Lördagsfråga 742: Vargar

1. Några av deltagarna i ett practical joke som får det mesta andra i den vägen att verka tamt och halvgjort: Bunga bunga: Virginia Woolf i lösskägg. Längst till vänster en utklädd Virginia Stephen, senare Woolf.
2. Ugglan Helge och Hedvig på taket till den senares barack. Bert-Åke Varg och Birgitta Andersson i Från A till Ö (1975).
3. Ilhan Senturk (t v) och Barbaros Leylani på middag 2015. Den förre är ordförande för svenska Grå Vargarna eller Bozkurtlar, en sorts turkiskt SA som härjat sedan 1960-talet, och den senare är heller ingen duvunge. I Sverige har Grå vargarna främst uppmärksammats för sina kopplingar till politiker, i synnerhet Mehmet Kaplan (mp) som sitter lite längre bort.
4. I ett afrikanskt land står regeringstrupper och rebeller öga mot öga. När som helst kan eldstormen bryta ut. Då dyker några kineser upp. De behöver komma fram, mellan de båda trupperna. Vad göra? Vår hjälte får en idé: Han får fram en flagga som han viftar med. Då hörs de förlösande orden, bland såväl regeringstrupper som rebeller: ”Det är kineser! Eld upphör!” — Filmen heter Vargkrigaren 2, 战狼2 i original men mest känd som Wolf Warrior 2. Den är övertydlig propaganda av ett slag som länge enbart kom från Nordkorea: Kina är världens bästa och starkaste land, folk i strid nämner att Kina är en permanent medlem i FN:s säkerhetsråd, och dess tag line är ”Alla som förolämpar Kina ska dö, oavsett hur långt bort de är”. Så har den också gett upphov till begreppet wolf warrior diplomacy, om landets nya diplomati som väjer för konfrontationer.

Det är inte första gången jag använt temat för en lördagsfråga. Men åtminstone var alla ledtrådar nya. Dem satte Tricky.

Den taiwanesiska jackan

Maverick: Omärkt boskap, i typfallet en kalv som fötts ute på fältet och ännu inte märkts av ägaren; efter en Samuel Maverick som var känd för att inte märka sina djur. Sedan länge är ordet vanligast i överförd bemärkelse: Ensamvarg, någon som inte är så petig med regler och konventioner. Även beteckning för attackroboten AGM-65.

I det lilla universum som utgör filmerna Top Gun bär KN Pete "Maverick" Mitchell en skinnjacka av välkänt flygarsnitt. Det är inte vilken jacka som helst.

T v ur Top Gun (1986), t h Top Gun: Maverick (2022)

Tygmärkena är avslöjande. De visar att jackan är en släktklenod – liksom att man, trots det, vart och fingrat på den. På ryggen kan man läsa "Far East Cruise 63-4" upptill, och nertill "USS Galveston" (1986) respektive "United States Navy" (2022). Denna cruise ägde verkligen rum 1963–64 och utfördes av USA:s sjunde flotta (baserad i Japan).

 

Våren 1964: Sjunde flottan i Nagasakis hamn (9 mars) och USS Galveston i Pearl Harbor (9 april)

Ett av de deltagande fartygen var robotkryssaren USS Galveston. Jag är inte tvärsäker på om det är hon på bilden från Nagasaki, men på den från Pearl Harbor står namnet på lejdaren (källa: USS Galveston WestPac 1963 (Pt2), 0:47 och 2:39 [Youtube]). Ombord fanns Petes far, Duke Mitchell. Som här kan sammanfattas med att han inte är en kuriositet i filmen utan spelar en stor roll i bakgrunden; sonen har ärvt såväl jackan som stridsflygaryrket.

Bland märkena återfinns flera av kryssningens deltagare. Lättast att känna igen är de centrala flaggorna – åtminstone de på 1986 års jacka.

Japans och Taiwans flaggor, från excellenta Flags of the World (FotW). Kan även tipsa om bloggposten Japanska flaggor.

 

Men nu tar jag bildparet igen. För någonting har hänt; de välkända nationsflaggorna på 1986 års jacka har 2022 bytts ut mot … Ja, vad? Om de nya flaggorna betyder någonting någonstans så känner jag inte till det. Särskilt den "japanska" verkar vara gjord för att påminna om den riktiga flaggan utan att vara den.

Så i den nya filmen har symboler för Japan och Taiwan tagits bort. Månne det leder tankarna åt något särskilt håll..?  (Varför texten under flaggorna också ändrats vet jag inte. Finns det något relevant agg mot USS Galveston? Eller vill man ge intryck av att jackan utsatts för faktisk syslöjd i filmernas universum, en "naturlig förklaring" av de förändrade flaggorna?)

A new trailer for the sequel of 1986 blockbuster "Top Gun" is stirring up controversy because it shows Tom Cruise putting on the iconic bomber jacket he wore in the original film — but with two key changes.

- Tencent-backed 'Top Gun' cuts Taiwan flag from Tom Cruise's jacket, CNN 22 juli 2019

Notera artikelns datum. De justerade flaggorna är ingen nyhet – eller åtminstone är denna del av händelsen ingen nyhet.

Pandemin fick många filmproduktioner att bli utdragna som spaghetti. Bland annat kunde trailers, som gjorts klara för att visas om någon månad eller vecka, bli liggande i åratal. För att plötsligt dammas av och skickas ut. Då är det inte så konstigt om det blev "fel" ibland … Eller vad man ska kalla det, när man skickat ut en version som inte anpassats för att, vad ska vi ta som exempel, blidka kinesiska finansiärer, istället för en som anpassats. Och vill man hålla sig väl med kineser, eller åtminstone den kinesiska staten, och för den delen kineser som vill hålla sig väl med den kinesiska staten, så gör man bäst i att inte med ett andetag antyda att exempelvis Taiwan skulle vara en självständig nation (Japan har heller inget högre anseende i sammanhanget, men är fullt lika blodigt allvar som när det gäller de uppstudsiga öborna). Och eftersom den kinesiska marknaden på senare år har blivit mycket viktig för Hollywood, har man i Hollywood på senare år blivit mycket angelägna om att hålla sig väl med kineser. (Mer om detta bedrövliga fenomen i bloggposten 自我審查 är "självcensur" på kinesiska, 11 mars 2021.)

Koncernen Tencent är (ännu) relativt okänd för allmänheten i väst, men där ryms flera av världens största företag inom branscher som film, tv och dataspel. Om man tager någon storsäljare och följer ägarkedjan bakåt/uppåt, hamnar man inte sällan hos Tencent i Shenzhen. Staden ligger i närheten av Hong Kong, och i hopp om att få fram en lika lyckad handelsmetropol inom landets gränser upphöjdes den 1979 från fiskeby till "särskild ekonomisk zon". Idag är den större än "originalet".

Sedan 2019 har visserligen Tencent dragit sig ur Top Gun. Det är inte ens säkert om filmen ska visas i Kina. Men det spelar ingen som helst roll i sammanhanget. Vill du göra affärer i Kina, idag, imorgon eller om tio år, så vill du inte ha några prickar på körkortet. Men jag måste säga att det ger historien något särskilt, i ljuset av det som sedan hände.

"Tom's Amazing Technicolor Dreamcoat": Anpassar sig efter fluktuationer inom politik och filmfinansering!

Så småningom började premiären, till slut, att närma sig. Trailers drogs fram och spreds över världen. I en sådan skymtade jackan och dess märken – inklusive flaggorna för Japan och Taiwan.

