En vit tiger

Breeding practices that increase the physical expression of single rare alleles (i.e., rare genetic traits) through intentional inbreeding, for example intentional breeding to achieve rare color-morphs such as white tigers, deer, and alligators, has been clearly linked with various abnormal, debilitating, and, at times, lethal, external and internal conditions and characteristics, which are outlined in this paper.

- Big Cat Rescue: AZA Says No More White Tigers or White Lions

Den sista vilda vita tigern sköts 1958. Sedan dess har man avlat på de få vita tigrar som då och då fötts. De är eftertraktade rariteter, från Eskilstuna till Las Vegas, och efterfrågan har varit större än vad genpoolen tålt. Resultatet är att vita tigrar ofta är defekta. Därav restriktioner som den ovan från juli 2011 (AZA = Association of Zoos & Aquariums), eller han som jämförde dem med tvåhövdade kalvar; kuriösa missfoster som inte hör hemma på något seriöst zoo.

Det är denna uppfattning som här tillbakavisas: vitheten i sig är ingen defekt.

Our results identify the basis of the longstanding white tiger mystery as the same gene underlying color variation in human, horse, and chicken and highlight its significance as part of the species’ natural polymorphism that is viable in the wild.

- Xu et al (hela 18 namn), The Genetic Basis of White Tigers, Current Biology vol 23 nr 11 (23 maj 2013)

Vilda vita tigrar har funnits länge (första kända belägg från 1500-talet) och alltid varit eftertraktade; idag för shower och djurparker, förr som jaktbyten. Det faktum att tigrarna som fälldes var vuxna friska djur indikerar att de inte var mindre livsdugliga. De verkar ha varit en variation bland flera, lika naturlig (om än betydligt sällsyntare) än några gul-orangea tigrar. Om man någonsin kommer att få fram en genetiskt frisk population med vita tigrar är en annan fråga.


Science Daily: White Tiger Mystery Solved: Coat Color Produced by Single Change in Pigment Gene, 23 maj 2013

Tanten som slog nazisten

Lilla torget i Växjö, den 13 april 1985: Nordiska rikspartiet försöker demonstrera. Hans Runesson tog vad som ovanligt välförtjänt skulle bli årets bild.

Bilden blev genast en modern ikon. Föga förvånande uppstod snart en mytbildning kring såväl mannen med fanan som framför allt kvinnan med handväskan. Enligt de mest vildvuxna ryktena jag hittar så här i hastigheten hade hon själv suttit i koncentrationsläger under kriget, blev åtalad och fälld för att ha dängt till skinnskallen, och begick därefter självmord genom att hoppa från stadens vattentorn. Inget av detta stämmer. [Uppdaterat Det sistnämnda har tydligen bekräftats.]

Den modiga tanten blev ett samtalsämne i hela landet. Hans Runesson och reportern letade hela nästa dag innan de hittade henne."Hon var blyg över all uppståndelse som bilden orsakat. Det kändes stort att få träffa henne och prata lite. Hon visade verkligen vad hon tyckte och gjorde det ingen annan vågade. Hon hade inga vapen, bara sin handväska", säger han.
Kvinnan hade sina rötter i Polen och var smärtsamt medveten om vad nazismens frammarsch åstadkommit i hemlandet under andra världskriget. Hennes familj hade drabbats hårt, bland annat hade modern hamnat i koncentrationsläger, och mardrömmen gjorde sig påmind när demonstranterna sammanbitet trampade fram i den annars så stillsamma småländska staden.

- Fatima Bremmer och Magnus Wennman, De sista tanterna (Forum 2011), s 96-97

Nazisten har jag hittat mindre säkra uppgifter om. Det sägs att han senare skulle ha dömts för i synnerhet ett grovt mord; om det nu är samme person. (Man kan tänka sig att NRP-folket inte känt sig motiverade att peka ut han från väsk-bilden.)

Nordiska rikspartiet grundades redan 1956, riktigt länge sedan med nynazist-mått, av Göran Assar Oredsson (hans fru Vera hade tidigare varit gift med Sven-Olov Lindholm). Göran lade ner partiet 2009 - hur många som nu berördes - på grund av såväl sjukdom (han dog året därpå) som ett nationalistiskt stjärnskott som drog åt sig pengar, anhängare och uppmärksamhet:

Redan efter 2006 års val och Sverigedemokraternas valframgångar ville jag att NRP skulle upphöra och kunde för framtiden utröna den ojämna kamp NRP skulle få utkämpa i jämförelse med de resurser till miljonbelopp som nu skulle stå till SD:s förfogande.

