It remains immensely difficult to link the Iliad specifically to the archaeology of Troy.
- Text & bilder från British Museums trevliga artikel: The search for the lost city of Troy
Notera bilarna på parkeringen – kullens Troja motsvarar ungefär två Kungsträdgården.
Länge tog man tämligen allmänt för gifvet, att T. legat på samma plats (nu Hissarlik), som intogs af det nya, under historisk tid anlagda Ilion (se d. o.), ehuru redan hos en och annan bland de forntida författarna träffats protester mot denna uppfattning.
- Nordisk Familjebok (1892): Troja
Många har för sig att alla en gång hade för sig att Troja var en myt, vilket Heinrich Schliemann motbevisade. Men dels var det en minoritet som ifrågasatte verkligheten bakom Iliaden och Trojas realitet, dels var det ingalunda självklart att det var Homeros Troja han hittat – och det är det fortfarande inte.
Vad nu ”Homeros Troja” egentligen varit? Det var, och är, diskutabelt. Folk, inklusive Schliemann, har lusläst Iliaden för att fiska fram detaljer om stadens läge och omgivningar. Man har letat i trakten efter spåren av en stor stad, med plats för åtminstone några tiotusen medborgare plus ditkallade kombatanter, med rätt läge till floden Skamander och den stora slätten där mycket av handlingen utspelas, och uppdelad i dels en lägre större allmän del, dels en högre akropolis dit man förlagt tempel och kungligt palats – med mera. Det finns gott om skillnader mellan det Troja Homeros beskriver och stadslagren i Hisarliks kulle.
Åtminstone en motsägelse har retts ut. Länge grubblade man över att bebyggelsen man hittat var mycket mindre än den stad som Homeros beskriver. Men på 1980-talet fann man en betydligt större ”lågstad” runtomkring.
Men den som verkligen lusläser Iliaden inser snart att texten inte lämpar sig för detaljfiske. Ta till exempel en dramatisk höjdpunkt i tjugoandra sången. Hektor och Akilles, de största kämparna på respektive sida, möts i tvekamp utanför staden. Naturligtvis vill många se på. En som väljer att inte göra det är Hektors fru Andromache. Istället sitter hon, med tankarna på annat håll kantänka, och väver:
— i palatsets inre gemak hon satt vid sin väfnad,
glänsande, dubbel i duk och med många skiftande bildverk.
Nyss hon äfven befalt de lockiga tärnor i huset
skyndsamt sätta på elden en rymlig kittel för Hektor
till uppvärmande bad, så snart han ur drabbningen hemkom.
Ack, den arma, hon anade ej, att långt ifrån badet
under Achilleus’ hand han stupat för Pallas Athene.Men hon hörde likväl från tornet jämmer och sorgskri;
lemmarna började darra, och ned föll skytteln till jorden,
och till de lockiga tärnorna så hon sade i blinken:
»Kommen och följen mig två! Jag vill se hvad å färde kan vara.
Nyss min vördade svärmoders röst jag hörde, och hjärtat
slår i mitt bröst och begifver sig upp i halsen, och benen
stelna inunder, ett ondt visst nalkas Priamos’ söner.
- Iliaden, 22:a sången (övers. Marcus Wallenberg; hans son André Oscar grundade en bank och därmed den finansiella position släkten har än idag)
Tornet ifråga stod intill den så kallade skajiska porten. Palatset låg däremot i stadens akropolis, uppe på en höjd en bra bit från stadsmuren. Hur högljutt ”jämmer och sorgskri” behövdes från åskådarna i tornet för att Andromache skulle höra det ”i palatsets inre gemak”? Och därtill kunna urskilja rösten av sin svärmor?
På sätt och vis är det synd, om än nog så förståeligt, att folk ständigt ska koppla ihop berättelserna med de arkeologiska fynden. För de senare är nog så intressanta i sig. Och även om utgrävningen inte fått bråkdelen av den uppmärksamhet den nu fått, så hade den nog sluppit Schliemanns härjningar, som förstörde mer än de avslöjade.
From an archaeological perspective, there is a rich history to be uncovered that stands quite apart from the myth of the Trojan War and is important in its own right.
- British Museum
Se även relaterade bloggposten När Homeros slumrade för (lite) mer på temat.
2 kommentarer:
"Hur högljutt ”jämmer och sorgskri” behövdes från åskådarna i tornet för att Andromache skulle höra det ”i palatsets inre gemak”? Och därtill kunna urskilja rösten av sin svärmor?"
Tja, grekiska sorgeskrin från den klassiska perioden låter mera som kulning än som halvkvävda snyftningar har jag förstått. Kanske var det likadant i Troja flera århundranen tidigare. Det tycks ha varit många gamla kulturer där normen var att sorgen skulle vara högljudd. Även om Andromache är i något inre gemak har hon rimligtvis någon öppning som taklucka, fönster eller dörröppning för att släppa in ljus. Vi är långt före glasfönstrens tid. Människor är bra på att känna igen skrin från andra människor som de känner. Så några hundra meter kanske...
Fast visst har du rätt i den större saken. Illiaden är ingen ögonvittnesskildring av en sanningskär och noggrann skribent utan ett epos i underhållningssyfte komponerat århundranden efter händelserna och nedskriven ytterligare århundraden senare. Att titta i detaljer i skildringen i förhoppning om att kunna göra någon sorts stadskarta är löjligt överoptimistiskt.
Vill man se bevis för att berättelsen inte är realistisk så finns ju en massa bättre exempel än Andromakes goda hörsel. Det sker flera gudomliga ingripanden, och gudarna uppträder även direkt på slagfältet. Hjälten Diomedes sårar Ares som går och gnäller hos Zeus. Jag har för mig att Akilles slåss med en flod. Paris och även Aeneas blir osynliga för att Afrodite skyddar dem.
Sensemaker
Att peka på Andromaches märkliga hörsel samtidigt som gudar knallar runt och antar olika gestalter etc må se ut som myggsilande kamelsväljande. Men gudomliga ingripanden etc är som flygande slott och brinnande jättar: De är uppenbara påhitt. Då är det intressantare med logiska, ”interna” fel, där författarens egna beskrivningar inte hänger ihop. Eller för den delen fel som presenteras som historiska fakta, som den svenska stålexporten till Nazityskland jag tog upp 26 januari.
Skicka en kommentar