Visar inlägg med etikett göteborg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett göteborg. Visa alla inlägg

2022-02-01

Kaféet i Malmska valen

- Malmska valen gapar stort i samband med en insamling till Finlandshjälpen 1939

För Götets kvinnor och dess män skall såna tider stunda än, då de få dricka kaffe i valens buk, där Jona satt och hade trist den dystra natt — men kaffe smakar maffe!

- GHT 16 november 1943

Göteborg har ett naturhistoriskt museum. Det är ett mycket fint museum, öppnat jubileumsåret 1923. Dess största attraktion, bildligt och bokstavligt, är en uppstoppad blåval: den enda uppstoppade blåvalen i världen. Hösten 1865 drev den iland i Askimsviken sydväst om staden, avlivades och togs om hand av August Wilhelm Malm på Göteborgs museers zoologiska avdelning. Sedan dess heter den Malmska valen. En märkvärdighet som ska nämnas särskilt är att käften kan öppnas så man kan sitta inuti valfisken som en annan Jona. Inte för att den öppnar mun särskilt ofta. Det görs varje valdag, så klart. Förr om åren gapade valen mycket oftare, om inte oavbrutet. Det slutade man med vid sekelskiftet 1900 (då valen fanns i nuvarande stadsmuseet) sedan ett ungt par, ska vi säga, utnyttjat lokalen.

Och nu kommer vi till poängen med denna bloggpost. Har det funnits ett kafé i valen?

Denna vid första anblicken mikroskopiska fråga har utförligt – sannerligen – utretts och rapporterats av Kristian Wedel, redaktör för GP:s lättare sida Världens gång. Att även lättare frågor kan vara nog så tunga kan redaktör Wedel intyga.

Malmska valen i Slottsskogen är det enda fenomen som har lett till att jag som journalist har blivit mordhotad.

- Kristian Wedel, Sanningen om kaféet i Malmska valen, GP 5 april 2021

- Valen i förgrunden (interiör) och bakgrunden (exteriör)

Tron på faktoider, klintbergare och blandade idéer i den stilen har en märklig egenskap: Dess styrka behöver inte stå i någon som helst proportion till faktoidernas osv tyngd. Att folk tror intensivt på stora och livsavgörande frågor är lätt att förstå, även när uppfattningarna är fel ute. Men ibland kan man bli överraskad över vilka mikroskopiska kullar folk väljer att dö på. Som att det funnits ett kafé i Malmska valen.

Vid föreningsmöten i Olskroken, Redbergslid eller Lundby – allfarvägar för alla göteborgska kåsörer och Sture Hegerfors – berättar alltjämt alltid minst en åhörare per kväll att det har funnits ett kafé i Malmska valen. 
Mina försäkringar om att så icke är fallet upptas mycket illa.

När denna artikel publicerades våren 2021 var det, enligt obekräftad men pålitlig uppgift, redaktör Wedels 43:e artikel om ämnet. Jag vet inte om där ingår inlägg som det optimistiskt rubricerade Sista ordet om valkaféet! [ha!], bloggen Göteborg då och nu 27 maj 2014. Men det är sant och visst att det arbetet kan fortsätta hur länge som helst – man kan visa att något som funnits funnits, men hur visa att något som inte funnits inte funnits?

För kaféet har aldrig funnits. Om det funnits, om så bara under en kvarts säsong för snart hundra år sedan, skulle det ha efterlämnat spår som kunnat visas upp, konkreta belägg. Men några konkreta belägg har inte uppvisats – inte ett enda.

Förre indenten vid Naturhistoriska, Torkel Hagström, har i fyra punkter, återgivna på ovanstående blogg, förklarat kafé-problemet i fyra punkter:

  1. Belägg saknas.
  2. Utrymme saknas, dvs inuti valen – däremot saknas inte den mustiga doften av 1865 års val.
  3. Vittnesmål återger besök i tidig barndom. Vi återkommer till detta.
  4. Vid särskilda tillfällen har det förekommit lite märkvärdigare serveringar än så, med inbjudna gäster. De har genererat belägg som kan ha komplicerat bilden.

 - Det närmaste man kommit ett valkafé: Kafferep 1946.

Det som saknas i belägg tas igen i vittnesmål. För det är, som sagt, inte få som hävdar, ofta med hetta och emfas, att det funnits ett kafé i Malmska valen, som de själva besökt och minns. De kan sammanfattas med Hagströms tredje punkt, här formulerad av Wedel:

Förklaringen verkade vara att alla som mindes kafeét hade varit där i femårsåldern. De hade ätit medhavd smörgås i eller bredvid valen.

Många som besökte valens inre och slog sig ner på bänkarna där passade på att inmundiga lite medhavd fika, den mättade atmosfären till trots. Att utföra sådan kafénära verksamhet på en plats innebär inte att där finns ett kafé. Annars hade varje stubbe och parkbänk varit ett kafé. Faktum är att det inte ens har funnits något reguljärt kafé på museet, i eller utanför val, förrän i modern tid.

När man är i femårsåldern kan det vara lätt att blanda ihop begreppen. När man är i sjuttiofemårsåldern bör man ha bättre koll. Så hur kommer det sig att folk, som sannerligen inte behöver vara dumma i huvudet, lida av mytomani eller liknande, hävdar att det funnits ett kafé i Malmska valen? Som de själva besökt och tydligt minns?

Ett svar kan vara att de har fått ett falskt minne. Femåringen på bänken som tuggar på sin macka kan efterhand "minnas" bord, disk, personal eller vad man nu tänker på när man tänker på kaféer – minnen som inte fanns där från början, men som lagts till i efterhand. Och när de väl lagts till kan de vara omöjliga att skilja från äkta minnen. Om man inte får hjälp på traven, och får bevisat för sig att ett minne är omöjligt … Om man nu vill ha hjälp på traven.

För det är inte alltid populärt att få veta att man burit på ett falskt minne. Kanske man är obekant med företeelsen, och har ingen aning om hur lätta de är att konstruera och hur övertygande de kan vara. Kanske man tror att minnet är som en filmkamera med fem sinnen, som möjligen kan få småfel i detaljer men aldrig större fel om ting man har en klar bild av – ett tydligt minne är ett pålitligt minne, tänker man. Om man utgår ifrån att ens minne är sant och närmast ofelbart, följer det logiskt att den som "bevisar" att man minns fel tvärtom har fel, även om man inte kan visa vad som är fel. Men något är uppenbarligen fel, när "bevisningen" talar emot det egna minnet, som ju är ofelbart. Och den som ifrågasätter mina minnen, ja, den personen anklagar mig för att ljuga. Eller så kanske jag, för att lägga en femte punkt till Hagströms fyra, återger vad min mor, far, eller annan närstående eller vän sagt – och då är det de som anklagas för att ljuga! (Sådant ligger bakom en hel del av ovan nämnda aggressionerna kring faktoider, klintbergare med mera. Det har inte med frågorna i sig att göra, utan ifrågasättandet av källor höjda ovan allt tvivel. "Skulle mor ha ljugit..!?" – den stilen.) Då är det begripligt att man kan bli förbannad.

Se även bloggposten Mandela-effekten om en intressant företeelse som måste vara riktigt besvärlig när man utsätts för den, nämligen när man blir överbevisad om att ett påtagligt, klart och tydligt minne är oriktigt. Det är som det gamla skämtet om kartan eller verkligheten, men på en högre nivå och definitivt inget att skratta åt. Särskilt när man själv utsätts för det.

Å andra sidan befinner sig en del val-fiks-troende på en nivå som kan illustreras så här tydligt:

- Montage: Joen Wetterholm

I samband med återinvigningen av valsalen [2021] publicerade GP i påskhelgen bilder från den nya basutställningen. En av dessa bilder föreställer en vägg med ett stort fotografi. Fotografiet på väggen visar Malmska valen och en ganska enkelt tillyxad skylt vid valens nos: "Kafé Buken".
Denna bild från museet har under påskhelgen fyllt mig med förunderlig och stillsam fröjd.
Ty bilden ser kanske ut att vara från våren 1934. Men den är snarare från våren 2014. Den är framställd på Göteborgs-Postens Världens gång-redaktion. Jag är indirekt skyldig. Illustratören bakom denna vackra manipulation heter Joen Wetterholm.

