2010-08-17

Döden i grytan och FUD

I Döden i grytan avslöjas bland annat hur multinationella matföretag tillåts sprida sjukdomar, förgifta hav och marker med svinskit samt inhösta stora EU-bidrag - samtidigt som andra EU-regelverk stoppar våra dagisbarn från att hjälpa till i dagisköken, frälsningstanter från att servera hembakta bullar och Staffan Vikström från att göra riktigt potatismos i sin korvkiosk Mojjen i Knivsta.

- Pelle Andersson, Ordfront förlag, beskriver Mats-Eric Nilssons och Henrik Ennarts nya bok på på Adlibris

Okej. Mats-Eric har tidigare blandat konsumentupplysning om fusk och fejk i branschen med irrelevanta sidospår. Det märkligaste av de sistnämnda måste vara den fåniga hetsen mot E-nummer - som skulle alla tillsatser som fått dessa behändiga förkortningar vara "kemikalier", och därmed f-a-r-l-i-g-a eller åtminstone ohälsosamma, eller i varje fall helt onödiga. Vilket bland annat fått producenterna att sluta använda omotiverade tillsatser (OK, varför har de inte gjort så tidigare; men jag hoppas inte att de tar bort konserveringsmedel som förhindrar att exempelvis korv blir långt giftigare än något "E-nummer") och även att skriva ut tillsatsernas långa svårlästa namn. Så blir de som räknar E-nummer nöjdare. Så otroligt dumt.

Nu är det dags igen. De inledande meningarna ur förlagets beskrivning, som också används av många återförsäljare, slår an tonen. Stämmer uppgifterna?

EU-regelverk stoppar våra dagisbarn från att hjälpa till i dagisköken

Det finns ingenting i lagstiftningen som säger att barn inte får delta i matlagning på förskolor, förskoleklasser, fritidshem och mindre skolor.

- Livsmedelsverket: Barn i kök på förskolor, förskoleklasser, fritidshem och mindre skolor

frälsningstanter från att servera hembakta bullar

Med exemplet i kommissionens vägledning som utgångspunkt skulle någon, t.ex. en privatperson, kunna baka kanelbullar eller sirapsskorpor 20 gånger om året för att sälja på marknader, utan att verksamheten skulle anses vara ett livsmedelsföretag.

- Livsmedelsverket: Godkännande och registrering av livsmedelsanläggningar [PDF]

Att det var i just Landskrona som frälsis fick påbackning verkar inte vara någon slump. Där har miljöchefen Högni Hansson sett till att driva sina frågor med större nit än man gör på andra miljökontor. Utan sympatier från vare sig medborgare, politiker, åklagare eller lagstiftning, som det verkar. Vet inte hur det går till. Att de hänvisade till EU-bestämmelser hade de alltså inte fått mycket för.

Av de 15 anmälningar som Landskrona lämnat till åklagare de senaste tre åren har bara en lett till att ett föreläggande utfärdats, en har skickats vidare till polisen, två är fortfarande under utredning. De andra har lagts ner utan att åtal väckts.

- Landskronas miljökontor anmäler mest, HD 2 september 2009

Ifall Mats-Eric tycker att andra skall följa den nitiske Högnis exempel eller inte vet jag inte. Det framgår heller inte av hans raljerande beskrivning. Däremot förstår man att beslutsfattare är dumma och konstgjort dåligt.

Staffan Vikström från att göra riktigt potatismos i sin korvkiosk Mojjen

I september 2009 förbjöds Staffan av kommunen från att servera potatismos, bland annat för att lokalens underhåll skulle ha varit eftersatt. En poäng är att tillverkning ställer högre krav än "servering av prefabricerade produkter". Staffan överklagade till länsstyrelsen. Dessa kontrollerade i januari 2010, liksom kommunen. Båda gav klartecken. Staffan har ändå fortsatt med processen, det han retar sig på är att kommunens förbud gjordes direkt, istället för efter en varning och återbesök. Han fick alltså ingen chans att åtgärda problemen. - Det, plus ytterligare förvecklingar, som efter en ytlig koll verkar bero på en kombination av nitiska tjänstemän och en korvmojsinnehavare som gör det mesta av historien. Samt en omgivning som gärna hejar på den lilla människan med äkta varor i strid mot förstockad byråkrati. Samt en Mats-Eric som gärna ser det som en del i den stora konspirationen mot naturlig, äkta och ren mat.


FUD = Fear, Uncertainty and Doubt. Sådant man kan sprida ut och hoppas på det bästa när man inte har bättre argument.

Tack till take på VoF vars utgrävningar utgör största delen av ovanstående. Jag har kompletterat lite och, givetvis, dubbelkollat.

6 kommentarer:

Lena Synnerholm sa...

