2009-09-08

Fulöl



Har grävt i denna fråga, inte rörande drycken eller reklamfilmerna (här på Youtube) utan något så skenbart enkelt som ett årtal: när sändes de?

... Fast precis innan jag postar det här så får jag besked från annonsören: 2006, eller flera år senare än hade för mig. Byrån hette förresten Garbergs. (Snabbfråga: Minns ni vilket märke som man gjorde reklam för?)

Uppdaterat: Näe, 2006 kan uppenbarligen inte stämma, åtminstone inte vad premiären beträffar. IMDb:s (faktiskt) uppgift (här) om 1998 verkar bra mycket troligare.

(Jag återkommer med närmare information om varför detta intresserar mig. För det gör den faktiskt.)

2009-09-07

Lördagsfråga: Einstein


Som ni knäckte på nolltid så utgjordes lördagsfrågan av bilder där Albert Einstein frotterade sig med andra berömdheter; närmare bestämt Chaplin, Oppenheimer, Planck och Gödel.

Inte så lätt att sätta nivån på de här frågorna, n'est-ce pas? ;-)

2009-09-06

Attityd!

... Just så. Alltså inte en viss attityd; som hårdare, förändrad, negativ, analytisk, generös, liknande eller välvillig (för att ta några upphittade exempel bland otaliga). Utan enbart "attityd", rätt upp och ner. Som här:

Mode med attityd

Hemvärn med attityd

Parkeringshus med attityd

Det som avses är uppenbart en viss sorts attityd. "Kaxig" ligger väl närmast till hands. Men det är alltså underförstått.

Hade jag vart en språkpolis hade jag här ojat mig. Eftersom jag, guschelov, inte är det, så blir jag istället nyfiken. När kom detta nya sätt att använda ett gammalt ord till svenskan? Hur? Och varifrån - är det den gamla vanliga amerkanskan? Som här?

I så fall har det kanske hänt något någonstans - jag är inte säker - men när man på engelska talar om attitude så har det åtminstone tidigare haft en något mer negativ betydelse än den rent positiva som avses i dagens svenska exempel. Från 1962 finns tydligen en betydelse "antagonistic and uncooperative" belagd. Jag misstänker att det är något sådant som ovan länkade niggaz avsåg när de tog sig bandnamnet 1986, snarare än något lite småbusigt.


Etymology online: attitude

2009-09-05

2009-09-04

Google News

Det är inte så förfärligt ofta som jag hittar tjänster på nätet som verkligen är något att skriva hem om. Men nu har det hänt.

Google News: news.google.com

Det första intrycket är att man får upp färska träffar i media. Det kan säkert vara användbart. Men för åtminstone min egen del finns långt intressantare möjligheter alldeles runt hörnet.

  • Först gör man en sökning på ett ord eller fras. Ett antal aktuella träffar dyker upp.
  • Därefter klickar man på en länk till vänster Archives, "All dates". (Det är möjligt att det finns enklare sätt.)

Sökningen utförs nu på media under en (betydligt) längre period. Sökmotorn försöker att sikta in sig på den period ordet använts mest, årtalen kan lätt justeras.


Här har ni Hitlers uppgång och fall, återgiven medelst lite korpuslingvistik.

Man får resultatet presenterat på ett överskådligt och lättarbetat sätt, där man tydligt ser när ordet börjat användas, diverse toppar genom historien osv. Man kan även klicka på ett segment i diagrammet och få fram dem i större skala.

En del artiklar kostar en slant att läsa i sin helhet, en del inte. Men att alls kunna utföra sökningarna är vackert så. Jag har inte tagit närmare reda på exakt vilka tidningar som tagits med men de är bra många, och samtliga (?) på engelska.

Obs: Sökmotorer är inte smartare än andra program. Ibland får artiklar fel datum, andra gånger tolkas ord fel (som när en basebollspelare Hiller räknas in ovan). Anakronismer bör granskas närmare. Sen finns det som vanligt fler fallgropar som alla användare av sökmotorer känner väl till (samt ett par mindre kända).

Jag vet inte om jag sett något finare språkvetenskapligt redskap, vare sig bland de som tillhandahålls allmänheten eller ens expertisen.

2009-09-03

Jackson, Cobain och Werther

[Har] kända självmord i modern tid, som Marilyn Monroe eller Kurt Cobain, gett upphov till någon nämnvärd mängd copycats; detta har sagts om åtminstone den senare, men jag har inte funnit att det stämmer. Inte heller verkar den självmords-våg som befarades efter Michael Jacksons bortgång ha ägt rum, åtminstone inte i närheten av den skala som utmålades.

