Lördagsfråga: De tre musketörerna

1. Klostret Sankt Dionysios - helgonet, inte vinguden - på berget Athos, mininationen i norra Grekland. Det enda land, eller vad det nu är, i världen där endast herrar äga tillträde?
2. Varje fråga får ha en lätt en. Denna gången blev det Sandemans Don. Känd från i synnerhet Invalid Port, från Oporto såklart. Vadå "invalid"? Det närmaste jag hittar är att det skulle ha ansetts lämpligt för sjuklingar.
3. Dödskallen är inte från något skivomslag eller tatuering utan en helt äkta Ardipithecus från Aramis, Etiopien.
   
4. Loranga, Masarin och Dartanjang i Teater i Hagas (dvs. Hagaparken) tappning.

Joakim satte, med lite hjälp, temat: Athos, Porthos och Aramis, och så d'Artagnan som trots att han är huvudperson inte är med i titeln på Dumas bok. (Alexandre Dumas père, till skillnad från fils som är mest känd för sitt namn, näst mest känd för Kameliadamen.)

Första tisdagen i februari som sagt

xkcd: Misconceptions


En s.k. dubbelpost. Kan det vara värt.


'Grandpa, what was it like in the Before time?' 'It was hell. People went around saying glass was a slow-flowing liquid. You folks these days don't know how good you have it.'

Lördagsfråga: Tre med en fjärde

Ingenjör Rossis luftslott

Kall fusion är ingen ny idé. Men våren 1989 hamnade den på löpsedlarna, sedan två finurliga amerikaner löst världens energiproblem. Fantastiskt! Sannerligen - om det hade fungerat. Det gjorde det inte. Istället blev begreppet ett skämt. I det pseudovetenskapliga arkivet hittar man kall fusion i lådan mellan alkemi och antigravitation; inte teoretiskt omöjlig, men lockande för dilettanter och charlataner.

För när tanken väl väckts på allvar så var den alldeles för bra för att dö ut.


För en tid sedan kungjorde italienarna Andrea Rossi (t.v.) och Sergio Focardi att de löst problemet. En makalös manick visades upp (foliegrejen) som producerade betydligt mer energi än vad som matades in. Hur den fungerar har vi ännu inte fått reda på. Det är nämligen en företagshemlighet, eftersom ett stort företag - enligt uppgift - ska serietillverka underverket. Okej.

Ny Teknik: Kall fusion - nu ska den vara klar för produktion

Journal of Nuclear Physics - Alls ingen "journal" utan en blogg där Rossi och Focardi skriver om sina försök med kall fusion.

Nu är detta inte den första fantastiska energilösning som Andrea Rossi tagit fram.


På 1970-talet presenterade han uppfinningen Sceicco della Brianza, "Brianzas shejk" - läs oljeshejk (Brianza ligger i Lombardiet). För den kunde nämligen förvandla sopor till olja. Fantastiskt!

Nu är tekniken i sig inte så magisk som man kan tro. Termisk depolymerisation går ut på att man med högt tryck och hög temperatur bryter ner långa organiska molekyler till enklare kolväteföreningar. Typ: Fyll på din tändare med potatisskal. I USA finns en anläggning som planeras omvandla 200 ton avfall från kalkonslakt till 500 fat olja om dagen. Även om det låter prima så har man hittills inte fått kvalité eller ekonomi i det.

Rossi lyckades åtminstone med det finansiella - på sätt och vis. Företaget Petroldragon fick till att börja med stora rubriker i italiensk press, även om "inga journalister, politiker eller forskare gjorde några noggranna analyser av uppfinningens faktiska möjligheter" (Wikipedia). Men investerare dök upp. Fina rapporter förevisades, löften gavs, pengar överfördes.

Mot slutet av 1980-talet hade man köpt upp tiotusentals ton med sopor, som låg lite varstans och väntade på att transmuteras till svart guld. Så småningom tröttnade miljömyndigheterna. 1990 drogs Petroldragons tillstånd för sophantering in. Företaget fick lägga ner verksamheten. 150 anställda blev arbetslösa. Investeringarna gick upp i rök - summan 50 miljarder lire nämns. (Har inte räknat på vad det motsvarar idag.)

