Marx & Lindh

Man gör en film om mordet på Anna Lindh, och ger den samma namn som en bröderna Marx-film. Dålig smak eller okunskap?

DN: Animation om mordet på Anna Lindh
Wikipedia: En dag på varuhuset (1941)

Lidnersk knäpp

Bengt Lidner (1757-1793) är det inte så många som läser nuförtiden. Men han har fått privilegiet att leva kvar i ett uttryck som i högsta grad är i levande bruk.

Anekdoten i korthet: När han var liten gick det rätt dåligt i skolan. Men så en dag så hände något märkligt; plötsligt hördes ett ljudligt knäppande, och lille Bengt gav upp ett tjut, av en stark men kortvarig smärta i huvudet. Den underliga händelsen gav inte upphov till några men, tvärtom - efteråt var Bengt klassens ljus.

Är detta sant? Nä, knappast. Åtminstone inte vad själva knäppen beträffar.

Med tanke på hur ordet "knäpp" används, i uttryck som "få en knäpp", så antog jag att detta uttryck, som inte så få andra, kommit att tolkas som sin motsats. Att det verkar nyttjas flitigt i landets sportspalter, och andra sammanhang där man inte alltid förväntar sig att den historiska bakgrunden är uppenbar för alla, ökade risken - trodde jag. Men där bedrog jag mig! För även om det felaktiga bruket säkert förekommer, så visar några snabba googlingar att det är långt mindre vanligt än det korrekta. Som faktoid får den alltså underkänt - vackert så.

Engelska lånord

Svenskan får allt fler lånord, och de allra flesta är engelska - och så är det för de flesta, om inte alla, språk runtom i världen som används i någorlunda utsträckning.

Då är det ironiskt att knappast något större språk har så många lånord som engelskan.

Avgjort störst förändring skedde tiden efter 1066, då Wilhelm Erövraren och hans normander tog över landet. Den nya aristokratin var alltså franskspråkig (om än inte riktigt dagens franska, såklart) och detta har lämnat permanenta spår så till den grad, att språkets klassificering som västgermanskt inte känns riktigt hundraprocentig. Många av spåren är nog så talande, t.ex. när det inhemska house kompletterats med ett franskt mansion (i dagens franska maison), som ju också är ett hus, men... Lite finare.

Två andra långivare av rang är naturligtvis latin och grekiska. Lånorden därifrån är betydligt fler än man ofta tänker sig, liksom i svenskan är de ibland direktlån (i synnerhet i kyrkliga sammanhang), men nog så ofta har de kommit via andra språk.

Det gemensamma nordiska och germanska arvet skall heller inte förbigås, än mindre det indoeuropeiska. Som att web är samma ord som väv, som går tillbaka till den protoindoeuropeiska roten *webh-. Eller att ordet vindöga, eller vindue som det heter på danska än idag, är samma ord som engelska Windows. Fast bäst tycker jag om ordet browse: det kommer från ett gammalt franskt ord som betyder "äta knoppar".

Länx:
Etymology online
Wikipedia (eng.): Ord med franskt, grekiskt och latinskt påbrå

Den kinesiska förbannelsen

Hur blir man immun mot faktoider? - Ingen aning, men en sak är säker: det räcker inte med kunskap.

- Det är som den gamla kinesiska förbannelsen: "Må du få leva i intressanta tider." Detta är sannerligen intressanta tider, konstaterar Eco och myser.

- Intervju med Umberto Eco i DN den 27 januari

Att förbannelsen varken är gammal eller kinesisk skriver jag om här.

Kurbits

Kurbits, det är ju sån där dekorativ målning som är så typisk för Dalarna, med stiliserade blomrankor o.dyl.

Vad jag inte hade en aning om förrän alldeles nyss var att ordet kommer från just blommorna. Det var när dalamålare skulle återge bibelord som t.ex. Jona 4:6 som man lät fantasin flöda, ty hur ser ett kurbitsträd ut?

Herren Gud lät nu ett kurbitsträd växa upp över Jona; det skulle skugga hans huvud och befria honom från hans missnöje. Jona blev mycket glad över kurbitsen.

