Att exempelburken kommer från Abba har en orsak. Vi kommer till den.
Hagdahl, vår kokboksförfattare nr 1 (Warg och Björklund får ursäkta) menade att man skulle göra mycket väsen av sillen ”om den blott vore dyrare.” Det var nog ännu sannare för 150 år sedan än det är idag. Och då liksom nu skulle det nog även gälla skrivandet av sillens historia.
Visserligen är den viktigaste fisken i Sveriges historia väldokumenterad på flera sätt. Men det saknas inte luckor. Det märkte jag när jag försökte få svar på den enkla (?) frågan i rubriken: Varför kallas fransk löksill ”fransk”?
Enkel eller inte, något rakt svar hittade jag inte. Så jag började gräva.
Jag började med en rutinkoll på löksill. Redan där avslöjade redan de första stegen fel i etablerade källor.
HIST.: sedan 1923
- Nationalencyklopedin: löksill
-SILL. (i vissa trakter, ngt vard.) vattendragen, benad, i bitar skuren salt sill inlagd i ättika, skuren rödlök, peppar o. socker. SAOL (1923).
- SAOB: LÖK
En enkel slagning i KB:s lägg gav äldsta belägg i tidningen Skåne-Halland den 5 april 1888*. Det är intressant på så sätt att löksillen är en av de äldsta sillinläggningarna vi har. Jomen: Sill i söt ättikslag var något man började med på 1800-talet. Innan dess hade sillen (och strömmingen) torkats och saltats. Om den inte skulle ätas färsk då, men det var kustfolkets privilegium. Torkad eller saltad sill kunde däremot ätas, och åts, av vem som helst. På medeltiden gick skånsk sill till kontinenten som fastemat. Och på 1800-talet byggde sill och potäter detta land som ingen annan rätt. Men nu divergerar jag.
En KB-slagning på ”fransk löksill” gav ett första belägg från 1963. Av sammanhanget (en fiskmånglerska i göteborgska Feskekôrka är känd specialist på varianten) framgår att begreppet förutsattes vara känt. Senare träffar kommer från samma region. Det är först på 1980-talet som fransk löksill återfinns utanför västsverige. Av detta drar jag slutsatsen att fransk löksill inte är mycket äldre än 60 år, och nog, likt sillen, kommer från västra Sverige. En sak är jag tämligen säker på, och det är att den inte kommer från Frankrike.
Här är den mest detaljerade ursprungshistoriken av fransk löksill jag hittat:
Vad skiljer den Franska Löksillen mot vår ”vanliga” Löksill? Jo, i Fransk Löksill använder vi oss av rödvinsvinäger vilket ger sillen en lite annan karaktär.
- Abba: Fransk löksill
Så svaret på frågan är vinäger – det är den som gör fransk löksill ”fransk”. Det låter som en association man kunde tänka ut för 60 år sedan; idag skulle kraven på den franska kopplingen vara högre.
Det är åtminstone vad jag kommit fram till.
* Det äldsta belägget i KB:s lägg – eller åtminstone det äldsta en enkel slagning rätt upp och ner gav – är alldeles för långt och irrelevant för att återges ovan, men alldeles för underbart för att inte återges alls. Så här är det i sin helhet.
- ”Möen mad å go' mad”, tidningen Skåne-Halland 5 april 1888
2 kommentarer:
Det har jag funderat på i många år. Franska köket är ju känt för mycket god mat. Men inlagd sill äts nog inte där...
Det äts i Frankrike också. Jag har ätit i Ukraina.
Förra årtusendet när jag fick fast jobb gjorde jag mig för för mina f.d. kollegor och bjöd på middag. De var från halva Europa. Förrätt, sill, huvudrätt ärtsoppa, efterrätt glass med hjortronsylt. Konsensus var att det enda udda var hjortronen.
MVH
Hans
Skicka en kommentar