De många som propagerar för källkritik missar ofta ett grundläggande problem: Kan man inte skilja på sant och falskt, även när skillnaden är uppenbar, kan man inte bedriva källkritik.

Så faktum är att det aldrig har funnits ett kafé i valen på Naturhistoriska – där har funnits möjligheter att fika, varken mer eller mindre. Däremot finns det numera ett kafé på Naturhistoriska som heter Café Malmska Valen. Så personalen, som måhända inte är lika pigg på att ta diskussionen om val-kaféet som de var för några hundra diskussioner sedan, bara behöver vifta åt det hållet.

Kaféet i Malmska valen är mer intressant som ett slags minnesspöke än som lokalhistoria.

- Kristian Wedel, ovan nämnda blogg


2021-06-11

Göteburgare: Korv, inte fisk

Det käcka namnet göteburgare har dragit till sig två recept med helt olika grund: I den ena sätter man en skiva falukorv mellan bröden, i den andra en biff av fiskfärs.

Kopplingen till fisk känns tacksam när man har med Göteborg att göra. Men är den riktigare? Äldre? Vanligare?

För att inflika lite personlig kulturkännedom, för vad den är värd, så har jag aldrig ens sett en "göteburgare" av endera sorten i Göteborg. I dess periferi kunde ibland "faluburgare", med falukorv, serveras i bamba. Om de kallats göteburgare har det varit efter min tid. Slagningar visar att "göteburgare" förekom ganska ofta inne i stan. Beskrivningar av dem finns sällan i skolmatsedlarna, med ett klargörande undantag som "(korv och bröd)" i GT 17 april 1988.

En slagning på "göteburgare recept" ger första träff på matklubben.se. Deras göteburgare innehåller fisk.

En kommentar som "sketago' burgare från Götet!" förstärker dock inte intrycket av vi här har med en genuin göteborgare att göra — tvärtom.

Kommer ni ihåg när man fick Göteburgare i bamba? Idag testade vi vår egna göteburgare (parisare) som vi funderar på att testa på menyn!

- Lasse på Heden, 26 augustu 2015

Om någon, ut- som insocknes, är i staden och funderar på exempelvis den lokala specialiteten halv special är Lasse på Heden sannerligen inte det sämsta stället att ge den äran. Om de definierar en "göteburgare" som en burgare med falukorv så gör jag det också.

Mycket långt norr om Angered kallas rätten "parisare". Den lär ha skapats i Umeå, och är nog fortfarande mest känd i de trakterna. Jag känner igen dem från när seriefiguren Karl-Alfred hade en kompis Frasse som var tokig i "parisare" — vilket var svensk översättning av "hamburgare" innan sådana blivit allmänt kända. Se där en korsning av mat- och seriehistoria.


2021-05-11

Alla heter Glenn i Göteborg

Alla heter Glenn i Göteborg

Alla heter Glenn i Göteborg

Alla heter Glenn

Alla heter Glenn

Alla heter Glenn i Göteborg

- Hammarby-klacken (1982)

– Det var Hammarby-klacken som började. När man sprang ut på Söderstadion stod de till vänster i hörnet, där började de sjunga, säger han.

- Glenn Holm i Därför heter "alla" Glenn i Göteborg, Expressen 15 september 2018

Under några år fanns det hela fyra Glenn i IFK Göteborg: Holm, Hysén, Schiller och Strömberg. Under normala omständigheter skulle det väl ha fått en halvnotis på någon av GT:s mer avslappnade sportsidor. Men Glenn-tiden sammanföll med stora framgångar för Blåvitt. Laget blev oerhört uppmärksammat och granskat. Och en detalj som sällan glömdes bort var de fyra Glennarna.

Det var då och därför som "nidvisan" ovan skrevs och sjöngs. Jo, ursprungligen ska det ha tänkts som en nidvisa — notera avsändaren — om än uppenbarligen inte av det elakare slaget. Jag vet inte hur man tänkte där. Kanske frågan snarare är om än hur.

Göteborgare i allmänhet och blåvita fans i synnerhet ignorerade fullständigt eventuella baktankar som ändå inte märktes utan tog genast till sig ramsan. Den sjungs än idag.

I helgens lördagsfråga 657 var svaret, fritt formulerat, "Alla heter Glenn". Jag tyckte det förtjänade en längre utvikning än den ordinarie måndagslösningen.


2021-03-12

Vasaplatsen, 12 mars 1992

- Google Earth: Vasaplatsen, Göteborg. Byggnaden uppe t v hyser för Göteborgs universitet centrala funktioner. Platsens hållplats i hörnet mittemot.

På den tiden bodde jag i Biskopsgården på Hisingen. Denna torsdag morgon snöade det, stora långsamma flingor. Jag gick ner till hållplatsen och spårvagnen. Den skulle ta mig till Chalmers där en laboration i någon datakurs väntade.

Jag kom en bra bit. Men vid Vasaplatsen, ett par hållplatser från Chalmers, var det stopp. I vanliga fall skulle spårvagnen ha fortsatt uppför Aschebergsgatan (den går utmed bildens högerkant). Men föraren meddelade att ledningarna åt det hållet var strömlösa. Så alla fick gå av och fortsätta med andra medel.

På grund av strömavbrottet var det ännu mer folk på Vasaplatsens hållplats än en vanlig torsdagmorgon. En plats i väntkuren var inte att tänka på. Men jag träffade en kurskamrat som också var på väg till laborationen. Han hade trevligt nog ett paraply. Det snöade som sagt, inte särskilt mycket, men tillräckligt för att man hellre ville stå under ett paraply än under bar himmel. Vi ställde oss längst ut på hållplatsens refug, närmast korsningen.

I fjärran, uppåt Aschebergsgatans långa backe, hördes en siren. Jag hade varit lantis fram tills nyligen, och sirener var fortfarande ovanligt och spännande. Därför tittade jag uppåt backen. En smäll hördes från samma håll, ganska dov och kraftig. Vad var det? Och så small det till igen. Nu var det definitivt något som pågick. Men vad? Jag stirrade uppåt backen.

Nu dök en polisbil upp i synfältet. Och så en spårvagn. I efterhand retar jag mig på att jag var så trögtänkt. Jag noterade inte att det var spårvagnens baksida som var vänd mot oss. Inte heller att den gick på fel sida. Jag tänkte inte ens på att den enda anledningen till att jag alls stod på Vasaplatsen var att spårvagnarna ju för tillfället inte kunde gå utmed Aschebergsgatan. Så vad gjorde en spårvagn på Aschebergsgatan? — Var en tanke jag inte tänkte. Polisbilen med blåljuset var det som fångade min uppmärksamhet.

Spårvagnen rullade neråt och kom så småningom fram till korsningen. Där svängde spåret, inte mycket men lite. Spårvagnen svängde däremot inte alls. Den hoppade upp på asfalten och fortsatte i full karriär, rakt mot hållplatsen som nu bara var några tiotals meter bort. Att den gick bra mycket fortare än vagnar brukar göra hade jag inte heller tänkt på. Sådant är ju också svårare att se när man står rakt framför fordonet ifråga.

Men om jag dittills varit generande dålig på att lägga ihop två och två tänkte jag nu desto effektivare. Vilket var hälsosamt och bra. Utöver det uppenbara — att en skenande spårvagn var på väg mot mig — insåg jag att den, när den slog i hållplats, bilar och hus, skulle svänga ut med ändan och fortsätta med bredsidan först. Varför jag var i akut behov av att flytta på mig tillräckligt långt.

Jag vände mig till vänster, mot Vasaplatsens gräsplätt, och sprang. Bakom mig hörde jag spårvagnen drämma in i huset. Jag minns inte hur det lät, det starkaste ljud jag någonsin hört; jag bara registrerade att det small till.