Växten kurbits heter Cucurbitaceae på latin och är en familj med kalebassväxter. Jag vet inte om det latinska namnet är samma ord som hebreiskans qiyqayown, men det är definitivt detsamma som engelskans cucumber, som är samma ord som vårt eget gurka.


Några länktips (och till skillnad från alla slötips på nätet så är dessa sidor verkligen något som fler borde tillägna sig, i synnerhet de två sista som är värdefulla bortom all sans):
Wikipedia (eng.): Cucurbitaceae
bibeln.se - även för hedningar
Blue Letter Bible - fullständigt j-a fantastiskt ställe, med biblar i olika översättningar och original med hänvisningar och konkordanser och allt möjligt annat användbart; att leta reda på ordet qiyqayown ovan gick fortare och enklare än det var att skriva av det
SAOB - språklig skattkammare, där utgåvan på nätet är helt överlägsen den på papper

Kom nu ketchup

Det var två tomater som var ute och gick. Så blev den ena överkörd. Då sa den andra, "Kom nu, ketchup, så går vi!"

Det tog ungefär 25 år innan jag insåg att denna välkända kassa historia bör avnjutas i engelskt original:

Two tomatoes cross the road. One got run over. The other one says: Catch up!

"Satans mördare"

Uttrycket myntades (så vitt man vet) av Olof Palme. Det är inte ofta man ser så skarpa ord användas i utrikespolitiken, åtminstone inte av någon som annars uttrycker sig diplomatiskt (hos de som alltid formulerar sig på det sättet uteblir kontrasteffekten, och därmed effekten över huvud taget). Det enda liknande exemplet jag kommer på, åtminstone från vårt land, är Torgny Segerstedts avfärdande av den då helt färske rikskanslern: "Att tvinga all världens politik och press att sysselsätta sig med den figuren, det är oförlåtligt. Herr Hitler är en förolämpning."

Jag utvecklade ämnet en smula för att ge dig som läser detta tillfälle att erinra dig Palmes ord (om du nu känner till dem alls). Vilka var det som avsågs?

För det var inte USA med anledning av deras engagemang i Vietnam, utan Franco-regimen. Jag vet inte riktigt hur vanlig den felaktiga associationen är, det finns inte så särskilt många belägg på nätet, men detta är ju också bara en ofullständig återspegling av vad som försiggår i folks huvuden.

"Mördarna" förekom i ett tal 1975, det har nog blandats ihop med hans kända jultal 1972, där bombningarna av Hanoi jämfördes med ett antal andra illdåd i historien "där våldet triumferat". En anledning till att liknelsen med USA ligger närmare till hands är att kritiken mot detta land är ständigt aktuell, medan Franco-regimen inte längre finns - han dog förresten just 1975.

Ett annat välformulerat invektiv från 1975 är "diktaturens kreatur", där var det regimen i Tjeckoslovakien som avsågs.

Länkar:
Palmefonden har såväl dessa tal som många andra
Palmes Hanoi-tal 1972 (Youtube)
Torgny Segerstedt om Hitler - (inklusive svar från "en uppriktig vän till Sveriges folk"...)

Vikingarnas hällristningar

Ännu en tänkbar missuppfattning som hade förvånat mig mindre än många andra; men om det finns folk som fått för sig att hällristningarna karvades fram av vikingar, så verkar de inte göra någon affär av denna uppfattning. Jag har åtminstone inte hittat något.

(Hällristningar som de i Tanum är från bronsåldern, eller sisådär 2500-3500 år gamla. De var alltså äldre på vikingatiden än vad vikingatida lämningar är idag.)

Äldre versioner

En extremt värdefull egenskap hos hemsidor är att de kan ändras när och hur som helst. Får jag reda på att något är fel, så kan jag fixa det på direkten.

Detta ger dock upphov till ett annat problem: att hålla reda på de olika versionerna. Själv är jag görnoga med dateringen av texter jag använder, det kan göra all skillnad i världen om någonting skrevs före eller efter en viss tidpunkt. I det perspektivet känns det minst sagt historielöst att inte hålla reda på äldre versioner av det jag själv skriver.