Nu var sophanteringen inte det enda problemet (detaljerna är komplicerade, men man kan konstatera att om shejken funkat hälften så bra som man uppgav hade allt sådant varit ett icke-problem). Rossi åtalades för skattebrott och pengatvätt, sammanlagt 56 punkter. Uppemot 17 års fängelse hägrade.

Nu blev det inte så illa. Han frikändes (enligt hans egen uppgift) på de allra flesta punkterna, och straffet för de övriga motsvarade den tid han suttit häktad. I december 1996 flyttade han till USA, "utan en lire på fickan". Han fick snart jobb på en firma som försökte utvinna energi ur biomassa.

På en punkt har Rossi hittills fått fel. På sin hemsida skriver han om l'enorme campagna mediatica che distrugge irrimediabilmente l'immagine sia di Andrea Rossi, "den enorma mediakampanjen som oåterkalleligt förstört hans rykte". För när han och Focardis försök med kall fusion uppmärksammats har historien om Petroldragon hittills sällan nämnts.


Wikipedia (it.): Petroldragon

"Ingenjör Andrea Rossis biografi med historien om Petroldragon och Omar-gruppen" (på italienska):
ingandrearossi.com

Kontinentaldrift 1858

Alfred Wegener var inte ens född när den franske geografen Antonio Snider-Pellegrini föreslog att kontinenterna en gång suttit ihop. Han grundade sin idé på såväl enkla jämförande observationer som på studier av växtfossiler i Europa och Nordamerika.

Att Snider-Pellegrini bara blivit en fotnot till en fotnot i vetenskapshistorien kan delvis bero på hans respekt för bibeln; han höll hela tiden ett öga i Skriften för att hitta belägg och idéer. Som att den enda kontinenten var den som avsågs i 1 Mos 1:9, "Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats, så att land blir synligt", eller att indianerna inte var ättlingar till Noak eftersom syndafloden inte nådde dem.

Ett läger som fortfarande håller hans minne i ära är kreationister med anhang; se här en kristen kontinentaldrift! Ett annat är new age-gökarna som funderar över Lemuria m.m. Det tog några intressanta ögonblick innan jag insåg detta.

Svenska klassiker

Merv Griffin med I've got a lovely bunch of coconuts (1950).


Stuart Hamblen med This Ole House (1954).


Allan Sherman med Hello Muddah, Hello Faddah (1963).

Utan minsta skugga över Povel (1950, originalet är från 1944), Olle Adolphson (som skrev den version som bl.a. Per Myrberg framförde 1964) eller Cornelis (1965).

Coconuts på engelska har av någon anledning kommit att förknippas med Monty Python. De har veterligen aldrig spelat in låten. Det kan även nämnas att Povels text inte har mycket med originalet att göra, som för övrigt har en - hur ska man säga - aningen vågad, om än helt rumsren, ton: "I've got a lovely bunch of coconuts..."

Trettifyran var en mycket aktuell låt under rivningshysterin. Den aspekten finns inte med i originalet. Se även Wikipedia-artikeln för en märklig beskrivning av hur Stuart Hamblen fick idén till låten. Jag har inte fått den bekräftad.

Hello Muddah motsvarar kolonien-brevet. Bry er inte om den lättroade publiken, texten har sina ljusa stunder. Dessutom en infälld knorr som Cornelis inte överförde.

Klimatdebatt 1879

Debatten om klimatet gick hög. Förändrades det, och var det i så fall människans verk? En liten högljudd grupp hävdade att så var fallet. Som argument tog man lite vad som passade: lösryckta och missförstådda citat från auktoriteter, gissningar och rena påhitt, bibelord ... En bidragande orsak till att göra resonemanget trovärdigt var att klimatet under en kort period betedde sig enligt teorin; följaktligen stämde själva idén, detaljerna kunde de lärde grubbla över. Många lät sig luras. Snart nog skulle det leda till katastrof och en mängd personliga tragedier.

