2020-08-07

Gustafs hjärna

Gustaf Retzius (1842–1919) var en mångkunnig man. Han var son till Anders Retzius, som uppfann det berömda och sedemera ökända skallindexet, och växte upp omgiven av berömda forskare i mängd. När han blev stor gifte han sig med Anna Hierta (en Hierna hade varit mer passande), dotter till tidningsmannen och arvtagerska till en rejäl förmögenhet. Med denna kunde Gustaf lämna sin professur och bilda en en-mans-fakultet; han ägnade resten av livet åt forskning och andra verksamheter av olika slag. Mycket olika slag. Åtskilligt han gjorde har lovordats av folk i facket. Som det omsorgsfullt framtagna material han publicerade i sin svit med påkostade (han behövde ju inte bekymra sig för kostnader eller tid) volymer kallade Biologische Untersuchungen. Fast den Retzius-"forskning" som fått mest uppmärksamhet är den rasbiologiska, som när gravplatser vittjades på de eftertraktade skallarna.

Men han ägnade sig som sagt även åt annat. Inte minst det medicinska. Som till exempel hjärnorna.

Vid den här tiden gick den medicinska kunskapen framåt med stormsteg. Bland allt annat var man väldigt nyfikna på hjärnans uppbyggnad. Även om man inte trodde på frenologernas knölar för flit, fosterlandskärlek eller frimärkssamlande så borde väl en omsorgsfull okulärbesiktning kunna skilja mellan hög-, medel- och lågpresterande hjärnor? De förstnämnda genererade givetvis mest intresse. Under en tid var det inne att samla på prima hjärnor, genom att be erkända snillen att donera sina geniknölar till vetenskapen. I Paris bildades 1881 Société d'autopsie mutuelle som så småningom fick ihop ett tiotal exemplar; de mest kända, åtminstone utanför Frankrike, är nog paleontologen Edward Drinker Cope och poeten Walt Whitman (vars hjärna tyvärr gick förlorad sedan dess glasburk tappats i golvet). På Cornell University i New York bildades 1889 Cornell Brain Association som fick ihop ett sjuttiotal. Och i Stockholm bildade Retzius med några kompanjoner Hjärnklubben.

Jag har tyvärr inte hittat direkta belägg för klubben: Hur uppropet såg ut, blanketten hugade donatorer kunde fylla i, eller listan över "medlemmar". Men det framgår att den sistnämnda, trots allt, bara utgjordes av två namn: Retzius och kollegan Tigerstedt.

Men Retzius fick ändå tag på några genihjärnor: Astronomen Hugo Gyldén, matematikern Sonja Kovalevskaja (Sveriges första kvinnliga professor i ämnet), fysikern och politikern (i borgarståndet – det här var länge sen) Per Siljeström, samt en "notabel statsman" vars identitet hans anhöriga inte ville avslöja men som ändå avslöjades medelst frikostiga ledtrådar som "blev finansminister när han var 37". Det rörde sig om Robert Themptander, statsminister 1884–1888.

Vad gav då undersökningarna vid handen? Om vi tar den sistnämnde så var denne långskallig och "genuint svensk" (vad det nu innebar, men det hade väl Retzius om någon koll på ...). Hjärnan togs ut tre dagar efter dödsfallet, vägde 1489 gram och var välbevarad.
The brain is well formed and richly convoluted. Viewed dorsally its shape is symmetrically ovoid with the greatest width in the subparetical region. The height is rather reduced. The association areas of the frontal and parietal regions exhibit a richness and complexity of fissuration, but there is hardly any noteworthy characteristic or redundancy of development in any particular territory. Nor were such findings to be expected. In life the man showed a well balanced intellect; his aptitudes were good in all directions, not in any special direction alone. Endowed with an excellent memory and good reasoning powers, he showed great skill and clearness of thought in parliamentary debate, whithout necessarily availing himself in purely rhetorical art. While not naturally devoted to any particular branch of the sciences, creative arts or human action, he could familiarize himself with all of these in the way of facile understanding. This harmonious construction of the mental abilities is in no small measure correlative with that species of symmetry which this brain exhibited, and which is certainly exceptional in the richly convoluted brains of persons of highly developed but rather one-sided mental superiority. It may be noted, however that the left subfrontal gyre ('Broca's gyrus,' the motor speech center) is somewhat favored in its development as compared with the right side.
- Edw. Anthony Spitzka: "The Brain of a Swedish Statesman", Science 4 november 1904

Jag gillar verkligen Retzius försök att få ihop ministerns intellektuella förmågor i livet med den döda klump han hade framför sig. På sätt och vis var det lika förvrängt som hans rasbiologiska äventyr.

Ur Gustafs hjärnskål: Naturligtvis bevarades Gustafs hjärna, enligt hans önskemål, för eftervärlden. Så här ser den ut.

Inga kommentarer: