Lördagsfråga 445

Glimtar från 2016

Några blandade bloggposter och trendspaningar från året som gått ...

Ryssland har vuxit fram som den obestridliga ledaren på fake news: Krim, Ukraina, Wikileaks, trollfabriker, en ständig ström av FUD (fear, uncertainty and doubt) från en rad mer eller mindre opålitliga källor, där Russia Today är den mest synliga men sannerligen inte enda. Två exempel på att man i det nya Ryssland inte har några hämningar när det gäller att fejka rapporteringar:

Prata inte med ryska journalister I  - ett franskt exempel
Prata inte med ryska journalister II - ett svenskt exempel

Årets jobbigaste nyhet kom nu inte från öst utan från väst. Donald Trump har jag tidigare nämnt i förbigående ("massdiagnosen Trump" i Presidentkandidatens pyramider) men på valdagen den 8 november fick det bli dags igen. Det lär inte bli sista gången.

Tokar för Trump - Om Trumpens yviga svans; hur kommer det sig att så många tokar av olika sorter och slag hyllar The Donald?

En lite mer ambitiös grej utgjordes av bevakningen av knasklubben Cui Bono här i Göteborg. De har funnits i flera år, i december 2015 blev det dags att ta del av dem direkt på plats. Den upplevelsen följdes av ytterligare några, varpå det hela kröntes med ett reportage som publicerades i såväl Expo som VoF:s medlemstidning Folkvett.

Samlade Cui Bono-poster
Cui Bono: Nazister och foliehattar - sammanfattningen

Som vanligt blev det bokmässa med VoF. Ett nytt inslag var att den högerextrema tidningen Nya Tider (till slut) fick delta. Ett oväntat inslag var att de delade monter med den grava förvirrelse som är Cui Bono.

På bokmässa med blandat folk

Det är sällan som de gravaste förvillarna tas upp i media på det sätt de förtjänar. Men i augusti hände det: Boken Livet med kvantfysiska glasögon av Mikael Säflund och Titti Nordieng skrattades åt i tidningar, tv och radio. Och fick mängder av folk att ställa sig frågan hur någon kan tro på sådana dumheter etc.

Kvant ...

Wilhelm Reich och hans stora *host* upptäckt orgon är en klassiker i förvillarbranschen som inte fått nämnvärd uppmärksamhet på decennier. Men ibland så... I maj upptäcktes så kallade orgoniter som ställts ut lite varstans i syfte att skydda mot elektromagnetiska fält, eller åtminstone den påstådda skadliga inverkan som känsliga individer säger sig få av elektromagnetiska fält.

Wilhelm Reich och hans orgon

Den sista juni kom två goda nyheter som rörde antroposofernas magiska homeopatiska mediciner. Den ena var så försenad att det inte varit roligt på länge, men bättre sent än aldrig.

Motgångar för magisk medicin

En svensk hittepå-nyhet som folk "gillade" även utrikes handlade om det snörelaterade undantagstillståndet Stockholm fick i november, och att anledningen därtill skulle ha varit något annat än mycket snö på mycket kort tid:

Ingen genusplogning i Stockholm
Gender-equal snow clearing didn't fail in Stockholm (it wasn't applied)

Den 2 juni hade filmen Läkaren som vägrade ge upp premiär i Göteborg. Som den handlade nästan lika mycket om VoF som om stadens kvackare "dr" Erik Enby var vi naturligtvis några från VoF Göteborg på plats. Efteråt fann vi tillfället lägligt att utanför biografen ge vår syn på saken.

Kvackarfilm

En fortsatt stark trend i kvacksalveriets ständigt "förnyade" värld (där prisandet och förhoppningarna är desamma, blott målet skiftar) är kolloidalt silver. Ett speciellt skäl till att bevaka just detta kvack är att firma Ion Silver AB, som är klart störst i branschen, leds av de två suspekta, instabila och vrickade herrarna Anders Sultan och Michael Zazzio.

Storkvackarna Sultan och Zazzio
Kolloidala konspirationer - Anders Sultan är anhängare av diverse konspirationsteorier
Kolloidalt silver får nobben - Ion Silver köpte reklamplats i tidningen Allers; sedan denna fått reda på vad det rörde sig om slutade de att sälja reklamplats till skräpet. När Ion Silver fick reda på vem som informerat Allers blev det hotfullt.

En personlig insats på det historiska planet får jag sällan tillfälle att göra. Jag fick sommaren 2015 kontakt med Joachim Martin, som inte bara upplevt utan deltagit i slutstriden om Berlin 1945. Som jag även känner herrarna bakom den militärhistoriska podcasten Fronten ordnade jag med ett möte. Det resulterade i sex rejäla avsnitt, som härmed anbefalles - för alla med minsta intresse av epoken och de händelserna är de obligatoriska.

Fronten: Veteraner berättar - Slutstriden i Berlin 1945 del 1

Joachim hade en liten dagbok i vilken han kort skrev ner några av sina upplevelser under Tredje rikets sista och högst dramatiska dygn. Denna dagbok har jag sett, hållit i, och inte minst fått tolkad och översatt.

Krigsdagbok från slutstriden i Berlin

En uteslutande trevlig nyhet för min egen del är att jag numer även kan titulera mig medarbetare på GP. Inte ledarredaktionen, Gud förbjude! men väl den avslappnade sidan Världens Gång (motsvarar Namn & Nytt i DN) där jag ska skriva om pseudovetenskaper och relaterat lite då och då. Premiären handlade om ett modernt alternativ till astrologi, särskilt anpassat för Göteborg:

Göteborgsk spåralogi

Några andra bloggposter som hamnade bland de mest besökta:

Att googla på mjölk - När havremjölksfirman Oatly inte fick lov att dissa mjölk hur som helst så försökte de med en sällsam fuling: De uppmanade folk att googla på mjölk och i den osorterade röran av information och desinformation läsa innantill ...

Använd inte korsvimplar - Ja, själv kunde jag inte bry mig mindre. Men enligt landets vexillologiska expertis så är korsvimplar (svenska flaggan i vimpelformat) en horrör som bör undvikas.

Sjösjösjösjön - Blev tipsad om en fin historia som hade allt: Den var rolig, hade en intressant bakgrund och gav upphov till intressanta frågor. Även om den förmodligen är osann från början till slut.

Ännu ett nytt år

1917: Ska jag gå i så blodiga fotspår?

- Neuigkeits Weltblatt, 31 december 1916

Om 2016 inte var något vidare år så är det värt att erinra sig att det funnits betydligt värre.

Invandrare förr och nu

Från vilken tid och plats rapporteras här?

Enligt de rykten som gick hade de nyinflyttade bl.a. slagit upp hål i väggarna för att få fler passager mellan rummen. I början visste de inte att man skulle spola i toaletterna, utan när toalettstolen var full ringde de på portvakten och bad honom komma och tömma. Dom saltade julgrisen i badkaret och hängde upp sin tvätt på klädstreck inomhus. Dom skulle också ha borrat hål i golvet för julgranen.

Utöver den klassiska klintbergaren där invandrare bryter upp parkettgolvet (parkettgolvet är obligatoriskt) för att odla i vardagsrummet så finns det en rad andra i genren. De senaste decennierna har de oftast handlat om invandrare som kommit från utlandet till Sverige. Så har inte alltid varit fallet. De ovan handlar om folk från norrländska glesbygden som flyttat in till Luleå. Historierna samlades där sommaren 1958 av en bekant till Bengt af Klintberg, som senare fick ta del av dem.

Källa: Bengt af Klintberg, Råttan i pizzan (Pan 1990), sid 79

Hypokondri, den manliga hysterin

Ur Gray's Anatomy (boken, inte tv-serien) från 1920.

ὑποχόνδϱιος [ypochondrios], som är belägen under revbensbrosken, av ὑπό [ypo] (se HYPO- 1) o χόνδϱος [chondros], brosk (i sht revbenens brosk)

 - SAOB: HYPOKONDRIUM

På bilden ser vi den moderna placeringen. I äldre medicin var hypochondriae det mjuka området mellan revbenen och naveln. Därtill var det den plats där man hade hypokondriasis. Idag är hypokondri lika med inbillningssjuka i vardagligt tal. Vilket är rätt och fel; även om man inte har de sjukdomar man oroar sig för, så är oron påtaglig. Tillståndet kan också klassas som en psykiatrisk diagnos.

Men lite längre tillbaka var hypokondriasis inte ett tillstånd utan många. (Det är heller inte det enda exemplet på ett medicinskt begrepp vars betydelse förändrats över tid och som därför kan ge upphov till luriga tolkningsfel.) En mängd psykiatriska problem kunde betecknas som hypokondri, melankoli, mjältsjuka (det var ju därifrån den svarta gallan mélaina chólos kom), med mera.