Det här handlar alltså inte alls om den globala uppvärmningen som är aktuell idag. Om nu någon trodde det.

Det handlar om idén att jordbruk, trädplantering, eller kanske järnvägar och telegrafstolpar, skapar moln, som ger regn. Att man kan ge sig ut i halvöknen och börjar idka jordbruk så gott man kan, eller vilken skola man nu tror på, så kommer så småningom regnet.

Uppfattningen hade förekommit tidigare på mellanvästerns Great Plains som en sorts vidskepelse, myntad redan under förra delen av 1800-talet. Efter inbördeskriget strömmade folk till, och nu slog idén rot även långt utanför. Samtidigt fick området verkligen mer regn under några år - vi vet att det inte hade någon som helst koppling till mänsklig verksamhet, vilket också flera hävdade (den klassiska vetenskapshistoriska vrångbilden "alla hade fel" gäller inte här). Andra konstruerade och förde ut resonemangen ovan. Rain follows the plow! Snart skulle det grönska ända till Klippiga bergen.

Under senare delen av 1880-talet kom torkan. Under 1890-talet inträffade flera svåra år. Idén om "regnplogen" försvann snabbt och fullständigt - åtminstone bland de flesta. USA:s SMHI fick ända in på 1930-talet brev från excentriker som ville berätta hur det egentligen låg till. Då inträffade å andra sidan den närmast apokalyptiska period som kallas Dust Bowl och utplånade, som det verkar, de sista spåren av idén. Idag är det få som alls hört talas om den.


Wikipedia: Rain follows the plow

Lördagsfråga: NW NE SW SE

1. Jordglob från 1765 med en tänkt, möjlig och/eller rent hypotetisk nordvästpassage, från Hudson bay till ett "västerhav" som kanske kan spåras till faktiska observationer av västkustens skärgård, kanske inte.
2. Adolf Erik Nordenskiöld på den mycket kända tavlan av Georg von Rosen. Med honom blev Vega det första fartyget att knäcka nordostpassagen.
   
3. Ridande polis, eller något ditåt, i Tyska Sydvästafrika. Varade 1884-1915, motsvarar dagens Namibia.
4. Carl-Adam Nycop grundade tidningen Se 1938 och Expressen 1944 (det senare som en direkt reaktion på Aftonbladets tyskvänlighet). I denna fråga skall den förra tidningen naturligtvis utläsas SE.

Magnus satte temat först, poäng även till Kim E och anonym.

Frågan påminner för övrigt om denna. Det var först sedan jag satt ihop den som jag kom på att jag använt tyskar i södra Afrika i båda. Det var alls ingen tanke utan undermedvetet eller en slump.

Little Grandmother särskådad

Nu ska ni få höra något spännande: Sedan tidernas gryning har det funnits ett folk som vi kan kalla stjärnvarelser. De kan använda sig av energierna i kristaller, vatten, ljud, ljus och färg. De lyssnar på moder Jord och är fulla av kärlek. Eftersom de har en högre frekvens så kan bara de mest känsliga människorna se dem. En gång i tiden levde de sida vid sida med oss, nämligen i Atlantis. Sedan så bytte polerna plats, isarna smälte, och så kom den stora flod som så många legender berättar om. Människor som visste vad som var på gång räddade sig i båtar, och tog några av Atlantis heliga kristaller med sig.

Nu finns det en människa som profetiorna talar om, som samlar dessa kristaller och återbördar dem till strategiska punkter på jordens yta. När alla kristaller är på plats, så kommer nästa skifte att inträffa - som inte bara kommer att flytta polerna, kan man förstå, utan även skifta människors sinnen. Eller något i den stilen.