När jag kommit tillräckligt långt stannade jag och vände mig om. Och konstaterade att jag hade haft rätt. Spårvagnen hade svängt ut och svept sina femtio ton över hållplatsen, över allt och alla som fanns där. De som stod inpackade i väntkuren hade inte haft en chans att komma undan, eller ens inse vad som pågick. Ett antal bilar demolerades i olika grad. I en av dem spräcktes tanken; bränslet forsade fram och började brinna. Den morgonen dödades tretton, skadades 29.

Jag och min kurskamrat klarade oss med blotta förskräckelsen. Hans paraply blev kvar på platsen; det hade hamnat under en taxi som spårvagnen dragit med sig. Smällarna jag hört var först polisbilens försök att knuffa undan taxin, därefter när spårvagnen slog in i taxin.

Wikipedia: Spårvagnsolyckan vid Vasaplatsen i Göteborg (1992)


2019-09-01

Rebbas lid, Redberget

Karta från 1790

Idag är Redbergsplatsen en trafikplats som få icke-göteborgare bekymrar sig för. Men backen som leder upp till den är desto mer känd på grund av den idrottsförening som tagit dess namn: Redbergslid. Dessa namn kommer givetvis efter berget Redberget. Eller hur? Nja, det finns det olika idéer om.

På platsen fanns länge en betydligt intensivare krogverksamhet än idag. Det berodde på att den sedan gammalt var en långt viktigare trafikplats än den är idag. Här gick nämligen den danska trafiken mellan Bohuslän och Halland (namnet Danska vägen minner om denna än idag). En gästgivare på 1700-talet hette Anders Rebba. Han fick ge namn åt Rebbas lid, som senare omformades till Redbergslid. Denna uppgift går att hitta lite varstans.

Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län (1925)

Å andra sidan har traktens landeri kallats Reberg tidigare än så. Etymologin står för något så tråkigt som "rid-", syftandes på den danska trafiken.

Det är inte omöjligt att båda uppgifterna på sätt och vis är sanna: Backen skulle kunna ha kallats "Rebbas lid" för att sedan justeras till det mycket närliggande "Redbergslid".

2019-06-25

Magsjuk i Majorna

Att GP illustrerade med områdets stora plaskdamm kan ha berott på att den också förekom i diskussionerna, på sätt och vis.

Att folk hetsar upp varandra till att se spöken mitt på ljusa dagen (bildligt eller för den delen bokstavligt) är naturligtvis ingenting nytt. Internet och sociala medier har gjort ryktesspridning snabbare och effektivare än någonsin. Ibland kompenseras det av att faktakontroller också blivit snabbare och effektivare än någonsin, ibland inte.

Häromveckan startades under några dagars tid flera trådar i Facebook-gruppen Vad händer i Majorna (stadsdel i Göteborg, lokalt mest känd för go' stämning och hipsters). Var det inte påfallande många som var magsjuka? – tyckte trådstartaren. Kanske det berodde på vattnet? Fanns det fler i trakten, säger Majorna med angränsande stadsdelar, som var dåliga i magen?

Om man skulle kontrollera den saken hos ca 6000 svenskar (antalet medlemmar i den synnerligen aktiva gruppen) skulle man vid vilket tillfälle som helst få ett antal positiva svar. Ställs frågan rätt upp och ner så aktiverar man dessutom lätt hypokondrikern hos oss alla: Är jag inte lite risig i kistan, om jag känner efter? När en misstänkt orsak började ta form – det kommunala vattnet – så ökade illamåendet ännu ett snäpp. Och eftersom sociala medier fungerar som de gör så ser alla varandras respons, och ju fler bekräftelser som dyker upp, desto starkare blir känslan av att någonting är på tok.

Det var därför inte det minsta underligt att "uppropet" gav gensvar. Det är snarare märkligt att stadens miljöförvaltning inte fick in fler än ett fyrtiotal anmälningar totalt.

Vad gör en stad när det börjar ramla in anmälningar från samma område om misstänkt otjänligt vatten? Går ut med en kokrekommendation och skickar in vattenprover för analys. Så klart.
Kretslopp och vatten i Göteborg uppmanar invånarna i fyra stadsdelar i Göteborg att börja koka sitt vatten. Detta sedan ett tjugotal personer i området drabbats av magsjuka.
- Utbrott av magsjuka – uppmanas koka vattnet, GP 18 juni 2019

Det tar något dygn eller två att kolla sådana vattenprover. När svaren kom visade de att vattnet var tjänligt utan anmärkning (det kan nämnas att kraven för kommunalt vatten är betydligt hårdare än för eget brunnsvatten, sådant som bra många av oss nyttjat hela livet utan men). De som varit dåliga i magen hade inte varit det på grund av vattnet. Och då hade redan ryktet spårats tillbaka till en viss Facebook-grupp (inte så svårt), och några lösa frågor om det inte var påfallande många som var magsjuka i området.
Se där, en sedelärande liten historia om hur man i en tillräckligt digitaliserad tidsålder ibland knappt behöver en fjäder för att skapa höna. Ryktet om en hönslort duger också fint.
- Kajsa Bergström Feiff: Den påstådda pestens tid, GP 20 juni 2019

Sånt här är som sagt ingenting nytt. Det har hänt otaliga gånger förr och kommer att hända otaliga gånger igen.

2018-11-25

Örgryte byggnadsår 1922

Örgryte & Härlandaposten är till största delen intill förväxling lik alla andra lokala annonsblad, med annonser, redaktionellt material som mestadels påminner om annonser, och lite till. Det som särskiljer ÖHP är de excellenta lokalhistoriska krönikorna av Sören Skarback, vari stort och smått ur en liten del av Göteborgs (eller för bara några generationer sedan: strax utanför Göteborg) historia beskrivs och reds ut.

En lokal egenhet som tagits upp förr är att påfallande många villor i Örgryte sägs vara byggda 1922. Men det beror inte så mycket på att det byggdes påfallande mycket mer det året än 1921 eller 1923, utan på att den dåvarande landskommunen Örgryte nyåret 1922 inkorporerades i Göteborgs stad.
Eftersom dåtida villor just då registrerades som göteborgska, missförstås årtalet ibland i annonser om villaförsäljning som att villorna byggdes det året. Anges byggnadsår 1922 så är villorna som regel äldre än så.
- Sören Skarback, "Hur pass tokig var Betty på Skår?" (det mesta av krönikan avhandlar ett helt annat ämne), Örgryte & Härlandaposten novemer 2018

Enkla slagningar på nu aktuella mäklarannonser ger inte påfallande många villor med byggnadsåret 1922. Men det räcker ju att uppgiften slagits fast för ett hus en enda gång för att den ska hänga med hur länge som helst.

Riktigt intressant blir det när man betänker att motsvarande missförstånd bör ha inträffat lite varstans i landet. Hur många svenska byggnader är feldaterade?

2018-11-23

Sveriges historia på en kvart

Om senaste boken Sveriges historia har jag inte haft tillfälle att prata förut. Men ikväll är det dags. På VoF Göteborgs månpub kommer jag att hålla en s.k. skeptisk kvart på ämnet Sveriges historia i allmänhet, liksom Sveriges historia i synnerhet. Haket vid Masthuggstorget, jag börjar prata efter 19 nånting. Välkommen.


2018-09-17

Lördagsfråga 532: Jubileums-Göteborg

  1. Vattenfallet i Klippträdgården, högst upp i Botaniska trädgården i Göteborg. Anläggningens naturområden hade öppnats tidigare men de så kallade kulturområdena, med planteringar, växthus och grejor, öppnade 1923.
  2. Pontus Fürstenberg är bara en detalj i Carl Larssons fina Fürstenbergska galleriet. Lokalen på bilden är i Fürstenbergs hem precis mitt i Göteborg; idag kallas byggnaden Palacehuset. Galleriet med dess tavlor återfinns i konstmuseet vid Götaplatsen. Museet invigdes förresten 1925, ironiskt nog två år efter att byggnaden stått färdig.
  3. Gunder Hägg klockas in på 4.06.02 efter en engelsk mil vilket den 1 juli 1942 var (ännu ett) nytt världsrekord; t.v. kommer Arne Andersson (ännu en gång) tvåa. Arenan är Slottsskogsvallen, som invigdes 1923.
  4. Det finns hur många lätta Lisbergsbilder som helst. Den här är avgjort klurigare. Kvarnen är en av få byggnader i parken som funnits på plats ända sedan den öppnade 1923. Den står i Lisebergs Lustgård som är en lite mindre känd men nog så sevärd del av Skandinaviens största nöjesfält.
Göteborg? Det hade varit väl enkelt. En ännu mindre gemensam nämnare är att anläggningarna (utöver ytterligare några) öppnade, mer eller mindre, under jubileumsåret 1923, då staden blott två år försenat firade 300 år. Den satte Tricky.