Bland de många begreppen är ett särskilt intressant: Hysterin, samlingsnamn (igen) för de mer eller mindre psykiska åkommor som på ett eller annat sätt hade med livmodern att göra (hystera är grekiska för latinets uterus). Män kunde ju inte drabbas av hysteri. Men tänk om hypokondrin var en sorts manlig hysteri? Det trodde åtminstone en av 1600-talets mest inflytelserika medicinska tänkare; han skriver också om "sjukdomen som kallas hysteri hos kvinnor, och hypokondri hos män".

... antiquity may have laid the blame of hysteria upon the uterus, hypochondriasis (which we impute to some obstruction of the spleen or viscera) is as like it, as one egg is to another.

- Thomas Sydenham

Annons från 1882 för en boklåda i Vänersborg. Att även sådana inrättningar krängde kvack var inget ovanligt. Vad diamagnetismen beträffar så är det ett verkligt fysikaliskt begrepp, men något säger mig att det inte har ett skvatt med "giktringarna" att göra. Och nog är symptomlistans "o. s. v." på något sätt uppfriskande i sin ärlighet? Åtminstone på över ett sekels avstånd.

Lördagsfråga 444: Karl-Bertil Jonsson

1. Bodens fästning utgjordes av en rad fortifikationer av olika storlek och slag. De största var fem så kallade fort, varav ett var Mjösjöfortet.
2. Jean-Paul Sartre, författare till bl.a. den självbiografiska Orden/Les Mots (1964).
3. Japanska servettringar; i teak, men ändå.
4. "Vi träffade på ett folk med så primitiv kultur att dom inte ens kände till Aqua Vera". Det klassiska rakvattnet marknadsfördes rätt hårt, bland annat med skämtteckningar.

Mycket lättare än så här blir inte lördagsfrågorna, men så har man ju en del annat att tänka på när det är jul. Tricky satte den en stund efter Kalle.

Om kunskap och felkänslighet

Så här: Ju mer du kan om ett ämne, desto mer retar du dig på fel inom ämnet.

Under det myckna arbetet med Sagan om ringen (första delen släpptes 2001, eller jämnt femton år sedan häromdagen) möttes saga och verklighet mer än en gång. Som när designern och zoologen Ben Wootten och konstnären John Howe diskuterade en viss detalj hos Tolkiens bevingade fell beast. Meningsutbytet återges i form av en hopklippt "dialog":

Ben: John loves putting elbow spikes on his wings for his creatures. He loves them.

John: Yeah, Ben has a background in zoology. That's right.

Ben: Wrong. Cause they don't exist. Right?

John: Ben hassled me to no end about the elbow spines the Fell Beast have. He kept on going on about how that, that wouldn't work.

Ben: And the wings don't fold up properly and they don't fly properly and we'd have these, you know, "You can't do that", and he'd go. "Ah, it's just, it's just a wing, eh?"

John: I said, "Shut up, Ben. It looks cool!" I said, "Leave me alone. You know, this isn't, this isn't a zoo, this isn't, this isn't National Geographic. This is Lord of the Rings."

Ben: And he'd be in going, "Oh, those buckles will have to be in a different place on the armor" ... It's like so ... You know. There it is ... That's it in a nutshell really.

- Ur extramaterialet till Sagan om de två tornen: Weta Workshop

Armbågsklorna i närbild. Såväl fladdermöss som flygödlor har/hade något liknande, där "klon" utgör ett finger (resten av "handen" utgör vingen), så jag är inte helt säker på hur Ben Wootten resonerade. Är klor som de på bilden för stora, eller tänker han på vingbestarna dem som ödlor?

Fast det intressantaste är Woottens avrundning. När det gällde alla dessa vapen, rustningar och dräkter som togs fram för filmerna så vimlade det av experter som hade uppfattningar om saker och ting. När det gällde zoologi så var den allmänna kunskapsnivån betydligt lägre, och därmed acceptansen betydligt större.

Det är en tendens så stark att jag menar att det är en lag: Ju mer du kan om ett ämne, desto mer retar du på dig på fel inom ämnet. Kanske är du såpass insatt inom ett område att du inte står ut med att exempelvis se spelfilmer som berör det på ett eller annat sätt, eftersom du bara sitter och retar dig på alla dessa fel som de okunniga klantskallarna till filmmakare gjort. Samtidigt kan du utan minsta problem se minst lika slarvigt gjorda produktioner av andra slag, där du inte stör dig på felen eftersom du inte ser dem.

