Krigsdokumentär 1 A

Efter att ha överdoserat på krigsfilmer under en tid så har jag utvecklat en överkänslighet för mönstren; jag ser dem tydligare, och jag blir mycket tröttare på dem.

Den typiska dokumentärfilmen om andra världskriget kan först delas upp i två delar: film och prat.

Pratet: En förtroendeingivande stämma läser upp texten, med konstant takt och ljudnivå från början till slut.

Filmbilderna utgörs av korta klipp om 2-4 sekunder. Svartvita (när de inte gått genom koloriseringshelvetet) actionbilder: störtbombare i dykning, stridsvagn dundrar fram, Hitler talar, flyktingar på väg, artilleri i motljus, hus brinner, bombmatta uppifrån, Belsen-grav, soldater i Nürnberg-uppställning och några andra standardklipp, det ena efter det andra. Ibland finns en sorts koppling till pratet, ibland inte. Anakronismer, som när bilderna är från 1944 men speakern inte hunnit längre än 1939, är legio. En del klipp är betydligt vanligare än andra, i sådan grad att man misstänker att det är tjänstefel att inte använda dem.

Journalfilms-kompotten kan brytas av tre orsaker: kartor, ofta med animerade gränser och pilar; intervjuer med folk (i neutral studiomiljö, och man ser aldrig intervjuaren); filmbilder från omtalade platser som de ser ut idag.

Så. Har jag glömt något viktigt?

Man märker klichéerna tydligast när man då och då ser dokumentärfilmer som inte gjorts efter mall. Och inser att långvarigt tittande på History channel, Discovery-dokumentärer m.fl. ger mindre lön än man kan tro.

Lördagsfråga: Ariskt

1. Chaplin som Adenoid Hynkel, Tomanias ledare under the double cross (oövers.).
2. Arthur de Gobineau, tidig rasteoretiker som beskrev ariernas och i synnerhet germanernas överlägsenhet, så fransman han var.
3. Georges Vacher de Lapouge var en annan fransk rasteoretiker (utan att antyda något; dessa två är de enda viktiga därifrån). Han beskrev en tredelning av Europas folk - nordisk, alpin och mediterran ras - om än med andra namn.
4. Madame Blavatsky är den andra i gänget jag förväntar mig att ni känner till. Svårbeskrivlig charlatan av första rang som bland ofantligt mycket annat beskrev världshistorien i termer av "rotraser", ett begrepp som verkar ligga mellan art och ras ungefär. Den femte rotrasen var arierna, som uppstod för 100 000 år sedan på Atlantis. Även om inte ens rasbiologerna tog henne på allvar så finns det vissa kopplingar till nazisterna genom ännu godtrognare lagerföljder.

Pölsa dum, djupskalle av bästa rotras, gav mig ett A.

När Var Faktoider

Hon som gjorde omslaget till Faktoider heter Lilian Bäckman. Hennes första förslag refuserades av förlaget så det fick jag aldrig se. Hennes andra förslag refuserades av mig. Det tredje förslaget är det nedanstående. Jag godkände det med flying colours redan som PDF; ni som sett det i verkligheten vet att det ljusa är fluorescerande, det mörka speglande metallic.


Redan innan jag sett det på riktigt kommenterades det med gillande nickar av folk i branschen; oj, minsann, det var påkostat - den stilen. Har ingen aning om hur mycket dyrare det är jämfört med andra omslag, men en sak vet jag: Det finns prisskillnader i tryckbranschen. Om man säger att något är dyrare, så kan det mycket väl vara med en faktor tio eller hundra. (Å andra sidan antar jag att amerikanska omslag, sådana som nästan alltid har relief, ligger ytterligare en storleksordning uppåt. Vilket påminner om den regel som säger att ett för påkostat omslag indikerar att boken nog är skit.)


När det var dags för Fler faktoider var den enda frågan: Vilka färger? Svaret blev orange/brons. Åter igen kan en enkel bild inte återge verkligheten. Ifall ni, mot förmodan, inte sett F2:an live rekommenderas Monologuer som fångat glansen på bild mycket bättre än jag någonsin gjort. F1 på pocket kan även nämnas, den blev ungefär så bra som jag hoppats; fluorescerande och metallblankt, liknande men avgjort billigare intryck än den inbundna.

Påminner omslagen om något? När jag såg F1:an associerade jag till äldre faktaböcker, torra volymer vars främsta uppgift sedan decennier är att fylla sina centimeter i de allmänna bibliotekens hyllor, men som ofta visar sig vara riktiga pärlor för den som tar sig besväret att läsa i dem. I verkligheten visade sig omslaget med metallic och allt vara väldigt mycket häftigare, sådana som syns till andra ändan av bokaffären. Så jag glömde mer eller mindre bort mina första tankar.


