Lördagstävling: Förf.

1. PET: Bild av en hjärna från en s.k. Positron Emission Tomograph. (länk)
2. EROL: Erol Alkan, DJ från Turkiet, verksam i London. (länk)
3. AU: Den kemiska beteckningen för guld. (länk)
4. SSON: Ett svenskt cykel-märke, minsann. (länk)

Alatius knäckte rebusen och får Fler faktoider hem till sig. Grattis.

00-tal

Om fyra månader börjar 10-talet. Då kan man åter börja tala om innevarande decennium på ett vettigt sätt.

Det kan kännas märkligt att vi kan tala om 90-talet, 80-talet, 70-talet och så vidare, men att språket saknar ett behändigt sätt att beteckna just det inledande decenniet. Inte för att det är det enda exemplet på märkliga brister i språket...

Jag har försökt att hitta några uppgifter om hur folk gjorde för hundra år sedan, utan att hitta något. Även om decennier inte var lika vanliga samtalsämnen på den tiden så förekom det, ta det litteraturhistoriska exemplet nittiotalisterna. Vad hade man kallat dem om de dröjt några år?

Noga räknat har denna språkliga decennie-lucka en motsvarighet bland seklen, men detta verkar vi ha löst genom att som regel låta "1000-talet" avse åren 1000-1099 snarare än 1000-1999.

Lördagstävling: ?

Den som först sätter denna fråga får ett signerat exemplar av Fler faktoider.

För att det inte ska bli helt tyst bland kommentarerna delar jag dessutom ut en signerad pocket av Faktoider till alla som jag bedömer "avslöjar en ledtråd". Svarstiden kan komma att sträckas ut längre än till måndag.

Jag har försökt att sätta nivån snäppet högre än vanligt. Vilket sällan hindrat någon smartskalle från att sätta den på fem minuter. :-)

Enväldig domare: ja, gissa vem ... *


* Visste ni att man i Sverige använder jury i tryckfrihetsbrott? Men endast där.

A Frank Statement to Cigarette Smokers

I New York Times fanns ovanstående helsida publicerad den 4 januari 1954 (klicka för en större version, eller här för själva texten). Här följer de tre första styckena:

Recent reports on experiments with mice have given wide publicity to a theory that cigarette smoking is in some way linked with lung cancer in human beings.

Although conducted by doctors of professional standing, these experiments are not regarded as conclusive in the field of cancer research. However, we do not believe that any serious medical research, even though its results are inconclusive should be disregarded or lightly dismissed.

At the same time, we feel it is in the public interest to call attention to the fact that eminent doctors and research scientists have publicly questioned the claimed significance of these experiments.

Man kunde alltså kontra den stadigt växande högen med belägg för att tobaksrökning var skadligt med det faktum att det inte var precis alla som såg den som "conclusive". Citatet ovan ger vid första påseendet intryck av att de annonserande tobaksbolagen intar en neutral ståndpunkt - å ena sidan, å andra, vi avfärdar ingenting bara sådär - man vill bara upplysa allmänheten för deras egen skull ("in the public interest") om att ... Och så vidare.

Det är på det hela taget ett finfint exempel på hur pseudovetenskap kan gå till: ett skenbart sökande efter sanning är i själva verket en önskan att dela med sig av vissa sanningar. Om 99 forskare av 100 säger si, och den hundrade säger så - är det då inte att vara neutral och balanserad att lansera båda förklaringarna som likvärdiga? Alltid är det några frön av tvivel som slår rot någonstans ... Förfarandet är ständigt aktuellt, vare sig det gäller västgötaskolan, klimathotet, antroposofin, intelligent design, eller vad det nu är.

Ur recensionsfloden

Recensioner letar man flitigast månaderna efter publiceringen. Nu när det drar ihop sig för de två nya (beskrivna i bloggposten Faktoidi 2009) så har jag börjat snokat runt på nytt, och finner en del - bloggare är ju inte lika "tidskänsliga" som skribenter i media, utan recenserar det som de läser, vare sig det är nytt eller inte.

Nu skall man som författare inte recensera recensioner; det är, enkelt uttryckt, inte vår uppgift. Men kommentera kan man ju göra. Här är ett intressant stycke ur en mestadels välvillig recension:

... varje exempel är ganska intressant, varje avsnitt ganska välskrivet, men - givetvis finns ett men - det blir inte mer än ett uppräknande - ingen röd tråd (och jag tycker inte att faktoid som sådan räcker).
[...]
Således, sammanfattningsvis, är mitt intryck att boken inte fullt ut fyller någon funktion mer än att hänvisa till hemsidan, och att ge ytterligare inkomst till författaren. Boken hänger liksom i luften. Visst kan det vara en inledning till begreppet faktoid, men då saknas som sagt mer faktoidens mekanism - varför den har sådan styrka (det vill säga överlever så länge).

