2008-01-20

Gothenburg

Sedan några år har ett antal svenskar, även på tongivande positioner, demonstrerat sin okunskap i engelska - eller vad det nu är frågan om - på så sätt att man skriver Göteborg just så även på engelska, istället för det korrekta Gothenburg.

Ett av de språkligt otäckaste exemplen måtte filmfestivalen vara, alltså "Göteborg Film Festival". Usel svenska, usel engelska, eller både och?

Här är Språkrådets förklaring. Jag vet inte om det är så här alla brukare resonerar. Efter att ha nämnt geografiska namn som är olika i olika språk (vilket f.ö. heter exonymer) så konstaterar man att:

Ibland överges även traditionella former till förmån för originalspråkets form, och i engelskan har det blivit allt vanligare att i olika sammanhang använda den svenska formen Göteborg (ibland med borttappade prickar), i varje fall i Storbritannien. [...] Hur man gör med detta i engelskspråkiga länder är förstås deras sak. Men mot bakgrund av ovanstående gör man ofta klokt i att i Sverige använda Göteborg i engelska texter, t.ex. "Göteborg City Airport". Det är ju dessutom den svenska namnformen engelskspråkiga möter på kartor – och på plats.
- Språkrådet: Göteborg eller Gothenburg?

Men även om det finns ett ökande antal britter som inte känner till ordet Gothenburg - vilket jag tvivlar på - så är ju det absolut vanligaste att man skriver korrekt. Varför det annars förnuftiga Språkrådet tycker att vi just i detta fall bör apa efter en okunnig minoritet hellre än en kunnig majoritet är en gåta.

11 kommentarer:

Line sa...

Det här är en global utveckling som kan skapa förvirring. Att stadsnamn heter det stan heter på stadens egna språk även internationellt. För bara ett tag sen hette det ju Bombay, Peking och Rom på engelska. Nu säger CNN och liknande nyhetsorgan Mumbai, Beijing och Roma. CBS 60 minutes hade ett avsnitt om just detta, kommer man snart även säga [parii] om Paris?

Det verkar handla om att gå tillbaka till ursprungsuttalet och därmed gå ifrån förenklingarna, som t.ex. 'Gothenburg' ju ändå är. Och den utvecklingen håller nog på att ta fart även i Sverige.

Hexmaster sa...

"Beijing" och "Peking" är olika återgivningar av samma ord. "Mumbai" är ungefär detsamma, "Bombay" verkar vara en portugisisk felhörning (?) från 1600-talet.

Säger de verkligen "Roma" i CNN?? O tempora, o mores...

Men ursprungligt uttal i det göteborgska fallet - hm - jämför med följande citat, stavningen är som den är men vad gäller själva orten, tja, läs själv:

Effter dett K. M:t icke befinner någen lägligere Platz der staden Gutenborgh kan funderes opå, än som wedh Utrella på Gulbergz Engienn

- Gustav II Adolf (1619)

Johan A sa...

Ursprungsuttal är det kanske inte fråga om, men poängen med Lines påpekande är att det inte är fråga om någon "okunnig minoritet" utan en trend - både utomlands och här hemma - att använda ursprungslandets form av ortnamn. Själv tycker jag att det är koko, jag säger Peking och Kalkutta, men det har i alla fall inget med okunskap eller inkorrekthet att göra.

Hexmaster sa...

Om det är en trend så tycker jag den känns lätt att stå emot, och definitivt inget att uppmuntra. Jag är framför allt osäker på om den i så fall har att göra med den outtalade önskan att få bort "Gothenburg" som funnits ett antal år.

Anonym sa...

Egentligen är det väl en del av en ännu större trend, nämligen den att man nuförtiden vanligtvis inte översätter namn på geografiska platser (med undantag för länder) och personer. Det finns förstås undantag, när det gäller historiska personer (till exempel kungar) och platser (till exempel vissa städer) som än så länge behåller sina traditionella namn på olika språk, men troligtvis kommer dessa allt mer att försvinna.

Hans R

Line sa...

Jag tror helt enkelt att det handlar om en naturlig utveckling, snarare än okunskap. Det finns väldigt många språkliga exempel på namn, stavningar etc som utvecklats och förändrats genom åren. Sen kan man ju ha olika åsikter om nödvändigheten av dem ;)

Anonym sa...

