham, but by her daughter-in-law, Jennie Pinkham.

- Wikipedia: Lydia Pinkham

Mixturen har även odödliggjorts i en amerikansk klassiker. Visserligen bara i en bisats, men en passande sådan:

... if Mrs. Grace Merriweather sips gin out of Lydia E. Pinkham bottles it's nothing unusual — her mother did the same.

- Harper Lee, To Kill a Mockingbird

För vad som länge hemlighölls var att LEPVC innehöll ca 20 % alkohol. Det visste inte godtemplerskan Mrs Haskell! Man kan tänka sig hur många absolutister som rynkade på näsan åt fruarna Merriweathers fasoner, men glatt klunkade i sig den äkta varan.

Måhända den substansen rentav var den viktigaste verksamma? Å andra sidan ska självbedrägeri inte underskattas; kanske compound-fabrikanterna trodde på sin varas förträfflighet.

Det var först i och med Pure Food and Drug Act från 1906, samma år som en nykterhetsrörelse publicerade listan ovan, som tillverkarna blev tvungna att innehållsdeklarera sina undermedel. Inte mycket till kvacksalverilag, kan man tycka — men en god början, och en klar förbättring jämfört med den fullständiga anarki som rått innan.

Den ryska katedralen

Vad har Napoleon med Pussy Riot att göra?

Napoleon lyckades ju, till skillnad från några andra förmågor, att erövra Moskva. Åtminstone en stund; tavlan återger den stora arméns dystra återtåg. På juldagen ödesåret 1812 lovade tsar Alexander I att som tack till högre makter uppföra en ståtlig katedral till Kristi ära.

Löftet tog en stund att förverkliga. Men till slut stod den klar: Den 26 maj 1883 invigdes Храм Христа Спасителя, Kristus Frälsarens katedral. Jag vet inte säkert, men förmodar att den var världens på sin tid största ortodoxa kyrka.

Även med betoning på "var"... För efter tsarerna kom kommunisterna, och de hade inte mycket till övers för kyrkor, religioner och slikt. Inte för att de satte igång och börja riva allt, överallt, så fort de kunde. Men varje kyrka och katedral levde på nåder. Och den 5 december 1931 var det kört för Kristus Frälsarens katedral. Hela härligheten började sprängas och rivas. Arbetet tog några år.

Man hade flera skäl för att riva katedralen. Utöver det faktum att det var en religiös byggnad, samt allt guld, marmor m.m. som man hade användning för, så hade man stora planer för tomten i centrala Moskva, strax intill Kreml. Här skulle världens största hus ligga, till den nye frälsarens ära.

I ödesmånaden september 1939 publicerade Mechanix Illustrated en bild (av en fin klassisk sort som överträffar alla snitsiga Illustrator-verk) där två av världens då största byggnader jämfördes med Sovjeternas blivande palats. Det skulle bli en helt ofantlig byggnad, som en stadsdel på höjden. Allra högst stod en hundra meter hög Lenin i rostfritt, pekandes mot den ljusnande framtid. Allt som hade med palatset att göra var jättestort, jättemycket och, framför allt, jättehögt. Här sparades inte på något.

Arbetet hade inletts 1937. Några år senare fick det avslutas abrupt när stål, betong och arbetskraft behövdes för att sätta stopp för den förrädiske tysken. Sedan följde några svåra år, som dock kröntes med seger.

Nu var det väl dags att få det där palatset färdigt! Väl? Men nej; 30-talets friska hy gick i efterkrigstidens kranka blekhet över. Platsen lämnades öde.

I slutet på 50-talet tog man till sist itu med den pinsamma arbetsplatsen och gjorde något av den: En simbassäng. Faktiskt världens största utomhusbassäng. Fast att i sammanhanget prata om rekord kanske påminde lite för mycket om rekordpalatset.

Tiden gick. I februari 1990 gav de röda tsarerna klartecken för att återuppföra den stora katedralen. Kort därpå föll även deras välde. Men pengar samlades in, bygget organiserades och påbörjades 1994. Entreprenaden utfördes inte helt friktionsfritt. Artikeln på Wikipedia sammanfattar försiktigt: "There are still arguments about the reconstruction."