- Olika böcker jag läst: Faktoider

Visst är mina böcker hittills (även de två kommande) uppräkningar; flera boklådor ställde den gröne i hyllan för uppslagsböcker. Men, och nu citerar jag ur en outgiven orange:

Något jag däremot inte går in på är mer övergripande faktoidteori; hur de uppstår och sprids, hur man känner igen dem, med mera. Jag har fått många frågor om detta förvisso högst intressanta ämne, som jag givetvis ofta haft anledning att fundera över. Men även om det skymtar lite sådant här och var i denna bok, så är de bakomliggande mekanismerna ett annat ämne.

- Fler faktoider, förordet

Detta andra ämne skulle kunna bli en avhandling längre fram. Få se om vi kommer dit så småningom. Tills dess nöjer jag mig med att räkna upp faktoider, konstatera att utgivna böcker (som dessutom har ett genomarbetat urval och ännu hårdare granskning) ger ett genomslag och "tyngd" som ingen hemsida kan ge, och att de inkomster som det hela genererar (hemsidan ger naturligtvis inga alls) inte är obetydliga - vilket sannerligen inte är det sämsta.

Övermättad ironi

Ur en av sommarens debatter:

För många svenskar utgör Lindgrens sagovärld ett vittnesmål om en svunnen tid, om ett bättre samhälle med gemenskap och trygghet. Det är ett etniskt homogent samhälle hon skriver om, där någon enstaka invandrare på sin höjd utgör ett udda och pittoreskt inslag. Det är ett samhälle som många svenskar idag längtar tillbaka till.

Nationaldemokraternas pressmeddelande är undertecknat av deras partisekreterare. Vávra Suk. Är vad han heter. Kommer från dåvarande Tjeckoslovakien. Jo.

Jag har försökt att få till någon ironisk gliring om detta men misslyckats helt. Ibland går verkligheten inte att överträffa.

Eller att Jackie Arklöv var medlem i Nationalsocialistisk Front (jag var tvungen att dubbelkolla, uppgiften nämns åtminstone här). Hur gick det till?

Gångbiljett

Ännu en företeelse som kidsen aldrig hört talas om:

för rätt att till fots tillryggalägga en större eller mindre sträcka af järnvägslinjen (s. k. gångbiljetter)

- Nordisk familjebok (1905): Biljett

När jag första gången stötte på begreppet utgick jag ifrån att det var en skröna. Men icke så. Företeelsen var i bruk för hundra år sedan, på Svenska Spårvägssällskapets forum kommer man fram till att det åtminstone trycktes sådana biljetter ännu på 1960-talet. Nog låter det som ett sällsamt eko från förr.


Engan tipsade om en faktisk gångbiljett, köpt av Ragnar Holmsten den 4 januari 1916. Jag lade in framsidan ovan, större bild + baksida och, inte minst viktigt i sådana här fall, en utförligare beskrivning finns att läsa på www.hestra.nu.

"Faktoider" har fått en uppföljare

Göteborg 24 augusti 2009 kl. 11:27.
Vikt: 580 g.
I handeln: 16 september.

Lördagsfråga: Känt och mindre känt

1. Odilou, serie som utspelar sig under ryska revolutionen. Skapad av Charlie Christensen, mest känd för serien Arne Anka.
2. Bobo. Skapad av Lars Mortimer, idag mest känd för serien Hälge.
3. Teddy, "världens starkaste björn". Skapad av Rune Andréasson, som senare skulle komma att justera namn och persongalleri en anings aning för att få en annan serie.
4. Teckning ur boken Alvin Eldpojken. Skriven av Stina Engelbrecht, ritade gjorde Peter Bergting som nog är mer känd för andra jobb, i synnerhet ett annat samarbete med en annan författare: Gängkrig 145.

Den röda tråden var alltså kända serietecknares mindre kända alster. Som insatte Pölsa Dum kom fram till, enligt enväldige domarens bedömning. Även om ingen satte Bergtings barnbok, men så var den också den knepigaste, trots att den är nyast.

Dagens litteratur (och gårdagens)

En normal yrkesmässig bok i våra dagar skrives som bekant på sex veckor och dör på tre; den skrives sällan av personer som kunna skriva och än mera sällan av personer som ha något att skriva om. Dess funktion är tvåfaldig: den skall förse sin författare med ett levebröd, jämte vederbörlig rang av snille, och den skall förse tidningars, magasins och förlags maskinerier med nödig mäld; läsekretsen behöver den däremot inte förse med någonting, det är nog att den blir köpt.