Det där var ett litet fragment av den världsbild som Kiesha Crowther berättar om (jag skrev först "lär ut" men ändrade mig). Hon går även under sitt indiannamn "Little Grandmother", eftersom hon är indian på åtminstone mödernet; åtminstone var hennes mor fullblodsindian, av de två helt olika stammarna Sioux (som f.ö. är ett samlingsbegrepp) och Salish. Hon undervisades av sina anmödrar - även de avlidna, förstår man - liksom av djur (hon fick mat av en liten räv eller en uggla), stjärnfolk och stenfolk, och naturligtvis moder Jord. Vid 30 år blev hon initierad som shaman av en av stammens äldste, Fallande Fjädrar, i Flatheadreservatet i Montana. Hon fick reda på att hennes uppgift var att bli shaman och Wisdom Keeper of the Tribe of Many Colors - en av tolv visdomens väktare (de övriga har f.n. valt att vara anonyma). Biografin förekommer i lite olika varianter, i en utnämner de äldste henne till huvudperson i någon sorts profetia.

Sedan dess har hon åkt världen runt, grävt ner magiska kristaller, hållit välbesökta föredrag, sålt böcker och inspelningar... Och fått erkännande av en mängd urbefolkningar över hela världen som en av de sina. (Faktum är att "kristall-resorna", varav en har gått till Sverige, är ett förträffligt sätt att få folk lite varstans att känna sig speciella.)

Med tanke på kristallerna från stjärnfolkets Atlantis m.m. så borde det här inte spela någon större roll, men faktum är att hennes indianska påbrå är ett rent påhitt. Hon kommer från en stad i Colorado, och ingen av hennes föräldrar har någon som helst känd koppling till vilken indianstam som helst. Hon har aldrig vistats i Flatheadreservatet. De äldste i "Confederated Salish & Kootenai Tribes" avfärdar henne fullständigt. Liksom många andra indianstammar som påstås ha erkänt henne som shaman.

Att tillskriva sina läror eller rentav sig själv ett exotiskt ursprung är ett klassiskt grepp inom new age och ockultism. Madame Blavatsky hade sina tibetanska läromästare, idag inbillar sig massor av människor att maya-indianernas kalender har något särskilt att säga om år 2012, och flertusenårig kinesisk visdom är aldrig fel. Och så vidare.

Inte för att det finns mycket indianskt i hennes läror. Det är new age och inget annat. Crop circles, UFO:n, kristaller, Atlantis ... Ja, lyssna själva. Drygt fjorton minuter av ert liv som ni aldrig kommer att få tillbaka.



Tips: Woowoo-bingo


Huvudkälla som dessutom har mycket annat att kritisera om Crowther, Jennifer Ferraro m.fl.:
Tribe of Many Colors or Tribe of Many Dollars

En källa hos densamma:
Kiesha Crowther: For Love of Mother Earth: The Great Shifting

Regnmakare med dynamit

O'Neill, Nebraska got a ton of dynamite to make the rain come. The dynamite was fired simulating thunder near town in hope that the jarring noise would cause rain. Two professional rainmakers came soon and were to have been given $1,000 if they "made" it rain. It rained hard a few hours after their time limit was up.

- Nebraska State Journal, 2 juli 1894

Det årets torka skulle man sent glömma. Bland metoderna för att få regn - och skapa sig en hacka - förekom bland annat just sprängningar. Att åsk-simuleringen var poängen nämns här, andra gånger var det en sorts pseudovetenskaplig föreställning om att vibrationer i atmosfären skapade moln. Liksom rök från ångloken. Det är visserligen inte helt tvärfel, men irrelevant för aspirerande regnmakare.

Lördagsfråga

Tre lättare och en svårare. Tycker jag. Ifall det spelar någon roll, jag har misstagit mig förr. Nästan jämt, rentav.

Men OK, den här knäcker ni.

Att kasta musslor

Kasta bort de musslor som inte öppnat sig.