Detta var det nog få åskådare som noterade på egen hand. Och av de få som såg det, så var det nog få som tänkte närmare på det. Men på åtminstone ett ställe reagerade man desto mer.

När långfilmen nu visas på Taiwan, har flaggan för republiken Kina inte försvunnit, vilket gjorde många taiwanesiska besökare mycket rörda, överraskade och glada.

- Republiken Kinas flagga är tillbaka! Publiken applåderar den taiwanesiska testvisningen av Toms "Försvarskrigaren", setn.com 23 maj 2022 (maskinöversatt, så klart …)

Men återkomsten blev kortvarig. Jackan har vänts efter vinden; ordningen är återställd, ur kinesisk synvinkel.

Kinesisk propaganda

- Bild: Matt Knight, @MattCKnight

… Public educational partnerships between colleges and universities in China and colleges and universities in other countries; the partnerships are funded and arranged in part by Hanban [Office of Chinese Language Council International, sedan 2020 Center for Language Education and Cooperation] which is itself affiliated with the Chinese government.

- Wikipedia: Confucius Institute

Confucius Institutes och Konfucius-klassrum (motsvarande företeelse i lite mindre skala) finns över hela världen. 2019 fanns det över 500, och antalet steg snabbt — tills annat kom emellan.

Det var inte bara viruset som ställde till det. Fler och fler har insett att det är ett problem att släppa in utomstående, tämligen självständiga organisationer på universitet, högskolor och gymnasieskolor. Det blev ännu tydligare när ledande ämbetsmän i Kina då och då nämnt det som ändå varit solklart: Att Konfuciusinstituten är en del av Kinas propaganda.

Därför är det genant att svenska lärosäten alls hållit sig med Konfuciusinstitut och -klassrum. Men man har åtminstone kommit på bättre tankar. När Falkenbergs gymnasieskola 2020 stängde sitt Konfuciusklassrum var det den sista delen av det propagandamaskineriet i detta landet.

Men i andra länder finns många, många kvar. De nöjer sig heller inte med att propagera innanför de väggar som är dem givna. Bilden ovan togs på Skottlands nationalmuseum. De har tydligen sponsrats av Kina, via en eller flera bulvaner, och som tack fått utforma en vepa om sitt land. På dess karta är Taiwan som synes en del av Kina. Det är en liten men helt typisk detalj. Att Taiwan "egentligen" är Kina är en av hörnstenarna i landets politik. Ingen kinesisk kanal släpper fram en karta med ett självständigt Taiwan om de har det allra minsta att säga till om.

Inte för att de gör någon affär av det. Gissningvis insåg inte folk på nationalmuseet att de gav utrymme åt kinesisk propaganda. Få se hur de reagerar när de blir upplysta.

自我審查 är "självcensur" på kinesiska

- Det här fick inte visas i Kina: Ur en laddad scen med Mercury (Malek) och John Reid (Aidan Gillen).

Bohemian Rhapsody (2018) handlar om Queen och i synnerhet Freddie Mercury. Kan man göra en film om denne utan att ta upp hans läggning? Nej? Jodå, tyckte man — i Kina. Fram med saxen. Man klippte bort scenen ovan med en helmanlig kyss, liksom en med Mercury i kvinnokläder, med mera. Givetvis granskades även relaterat material. Som skådespelaren Rami Maleks (Mercury) Oscarstal:

"We made a film about a gay man, an immigrant, who lived his life just unapologetically himself." That, apparently, was too much for Chinese censors; the massive media platform Mango TV replaced "gay man" with "special group" in subtitles, the [New York] Times notes.

- Bohemian Rhapsody: All three minutes of the film's gay scenes censored in China, Vanity Fair 26 mars 2019

En intressant omständighet är att den könlösa rapsodin bara blev tre minuter kortare. Vilket visserligen kan vara rätt mycket i en tajt spelfilm. Men det indikerar att inte ens den ocensurerade versionen ägnar sig mycket åt frågan. Vanlig primitiv censur kombinerades med självcensur, som är långt effektivare.

The Ancient One pekar ut sitt ursprungsland: Kamar-Taj, någonstans i Himalaya.

- Strange Tales #148 (1966)

En av Marvels otaliga superhjältar är magikern (på riktigt, med övernaturligt trolleri) Doctor Strange. Han har en läromästare, "The Ancient One", med vaga och generiska asiatiska drag. Exakt varifrån han kommer är oviktigt och tas heller aldrig upp, nästan. Ett givet undantag är den bakgrundsberättelse som är obligatorisk för superhjältar och viktigare biroller. Där får man reda på att han kommer från någonstans i Himalaya. Vilket är lätt att associera med Tibet, det mystiska landet nr 1 sedan Blavatskys tid.

Så småningom (efter några decenniers grubblande, faktiskt) blev konstige doktorn film. Den viktigaste birollen i Doctor Strange (2016) gjordes av Tilda Swinton. Uråldringen från Kamar-Taj spelad av en vit kvinna strax över 50? Som dessutom fått en keltisk framtoning? (Inte för att denna är särskilt tydlig, jag vet inte riktigt vad som avses.) Visst, varför inte. Och det blev jättebra, tycker åtminstone undertecknad. 

Men man kan variera ålder, kön, hudfärg och ursprung av olika skäl. Vilka som använts här framgår av en kommentar som en med-manusförfattare fällde i en podd:

The Ancient One was a racist stereotype who comes from a region of the world that is in a very weird political place. He originates from Tibet, so if you acknowledge that Tibet is a place and that he’s Tibetan, you risk alienating one billion people who think that that’s bullshit and risk the Chinese government going, "Hey, you know one of the biggest film-watching countries in the world? We’re not going to show your movie because you decided to get political."

-  C. Robert Cargill, medförfattare till filmen Doctor Strange (2016), mina markeringar, citerad i Doctor Strange writer says Ancient One was changed to avoid upsetting China, Screenrant 24 april 2016

Inte för att ens den mest regimtrogne kines någonsin hävdat att Tibet "inte är en plats". Men det framgår tydligt vad som avses (att Tibet skulle vara en självklar del av Kina, vilket jämte samma uppfattning om Taiwan är heliga påbud i den officiella kinesiska världsbilden). Kanske lite för tydligt. Mycket snart försökte Cargill mildra och linda in sin analys ('Doctor Strange' writer says China-Tibet remarks don't represent Marvel, New York Times 28 april 2016). Men då var det så dags.

Självcensur är ett sätt att anpassa sig. Ett annat är att lägga in detaljer som visar var man står. Och då behöver inga detaljer vara för små och obetydliga.

Förfärliga snömannen (2019) är en animerad barnfilm. Den gjordes av Dreamworks (USA) och Pearl Studios (Kina). Kort efter premiären klipptes den i Malaysia och drogs in helt i Vietnam och på Filippinerna. Inte på grund av handlingen, som är så len och oproblematisk som det kan bli. Utan på grund av en detalj, fullkomligt oviktig i filmen som helhet, som glimtar fram i en scen.

Vi ser huvudpersonen Yi inne i hennes koja uppe på ett höghus i Shanghai. På väggen sitter en karta över landet. Inget konstigt med det. På kartan syns Sydkinesiska havet. Fortfarande inget märkvärdigt. Men notera strecken i havet. De visar var Kina tycker att deras gräns borde gå (se WP: Nine-dash line). Snuddandes vid Malaysia, Vietnam, Filippinerna med flera. Vilket man naturligtvis har synpunkter på i grannländerna. Vilket gav upphov till restriktioner och gräl. Eftersom man givetvis förstod att den mikroskopiska piken inte hade hamnat där den hamnat av en slump, utan att den ingick i ett storpolitiskt spel.