- Ur Frans G. Bengtsson, "Försök till optimistisk betraktelse"

Här hade jag kunnat kamouflera författare, titel och det lite äldre språket, och låta er gissa när det skrevs (som här). Men strunt samma; även om den ärkekonservative Bengtsson ansåg sin egen tid vara den eländigaste dittills i kulturellt hänseende, så till den grad att den enda tänkbara utvecklingen var till det bättre (därav rubriken) emedan det i skrivande stund inte fanns "några outnyttjade skikt av dumhet att uppleta; den absoluta botten är nådd" - så är hans lägesbeskrivning lika aktuell idag som den var när han skrev den 1933.

Jag friskade alldeles nyss upp minnet av hans klassiska essä, mest för att se ifall där fanns något som kunde komma till användning inför stundande bokmässa. Men bara några minuter senare föll blicken på nedanstående.

- Krasst uttryckt klipper vi boken i sex delar och ger översättarna 100 sidor var. De får extremt kort tid på sig, sju dagar. Tack och lov har vi hittat personer som är beredda att göra det, säger Jonas Axelsson.
- Vad händer med kvaliteten?
- Vi försöker säkra upp den på olika sätt. Det kommer att vara många som granskar översättningen, både på förlaget och utanför. Men det var ett av argumenten vi tog upp med agenterna: att det inte bara är vårt renommé som står på spel utan även författarens och översättarnas.

- Svensk Bokhandel om översättandet av Dan Browns senaste bok; DN.

Så Dan Browns renommé står på spel. Hur kan detta sluta.

Lördagsfråga: Tecknat

Vad är jag ute efter denna gången. Det är frågan.

Fantastic Four (1994)

2005. Filmen "Fantastiska Fyran" förevisades; fler följde. Budgeten låg enligt uppgift på $100 miljoner.

Denna bloggpost handlar inte om den filmen.


Den handlar om dess bortglömda föregångare från 1994. Kostymer, maskering och - gusigförbarme - specialeffekter må se ut som någon klassisk omgång av Star Trek, men är från året efter Jurassic Park. Budgeten för denna film låg enligt uppgift på $1,5 miljoner - det är väl som en Jönsson-liga, ungefär. Bara för att jämföra.



Om ni aldrig hört talas om denna film är det faktiskt så det var tänkt. Grejen var att filmbolaget (som även producerat denna och, mirabile dictu, denna) fått rätt av Marvel, som ägde varumärket Fantastic Four, att göra film om dem, men rättigheten var inte given på obegränsad tid. 1992 började tiden rinna ut; tydligen var kraven ställda så, att de antingen fick påbörja en film detta år, eller förlora rätten att göra filmer om gänget. (Det kan nämnas att Marvel dittills inte haft någon större lycka med sina filmatiseringar.)

Hade man pengar till en ordentlig produktion? Nej. Vad gör man då? Pantar burkar och gör en film ändå. Som absolut inte är tänkt att visas upp för världen, utan vars enda syfte är att uppfylla de krav som ställs i någon klausul, så att man så småningom kan göra en riktig film.

Inte för att jag vet hur filmrättigheter delas ut, eller vilka krav som gäller för att man skall få behålla dem. Men tydligen är tidsbegränsningar som den nämnda tillräckligt vanliga för att företeelser som Fantastic Four (1994) skall få ett eget namn: Ashcan copy. En slask-produktion, enbart gjord av juridiska skäl.

Det tråkigaste var väl att ingen som medverkade i produktionen - manusförfattare, regissör, skådespelare ... - fick reda på hur det låg till förrän efteråt.


The Fantastic Four-Gotten

RTFM

Att denna akronym fått sin ordentliga utbredning i datavärlden betyder kanske något. Är företeelsen ovanligt vanligt inom just detta område? Alltså att noviser ansätter experter (relativt sett) med frågor de själva skulle kunnat leta reda på svaret på.

På Wikipedia-artikeln nedan nämns radar-/radiotekniker i det militära på 50-talet, som fick felanmälningar från operatörer som underlåtit att kontrollera att exempelvis sladden satt i. Det ursprunget låter högst troligt, vare sig det är sant eller inte. Men nog har sådant förekommit bra mycket tidigare än så?

Jag kan också påpeka - på förekommen anledning - att jag inte hjälper till med olika skolarbeten. (Poängen med dem, tror jag, är faktiskt att utföra dem själva.)

