Sir Anthony Aguecheek och Sir Toby Belch i Shakespeares Trettondagsafton (ca 1600).
Drew Barrymore som engelsklärarinnan Karen Pomeroy i Donnie Darko (2001).
Det tidiga (1916) franska pansarfordonet Schneider.
Sir Toby, amiral von Schneider, mr Pommeroy och mr Winterbottom ger givetvis Grevinnan och betjänten vilket AH såg snabbast.
Kuriosa: Den version som visas i Sverige är inspelad i Schweiz, annars är den vanligaste en som spelades in i Tyskland. Sketchen är nyårstradition i en rad europeiska länder men är inte i närheten lika känd i Storbritannien. Och så var Freddie Frinton, av alla, absolutist.
Att folk lätt fånar till sig inför en bild som denna är inget man ska bry sig om. För det är en utsökt bild, ett ypperligt exempel på hur en till synes högst märkvärdig observation kan ges en enkel förklaring.
När påstådda sjöodjur diskuteras är en vanlig förklaring att man i själva verket sett sälar, uttrar eller andra icke-monster. En särskilt intressant förklaring är att två eller fler djur som simmar efter varandra kan ge intryck av ett betydligt större sammanhängnade djur. Man ser lätt framför sig hur det skulle fungera, men jag har inte sett något verkligt exempel. Förrän nu.
Huruvida Ian Bremners bild verkligen är tagen i Loch Ness är helt irrelevant, liksom slaskpressens självklara sensationalistiska vinkling: "Is this..?" – nej, uppenbarligen inte, eftersom det helt uppenbart är tre sälar. Men detta hindrar inte att det som sagt är en utsökt bild.
På 1960-talet skapade Serge Danot barnprogrammet Le Manège enchanté, "Den magiska karusellen". Det var enkelt animerade episoder om fem minuter styck, där allt riktats mot yngre barn: handling, dialog, karaktärer, scenografi, tillgjorda röster osv. Ett sött, okomplicerat och fullkomligt förglömligt barnprogram bland tusen andra, helt enkelt.
Här ett smakprov: [ uppdaterat: eller var ... ]
Den italienska kaninen Flappy bjuder Margot, hunden Pollux och de andra på spaghetti. Och det är vad som händer ... Även utan relevanta språkkunskaper kan man förstå att det är harmlös underhållning för de minsta.
På andra sidan kanalen bestämde sig BBC snart för att köpa in programmet. Och det gjorde man ... Köpte rättigheterna till själva avsnitten. Men inte till manusen. Enligt en annan version fann han som sattes att göra rösterna det franska originalet outhärdligt fånigt. Resultatet blev hur som helst att Eric Thompson, som han hette, hittade på egna manus utifrån vad han såg. Som när folk ritar in nya pratbubblor i serier.
Instead, he watched the episodes with the soundtrack turned down, created
new names and personalities for the characters, and invented completely
new storylines to match the on-screen action.
Thompson gav The Magic Roundabout en ton som man inte förknippar med barnprogram, i synnerhet inte med barnprogram för de minsta. Han gav figurerna helt nya personligheter, som när hunden Pollux (vars enda utmärkande drag var hans engelska brytning) blev den vresige, cyniske Dougal. Han lade in vitsar, långa ord och skämt som inte ens alla vuxna förstod.
He once replied
to a viewer who complained that he used too many long words by writing
them a letter using all of the longest words that he could find in the
dictionary, and is said to have sent a 'strong' letter to a mother who
had written to express her concern over the fact that her son had started
to refer to his sister as a 'mollusc'.
Resultatet blev ett program som tilltalade en långt bredare publik än originalet. Det fick snabbt kultstatus. Som mest hade det 8 miljoner tittare, i nivå med ett långt mer känt program som Doctor Who.
Här är den brittiska versionen av avsnittet med spaghettikalaset:
Kaninen Dylan bjuder Florence, Dougal m.fl. på spaghetti. Utöver ramhandlingen är likheterna få.
[Florence ger Dylan blommor]
Dylan: Why ma'am, you shouldn't have bothered.
Dougal: I ... I didn't bother.
Florence: It's the thought, Dougal.