Vid denna tid beskrevs situationen av Peter Englund. Hans fina kapitel om monumentalplaneringen i tredje rikets Berlin (jfr Faktoider: Stadsplanering i Germania och Tredje rikets jätteklump) och Stalins Moskva tar upp såväl Volkshalle i den förra som Sovjeternas palats i den senare. Vid det här laget hade luftslottsgropen börjat bli katedral, igen.

Senare passerade vi en plats vid flodsidan som föreföll mig vagt bekant. Där syntes dock intet förutom stängsel och stora byggnadsställningar. Min ciceron Johan pekade genom bilrutan och förklarade att det var just här som Sovjeternas palats skulle ha legat. Byggarbetsplatsen som förfallit till rivningstomt hade på nytt blivit byggarbetsplats. Hålet i marken är borta nu och Kristi Frälsarens kyrka håller på att byggas upp igen.

- Peter Englund, Det stora huset i världens mitt (utdrag), ett kapitel i Från nollpunkten.

Den 19 augusti 2000 invigdes Kristus Frälsarens katedral för andra gången.

Som den största och finaste kyrkan i tredje Rom så blev den snabbt det självklara valet för en rad historiska händelser. Samma år som den invigdes kanoniserades den sista tsarfamiljen, och ceremonin hölls självfallet i katedralen. Där begravdes också världshistoriens förste ryske president.

Och så var det då den där februaridagen 2012, när fem maskerade kvinnor gjorde en helt oannonserad spelning.


"Guds moder, kör ut Putin!" var inte, som en del fått för sig, en aktion riktad mot kristendom eller religion i allmänhet (måhända man tänkt på ett performance med ett topplöst Femen och ett kors) utan den ortodoxa kyrkans stöd för Putin.

Sådär — från Napoleon via tsarerna till Stalin, Jeltsin och Putin. Rysslands två senaste sekler på ett ställe.

IS fejkade flagga

Terroristerna i IS har en numer välbekant flagga. Den ska vi nu ta oss en titt på.

Den svarta färgen går tillbaka till en flagga som användes av abbasiderna när de tog makten på 700-talet. Den vita texten upptill är första halvan av trosbekännelsen, shahadan: "Det finns ingen gud utom Gud". Resten av shahadan står inte som vanlig text, som i Saudiarabiens flagga, utan finns i den vita rundeln: "Muhammed är Guds profet".

Den vita rundeln är nämligen avtrycket av Muhammeds sigill. Profeten använde sigillet för att underteckna den viktiga korrespondens som började föras när islam började ta fart.

Fast man behöver inte studera historien om sigillet länge för att bli mycket misstänksam. Det mesta talar för att "Muhammeds sigill", åtminstone i just den form som det återges på flaggan, är fejk.

Reliker och andra heliga föremål har aldrig fått någon större plats i islam, med den svarta stenen i Kaba som det stora undantaget. Någon industri av katolska mått har aldrig funnits. Men det finns några prylar som åtminstone en delmängd (hur stor? ingen aning) av världens muslimer tror på, eller åtminstone hyser aktning för. Den heliga samlingen förvaras i Topkapipalatset i Istanbul, den gamla osmanska huvudstaden, dit de fördes från 1500-talet och framåt. Där hittar vi:

• Abrahams skål
• Josefs turban
• Moses stav
• Davids svärd
• skriftrullar som tillhört Johannes (evangelisten antar jag)

Och så några riktigt fina, med koppling till självaste profeten:

• Muhammeds mantel
• Muhammeds flagga
• Muhammeds svärd
• Muhammeds pilbåge
• Muhammeds skål
• Muhammeds sandaler
• Muhammeds fotavtryck, fyra stycken rentav
• En bit av profetens skägg, som man följdaktligen kan befinna sig vid
• En tand från Muhammed
• Ett undertecknat (med sigillet) brev från Muhammed
• Muhammeds sigillring

Qadam mubarak: Profetens heliga fotspår

Hur den där flaggan ser ut vet vi inte, och lär aldrig få veta:

Out of respect for our Prophet (saas), no state, including the Ottoman Empire, has ever unfurled the banner although it was carried in battles and ceremonies. The banner, and other blessed relics that have thus been preserved for 1,400 years, will be unfurled when the moral values of Islam rule the world with the coming of Hazrat Mahdi (pbuh), insha’Allah.