- Göran A. Oredsson i ett brev till tidningen Expo



Tack till Philip Wildenstam som letade reda på Bremmer & Wennman. Liksom de som kommit med kompletteringar och korrigeringar i kommentarerna.

Lördagsfråga 271: Ni

1. Den onde trollisen Thulsa Doom har just blivit barbarhuvad (ha ha!). I kommentarerna till Lördagsfråga 257 nämnde frågeknäckare Pölsa Dum att han hämtat sitt alias från MAD-versionen av Conan.
2. Lasse Villén i SR P1:s Naturmorgon. En helt annan Lasse än den som frekventerar denna blogg.
3. Ole Bull, norsk spelman som blev världsberömd och faktiskt grundade en koloni i USA. ("After living for a while in Germany, where he pretended to study law" - fin formulering ur hans artikel på engelska Wikipedia.)
4. Linda Blair som vi inte alls minns henne ur Exorcisten (1973), innan demonen Pazuzu började bete sig.

Pölsa Dum var den förste som kände igen sig i denna lördagsfråga, som måhända passerade en gräns för hur obskyra frågorna egentligen får vara.

Islams Godot

De flesta muslimer är sunnimuslimer, näst flest shiamuslimer. (Ungefärliga siffror är vad man får nöja sig med i sammanhanget.) De flesta shiamuslimer är så kallade tolvshiiter. Det är alltså ingen liten obskyr sekt som ska beskrivas här.

Namnet kommer från en av de centrala teserna, om de tolv imamerna. Sedan Muhammed dött är imamen Guds representant på jorden. Han är ingen profet men väl ofelbar (ifall konceptet känns igen). Den förste imamen var Muhammeds kusin Ali, och sedan följer de en efter en, med viktiga gärningar, dödsår och annat utsatt; fram till den tolfte.

För den tolfte, nuvarande och siste imamen, Muhammad al-Mahdi al-Muntazar, född ca 869 e.Kr., dog aldrig. Vid fem års ålder dog hans far, varvid imam-värdigheten gick i arv. Vad som sedan hände finns det olika berättelser om men poängen är att barnet inte dog eller så utan försvann. Och än idag, just i detta nu, lever al-Mahdi fortfarande i det fördolda, enligt de som känner till saken. Vid tidernas slut kommer han att komma tillbaka tillsammans med Jesus (som ju är nog så helig även inom islam) och ställa saker och ting till rätta.

Som sagt: Det är ingen liten obskyr sekt som håller detta för sant utan åtskilliga miljoner muslimer.


Mosken Jamkaran utanför Qom, Iran. I trakten utpekad som platsen där Mahdin ska dyka upp. En av sponsorerna är presidenten, Mahmoud Ahmadinejad.

Den som väntar på en mahdi behöver dock inte vänta länge. Det dyker ideligen upp personer som säger sig vara högst densamme. Eftersom påståendet är kriminellt så sitter det just nu 3000 Mahdi-pretendenter i fängelse bara i Iran. Det vore intressant att få reda på dels hur polisen testar deras påståenden, dels om det finns några rutiner för den dag som den äkte framträder.



The Economist: You're a fake, 27 april 2013

Lördagsfråga 271

Hur vi påverkas av månen

"Mångalenskap" - lunacy, lunatique, maanziekte och allt vad det kallats - är en idé som funnits länge i flera kulturer: Att vi påverkas av månen, fullmånen närmare bestämt, som gör oss galna, till varulvar, eller åtminstone stör vår sömn.

Gammal visdom. Är den sann? Den fick ett uppsving 1978 med Arnold Liebers The Lunar Effect (senare utgiven som How the Moon Affects You) där han fann att brottsstatistik med mera stödde idén. Andra som gått igenom data ordentligt har inte funnit något samband.

Den intressantaste förklaringen jag hört är att fenomenet inte finns idag, men har funnits. Innan det elektriska ljuset började illuminera såväl interiört som exteriört så berodde människornas dygnsrytm i mycket högre grad på det naturliga ljuset. Man gick i stort sett upp med solen och ner med den; sommartid var arbetsdagarna väldigt mycket längre än vintertid. Och när man då och då fick extra belysning i form av månsken så utnyttjades det, därav begrepp som skördemåne. När dygnsrytmen stördes så stördes även människorna; en lätt psykisk obalans kunde övergå till svårare former.



Hypotesen lades fram av psykologen Charles Raison (ett namn man minns), här intervjuad av Rasmus Åkerblom i det excellenta mytknäckarprogrammet Fullmåne. Även James Randi, som intervjuades tidigare i programmet, gillar förklaringen som han inte tänkt på tidigare. Programmet är väl värt att ses i sin helhet, inte minst för de säkert annars omdömesgilla yrkesmänniskorna som hävdar att fullmånen märks i deras arbete som poliser, barnmorskor eller vad det är - vidskeplighet finns överallt.