Det var inte förrän jag träffade formgivare Bäckman själv, och hon nämnde sin inspirationskälla, som jag insåg vad jag tänkt på. När Var Hur 1945 (Wikipedia) var den första utgåvan - bara en sån sak som att Hitler fortfarande levde vid tillfället, eller att redaktören även var upptagen med Danmarks frigörande - och det bredrandiga stuket behölls, har jag för mig, tio år framåt. Sen bytte man vart tionde år eller så.

Extra roligt är att förlaget från 1948 var Forum, detsamma där mina böcker gavs ut. Extra tråkigt är att NVH 2008 var den sista.

Lördagsfråga: Ge mig ett A

Nu blir det lätt igen. So sue me.

Nytt ord med historia: Värd och värt

Som värde, men adjektiv. Där andra skulle använda ordet "värdefull".

[Lars-Gunnar] Andersson tar upp ett lyssnarbrev som handlar om användningen av ordet värd (2006:108). Han menar att "värd i betydelsen 'värdefull'" har använts av barn och ungdomar minst sedan 80-talet. Han beskriver det ovanliga adjektivet värd som bara kan stå i predikativ med exempelmeningen "den är värd mycket" och menar att uttrycket "en värd bil" inte är möjligt. Enligt Andersson är dock den användningen på väg att bli normaliserad i ungdomsspråket, men bruket har ännu inte spridit sig till allmänspråket.

- Maria Persson, Ofta att det är värt! (Göteborgs universitet 2009)

Båda slutsatserna från 2006 kan bekräftas: I allmänspråket är det mycket ovanligt (leta själva på nätet så ser ni), i den uppväxande generationens mycket vanligt och självklart.

Detta är ett "nytt" ord som jag inte tagit upp i Nya ord med historia. Av ingen mer spännande anledning än att jag inte tänkt på det förrän efteråt.

JAS, Tunnan och annan teknik

Jordfräsen Jas. En protoyp till Jas Gripen störtar vid testflygning på Saabs flygfält i Linköping 1989.

- Ny Teknik driver en omröstning om "den värsta teknikfloppen" och nämner ett exempel (länk)

Saabs militärflygplan JAS 39 Gripen har några haverier bakom sig. Utöver de två som alla sett eftersom de filmats (det första "jävlar jävlar" och det andra på Långholmen under Vattenfestivalen) så nämns sex haverier av mer eller mindre allvarlig art på Wikipedia. Under 21 år summa åtta haverier, noll döda.

Saabs militärflygplan J 29 "Flygande tunnan" är välkänt. Det flög 1948 och var det första jetplanet att räkna med utanför stormakterna (för att sammanfatta). Se, det var tider det!

Haverier? Tunnan var i tjänst 24 år, 1950-1974. Under den perioden havererade 242 plan, varvid 99 piloter omkom. Minns ni löpsedlarna? TV-inslagen? Syrliga blogginlägg..?


Så den som tycker att tekniken av idag inom området är något att skämmas för jämfört med förr har enbart att hålla käft och läsa på. Det inkluderar redaktionen på Ny Teknik.

Jude-Hitler igen

Adolf Hitler kan mycket väl ha varit släkt med både judar och afrikaner. Det visar dna-prov som tagits på 39 av Hitlers släktingar.

 - Hitler hade judiskt blod, DN 24 augusti 2010

Klassisk idé cirkulerar en gång till. Några punkter:

• Idén om en del-judisk Hitler har cirkulerat länge, en rad "lösningar" har lanserats varav hittills ingen hållit. Inklusive Frankenberger-historien som DN nämner.
• Att Hitler hade afrikanska rötter (Telegraph) är välkänt eftersom alla har det.
• Om han hade judiska rötter har inte visats. Eftersom det inte finns någon judisk haplogrupp, så är rubrikerna i såväl DN som Telegraph, med många fler, oriktiga. - Men intresserade kan läsa mer om E1b1b (DN skriver E1b1b1, vet inte om det är skrivfel.)
• Det kan nämnas att nordafrikas berber av åtminstone Alfred Rosenberg, NSDAP:s "chefsideolog", räknades som arier. Jomen - nazisterna var verkligen heltokiga, delvis mer och på fler sätt än man tänker sig.
• Om Daily Mail är rätt ute så har några av DNA-proverna insamlats på ett märkligt ovetenskapligt sätt.
• Marc Vermeeren har jag inte hittat någon närmare information om. Enligt bl.a. Daily Mail är han tulltjänsteman. Vilket inte är något fel - jag är bara nyfiken. Uppdaterat: Han verkar vara en flitig amatörhistoriker med hembygd och Hitler på schemat - länk.
• Mulders är journalist. Vilket heller inte är något fel. Jag är kanske mest nyfiken på vem av dem som är duktigast på DNA-analyser.
• Häromåret visade dock Mulders att Jean Loret (1918-1985) inte var Hitlers son, och även att uppgiften om en judisk farfar var falskt. (HLN: Hitler had geen joods bloed en geen Franse zoon, 24 april 2008) Jag vet inte hur den undersökningen gick till.
• Scoopet fick givetvis Mulders egen tidning, den belgiska Knack. Där nämns inte Vermeeren.
• Om Hitler blivit förvånad? Tja. Man kan jämföra med de många krav som länge gällde för medlemskap i SS, men som aldrig prövades på Himmler. Eller den beundrade Karl Luegers lösning: Wer Jude ist, bestimmte ich. 