Kinas kvack mot corona

Smoking, wearing multiple face masks, taking antibiotics or traditional herbal remedies are not effective against COVID-19 and can be harmful, the WHO said in a statement last month. 

However, China’s president Xi Jinping encouraged health workers in China to use traditional therapies in their fight against the novel coronavirus. On March 7th, China’s health authority issued new guidelines to fight the virus. The guidelines state that traditional Chinese medicine should be used and encouraged. 

- WHO backtracks on herbal remedies against COVID-19, Sveriges Radio 24 mars 2020

Den 7 mars är ju en evighet sedan. Jag vet inte varför denna nyhet inte fått mer uppmärksamhet än den fått. För att Kina inte bara inofficiellt utan officiellt, från högsta ort, rekommenderar det nygamla kvack som kallas traditionell kinesisk medicin (TCM) är riktigt, riktigt dåliga nyheter.

Det blir inte bättre av att WHO som vanligt ger efter för Kinas påtryckningar för TCM:

On the same day, the WHO changed the recommendations on its English-language website and the following day on other websites, too.

Men officiella siffror visar ju att antalet smittade och insjuknade gått ner kraftigt i Kina och Wuhan? Ja, de officiella siffrorna. Att i en sån här situation lita på sådana från Kina är otänkbart. Tvärtom indikerar idiotåtgärder som den ovan att Kina kommer att få en andra runda, om de inte redan fått den.

Akupunktur 1827

Akupunkturen är en operation, medelst hwilken Kineserne och Japaneserne trycka guld- eller silfwernålar i åtskilliga kroppsdelar, för att bota flerahanda åkommor.

- Stockholms-Posten citerar Revue encyclopédique, 31 januari 1827

När nämndes akupunktur första gången i en svensk text? SAOB har inte ens med ordet, Svensk Ordbok anger första belägg till 1903. Vad jag hittade? Den som gräver kan säkert hitta ännu äldre belägg, men jag hade aldrig gissat att en vanlig enkel slagning skulle skicka mig ända till 1827. Men på den tiden var akupunktur relativt stor i Europa, särskilt i Frankrike (samtidigt som det gick desto sämre i Kina). Läkaren Louis Berlioz, kompositörens far, undersökte och beskrev läran rätt detaljerat. Han kom fram till att den kunde fungera mot vissa muskelsmärtor och nervösa besvär. En slutsats som står sig rätt bra, ännu tvåhundra år senare.

Akupunkturens snabba uppgång och fall

Sommaren 1971 besökte Henry Kissinger Kina. Anledningen var att sondera inför Nixons besök året därpå. Att USA:s president för första gången skulle hälsa på i folkrepubliken var en stor grej på sin tid. Det innebar också ett ökat kulturellt utbyte i en tid som redan var öppen för asiatiska influenser inom olika områden. En av de märkvärdigheter som kom att lanseras i väst var akupunkturen.

Det var inget planerat drag, tvärtom. Det började med att journalisten James Reston hastigt blev sjuk. Han togs in på ett sjukhus i Peking med det kostbara namnet Antiimperialistiska sjukhuset, diagnostiserades med blindtarmsinflammation, och opererades med gott resultat.

... Han beskrev sin erfarenhet i en utförlig artikel i New York Times den 26 juli 1971. Under rubriken Now about my operation in Peking [Något om min operation i Peking] beskrev han hur akupunktören hade stuckit nålar i högra armbågen och strax under båda knäna på honom. Hans landsmän måtte ha förundrats då de läste att nålarna sedan "manipulerades för att stimulera tarmen och sedan lätta på trycket och svullnaden i magen". Reston kunde inte nog lovorda denna traditionella läkekonst som lindrat hans smärtor.

- Simon Singh och Edzard Ernst: Salvekvick och kvacksalveri (Leopard 2009)

Akupunktur var inte fullkomligt okänt i väst, men bra nära. Restons artikel var i praktiken den som introducerade akupunktur i västvärlden. Den är därför intressant att läsa av flera anledningar. Men när jag läser innantill får jag ett lite annat intryck än vad Singh & Ernst fått.

... Removed my appendix on July 17 after a normal injection of Xylocain [Lidokain] and Benzocain, which anesthetized the middle of my body. 

[Efter operationen:] They asked my interpretor, Chin Kuei-hua, to remain at the hospital, gave me an injection to relieve the pain and lit a little spiral of incense to perfume the room for the night.

- James Reston: Now, About My Operation in Peking, New York Times 26 juli 1971

För sin egen del beskriver Reston hur akupunktur och s.k. moxibustion (med värme istället för nålar) användes mot besvär han fick andra natten efter operationen. Under och direkt efter operationen fick han smärtlindring/bedövning av injicerat "västerländskt" slag. Han nämner även hur akupunktur beskrivs i den kinesiska pressen, väl medveten om att det helt eller delvis kunde vara propaganda ("I have no way of knowing the validity of the reports").

The controlled Chinese press is reporting on cases that go well beyond the relief of pain in the gastrointestinal tract and illnesses of the nervous system or those of neurological origin. It is reporting not only successes in treating paralysis and arthritis but spectacular results in curing blindness and deafness.

- Ibid.

Den politiska dimensionen är lätt att glömma bort. Effektiv akupunktur hade även varit ett politiskt argument mot imperialisterna i Washington m fl. När mirakler inom såväl medicin som teknik visades upp under det kalla kriget (se t ex Faktoider: Pavlitas psykotroniska mojänger) så var det främst som politiska inlägg; det gällde för övrigt såväl Sovjet och Kina som USA. Kina hade alltså flera goda skäl att få akupunktur att framstå som en effektiv metod. Reston kände naturligtvis till detta, liksom folkrepublikens arbete sedan 1950-talet med "barfotaläkare" (som nämns i artikeln): Folk som fick mycket grundläggande utbildning i medicin och vård – jag har fått intryck av första hjälpen, med kraftig tyngdpunkt på inhemska läror, snarare än ens undersköterskenivå – för att sedan skickas ut som "läkare" till massorna. (Ordförande Mao själv hade inget till övers för traditionell kinesisk medicin.) Den inställning man hade till systemet berodde mindre på dess värde som vårdmetod än som en politisk lösning.

Under en kort tid var akupunktur i ropet. Läkare krävde att utbildas i akupunktur, och mängder av studier genomfördes. Fantastiska ting rapporterades, som här öppen hjärtkirurgi i Shanghai på 1970-talet, med akupunktur som enda bedövning:

Jag tog en färgbild på den oförglömliga synen – den öppna bröstkorgen, patienten som ler och läkaren som håller upp hjärtat i händerna. Det kortet visar jag för alla som gör sig lustiga över akupunktur.

- Dr Isadore Rosenfeld, citerad av Singh & Ernst

Men på något mystiskt sätt, vi kan för övrigt se fenomenet än idag, blev resultaten bättre ju mer "kinesiska" men mindre kontrollerade de var. Ett tydligt exempel är när Singh långt senare ordnade en övning som intill förväxling liknade den som imponerat så på dr Rosenfeld. Men nu fick man facit:

The claims were repeated in 2006 in a British Broadcasting Corporation TV program, but Simon Singh (author of Fermat’s Last Theorem) discovered that the patient had been given a combination of 3 very powerful sedatives (midazolam, droperidol, fentanyl) and large volumes of local anesthetic injected into the chest. The acupuncture needles were purely cosmetic.