Mats-Erik är definitivt tillsatshatare. Han tycks begå det naturalistiska felslutet. Allt som kommer från naturen, är inte nödvändigtvis ofarligt och bra. På samma sätt är allting konstgjort, inte nödvändigtvis skadligt. Dessutom är det inte uppenbart, var gränsen för naturlighet går. Hur naturligt är bröd, egentligen? Vad ska man säga om växter och djur, som inte klara sej utan människan? Majs till exempel kan inte gro ordentligt, om man inte särar på kornen. (Den vilda förfadern teosint, har helt normala gräsax.) Ska man komma med hälsoargument, ska man åtminstone veta, vad det är man talar om. Dessutom är titeln starkt missledande. ”Döden i grytan” får det att låda som, att ämnen och processer var livsfarliga. Hade dom verkligen varit det, hade dom varit förbjudna. Det här spär bara på kemofobin, som finns hos en del människor.

Peter Wannding sa...

Ja, det finns en del frågetecken när det gäller boken "Döden i Grytan". Läs mer på http://.livsmedelsbloggen.se

Lena Synnerholm sa...

Tack för tipset! Jag tänker kolla din och Elisabet Rytters blogg, ungefär en gång i veckan. Då kan jag se om ni skrivit något nytt, om just den boken. En bra förklaring av ”kemofobi” finns, i engelskspråkiga Wikipedia:

http://en.wikipedia.org/wiki/Chemophobia

Min snabba förklaring av ”kemofobi”, är ”motvilja mot ämnen som verkar kemiska”. Det handlar alltså om en rädsla för något, som man inte har insett, att det inte behöver vara farligt.

-= Steamboat Willie =- sa...

Ja, jag har alltid varit så förundrad över att man inte tidigare gjort något åt den otroligt giftiga och onaturliga E-175. Det är verkligen på tiden!

Tur att rena och naturliga produkter som huggormar är helt giftfria. Malört och belladonna är väl också bra och naturliga att äta?

Anonym sa...

Hej!

Samma Pelle Andersson från Ordfronts förlag som har anmält Mats-Eric Nilsson till årets Guldspade för boken ”Döden i Grytan” och tro det eller ej så har den även blivit nominerad (?).

Mer här: http://www.fgj.se/Guldspaden/Nominerade/2010/tabid/319/Default.aspx och här: http://www.fgj.se/Portals/0/docs/Guldspaden/2010/BOK_Döden_i_grytan.pdf

Ha De Gött / Kenta

Lena Synnerholm sa...

Att något har ett E-nummer betyder egentligen bara, att det är godkänt som tillsats inom EU. Jag utgår från att dom är ofarliga, i rimliga mängder, tills motsatsen bevisats. Det är faktiskt bara ett fåtal av dom, som visat sej vara direkt skadliga. En del av dom har så småningom förbjudits, till exempel dom här:

E103 – chrysoin, som är ett konstgjort färgämne.
E105 – syragult, som är ett liknande konstgjort färgämne.
E128 – Röd 2G, som är ett azofärgämne.

Ett intressant gränsfall är natriumnitirit (E250). Det har visat sej vara farligare att förbjuda det, än att tillåta i begränsad mängd. Ämnet förhindrar tillväxt av en bakterie, som orsakar livsfarlig korvförgiftning. Den utgör ett större hot mot folkhälsan, än konserveringsmedlet det handlar om.

Det finns många ämnen, som är välkända och/eller ofarliga, och som också fått E-nummer. En del av är till och med livsnödvändiga, när dom uppträder naturligt. Några exempel:

E100 – kurkumin, utvinns ur gurkmeja.
E120 – karminsyra, utvinns ur kochenillsköldlöss.
E132 – indigotin, traditionellt blått färgämne.
E150 – sockerkulör, framställs genom att bränna socker.
E160a – karoten, finns naturligt i många grönsaker.
E160b – bixin, utvinns ur anattoträdets frukt.
E160c – paparikaextrakt.
E162 – betanin, utvinns ur rödbetor.
E170 – kalciumkarbonat, även känt som fältspat.
E172 – järnoxid, även känd som rost.
E174 – silver.
E175 – guld.
E270 – mjölksyra, tillverkas av mjölksyrabakterier.
E290 – koldioxid.
E296 – äppelsyra, finns naturligt i många frukter.
E300 – akobinsyra, även känt som C-vitamin.
E307 – alfatokoferol, även känt som E-vitamin.
E330 – citronsyra.
E406 – agar, utvinns ur algen agar-agar.
E414 – gummi arabicum, även känt som akaciagummi.
E440 – pektin.
E441 – gelatin.
E508 – kaliumklorid, även känt som nigari.
E551 – kiseldioxid, även känt som kvarts.
E558 – betonit, bildas naturligt av vulkanaska.
E900 – karnaubavax, utvinns ur vaxpalmens blad.
E901 – bivax.
E938 – argon.
E939 – helium.
E941 – kväve.
E948 – syre.
E949 – väte.
E967 – xylitol, även känt som björksocker.

Koldioxid är lättlösligt i vatten, så den är en tillsats, i den mening vi tänker oss den. Dom andra gaserna på listan, används som förpackningsgaser. Står det ”förpackat i skyddande atmosfär”, så är det en av dom.