Om tidvattnet: I sammanhanget nämns ofta detta fenomen. Månen kan ju lyfta upp och pressa ner miljarder ton vatten, och människor består till största delen av vatten, varav följer att vi påverkas av månen? Nej, naturligtvis inte. 1) Tidvattnen har inte med månens fas att göra. 2) Tidvatteneffekten påverkar himlakroppars form och ingenting annat; om haven varit fyllda med ammoniak eller sirap hade vi sett samma sak. 3) För övrigt är jordens tidvatteneffekt på månen långt kraftigare än den omvända... n) Finns det någon gräns för hur fåniga idéer man ska bemöta?

Just när detta skrivs cirkulerar en nyhet om att åtminstone en svagare variant av den gamla kunskapen skulle vara sann: Dålig sömn kan skyllas på fullmåne (SvD). Nu vetenskapligt prövat och bevisat! Eller?

Bortsett från att det inte är mer nyhet än att undersökningen rapporterades på förhand 2007 (tack till Kjell Häglund som hade reda på detta) så är studien till att börja med inte stor. Trettiotre personer ingick (17 på 20-31 år, 16 på 57-74, alla fullt friska). Skillnaderna var små och varierande, under fullmåne somnade man i genomsnitt fem minuter senare och fick 20 minuter mindre sömn.

Detta kan mycket väl vara god forskning (jag har inte läst studien i original och är inte säker på att jag skulle bli så värst mycket klokare). Men, som man brukar säga, mer forskning behövs. För att komma närmare ett svar får man göra betydligt större studier, som man från början utformat för att ge svar på just denna fråga. För undersökningen 2000-2003 gick inte ut på att ta reda på om månens faser påverkade sömnen. Det var först i efterhand som Cajochen kom på att leta i sina data efter perioder på 29,5 dygn.


Doubtful News: Full moon study fulfills expectations so TIME jumps on it, 25 juli 2013
The Skeptic's Dictionary: full moon and lunar effects
Charles L. Raison, Haven M. Klein och Morgan Steckler, The moon and madness reconsidered (Journal of Affective Disorders april 1999)
Cajochen et al, Evidence that the Lunar Cycle Influences Human Sleep (Current Biology 25 juli 2013)

Kan du se med fingrarna?

Detta test har utformats av dr Gregory Razran för att ge våra läsare chansen att själva upptäcka ifall de har fallenhet för DOP. För att göra testet så rättvisande som möjligt har vi använt särskild tryckfärg. 

Sedan du fått en ordentlig bindel för ögonen försöker du först känna skillnaden mellan den röda [som digitaliserat blev mörkorange] och den blå fyrkanten. Låt någon hålla din hand mot den röda. Gnugga de mellersta fingrarna lätt mot den i en hel minut, koncentrera dig på vad du känner. Gör om det med den blå. Gör det sedan omväxlande med den ena och den andra. Enligt sovjetiska forskare kan även en talangfull person behöva flera halvtimmes-sittningar för att lära sig känna skillnaden mellan de två färgerna. 

Om du lyckas någorlunda kan du utöka försöket med den orangea fyrkanten, och sedan med de övriga figurerna, där du försöker att känna såväl färger som konturer med fingertopparna.

- "Seeing color with the fingers", Life, 12 juni 1964

DOP står för dermo-optisk perception: förmågan att se med huden. I Sovjet demonstrerade flera hur de kunde "känna" färger och rentav läsa text med fingrar och armbågar. De möttes av såväl förutsägbar skepticism som, vilket är nog så intressant, entusiasm.

Framåt 1970-talet kom det hela att utvecklas till vad som kallats psi-kapplöpningen: uppfattningen att kommunistländerna satsade stort på mestadels hemlig parapsykologisk forskning, att de kommit riktigt långt och kunde göra saker som man knappt kunde drömma om i väst, och att det snart skulle komma ett genombrott à la Sputnik eller Gagarin. Det givna motmedlet för USA var att satsa ännu mer på parapsykologisk forskning. Det mest kända exemplet heter Stargate, där statliga och militära myndigheter lät folk lägga tarot, stirra på getter och andra allvarligt menade dumheter.

Hur prioriterad var då parapsykologi i Sovjet? Var måhända psi-kapplöpningen en myt? (Inte sett till metoder eller resultat utan de resurser som man lade ner på det hela.)

Kan man bli kär i ett typsnitt?