Det här är en av de riktigt vanliga faktoiderna: när man kokat musslor ska man ska kasta bort de som inte öppnat sig. Uppmaningen står i de flesta recepten idag, och har förekommit sedan åtminstone 1970-talet (det tidigaste belägget jag hittat är från 1964, snarare än Ruellos 1973). I andra recept, inklusive alla som publicerats tidigare än så, finns ingen sådan anvisning. Det står bara att man ska koka musslorna tills de/alla öppnar sig (en anvisning som visserligen blir problematisk att följa bokstavligen eftersom alla musslor sällan öppnar sig). Var bortkastnings-grejen något självklart, eller matförgiftades mussel-ätare en masse? Eller hur gick det till?

För musslor som inte öppnat sig kan ju, sägs det, ha varit döda innan de hamnade i grytan. Är det värt risken?

Den australiensiske mussel-experten Nick Ruello har i flera år propagerat för att inte slänga musslor. När han kokat och undersökt har han funnit att i snitt en åttondel, med kraftiga variationer, av musslorna inte öppnar sig trots att de är färdiga. När han öppnat dem har han hittills - får jag reda på när jag kollar direkt med Nick - inte hittat en enda mussla som varit dålig.

Grejen är att musslans öppnande inte har något att göra med dess kvalité.

Vare sig musslan är vid liv eller inte när den åker i grytan så dör den mycket fort. När den några minuter senare öppnar sig så beror det på att de muskler som stänger skalet kokat sönder (enkelt uttryckt). Och om de inte kokat sönder, vilket inte är ovanligt, så har det ingenting med musslans kvalité att göra.

Om en mussla är dålig så känner man det på lukten. Icke-experter behöver inte känna sig oroliga för det är inte precis några nyanser - en mussla som luktar illa luktar verkligen illa. Det är en mycket enklare och säkrare metod för att hitta dåliga musslor än den irrelevanta och slumpmässiga som lärs ut i recepten.

Däremot kan man kolla musslorna innan man kokar dem. De ska vara stängda. Hittar man en öppen mussla knackar man lätt på den. Då ska den stänga sig. Om inte, kastar man bort den.

Karl S. Kruszelnick, ABC Science: Mussel myth an open and shut case
Blue Harvest: Mussel Myth Buster


Jag ska påpeka att jag ännu inte prövat denna faktoid. Jag ser fram emot att få göra det.


Uppdaterat - Frågade branschen och fick omsider svar.

Efter en hel del research i branschen, både bland musselodlare, fiskhandlare och kockar, så har vi kommit till följande konklusion:

De musslor som inte öppnar sig omedelbart kan du koka på en aning till. Under vissa perioder på året verkar det som om en del musslor får en kraftigare muskel som de kan hålla sig stängda med. Om du med kniv öppnar musslor som inte öppnat sig själva under koket händer det ibland att de faktiskt inte har "kokat ihop" och behöver ytterligare värme för att öppna sig. Ta då ut de som redan är öppnade annars tappar de vatten och krymper ihop.

Finns det musslor som, trots det ytterligare uppkoket, inte öppnar sig så kan du tvinga upp dessa med kniv. Jag har aldrig träffat på en dålig mussla i ett kok.

Ilona Miglavs

Utbildningsansvarig Svensk Fisk

Är du synsk?

Här är ett enkelt test för att avgöra ifall du är synsk i någon användbar grad. Jag tänkte ut det för en massa år sedan när jag visste mindre om sånt här än nu. Det är först på sistone som jag insett hur avslöjande det faktiskt var.

Man tager en blandad kortlek och lägger den med bildsidan neråt. Tag upp det översta kortet - eller låt det ligga kvar ifall det känns bättre - och "känn" om det är rött eller svart. När du bestämt dig vänder du på kortet för facit. Hade du rätt så lägger du det i en hög, hade du fel lägger du det i en annan.

När jag gjorde detta test minns jag mycket väl den upprymda känsla av flyt som infann sig efter tre, fyra, fem korrekta gissningar. Visst fick man fel då och då, men det var en annan sak. Strunt i det. Titta, nu fick jag rätt igen! Ha!

Så blev jag färdig och kände mig väldigt nöjd. Hur många fler kort hade jag i rätt-högen tro? Kanske dubbelt så många? Jag räknade, och fann att båda högarna var på något i stil med 25, 26 eller 27 kort. Eller just så många man kan förvänta sig när sannolikheten för att lyckas är exakt 50%.