En sorts parallell är "skolarbeten", alltså när en elev som fått i uppgift att skriva om något finner det enklare och behändigare att låta någon annan göra det. Detta förekom kanske tidigare - jag har lite svårt att se eleven pränta ner, frimärka och posta sin oblyga förfrågan - men med internet har det blivit etablerat. Därav skrivningen ovan, som länge fanns att läsa på hemsidan för en person som säkert fått sin beskärda andel av sådant - någon som kan säga vem?


Wikipedia: RTFM

Bonus-länkar, med reservation för det stundtals onödigt grova språket (eller kanske inte förresten):
Let me Google that for you
Use the fucking Google

Bolaget, vin och naturlig symbios

Att man alls måste skydda sina vingårdar beror på att man framför allt under 1800-talet började flytta växter, jord och djur mellan kontinenterna. Därmed ställde människan till oreda i de naturliga system av symbios som utvecklats under tusentals och rent av miljontals år. Ska man framgångsrikt göra vin idag måste man man skydda vinstockarna mot angrepp som uppkommit till följd av dessa rubbningar.
[...]
[Det är] i praktiken omöjligt att framgångsrikt tillverka vin utan att bekämpa de skadeangrepp som kan ske under växtperioden. Man kan stärka stockens motståndskraft, men med tanke på att detta är ett av människan skapat problem kommer det att ta tid för naturen att hitta symbios i de nya förhållandena.

- Lars Torstenson, "Pesticidens tid", Bolaget 3-2009

Systembolagets tidning har ibland lite underliga saker för sig. Någon gång gör de reklam för det biodynamiska larvet (som "bygger på en mer omfattande filosofi", jotack), eller så blir det som här ovan, där röta, ogräs, skadedjur m.m. är av människan skapade problem.

Jag vet inte hur man resonerat. (Jag har frågat.) Läst som det står så ger det ett mycket besynnerligt intryck. Visst finns det många exempel på att mänsklig inblandning ställt till ekosystemen - agapaddan och nilabborren är två kända - men att man före 1800-talet skulle haft "naturliga system i symbios" på ett sådant sätt att det bara var att så och skörda är helt enkelt så fel det kan bli. Även om man byter ut det luriga ordet symbios mot "balans", som visserligen är lurigt det med.

Ämnet är intressant och värt att lägga ut texten om ungefär hur länge som helst. Tills svar inkommit nöjer jag mig med att, utöver ovanstående, påpeka att det sannerligen inte är något "naturligt" med att försöka odla en (1) och samma gröda på hektar efter hektar; och att man inte ostraffat försöker rubba den balansen vet envar som gnetat sig igenom någon hektoliter eller två med kvickrot, våtarv, eller vad man nu roar sig med.

Den första flygmaskinen - inte

På anrika Smithsonian - USA:s nationalmuseum, mycket ungefär, med miljoner prylar i en rad museer - så kunde man länge finna följande beskrivning av ett gammalt flygplan:

In the opinion of many competent to judge, this was the first heavier-than-air craft in the history of the world, capable of free, sustained flight under its own power, carrying a man

Planet ifråga var inte bröderna Wrights Flyer, utan Samuel P. Langleys Aerodrome.

Historien om Smithsonians fel är intressant och inbegriper såväl psykologi som teknik, jag försöker här att återge den i så komprimerat skick som möjligt.


17 september 1914: Elwood Doherty lyfter med Langleys plan, framdriven med Curtiss 80 hp-motor

Vid sekelskiftet 1900 var en rad män, och några kvinnor, sysselsatta med att försöka få upp en flygmaskin som var tyngre än luften (jag skrev mer om detta ämne i samband med en lördagsfråga, gällande Clément Aders fruktansvärda fågel Éole från 1890: Early bird). De som skulle lyckas bäst var två cykelreparatörer i Ohio, den som nog hade bäst uppbackning hette Samuel Langley. Han hade ett antal fina titlar och ämbeten, bl.a. var han sekreterare på Smithsonian.

Langley försökte lösa problemet genom att börja med små flygplan som han sedan uppförde i större och större format. Metoden låter inte orimlig, men av diverse skäl så fungerar den inte så bra som man kanske kan tro. Langley fick heller inte se sina fullskale-plan lyfta bemannade (han flög dem aldrig själv), tvärtom visades flera kraschlandningar upp för stor publik, inklusive press och sponsorer från bl.a. krigsmakten. Det sista fiaskot inträffade några dagar före bröderna Wrights första lyckade flygning, den 17 december 1903. Langley dog 1906.

Groping in the darkness of an unknown science, under the skeptical eyes of the country, he staked everything on his belief - and his machine crashed at the take-off.

- New York Times, 24 december 1933

Här hade historien kunnat sluta. Men på Smithsonian fanns krafter som ville återupprätta förre sekreteraren. 1914 lät man den duktige flygaren/konstruktören Glenn Curtiss ta en titt på spillrorna av Langleys Aerodrome. Efter några månaders flitigt reparerande, funderande och förbättrande lyckades denne få upp det hela i luften (bilden ovan från ett senare tillfälle).