2018-06-24

Holmens Herrs holme

En karta över Göteborg från 1815 med Hultmans holme ordentligt utritad.

Idag är det nog främst en herrekipering som minner om Hultman och hans holme.
År 1964 förverkligade Addi Gertler en dröm: en egen klädbutik. Lokalen var en 18 kvadratmeter stor, före detta mjölkbod. Den resande försäljaren av damkjolar blev stationär. Butiken låg då – precis som i dag – på Hultmans Holme.
- Holmens Herr: Historik

Öster om Göteborg låg Gullbergsvass, ett sumpigt område som ännu 1855 (kartan ovan) var större än staden innanför kanalen. Senare skulle hela vassen fyllas ut när järnvägen behövde utrymme. Men redan tidigare hade man arbetat med området. I slutet av 1700-talet hade pålning, utfyllnad och torrläggning skapat en liten holme. Den övertogs av en snickaremästare Nicolaus Hultman. Han såg till att utöka dess areal ordentligt, från föga mer än ett grund till en hel liten ö med gård och allt. Den låg just på den plätt som för inte så längesedan såg ut som nedan. För Hultmans holme var människors verk, och andra människor såg till att den försvann.

Hultmans holme 2010. Sedan bilden togs har det hänt ännu mer: gasklockan är borta, hela kvarter ersätts av den nya Göta älvbron, med mera.

Exakt vilka områden som kallats Hultmans holme har varierat. Det är dock ett allt mindre aktuellt problem eftersom beteckningen avgjort är på utdöende. Snart är det bara Holmens Herr som är kvar.

2018-06-05

Nationaldagsafton med VoF Göteborg

Ladda upp inför nationaldagen med VoF Göteborg på Haket!
Varför firar vi nationaldagsafton? - För att det går, såklart!
En annan fråga är: Varför firar vi nationaldagen? Vår hövding Peter Olausson, av VoF-tinget nyss omvald, berättar om den svenska nationaldagens bakgrund. Enligt uppgift blir det lite dansk anstrykning...

Medlemmar i VoF eller ej, alla är välkomna!
- Facebook: Nationaldagsafton med VoF Göteborg

Nationaldagsafton har VoF Göteborg firat sedan 2012. Idag är det dags igen: Haket vid Masthuggstorget öppnar kl 17 om inte tidigare. Jag börjar prata vid 19 om inte senare.



2017-11-29

Västlänken 1920

Hett tips till den som ska besöka Göteborg: Nämn inte V-stl-nken. Ja, ifall inte ändlösa samtalsgräl om större om- och utbyggnader av infrastruktur och kollektivtrafik i landets andra stad är av intresse. Den väcker ungefär samma reaktioner som Slussen i Stockholm.

Inte för att rejäla ingrepp i stadsbilder är något nytt. Även utan krig och bombningar så har man haft andra anledningar att ta stora grepp då och då. Som Norrmalmsregleringen då Stockholms innerstad blev en jättegrop, i en omfattning som är svår att greppa; man kan undra hur ett sådant projekt skulle diskuteras idag. Eller för den delen när Göteborg i början av 1800-talet byggdes om från att i princip vara en jättestor fästning till en vanlig stad.

Här är ett annat exempel på ordentliga ombyggnader, liksom även på hur det hade kunnat bli. Vid förra sekelskiftet hade Göteborg inte en centralstation utan flera: Utöver Statens järnvägsstation (dagens Gbg C) fanns den herrgårdsliknande Bergslagsstationen intill, liksom Olskrokens station. (Enligt WP ska den sistnämnda ha varit Sveriges största station fram till 1964, kan det verkligen stämma?)

Den fina kartan hittade jag hos Gunnar Ekeving: Järnvägsstationer i Göteborg. Där kan man läsa om hur det var, hur det blev och varför det blev som det blev. Och begrunda hur det gång på gång mycket väl hade kunnat bli på ett helt annat sätt.

2017-05-11

På vetenskapsfestivalen

Vetenskapsfestivalen i Göteborg är landets största populärvetenskapliga arrangemang. Det äger rum varje vår och givetvis är VoF Göteborg med. I år bidrar vi med följande punkter, som alla äger rum fredagen den 12 maj. 

Du är uppenbarligen schizofren! – Om språkbruk på nätet
Journalisten och debattören Amanda Duregård förklarar varför vi inte ska hobby-diagnosticera varandra i kommentarsfält. Vad händer med vår syn på psykisk sjukdom när diagnoserna används nedsättande på nätet?
Nordstadstorget, kl 13.00-13.40

Fakta kontra auktoritet
Hur vet vi om ett påstående är sant, vilken sorts sanning det är, och på vilka villkor? Med Xzenu Cronström Beskow, Göteborgs universitet.
Pedagogen, hus A, sal AK2 138, kl 18.30-19.30

Ångest och konspirationsteorier
Professor Jan Beskow, verksam på bland annat Suicidprevention i Väst, berättar om ångest och konspirationsteorier ur ett neurologiskt perspektiv.
Pedagogen, hus A, sal AK2 136, kl 19.00-20.00

Källkritik
Peter Olausson, författare och ordförande för VoF, berättar om källkritik: Hur den etablerade vetenskapliga metoden för att avgöra vilka källor som är pålitliga kan hjälpa oss i flödet på sociala medier.
Pedagogen, hus A, sal AK2 138, kl 19.00-20.00

2016-12-23

En skola för vanartiga barn

Visserligen kunna vi med glädje och stolthet tala om vår folkskolas utveckling, visserligen erkännes nu allmänt hennes välsignelse för vårt folk, men hon är ännu ej utan fel och lyten, och hon saknar ej heller sina vedersakare. Då och då höjas ännu röster mot densamma med tvifvel om kunskapens värde för arbetsklassen och hennes förädlande inflytande på de ungas sinnen. Man kan till och med få höra, att folkskolan rent af bar skulden till det moraliska förfall och den sedliga förvildning, som beklagligen mångenstädes i oroväckande grad framträder hos den uppväxande ungdomen. 
[...] 
Likasom man för samhällets bevarande i sanitärt hänseende bygger epidemisjukhus och i dessa afsöndrar af smittosam sjukdom angripna personer från de friska, så måste man ock skilja dessa moraliskt sjuka barn från beröring med de moraliskt helbrägda, på det att icke "det skabbiga fåret må smitta hela hjorden".
- Svensk Läraretidning, 27 februari 1895

Långt innan begreppet "en skola för alla" infördes i och med 1980 års läroplan så hade man inte en skola för alla, men väl olika skolor för olika sorter. Barn som störde verksamheten i folkskolornas klasser, de "hvilkas uppförande är sådant, att deras vistelse i skolan menligt inverkar på de öfriga barnen och på arbetet i skolan" (för att citera Stockholms folkskollärareförening 1882) placerades inte i vanliga klasser eller ens obs-klasser, utan kunde sättas i särskilda skolor.