Att döma av denna annons från 1970 för standardverket i genren så verkar det inte ha varit så. Hur mycket är 13 miljoner rubel? Jämför med en hittad uppgift om att Sputnik 2 tolv år tidigare kostade 15 miljoner rubel. Det är mycket för ett civilt forskningsprojekt, inte mycket för en förstklassig PR-uppvisning under det kalla kriget. Militära projekt gick förvisso på betydligt större summor. Om man i Sovjet tagit parapsykologin på det allvar som man här vill ge intryck av så skulle man få ha lagt till ett par nollor. (Huruvida uppgiften är korrekt är en helt annan fråga; det jag är intresserad av här är det intryck man ville ge och som läsarna fick.)

Och här kan ni se författarna till Psychic Discoveries Behind the Iron Curtain: Sheila Ostrander och Lynn Schroeder.



Bland annat visar de upp en svartvit filmsnutt där Nina Kulagina demonstrerar sina föregivet telekinesiska krafter. Flera av er har sett den förut. Det här var första gången den visades, inte som slitet exempel på tricksande utan ett värdefullt utsmugglat prov på den avancerade mystiska forskningen i Sovjet.

Programledaren och mentalisten Kreskin (artistnamn) inleder och avslutar med egna trick. Vad han inte gör är att analysera Kulaginas demonstration som vore den en illusion.

Hemliga signaler till fienden

Explaining the significance of the photographs made by his aerial observers, Colonel Reeves said that the enemy markers were invisible from the ground. Woven ingeniously into natural topographical points of the countryside, however, they stood out clearly to the airplane observers as perfect arrows and pointers – aimed directly at strategic points of our aviation production and combat program.

- New York Times, 10 augusti 1942

Det man upptäckt i östra USA, mitt under brinnande krig, var markeringar av olika slag. Från marken såg de inte ut som någonting alls. Sedda från luften utgjorde de symboler som tycktes ge militär information; de hade alltså utformats för att underlätta för fiendens bombplan. Här är exemplen som släpptes:

"Femte kolonnen visar vägen" – en pil av oplöjd jord i ett i övrigt plöjt fält visar vägen mot en flygplansfabrik.

Tomma säckar har lagts ut till en 9:a (6:a?) vars "svans" pekar mot en stor flygplansfabrik.

Ett röjt och uppfräst V en bit från en liten väg blir till en pil som pekar mot ett militärt flygfält.

Disclosure of such fifth-column duplicity so close to home is expected to sharpen the realization of Americans, who have read of treacherous farmland arrows pointing the way to Nazi bombers over Europe and to the Japanese over Hawaii, that it can happen here also, one official said.

Vad var det för markeringar som observerats i Europa och vid Pearl Harbor? Dem hör jag gärna mer om. Förekom sådant även när de allierade började göra allt tätare visiter i det stortyska luftrummet? Om de nu alls förekom; kanske var de lika mycket hjärnspöken som "anvisningarna" ovan.

På tidningen Washington Star var man, ehuru givetvis goda patrioter, även nyfikna nog att ställa lite frågor och dubbelkolla. De upptäckte snart att historien inte var ny. Den hade cirkulerat flera månader tidigare, utan bilder eftersom militären just då höll på att granska dem. Men bilderna hade släppts sedan de konstaterats sakna militärt värde. Exempelvis bild #1 utgjorde ett experiment för att studera jorderosion, utfört under jordbruksdepartementets överinseende.

Ytterligare en intressant detalj är att pressofficeren förklarade att han ju fått klartecken från krigsdepartementets informationsavdelning? Jo, men de hade bara undersökt pressmeddelandet ur censur-synpunkt. Inte om det var sant.

Should the story prove untrue, it was unofficially emphasized in Army circle, it will have been the first time in the long history of the War Department's public relations activities that the public has been misled by an official release.

- New York Times, 12 augusti 1942

I övrigt kan denna historia jämföras med folk som letar pyramider eller kanaler på Mars, ley lines, inbillade fornminnen på Google Earth (förvisso har man även hittat äkta varor!) och över huvud taget allt som kan se "spännande" ut innan man kontrollerat med verkligheten.

Källa: Museum of Hoaxes, The Nazi Air Marker Hoax (visserligen ingen bluff utan missförstånd)

Shakebao igen

Apkungen Sun Wukong i en förträfflig tecknad film från 1965 som gått i svensk tv några gånger.

Någon som minns den egendomliga historien om Shakebao? Kinesiska media berättade om en stad i norra Sverige som var befolkad av idel kvinnor etc.

Faktoider: Shakebao, Sverige (de flesta länkarna verkar ha lagt av sedan 2009)

Vad jag inte kände till då var hur liknande amazon-teman då och då förekommer i kinesiska traditioner. Som till exempel i den omtyckta Färden till Västern, där huvudpersonerna på långresa (en av dem är apkungen) bland många andra äventyr kommer till ett rike där enbart kvinnor bor.