Dougal: Yes, well ... I thought I wouldn't bother.
Efter millennieskiftet har man börjat med en ny omgång Magic roundabout. Den är datagenererad och, gissar jag fördomsfullt, utan ett spår av originalets charm.
Kuriosa 1: I början på 1970-talet fick brittiska trafikplanerare för sig att anlägga närmast psykedeliska super-rondeller, se bild på ett känt exempel i bloggposten Höger och vänster hand. Namnet låg nära till hands; än idag kallas de magic roundabouts.
Kuriosa 2: Eric Thompson (1929-1989) var far till Emma Thompson.
Uppland har tämligen sent stigit upp ur havet. Ännu långt fram i historisk tid genomkorsades landskapet av en mängd vattenleder, som nu till följd av landhöjning och uppgrundning helt försvunnit eller förvandlats till små rännilar.
Bottenfjärden, Eckarfjärden, Fågelfjärden, Fjärden ... Uppland har ett flertal fjärdar som inte är fjärdar ("jämförelsevis större, öppen del af en insjö eller skärgård, begränsad af dels fastland, dels större och mindre öar och holmar" - NF) utan sjöar [Uppdaterat: Eller rentav torra land! Se kommentarerna]. Hur kommer det sig? För att de varit fjärdar för inte särskilt länge sen, mätt i sekler eller ens generationer.
Här åskådliggörs den kraftiga landhöjningen i trakten. Geologiskt sett studsar Mälartrakten upp som en badboll ur Östersjön, i detta nu. Det blir än mer dramatiskt när man inser att landhöjningen inte är en jämn procedur utan tidvis går ännu fortare.
Detta innebar också att forna tiders upplänningar befann sig i en mycket speciell situation. Historiskt sett har det funnits tre [tack Håkan] sätt att öka jordbruksproduktionen (som ju låg till grund för allt annat): dika ur till ny mark, röja till ny mark, eller ta befintlig mark från någon annan. I områden med kraftig landhöjning behövde man inte göra någonting alls. År efter år frigjordes stora ytor med ny mark av bästa sort, bördig, rotfri och klar att odla, utan att man lyfte ett finger.
Ett extremt exempel är utvecklingen av det flacka landskapet vid sjön Tämnaren, där stranden försköts 260 meter på tio år, det vill säga 26 meter om året.
Det säger sig självt att ett sådant ymnighetshorn kan ge ett radikalt annorlunda samhälle än i mindre lyckligt lottade trakter. Jag vet inte om någon (Hagerman t.ex.?) härlett Upplands dominanta roll i svensk historia utifrån landhöjningen. Om det är så, så är bilden av Västerbron ännu bättre: Den visar inte bara landhöjningen där huvudstaden ligger, utan även en anledning till att huvudstaden ligger där den ligger.
En och endast en av dessa illustrationer är NSDAP. Vi återkommer till dem.
The leader of Germany's right-wing, anti-immigration AfD [Alternative für Deutschland] party has been criticised for trying to give a positive spin to the Nazi-era word "voelkisch" ("people's" or "national").
Frauke Petry said it was wrong to equate "voelkisch" with "racist". It is simply the adjective for "Volk" ("People"), she told Welt am Sonntag.
The Nazis used the term "voelkisch" to set Germans apart from Jews and others they labelled "racially inferior".
Att säga att völkisch är ett nazistiskt ord är att sätta vagnen före hästen. För den märkliga, svårdefinierade strömningen föregick nazisterna; den senare började som en (mycket liten) delmängd av den förra.
Själva ordet betyder folklig, det ordet används också ofta som översättning, men det kan bara ge en vag antydan om vad det rörde sig om; jag har därför valt att använda det tyska begreppet. Ett grundtema var just "folket", som en historisk, rasmässig, kulturell och/eller "andlig" enhet. Rörelserna, som utöver vissa grundläggande drag kunde vara mycket olika, växte fram under 1800-talet, och hade sin mest intensiva period från sekelskiftet 1900 fram tills de uppgick i, eller förbjöds av, nazistpartiet.