... Den s. k. Avsöndringsskolan eller Straffskolan vid Fjärde Långgatan. [Den] uppfördes 1872 och tillbyggdes 1903—04 och avser att fostra sådana vanartiga folkskolebarn, vilka på grund av sitt fördärvliga inflytande på andra måste isoleras. Lokalerna omfatta dels avsöndringsskola, dels ett internat, "Göteborgs folkskolors barnhem för gossar", där de internerade bo, förplägas och erhålla undervisning.
- Carl Rudolf A:son Fredberg: Det gamla Göteborg, sid 457-458 (1919-1922)

"Avsöndring" låter inte som någonting alls (särskilt jämfört med "straffskola") men bestod i att man avsöndrade de "vanartiga". Just den beteckningen verkar endast ha använts i Göteborg, men motsvarande inrättningar fanns lite varstans. I artikeln från 1895 räknar man upp Stockholms väletablerade ("sedan öfver 40 år tillbaka"), Malmö, Gävle, Folåsa utanför Linköping (inrättat 1865 som "räddningshem för pojkar") och Mäshult en bit från Varberg, samt pågående arbeten i Karlskrona och Örebro. Man nämner även flera "räddningsinstitut" som det i Råby utanför Lund, Margretelund utanför Lidköping, ett på Hisingen, "kolonien Hall" (som idag evolverat till en sluten anstalt), med flera.

Tillbyggnaden på Fjärde Långgatan 1903—04 berodde på barnavårdslagen 1902:67 angående uppfostran åt varnartade och i sedligt afseende försummade barn. Den föreskrev barnhem för föräldralösa barn, skyddshem för vanartiga barn och uppfostringsanstalter för barn som begått brott. Då utökades Avsöndringsskolan med Göteborgs folkskolors barnhem. Där placerades barn, föräldralösa eller ej, på anvisning av folkskoleinspektören eller barnavårdsnämnden.

Allt ovan gällde, om det ens behöver sägas, sämre folks barn. Bättre folks barn hamnade givetvis inte på vanliga straffskolor med bråkiga arbetarungar utan på finare straffskolor med bråkiga överklassungar. De kallades heller inte straffskolor utan internatskolor. Lundsberg, som förresten grundades 1896, torde därmed vara landets äldsta straffskola som fortfarande är i drift, en merit som de veterligen hittills inte gjort mycket väsen av.

Se även Per Kassmans avhandling "Det skabbiga fåret må smitta hela hjorden": Synen på barns och ungdomars vanart i Svensk läraretidning 1893-1897 (Södertörns högskola 2007)

2016-10-30

Cui Bono: Nazister och foliehattar

Versioner av denna artikel har publicerats i Expo 2016/2 och VoF:s medlemstidning Folkvett 2016/2.

Det är en gråkulen eftermiddag i mars. I Göteborg blåser det som vanligt, och snön hänger i luften. Jag beger mig till en föreläsning på Storgatan 3 i Göteborg. Byggnaden kallas TR-huset efter ägaren, ordenssällskapet Tempel Riddare Orden. Att hyresvärden är ett slutet sällskap à la frimurare är inte så lite ironiskt med tanke på vilka som bokat lokalen. [Not: Sedan artikeln publicerats har TR-husets ägare klargjort att Cui Bono inte längre är välkomna hos dem.]

Jag betalar entrén och går in i salen. Ett tjugotal personer har anlänt. Flera av dem är välkända från högerextrema sammanhang. Där står Daniel Höglund och Stefan Jacobsson, båda f.d. ordförande i Svenskarnas parti, och pratar med Björn Björkqvist, f.d. propagandachef för Nationalsocialistisk Front/SvP och chefredaktör för Den Svenske Nationalsocialisten. Och där sitter Reine Wikström, en veteran med bakgrund inom såväl SD och Nationaldemokraterna som Nordiska rikspartiet. Sverigedemokraterna och Nordiska (f.d. Svenska) Motståndsrörelsen är också representerade.

Längst bak i lokalen finns ett bord där försäljning pågår. Man säljer fika; tunnbrödsrullarna med skinka anges vara både haram och halal, det vill säga förbjudna respektive tillåtna för muslimer, och chokladbollarna säljs som ”—boll 5 kr”. Intill finns pamfletter och tidningar, några till försäljning, andra gratis. Spännvidden är stor. Göteborgsförlaget Anarchos finns på plats och säljer böcker om bland annat Bilderberg, banksystemet och kvacksalveri av olika slag. Här finns desinformation om den globala uppvärmningen, "fri energi" och GMO, om riskerna med vaccination och så kallad mobilstrålning. Här finns foldrar från Vaken.se och friexemplar av den högerextrema tidningen Nya Tider. En folder handlar om flyktingmottagandet i Kungsbacka och avslutar med uppmaningen att "rösta bort landsförrädarna". En annan varnar för samröre med NATO. Och så berättar Förbundet Två Världar om sina många storseanser där man utlovas kontakt med andevärlden.

En oinsatt person som hamnat här av misstag hade kunnat bli förvirrad av utbudet. Vad har antivaccin-propaganda med flummigt spökprat och NATO-motstånd att göra? Och var kommer alla dessa rasister in?

Svaret är att vi hamnat i Sveriges för närvarande mest aktiva konspirationistiska rörelse utanför nätet: Föreningen Cui Bono.

Låt oss börja från början. Vi behöver inte bege oss särskilt långt, varken i rummet eller tiden.

*
Föreningen Cui Bono grundades en solig sommarkväll den 7 juli 2010 av fem människor i Göteborg. Dessa fem delade alla uppfattningen att dagens dominerande och konventionella medier inte riktigt lever upp till sådana ädla begrepp som opartiskhet, källgranskning och folklig representation, och att det nu var dags att göra någonting åt det. Det visade sig ganska snart att det fanns fler som delade denna uppfattning.
- Cui Bonos hemsida

Hösten 2010 befann jag mig på Järntorget. Det ryktades om en ny sammanslutning i staden som fokuserade på konspirationsteorier. Som aktiv i föreningen Vetenskap och Folkbildning, som bevakar pseudovetenskaper, konspirationsteorier och liknande, var det självklart att söka upp dem när de gjorde ett offentligt framträdande. Och det var inte svårt att hitta dem. På ett partytält stod texten med stora röda bokstäver: "Vem drar i trådarna?" Det var en rakare formulering av latinets cui bono, "vem gagnar det?" — vill du ta reda på vem som ligger bakom något så ska du ta reda på vem som tjänar på det. Follow the money, helt enkelt.

När jag kom närmare såg jag att tältet "dekorerats" med illustrationer av David Dees. Hans bilder uppvisar praktiskt taget alla konspirationer som förekommer, så många som möjligt på samma bild: Chemtrails, mobilstrålning, det ruttna penningsystemet, Monsanto, inplanterade chip, Obamas födelseort, fluor, riggade terroristattacker, övervakningssamhället ... Och framför allt sionismen, som är representerad på ett eller annat sätt på nästan varje bild.

David Dees: Obama erbjuder oss "det blå pillret", dvs att fortsätta leva i en sömnvärld utan koll på verkligheten. Nyckelord: Övervakning, mainstream media, USA. Jag vet inte om sprutorna t.h. är vacciner.

David Dees: Sions vise på 2000-talet.

David Dees: Varning för mat med gener, s.k. Frankenfood. M = Monsanto. Obs chemtrails på himlen.

I tältet stod ett bord med foldrar. Ämnena motsvarade de på bilderna, med den ena konspirationsteorin efter den andra. Som till exempel den om fluor, som är betydligt större i USA än i Sverige; den egentliga poängen med fluor är att fördumma oss som en förberedelse inför kontrollsamhället. En VoF-kollega som också besökte partytältet rapporterade på forumet att han fått beskedet att Hitler lät använda fluor i koncentrationslägren för att lättare kunna kontrollera fångarna.

Annars låg tyngdpunkten, som urskiljdes med viss svårighet, på de som drar i trådarna. Dessa var de gamla vanliga: Bilderberg och Rothschild, bankirerna, finanseliten, globalisterna ...

Inte för att alla konspirationister är antisemiter. Inte ens de grandiosa heltäckande superkonspirationerna à la New World Order behöver nödvändigtvis ha judarna i pyramidens topp. Men man kan omöjligt röra sig någon längre stund i konspirationistiska sammanhang utan att stöta på antisemitism. Det beror inte så mycket på att konspirationismen är som gjord för antisemitism som på att konspirationismen ofta återanvänder antisemitiska konstruktioner. Judarna kan utelämnas eller ges ett mer eller mindre genomskinligt namn, som globalisterna, bankirerna, Rothschild ... När de yttersta tråddragarna ska identifieras ligger judarna mycket lämpligt till eftersom det var dem som teorierna byggdes kring till att börja med.