Den här tänkaren får sista ordet:

Berberna, bland vilka man än idag hittar ljus hy och blå ögon, stammar inte från vandalernas invasion på 400-talet, utan den förhistoriska atlantiska nordiska vågen. Till exempel jägarfolket Kabyle [Algeriet] är i hög grad fortfarande helt nordiska (sålunda utgör de blonda berberna i Konstantinopel-området 10% av befolkningen; vid Djebel Sheshor [var det nu ligger] är de ännu fler).

 - Ur Rosenberg, Det tjugonde århundradets myt (1930)

Faktoider.nu: Hitler hade judiskt påbrå
Andreas Wien: Hitlers judiska påbrå, faktoider.nu 

Tipstack Jonas V.

Stövlar för grävlingsland

Klassiker på förekommen anledning: Om ni ska ut i marker där det finns grävlingar så behöver ni inte stoppa äggskal i stövlarna. Eller knäckebröd, träkol, kottar, eller vad annat folk kommit på.

Hur så? Jo, tanken är att en grävling som anfaller och hugger tag i någon inte släpper taget förrän benet krasar. Så en skogsvandrare utan bekottade stövlar får spendera resten av livet, hur långt det nu blir, med vidhäftad grävling.

Men det är alltså inte sant.

Efter att ha grävlat runt har jag fått uppfattningen att uppgiften är av svensk eller åtminstone skandinavisk härkomst, från förra delen av 1900-talet. Det kan påpekas att även om grävlingar annars inte är aggressiva av sig så har det förekommit jakt på dem, och om de då får lust att bita ifrån så är det både förståeligt som läge att förflytta sig.

Lördagsfråga: Medicinare (också)

1. Den tidiga rekonstruktionen av en Iguanodon har uppdaterats sen dess - den karakteristiska tummen blev här placerad som noshorn. Osäker på hur stor del i den som upptäckaren Gideon Mantell hade. Ifall ni hört talas om detta tidigare så har ni kanske hört att läkaren var på besök och frun väntade utanför, då hon fick syn på en knepig sten som hennes fossilsamlande make kanske kunde vara intresserad av? Den historien verkar dock vara en skröna.
2. Linnea borealis, Linnés egen blomma. Han började sin karriär som läkare.
3. Evolutionen och darwinismen med namn efter Darwin. Han började med medicin men tröttnade tidigt.
4. Katten Behemot från Mästaren och Margarita. Bulgakov jobbade för Röda Korset under första världskriget.

Knepig fråga på så sätt att jag inte är säker på att det inte finns fler sätt att koppla ihop herrarna. Men med namnen klara satte pazuzu den, igen.

Strategi och taktik

På den strategiska nivån klarläggs övergripande militära mål utifrån samordnade politiska syften. Militära maktmedel samordnas nationellt eller multinationellt. På den taktiska nivån samordnas resurser som förband och vapensystem i olika insatser.

- Ur Militär historia, 8/2010

Man kan formulera skillnaden på många olika sätt. Ett annat är att strategi handlar om perspektiv och långsiktig utveckling, taktik vad som händer just nu och här. I ett idrottsligt sammanhang kan strategi gå ut på hur man ska vinna serien, taktik hur man ska vinna matchen eller varje enskild situation. Ännu ett betydelsepar gäller kärnvapen, där de strategiska är avsedda att användas mot ett land och folk i sin helhet - så att säga - och därför är betydligt kraftigare än de taktiska som är avsedda att användas på slagfältet.

Orden har mycket ofta blandats ihop. Förståeligt, men lite synd.

Lördagsfråga: Namn

... Som leder vidare.