Det jag insett i efterhand är att testet inte var parapsykologiskt utan psykologiskt. Eftersom känslan när man lyckas är starkare än när man misslyckas är det lätt att missbedöma hur duktig man är på att gissa, och få för sig att man lyckas oftare än man faktiskt gör. Vilket gäller även den som så att säga tar emot gissningarna, ifall vi talar om någon som går till ett förment medium.

Recept på möss

Man tager en bit smutsigt tyg och ett mått vete. Blanda ihop och låt det ligga. Efter tre veckor bildas möss.

Receptet skrevs, eller förmedlades åtminstone, av Jan Baptist van Helmont (1579-1644). Idén att liv kan formas ur icke levande materia är av gammalt datum, och inte helt ointuitiv, åtminstone - tycker jag - vad mindre livsformer beträffar. För nog kan man få för sig att osten börjar mögla av sig själv? Och kanske att de där små kräken i mjölet uppstått av sig själva? Att tillämpa samma princip på ryggradsdjur och däggdjur verkar lite underligare, även om jag inte kan sätta fingret på vad det är.


Wikipedia: Spontaneous generation

Jupiter, Saturnus och George

Den planet som vi kallar Uranus hade skymtats tidigare, men tagits för en stjärna. 1690 fick den beteckningen 34 Tauri, vilket innebär att den skulle vara den 34:e ljusstarkaste stjärnan i stjärnbilden Oxen, där den tydligen befann sig vid tillfället. Men 1781 konstaterade William Herschel att det som han först tagit som en komet inte kunde vara det. Den första dokumenterade upptäckten av en planet var ett faktum.

Så nu kom den stora frågan: Vad skulle den heta?



Förslag saknades inte. Neptunus med varianter föreslogs av flera, det var inte så profetiskt som det kanske låter utan helt i linje med planeternas romerskt gudomliga tema. Ett annat var att uppkalla den efter upptäckaren. Denne bestämde sig dock för ett annat namn.


Georgium Sidus fick det bli. "Georges stjärna", säger kung George III.

Beteckningen blev aldrig särskilt populär utanför landet. Den måtte ha varit särdeles impopulär i länder som Frankrike och USA som krigat med stjärn-George. Så småningom slog den tyske astronomen Bodes förslag igenom: Uranus.

Att det även slog igenom i Storbritannien kan ha berott på att kung George så småningom också blev ett UFO, om uttrycket tillåts. 1788 började han uppträda egendomligt och uppvisade tecken på att ha förlorat förståndet. Detta tillstånd gick i vågor, besvärligt nog för rikets styrelse (samtidigt utspelades Napoleon-krigen). De sista åren var han helt oförmögen att regera. Han var kung till namnet fram till sin död.

Ännu 1877 använde som synes det brittiska amiralitetet det gamla namnet. Notera även att Jupiter har de fyra månar som Galilei upptäckte, men Saturnus sju och George sex. Jag vet inte hur uppdaterad kartan var, men däremot att man länge identifierat fler månar runt Saturnus än Jupiter.

Notera även att flera asteroider finns med: Piazzi, Pallas, Juno och Vesta. Den förstnämnda fick senare namnet Ceres. Upptäckaren Giuseppe Piazzi ville först kalla den Ceres Ferdinandea efter såväl gudinnan Ceres som kung Ferdinand III (tidigare kung av landet med det härliga namnet Bägge Sicilierna). Dess status som planet eller asteroid har varierat. Senast i den märkliga debatten om Pluto föreslogs definitioner på "planet" som skulle ha gett oss en sådan mellan Mars och Jupiter. Även om det förvisso rörde språk, inte astronomi.