- Peter Olausson, Tredje rikets myter (Forum 2011)
Jag hade kunnat tillägga att bra många sällskap dog ut i stillhet, när eldsjälarna bildade nya ståtliga bokstavskombinationer eller helt enkelt tröttnade.
I völkischer-rörelserna intresserade man sig, i varierande grad, för
historia – mer eller mindre faktabaserad, för att sammanfatta
nationalism
antisemitism – eftersom rasismen då var allmän var den ingen utmärkande egenskap
politik – framför allt mot demokrati, kommunism och kapitalism
ockultism – där graden av teater/allvar ofta är svår eller omöjlig att avgöra, som så ofta i sammanhanget
Blandningen varierade mellan olika sällskap. Inte för att man någonsin försökte definiera vad som var völkisch; det var mer en känsla än något som kunde fångas med siffror och bokstäver, en känsla av något gammalt, äkta, heroiskt ... Och framför allt germanskt.
En betraktelse över en del av rörelsen kommer från en samtida betraktare med erfarenheter från fältet. Det kanske förvånar en del att han inte hade någonting till övers för sina völkischer kamrater.
Det är typiskt för sådana personer att de går på om urtida teutonska hjältar från dimmiga avlägsna tidsåldrar, stenyxor, stridsspjut och sköldar, när de i själva verket är de mest patetiska pultroner man kan tänka sig. För samma personer som viftar med teutonska plåtsvärd, omsorgsfullt tillverkade efter gamla original, och bär stoppade björnskinn och kohorn över sina skäggiga ansikten, förklarar att dagens alla konflikter måste lösas enbart med tankens vapen. Och så lägger de också benen på ryggen för första bästa kommunistiske bråkmakare. Eftervärlden kommer inte att ha många skäl att skriva nya epos om dessa hjältemodiga gladiatorer.
Och följande kommentar gäller än idag, om såväl de som gärna använder hakkorset som om alla andra:
Man känner skam när man märker vilken sorts folk som sätter völkisch-symbolen i sina navlar, och även när man märker hur många som har olika idéer om vad symbolen innebär.
- Adolf Hitler, Mein Kampf (1925)
Bildfacit:
Reichs-Hammerbund grundades 1912 av Theodor Fritsch. 1919 gick den samman med Deutschvölkischer Schutz- och Trutzbund.
Thule Gesellschaft grundades 1918. Försvann på 1920-talet.
Deutschvölkischer Schutz- och Trutzbund grundades i februari 1919 och var ett tag den klart största völkischer organisationen. Kort efter Reichshammerbunds anslutning samma år gick de samman med Deutschvölkischen Bund. Se även bloggposten Hakkors utan nazister.
Fascister och nazister av olika sorter och slag fanns inte bara i Europa. I bloggposten Sigma Heil tog jag upp integralismo brasiliero. Lika okänd torde den chilenska nationalsocialismen vara idag.
Det viktigaste, om än inte enda, partiet för chilenska nacistas hette Movimiento Nacional-Socialista. Det bildades 1932 med Hitler som hyllad förebild. Jorge González von Marées blev el jefe, säger Der Führer på spanska. Från första början var man emot demokrati, amerikanism, kommunism och klasskamp. Man slogs åt såväl höger som vänster. För detta ändamål bildades Tropas Nacistas de Asalto, som såväl till namnet som gagnet var kalkerad på SA Sturmabteilung: slagsmålsavdelningen.
Även om MNS aldrig blev stort var det heller inget mikroparti. I valet 1937 fick de 3,5 % vilket räckte till tre riksdagsledamöter, i kommunvalet 1938 sammanlagt 29 platser över landet. Samma år gick de ihop med ett annat parti och bildade alliansen Alianza Popular Libertadora för att lansera en gemensam presidentkandidat. Sådant ägnade sig aldrig Hitler åt; och de hade även på andra sätt fjärmat sig från inspiratörens linje (å andra sidan var det något av ett heltidsarbete att hålla sig á jour med hr Hitlers många kursändringar).