Nya ord med historia - snart

Peter Olausson, Nya ord med historia (Ordalaget 2010) med utgivningsdatum satt till idag har blivit något försenad. Jag får alltså återkomma till denna min senaste utgivning om några dagar; "slutet av augusti" är det som utlovats vad beträffar författar- och recensionsexemplar. I handeln kommer den ytterligare någon vecka senare.

Tess dess hänvisar jag till bloggposten Nya ord med historia från i våras. Allt som står där gäller fortfarande.

För min egen del blir utmaningen att, när recensioner och respons börjar dyka upp, ställa om mig från den bok jag skriver så mycket jag orkar på just nu eftersom den skall lämnas in till förlaget Forum i dagarna. Planerad utgivning 2011, inga detaljer än på ett tag.

Häftad med flikar

Pytteliten uppdatering från bokfronten: Ordalaget har gett ut Är det verkligen sant? häftad med flikar. Tunna mjuka pärmar och några kronor billigare. Bara så ni vet.

Innehållet passar kanske bättre som presentbok när man inte har koll på om mottagaren är lika begeistrad tabellbitare som undertecknad eller, måhända, några av ni som läser detta. Rakt på sak, utan detaljer, latinska citatsjok eller buntvis med källhänvisningar.

Adlibris Bokia

Djur som inte är det

Kopparormen är ingen orm utan en ödla: kopparödla.

Elektrisk ål eller darrål är ingen ål eller ens ålartad (Anguilliformes) utan tillhör knivfiskarna.

Tornsvalan är ingen svala. Den kallas också tornseglare numer. Namnbytet sägs ha fått kritik för att vara inkonsekvent, vilket inte är svårt att förstå då otaliga arter, såväl växter som djur, egentligen har "felaktiga" namn.

Döden i grytan och FUD

I Döden i grytan avslöjas bland annat hur multinationella matföretag tillåts sprida sjukdomar, förgifta hav och marker med svinskit samt inhösta stora EU-bidrag - samtidigt som andra EU-regelverk stoppar våra dagisbarn från att hjälpa till i dagisköken, frälsningstanter från att servera hembakta bullar och Staffan Vikström från att göra riktigt potatismos i sin korvkiosk Mojjen i Knivsta.

- Pelle Andersson, Ordfront förlag, beskriver Mats-Eric Nilssons och Henrik Ennarts nya bok på på Adlibris

Okej. Mats-Eric har tidigare blandat konsumentupplysning om fusk och fejk i branschen med irrelevanta sidospår. Det märkligaste av de sistnämnda måste vara den fåniga hetsen mot E-nummer - som skulle alla tillsatser som fått dessa behändiga förkortningar vara "kemikalier", och därmed f-a-r-l-i-g-a eller åtminstone ohälsosamma, eller i varje fall helt onödiga. Vilket bland annat fått producenterna att sluta använda omotiverade tillsatser (OK, varför har de inte gjort så tidigare; men jag hoppas inte att de tar bort konserveringsmedel som förhindrar att exempelvis korv blir långt giftigare än något "E-nummer") och även att skriva ut tillsatsernas långa svårlästa namn. Så blir de som räknar E-nummer nöjdare. Så otroligt dumt.

Nu är det dags igen. De inledande meningarna ur förlagets beskrivning, som också används av många återförsäljare, slår an tonen. Stämmer uppgifterna?

EU-regelverk stoppar våra dagisbarn från att hjälpa till i dagisköken

Det finns ingenting i lagstiftningen som säger att barn inte får delta i matlagning på förskolor, förskoleklasser, fritidshem och mindre skolor.

- Livsmedelsverket: Barn i kök på förskolor, förskoleklasser, fritidshem och mindre skolor

frälsningstanter från att servera hembakta bullar

Med exemplet i kommissionens vägledning som utgångspunkt skulle någon, t.ex. en privatperson, kunna baka kanelbullar eller sirapsskorpor 20 gånger om året för att sälja på marknader, utan att verksamheten skulle anses vara ett livsmedelsföretag.

- Livsmedelsverket: Godkännande och registrering av livsmedelsanläggningar [PDF]

Att det var i just Landskrona som frälsis fick påbackning verkar inte vara någon slump. Där har miljöchefen Högni Hansson sett till att driva sina frågor med större nit än man gör på andra miljökontor. Utan sympatier från vare sig medborgare, politiker, åklagare eller lagstiftning, som det verkar. Vet inte hur det går till. Att de hänvisade till EU-bestämmelser hade de alltså inte fått mycket för.

Av de 15 anmälningar som Landskrona lämnat till åklagare de senaste tre åren har bara en lett till att ett föreläggande utfärdats, en har skickats vidare till polisen, två är fortfarande under utredning. De andra har lagts ner utan att åtal väckts.