Därmed inte sagt att nyhetsmakarna inspirerats av sagan från 1500-talet, men lite intressant att känna till tycker jag ändå att det var.

Lördagsfråga 270: Monty Python

1. Sicilien 1943: Hitom pansargeneral Patton ser vi fältmarskalk Bernard Montgomery, allmänt kallad Monty.
2. Pietro Francavillas staty av Apollo sedan denne skjutit ihjäl monstret Python. (Händelsen har tolkats som liknelse för hur solens strålar driver bort träskdimmor.)
3. Denna bild av Hermann Göring upptäcktes helt nyligen. Göring var den ende nazist-höjdaren med rejäl militär bakgrund; under första världskriget sköt han ner 22 fiendeplan och var den siste befälhavaren för Jagdgeschwader 1, von Richthofens "flygande cirkus". (Vars namn f.ö. har en helt annan härledning än jag trodde.)
4. En detalj ur tavlan Allegori för Venus triumf av Agnolo Bronzoni. En annan detalj ur tavlan har ni garanterat sett många gånger, då Cupidos fot återanvändes av Terry Gilliam.

Ergo, Monty Pythons Flygande Cirkus. Den satte OB på en halvtimme lite drygt.

Strindberg ser saker

När Jupiters andar besöka jordens människor uppenbara de sig sålunda: den ena är en gammal man med vitt ansikte. [Denna såg jag i Hotel Orfila bildad av min huvudkudde och liknande ett skulpturverk av Michel Angelo, så levande att jag visade den för Målaren Herrman som såg den och ville teckna.]

- August Strindberg, Ockulta dagboken 21 mars 1897 (s 47)

Strindberg var lika mycket geni som tok. Till exempel verkar han ha varit av åsikten att slumpen praktiskt taget inte fanns. Det är fullt möjligt att han formulerade en sådan åsikt någonstans; han skrev obegripligt mycket.

I Ockulta dagboken samlade han tecknen från "makterna", och de är inte få: Grenar formade som grekiska bokstäver eller runor, upphittade spelkort (märkvärdigt många, vad det nu kan betyda), fläckar på en sten, uppseväckande former i valnötter, fragment från söndriga tidningar med avslöjande budskap, observationer av djur, växter, moln eller vad som helst, världshändelser (jordbävningar, bränder, revolutioner...), "personer som hosta eller vissla när de möta mig på gatan", märkliga dofter...

På det hela taget hade August Strindberg trivts som fisken i vattnet på internet. Han hade skaffat sig minst en blogg, konton på Flashback och Twitter, hela kittet, och sedan berättat om järtecken, konspirationer och alkemiska försök, läxat upp gudlösa, borgare och överklass, trollat bland tidningskommentarer, och så vidare.

Därmed inte sagt att alla som beter sig så är genier. Det är möjligt att det finns någon av Strindbergs halt bland dem; det är åtminstone inte omöjligt.


Inspirationen till denna bloggpost från The Skeptic's Dictionary: apophenia som är en beteckning på det som Strindberg led av -- eller åtminstone hade. Den som ser samband som inte finns menar sig naturligtvis vara begåvad med klarsyn och ingenting annat.

Mer Strindbergska tokerier på Faktoid-bloggen: Strindberg som astronom, När Kinnekulle var en pyramid, Om energi och andlighet

Om en härlig passus vari han beskriver den heliga nattvarden som ett "oförskämt bedrägeri": Hädelse 1884

Lördagsfråga 270

Den serbiska pyramiden

Siljak, Rtanj (1565 m)

Rtanj är ett bergsmassiv i Serbien. Dess högsta topp Siljak har som synes en påfallande pyramidal form. Åtminstone från vissa håll är den nog så anmärkningsvärd som berget Visocica i Bosnien, som gjorts berömt av Den galne bosniern på Linnéuniversitetet (dit Semir Osmanagic verkligen bjöds in, på fullt allvar).

Varför har Siljak inte blivit en lika stor kändis? Har det saknats någon förkämpe, med lagom mått karisma, munläder och pengar? Beror det på att det ligger mer avsides? Eller vad är problemet?

Osmanagic, som alltså kommer från Bosnien, verkar skeptisk till att Siljak skulle kunna vara en av människor uppförd eller ens formad pyramid: "In terms of construction materials on the Rtanj absent. This is a limestone massive, with occasional layers of dolomite, clay and sandstone. There is no visible anthropogenic activities." [länk] För vad det är värt; när riktiga geologer sagt motsvarande saker om hans älskade "solpyramid" så har de inte varit vatten värda.