Ett typiskt exempel är Cui Bonos allra första arrangemang. Då visade man filmen Invisible Empire: A New World Order Defined, en typisk konspirationsteoretisk film som i 2,5 timme berättar och antyder hur en global finanselit styr världen i lönndom. Upphovsmännen är Jason Bermas, en av förmågorna bakom 9/11-filmen Loose Change, och Alex Jones, välkänd och aggressiv konspirationsteoretiker på infowars.com.

Föreningens fortsatta verksamhet utgjordes främst av föreläsningar. De hölls varken ofta eller regelbundet. Under 2011 hölls tre, 2012 ytterligare tre. Under 2013 fick man till hela sju arrangemang, varav ett utgjorde Göteborgs bidrag till en internationell manifestation mot chemtrails. Men det är först på senare år som föreningen på allvar börjat bli en samlingsplats för konspirationister och allt fler högerextremister i Göteborgsområdet.

Vad de ädla begreppen "opartiskhet, källgranskning och folklig representation" beträffar så kan det nämnas att Cui Bono aldrig offentliggjort sin styrelse.

*

I Tempel Riddare Ordens hus har klockan hunnit bli en akademisk kvart över 13. En man med en svensk flagga på tröjan hälsar oss välkomna och förklarar hur arrangemangets två timmar är uppdelade: Själva föreläsningen i början, en frågestund i slutet, och däremellan en fikapaus där de som vill kan förse sig med kaffe och te, smörgåsar och ... negerbollar. Det sista sagt med ett menande eftertryck. Publiken skrattar.

Därefter presenterar han föreläsaren, den legend (så presenterades han) som fått den lokala högerextremismens grädda att samlas: John Bouvin, riksdagsledamot för Ny Demokrati 1991–94, partiledare 1997–98. Under den sistnämnda perioden gav han ut boken Riksdagen kan dra åt helvete vars rättshaveristiska innehåll och upplägg matchar titeln. Partiledarskapet fick han lämna sedan han, efter en lång tids samarbetsproblem, inlett samarbete med SD-utbrytarna Konservativa partiet, och därtill deltagit i en demonstration tillsammans med nazister och blivit gripen av polisen.

*

I augusti 2014 fick allmänheten för första gången höra talas om Cui Bono.

Karl-Olov Arnstberg var länge en anlitad expert i frågor som rörde romer. Det upphörde 1998 med Svenskar och zigenare: "Efter att boken kommit ut blev jag persona non grata" (intervju i Forskning och Framsteg nr 3/2011). Sedan dess har han skrivit flitigt på en blogg kallad "Invandring och mörkläggning". Där kan man läsa saker som att romer inte tigger för att de är fattiga, att feminister är okunniga om att "det är de förkättrade vita männen som lyckas bäst med att bygga samhällen" och att "rasist/fascist = person som önskar bevara det trygga svenska välfärdssamhället". Denne tänkare skulle den 31 augusti 2014 hålla ett föredrag rubricerat just "Invandring och mörkläggning" på Göteborgs stadsbibliotek.

Arrangemanget möttes med protester. Kommunens lokaler ska inte användas för sådana budskap! Först stod bibliotekets ledning på sig, hänvisande till yttrandefriheten och regler om likabehandling. Sedan ändrade de sig, hänvisande till risken för ordningsstörningar: "Den debatt som blossat upp kring arrangemanget gör att vi hyser oro för konfrontation, vi befarar att våra biblioteksanvändare kan bli drabbade," förklarade bibliotekschefen.

Att en föreläsare som Arnstberg portats från en offentlig lokal återgavs i mainstream media som Göteborgs-Posten, och togs givetvis upp i kanaler som Fria Tider, Avpixlat och Exponerat. Liksom i kanaler som är mer kända från andra sammanhang:
Vår systerförening i Göteborg föreningen Cui Bono skulle annordna [sic] en föreläsning med författaren och föreläsaren Karl-Olov Arnstberg, men Göteborgs Stadsbibliotek ställde i sista sekunden in föreläsningen – pga påtryckning och hot från vänsterextrema akademiker som inte tål ett fritt och öppet samhälle där alla teman diskuteras på ett respektfullt och objektivt sätt.
- Vaken.se

Redan innan Arnstberg ställdes in hade aktiviteten i Cui Bono ökat något jämfört med tidigare år. Men det var 2015, året efter den publicitet som Arnstberg gav dem, som föreningen på allvar började bli samlingsplats för konspirationister och allt fler högerextremister i Göteborgsområdet.

*

Likt andra konspirationistiska rörelser kan man inte sammanfatta vad Cui Bono står för. De saknar partiprogram, definierad världsåskådning och liknande; det är en del av poängen. Men man kan få en uppfattning om var de står genom att gå igenom några av deras föreläsningar och andra arrangemang.

- Youtube: March against Monsanto 2015 Göteborg Sweden

March Against Monsanto är en återkommande världsvid manifestation mot genmodifiering i allmänhet och företaget Monsanto i synnerhet. Den samlar vitt skilda organisationer med fundamentalt olika syn på problematiken, som till exempel Fältbiologerna, Latinamerikagrupperna och Cui Bono. I den marsch som hölls i maj 2015 kunde man se ett plakat med ovan nämnda konspirationssajt infowars.com. Detta finns dokumenterat på Youtube-filmen ovan vars beskrivning bl.a. innehåller "Vi säger nej till bankeliten, Illuminati och deras New world order!" samt länkar till Vaken.se och infowars.com.

Cui Bono har i skrivande stund arrangerat fem föreläsningar om vaccinmotstånd, fler än om något annat enskilt ämne. Att denna lika pseudovetenskapliga som farliga lära förutsätter en omfattande och illasinnad konspiration är inte uppenbart vid första påseende men tydligare ju närmare man studerar den: Läkemedelsindustrin (Big Pharma) gör oss sjuka med flit för att kunna sälja mer mediciner. I ännu mörkare versioner är målet att förslava våra sinnen eller utrota en avsevärd del av världens befolkning. Och i likhet med andra totalkonspirationer passar judarna utmärkt när de ytterst ansvariga ska utses.

Förvillade idéer om elöverkänslighet, skadlig mobilstrålning och liknande glider också ofta in i konspirationernas land, enligt samma logik om en dold elit som vill mänskligheten illa. Cui Bono har arrangerat två föreläsningar på temat. Förvillande propaganda från Strålskyddsstiftelsen, en lobbygrupp som tagit till sin uppgift att sprida vinklade eller direkt falska uppgifter i frågan, finns som regel med i materialet som delas ut gratis.

Givetvis har Cui Bono uppmärksammat en av de "populäraste" konspirationsteorierna för tillfället: I augusti 2014 berättade Dhughaighn MacMhuirich från USA om chemtrails, idén att strimmorna efter flygplan inte är avgaser, dvs kondens, utan diverse obehagliga ämnen, oklart exakt vilka, som vi besprutas med. Vilka som ligger bakom det hela och varför? Se vaccin-konspirationen ovan.

Att månlandningarna är en bluff är en av dagens mest kända och hånade konspirationsteorier. När denna skulle redogöras för bjöd Cui Bono i april 2015 in Brage Norin. Han tror inte på månlandningarna men väl på andevärlden, UFOn, blandade konspirationsteorier med USA som världsskurk och, vilket faktiskt sticker ut mest, klimathotet; annars är "klimatskepticismen" regel i konspirationismen.

Den i stenhård konkurrens märkligaste föreläsaren hittills kan ha varit Rauni-Leena Luukanen-Kilde (1939-2015). Hon trodde, för att sammanfatta, på det mesta. Hennes utläggningar berör praktiskt taget alla konspirationsteorier som alls förekommer idag. Facit fick hon genom kontakter med såväl andevärlden som de utomjordingar som regelbundet tog med henne på rymdfärder. Så småningom följde den konsekvens av ärlig tro på de globala konspirationerna som är mindre vanlig än man kunde vänta sig med tanke på hur logisk den är: Hon utvecklade en paranoid världssyn där vi alla oavbrutet bevakas, kontrolleras och styrs av hemliga organisationer. Våren 2014 bjöds hon in av Cui Bono för att berätta om mind control & transhumanism: "Vilka styr den samtida världen? Hur och varför är deras agenda hemlig?" (Transhumanismen går i sammanhanget ut på att förvandla människorna till viljelösa robotar.)