På Smithsonian kunde man nu konstatera att Langleys plan verkligen var det första som hade kunnat flyga. Även om det inte gjorde det förrän elva år senare. Att Curtiss hade gjort ett antal förbättringar (93 enligt vissa uppgifter, 35 enligt Wilbur Wright) ignorerade man, tvärtom skriver A. F. Zahm i den officiella rapporten att planet var "kept nearly as possible in its original condition".

Problemet var att Smithsonian var tämligen ensamma om att tillskriva Langley äran. Det var sannerligen en underlig situation: en lögn som hölls för sanning på en viss arbetsplats. Redan på 20-talet började man backa, 1928 föreslog Smithsonian att tona ner beskrivningen av Aerodrome om (och endast om) de dessutom fick ställa ut Wrights Flyer. Wilbur bad dem, i princip, att dra åt skogen.

Det dröjde till 1942 innan man svalde sin stolthet på Smithsonian. 1948, året efter Wilburs död (Orville dog redan 1912), kom Flyer tillbaka från England där de dittills funnit mer uppskattning, och Langleys plan fick sin rättmätiga plats som en kuriös fotnot i flyghistorien.


Aerospaceweb: Samuel P. Langley
Smithsonian: Samuel P. Langley, aviation pioneer

Lördagsfråga: Guerrillero Heroico

Che fotograferad av Alberto Korda, Havanna den 5 mars 1960.

Förvisso kan beskärning göra susen. Hade jag fått originalbilden i mina händer hade jag knappt tittat på den en hel sekund - en stympad profil, en ful krukväxt, och så en industriminister som uppriktigt sagt ser något bakis ut.


Wikipedia: Che Guevara (photo)

Var redo

Scoutmottot har använts sedan 1907, eller så länge scouting funnits (Scouting for Boys kom ut året därpå). På engelska heter det Be Prepared, förkortat B. P. - och det är tydligen ingen slump att det även är en förkortning av grundaren Robert Baden-Powells efternamn, ofta använd av densamme.



Att jag slog upp detta beror på att jag såg en uppgift att mottot ursprungligen lytt Be prepared to die for your country. Stämmer det? Nja - det är en av bra många varianter som användes även då. En av poängerna med uttrycket är ju just att det går att variera på så många sätt.

Jag hittade en uppgift om att det lånats från den sydafrikanska poliskåren. Det kanske stämmer.

Notera att detta är del II av boken, och att de kom ut fortnightly (varannan vecka). Att publicera texter i form av regelbundet utgivna häften har varit en vanlig metod genom historien.

Lördagsfråga: Retuscherat

Vad fattas här?

Stålmän

Vid ett tillfälle skulle en flygare räta upp sitt plan under en störtdykning. Härvid uppstår mycket starka påfrestningar. Flygaren kände att sätet som han satt på brast. Metallen höll inte. Men människan - en härdad, vältränad sovjetflygare - höll.

- Ur Boris Ljapunov, Kampen om hastigheten (Arbetarkultur 1955)

När jag var liten fick jag höra att man i Sovjet sade att alla möjliga uppfinningar, upptäckter och företeelser var ryska. Jag minns verkligen inte hur jag ställde mig till uppgiften - och när jag nu på senare år sett företeelsen med egna ögon är jag fortfarande osäker på hur det egentligen kan ha uppfattats. Hur mycket var läpparnas bekännelse, och hur mycket trodde man på?

I den fina boken vars original, Borba za skorost, jag inte hittat några som helst uppgifter om, så nämns, ofta i förbigående, flera viktiga upptäckter och uppfinningar som gjorts av ryssar. Några exempel:

Fotoeffekten (fotocellen): A. G. Stoletov
Radion, idén om radar: A. S. Popov
Den första flygmaskinen 1889: A. F. Mosjajskij
Gasturbinen: P. D. Kuzminskij

Jag har inte granskat alla uppgifter i detalj. De verkar variera i styrka, så att säga; Alexander Popov (1859-1903) hade verkligen igång radiosändningar samtidigt med Marconi och Tesla, men 1889 års flygmaskin verkar vara en ren fantasiprodukt. Det motsägs heller inte av illustrationen: en egendomlig konstruktion med fyrkantiga, närmast kvadratiska vingar, piloten bakom dessa, och direkt efter honom ett överdimensionerat akterparti som hämtad från en jättestor dartpil. I mitten sticker en skorsten upp från vad som skulle kunna vara en ångmaskin. Det enda man får veta om konstruktionen är att marschfarten var 40 km/h.