- Landskronas miljökontor anmäler mest, HD 2 september 2009

Ifall Mats-Eric tycker att andra skall följa den nitiske Högnis exempel eller inte vet jag inte. Det framgår heller inte av hans raljerande beskrivning. Däremot förstår man att beslutsfattare är dumma och konstgjort dåligt.

Staffan Vikström från att göra riktigt potatismos i sin korvkiosk Mojjen

I september 2009 förbjöds Staffan av kommunen från att servera potatismos, bland annat för att lokalens underhåll skulle ha varit eftersatt. En poäng är att tillverkning ställer högre krav än "servering av prefabricerade produkter". Staffan överklagade till länsstyrelsen. Dessa kontrollerade i januari 2010, liksom kommunen. Båda gav klartecken. Staffan har ändå fortsatt med processen, det han retar sig på är att kommunens förbud gjordes direkt, istället för efter en varning och återbesök. Han fick alltså ingen chans att åtgärda problemen. - Det, plus ytterligare förvecklingar, som efter en ytlig koll verkar bero på en kombination av nitiska tjänstemän och en korvmojsinnehavare som gör det mesta av historien. Samt en omgivning som gärna hejar på den lilla människan med äkta varor i strid mot förstockad byråkrati. Samt en Mats-Eric som gärna ser det som en del i den stora konspirationen mot naturlig, äkta och ren mat.


FUD = Fear, Uncertainty and Doubt. Sådant man kan sprida ut och hoppas på det bästa när man inte har bättre argument.

Tack till take på VoF vars utgrävningar utgör största delen av ovanstående. Jag har kompletterat lite och, givetvis, dubbelkollat.

Lördagsfråga: Makarov

1. En patron 9x18 mm Makarov. Vanlig österut.
2. Vasilij Lazarev, bredvid skymtar Oleg Makarov. Uppdraget är Sojuz 12.
3. Detalj från Gud välsigne dig av Ivan Makarov, en anakronistisk uppställning med tsar Alexander III och hans familj med Jesus.
4. James Bond och, till vänster i bild, standardpistolen Makarov PM. Att så verkligen är fallet intygas på Internet movie firearms database (ifmdb): The World is not Enough.

Joakim lyckades sätta den. Kan även nämna att Leo, 10 år, valde tema och bilder denna gång.

Lågvatten på bloggen

...och faktoider.nu. Eftersom undertecknad mest sitter med manuset till nästa bok. Alltså inte den Nya ord med historia som kommer ut nu på fredag (tidigare beskriven här på bloggen) utan nästa bok igen.

Lördagsfråga: Utan ledtråd

Det var ju ett tag sedan ni behövde några sådana. Så nu blir det lite svårare. (Och jag har heller inte vävt in någon superklurig ledtråd i denna text, bara så ni vet.)

Maskin översättning vilken dag nu

En brittisk datorexpert, Sir Leon Bagrit och hävdade att det snart blir möjligt för två personer till 2000 miles för att prata med varandra på telefon på olika språk och ljud kommer att översättas av en dator så att den ser ut som om deras samtal genomfördes på vanligt sätt på sitt eget språk.

- Ur "Styr datamaskiner ert liv?", Värld och Vetande, nr 7 1966

Texten ovan har gått fram och tillbaka genom Google Översätt. Jo, tja, men OK; det är ju begripligt. (Största missen rent matematiskt är att "mil" blev miles.) Fast samma manöver med talat språk är vi fortfarande inte framme vid, 44 år senare. Men detta löfte har varit en av datavärldens slitstarkaste visioner.

Planeten som krympte och försvann

Då dess massa torde få anslås till nästan samma storlek som jordmassan, måste Pluto äga hög täthet ...
- Kunskapens bok (1950)

Pluto ... massa 0,06 (jorden = 1)
- Bonniers världsatlas (1975)

Mass ... 0.002
- Wikipedia: Pluto

Det var först 1978, då man upptäckte dess måne Charon, som man fick möjlighet att göra en någorlunda noggrann beräkning av deras respektive storlekar. På länken ovan finns en genomgång av Plutos förminskning. Kan notera att Kuiper 1948 gjorde en uppskattning på 0,1 jordmassor, och 1976 gjordes en på 0,01; de svenska källorna ovan är alltså något efter sin tid, vilket naturligtvis får gå för populära verk.

Även om astronomin ibland kan röra sig med absurt noggranna mätningar, så har man andra gånger inte bättre koll på läget än att en planet kan bli en femhundradel så stor på några decennier. Alls inte sagt på något förklenande sätt, utan som ett faktum.