Den 5 september 1938, mitt under presidentvalet, var det dags för den chilenska ölkällarkuppen. Ett 30-tal beväpnade unga nacister ockuperade försäkringsbolaget Seguro Obrero, ungefär lika många Santiagos universitet. Polisen gick in hårt. Efter bara några timmar var kuppförsöket nedslaget. Kuppmakarna leddes iväg och arkebuserades. Senare upplöstes partiet; och även här skilde det sig från NSDAP på så sätt att det inte gick i ide för att dyka upp längre fram.
En nacist som utmärker sig hette Jorge Prat. Han var en obetydlig medlem på 1930-talet, startade eget på 1940-talet, och var under ett år på 1950-talet landets finansminister.
Smittkoppor skördade sitt senaste, förhoppningsvis sista, offer (inte pat. på bilden) den 11 september 1978, efter en "laboratoriesmitta".
Bernardino Rivadavia var den förste presidenten för Rio de la Platas Förenade Stater, eller Argentina som det heter numer. Han står staty på sitt mausoleum, som mot hans uttryckta vilja står i Argentina; närmare bestämt vid Plaza Miserere intill järnvägsstationen Once de Setiembre. Det är en av många OdS-platser i landet, uppkallade efter den 11 september 1852 då Buenos Aires bildade en egen stat (det höll i nio år).
Pentagon började byggas den 11 september 1941. På grund av kristid valde man att hålla byggnaden relativt låg eftersom det går åt mindre stål. Istället fick det femhörniga militärhögkvarteret desto större yta.
Quebec-bron över St Lawrencefloden kollapsar den 11 september 1916 ... Igen; den hade rasat 1907. Bron invigdes 1919 och hade då tagit 30 år att bygga.
Följaktligen den 11 september, eller den 11/9; vilket inte ska förväxlas med den amerikanska skrivningen 9/11 som i svenska sammanhang syftar på något mycket mer specifikt.
I GP häromdagen levererades ett fint stycke "trollande".
Hösten 1969 var seriefantasten Sture Hegerfors i New York och träffade självaste Lee Falk (Fantomen, Mandrake) för en intervju. Efteråt gick de till en restaurang.
Vi beställde in vitt vin till maten.
När kyparen hällt upp en skvätt i glaset för avsmakning förde Lee Falk först glaset till örat och tycktes lyssna på det, sedan tog han en mun och nickade nådigt. Kyparen slog i åt oss båda.
- Jag ser att du är förbryllad, sa Lee Falk. Det var meningen. Jag har sedan en tid roat mig med att i samband med provsmakningen av vinet låtsas lyssna på det. På det här stället har de vant sig vid min rutin. På andra ställen har folk stirrat. En del tar det som ett stilla skämt, andra tar det på fullt allvar.
- Men avlyssningen har spridit sig över Manhattan, sa Falk. Det är inte alls ovanligt att se människor avlyssna sina beställda viner.
- Sture Hegerfors: "Har du lyssnat på vinet?", GP den 8 september 2016
Sture har utfört rutinen då och då genom åren. Ibland har han nöjt sett andra som tagit efter. Aldrig har någon öppet ifrågasatt beteendet. – Allt enligt artikeln. Inte för att det skulle förvåna det minsta; vi har vant oss vid att vin är den mest magiska av drycker, omgiven av märkliga ritualer som vi kanske, kanske inte förstår poängen med.
Huruvida vinavlyssnandet fått någon nämnvärd spridning vore kanske intressant att få reda på.
Det som i svenska skolor heter SO-ämnen och utgör samhällskunskap, historia, religion m.m. heter i danska skolor "kultur- og samfundsfag", förkortat KS. I en nyutkommen lärobok i ämnet, Flere sider av KS. Grundbogen (Lindhardt og Ringhof 2016), kan man hitta ovanstående karta över läget i Europa och Mellanöstern under det kalla kriget, närmare bestämt 1960. Kartan anges vara utgiven av Friedlander & Johnson i London. Inget konstigt med det ...
... Eller..? Även utan att förstorings-klicka borde en och annan detalj sticka ut. Som att DDR gränsar till Danmark, eller att Finland och Nordnorge ingår i Sovjetunionen. Eftersom mörkblått = NATO så är Sverige tydligen med i det försvarsförbundet. Längre söderut hittar vi landet "Balkanfederationen", ännu längre bort Kurdistan och Palestina men inget Israel. Och så vidare ...
Att detta inte är en historisk karta inses snabbt, lätt och ordentligt. Vad är det då för karta? Man skulle kunna kalla det för ett konstprojekt.
Hei! Jeg er forfatteren og eieren av kunstverket som her er diskutert, også kjent som Kuusinen på deviantArt.
Først da jeg oppdaget at kartet, som tydelig viser en kontrafaktisk historisk scene, hadde funnet veg inn i en dansk lærebok i historie var jeg helt forvirret over hvordan i all verden dette kunne ha skjedd. Jeg har trolig aldri sett eller hørt om noe lignende før. Jeg ble også litt skuffet for at noen skulle med vilje bruke mitt kunstverk som er merket med mitt fullt navn, utenom å ta kontakt med meg (og klippe ut navne mitt og sitere Wikimedia). Jeg mangler nesten ord, til og med på mitt morsmål, for å beskreve uprofessjonaliteten som her har blitt vist.
Men ettersom jeg har leset forklaringene her ser jeg jo at dere antageligvis ikke visste at det var et kunstverk, men trodde faktiskt at "Friedlander & Johnson" var en ekte utgiver i London på 1960-tallet. Jeg skal med glede ta kreditten for at kartet ser så realistiskt ut at noen ble lurt av det.
Med hensyn til elevene håper jeg at dere får det rettet ordenlig, og at dansk ungdom ikke kommer til å få med seg at Finnland og Nord-Norge var en del av Sovjetunionen etter andre verdenskrig, eller at Jugoslavia og Bulgaria var forent under kalde krigen. Det var noen snakk her øverst om kompensasjon til meg for deres "misbruk" av kartet, men det er for min del helt unødvendig. Det hadde derimot vært artig hvis jeg kunne fått et gratis ekseplar av boken sent i posten som et minne. :-)
Längre upp i tråden hittas ett svar från bokens redaktör. Det är så märkligt att jag lägger in en skärmdump:
Vores forfattere har i sidste uge mailet med een af dine kolleger om kortet, som har den fejl i farverne, at Tyrkiet og Grækenland er markeret forkert. Det skal vi naturligvis have rettet op på.
- Stefan Dybdal Emkjær
När folk får fel för sig försöker jag att vara så förstående som möjligt. Alla gör fel, jämt; fel är en del av livet; det har inte med intelligens eller annan mental kapacitet att göra; osv. Men när någon som är satt att redigera ihop läroböcker får ett tips om en märklig karta, ser kartan ovan, och sedan inte lyckas se något annat problem än att Turkiet och Grekland har fel färg ... Då har man fel jobb. Snällt sagt.
Han hade också konstaterat att förlaget Friedlander & Johnson, London upphört: det har aldrig funnits. Han hade också försökt att spåra innehavarna av upphovsrätten men misslyckats; han hade uppenbarligen inte gjort en enkel bildgoogling.
Upphovsman och årtal angivet i kartans original på deviant art. Tydligen saknas de i den tryckta boken. Hur det nu gick till.
De första (och hittills enda, ta i trä) atombomberna som användes skarpt levererades med flyg. Under åren som följde var också flyg den enda transportmetoden som kunde komma ifråga för de stora, tunga bomberna.
En skillnad jämfört med Japan 1945 var att de mål som nu var aktuella skulle ha en helt annan stridsberedskap, inte minst i luften. Det var då och därför USA började ta fram bombplan som inte bara var snabbare än någonsin förr utan även snabbare än någonsin senare. XB-70 Valkyrie på bilden utvecklades under 1950-talet och var god för Mach 3. Två prototyper byggdes, men planet sattes aldrig i produktion. För under tiden hade andra ingenjörer lyckats få fram mindre och mindre atombomber, åter andra ingenjörer större och större raketer – och plötsligt så var nukleära interkontinentala missiler verklighet, och supersnabba atombombsplan lika passé som riddare i rustning. XB-70 lades i princip ner 1961. Man fortsatte med konstruktionen i några år, nu för forskningsyfte.
Det hindrade inte att konceptet fortsatte att ge oväntade ekon i den militärtekniska utvecklingen.