- Faktoider.nu: Werthers självmordsvåg

Länkade artikeln går alltså ut på att den epidemi av självmord som Goethes Werther befarades ha utlöst är en myt, en fruktan som aldrig materialiserades.

I vilken mån gäller det för de ovan nämnda?

Att Marilyn Monroe skulle ha gett upphov till en våg har jag aldrig sett påstått förrän nu. Att Kurt Cobain skulle ha gjort det har jag hört förut, men det var innan jag började med vandringssägner - bekräftelserna verkar vara få och klena, vederläggningarna desto fler och bättre. I ljuset av Werther-historien så är det tydligt att denna klintbergare har en makt som få över människors sinnen.

Och så Michael Jackson. Uppgiften att åtminstone 12 Jackson-fans skulle ha följt sin idol i döden kom från Gary Taylor, som äger och driver fan-sajten MJJcommunity.com, och fick omedelbart fullständig spridning. Några närmare uppgifter än att minst en av dem skulle ha varit britt får man inte. Hur Taylor fått sina underrättelser får man inte veta, inte heller fler detaljer ("I now believe the figure is ..."). Jag lyckas inte ens hitta någon journalist som jagat rätt på honom och frågat om dagsnoteringen, om hur han vet vad självmorden beror på, beundrat hans kontaktnät bland fansen, eller så.

Jag håller uppgiften för att vara falsk tills motsatsen bevisats.

Ett återkommande namn är Paul Talalajev, en rysk lookalike som försökt att ta livet av sig, men (hittills) misslyckats. Dessutom nämns en flicka i El Manar, Tunisien, som lyckats. Jag har ingen koll på källäget för dessa uppgifter men båda verkar åtminstone inte fullt lika fjäderlätta som Taylors ungefärliga 12.

2009-09-02

Kronkiter

Walter Cronkite (1916-2009) var nyhetsankaret personifierat, så till den grad att begreppet anchorman om nyhetsuppläsare sägs ha myntats om just honom (själva ordet har en äldre historia). Även om ni inte känner igen namnet så har ni helt säkert sett åtminstone en skymt av honom i amerikansk film eller TV, kanske när han berättar att Kennedy är död, eller om månlandningarna, eller något annat stycke nyhetshistoria.

När han dog i somras så nämndes att han rentav blivit en eponym, alltså fått en företeelse uppkallad efter sig, i två europeiska språk:

Cronkite was the broadcaster to whom the title "anchorman" was first applied, and he came so identified in that role that eventually his own name became the term for the job in other languages (Swedish anchors are known as Kronkiters; in Holland, they are Cronkiters).

- Fox News: Famed CBS News Anchorman Walter Cronkite Dies at 92

Visste ni det?

Uppgiften återkallade av AP när den visade sig vara fel. På Fox hemsida ligger den kvar i skrivande stund.

Läs gärna en längre utläggning av Ben Zimmer: The Mystery of "Cronkiters" där faktoiden spåras genom åren. Den verkar ha myntats redan på 70-talet och förekommit lite varstans, även i uppslagsverk och liknande. Men ordentligt med luft under vingarna fick den inte förrän i och med dödsrunans publicerande på internet. Då var det å andra sidan kört, när den uppmärksammades av folk som visste bättre.

2009-09-01

1 september

Idag är det 70 år sedan andra världskriget började.


En relaterad faktoid beskriver hur de tappra men hopplöst efterblivna polackerna desperat försökte att försvara sig mot den tyska övermakten, genom att anfalla stridsvagnarna - med svärd och lansar..!

Hur kan man ta ett sådant påstående på allvar? Nej, jag vet verkligen inte. För min egen del tog det bra många år från att jag hörde den första gången till att jag kom mig för att ifrågasätta den. Och jag är som synes i gott sällskap. Mystiskt.

Their horse cavalry, of which they had twelve brigades, charged valiantly against the swarming tanks and armoured cars, but could not harm them with their swords and lances.

- Winston Churchill, The Second World War [...]

För att förtydliga: påståendet är alltså inte sant. Händelsen som ligger till bakgrund för det inträffade på krigets första dag, den 1 september 1939. Så dagen är värd att uppmärksamma även ur faktoid-synpunkt.

