Hednatempel blir kyrkor

Säg till Augustinus att han inte ska förstöra de hedniska templen utan bara avgudabilderna inne i dem. Sedan han renat dem med vigvatten ska han resa altare och ta dit reliker från helgonen. För om dessa tempel är välbyggda bör de konverteras från att dyrka demoner till att tjäna den sanne Guden. När folket ser att deras platser för tillbedjan inte förstörs kommer de att bannlysa fel från sina hjärtan, och komma till platser som är kända och kära för dem, för att erkänna och dyrka den sanne Guden.

Vidare, eftersom det har varit deras vana att offra oxar, bör de få någon erkänsla i gengäld. Låt dem därför, på årsdagen av deras kyrkas invigning eller på festdagen för de helgon som finns bevarade i dem, bygga hyddor runt deras gamla tempel och fira högtiden med en helig måltid.  De kommer att offra och äta djuren, inte för djävulen utan för Guds ära, han som skapat allt, till vilken de kommer att frambringa sin tacksägelse för sitt överflöd. Om de inte förvägras all yttre glädje kommer de att ha lättare för att ta till sig den inre glädjen. Förvisso är det omöjligt att utplåna allt från deras starka sinnen, på samma sätt som man inte bestiger ett berg med stora språng utan ett steg i taget.

- Påve Gregorius i ett brev till abboten Mellitus 601 e.Kr., återgivet av Beda venerabilis

Att tidiga kyrkor uppförts på gamla kultplatser är inte bara känt sedan länge utan ett påvligt tips för att underlätta insamlandet av själar. När man läser det innantill (här i en tämligen avspänd översättning, se exempelvis Christian Mölk: Gregorius I (540-604) för en annan version) så framstår det som lika mycket praktiskt som psykologiskt: Om en by omvänts till den rätta läran och är i behov av 1 kyrka, samtidigt som den har 1 oanvänt avgudatempel, är inte denna lösningen den självklara? Dessutom försvårar man för eventuella avfällingar, etc.

Gregorius öppnar även för en fortsättning av de fester med slaktoffer som säkerligen var högt uppskattade; gammalt vin i nya läglar, så att säga. Vad han däremot inte säger något om, åtminstone inte i detta brev som det återgetts, är andra inslag i de hedniska ritualerna. Förvisso har hedniska högtider som jul och midsommar försetts med en kristen fernissa, men det har, till skillnad från vad som ibland påstås, inte med Gregorius att göra.