När amerikanerna utvecklade jättesnabba bombplan fick ryssarna ta fram jättesnabba jaktplan som kunde bekämpa dem. Samma år (1964) som man fick upp Valkyrie i luften flög detta splitter nya sovjetiska plan för första gången: MiG-25. Det har beskrivits som en flygande motor med cockpit och annat pynt ditsatt som en eftertanke. MiG-25 är, för det används fortfarande på sina håll, ett plan som togs fram för att flyga snabbt (toppfart över Mach 3 om det verkligen behövs, för det pajar motorerna) och högt (även för att kunna komma åt högtflygande spaningsplan som U-2). Det satte en lång rad rekord, och håller fortfarande flera av dem.
När de första spionbilderna (som förmodligen inte var i närheten lika detaljerade som den ovan) visades upp för USA:s befälhavare blev de rejält bekymrade. Med så stora vingar och roder var planet uppenbarligen mycket lättmanövrerat. Man hade dåliga erfarenheter av sådant från Vietnam, där få amerikanska plan kunnat mäta sig med diverse MiG-modeller. Ännu en otäck förvarning fick man från mellanöstern, där samma mystiska jaktplan opererade från Egypten (som vid den här tiden fortfarande var kompis med Sovjet) och flög ifrån alla plan och robotar man skickade efter dem. Vad var det för superplan som ryssarna tagit fram, som var både snabbt och manövrerbart? Som vanligt hade amerikanerna en rad plan i olika utvecklingsstadier. En del av dem lades ner eller gjordes om för att bemöta det nya tänkta hotet.
Det finns inga vapen som kan mäta sig med de man inbillar sig; det var lika sant under andra världskriget, då Wunderwaffen användes som en enkel och billig besvärjelse för att gjuta mod i det tyska folket och skräck i dess fiender, som under det kalla kriget.
Så kom den 6 september 1976. Löjtnant Viktor Belenko lämnade arbetarnas paradis ombord på en MiG-25 och landade på ett flygfält i Japan; liksom en bit utanför, eftersom landningsbanan inte riktigt räckte för det snabba, tunga, superplanet. Två månader senare fick Sovjet tillbaka sitt plan – nedplockat i småbitar som analyserats omsorgsfullt, ner till minsta skruv.
Det visade sig att man i USA missuppfattat MiG-25. De stora vingarna behövdes för att hålla de stora och tunga motorerna i luften; tankat och startklart väger en MiG-25 över 36 ton, eller 2-3 gånger så mycket som ett startklart JAS-plan. MiG-25 var inte alls byggt för att vara manövrerbart i tajta dogfights. Det var byggt för att flyga högt och framför allt snabbt; det var byggt för att bemöta hot som XB-70 Valkyrie.
"Kulturell appropriering" = När man tar (bildligt eller bokstavligt) något man gillar från en annan kultur och införlivar det i den egna, utan att bekymra sig för de djupare sammanhangen. Sådant torde ha förekommit så länge någon mänsklig kultur värd namnet alls funnits; det är svårt att tänka sig någon mänsklig kultur värd namnet utan stölder, lån eller inspiration ("all bildning står på ofri grund till slutet/blott barbariet var en gång fosterländskt").
Men hur ofta ser man fenomenet så totalt tondövt som på bilden? Det gamla vykortet visar en kyrka med Petrus och Paulus, vem som nu är vem, som statyer framför (de har sedemera hägnats in). Eller, tja ... Kyrkan står i den bolivianska byn Tiwanaku (på spanska även stavad Tiahuanaco). Den har fått såväl namn som huggen sten från den berömda gamla ruinstaden intill. Ja, och statyerna framför kyrkan kommer också därifrån. Vilka de ursprungligen föreställde är okänt.
Volvo från Göteborg och Saab från Trollhättan är välkända. Men hur många känner till Tjorven från Kalmar? Mycket av bilen kom visserligen från holländska DAF. Men ändå.
"Rättvänd" (Erik) Carlsson på taket, legendarisk rallyförare på 50- och 60-talet.
Pomperipossa skapades ju av ingen mindre än Falstaff, Fakir. Men den mest kända versionen torde vara Astrid Lindgrens monismaniska från 1976.