- David Colquhoun och Steven Novella: Acupuncture Is Theatrical Placebo, Anesthesia & Analgesia: June 2013 - Volume 116 - Issue 6 - p 1360–1363

Så fick akupunkturen under några få år en snabb uppgång, och därpå ett nästan lika snabbt fall, i väst. Det vi har runt om oss idag är en sorts rest av detta; en metod som under en kort och intensiv tid lovade så mycket och höll så lite. Vilket inte hindrar att det finns många som fortfarande klamrar sig fast vid löftena. Dock inte så mycket som man skulle kunna tro, ens bland utövarna. Svenska akupunktörer håller sig idag mestadels till smärtlindring, rökavvänjning och slikt, snarare än att lokalbedöva under operationer eller bota blindhet. Vilket väl är också är en sorts vinst.

Den utländske befälhavaren

Hur lätt kan det bli att skapa s k fake news?

Någon har fotograferat en man sittande i en trappa, i färd med att fingra på mobilen. Det är allt. Eller?

Nu råkar platsen vara Hong Kong den 28 juli 2019. Sammandrabbningarna mellan demonstranter och polis pågår för fullt. Och?

Dagen efter lades bilden ut i sociala media som ovan, försedd med förstorad och förtydligad (dock ej fejkad) skärmbild. Vad han skriver är "De rör sig mot nästa korsning", adressaten är en viss Ezra Cheung. Den kinesiska texten inlagd nere t h läses "Den 'utländske befälhavaren' uppdaterar mobben på sociala medier om polisens senaste åtgärder, påstående att 'det är fortfarande ett visst avstånd mellan polis och demonstranter, men nu rör de sig mot nästa korsning'".

Efter att ha lagts ut på sociala medier publicerades bilden, komplett med texten, i flera tidningar kontrollerade av Kina, bl a Wen Wei Po. Fake news!

För facit var inte svårare än så här: Mannen heter Kevin Roche och jobbar på New York Times. Cheung är frilansare på samma tidning. Vad Roche gör är att messa kollegerna Cheung och Ramzy så de inte ska hamna i trubbel i onödan.

Så lätt kan man hitta bränsle för en konspirationsteori. Som ingalunda var ny; idén att protesterna i Hong Kong, eller för den delen all "anti-kinesisk propaganda", är en illasinnad omvärlds verk är en gammal grundton i den kinesiska propagandan. Som nog borde vara proffsigare än så här i sitt framtagande av fake news och slikt. Men man har väl märkt att det i sammanhanget inte lönar sig att överarbeta sina bluffar.

Rachel Yan: The man in this photo works for the New York Times and is messaging journalists, not protesters, AFP Fact Check 30 juli 2019 – f ö en utmärkt sajt för den som vill ha koll på sant och falskt i nyhetsflödet

Det bortglömda kriget

För 100 år sedan började första världskriget, ett bortglömt krig om man jämför med allt som skrivits om andra världskriget.

- Mikko Lindskog: Utställning om det bortglömda kriget, SVT 13 november 2014

En enkel slagning på "det bortglömda kriget" ger en lista som inleds med, och nu skriver jag innantill:

• Afghanistan
• Jemen
• Ukraina
• Korea (benämningen tillskrivs USA hos Historiska Media, hela världen utom Korea i TV 4)
• Första världskriget, östfronten (till skillnad från det ihågkomna på västfronten ...)
• Andra kinesisk-japanska kriget (1937– 1945, "andra världskriget i Kina"; två konflikter som smälte ihop på ett typiskt sätt)
• Första världskriget (japp, hela; se citatet ovan)
• Libyen
• Slovak-ungerska kriget 1939
• Finska vinterkriget (benämningen tillskrivs ryssar)
• Tjetjenien
• Sudan
• Västpapua
• Kongo

De fjorton exemplen täcker in flera aspekter av, och problem med, att kalla ett krig för "bortglömt".

"Bortglömt" syftar naturligtvis egentligen på att kriget ifråga inte är så uppmärksammat som skribenten tycker att det borde vara, vilket förhoppningsvis gör läsaren nyfiken. Det gäller särskilt för konflikter som är pågående eller åtminstone nära i tid. Här skulle man, som så många gör, kunna lägga ut texten om nyhetsbevakning och nyhetsvärdering, skillnaderna mellan vad vi påstår oss vara intresserade av, vad vi egentligen är intresserade av, vad medierna fokuserar på och vad vi faktiskt tar till oss. Att vissa konflikthärdar får mer uppmärksamhet än hela kontinenter. Eller att det, i vår ständigt uppkopplade värld, finns nog så många krig som pågått i åratal och kostat miljoner människor livet, men som ändå fått färre rubriker än vad Trumpen, popsnöret för dagen eller en rolig katt kan få på en vecka. Å andra sidan kan (typiskt nog!) vissa händelser ge uppmärksamhet. Som när deltagare i det "bortglömda" kriget i Jemen anklagades för att ha angripit oljeanläggningar i Saudiarabien, vilket skänkte åtminstone en del medietid åt den konflikten. Nog så intressant alltihop, men lite väl omfattande för en enkel bloggpost.

Då är det enklare att sammanfatta mitt främsta problem med beteckningen: Historiskt sett är nästan alla krig bortglömda. Det gäller sannerligen inte bara obskyra griskrig utan även fullskaliga konflikter.

Kina är bara representerat av ett exempel, men den världsdelen ligger mycket "bra" till i sammanhanget. Ta en titt på Wikipedia: List of Chinese wars and battles för en bedövande lång lista över allt från smärre strider till regelrätta, förhärjande krig; visserligen under en mycket lång tid, men även bland de allra senaste seklerna råder inte precis någon brist på krig som fått begränsad uppmärksamhet i väst. Utöver Första opiumkriget och Boxarupproret torde den allmänbildade västerlänningen inte sätta så värst många. Och jag misstänker att inte ens de militärt överintresserade känner till särskilt många fler. För att ta ett enda exempel: Hur många har koll på ett av historiens mest förödande krig? (Ledtråd: 1850–1864.)

Ett krig och kategori i listan som sticker ut är Finska vinterkriget. I träffen (”Finska politiker skyldiga till vinterkriget”, Yle 28 november 2011) nämns att kriget kallas så i ... Ryssland. Man kan förstå att den sovjetiska historieskrivningen fann en utmaning i att ta upp det kapitlet, för att uttrycka det milt. Varför Koreakriget fått samma beteckning i USA har en del också tillskrivit censur (om än, givetvis, inte av samma slag), men desto fler tar upp besvikelsen sedan ett intensivt stormaktskrig slutat med status quo, dödläge och vapenvila.

Det krig i listan som utan tvekan bäst förtjänar att kallas "det bortglömda kriget" är det slovak-ungerska. Det utspelades den 23-31 mars 1939 – nio dagar i ett Europa som väntade på något oerhört mycket större – mellan den pinfärska första slovakiska republiken (en "naziprovins" som upplöstes efter kriget) och kungariket Ungern (som hann bli "naziprovins" innan det upplöstes efter kriget). Det var ett mycket litet och mycket kortvarigt krig, med komplicerad politisk upptakt men utan några mätbara praktiska konsekvenser, och därtill i den historiska skuggan av den största konflikten i världshistorien. Det har alla förutsättningar att glömmas bort, eftersom det faktiskt är oviktigt (utom för de som var direkt inblandade såklart, men det gäller ju alla krig).