Boken är till stora delar populär-mekanik, med propaganda insprängd lite varstans. Följande sammanfattning av andra världskriget kan studeras:

Hitleristerna, som närts av de amerikansk-engelska imperialisterna, överföll förrädiskt Sovjetunionen. På andra sidan oceanen räknade man dagarna till fascismens seger. Men man fick hålla på och räkna länge. Fascisternas förhoppningar om att blixtsnabbt slå ned Sovjetunionen kom på skam. Det stora fosterländska kriget slutade med fullständig seger för sovjetfolket.

Att sovjetfolket stred sida vid sida med imperialisterna går man givetvis inte in på, ej heller exakt hur "förrädiskt" anfallet var (Molotov-Ribbentrop ägnades nog inte många rader i skolböckerna). Notera förresten hur nazisterna betecknades; som "hitlerister" eller "fascister", däremot aldrig - har jag hört - "nationalsocialister", emedan man inte ville ha någon som helst koppling till socialismen (den som kan styrka eller vederlägga detta är välkommen).

Man nämner även ett par världsutställningar, tyvärr inte Paris 1937 som Peter Englund beskrivit i Brev från nollpunkten. Ni som läst den förstår vad jag menar.

Jag vet som sagt inte när texten skrevs. Den var uppenbart skriven före Stalins död 1953, men ironiskt nog kom den ut på svenska året innan Chrusjtjov tog itu med förgudligandet av den förre ledaren.

Den nya tekniken förutsätter att det finns folk, som behärskar den helt och hållet. Sådant folk finns hos oss. De är fostrade av partiet och av Stalin.

- De flesta kapitel avslutades i den här stilen

Superduper-inflation

Ungern 1946 har tydligen regerat fram tills nu, "prices doubling every thirteen and half hours". Men dagens Zimbabwe ligger i hälarna.


Forumet Skalman: Världens högsta inflation
Wikipedia (eng.): Hyperinflation

Sällar och kamrater

Kamrat kommer från kammare. Det är alltså de man delar rum med, eller tidigare tält - den militära hälsningen "goddag kamrater!" är synnerligen anrik. Och "rumskamrat" är följdaktligen en tautologi, etymologiskt sett.

Sälle används väl inte så ofta numer men det är bildat på samma sätt, men efter ordet sal. Det är samma ord som gesäll, och kunde användas på samma sätt som sälle/kamrat.

Ett levande bruk av detta ord finns i uttrycket "sälla sig". Detta har på något sätt kommit att muteras "sålla sig" - som vore det frågan om något urval, eller hur man nu tänkt (om alls). Idag är exemplen rätt många (googla här) men har förekommit även tidigare, SAOB har ett belägg från 1903 "sollat sig med Allmogen tilhopa". Det är ett fint exempel på hur "felens grammatik" kan vara betydligt knepigare och osäkrare än man kan tro (tänker särskilt på språkpoliser som tillskriver alla förändringar engelskan, oförstånd, och just ingenting därutöver). Det har däremot inte med ordet säll = salig att göra.


SAOB: kamrat; sälle; sålla

Mini-quiz: Tegnérs språk

1817 recenserade Esaias Tegnér några språk. Här är några exempel. Hur många sätter ni?

Svaren finns, som vanligt, med vit text efter resp. dikt; markera för facit.

Språk för de stammande gjort, vart ord är ett embryon hos dig,
En hälft stöter du fram, en hälft sväljer du ner.

> Engelska <

Frisk, starklemmad och grov, en jungfru fostrad i skogen,
Smidig därjämte och skön; endast är munnen för bred.

> Tyska <

Nöjets och trånadens språk, du är blott en stämma ur flöjten,
Hela ditt väsen är sång, varje ditt ord en sonnett.

> Italienska <

Ren är din stämma och skarp som rasslet av härdade klingor,
Hårt, som erövraren hövs, ljuder ditt härskareord.

> Latin <

Jollrande hoppar du fram och ljuger och komplimenterar,
Dock är din artighet täck, dock är ditt läspande sött.

> Franska <

Ärans och hjältarnas språk! Hur ädelt och manligt du rör dig!
Ren är din klang, säker som solens din gång.
Vistas på höjderna du, där åskan och stormarna tala,
Dalarnas lägre behag äro ej gjorda för dig.
Spegla ditt anlet i sjön, och friskt från de manliga dragen
Tvätta det främmande smink, kanske det snart är för sent.