Osmanagic kommer att delta i "Rtanj Experiment" nu i augusti: The International Scientific Research Conference, Rtanj - Serbian Pyramid Complex. Talarlistan kanske innehåller några intressanta namn.

Kanske dennna konferens kommer att få världens ögon att öppnas för underverket?

Här är en som åtminstone försökt att lansera pyramiden Rtanj: Piramida Rtanj (serbiska). I den senaste bloggposten från 2009 konstaterar han att man på det enda övernattningsstället i trakten är uselt uppdaterade beträffande berget som samlingsplats för flygande tefat, uppfört av en uråldrig civilisation, med ett slott av guld inuti, och allt vad det är.

En sida vars namn helt säkert betyder något annat än det jag tänker på: Duh Rtnja

Bloggen Rtanj Pyramid ser någorlunda proffsig ut. Innehållet ...Vad ska man säga om innehållet?

Long ago Arthur Clark [sic] has written that Rtanj is not a mountain, but a pyramid that hides under it. An oldest creation of the human civilization. Fact is that Rtanj is full of mystics, that strange things happening there. Rtanj, as the largest pyramid in the world with its 1565 m above sea level, is located in eastern Serbia. As the only three-sided pyramid in the world, it has the complex task of absorbing cosmic and the other energies, and their amplification in space around it. It is one giant orgone generator which provides conditions for life.

- Rtanj pyramid and origins of modern civilization

En tresidig pyramid låter sannerligen som en sensation. Och mer slagkraftigt än "världens största tetra".

Men varför inte? Det har ju gått någorlunda i Bosnien.

N-strålarna

I Vetenskapsakademien meddelades i går, att fysikerna Charpentier och Blondlot vid universitetet i Nancy konstaterat, att menniskokroppen utsänder ljusstrålar liksom radium.

- Östgötaposten, 18 december 1903

N-strålarna är en klassisk episod: Den etablerade, respekterade och erkänt klipske professor Blondlot upptäcker en ny sorts strålning som vi idag vet var inbillning. Men det tog ett och ett halvt år innan man slutgiltigt kom fram till denna slutsats (inte Blondlot som framhärdade livet ut).

Hur gick det till? Var forskarna för 110 år sedan så lättlurade stackare?

Om man säger som så: Den genomsnittlige naturvetenskaplige forskaren var knappast av märkbart sämre virke än kollegerna idag. En mängd forskare upprepade Blondlots försök, och för den som inte märkte något utslag var det inte självklart var problemet låg.

Det ska påpekas att mätningarna inte går att jämföra med dagens. Istället för mekaniska kalibrerade instrument med en ofattbar noggrannhet så använde man sina egna ögon. Man satt i kolmörker och tittade på en liten fluorescerande skärm i väntan på svaga, svaga ljusglimtar. Metoden inbjuder till misstag. Det hade varit intressant att göra likadana försök idag, och se hur många som klarar av att skilja på faktiska och inbillade observationer.

Har vi lärt oss något av N-strålarna? James Randi har sagt följande:

...science does not always learn from these mistakes. Visiting Nancy recently [1992] and speaking on the subject of pseudoscience, I discussed this example and though I was in the city that gave the name to N-rays, no one in the audience had ever heard of them, or of Blondlot, not even the professors from the University of Nancy!

Detta har Robert Todd Carroll kommenterat som följer:

The fact that Blondlot is not remembered at Nancy ought to be taken as a sign that science does learn from its mistakes. The fact that Blondlot is not considered a prophet in his homeland is a healthy sign that although scientists often make errors, even big ones, other scientists will uncover the errors and get science back on the right path to understanding nature. Those who think that science should be infallible do not understand the nature of science.

- The Skeptic's Dictionary: Blondlot and N-rays

Här håller jag inte med Carroll. (Bortsett från att den sista meningen är såväl halmgubbe som non sequitur.) Vetenskap är att hålla reda på såväl det som är rätt som det som är fel. Det är ju det sistnämnda som kännetecknar hela den här skeptiska rörelsen, att man utöver verkliga rön håller koll på ovetenskap av alla de slag. Där är Carrolls egen The Skeptic's Dictionary en förträfflig resurs.


Det givna litteraturtipset här är min egen Blindspår (Leopard 2012), där N-strålarna får ett eget kapitel.

Darwin experimenterar

Again, I can show that the carcasses of birds, when floating on the sea, sometimes escape being immediately devoured; and many kinds of seeds in the crops of floating birds long retain their vitality: peas and vetches, for instance, are killed by even a few days' immersion in sea-water; but some taken out of the crop of a pigeon, which had floated on artificial sea-water for 30 days, to my surprise nearly all germinated.