Per-Aslak Ertresvåg är en norsk journalist som länge var väletablerad. Han gav 2006 ut en bok med vilken han lika snabbt som ordentligt placerade sig djupt nere i konspirationsträsket. Boken handlar om den kompletta världskonspirationen med Illuminati styrt av Rockefeller och Rothschild: "klanen som stod bakom och berikade sig på det ekonomiska sammanbrottet 1929, som planlade första och andra världskriget, som finansierade kommunisterna i Ryssland och Hitlers upprustning. Samtidigt är det historien om Den nya världsordningen och globaliseringen." — Ur presentationen av Makten bak makten, som sedan följts av två liknande verk. Om detta handlade hans föredrag "Vem styr Världen, och varför?" hos Cui Bono våren 2013.

På en punkt skiljer sig Ertresvåg från svenska "mainstream-konspirationister" och det gäller den stora konspirationens satanistiska inslag. Här hämtar han mycket material från USA där högerextremism och kristen fundamentalism ofta syns tillsammans på ett sätt som är betydligt ovanligare i Sverige.

Ole Dammegård har framträtt flera gånger i Cui Bonos regi. Det senaste tillfället var den 28 februari 2016 då han ledde ett seminarium om Palmemordet, på dagen 30 år efter mordet. Dammegård är en konspirationsteoretiker som i 30 år, som han ideligen påpekar, studerat den globala världsregeringen, den som "har legat bakom åtminstone de sista två världskrigen, och många, många, om inte alla, konflikter sedan dess". Han fokuserar mest på Palmemordet men tar även upp andra ”operationer” som världsregeringen sägs ligga bakom: Morden på John F. och Robert Kennedy, Anna Lindh, Martin Luther King, prinsessan Diana, Marilyn Monroe, John Lennon, Bob Marley, Pablo Neruda, Che Guevara ... Hans andra stora grej är false flags, händelser som iscensatts för att stimulera konflikter och därmed främja de intrikata planerna för att härska över världen. Framträdande exempel är Utøya (som han föreläst hos Cui Bono om), Estonia och 9/11 (som andra förmågor föreläst om). Andra händelser är rena fabrikationer, som till exempel skolskjutningen i Sandy Hook 2012: "Det är filmsekvenser skapade för att skapa terror via media."

Dammegård lämnade Sverige sedan han fått för sig att hemliga agenter varit hemma hos honom. Bland annat hade de lagt hans tandborste i besticklådan. Bara för att visa vad de kunde göra.

Jan Sjunnesson är en journalist som medverkat i flera sammanhang genom åren: Avpixlat, Dispatch International, SD:s märkliga tidningsprojekt Samtiden m.fl. Han poängterar gärna sin mångpolitiska bakgrund (han har varit allt från syndikalist till folkpartist) och många utländska kontakter, som får utgöra en sorts försvar av hans nuvarande högerextrema och framför allt islamfientliga hållning. Som föreläsare hos Cui Bono i december 2015 gav han ett helt annat intryck än de yviga konspirationsteoretikerna ovan: En magister som på ett redigt och pedagogiskt sätt, med ett och annat folkbildande sidospår, förklarade varför svenskar inte är intresserade av yttrandefrihet, och hur staten kidnappats av till synes infantila politiker som under mångkulturens banér säljer ut vårt land till horder av inströmmande "flyktingar".

Gilad Atzmon berättade i oktober 2015 om "sanningen och dess fiender": sionism, judisk identitet och vad som kan sammanfattas med political jewry. Atzmon är något så ovanligt som jude, antisemit och förintelseförnekare i samma person. Det har gjort en del annars kompetenta bedömare ställda: Kan en jude vara antisemit? Men hans inställning mot staten Israel, det judiska folket och verklig eller inbillad sionism är så hård och oförsonlig att den stundtals blir sin egen karikatyr. Atzmon (som beskriver sig själv som "ex-jude") beskriver sionisterna som världens herrar och mänsklighetens fiender. Nazismen är det logiska och rättmätiga svaret på deras planer, och "diskussionen" om huruvida det uppenbara falsariet Sions Vises Protokoll är äkta är irrelevant eftersom texten i vilket fall som helst beskriver hur världen fungerar.

Atzmon får här representera en antisemitism som rinner över på USA, eftersom dess ledning, menar man, infiltrerats av sionister som ogenerat använder supermaktens resurser å Israels vägnar. Denna syn på USA som huvudfiende förekommer på många håll i "alternativa" rörelser, såväl konspirationistiska som högerextrema som de där lärorna överlappar. Den åtföljs ofta av en respekt eller rentav beundran för Ryssland och Putin.

*

Det är tydligt att Cui Bono har stor acceptans för olika sorters uppfattningar så länge man delar en grundläggande världssyn, där den konspirationistiska tonen är viktigare än det exakta innehållet. Sjunnesson är ointresserad av pseudovetenskapliga konspirationsteorier som chemtrails, GMO eller mobilstrålning, som för många andra är det enda de egentligen är intresserade av. Etresvågs idéer om Illuminati är allmängods som delas av de flesta konspirationister, med undantag för de satanistiska komponenterna som man låter passera under generad tystnad. Bland de mer politiskt lagda ser en del islam som huvudfienden, andra judarna. Åter andra, som Marcus Birro (som i januari 2016 drog en publik på ca 100 personer vilket torde ha varit Cui Bono-rekord), är ointresserade av allt som inte rör deras egen person, och ställer gärna upp när de får tala inför publik.

En gemensam nämnare är den som Jan Tullberg, docent i företagsekonomi, inledde sin föreläsning i mars 2015 om "centrala frågor kring invandring" med:
Det är inte så många inbjudningar jag får ... Jag känner starkt av att jag tillhör den här marginaliserade typen av debatt som inte släpps fram i offentliga media.
De utstötta men samtidigt upplysta — de som sett sanningen, till skillnad från alla sheeple, efter sheep + people = den fårskock till allmänhet som varken vet eller bryr sig om.

*

John Bouvin visar sig stå för den segaste Cui Bono-dragningen jag varit på. De planerade två timmarna växer till fyra, fyllda med irrelevanta minnen, skrönor om hur Bouvin praktiskt taget ensam drog igång Ny Demokrati, lösryckta gnälliga analyser om det politiska läget i landet ... När han inte förirrar sig bakom scenen och letar efter saker i sina många medhavda kassar. Eller när vi får reda på att Bouvins statskupp ska genomföras i maj månad, helst en torsdag. Då ska lastbilar slå en järnring runt riksdagshuset, i vilket makten sedan ska tas över av en grupp betrodda, bland annat Assar Lindbäck och Inga-Britt Ahlenius. Dessa har ännu inte satts in i planerna men förutsätts gå med på det hela. De är ju omdömesgilla och bra personer, menar Bouvin.

Och längst fram satt SvP, SD m.fl. och lyssnade artigt, skrattande på rätt ställen. När de fick tillfälle att prata med legenden Bouvin hade de mycket att diskutera.

*

Vilka dras till Cui Bono och varför?

Marcus Birro läste på sin föreläsning upp en dikt som applåderades länge och innerligt av publiken; han talade om dem och för dem. Beskrivningen är så på kornet att den kanske aldrig kunnat formuleras lika väl av någon utomstående.
Jag har blivit en främling i mitt eget land. Jag hör inte hemma här. Jag förstår inte vad som driver folk längre. Jag förstår ingenting av det jag läser. Jag förstår inget av det som människor omkring mig lägger sin tid på. Jag ser teve och läser tidningar och det är som att höra och läsa om varelser från en annan planet.
Som de utstöttas klubb har Cui Bono hittills lyckats dra åt sig engagerade inom de överlappande världarna konspirationism, kvacksalveri och högerextremism. Uppenbarligen trivs många av dem i varandras sällskap. Några av dem representerar två eller tre av facken samtidigt.