Är detta ett problem? Inte alltid för experterna ifråga; många av dem bär sin förvärvade felkänslighet med stolthet och ser till att ständigt hålla den vältränad, redo att brista ut i skov vid minsta retning. Deras mindre kunniga och framför allt mindre känsliga omgivning kan ha en annan syn på saken. Hur lösa problemet? Ja, inte vet jag. Det hjälper åtminstone inte att påpeka att felen ofta är struntsaker, eftersom de naturligtvis inte är struntsaker för experten.


Bonus: John Howes bild togs fram som underlag för en "cliffhanger" till scen, lämplig att avsluta den första filmen med. Vid tillfället planerade man att göra Lord of the Rings i två filmer. När antalet så småningom utökades till tre så blev cliffhangern onödig, och bilden användes inte.

Lördagsfråga 444

En skola för vanartiga barn

Visserligen kunna vi med glädje och stolthet tala om vår folkskolas utveckling, visserligen erkännes nu allmänt hennes välsignelse för vårt folk, men hon är ännu ej utan fel och lyten, och hon saknar ej heller sina vedersakare. Då och då höjas ännu röster mot densamma med tvifvel om kunskapens värde för arbetsklassen och hennes förädlande inflytande på de ungas sinnen. Man kan till och med få höra, att folkskolan rent af bar skulden till det moraliska förfall och den sedliga förvildning, som beklagligen mångenstädes i oroväckande grad framträder hos den uppväxande ungdomen. 

[...] 

Likasom man för samhällets bevarande i sanitärt hänseende bygger epidemisjukhus och i dessa afsöndrar af smittosam sjukdom angripna personer från de friska, så måste man ock skilja dessa moraliskt sjuka barn från beröring med de moraliskt helbrägda, på det att icke "det skabbiga fåret må smitta hela hjorden".

- Svensk Läraretidning, 27 februari 1895

Långt innan begreppet "en skola för alla" infördes i och med 1980 års läroplan så hade man inte en skola för alla, men väl olika skolor för olika sorter. Barn som störde verksamheten i folkskolornas klasser, de "hvilkas uppförande är sådant, att deras vistelse i skolan menligt inverkar på de öfriga barnen och på arbetet i skolan" (för att citera Stockholms folkskollärareförening 1882) placerades inte i vanliga klasser eller ens obs-klasser, utan kunde sättas i särskilda skolor.

... Den s. k. Avsöndringsskolan eller Straffskolan vid Fjärde Långgatan. [Den] uppfördes 1872 och tillbyggdes 1903—04 och avser att fostra sådana vanartiga folkskolebarn, vilka på grund av sitt fördärvliga inflytande på andra måste isoleras. Lokalerna omfatta dels avsöndringsskola, dels ett internat, "Göteborgs folkskolors barnhem för gossar", där de internerade bo, förplägas och erhålla undervisning.

- Carl Rudolf A:son Fredberg: Det gamla Göteborg, sid 457-458 (1919-1922)

"Avsöndring" låter inte som någonting alls (särskilt jämfört med "straffskola") men bestod i att man avsöndrade de "vanartiga". Just den beteckningen verkar endast ha använts i Göteborg, men motsvarande inrättningar fanns lite varstans. I artikeln från 1895 räknar man upp Stockholms väletablerade ("sedan öfver 40 år tillbaka"), Malmö, Gävle, Folåsa utanför Linköping (inrättat 1865 som "räddningshem för pojkar") och Mäshult en bit från Varberg, samt pågående arbeten i Karlskrona och Örebro. Man nämner även flera "räddningsinstitut" som det i Råby utanför Lund, Margretelund utanför Lidköping, ett på Hisingen, "kolonien Hall" (som idag evolverat till en sluten anstalt), med flera.

Tillbyggnaden på Fjärde Långgatan 1903—04 berodde på barnavårdslagen 1902:67 angående uppfostran åt varnartade och i sedligt afseende försummade barn. Den föreskrev barnhem för föräldralösa barn, skyddshem för vanartiga barn och uppfostringsanstalter för barn som begått brott. Då utökades Avsöndringsskolan med Göteborgs folkskolors barnhem. Där placerades barn, föräldralösa eller ej, på anvisning av folkskoleinspektören eller barnavårdsnämnden.