- Harun Yahya (en mångsysslare som jag studerat förr och nog får anledning att återkomma till), The Sacred Relics

Bokstavskombinationerna? Dem har jag beskrivit på Faktoider: Muhammed (PBUH).

Vad sigillet beträffar så får det nog lite extra helig tyngd av att Muhammed kallas "profeternas sigill": Han är den siste av dem, den som avslutar verket.

Troende! Muhammad är inte fader till någon av era män. Han är Guds Sändebud och Profetlängdens Sigill. Gud har kunskap om allt.

- Sura 33:40 (Bernströms översättning)

För belägg för själva sigillet får vi gå till haditherna. (En hadith är en berättelse om eller beskrivning av profeten som inte återfinns i Koranen och vars äkthet bedöms från fall till fall.)

Anas Ibn Malik said: “Rasulullah (pbuh) had a ring made of silver and its (inlaid) gem was also of silver. When the Prophet (pbuh) wanted to write to the leaders of foreign states, he ordered a seal-ring to be made. Rasullullah (saas) therefore had a ring made, the whiteness of which is still before my eyes. The inscription engraved on the ring of Rasulullah (pbuh) was ‘Muhammad Rasulullah,’ of which in the first line was engraved ‘Muhammad,’ in the second line ‘Rasul,’ and in the third line ‘Allah’.”

- Irving Karchmar, The Seal Ring of the Prophet (saw)

Enligt tillagd uppgift fann profeten det otillbörligt att ha sitt namn ovanför Guds namn. Grammatiken fick ge vika för teologin, och orden placerades i omvänd ordning med "Muhammed" längst ner. (Vilket väl inte kan tolkas som det synnerligen hädiska "Gud är Muhammeds profet".)

Här följer en utförlig kartläggning av sigillet genom en rad hadither. Man har försämrat läsbarheten ytterligare några snäpp genom att skriva ut omskrivningar på arabiska. T.ex. är "Rasulullah Sallallahu 'Alayhi Wasallam" = Muhammed.

Ibn 'Umar Radiyallahu 'Anhu says. "Rasulullah Sallallahu 'Alayhi Wasallam kept his ring in his mubaarak hands (possession). Then it was kept by Abubakr Radiyallahu 'Anhu, then by 'Umar Radiyallahu 'Anhu. Thereafter by 'Uthmaan Radiyallahu 'Anhu. In his ('Uthmaan Radiyallahu 'Anhu's) time it fell in the Well of 'Arees. The inscription on this ring was 'Muhammadur Rasulullah"'.

[Kommentar] Bir 'Arees is a well near Masjid Quba [moské i Medina, den äldsta i världen]. During the khilaafah of Sayyidina Uthrnaan Radiyallahu 'Anhu the ring remained with him for six years, then accidently it fell into the well. Sayyidina 'Uthmaan Radiyallahu  'Anhu ordered a thorough search of the well. For two days water of the well was pulled out, but it could not be found.

inter-islam.org: Chapter on the mubaarak [helig] ring of Sayyidina Rasulullah Sallallahu 'Alayhi Wasallam

Efter den beklagliga händelsen med brunnen så lät Uthman, den siste kände innehavaren av den äkta ringen, tillverka en kopia. Den sägs sedan ha hittats i Bagdad 1534, då staden erövrades av osmanerna under Suleiman den magnifike. Det var den ringen som fördes till Konstantinopels Topkapi, där den ligger än idag.

Jag vet inte hur besvärligt det är för ens den mest glödande rättrogne att ta sig en titt på grejorna. Enligt en beskrivning som måhända kommer från Tavernier, en berest fransos på 1600-talet, är själva sigillet gjort av agat.

Här har vi ett brev till en viktig ledare i Egypten. Det ska ha skrivits av profetens sekreterare (rasullulah osv själv kunde inte skriva), och sedan signerats av profeten.

Fast detta är en kopia, en avskrift från 1904. Originalet hittades i ett egyptiskt kloster i mitten av 1800-talet; eller, vid den tiden såldes det åtminstone till sultanen av en fransk orientalist, som påstod sig ha hittat det i ett egyptiskt kloster. Äktheten förefaller lite sådär.