Hur det hela kommer att utvecklas är en öppen fråga. Om de högerextrema och antisemitiska inslagen fortsätter att bli allt starkare kan man få svårt att dra åt sig föreläsare som inte vill synas i sådana sammanhang; eller för den delen föreläsare som inte har något emot sammanhanget men som kommer att få allt svårare att förneka kunskap om vilka de bjudits in av. I det fallet kan Cui Bono bli en högerextrem diskussionsklubb. Det kan också gå som för Vaken.se, länge den främsta samlingsplatsen för svenska konspirationister, som helt slutat med arrangemang utan nöjer sig med att verka på nätet.

En historisk parallell som blir allt tydligare är den mellan dagens konspirationistiska rörelser och den svåröverskådliga, myllrande mängd av rörelser som fanns i Tyskland för hundra år sedan, som man försökt att sammanfatta under etiketten völkisch. Dessa kunde vara sinsemellan mycket olika men kännetecknades av en orubblig tro på den egna rasens överlägsenhet, ett intresse för historia och traditioner mer inriktat på känslor än fakta, liksom ett intresse för esoteriska och ockulta ting. De organisationer som inte dog ut av naturliga skäl bedrev sina förvillade och förvillande verksamheter fram till 1930-talet, då de antingen förbjöds eller gick upp i den völkischer organisation som visade sig bli den överlägset mest framgångsrika: NSDAP.

Sedan artikeln publicerades har Cui Bono körts ut från såväl TR-huset som IOGT-NTO:s konferensanläggning Nordengården i Göteborg. För närvarande håller de sina arrangemang på Fräntorp Folkets hus.

Det kan även nämnas att Cui Bono deltog på bokmässan i Göteborg. De delade monter med mässans överlägset mest omtalade utställare: Den högerextrema tidningen Nya Tider.


2016-10-21

Charles Felix Lindbergs grav [skröna]

Uppdaterat: Sedan detta lades ut har jag fått veta mer. För fakta, se bloggposten Charles Felix Lindberg igen.

Göteborgaren Charles Felix Lindberg levde ett plikttroget och stillsamt liv. Han är idag mest känd för att ha donerat två miljoner kronor till "stadens prydande och förskönande"; till det ändamålet hade den summan sannerligen inte räckt långt idag, men två miljoner av 1909 års kronor räckte för att under 1900-talet uppföra en rad byggnader, statyer och parker.

Han har även en grav som det pratats om. Men även om bilden från Wikimedia Commons är fin så fångar den inte det mest karakteristiska.

Här är graven från andra hållet. För att komma till den får man gå genom grinden. Det finns ingen annan ingång; en inre mur skiljer graven från resten av kyrkogården.

Varför gjorde man så?

Efter att ha tagit upp den snabba och diskreta hanteringen av Lindbergs frånfälle (dödsannons dagen efter, diskret jordfästning bara några dagar senare, ingen dödsruna, intetsägande dödsorsak uppgiven) kommer Kjell Wigers till själva saken:
De som anser sig veta något – och sådana finns det alltid – vet att han tog sitt liv. Och då gällde det att begravningen skulle ske i stillhet. Ingen klockringning, inga begravningsgäster. Tidigare fanns också en bestämmelse att det som kallad självspillningar inte fick ligga i vigd jord och att dom inte fick bäras in genom porten eller grinden till kyrkogården utan skulle lyftas diskret över muren.
Det som gett näring åt självmordsryktena kring Charles Felix Lindberg har varit gravens utformning och belägenhet.
Muren på Östra kyrkogården är bruten och där finns ett staket och en grind och han har en egen ingång från Härlandavägen.
Hans grav ligger både innanför och utanför muren.
Ett sätt för stadens styrande att genom denna kompromiss tacka för de Lindbergska miljonerna till stadens förskönande?
Men inget finns belagt. Inget finns på pränt som stöder det som alla som anser sig veta något vet – detta om ett självmord.
- Kjell Wigers: Lika hemlig efter 101 år, GT 5 augusti 2010

Vilket man väl bara kan kommentera med att det är svårt att föreställa sig hur sådana belägg skulle kunna se ut. Givet de dokumenterade omständigheterna förefaller den nämnda hypotesen onekligen sannolik, för att uttrycka det försiktigt.

Fast den finaste biten i Wigers redan fina text är denna:
En gång gick jag förbi en skolklass och en lärare sa till sina barn att den där mannen var den förste som flög ensam över Atlanten.
Som sagt: Sedan detta lades ut har jag fått veta mer. För fakta, se bloggposten Charles Felix Lindberg igen.

2016-05-15

Wikipedia fyller 15

Nu i maj 2016 har Wikipedia funnits 15 år på svenska. Det firar vi 15 maj i Göteborgs litteraturhus, med tillbakablickar, spådomar, diskussioner, presentationer, skrivstuga… och tårta! Alla är välkomna! :-)
- Facebook: Wikipedia 15 år på svenska

Engelska Wikipedia startade i januari 2001 och svenska bara några månader senare. Om dess historia, nuläge och framtid kommer jag och några andra förmågor att diskutera. Fri entré och gratis mat så det är bara att dyka upp. Litteraturhuset nära Järntorget Göteborg, kl 13-17.

2015-09-03

Hisingens flyghamn

Göteborgs stora flygplats är ju Landvetter, invigd 1977 (den anrika Säve flygplats, öppnad ödesåret 1940, används sedan tidigare i år inte alls för reguljärt flyg). Landvetter ersatte Torslanda flygfält, som öppnats 1923.

Inte ens då såg den riktigt ut som på det Förslag till flyghamn för Göteborg i Torslanda å Hisingen vi har här, daterat den 1 november 1921. Finns på Göteborgs stads förträffliga samling med historiska kartor.

"Förtöjningsmast för luftskepp" var riktigt modernt och rätt vid den här tiden. Jag vet inte när den planen kasserades.

"Startplats för landmaskiner": Ja, det är helt enkelt flygplan som startar och landar på marken. De jättelånga jätteraka landningsbanor som vi vant oss vid att se på flygplatser lyser här med sin frånvaro.

Notera ångbåtsbryggan intill. Det var en pulsåder, minst lika viktig som vägförbindelsen. Notera även "Motorbåtshamn", alltså ej avsedd för seglande fartyg.

Knappt synligt ens på stora kartbilden ovan är "Flygtelegraf", i gyttret i mitten. Jag vet inte vad det är för skillnad på en sådan och en vanlig telegraf, som också är angiven.

En del av resultatet (från Wikipedia: Torslanda flygfält). Ingen förtöjningsmast, men däremot en sjöflygplats. Det som idag är ett specialplan för vissa nischer var länge ett enkelt sätt att förbinda städer utan flygplatser men med tillgång till lämpliga vattenytor. När flygplatser omsider började byggas i stor skala så försvann sjöflygplanen efter hand.

Utöver flyghamnen som kom och gick har det hänt en hel del i trakten sedan dess. Framför allt det biltillverkande dotterbolag till kullagerfabriken i Gamlestaden som bildades fem år senare och numer tar upp en massa plats i just Torslanda, men även en hel del annan verksamhet, mer eller mindre relaterad till Volvo, Göteborgs hamn och allt vad det är. Fast att det hänt så mycket med själva skärgårdsgeografin som det tydligt framgår på jämförelsebilden, det hade jag inte trott. Även med beaktandet av "nuvarande strandlinje" inritad 1921.

2015-05-24

Biometri

Mer reklam... Måndag (imorgon) kväll blir det en föreläsning om biometri, det vill säga de tekniker som används för att identifiera oss genom våra fingeravtryck, ögon, röster, eller andra kännetecken. Eric Setterberg berättar om ett fält som jag i princip inte kan ett dugg om, och från den nivån kan det ju bara bli bättre.

Dag & tid: Måndag 25 maj kl 19
Plats: Haket, Masthuggstorget, Göteborg
Arr: VoF Göteborg
Evenemanget på Facebook