> Svenska <

Lördagsfråga: Beagle

1. Mars Express Orbiter utgjorde ena halvan av projektet Mars Express. Den andra utgjordes av sonden Beagle 2 som skulle landa på Mars, vilket den nog gjorde.
2. The Last Unicorn, bild ur filmen av boken av Peter S. Beagle.
3. Charles Darwin gjorde sin världshistoriska världsomsegling på HMS Beagle, det andra av hittills åtta fartyg i engelska flottan med det namnet.
4. Charlie Brown, husse till en känd beagle.

En hit - the easy way

Vet ni vad som kännetecknar en hitlåt? Eller vilken låt som helst som aspirerar på att klättra på listorna? Jo:

it must consist of an intro, a verse, a chorus, second verse, a second chorus, a breakdown section, back into a double length chorus and outro

- KLF/The Timelords, The Manual (How to Have a Number One the Easy Way)

Manualen är från 1988, och vissa delar är avgjort föråldrade - främst det tekniska, av förklarliga skäl. Vad det "artistiska" beträffar, eller vad man skall kalla det till synes illusionslösa låt-snickrandet, så verkar det inte ha hänt fullt lika mycket.



Ta det här exemplet, från britpopens gyllene trojka:

Stock, Aitken and Waterman, however, are kings of writing chorus lyrics that go straight to the emotional heart of the 7" single buying girls in this country. Their most successful records will kick into the chorus with a line which encapsulates the entire emotional meaning of the song. This will obviously be used as the title. As soon as Rick Astley hit the first line of the chorus on his debut single it was all over - the Number One position was guaranteed

- fast att den skulle spinna på Youtube 20 år senare anade ingen.

Lördagsfråga: MGN

... Alltså minsta gemensamma nämnare.

Käringar och gummor

Käring är inte "käresta" - en klassisk faktoid - utan åtminstone historiskt sett en form av ordet "karl".

faktoider.nu: Käring


Brudgum är det enda ord där vi idag bevarar ett gammalt ord för (gammal) man, gumme för att ta den fornsvenska varianten, eller gumi på den åldriga gotiskan. Ännu längre tillbaka är det släkt med latinets homo. Som det kan bli.

Ordet gumse (bagge) har en komplicerad historia men det verkar inte ha med gummen att göra. Det har däremot den feminina formen gumma.

SAOB: brudgum

Ur kommentarsfloden

Hade just en lång diskussion (och vadslagning) med min man om ordet blomma ut som jag menar betyder blommat över! Han tyckte annorlunda och står just nu och plockar ur diskmaskinen ... :)

- S.

Faktoider.nu: blomma ut

1980-talets webb

Redan för 25 år sedan kunde man i Frankrike göra mycket av det vi gör på webben idag: läsa nyheter, slå i uppslagsverk, shoppa (och betala med kreditkort), chatta, gräla, spela spel ... Med Le Minitel.


Det var inte så enkelt att hitta en bra bild där man ser hur det hela faktiskt tedde sig. Här framgår storleken - större var de inte - liksom att de grafiska möjligheterna motsvarade svartvit text-TV.

Tekniken hade utvecklats sedan slutet av 70-talet, och 1982 lanserades Minitel. Den första tjänsten som erbjöds var telefonnummer, och så småningom gjorde man ett erbjudande som var frikostigt och logiskt: från årsskiftet 1983-84 kunde abonnenter i Paris välja om de ville få den vanliga telefonkatalogen i två bukiga volymer, eller en liten terminal.

Det skall poängteras att telefonin i Frankrike var ökänt dålig vid den här tiden. Ett av syftena med projektet var att återupprätta dess rykte.

Minitel slog igenom stort. Några år senare fanns miljoner terminaler i franska hem, och de användes; de var en del av samhället. Den oinsatte som bläddrade i franska tidningar kunde haja till över koden 3615 som förekom i alla möjliga sammanhang, men vad innebar den? Det var helt enkelt Minitel-numret till betaltjänster som kostade 60 franc/timme. Alla var inte lika, så att säga, rumsrena, och diskussionerna om dem var praktiskt taget identiska med de som senare förts om liknande tjänster på webben. Om man diskuterade upphovsrätt med mera vet jag inte.



Terminalerna hade utformats med omsorg för att smälta in i franska hem, inte sticka ut. Notera att tangentbordet på denna modell kunde fällas upp över skärmen när man inte använde den; en samtida rapportör menade att det var för att inte ge 1984-vibbar. Jag vet inte - men å andra sidan var det vid den här tiden helt få som hade dator hemma, och ytterst få som varit uppkopplade. Och så var det ju det året ...