Hur som helst: I allra bästa fall är ringen i Istanbul en kopia tillverkad på 600-talet. En annan möjlighet, vars sannolikhet torde vara väldigt, väldigt mycket större, är att ringen är betydligt yngre. Vilket inte hade varit det allra första exemplet på ett fejkat heligt föremål. Så att säga.

Percy: Well, you won't be able to fool everyone. Look (he takes a red cloth from his sleeve): I have here a true relic.
Edmund: What is it?
Percy: (unwraps the cloth) It is a bone from the finger of Our Lord. It cost me 31 pieces of silver.
Edmund: Good lord. Is it real?
Percy: It is, My Lord. Baldrick, you stand amazed.
Baldrick: I am — I thought they only came in boxes of ten. (He opens a box of finger bones)

- Black Adder 1, ep 3: The Archbishop

Det har även påpekats att de ännu senare kopior, som tydligen blivit populära på sina håll, inte borde vara det. För ett sigill var något av ett personbevis; den som bar profetens ring var profeten själv.

Tipstack till Joacim J.

 P.S. Man kan se framför sig hur den äkta Ringen hittas i den där brunnen, av någon som sedan tillbringar de kommande seklerna i Medinas kloaksysstem, och ...

Lördagsfråga 350: Kriget i Vietnam

1. I första Halo heter en av episoderna Rolling Thunder, som den utdragna och intensiva bombningsoperationen över Nordvietnam.
2. Logotypen för 9. marinkårsregementet, som var först iland på stranden utanför Da Nang den 8 mars 1965.
3. Detalj ur karta från 1651 över området. "Cua han" som kan läsas uppochner till höger är ett äldre namn som förresten lever kvar i muterad form annorstädes: Än idag kan Da Nang kallas Tourane på franska.
4. I augusti 1964 utväxlades eld mellan USS Maddox, uppkallad efter kapten William A. T. Maddox (1814-1889) på bild, och nordvietnamesiska fartyg i Tonkin-bukten. Händelsen eller snarare händelserna, som rymmer flera märkligheter, ledde till stegrat intresse från Washington för utvecklingen i området, vilket visserligen nog var något som väntade på att inträffa.

Pölsa Dum knep åter lördagsfrågan, en händelse som också förefaller att mestadels vänta på att inträffa.

Myter om Vietnam-kriget

Foto: US Navy

Idag är det 50 år sedan 3500 amerikanska marinsoldater landsattes vid Da Nang.

Inte för att de var de första deltagarna från det landet i det kriget. Några dagar tidigare hade omfattande bombningar inletts (Rolling Thunder), och sedan flera år tillbaka hade man haft tusentals "rådgivare" med varierande militär status. Men från och med den 8 mars 1965 tog USA aktiv, påtaglig del i Vietnamkriget.

Därför blir det här lite relaterade myter. Jag har hämtat dem från Cracked.com: 5 Lies About Vietnam War You Probably Believed. Utgångspunkten är alltså, som så mycket i sammanhanget, amerikansk, vilket kan vara intressant i sig: Har man fått för sig saker där som vi inte hört talas om? (Det ska även sägas att de som skriver på Cracked.com ofta är betydligt bättre än det intryck sajten ger. Försök att, så långt det går, ignorera putslustigt tonfall, reklam och clickbaits, åtminstone i denna artikel.)

(Och så kör de av någon måhända listig anledning med omvänd numrering, vilket här ignoreras.)

#1 Vietnam = USA mot Nordvietnam

Regel: Ett krig har fler deltagare än man tror.

I sammanställningen över deltagande länder på Wikipedia: Vietnam War kan man räkna till femton deltagare/supporters på den sydvietnamesiska sidan, elva på den nordvietnamesiska. Detta fenomen är återkommande. Man kan slå upp nära nog vilket större krig som helst och hitta en rad oväntade namn på båda sidor.

Det viktigaste landet på den sydvietnamesiska sidan var givetvis Sydvietnam. Det var bland annat de som stod för bombningen av Trang Bang.

Regel: Ett krig är mer komplicerat än man tror.

Vietnamkriget började lika lite i mars 1965 som andra världskriget började på D-dagen 1944. Jag undrar om det ens framställs så särskilt ofta. Men det är avgjort så, att många fått för sig att så är fallet. Inte heller slutade det så enkelt som att USA drog sig ur men det är en annan historia.