Läs mer på faktoider.nu: Polska kavalleriet

2009-08-31

Lördagstävling: Förf.


1. PET: Bild av en hjärna från en s.k. Positron Emission Tomograph. (länk)
2. EROL: Erol Alkan, DJ från Turkiet, verksam i London. (länk)
3. AU: Den kemiska beteckningen för guld. (länk)
4. SSON: Ett svenskt cykel-märke, minsann. (länk)

Alatius knäckte rebusen och får Fler faktoider hem till sig. Grattis.

2009-08-30

00-tal

Om fyra månader börjar 10-talet. Då kan man åter börja tala om innevarande decennium på ett vettigt sätt.

Det kan kännas märkligt att vi kan tala om 90-talet, 80-talet, 70-talet och så vidare, men att språket saknar ett behändigt sätt att beteckna just det inledande decenniet. Inte för att det är det enda exemplet på märkliga brister i språket...

Jag har försökt att hitta några uppgifter om hur folk gjorde för hundra år sedan, utan att hitta något. Även om decennier inte var lika vanliga samtalsämnen på den tiden så förekom det, ta det litteraturhistoriska exemplet nittiotalisterna. Vad hade man kallat dem om de dröjt några år?

Noga räknat har denna språkliga decennie-lucka en motsvarighet bland seklen, men detta verkar vi ha löst genom att som regel låta "1000-talet" avse åren 1000-1099 snarare än 1000-1999.

2009-08-29

Lördagstävling: ?


Den som först sätter denna fråga får ett signerat exemplar av Fler faktoider.

För att det inte ska bli helt tyst bland kommentarerna delar jag dessutom ut en signerad pocket av Faktoider till alla som jag bedömer "avslöjar en ledtråd". Svarstiden kan komma att sträckas ut längre än till måndag.

Jag har försökt att sätta nivån snäppet högre än vanligt. Vilket sällan hindrat någon smartskalle från att sätta den på fem minuter. :-)

Enväldig domare: ja, gissa vem ... *


* Visste ni att man i Sverige använder jury i tryckfrihetsbrott? Men endast där.

2009-08-28

A Frank Statement to Cigarette Smokers



I New York Times fanns ovanstående helsida publicerad den 4 januari 1954 (klicka för en större version, eller här för själva texten). Här följer de tre första styckena:

Recent reports on experiments with mice have given wide publicity to a theory that cigarette smoking is in some way linked with lung cancer in human beings.

Although conducted by doctors of professional standing, these experiments are not regarded as conclusive in the field of cancer research. However, we do not believe that any serious medical research, even though its results are inconclusive should be disregarded or lightly dismissed.

At the same time, we feel it is in the public interest to call attention to the fact that eminent doctors and research scientists have publicly questioned the claimed significance of these experiments.

Man kunde alltså kontra den stadigt växande högen med belägg för att tobaksrökning var skadligt med det faktum att det inte var precis alla som såg den som "conclusive". Citatet ovan ger vid första påseendet intryck av att de annonserande tobaksbolagen intar en neutral ståndpunkt - å ena sidan, å andra, vi avfärdar ingenting bara sådär - man vill bara upplysa allmänheten för deras egen skull ("in the public interest") om att ... Och så vidare.

Det är på det hela taget ett finfint exempel på hur pseudovetenskap kan gå till: ett skenbart sökande efter sanning är i själva verket en önskan att dela med sig av vissa sanningar. Om 99 forskare av 100 säger si, och den hundrade säger så - är det då inte att vara neutral och balanserad att lansera båda förklaringarna som likvärdiga? Alltid är det några frön av tvivel som slår rot någonstans ... Förfarandet är ständigt aktuellt, vare sig det gäller västgötaskolan, klimathotet, antroposofin, intelligent design, eller vad det nu är.

2009-08-27

Ur recensionsfloden

Recensioner letar man flitigast månaderna efter publiceringen. Nu när det drar ihop sig för de två nya (beskrivna i bloggposten Faktoidi 2009) så har jag börjat snokat runt på nytt, och finner en del - bloggare är ju inte lika "tidskänsliga" som skribenter i media, utan recenserar det som de läser, vare sig det är nytt eller inte.