Allt ovan gällde, om det ens behöver sägas, sämre folks barn. Bättre folks barn hamnade givetvis inte på vanliga straffskolor med bråkiga arbetarungar utan på finare straffskolor med bråkiga överklassungar. De kallades heller inte straffskolor utan internatskolor. Lundsberg, som förresten grundades 1896, torde därmed vara landets äldsta straffskola som fortfarande är i drift, en merit som de veterligen hittills inte gjort mycket väsen av.

Se även Per Kassmans avhandling "Det skabbiga fåret må smitta hela hjorden": Synen på barns och ungdomars vanart i Svensk läraretidning 1893-1897 (Södertörns högskola 2007)

Nysvenska Sverigedemokrater

Av SD:s ledarkvartett kommer två från Skåne, en från Blekinge och en från Småland. Sverigevännerna kommer inte från det ursprungliga Sverige. De är från Danmark och gränslandet mellan de medeltida rikena.

- Martin Rundkvist

Här har vi sagda kvartett:

• Jimmie Åkesson, partiordförande, Sölvesborg. Blekinges äldsta nedtecknade historia är, närmast per definition, osäker, men området fanns inte med i någon tidig version av Sverige. År 1231 var Blekinge avgjort danskt territorium, och så förblev det fram till freden i Roskilde 1658.
• Richard Jomshof, partisekreterare, Helsingborg. Skånes västkust var en naturlig del av det egentliga Danmark från Harald Blåtands tid. Men området har sett fler och intensivare krig än någon annan del av dagens Sverige, och nationstillhörigheten var ofta varierande, gradvis eller irrelevant; lite som Aleppo idag. Det har varit svenskt på papperet sedan Roskilde 1658.
• Björn Söder, tidigare partisekreterare, m.m., Väsby utanför Höganäs. Skåne igen.
• Matthias Karlsson, gruppledare, Växjö: Småland utläses verkligen "de små länderna", som länge avhöll sig från större statsbildningar. Att området kännetecknas av skog, berg och kärr torde ha bidragit, då såväl krigiska som fredliga kontakter var besvärliga och föga lönande. När Sverige och Danmark bildades (typ) så utgjorde Småland ett gränsland där gränsdragningarna var osäkra och omtvistade, inte sällan med våld. Så pågick det fram till Roskilde 1658.

Kan ju komplettera med denna:

• Julia Kronlid, vice partiordförande,Vetlanda: Småland igen.

Facebook minns fel

Facebook säger sig jobba mot fejkade nyheter. Här är en detalj de skulle kunna ta tag i:

Den övre rubriken kommer från dn.se och är korrekt. Larsmo skriver om Gunnar Unger (bilden), tidningsman och politiskt aktiv i konservativa sammanhang. Artikeln är ett svar på en text av Per Gudmundson.

Den nedre är samma artikel delad på Facebook. Där har Gudmundsons namn råkat hamna i rubriken. Ett rent fel, lätt fixat ... På DN:s hemsida. Och delar man artikeln från dn.se så får man den nya korrekta rubriken.

Men felet ligger kvar i cachar som inte uppdateras utan vidare. Så den som bara ser rubriken i flödet på sociala media (vilket ju är det sätt på vilket folk tar del av nyheter) får en helt felaktig uppfattning av artikeln. Och delar man artikeln med den felaktiga rubriken, så står felet kvar.

Just detta fel verkar inte ha fått några särskilda konsekvenser. Men man kan tänka sig vilken förvirring det skulle kunna bli. Bara för att man mellanlagrar lite för mycket.

Prata inte med ryska journalister II

I februari 2016 fick länsstyrelsen på Gotland besök av Konstantin Panjushkin från den ryska tv-kanalen NTV. Han hade några frågor om naturreservat. En tjänsteman ställde upp, visade en karta med de många reservaten utmärkta och berättade. Inget konstigt så långt. (Mannen är borttagen på bilden eftersom han, förklarligt nog, inte vill ha något med den här historien att göra.)

Därefter åkte Panjushkin hem med materialet och gjorde sitt inslag. Det hette На пороге перемен: кто готовит мир к новой глобальной войне "På förändringarnas tröskel: Vem förbereder ett nytt världskrig" och hade inte ett dugg med naturreservat att göra. Det handlade om den militära upprustningen på Gotland, där smulor av sanning blandats ut med rejäla skopor påhitt.