Vulkanen Katla (namnet kommer från "kittel", som caldera) i ett kolorerat utbrott från 1918.
Sir Oliver J. Lodge var för hundra år sedan en av världens mest kända vetenskapsmän. Han ägnade sig åt lite av varje på ett sätt som idag hade varit stört omöjligt. Numer är han mest känd för spiritism, han studerade även parapsykologi på ett högst amatörmässigt sätt (beskrivet i Faktoider: Konsten att läsa tankar) ... Men som jag nämner i den bloggposten bedrev han även god forskning, i synnerhet inom tidig radioforskning. Och på ett område var han sannerligen en pionjär, när han strax före sekelskiftet 1900 försökte att mäta radiovågor från solen.
I [hoped] to try for long-wave radiation from the sun, filtering out the ordinary well-known waves by a blackboard or other sufficiently opaque substance. I did not succeed in this, for a sensitive coherer [tidig radiomottagare, se Wikipedia (sv): Kohär] in an outside shed unprotected by the thick walls of a substantial building cannot be kept quiet for long. I found its spot of light liable to frequent weak and occasionally violent excursions, and I could not trace any of these to the influence of the sun. There were evidently too many terrestrial sources of disturbance in a city like Liverpool to make the experiment feasible. I don't know that it might not possibly be successful in some isolated country place; but clearly the arrangement must be highly sensitive in order to succeed.
- Oliver Lodge (1900)
Man skulle kunna tro att vilken stad som helst iakttog radiotystnad före 1900 ... Men det finns fler störningskällor än sändningar "med flit". När episoden tas upp nämns ofta Liverpools elektriska spårvagnar, de togs i bruk november 1898 vilket rimmar illa med den datering av experimentet till 1894 som ofta förekommer. En poäng med dateringen är att Lodge i så fall skulle ha varit före tyskarna Johannes Wilsing och Julius Scheiner som 1896 genomförde ett bättre daterat men i övrigt lika resultatlöst försök.
Men oavsett år och plats så användes redan vid den tiden elektricitet i olika sammanhang som kan ha stört ut de känsliga experimenten. Och bortsett från allt sådant så var tidens enkla kohärer inte i närheten känsliga nog för ändamålet.
De första lyckade radioastronomiska försöken genomfördes på 1930-talet då Karl Jansky i USA uppmätte radiovågor från vintergatan. Vad Jansky visste om de tidiga, opretentiösa och inte särdeles väldokumenterade försöken vet jag inte. Men tänk om han hade utgått ifrån Lodge (som han naturligtvis kände till) och dennes ovetenskapliga idéer, och kommit fram till att radiovågor från astronomiska objekt nog var lika mycket blaj som spökprat? Det känns inte särskilt sannolikt, men inte helt omöjligt. Det skulle i så fall inte ha varit det första tillfället då god vetenskap hade låtit sig skrämmas av associationer till dålig vetenskap.
Här ser vi ett smakprov på Coelbren y Beirdd, "bardernas alfabet". Det sades vara de keltiska druidernas eget alfabet och fick viss uppmärksamhet från mitten av 1800-talet, kungjort av en viss Ab Iolo. Namnet är ett så kallat bardiskt namn, som utläses "Iolos son"; i kyrkböckerna stod han som Taliesin Williams. Det var förresten i pappa Iolos efterlämnade papper som Taliesin ab Iolo hittat runorna. Och här börjar det bli intressant, så att säga ... För Iolo Morganwg, som i kyrkböckerna hade det avgjort tråkigare namnet Edward Williams, var en förfalskare och förvillare av rang. (Hans son var måhända mer förvillad än förvillare.)
Edward/Iolo (ingen koppling till den långt ärevördigare Jolo) brann för Wales, det walesiska folket och deras historia ... Eller åtminstone vad han trodde var, eller tyckte borde vara, dess historia. Han gav ut mängder med medeltida walesisk litteratur, vilket i sig var en välgärning – men de luckor som så ofta finns i sådant material tvekade han inte att fylla ut med sådant som han tyckte borde stå där. Andra texter är helt och hållet hans från början.