Nu skall man som författare inte recensera recensioner; det är, enkelt uttryckt, inte vår uppgift. Men kommentera kan man ju göra. Här är ett intressant stycke ur en mestadels välvillig recension:

... varje exempel är ganska intressant, varje avsnitt ganska välskrivet, men - givetvis finns ett men - det blir inte mer än ett uppräknande - ingen röd tråd (och jag tycker inte att faktoid som sådan räcker).
[...]
Således, sammanfattningsvis, är mitt intryck att boken inte fullt ut fyller någon funktion mer än att hänvisa till hemsidan, och att ge ytterligare inkomst till författaren. Boken hänger liksom i luften. Visst kan det vara en inledning till begreppet faktoid, men då saknas som sagt mer faktoidens mekanism - varför den har sådan styrka (det vill säga överlever så länge).

- Olika böcker jag läst: Faktoider

Visst är mina böcker hittills (även de två kommande) uppräkningar; flera boklådor ställde den gröne i hyllan för uppslagsböcker. Men, och nu citerar jag ur en outgiven orange:

Något jag däremot inte går in på är mer övergripande faktoidteori; hur de uppstår och sprids, hur man känner igen dem, med mera. Jag har fått många frågor om detta förvisso högst intressanta ämne, som jag givetvis ofta haft anledning att fundera över. Men även om det skymtar lite sådant här och var i denna bok, så är de bakomliggande mekanismerna ett annat ämne.

- Fler faktoider, förordet

Detta andra ämne skulle kunna bli en avhandling längre fram. Få se om vi kommer dit så småningom. Tills dess nöjer jag mig med att räkna upp faktoider, konstatera att utgivna böcker (som dessutom har ett genomarbetat urval och ännu hårdare granskning) ger ett genomslag och "tyngd" som ingen hemsida kan ge, och att de inkomster som det hela genererar (hemsidan ger naturligtvis inga alls) inte är obetydliga - vilket sannerligen inte är det sämsta.

2009-08-26

Övermättad ironi

Ur en av sommarens debatter:

För många svenskar utgör Lindgrens sagovärld ett vittnesmål om en svunnen tid, om ett bättre samhälle med gemenskap och trygghet. Det är ett etniskt homogent samhälle hon skriver om, där någon enstaka invandrare på sin höjd utgör ett udda och pittoreskt inslag. Det är ett samhälle som många svenskar idag längtar tillbaka till.

Nationaldemokraternas pressmeddelande är undertecknat av deras partisekreterare. Vávra Suk. Är vad han heter. Kommer från dåvarande Tjeckoslovakien. Jo.

Jag har försökt att få till någon ironisk gliring om detta men misslyckats helt. Ibland går verkligheten inte att överträffa.

Eller att Jackie Arklöv var medlem i Nationalsocialistisk Front (jag var tvungen att dubbelkolla, uppgiften nämns åtminstone här). Hur gick det till?

2009-08-25

Gångbiljett


Ännu en företeelse som kidsen aldrig hört talas om:

för rätt att till fots tillryggalägga en större eller mindre sträcka af järnvägslinjen (s. k. gångbiljetter)

- Nordisk familjebok (1905): Biljett

När jag första gången stötte på begreppet utgick jag ifrån att det var en skröna. Men icke så. Företeelsen var i bruk för hundra år sedan, på Svenska Spårvägssällskapets forum kommer man fram till att det åtminstone trycktes sådana biljetter ännu på 1960-talet. Nog låter det som ett sällsamt eko från förr.


Engan tipsade om en faktisk gångbiljett, köpt av Ragnar Holmsten den 4 januari 1916. Jag lade in framsidan ovan, större bild + baksida och, inte minst viktigt i sådana här fall, en utförligare beskrivning finns att läsa på www.hestra.nu.

2009-08-24

"Faktoider" har fått en uppföljare


Göteborg 24 augusti 2009 kl. 11:27.
Vikt: 580 g.
I handeln: 16 september.

Lördagsfråga: Känt och mindre känt


1. Odilou, serie som utspelar sig under ryska revolutionen. Skapad av Charlie Christensen, mest känd för serien Arne Anka.
2. Bobo. Skapad av Lars Mortimer, idag mest känd för serien Hälge.
3. Teddy, "världens starkaste björn". Skapad av Rune Andréasson, som senare skulle komma att justera namn och persongalleri en anings aning för att få en annan serie.
4. Teckning ur boken Alvin Eldpojken. Skriven av Stina Engelbrecht, ritade gjorde Peter Bergting som nog är mer känd för andra jobb, i synnerhet ett annat samarbete med en annan författare: Gängkrig 145.