Så vad händer med dem? Är man hänvisad till Googles cache eller ovärderliga Wayback Machine på www.archive.org om man vill se vad som stått tidigare?

Fr.o.m. i år kommer jag att lägga dem i underkataloger, en per år.
http://www.faktoider.nu/2007/

Exempel - här har vi en artikel:
http://www.faktoider.nu/kontur.html

Genom att lägga in årtalet i sökvägen så kan man få fram den version av sidan som gällde före 2008 (förutsatt att den alls fanns):
http://www.faktoider.nu/2007/kontur.html

Alltid kan det komma till någon nytta... Om inte annat så har jag lite bättre samvete nu. :-)

50

Sprider du faktoider? Faktoider är uppgifter som ser ut som fakta, men som inte är det, t.ex. guldfiskar har dåligt minne och Cajsa Warg sa "man tager vad man haver". Hur kommer det sig att påståenden som dessa fortsätter att cirkulera år efter år, mot bättre vetande? Det är en fråga som denna bok inte kan svara på. Däremot vill den gärna få fler att ställa sig frågan: "Är det sant?"

- Ur Vårens böcker, den stora kompletta katalogen från Svensk Bokhandel.

Sidantalet uppges förresten vara ca 250, facit är 384. Quod erat demonstrandum. :-)

Bättre förr 2

Här kommer ett längre citat. Jag har justerat stavningen och några avslöjande detaljer, men inte mer.

Livet i nutiden irriterar. Knappast har man vaknat på morgonen, förrän dagbladets trumpeter skräller i öronen, och var man går och står under dagens lopp är man utsatt för tillrop. Det talas, ropas, tutas, för ens bättre jag och för ens dåliga böjelser. Man ska slita som en jänkare, vara belåten som en kines, distingerad som en parisare, storvulen som en norrman; man ska vara socialist och antisocialist eller kristligt social; man ska gå i ylle och gå i jeans; man ska klä sig i purpur och i säck och aska, man ska tugga ordentligt, och man ska använda den till allt möjligt annat. Man ska sitta hemma vid TV:n efter dagens arbete, och man ska vara ute med folk sju kvällar i veckan.

Nu är frågan: När skrevs detta?

Här följer svaret i vit text, markera för facit: > Ur Nervhälsa (1912) av dr Frode Sadolin, nerv- och massageläkare i Köpenhamn. <

Gothenburg

Sedan några år har ett antal svenskar, även på tongivande positioner, demonstrerat sin okunskap i engelska - eller vad det nu är frågan om - på så sätt att man skriver Göteborg just så även på engelska, istället för det korrekta Gothenburg.

Ett av de språkligt otäckaste exemplen måtte filmfestivalen vara, alltså "Göteborg Film Festival". Usel svenska, usel engelska, eller både och?

Här är Språkrådets förklaring. Jag vet inte om det är så här alla brukare resonerar. Efter att ha nämnt geografiska namn som är olika i olika språk (vilket f.ö. heter exonymer) så konstaterar man att:

Ibland överges även traditionella former till förmån för originalspråkets form, och i engelskan har det blivit allt vanligare att i olika sammanhang använda den svenska formen Göteborg (ibland med borttappade prickar), i varje fall i Storbritannien. [...] Hur man gör med detta i engelskspråkiga länder är förstås deras sak. Men mot bakgrund av ovanstående gör man ofta klokt i att i Sverige använda Göteborg i engelska texter, t.ex. "Göteborg City Airport". Det är ju dessutom den svenska namnformen engelskspråkiga möter på kartor – och på plats.
- Språkrådet: Göteborg eller Gothenburg?

Men även om det finns ett ökande antal britter som inte känner till ordet Gothenburg - vilket jag tvivlar på - så är ju det absolut vanligaste att man skriver korrekt. Varför det annars förnuftiga Språkrådet tycker att vi just i detta fall bör apa efter en okunnig minoritet hellre än en kunnig majoritet är en gåta.

EPA à la Silhouette

Ordet silhuett kommer från Étienne de Silhouette, finansminister i Frankrike på 1700-talet. Det var dennes åtstramningar (vars storlek och berättigande jag inte känner till) som gav upphov till epitetet à la Silhouette, när pris gick (långt) före kvalité. Det enda sammanhang som begreppet levt kvar i är de bekanta utklippta figurerna, som utgjorde betydligt prisbilligare dekorationer än ordentliga tavlor.

En modernare motsvarighet är den svenska lågpriskedjan Enhetsprisaktiebolaget, EPA. Namnet försvann 1978 då de gick ihop med Tempo, sedermera Åhléns. Ännu en bit in på 80-talet minns jag att "EPA" kunde användas som förklenande omdöme om lite av varje, men liksom i silhuetternas fall har det bara levt kvar i ett enda fall, alltså de motorfordon som sedan 1975 kallas A-traktorer i papperen, men som väl få kallar något annat än EPA-traktorer.

Det finns uppenbarligen ett stort och konstant behov av att medelst en enkel etikett tala om att man tycker att något är billigt skräp. Undras vad som kommer härnäst?

Trelleborgsposten

Den här kategorin kan bli hur stor som helst. :-)

Koncernen Skånemedia ger ut tidningarna Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda och Kristianstadsbladet. Har ingen särskild aning om hur stora de är, men gissningsvis utgör de en avsevärd del av den skånska pressen.

När Sydsvenska Dagbladet tog över aktiemajoriteten häromdagen så kungjorde man detta med ett pressmeddelande. Där hittade branschtidningen Resumé ett roligt fel:

I pressutskicket kallar man Trelleborgs Allehanda för Trelleborgsposten – en tidning som enligt Kungliga Biblioteket lades ner den 29 december 1864.

Artikeln i Resumé

Svenska Finland

Som rikssvensk är det lätt att glömma bort - eller kanske snarare svårt att komma ihåg - hur mycket svenskt det finns i Finland. Inte bara detta, att landet var en naturlig och integrerad del av Sverige under många sekler, fram till det krig som förresten bröt ut för snart prick 200 år sedan, utan hur stor del av livet där som s.a.s. levs på svenska.

Svenska var modersmålet för såväl marskalk Mannerheim och Tove Jansson som Mark Levengood (den sistnämnde berättade om när han kom till Sverige och fick läsa en kurs i svenska för invandrare, trots att det var det enda språk han verkligen kunde). Tidningen Hufvudstadsbladet är en närmast surrealistisk upplevelse, med artiklar om kändisar, städer och hela kommuner jag aldrig hört talas om, annonser med priser i euro, och så vidare, allt på bästa svenska.

Wikipedia: Finska kriget
Hufvudstadsbladet

Fusion på 50-talet

Fusion - ren energi i obegränsad mängd och till ett obetydligt pris - förverkligades redan för 50 år sedan. Åtminstone om tidningar är något att tro på. Zeta hette underverket, där brittiska forskare i januari 1958 fick igång en termonukleär reaktion:

A SUN OF OUR OWN! - and it's made in Britain
- Typisk rubrik i brittisk press

I USA var åtminstone en tidning tillräckligt noggrann för att uppge en oavrundad sannolikhetsuppskattning, vilket skulle visa sig göra avsevärd skillnad:

LONDON, Jan. 24 -- Sir John Cockroft, chief of Britain's research establishment at Harwell, said today he was "90 per cent certain" that thermonuclear fusion of heavy hydrogen nuclei had been achieved.
- New York Times, 25 januari 1958

Sir Johns uppskattning var kanske korrekt på så sätt att det var en rimlig bedömning utifrån vad man visste. Hur som helst hade han fel: fusion hade inte inträffat. Och pressen reagerade som man alltid reagerar när man känner sig lurad på en sensation.