#2 Den brinnande munken

Foto: Malcolm W. Browne

Thich Quang Ducs självmord har jag tagit upp på Faktoider: Den brinnande munken. Den makabra protesten var inte riktad mot USA (den ägde förresten rum 1963) eller Vietnamkriget i allmänhet, utan helt och hållet mot den sydvietnamesiska regimens behandling av buddhister.

#3 Veteraner kom hem och blev bespottade

Cracked.com fokuserar på bokstavligt spottande som hemvändande soldater skulle ha mötts av direkt när de lämnade flygplanet. Som John Rambo: "And I come back to the world and I see all those maggots at the airport, protesting me, spitting." I exakt den formen lär den vara enkelt motbevisad eftersom soldaterna landade på militära flygplatser dit icke-militärer inte hade tillträde. Sådana händelser har tydligen heller aldrig "rapporterats" (som i polisanmälts?), och för det tredje borde väl en krigare ha lätt för att ge en protest-hippie svar på tal. En klintbergare?

Här känns det riktigt tveksamt. Att den som tjänstgjort i Vietnam kunde bli rejält tråkad hemma i USA är väl ingen hemlighet? Liksom att sådant, i form av spottloskor eller något annat, inte behövde bemötas med fysiskt våld eller någon "rapport" någonstans.

#4 Nordvietnameserna var illa utrustade gerillasoldater

[General Curtis] LeMay ignored the relative fact that, compared to the industrial might of the United States, North Vietnam already was in the Stone Age

- Gian Gentile, How Effective Is Strategic Bombing? (2001)

Nordvietnam fick militärt stöd i mängd från Kina och framför allt Sovjet. En av "reglerna" i det kalla kriget var att kommunistprylar alltid, med nödvändighet, var sämre än de från väst. Det var ibland sant, ibland osant. För Vietnamkrigets del har myten förstärkts av att även de som föredrog eller föredrar Nordvietnam, eller åtminstone inte föredrar USA, har gått på den: Folkets fattiga, enkla soldater mot imperialisternas välutrustade hejdukar.

En sak som Cracked.com tar upp är att de amerikanska bombningarna inte var så problemfria som man kanske tänker sig dem. De stötte på betydligt större problem över Hanoi än vad man gjort över Berlin. Nordvietnam hade luftvärn med robotar och radar, halvmoderna eller moderna stridsplan som MiG-19 och MiG-21.

När det gällde fotsoldaternas beväpning var skillnaderna större, och de var inte till USA:s fördel. Nordvietnamesernas hade AK-47. Den var fullkomligt överlägset amerikanernas första vapen, M14. Detta relativt nyutvecklade vapen drogs med sådana problem att det så snabbt som möjligt ersattes med M16, vars barnsjukdomar i några fall var ännu värre. (Lite längre fram skulle man få ordning på prylarna.)

#5 Kommunisterna höll amerikanska krigsfångar efter kriget

I Rambo II kretsar handlingen kring amerikanska soldater som fortfarande, flera år efter kriget, hålls som krigsfångar. (Själva filmen kretsar inte precis kring handlingen men det är en annan sak.) Det är inget som filmmakarna fann upp utan en utbredd, ingrott myt, med kraftig slagsida åt konspirationsteoriernas land.

Bakgrunden är de förlorade som förekommer i alla krig. Utöver sårade och stupade har man alltid en kolumn för de som varken återfunnits i sjukhus eller bårhus utan som man helt enkelt inte vet vart de tagit vägen. Att man, mängder av arbete till trots, inte lyckas reducera summan till noll ligger i sakens natur. Att återstoden bara kan förklaras med kvarhållna krigsfångar saknar stöd.

Lördagsfråga 350

Risken med emulgeringsmedel?

Larm-valsen gick häromveckan:

Tillsats i mat gör oss sjuka och feta

... har nu i en serie djurförsök sett att emulgeringsmedel kan orsaka inflammationer i tarmen. Emulgeringsmedel används i nästan all färdigmat och i många andra livsmedel för att ge maten rätt konsistens.

 - Typiskt exempel från Metro 25 februari 2015

Tillsatserna kan göra oss sjuka

En vanlig tillsats i livsmedel – emulgeringsmedel – kan orsaka kroniska inflammationer i tarmen och metabolt syndrom – än så länge bara hos möss. 