Inslaget som sändes i februari i NTV handlade om Stoltenbergs uttalande om att Ryssland övat atombombsanfall mot Sverige, men också att Nato hotar Ryssland genom övningar i Baltikum och att Gotland återmilitariseras i en kontext av att angripa Ryssland. 

- Patrik Oksanen: Naturreservaten blev krigiska när den Gazpromägda ryska TV-kanalen rapporterade om Gotland, Hela Hälsingland 19 juli 2016

När länsstyrelsens karta med naturreservat glimtar förbi så får vi veta att nålarna markerar militärbaser, så tätt liggande att de praktiskt taget bildar sammahängande band. Ett rent, oförfalskat påhitt.

I programmet visas filmsnuttar från Försvarsmakten (bakom programledaren) med logotypen uppe till vänster. I förgrunden en rejäl Nato-symbol.

Ett annat inslag hade med överstelöjtnant Hans Håkansson. Han berättar efteråt om när han fick besök av en rysk journalist och efter viss tvekan tog emot honom. Som officer i den situationen är man på sin vakt för att inte yppa några hemligheter. Men den här gången var det ingen större risk; den till synes påtagligt nervöse journalisten ställde märkliga frågor som just inte hade särskilt mycket med det gotländska försvaret att göra.

Journalisten var samme Panjushkin. Inte heller klippen med Håkansson återgav något som intervjuoffret faktiskt sagt. När de visades handlade de om en påstådd massiv utbyggnad av Natos närvaro på ön. Det illustrerades med bilder på stridsgrupp Gotland (vars uppbyggnad inte är någon hemlighet) och vanliga övningar med flottan i Visby hamn, som i sammanhanget bara kunde tolkas som bildbelägg för Nato-verksamhet på Gotland.

Det kan även nämnas att det dittills regim- och Putinkritiska tv-bolaget NTV sedan 2001 kontrolleras av gasbolaget Gazprom. Samma bolag är huvudägare i NordStream, vars aktualitet i området väl inte undgått någon.

En slutsats är att det verkligen finns "journalister" som inte nöjer sig med att förvränga, sovra och vinkla, utan som ogenerat hittar på.

En annan slutsats är att man inte ska prata med ryska "journalister".

Se även bloggposten Prata inte med ryska journalister I om det franska exempel som Oksanen nämner i sin artikel.

Lördagsfråga 443: Delstatligt

1. Washington Irving i en yngre upplaga än den man brukar se.
2. Indiana Jones i en äldre upplaga än den man brukar se.
3. Arizona Junior är vad bröderna Coens Raising Arizona (1987) fick heta i Sverige.
4. Hos oss hittar man Harland Sanders konterfej på tvenne ställen (Karlstad och Malmö), men då i den äldre upplaga som utgör varumärket för Kentucky Fried Chicken. (Vad överste-titeln beträffar så hade "Kentucky Colonel" redan på hans tid varit en ren hederstitel sedan länge.)

Den lätte satte AH utan vidare.

Prata inte med ryska journalister I

- Le Petit Journal Revealed Fakes of Russia's Biggest News Channel (textad)

I våras visade den stora, statsägda ryska tv-kanalen Rossija-24 ett inslag som handlade om franska "euro-skeptiker". Det inleddes med bilder från en våldsam demonstration i Frankrike. Därefter följde flera korta klipp där franska medborgare kritiserade EU, invandrare och invandringspolitiken. Som avrundning förklarade Bruno Le Maire, tidigare jordbruksminister, att landet borde samarbeta mer med Ryssland. Budskapet var glasklart: I Frankrike inser man att Europa och EU leder till invandring och annat fördärv, och att framtiden ligger hos Ryssland.

Det franska tv-programmet Le Petit Journal, som kombinerar humor med skärpa, lyckades leta reda på de intervjuade. Dessa fick se sina respektive inslag tillsammans med översättningar av de uttalanden de tillskrivits. Ingen av dem kände igen sig. En del uttalanden hade förvrängts, andra var rent hittepå.

Demonstrationen hade inte alls handlat om EU utan om en ny arbetsrättslag. Flera av de intervjuade hade fått frågor om samma lag. En av dem hade haft på sig en egen kamera, som dokumenterat vad som faktiskt sades.

När Le Maire förevisades sina "uttalanden" förklarade han att de klippts ihop från olika sammanhang.