Vissa språk är mycket bättre på att översätta namn än andra. Svenskan har slutat översätta utländska namn, men i vissa språk är detta legio. Namibia heter inte ens namibien på svenska men på franska heter det Namibie.

I det tvåspråkiga landet Belgien blir det rätt pinsamt, eftersom alla namn som inte tillhör det regionala majoritetsspråket översätts till det.

I franskspråkiga belgien så är det skyltat mot exotiska ställen som Anvers (Antwerpen), Bruges (Brugge), Rhode-Saint Genese (Sint Genesius-Rode) Malines (Mechelen), Ypres (Ieper). Medans i det nederländska belgien så skyltas det mot de wallonska orterna Heinegouwen (Hainaut), Luik (Liége), Doornik (Tournai).
(på samma sätt heter seriefiguren Tintin, Kuifje på nederländska!)

För en flamländare i Wallonien kan det alltså vara förrvirrande om han åker runt och letar efter skylten mot Doornik men hittar den aldrig, men konstigt nog är skylten mot Tournai rätt vanlig.

En konstig grej med detta är att vissa översättningsnamn slått igenom i andra språk. T.ex vet ingen engelsktalande vad flamländska Ieper är för något, men många känner till slaget vid Ypres.

Hexmaster sa...

Line: Då är vi överens! Jag håller mig gärna till den konservativa klungan i detta fall. :-)

Carl H: Extremt intressant med det tvåspråkiga exemplet. Själv har jag funderat mest över motsvarande i Finland, men Helsinki/Helsingfors och allt vad det är. Men det är ju inte bråkdelen så infekterat.

Unknown sa...

Jag tror att det kan ställa till ännu större problem i länder som folk glömmer bort är flerspråkiga. För ett par år sedan gick vinter-OS i Turin (piemontesiska) - eller var det i Torino (italienska)? OS-folket höll sig strikt till den italienska varianten, även på engelska, trots att staden traditionellt alltid hetat Turin på engelska (och svenska). Total förvirring. Samma sak med Milan (västlombardiska)/Milano (italienska). För att ytterligare komplicera saken har italienskan, pga migration och politik, gått och blivit majoritetsspråk i dessa trakter.

Än märkligare är att förra årets skidskytte-VM ibland kunde påstås gå av stapeln i Anterselva (och nu menar jag förstås inte när man talar italienska), när 97,5% av lokalbefolkningen i denna sydtyrolska by talar tyska och kallar den Antholz. Det känns som ett slags hyperkorrektion, nästan som att säga "Jag ska på kryssning till Maarianhamina i helgen".

Hexmaster sa...

Ett annat exempel, av ett helt annat slag - den polska staden Oświęcim torde ha ett mycket speciellt förhållande till den tyska versionen av sitt namn: Auschwitz.

Lena Synnerholm sa...

Själv undrar jag varför folk skriver ”Strasbourg”, när majoriteten av invånarna pratar tyska. (Dom känner sej som fransmän, men det är en annan sak.) Att jag säger och skriver ”Strassburg”, började som en felläsning av ”Strasbourg”. Lustigt nog visade den sej vara korrekt... fast på ett annat språk! (skratt)

När det gäller flerspråkighet måste jag påpeka, att det finns två definitioner av ”språk”. Den ena är avståndsspråksdefinitionen. Enligt den är språk grupper, av ömsesidigt begripliga dialekter. Den andra är konstruktionsspråksdefinitionen. Enligt den definierar språk sej själva, genom att talarna kommer överens om, hur man ska skriva på språket. Jag använder konstruktionsspråksdefinitionen, när en sådan överenskommelse finns. Annars använder jag definitionen, om ömsesidig begriplighet. Därmed är älvdalska ett eget språk, men inte jämtska eller skånska. Så vitt jag vet har Italien tre inhemska språk: italienska, tyska och resianska. Det kan även finnas en romanitalande minoritet, men jag vet inte hur stor den i så fall är. Joakim nämner piemontesiska, liksom västlombardiska. Andra har nämnt sardiska och sicilianska. Frågan ett är om talare av dom påstådda språken, förstår varandra och riksitalienska. Om svaret är nej i något av fallen, är just det verkligen ett språk. Om svaret är ja i alla fallen, följer fråga nummer två. Den är om var och en av dom har en ömsesidig överenskommelse, om hur man ska skriva på dom. Finns ingen sådan i något av fallen, är dom bara italienska dialekter. Någon som råkar veta?