Forskarna tror att det kan förklara varför vi äter för mycket och blir feta.

- Typiskt exempel från Aftonbladet 25 februari 2015

En som, till skillnad från nästan alla andra, inte ryckte på axlarna var Louise Ungerth. Hon började leta efter emulgeringsmedlen ifråga, E 433 och E 466, för att se hur vanliga de är. Jag har fetstilat fynden.

Jag gav mig ut i en butik i morse och vände och vred på åtminstone 100 förpackningar där det vore troligt att jag skulle hitta E 433 och E 466 enligt Aftonbladets lista. Det är möjligt att tillsaterna är vanligt förekommande i USA, men det är de inte i Sverige. Mitt enda fynd, när jag nästan höll på att ge upp, var en dietdrink med hög proteinhalt och lågt kaloriinnehåll, chokladsmak.

- Louise Ungerth, Louise Konsumentkoll: Sur på slarvig matlarmsjournalistik - om emulgeringsmedel, fetma och sjukdom, 27 februari 2015

I kommentarerna nämns även kokosmjölk. Själv hittade jag E 466 i maränger. Fler exempel finns utan tvivel, men att dessa emulgeringsmedel skulle vara vanliga i Sverige förefaller att helt enkelt vara fel.

Notera att Aftonbladet åtminstone nämnde de två ämnen som undersökts. Man kan tänka sig hur många läsare som bara ser "emulgeringsmedel", och givetvis spär det hela på E-nummershysterin. Nog skulle även dessa tidningar och inte minst seriösa TT, som introducerade nyheten i Sverige, ha bättre vett än att presentera en sådan nyhet på ett sådant sätt.

En annan fråga gällde mängden emulgeringsmedel. Fick mössen kraftiga "överdoser" eller mer normala nivåer? Sådant har gett upphov till falsklarm förr. Och här blir det svårare att veta vad man ska tro:

Nils-Gunnar Ilbäck, professor i toxikologi vid Livsmedelsverket, säger att mössen i studien fått enorma doser emulgeringsmedel.
– Det är som om en 60 kilo tung vuxen människa dagligen skulle dricka 150 liter yoghurt med emulgeringsmedel i.

- Aftonbladet

relatively low concentrations of two commonly used emulsifiers

- Chassaing et al, Dietary emulsifiers impact the mouse gut microbiota promoting colitis and metabolic syndrome, Nature #519

Frågan har gått till Livsmedelsverket.

Baubys lag

Det är ett av mysterierna i vårt yrke. Man jobbar i veckor med ett ämne, det hanteras av de allra skickligaste yrkesmän, och ingen ser blundern som skulle sticka i ögonen på en journalistelev efter fjortons dagars praktik.

- Jean-Dominique Bauby, chefredaktör för franska Elle

Måhända finns det redan ett begrepp för företeelsen: När proffs blir hemmablinda. För sådant förekommer sannerligen inte bara i journalistfacket, utan precis överallt där mänsklig verksamhet bedrivs.

Blundern Bauby beklagade sig över var ett foto av en känd och på redaktionen mycket uppskattad kvinna som på något sätt hamnat i ett ofördelaktigt sammanhang i tidningen. Hon ringde chefredaktören och gav honom en fullödig utskällning i trekvart.

Måhända kände hon sig mindre bra efteråt. Senare på dagen, den 8 december 1995, fick Bauby plötsligt och oväntat ett slaganfall och hamnade i koma. Tjugo dagar senare vaknade han upp. Han var då helt förlamad, med undantag endast för ögonlocken. Det räckte för att man skulle kunna arrangera en metod för att kommunicera. En sekreterare läste upp alfabetet, ordnat efter bokstävernas frekvens i franska, och när hon kom till rätt bokstav blinkade Bauby. Sedan började hon från början igen ... På detta omständliga sätt bokstaverade Bauby fram en hel bok: Fjärilen i glaskupan (Le Scaphandre et le Papillon) Den gavs ut den 6 mars 1997 och måste naturligtvis läsas. Få böcker torde ha framställts med samma möda, och av någon anledning medför mödosamt skapande bättre resultat.

Jean-Dominique Bauby dog den 9 mars 1997.