- Charles Darwin, On the Origin of Species (1872), kap XII

Darwin var sannerligen inte (bara) en skrivbordsmänniska. Här och där i hans verk får man glimtar av experiment som kunde vara nog så stort upplagda. Bara i detta kapitel, där han funderar på hur arter kan spridas, nämns undersökningar av frön och frukter av alla de slag som fått ligga i vatten kortare eller längre perioder. "Till min förvåning upptäckte jag att av 87 sorter grodde 64 efter 28 dagar i vattnet, och några klarade sig efter 137 dagar." Ännu ett experiment gick ut på att peta ner fröer i döda fiskar som gavs åt fåglar, i vars spillning han sedan letade rätt på fröerna för att se om de kunde fås att gro. Sålunda kunde han konstatera att växter kan spridas av såväl sjö- och havsvatten som levande och döda fåglar.

Icke att förglömma hans roll som mannen som skriker åt maskar:

Worms do not possess any sense of hearing. They took not the least notice of the shrill notes from a metal whistle, which was repeatedly sounded near them; nor did they of the deepest and loudest tones of a bassoon. They were indifferent to shouts, if care was taken that the breath did not strike them. When placed on a table close to the keys of a piano, which was played as loudly as possible, they remained perfectly quiet.

- Charles Darwin, The Formation of Vegetable Mould Through the Action of Worms (1881)

Att roligen sofwa 1642

Sättet till att roligen [lugnt] sofwa förmäles uti denna Regla på fyrahanda maneer:

1. Att man skall ligga högt med Huvudet.
2. Man måste sig väl med Kläder betäcka för den kalla Luft.
3. Man må sina Leder ej för mycket utsträcka.
4. Att man ej länge skall sova på Ryggen.

- Andreas Sparman, Sundhetzens Spegel (1642), s 302 (lätt justerad stavning)

Bland allt annat som det gått mode i genom åren så hittar vi även detta: Att sova sittande. Att man åtminstone sov ganska högt har verkligen förekommit, och de korta sängarna har fått och får många att tro att våra förfäder var betydligt kortare än vi. (Dels har det varierat, dels talar vi om mindre skillnader än man kan tro.) I vilken mån fackkunskapens rekommendationer, som här från drottning Kristinas livmedikus, spelade in vet jag inte. Det kan ju även ha varit för att spara värme, plats, eller för att man helt enkelt tyckte att det var bekvämt. Kanske brydde sig 1600-talsmänniskan varken mer eller mindre än vi om experternas råd.

För övrigt ska man, åter enligt Sparman, mestadels ligga högt för att 1) magsäckens innehåll inte ska rinna ner i huvudet och 2) organen under magsäcken ska slippa trycket från magsäcken. Texten är inte helt glasklar och bifogas därför ifall någon vill kontrollera.

Följande tips för den sömnlöse var så fina att jag delar med mig av dem med:

Där också händer att någon lägger sig i rättan tid till sömn, och dock därtill ej kan komma; han måste tillse genom vad medel han därtill komma kan. Kastar en sig ifrån det ena rummet till det andra [dvs i sängen...] så är det bäst att han stiger upp ur sängen och spatserar en stund [här ev. timme] eller två av och till, så att kroppen bättre kan mödder [trött] bliva. Är någon melankolisk tanka som inom kval måste man binda [tvinga] till att stå den ut, taga sig en luta eller annat instrument, varmed hans svårmodiga tankar förtagas kunna, och sedan när man går till sängs väl täppa fönstren igen så att månens ljus sömnen icke förtaga kan.

Lördagsfråga 269: Humoralt

1. Leonardos självporträtt i rödkrita eller sanguigna.
2. Lars von Triers Melancholia.
3. Fröken Fleggmans mustasch har väl alla sett.
4. Cholera, tavla från 1866.

Etymologierna varierar men går alla tillbaka till sangviniskt blod, melankolisk svart galla, flegmatiskt slem och kolerisk gul galla, som i den gamla humoralpatologin. Ännu en Ole Bull-fråga!

Woo-woo-parken

Ett nöjesfält med von Däniken som tema. Låter inte det som en briljant idé?

Temat är utställningar och shower om märkliga företeelser och Erich von Dänikens än märkligare förklaringar till dem. Från huvudbyggnaden i mitten kommer man till avdelningar med olika inriktningar.

Vimana beskriver jag närmare i bloggposten Krishna i ett tefat. De är sagofarkoster som folk som von Däniken fått för sig varit på riktigt: "De gamla indiernas rymdfärjor."

Orient är Den Stora Pyramiden och dess påstådda mysterier.