Wikipedia: Slovak-Hungarian war

En anledning till att jag inte skulle kalla ett krig "bortglömt" är att det känns som ett billigt och irrelevant sätt att försöka väcka nyfikenhet. Att krig glöms bort är, faktiskt, regel snarare än undantag. Pröva själv; ta en titt på Wikipedia: List of wars: 1945-1989 och se hur många du sätter. Men vilken syn har man på sina läsare om man utgår ifrån att de inte känner till Koreakriget eller första världskriget? Man får hoppas att de vänder sig till barn, för deras egen skull och deras läsares.

Himmelska fridens torg, 1989

Idag blir det en repris (från 2012). På grund av dagen.

Det finns ett filmklipp (ej inbäddningsbart) med scenen på Youtube: Tank man (now with more raw footage). Bilden på tank man är ikonisk, men det framgår sällan att den är kraftigt beskuren.

Vad som hände honom är i princip okänt, men i praktiken alltför lätt att räkna ut.

Kina + EAP = sant

Schillerinstitutet på Facebook. 67 följare.

Nyligen presenterade tankesmedjan Network on China rapporten Political values in Europe-China relations. I SvD tog Ola Wong upp den, och kompletterade med en uppgift som är så bisarr att det är svårt att förhålla sig till den.

[Den kinesiska] Ambassaden i Stockholm har exempelvis gjort det udda valet att marknadsföra Kinas nya sidenvägar [ett gigantiskt infrastrukturprojekt] i samarbete med Schillerinstitutet, även känt som Europeiska arbetarpartiet (EAP). EAP var vänsterextremt när det startade i Sverige på 70-talet men blev senare klassat som närmast högerextremt av försvarsmakten. I det senaste riksdagsvalet fick de blygsamma 52 röster. Att rörelsen inte växt mer på alla dessa år beror på deras besynnerliga utspel, konspirationsteorier samt grova personangrepp, skriver den statliga utredningen "Hotet från vänster" (SOU 2002:91).

- Ola Wong: Klimatskeptisk sekt i Sverige samarbetar med Kinas ambassad, SvD 9 februari 2019

Att fånga den galenskap som är EAP/LaRouche-rörelsen i en kort rubrik är en utmaning, och det är inte SvD:s fel att de bara delvis lyckades. Wongs sammanfattning är utmärkt: Mikropartiet EAP har mycket få men mycket aktiva medlemmar (deras engagerade kärna torde rymmas i en hiss). De kompenserar för sin litenhet genom att inta extrema och stenhårda uppfattningar – ända tills de ändrar sig, och intar en annan (kanske motsatt?) uppfattning lika stenhårt.

Älska Sovjet, invadera Afghanistan och hata USA? Älska USA, hata kommunister och Palme? Älska Trump, Putin och Kina? Hata IMF och kolonisera Mars? Eller varför inte driva en kampanj för att ändra ettstrukna A från 440 Hz till 432 Hz? (Se bloggposten 440 Hz-konspirationen.) Och så vidare.

När illa sedda rörelser ska föra ut sina budskap kan de skapa fasader. Scientologerna har KMR, droginformation.nu, Narconon och allt vad de heter. EAP har Schillerinstitutet, ett väl valt namn som lurat flera genom åren. Kanske de rentav lyckats lura kineserna..? Även om det verkar osannolikt, så är det inte mindre osannolikt än att någon som har minsta kunskap om tokarna i EAP skulle inleda ett samarbete med dem.

Uppdaterat: Av en ren slump – lovar – fick denna bloggpost en sorts aktualitet när självaste Lyndon LaRouche, "statsmannen, filosofen, ekonomen, konstnären, fysikern, poeten, frihetskämpen och mycket mera" enligt EAP, gick och dog den 12 februari, något som tillkännagavs dagen därpå.

Karate utan Kina

Med förbehåll för att min kanji inte är vad den borde vara ...

Japanska karate betyder "tom hand". Det är lätt att ta reda på och lätt att komma ihåg: Stridskonst utan vapen. Men ordet har en liten historia.

Som många andra företeelser som främst förknippas med ett visst land kom karaten ursprungligen från ett annat land. I detta fallet är det, som mycket annat asiatiskt, en import från Kina. Och när läran kom till Japan kallades den ursprungligen 唐手 "kinesisk hand" (eller knöligare "Tangdynastins hand", då de kan använda dynastin 618-907 som beteckning för hela landet). Det justerades så småningom, av lätt insedda skäl, till 空手 utan någon kinesisk koppling. Det gick desto lättare som 唐 och 空 uttalas likadant. Så ursprungliga karate 唐手 "kinesisk hand" övergick smärtfritt till karate 空手 "tom hand".

Wikipedia: Karate#Etymology

Horoskop åt helvete

Så kallade medier brukar vara försiktiga med att lägga fram dåliga nyheter för kunder. Det är dålig PR att påstå att folk kommer att dö, skadas för livet eller råka i annan olycka.

Jag är osäker på i vilken mån detta även gäller för astrologi. Jag är inte så bekant med "riktig" astrologi (som är något helt annat än blajet i tidningarna, varken bättre eller sämre men något helt annat som sagt). Det enda jag sett är Siwert Aldenryds lika fantastiska som voluminösa essäer (se bloggposten Den ursprungliga zodiakens psykologi) men jag tvivlar någonstans på att de är särskilt typiska.

Men jag tvivlar definitivt på att även de rättframmaste västerländska astrologerna är så brutalt ärliga som verkar vara normen i kinesisk astrologi.

According to Chinese astrology, in the year of their birth sign (本命年běnmìngnián /bnn-ming-nyen/ 'origin (of) life year') people offend Tai Sui, the god of age in Chinese mythology, and so have bad luck.

- China Highlights: The Year of the Pig — Fortune, Career, Health, and Love Prospects in 2018

Bläddrar man sig igenom prospekten för 2018 (det kinesiska år som börjar den 16 februari) så hittar man gräl, kriser, uppslitande relationstrassel och begynnande galenskap. Uppfriskande ärlighet eller en kulturell skillnad?

5000 år gammalt woo

Fråga: Vilken pseudovetenskaplig lära från Asien är 5000 år gammal, minst?

Svar: Alla.

It is thought to have originated in Tibet 5000 years ago

- Reiki: Lynn Keegan, Healing with complementary & alternative therapies (Cengage Learning 2001)

the ancient Chinese were practicing some for of primitive feng shui 5000 years ago

- Feng shui: Yang I-Yen, Acupuncture Revisited: Clinical Acuology (Trafford Publishing 2005)

The philosophy and science of yoga are a vast body of knowledge that originated in ancient India roughly 5,000 years ago

- Yoga: Samya Boxberger-Oberoi, The Philosophy and Science of Yoga: The Power of Self-Expression 5,000 Years in the Making (2015)

evidence for the hypothesis that Chinese Qigong has a history of at least 5000 years

- Qigong: Tianjun Liu & Xiao Mei Qiang (red.), Chinese Medical Qigong (Singing Dragon 2013)

Fler exempel finns. Nu finns det inga belägg för att någon av de uppräknade lärorna är i närheten så gammal som 5000 år, även om utövarna gärna hårddrar minsta antydan så hårt som de bara kan för att uppnå den uppenbarligen eftertraktade åldern. Vad är det som pågår?