Motsvarande system lanserades även i Storbritannien under namnet Prestel. Det fick ett visst mått av uppmärksamhet men var aldrig i närheten av Minitels framgångar. Faktiskt gjordes även ett försök i Sverige, några av er kanske känner till det: Teleguide. Men det som var magiskt 1984 skulle 1991 snart bli omsprunget av webben. I just Frankrike gick det förresten betydligt trögare för webben att slå igenom än i t.ex. Sverige, vilket berodde på just Minitel.


Wikipedia (eng.): Minitel
Wikipedia (fr.): Minitel
Artikel från 1994 som jämför mogen teknik med omogen: Baby Bell Minitel?

För ett långt mindre framgångsrikt projekt, se bloggposten 1970-talets webb - om projektet Xanadu.

Spunk

Kära Catharina Grünbaum, Jag minns faktiskt inte hur jag kom att fastna för "spunk", jag prövade väl olika ord som veterligen [inte] fanns på svenska och tyckte att spunk skulle kunna vara vad som helst - det där k:et i slutet ger en snärt åt ordet tycker jag. Jag har absolut inte tagit det från engelskan, jag visste inte ens att det fanns där, förrän en god vän till mig sa att "spunk" var ett ord som man inte kunde använda i engelsk översättning, hon påstod att det betydde ungefär sperma. Inte vet jag hur det är med den saken, i varje fall är jag ganska säker på att det står "spunk" även i den engelska översättningen. Hälsa Dansk Sprognævn så mycket från mig med hjärtlig spunk och tillönskan om vackert väder. En firma i Danmark gör en lakritstablett som de har kallat Spunk. De frågade mig först och jag sa att jag inte har någon laglig möjlighet att hindra dem från att använda ordet. Och då fick jag en hel stor kartong full med Spunk för mina barnbarn att förstöra tänderna på.

Med vänlig hälsning
Astrid Lindgren

Catharina Grünbaum på det som 1971 hette Institutet för svensk språkvård fick frågan från kolleger i Danmark om hur ett visst ord i Pippi Långstrump bildats, förmedlade frågan till författaren och fick ovanstående svar. Återgivet ur Språktidningen, nr 1-2007.

Så gick det alltså till när detta helt nya ord bildades. Sådana är sällsynta; praktiskt taget alla "nya" ord vi stöter på är gamla ord som satts ihop, förkortats, eller manipulerats på annat sätt.

Den danska tabletten finns fortfarande: Spunk

Lördagsfråga: Vita Huset 1950

Här har vi en bild inifrån ett utblåst Vitt hus ...


... En till, notera gubbarna på den mark som skall bli källarplan ...


... Ännu en, notera hisschacktet till vänster med grinden ...


... Och så exteriören. Det var 1950, under Trumans tid, som man tog rejält tag i det underhåll som man tydligen legat efter med lite väl länge, och så kom kriget emellan, inte hade det blivit bättre av att administrationen under tiden vuxit rejält. Det började med en balkong (månne några hemmafixare känner igen sig?):

Not long after the Truman Balcony was completed, the main body of the mansion was found to be structurally unsound. Floors no longer merely creaked; they swayed. The president's bathtub was sinking into the floor. A leg of Margaret's piano broke through the floor in what is today the Private Dining Room. Engineers did a thorough examination and found plaster in a corner of the East Room sagging as much as 18 inches. Wooden beams had been weakened by cutting and drilling for plumbing and wiring over 150 years, and the addition of the steel roof and full third floor in 1927 added weight the building could no longer handle. They declared the whole house to be in imminent danger of collapse.

Och på byggde man i princip om allt utom skalet.

White House Museum: Truman Reconstruction

Dagens ord: bekväm

Kort fråga: Är ni bekväma med den här bloggen?


Nej, ni behöver inte svara på själva frågan. Bara svara på om ni förstår den.

För det är inte så ofantligt länge sedan som personer inte var bekväma - jo, man kunde vara bekväm av sig, men det var väl närmast en omskrivning för lat, eller något ditåt. Jag vet inte riktigt hur länge man kunnat höra "Jag är inte bekväm med den här situationen" men jag är tvärsäker på att det kommit de senaste 15-20 åren, eller så. I Språkbankens s.k. korpus med presstexter från 1995 hittar jag summa ett klart exempel på den nyare betydelsen, nämligen där framtidens kvinna beskrivs som varandes "bekväm och självsäker och flexibel".

Å andra sidan. Språk förändras mest hela tiden. Det är inte länge sedan - historiskt sett - som "bekväm" användes på sätt som det inte görs vare sig 2009 eller 1989. Som "Studiet af naturen [gör studenten] mera bekväm för läkekonsten" (1898) eller land som är "bequemdt til booscap" (1541, Gustav Vasas bibel). Ordet kommer historiskt sett från bekomma, vara lämpad för.

Lördagsfråga: Interiör

Var är vi? När?