Hans kanske mest intressanta faktoida uppfinning utgörs av Gorsedd y Beirdd Ynys Prydain. "De brittiska bardernas tron" var, hävdade han, den keltiska druidiska filosofin/religionen, som mot alla odds lyckats överleva en rad hårdhänta kulturinströmningar, inte minst kristnandet. Men liksom i fallet med bard-runorna var Iolo inte upptäckare utan uppfinnare. Detta faktum återges på organisationens hemsida.
Sefydlwyd Gorsedd Beirdd Ynys Prydain yn 1792 gan Edward Williams, Iolo
Morganwg. Ef a ddyfeisiodd y defodau sydd â seiliau yng
ngweithgareddau’r Derwyddon Celtaidd.
Gorsedd grundades 1792 av Edward Williams, Iolo Morganwg. Han skapade ritualerna utifrån de keltiska druidernas riter.
Gorsedd är helt enkelt en direkt walesisk förlaga till den moderna (och ingenting annat) häxrörelsen wicca, som grundaren Gerald Gardner påstod sig ha upptäckt i mitten av 1900-talet: En urgammal "häx-kyrka", som mot alla odds lyckats överleva in i modern tid.
Jag vet inte hur vanligt bruket är i Sverige men i exempelvis USA kan elever uppmanas att fylla i formulär där de kryssar för vilka droger de bekantat sig med: hasch, marijuana, kokain, heroin ... Liksom en lång rad med mer eller mindre narkotikaklassade preparat, vad de nu kan heta i staterna. Och bland alla andra beteckningar så dyker då och då denna upp: Derbisol. Vad är det? Derbisol står inte med i de vanliga farmakologiska listorna, inte heller de ovanligare med avregistrerade läkemedel, pundarslang eller vad som nu kommer i fråga.
I was beginning to suspect Derbisol of being a hallucinogen, one that vanished without any trace when the authorities started looking for it. The librarian noticed my puzzled expression and asked if she could help. I told her my problem, wondered if Derbisol could be a nickname, like "Lucy In the Sky With Diamonds." She promised to check the Internet. Later she handed me a copy of an article. "So, how do they take the stuff?" I queried. "They take it with a grain of salt," was all she’d say.
Facit: Derbisol är påhittat. Man tar med det i formulären för att att urskilja hårdingar som försöker att skryta med sina omfattande erfarenheter och kryssar för alla möjliga substanser som de kanske använt, kanske inte använt, eller kanske aldrig hört talas om.
Läget kompliceras inte nämnvärt av att namnet ändå har tagits i bruk på ett faktiskt läkemedel: En hudsalva från sydkoreanska Medica Korea. Den verksamma substansen heter klobetasol, en så kallad glukortikoid för utvärtes bruk mot diverse hudbesvär. Namnet behöver inte ha inspirerats av hittepå-drogen; i den medicinska branschen är man ständigt på jakt efter passande namn som går att uttala och stava någorlunda men som inte betyder något särskilt på något känt språk.
En otippad meme? Någon ville visa hur hopplös svensk DDR-tv var på 1970-talet. Istället för att använda en faktisk tablå – måhända var dessa lite för roliga, så att säga – så tog man sig besväret att sätta ihop en tv-tablå från 1970-talet så som många föreställer sig 1970-tals-tv: Så förnumstig och tråkig som tänkas kan.
Men ämnet var felvalt, kan man säga, för att i längden sprida desinformation. Det finns tv-nördar som Kalle Lind och Kjell Häglund som direkt blir misstänksamma när de exempelvis ser Åke Whilneys klassiska Fönster mot TV-världen i fel kanal (det gick i TV 2, inte TV 1). Eller för den delen Språka på serbokratiska; ett stavfel som väcker en misstanke om att memen var gjord för att upptäckas.
Men det problematiska med detta är inte alla fel, utan själva nidbilden av SVT:s 1970-tal, som förstärks för varje gång någon hånar polska dockfilmer, »Vi ar sattans pipel« och Staffan Westerberg lite skönt fritt ur minnet (eller allt oftare inte ens ur eget minne utan som återberättad mytpåbyggnad).