Ett förslag är att det som ligger bakom är ett generellt påstående som, formulerat på ett eller annat sätt, går ut på att Kina har en 5000-årig historia, att den viktigaste civilisationen i den delen av världen är 5000 år gammal. Det har hängt med ett bra tag och är avgjort värt en närmare utredning. Kanske syftar det på halvt mytiska dynastin Xia som enligt traditionell kinesisk historia började för 4000 år sedan? Kanske det myntades i en tid då de äldsta arkeologiska fynden i Kina var just så gamla? Men dels har forskningen upptäckt åtskilligt sedan dess, dels har det aldrig varit relevant.

"Five thousand years of history." It’s a phrase repeated by both Chinese and non-Chinese. Somehow we are supposed to believe that China has more history than other places. A slightly strange concept anyway, and, regardless of whether you want to define "history" as starting with written records or by the emergence of "civilization" as seen in the first large settlements, the five thousand figure is wrong.

- John Ross: 5,000 Years of History; ur You Don't Know China: Twenty-two Enduring Myths Debunked (Camphor Press 2014)

Sagan om den kinesiska Pokémon-karpen

Enligt kinesisk mytologi ligger Drakporten på toppen av ett vattenfall som strömmar ut från ett sägenomspunnet berg. Många karpar simmar uppströms mot den starka strömmen, men få förmår att ta det sista hoppet över vattenfallet. Om en karp lyckas med hoppet förvandlas den till en mäktig drake. En kinesisk drakes stora, påfallande fjäll visar att den en gång var en karp.

- Zen Gyotaku: Carp Leaping Over Dragon's Gate

Har detta lilla stycke kinesisk antropologi något med er vardag att göra? Det beror på om ni spelar Pokémon Go.

Magikarp är en pokémon som finns med i Pokémon Go (liksom de flesta, om inte alla, andra spel i serien). Fisken är erkänt värdelös i sig, men har en hemlighet: Om man lyckas levla upp den så får man den långt kraftfullare vattendraken Gyarados.

Hongchens magiska droppar

"Hongcheng Magiska Vätska" är ett fall av "mystisk auktoritet" [mystery authority]. Wang Hongcheng, en vanlig man i nordvästra Kina utan högre utbildning, sade sig i början av 1980-talet ha skapat en sorts "vätska", av vilken två eller tre droppar skulle förändra strukturen i en liter vatten så att den blev lika brännbar som bensin. Om hans påstående stämde så skulle "energikris" kunna strykas för evigt ur ordböckerna. De kinesiska säkerhets- och försvarsdepartementen ägnade den påstådda uppfinningen mycken uppmärksamhet och bekostade Wangs fortsatta forskning. När det visade sig vara en uppenbar bluff kastades Wang i fängelse. Emellertid blev han en legend. En del trodde att Wang förföljdes eftersom han vägrade att överlämna sin "hemliga" formel till regeringen, och att detta hemlighölls.

När Wang till slut släpptes så samlades många journalister, dyrkare, investerare och bedragare runt honom för att ta del av den "hemliga" formeln. Wang var ganska populär i media 1992-1993, och han grundade ett företag som skulle utveckla "Hongchengs magiska vätska". Till slut blev resultatet ingenting, så klart.

- Wu Xianghong: Paranormal in China, Skeptical Briefs vol 5.1, mars 1995 [min översättning]

Jag får inte riktigt ihop uppgifterna ovan med Wikipedia-artikeln nedan; kastades Wang i fängelse före 1995, och/eller 1998?

Men utan att veta mycket mer om Hongchengs magiska droppar än det som står där så antar jag att det inte var ett fall av ärlig själv-förvillelse utan ett skrupulöst, oblygt försök att tillskansa sig ära, berömmelse och i synnerhet pengar (enligt uppgift 300 miljoner rimbi, vilket är ännu något mer i kronor!) —  men inte från allmänheten utan från statliga institutioner. Vi är väl mer vana vid den förra sorten än den senare; allmänheten tröttnar aldrig på att tro på och betala för utlovad magi av alla de slag, medan det offentliga är betydligt petigare när det gäller belägg, intyg och annat trist. Det närmaste jag kommer på är när uppfinnarjockar försöker att sälja sina fantastiska kreationer till köpstarka myndigheter; det finns en liten armé av sådana som väntar på att försvaret ska ta deras revolutionära uppfinningar i imponerat särskådande, för att bara nämna ett exempel. En grupp som kanske kan räknas är de som ägnar sig åt medvetet forskningsfusk.

Men få av de förmågor vi får nys om (eller inte) riskerar att dra på sig den kinesiska statens vrede. Det är talande att inte ens ett totalitärt system, vars fängelser vi inte skulle vilja tillbringa en halv minut i, avskräcker de mest hämningslösa charlatanerna.


Wikipedia: Hongcheng Magic Liquid

Pseudohyllan 2/3

Fortsätter genomgången av pseudohyllan; här är del 1 och del 3:

Li Hongzhi, Kinesisk Falun Gong (Falun Fo Fa Publishing 1998). Mäster Li, grundare återupptäckare av den ... gissa! ... mångtusenåriga läran. Sekten hatas och förföljs av den kommunistiska regimen vilket automatiskt ger pluspoäng, men det hindrar inte att den samtidigt är ytterst förvillad. Deras guru-dyrkan är typisk: "Det finns många mirakulösa berättelser om Mäster Li Hongzhi. Eftersom vanliga människor kanske finner de otroliga, kommer vi inte att berätta mer om dem." Vilket inte hindrar att de beskriver hur han redan som pojke kunde levitera, teleportera, bli osynlig och böja kraftiga järnrör à la Geller: "På den tiden visste han inte vad övernaturliga förmågor var för något. Han trodde att alla kunde göra vad han kunde göra, så han tänkte inte mera på det."

Frank Joseph, The Axis Air Forces (Praeger 2012). Om denna egendomliga bok, och framför allt dess riktigt märklige författare, har jag skrivit i bloggposten Illinois Nazis. Kort: Frank Joseph var son till judiska överlevare och startade i Chicago ett nazistparti. Han sparkades, grundligt, sedan hans bakgrund liksom smak för småpojkar blivit kända. Nu skriver han förvirrade böcker om Atlantis, liksom en och annan bok om kriget där tyskarna får spela hjälterollen.

Norberto R. Keppe, Hälsans ursprung (Proton Editora 2003). Om Keppes märkliga sekt har jag skrivit i Analytisk trilogi och (på engelska) The Keppe Cult. Här redogör mästaren själv för hans syn på hälsa och ohälsa. Det är en svårläst samling beskäftiga analyser, späckade med Keppes egna termer; jag är inte säker på vilka poänger myntandet av nya begrepp anses ha, men det återkommer i andra sekter, inte minst scientologin.

Henry Kjellson och Carl-Anton Mattsson, Teknik i forntiden (Valentin 1995). Boken utgörs dels av Kjellsons verk Forntidens teknik (1956) och Försvunnen teknik (1961), dels av Mattssons fördjupningar och mer eller mindre relaterade sidospår. Kjellson kan beskrivas som en svensk föregångare till von Däniken, där forntida folk i kreativa tolkningar tillskrivs modern eller rentav framtida teknik (dock utan ancient aliens-temat). Mattsson, som än idag är aktiv i UFO Sverige, beskriver fornegyptiska borrmaskiner, en radioaktiv Moses, tibetanska lamor som skapar gravitationsupphävande vågor medelst ljud, med mera.