Forskare som var med beskriver händelsen som en kollision mellan vetenskaplig försiktighet och icke-vetenskapliga krav (från såväl press som allmänhet och politiker, kantänka) på faktiska besked:

More experiments were needed to see what kind of fusion was going on inside Zeta. The assembled press were not satisfied by this prevarication.

"I think what the press couldn't get their heads around was the fact that the scientists didn't know," recalls Dr Alan Gibson, a veteran of the original experiments.

"It wasn't that they wouldn't tell them, they didn't know, and that was a foreign concept."

Eventually, the director of AEA Harwell, Sir John Cockroft cracked, and confessed that he was 90% certain there was thermonuclear fusion.

"It was a reasonable, honest estimate," says Dr Gibson, "but the journalists took it as gospel. If Sir John thinks they're thermonuclear, they must be thermonuclear."

Citatet från BBC:s hemsida om det vetenskapliga försök som först upplevdes som en revolution, sedan som ett fiasko, trots att det aldrig var varken det ena eller det andra. Obligatorisk läsning.

BBC: The story of 'Britain's Sputnik'

Alkohol och antibiotika

Den senaste faktoiden får flera höga poäng:

• den är inte bara allmänt känd utan allmänt förutsatt, "det vet väl alla!"
• den är helt osann (vad penicillinet beträffar), men
• rymmer ändå en smula sanning (eftersom det finns fler antibiotika än penicillin)
• orsakssambandet förefaller klart (man har blandat ihop begreppen)
• den påverkar folks beteende
• sist men inte minst så har det gått aningen snett när sådana hyperauktoriteter som apoteket och FASS skall förklara hur det ligger till, för de verkar också ha blandat ihop penicillin men andra sorters antibiotika.

Allt som allt, ett praktexemplar.

faktoider.nu: Alkohol och antibiotika

Bättre förr 1

It's easy to imagine what this would have been like 10 years ago – it would have been impossible; youth wasn't a tribe then – the beer, the brawls, the retching, maybe even some rape. In 1969, there was none of that.

När är detta skrivet? Vilken mörk tidsålder är det som hänvisas till? Gissa!

För facit, markera texten - den sista meningen är i vit text. (Vad numreringen beträffar inser den vakne läsaren att jag har mer på lager i detta outtömliga och fascinerande ämne: skillnaden mellan verkligheten och vår uppfattning om den.)

Artikeln är, som så många andra jag använt mig av, från New York Times. Sammanhanget är detta.

Bredband

Vilka band? Är det sladdarna som avses? Eller "fibern"? Och varför skall de vara breda? Det är de ju inte?

Åtminstone ordet bandbredd fanns i omlopp före internet. De "band" som avses är frekvensområden. T.ex. VHF = 30-300 MHz. Eller långvåg, mellanvåg och kortvåg, för att ta begrepp som plötsligt har en påtaglig nostalgi-faktor för en del av oss.

Vad har detta med överföringshastighet att göra? Jo, ju mer information per sekund som skall överföras genom etern, desto större frekvensområde behövs (eller blir det, automatiskt - det är därför man kan höra en radiostation även strax utanför dess egentliga frekvens). Termen har sedan kommit att användas i överförd betydelse inom datakommunikationen.

(OK, det finns en frekvensanalytisk tillämpning, där "bandbredden" utgörs av de frekvenser som kan sändas genom en kabel utan att försvinna - enkelt uttryckt. Den som står i valet och kvalet mellan 0,5 Mbit och 24 Mbit, eller vad det nu är, är en god bit bort från detta resonemang, även om ett visst släktskap finns. Vet inte hur det skall formuleras utan att överförenkla.)

Bröd i kylskåp

Hur många är det som förvarar bröd i kylskåp?

Resonemanget är väl så enkelt som att all annan mat förvaras kallt för att den ska hålla sig bättre. Men för bröd är luftfuktigheten till större skada än den lägre temperaturen är till nytta.

Bröd behåller sin färskhet bäst om det förvaras i rumstemperatur i en väl försluten påse. Kylskåpsförvaring gör att brödet snabbt blir torrt, grynigt och får en gammal smak.

- Brödinstitutet