En kvinna på nattvandring tillskrevs uttalanden där hon var mycket rädd för invandrarna på stadens gator. Vad hon egentligen sagt var raka motsatsen: Hon hade förklarat att hon kände sig trygg på stadens gator och att invandrarfrågan inte hade något med känslor av otrygghet att göra.

I ett inslag på några sekunder berättades om hur en skola i det invandrartäta 19e arrondissement tagit emot flyktingar, men att dessa sedan tagit över skolan. Facit: Skolan stängde 2011. Händelsen var helt påhittad.


En slutsats är att det verkligen finns "journalister" som inte nöjer sig med att förvränga, sovra och vinkla, utan som ogenerat hittar på.

En annan slutsats är att man inte ska prata med ryska "journalister". Om det inte är någon man är helt säker på.

Se även bloggposten Prata inte med ryska journalister II för ett exempel på hur ryska media desinformerar om Sverige.

Lördagsfråga 443

Tuting

Ordet tuting är en klassiker i dryckessammanhang, betydligt äldre än många andra relaterade:  Man har kunnat ta sig en tuting sedan åtminstone mitten av 1800-talet.

Flera förslag på ordets uppkomst har lanserats. Den store språkvetaren Adolf Noreen föreslog att ordet är en försvenskning av engelska toothing, "tandsprickning", vilket i sin tur skulle komma från toothful, "munful". En rent folketymologisk förklaring är den som tolkar det som "tu ting" = vatten och sprit. Å andra sidan är den inte långt från det ursprung som Elof Hellquist förespråkade, att det är en variant av ordet toddy. Det är ett faktum att man i tidiga belägg ofta skiljer på tutingar och andra supar.

Får jag den äran se farbror på ett glas punsch eller kanske en liten tuting?

- Blekingsposten (1877)

I mer detaljerade sammanhang kan man dessutom få reda på att tutingen tillreds på samma sätt som toddy, nämligen med varmt vatten, socker och sprit. Som till exempel här, där det framgår särskilt tydligt att tuting och toddy är olika namn på samma sak:

En afton var kapten A. bjuden i familj på en större supé med spelparti, och då han vid toddybrickans efterlängtade ankomst gjorde sig en fruktansvärd tuting enligt det gamla välkända receptet: intet vatten, lika mycket socker och resten konjak, ansåg värdinnan, vilken händelsevis passerade förbi, sig berättigad att med kännedom om kaptenens stora tankspriddhet vänligt påminna: 

– Men skall det inte vara litet vatten också, kapten A.? 

Kaptenen såg upp med frånvarande min: 

– Vatten, nej, jag tackar ödmjukast, det rusar så långsamt.

- Kalmar (1887)

Raketer i Tibro

En del missuppfattningar är såväl snälla som enkelt utredda. Vilket naturligtvis inte hindrar att folk "fastnar" för dem och blir sura.

När det kungjordes att en om- och tillbyggd förskola i Tibro skulle öppna med festligheter som inkluderade raketer så vaknade folk. Det spreds varningar, skälldes på ansvariga, med mera.

Hur många funderade på det ovanliga i att en förskola firar med fyrverkeri? Eller på att fyrverkeriet skulle äga rum mitt på blanka förmiddagen? Utan att ha tagit del av debatten så gissar jag: Inte så många. När folk reagerar är de för upptagna för att tänka efter.

Den utlovade raketuppskjutningen vid invigningen av förskolan Ängen i tisdags var av det snällare slaget. De läsare och hundägare som upprörts av förhandsinformationen och hunnit varna omgivningen, via Facebook, för smällar kunde alltså pusta ut.

- Snälla barnraketer på Ängen, SLA 5 november 2016

Det finns flera raketmodeller som involverar PET-flaskor. Den aktuella konstruktionen framgår av bilden från tillfället: När man trampar på flaskan så leds luften genom det böjda plaströret som skjuter iväg själva raketen. Denna är tillverkad av en rulle för hushållspapper.

Vatikanen om liv på Mars

En av de stora nyheterna vi fortfarande väntar på är oomtvistliga belägg för liv utanför jorden. Man har funderat på hur en sådan omvälvande nyhet skulle tas emot av folk och vilka psykologiska följder den skulle få för oss här på jorden. En aspekt som sysselsatt många är den religiösa: Hur skulle världsreligionerna och deras professionella uttolkare ta emot budskapet? Skulle de, som en del hoppas (och måhända en del fruktar) skakas i sina mystiska grundvalar av en sådan upptäckt? Bibeln beskriver ju enbart livet på jorden; skulle exempelvis den katolska kyrkan någonsin kunna acceptera intelligenta livsformer som inte stammar från Adam och Eva? Om de accepterade dem (vilket utan tvivel vore en stor lättnad för utomjordingarna), hur skulle de fogas in i systemet med arvssynd och frälsning? Med mera.