David King, Drömmen om Atlantis (Månpocket 2006). Denna trevliga bok sprider inte villfarelser utan beskriver en man som, bland mycket annat, gjorde det. Nu ägnade sig förvisso Olof Rudbeck åt såväl kloka och förnuftiga saker som blandade vansinnesprojekt, och bland de senare utmärkte sig inte Atlantis; att drömlandet hamnat i titeln har utan tvivel med marknadsföring att göra. Originalets titel var förresten Finding Atlantis, det är intressant att läsa hur en utlänning beskriver svenska förhållanden.

Göran Lambertz, Quickologi (Fri Tanke 2015). Justitierådets försvarstal går ut på att Quickfallet inte är någon rättsskandal. Domarna är korrekta; "domstolarna gjorde rätt som fällde Thomas Quick på grundval av den bevisning som presenterades". Detta tuggas om och om igen. Som jämförelse hade jag Dan Josefssons Mannen som slutade ljuga (Lind Co 2013), som accentuerar allt det bisarra i den cirkus som utgjorde (utgör..?) "Quicklaget" med Lambertz & co. Innan jag läste Lambertz bok kommenterade jag fallet och i synnerhet det annars förträffliga förlaget Fri Tankes beslut att ge ut Lambertz i bloggposten Göran Lambertz tänker fritt.

Verner Lindblom, Götland — Sveriges vagga? (Skaraborgs-Bygden, 1982). Lindblom är en i raden av västgötaskolans stridbara, lokalpatriotiska och yviga förkunnare. Han var en av Dag Stålsjös konsulter när denne skapade sin ökända tv-serie Svearikets vagga. I detta verk går han igenom flera aspekter av Sveriges äldsta myter och centralorter, framför allt hur alltihop kan placeras i Västergötland.

Bertil Lundman, Dala-allmogens antropologi (Almqvist & Wiksell 1945). Lundmans doktorsavhandling är resultatet av omfattande undersökningar i Dalarna och är klassisk rasbiologi; kanske den sista avhandlingen i den stilen i det här landet? Icke desto mindre blev Lundman docent i fysisk antropologi på Uppsala universitet 1947 och undervisade för fullt fram till 1970 (läser jag hos Eva F. Dahlgren, Min farfar var rasbiologi). Jag har tagit upp en detalj ur boken i bloggposten Ett litet stamträd med bara Dalarna. Bokens förste ägare, fil. lic. K-G Nyholm, har fått den signerad av författaren, men icke desto mindre finns det en hel del ouppsprättade sidor i de tyngre avsnitten.

Pseudohyllan 1/3

Jag har inventerat bokhyllan för pseudovetenskap, myter och slikt. Debunkarna har en egen hylla, liksom mina egna verk. De följande titlarna är, med några undantag, outspädda förvillare.

Här är del 2 och del 3.

Myter och mysterier (Det Bästa 1984) & Tage la Cour, Myter och mysterier (Bra Böcker 1973). Två typiska verk i vad som en gång var en vanlig och rumsren genre; här kan man se att folkbildande, debunkande och motarbetande av förvillare åtminstone fått viss verkan. Särskilt i den första blandas händelser och påståenden friskt utan att ifrågasätta i onödan. La Cour går igenom färre historier lite ordentligare, med tyngdpunkten på de kriminalhistorier som var hans främsta gebit.

Bill Anderton, Nostradamus — hans liv och profetior (Wahlströms 1998). Eftersom varje pseudohylla måste ha en bok om Nostradamus. Denna tar profetiorna på fullkomligt allvar.

N. O. Bergqvist, Ymdogat — Atlantis! (Svenska böcker, 1971). Om man bara studerar världskänt trams i miljonupplagor så kan man få för sig att allt trams säljer. Så är förvisso inte fallet. På varje Berlitz och von Däniken går härskaror av bortglömda förhoppningsfulla. De tänkte ut, "forskade" fram, skrev ner och publicerade sina alster, för att bli berömda eller åtminstone få gensvar (minnes Hjalmar Söderbergs behovstrappa) och gärna tjäna en hacka; men det enda resultatet blev tystnad och makulatur. Bergqvists Ymdogat (efter Ymer, Doggers bank och Atlantis) är Atlantis i Nordsjön med högteknologiska invånare som förebilder för senare tiders gudar. En sökning på titeln ger träffar hos Bokbörsen, Antikvariat.net och Tradera, och ingen annanstans. Priserna är inte upphetsande.

Charles Berlitz, Dödens triangel (A&K 1976). En modern klassiker, för det var denna bok som gjorde Bermuda-trianglen, påhittad några år tidigare, till allmängods. Jag har detaljgranskat myten på Faktoider.nu: Bermuda-triangeln.

Claus Bjerring, Det nya Kina (Tiden 1975). En barnbok som enkelt, pedagogiskt och genomoptimistiskt förklarar skillnaderna på det gamla och nya Kina. Mening vald på måfå: "På daghemmen uppträder barnen med sång och dans i små teaterpjäser, som berättar om arbetet i jordbruket och i industrin, om partiet och om ordförande Mao."

James Churchward, Cosmic Forces of Mu (London 1934). Churchward uppfann (i princip) Mu, som är för Stilla havet vad Lemurien är för Indiska oceanen och Atlantis för Atlanten. Källorna uppges vara uråldriga indiska texter som knappt någon annan sett eller kunnat läsa. Forces är hans fjärde bok och en tröttsam uppvisning i diverse pseudoläror rörande kosmologi, biologi, fysik ... Där den gemensamma faktorn är att dessa läror är den sanning som man kände till på Mu.

Erich von Däniken, Stenarnas mystik (Wahlströms 1992) och Mina bevis (Berghs 1977). Jag har ännu inte fördjupat mig i von Dänikens underbara värld, där den viktigaste (men långtifrån enda) delen utgörs av att civilisationen grundades av utomjordingar. Han hade väl sin storhetstid på 1970-talet men är fortfarande ett stort namn i vissa kretsar. Jag vet inte hur många som följer Giorgiou A. Tsoukalos pseudovetenskapliga uppvisningar i "Ancient Aliens" som känner till von Däniken, men det borde de göra. (Inte för att von Däniken var först med idén.)

Hanns Fischer, Die Sintflut und Hörbigers Welteislehre (Koehler & Amelang, Leipzig 1924). Ett verk i den lilla och oerhört säregna genre som Hörbigers världsislära (begreppet återkommer i många titlar) genererade. Jag tog upp ämnet i kapitlet "Ockult nazism" i Tredje rikets myter (Forum 2010). I just denna bok förklarar Fischer den verkliga syndafloden, de spår den lämnat efter sig i geologi, historia m.m., och hur den förorsakades av att vår dåtida måne störtade ner på jorden.

Lars Gahrn, Slaget vid Herrevadsbro och hägringar vid Häradsvad (Mölndal 2004). Förvisso inget förvillande utan rena motsatsen: Gahrn disputerade på sin avhandling mot västgötaskolan och har fortsatt på det spåret. Här reder han ut lokaliseringen av ett viktigt medeltida slag som några sena generationer försökt att placera i Västergötland istället för korrekta Västmanland.

Myten om fusk-ägg

I Kina har flera fall av syntetiska ägg upptäckts, och istället för protein så får man i sig cancerframkallande kemikalier.