Den röda tråden var alltså kända serietecknares mindre kända alster. Som insatte Pölsa Dum kom fram till, enligt enväldige domarens bedömning. Även om ingen satte Bergtings barnbok, men så var den också den knepigaste, trots att den är nyast.

2009-08-23

Dagens litteratur (och gårdagens)

En normal yrkesmässig bok i våra dagar skrives som bekant på sex veckor och dör på tre; den skrives sällan av personer som kunna skriva och än mera sällan av personer som ha något att skriva om. Dess funktion är tvåfaldig: den skall förse sin författare med ett levebröd, jämte vederbörlig rang av snille, och den skall förse tidningars, magasins och förlags maskinerier med nödig mäld; läsekretsen behöver den däremot inte förse med någonting, det är nog att den blir köpt.

- Ur Frans G. Bengtsson, "Försök till optimistisk betraktelse"

Här hade jag kunnat kamouflera författare, titel och det lite äldre språket, och låta er gissa när det skrevs (som här). Men strunt samma; även om den ärkekonservative Bengtsson ansåg sin egen tid vara den eländigaste dittills i kulturellt hänseende, så till den grad att den enda tänkbara utvecklingen var till det bättre (därav rubriken) emedan det i skrivande stund inte fanns "några outnyttjade skikt av dumhet att uppleta; den absoluta botten är nådd" - så är hans lägesbeskrivning lika aktuell idag som den var när han skrev den 1933.

Jag friskade alldeles nyss upp minnet av hans klassiska essä, mest för att se ifall där fanns något som kunde komma till användning inför stundande bokmässa. Men bara några minuter senare föll blicken på nedanstående.

- Krasst uttryckt klipper vi boken i sex delar och ger översättarna 100 sidor var. De får extremt kort tid på sig, sju dagar. Tack och lov har vi hittat personer som är beredda att göra det, säger Jonas Axelsson.
- Vad händer med kvaliteten?
- Vi försöker säkra upp den på olika sätt. Det kommer att vara många som granskar översättningen, både på förlaget och utanför. Men det var ett av argumenten vi tog upp med agenterna: att det inte bara är vårt renommé som står på spel utan även författarens och översättarnas.

- Svensk Bokhandel om översättandet av Dan Browns senaste bok; DN.

Så Dan Browns renommé står på spel. Hur kan detta sluta.

2009-08-22

Lördagsfråga: Tecknat


Vad är jag ute efter denna gången. Det är frågan.

2009-08-21

Fantastic Four (1994)


2005. Filmen "Fantastiska Fyran" förevisades; fler följde. Budgeten låg enligt uppgift på $100 miljoner.

Denna bloggpost handlar inte om den filmen.


Den handlar om dess bortglömda föregångare från 1994. Kostymer, maskering och - gusigförbarme - specialeffekter må se ut som någon klassisk omgång av Star Trek, men är från året efter Jurassic Park. Budgeten för denna film låg enligt uppgift på $1,5 miljoner - det är väl som en Jönsson-liga, ungefär. Bara för att jämföra.



Om ni aldrig hört talas om denna film är det faktiskt så det var tänkt. Grejen var att filmbolaget (som även producerat denna och, mirabile dictu, denna) fått rätt av Marvel, som ägde varumärket Fantastic Four, att göra film om dem, men rättigheten var inte given på obegränsad tid. 1992 började tiden rinna ut; tydligen var kraven ställda så, att de antingen fick påbörja en film detta år, eller förlora rätten att göra filmer om gänget. (Det kan nämnas att Marvel dittills inte haft någon större lycka med sina filmatiseringar.)

Hade man pengar till en ordentlig produktion? Nej. Vad gör man då? Pantar burkar och gör en film ändå. Som absolut inte är tänkt att visas upp för världen, utan vars enda syfte är att uppfylla de krav som ställs i någon klausul, så att man så småningom kan göra en riktig film.

Inte för att jag vet hur filmrättigheter delas ut, eller vilka krav som gäller för att man skall få behålla dem. Men tydligen är tidsbegränsningar som den nämnda tillräckligt vanliga för att företeelser som Fantastic Four (1994) skall få ett eget namn: Ashcan copy. En slask-produktion, enbart gjord av juridiska skäl.

Det tråkigaste var väl att ingen som medverkade i produktionen - manusförfattare, regissör, skådespelare ... - fick reda på hur det låg till förrän efteråt.


The Fantastic Four-Gotten