Alla funderingar i den vägen jag hittat är spekulativa, eftersom man tänker sig bevis för utomjordiskt liv som något som ligger i framtiden. Men folk har mer än en gång verkligen trott att de varit utomjordiskt liv på spåren. Den starkaste strömningen i den vägen ligger lite drygt hundra år bakåt i tiden, då de grävda jättekanalerna på Mars var någorlunda allmän "kunskap" och inte något som bara dåtidens foliehattar trodde på. Hur ställde sig Vatikanen till kanalernas marsianer?

På detta skulle jag svara, om jag hade något svar. Men jag har ännu inte hittat en enda teologisk kommentar av Mars antagna invånare från det hållet. Det är inte så lite irriterande eftersom jag är tämligen säker på att något sådant borde finnas någonstans. Bara en sådan sak, som att den förste som trodde sig se kanaler på Mars, före såväl Percival Lowell som Giovanni Schiaparelli, var Angelo Secchi (1818-1878), jesuit, präst och chef för Vatikanens astronomiska observatorium.

Vanligt bråk i Göteborg

Först en sammanfattning: Ett större evenemang med information riktad till ungdomar avslutas med musik. Inträdet är gratis för att locka folk vilket lyckas lite för bra. Lokalen fylls snart, och alla kommer inte in. Mutter i kön övergår till stök och småbråk, polisen dyker upp, varpå ungdomarna börjar bråka med polisen istället för varandra. Ännu fler poliser dyker upp, evenemanget stängs ner och alla skickas hem.

- Folk började knuffas och hålla på i kön, helt plötsligt sneade nån extra mycket och det uppstod bråk. Då kom polisen och då riktades missnöjet mot dem istället.

- Polis attackerad med sten och smällare i Göteborg, Göteborgs-Posten 10 december 2016

Det var, av sansad rapportering att döma, vad som hände en lördag kväll i östra Göteborg. Ingenting som inte hänt oräkneliga gånger de senaste seklerna. Varför ta upp den på denna blogg?

Att jag tar upp händelsen här beror, som så ofta, på en liten sammanblandning som fanns med i den första rapporteringen.

Evenemanget gick ut på att informera om HPV-vaccinering. Det finns organiserade förvillade/förvillare som inte gillar vacciner av vilken sort som helst. Några sådana hade passat på att dela ut flygblad med antivaccin-desinformation och prata med folk. Varken mer eller mindre.

Under kvällen genomfördes en mindre demonstration mot eventet som gick lugnt till väga.

- 2016-12-11 07:00, Sammanfattning kväll och natt, Västra Götaland, Polisen

När det några timmar senare blev stökigt på platsen så var det någon någonstans som kopplade ihop de två företeelserna motdemonstranter och bråk. Vilket ju inte är orimligt i sig.

Enligt polisens initiala uppgifter var motdemonstranter inblandade i oroligheterna, men när bilden klarnade under kvällen verkade konflikten snarare handla om ungdomar mot polis.

Och vips så hade ett helgbråk i den något större skalan, varken mer eller mindre, blivit något helt annat.

Våldsamma antivaxare har vi ännu inte sett i det här landet, och förhoppningsvis kommer vi heller inte att få se dem.

Lördagsfråga 442: Glenn

1. "Galningens fönster" i området Glens of Antrim på Irland.
2. Torbjörn Nilsson med UEFA-bucklan 1982. I det laget ingick inte mindre än fyra Glenn (Hysén, Strömberg, Schiller och Holm) vilket omsider gav upphov till den odödliga dängan "Alla heter Glenn i Göteborg".
3. Skotsk vodka? Glen's Vodka är tydligen rätt stor i Storbritannien.
4. I Sjung med oss, Mamma! (1893) publicerades för första gången Alice Tegnérs tonsättning av en dikt av Viktor Rydberg. Den hette där Bethlehems stjärna, men är bra mycket mer känd för sin första rad: Gläns över sjö och strand.

Christian satte genast glennarna. En Glenn som inte är med är John (1921-2016).