- SVT Rapport: Så tjänar kriminella miljarder på matfusk - livsmedelsverket skärper kontrollerna, söndag 30 augusti 2015

EU varnar nu medlemsländerna för falska ägg tillverkade i Kina. Det handlar om äggvita respektive äggula framställda av kemikalier och färgämnen. Allt är omgivet av en tunn hinna gips. [Jag är nyfiken på att se den varningen]

Kopiorna lär [just det...] vara så bra att konsumenten inte kan se skillnaden på dessa och riktiga hönsägg. Lars Kryger Nilelsen från Skat, en dansk organisation som arbetar mot varumärkesförfalskning, berättar för tidningen Jyllands-Posten att det finns kurser som hugade äggförfalskare kan gå till en kostnad motsvarande  150 dollar. En forskare på universitetet i Århus som tagit del av innehållsförteckningen för de falska äggen säger att det visserligen handlar om oskadliga kemikalier men att blandningen saknar alla de näringsämnen som ingår i riktiga ägg.Inga uppgifter finns om att de falska äggen nått Europa, men i Kina har de sålts på marknader och även till bageriindustrin.

- Fri Köpenskap: Varnar för falska ägg, 3 oktober 2007

Något som definitivt förekommer och säljs öppet är äggpulver som tillverkats av något annat än ägg. Kalla dem syntetiska ägg om ni vill.

Här ser vi några äkta ägg samt en hög med äggersättningen Beyond Eggs från företaget Hampton Creek.

Äggpulver är någonting helt annat än de påstådda kinesiska konstgjorda ägg som förevisats i snuttar på Youtube med mera. De äggen beskrivs som hela, kompletta kopior, med skal, ägghinna, äggvita och äggula i mitten, som inte utan vidare kan skiljas från den äkta varan.

Om sådana ägg-repliker verkligen tillverkas industriellt så hade det intressantaste varit att få se en uträkning av hur det lönar sig. För att tillverka vanliga ägg krävs höns och lite hönsfoder. I ett land som Kina, där djurhållningen är på en nivå man inte vill tänka på, kostar produktionen sannerligen inte mycket. Det ska jämföras med det slabbande och meckande som visas upp på de flitigt återanvända bilderna ovan.

Påståendet om de kinesiska fusk-äggen framförs på några olika sätt.

1. Som metod för att tjäna pengar (hur stort allvar det nu ska tas på).
2. Som exempel på hur kineser kopierar och fejkar allt möjligt.
3. Som varning för de ohälsosamma eller direkt farliga "kemikalier", varför inte överbliven (!) plast från industrier, som äggen tillverkas av.

Varningar för farligheter i maten är ett klassiskt grepp som aldrig kommer att bli omodernt. Här kombineras det med misstänksamhet mot kinesiska varor, opålitliga men ack så billiga.

Detta är det tidigaste odiskutabla belägget jag hittat från Kina. Fotografiet av Wang Jiuzhong cirkulerar än idag, elva år senare. Misstänkt ägg till vänster.

För några dagar sedan gick en medborgare i Handan till en gatuförsäljare och köpte "ägg". Väl hemma befanns vitan och gulan ihopblandade, det smakade inte stekt ägg och det stektes för hårt. Efter en undersökning upplyste myndigheten att skalet är gjort av kalciumkarbonat [i likhet med vanliga äggskal], vitan och gulan är stärkelse, resin [som kan vara naturlig kåda eller syntetiskt], gelatin och några andra syntetiska kemikalier.

- Konstgjorda ägg i Handan, den officiella kinesiska nyhetsbyrån Xinhua ("Nya Kina") den 28 december 2004 (tillyxad översättning via Google Translate)

Året därpå togs idén upp i en avhandling som publicerades i The Internet Journal of Toxicology. Tidskriften (som förresten har sin redaktion, eller åtminstone chefredaktör, i Mosul) är ingen skämtsajt men den är sannerligen heller inte någon tyngre publikation. Likt en annan journal, omnämnd i bloggposten Skräptidningar, verkar den vara av det slaget som ger ut vad den får. Och här fick den en artikel om konstgjorda ägg. Som dessutom hade långa krångliga ord och notapparat.

In June 2003, there was a Chinese article about a consumer purchasing a bag of human-made eggs from the food market in Beijing. Although the faked eggs looked practically the same as real ones, the consumer smelled chemicals when cooking the eggs (figure 2). [...] News of human-made eggs was not confined to northern China. It was widely reported across the country. In less than a year, the faked egg industry has integrated itself into the retailing and wholesaling markets in Guangzhou. There is even a company openly teaching people the technique of manufacturing this kind of eggs.

 - Alexander Tse-Yan Lee, Faked Eggs: The World's Most Unbelievable Invention [archive.org], The Internet Journal of Toxicology vol 2, nr 1 (2005)

En annan artikel av samme författare i samma tidskrift handlade om soja från människohår. Båda togs senare bort från sajten. De kan endast läsas via archive.org. Anledningen var, enligt chefredaktören, att de inte höll måttet och publicerades av misstag.

Det bästa tidiga avfärdandet jag sett gjordes i maj 2007. Skribenten tog kontakt med folk i Kina, kontaktade chefredaktören på Toxicology-tidskriften, hittade hår-soja-artikeln, och gjorde även en del annat som en mytjägare ska göra.

For anyone actually went through and read the original finding from The Internet Journal of Toxicology, "bullshit alarm bell" should sound off when the study is sponsored by one "Queers Network Research" in Hong Kong. Of course, no such organization exists and phone numbers listed are bogus as well. Five of 14 references in the article are from author listed as "unknown".

- What Tian Has Learned: Hoax - Chinese Counterfeit Eggs [archive.org], 4 maj 2007

Och här Brett M. Christensen i augusti 2007:

It should be noted that the egg described in the Xinhua News Agency article was quickly revealed as fake during cooking because the yolk and white ran together, the egg stayed very hard after boiling and it did not smell like a real egg. In contrast, the fake eggs described in later versions of the tale claim that they can be cooked like real eggs and even taste very much the same. It seems highly improbable that an "egg" made from a concoction of chemical substances, including alum, would taste and smell anything like a real egg.

[...]

Perhaps unscrupulous vendors in China have attempted to palm off fake, and probably inedible, eggs as the real thing from time to time. But claims about a well-organized and widespread fake egg market in China seem dubious. Of course, stories that seem too weird to be true sometimes do turn out to be based on fact after all. However, at least until more evidence is forthcoming, I'd be consuming this particular egg tale with a grain of salt.

 - Hoax-Slayer: Fake Eggs from China:

Så: Konstgjorda ägg finns av olika slag. De som kommer i skal är inte konstgjorda, annat än som ett avancerat och inte särdeles billigt skämt.

Den här sorten har jag inte stött på i mina trålningar om fusk-ägg. Det är äkta äggvita och äkta äggula som stöpts om i en praktisk form.

Shakebao igen

Apkungen Sun Wukong i en förträfflig tecknad film från 1965 som gått i svensk tv några gånger.

Någon som minns den egendomliga historien om Shakebao? Kinesiska media berättade om en stad i norra Sverige som var befolkad av idel kvinnor etc.

Faktoider: Shakebao, Sverige (de flesta länkarna verkar ha lagt av sedan 2009)

Vad jag inte kände till då var hur liknande amazon-teman då och då förekommer i kinesiska traditioner. Som till exempel i den omtyckta Färden till Västern, där huvudpersonerna på långresa (en av dem är apkungen) bland många andra äventyr kommer till ett rike där enbart kvinnor bor.

Därmed inte sagt att nyhetsmakarna inspirerats av sagan från 1500-talet, men lite intressant att känna till tycker jag ändå att det var.