Maya beskriver Mayaindianerna och deras fantastiska kalender. Ifall någon minns den.

MegaStones går ut på att megalit-monument som Stonehenge, "översteprästernas tidsmaskin?", uppförts av utomjordingar eller medelst utomjordisk teknik.

Contact beskriver så kallade cargo cults. De mest kända fallen är infödingar i Stilla havet som gav en sorts gudastatus åt amerikaner och/eller japaner på tillfälligt besök under kriget, och som när dessa drog vidare försökte få dem att komma tillbaka genom att härma deras ceremonier, bygga flygplan av trägrenar och så vidare. Byt ut infödingarna mot mänskligheten och militärerna mot utomjordingar så har ni poängen: våra religioner är följden av utomjordiska besök.

Nazca är den peruanska öknen med jättelika "teckningar", vars streck von Däniken associerat med landningsbanor. I denna utställning beskrivs alltså öknen som full med flygfält för flygande tefat.

Challenge handlar om verklig rymdforskning, måhända med en viss vinkling: "Är vi ensamma i universum?"

Pseudoparken har en signaturmelodi, skriven av von D

Dessutom finns här några andra attraktioner: Färd med flyg respektive ubåt (sitta inuti modell och titta ut på dataanimerad film), guldvaskning, livs levande lamadjur och kameler, en utställning av meteoriter och en reklamfilm för Berner Oberland i Schweiz där vi befinner oss. Och så kan man givetvis köpa von Dänikens böcker, filmer och relaterade pryttlar.

Denna uppräkning har jag satt ihop från bl.a. de länkade Wikipedia-artiklarna. Det är inte helt lätt att föreställa sig hur en dag på Dänikens woo-woo-park kan te sig, vilka andelar nöje, kitsch, knäppa idéer och storhetsvansinne. Men parken som öppnade 2003 stängde redan 2006. Anledningen verkar inte ha varit allmänt utbrett förnuft så mycket som amatörmässig ledning. Till exempel så verkar utställningarna ha varit desamma år efter år.

Already now, negotiations have commenced to design and built similar parks in North America, Thailand, Singapore and the United Arab Emirates.

- När det begav sig; från den numera insomnade sidan www.evdaniken.com

Å andra sidan finns själva parken kvar, nu som "jungfruparken". Hur mycket av EvD:s ande som fortfarande vilar över den verkar oklart. Mycket av interiör och shower förefaller intakta.


Wikipedia (eng.): Jungfrau Park
Wikipedia (ty.): Jungfraupark
www.jungfraupark.ch

Lördagsfråga 269

Nordamerika 1846

Adolf Stieler, Atlas öfver alla verldens delar enligt dess nuvarande tillstånd (1846)

Det geografiska namngivandet i Nordamerika gick inte alltid i raka linjer. På denna karta (klicka för (lite mer) läsbar version) återfinns välkända namn intill sådana som ersatts för länge sedan. Några namn är så utgånga att jag inte ens hittar några spår av dem.

Kanada var länge ett område i Nya Frankrike. De kom senare att delas upp i de engelska kolonierna Övre och Nedre Kanada, för att återförenas 1841; kartan reflekterar alltså inte riktigt deras "nuvarande tillstånd". När konfederationen bildades 1867 fick hela landet namnet.

Cabotia hittar jag inte mycket om, mer än att det användes som namn. Hudsonia, inskrivet med största stilen över ett väldigt område, verkar så bortglömt att jag undrar om det använts alls. Östra Main eller Eastmain är åtminstone idag inget område utan en indiankommun på östra stranden av Hudson Bay (befolkningen 2011 uppgick till noll invånare, enligt WP).

På västkusten återfinns Nya Hanover som senare fick heta New Caledonia (Skottland). Lite längre söderut ligger Nya Albion (gammalt namn på Storbritannien, dvs England, Skottland och Wales). Namnet myntades av Francis Drake men exakt vad som avsågs har aldrig klarlagts; området fick mycket olika utbredning och storlek på olika kartor.

Strax norr om San Francisco hittar vi Rysska Colonier, ännu ett minne av ett misslyckat försök till kolonisering. 1867 sålde man Alaska till USA, kolonin Fort Ross hade man lämnat redan några år innan kartan trycktes. Ett annat minne finns än idag i San Francisco; Russian Hill fick sitt namn efter en rysk kyrkogård som hittades på kullen. Det var tydligen ingen koloni utan bara en kyrkogård där ryska fartyg då och då lämnade kvar besättningsmän.

Vad Nya Kalifornien var vet jag inte.

Gränsen för odling och kolonisation, the Frontier, är tydlig på kartan och skulle förbli så ännu en tid.