Lördagsfråga: Mördade höjdare

1. Engelbert Dollfuss, Österrikes kansler från 1932 och diktator från 1933 tills han mördades 1934. Underhandlade med Mussolini för att få stöd mot den besvärlige landsmannen Hitler i Tyskland. Nyttig påminnelse om att det minsann hände grejor i Österrike även före Anschluss.
2. Boutros Ghali, Egyptens premiärminister från 1908 tills han mördades 1910. Farfar till Boutros Boutros-Ghali, som fick hans namn och omsider blev generalsekreterare i FN.
3. Spencer Perceval var Storbritanniens premiärminister och den ende på den posten som mördats, 1812.
4. Indira Gandhi var Indiens premiärminister när hon mördades 1984. Tack till Joakim som fick mig att dubbelkolla och avfärda en uppgift om hennes efternamn som jag haft ute på faktoider.nu: Namn som inte är det länge och väl; maken Feroz hette helt enkelt Gandhi från födseln, utan minsta koppling till mahatman.

Knäcktes utan problem av pazuzu. Om jag tagit något mindre känt offer än Indira hade den tagit en stund till, förstår jag. :-)

Inte på Wikipedia

Wikipedia fyllde tio år i går. Ifall någon missat det.

Uppmärksammar med att uppmärksamma deletionpedia, "an archive of about 62,796 pages which have been deleted from the English-language Wikipedia" som det stod just nu. Väl värt en titt. Anledningar och bakgrunder till raderingarna får man reda på genom att gå till Wikipedia-diskussionerna (länkade). Utförliga fan boy-beskrivningar av fiktiva figurer, platser och händelser (film, serier, spel) förefaller vanliga, liksom sammanställningar av alla de slag. Sen finns det drivor av roliga underligheter som Meep (sound), Elvis sightings eller kvacksalveriet Quantum-Touch.

Lördagsfråga

Jag tänkte köra några frågor som är intressanta även för sin egen skull. Det har redan börjat.

Och den här gången kan ni spana in födelsedagsbarnet Wikipedia. Hurra!

Grönland hela vägen

"Continuation of Greenland according to Dr Petermann's hypothesis"

- Ur Samuel Richard van Campen, The Dutch in the Arctic Seas (1876)

Boken är den sista kända källa som på allvar drev idén att havet vid nordpolen inte alls är isbelagt utan öppet. August Petermann var en tysk geograf som några år tidigare ritat en karta som van Campen återger.

Debatten fördes ända från 1500-talet och är synnerligen märklig, om än av olika anledningar vid olika tidpunkter. De som argumenterar för ett öppet polarhav har bestämt sig på förhand, och letar fram det ena argumentet efter det andra: is kan inte bildas på öppet hav, midnattssolen smälter isen, Golfströmmen gör det också osv. Det jättelånga Grönland är ett utskott på denna pseudovetenskapliga gren.

En drivkraft som åtminstone är begriplig är tanken på en mycket förkortad rutt Europa-Asien (tänk bort kanalerna vid Suez och Panama). Den förste som knäckte nordostpassagen var Nordenskiöld ca 1880, som samtidigt kunde konstatera att näe, det här funkar inte till vardags.

Kepler, Swift och Mars månar

På 1600-upptäckte Galilei de första månarna runt en annan planet, närmare bestämt Jupiter. (Beteckningen "mediceiska stjärnor" efter hans välgörare slog tack och lov aldrig igenom.) Idag vet vi att solsystemets största planet har ett myller av månar, men Galilei såg de fyra största.

Jorden har som bekant 1 måne, och Jupiter 4 - ser ni mönstret? Kan man inte dra slutsatsen att den mellanliggande planeten Mars logiskt sett borde ha 2 månar? Tja. På sätt och vis är det inte underligare än många andra teorier. En som funderade åt det hållet var ingen mindre än Kepler. En annan var Jonathan Swift, som i Gullivers resor lät forskarna på den flygande ön Laputa beskriva Mars två satelliter.

1877 hade optiken uppnått en sådan kvalité att Asaph Hall kunde upptäcka de två mycket små månar som kretsar kring Mars. Han gav dem namnen Phobos och Deimos, ungefär "fruktan" och "rädsla". Så förutsägelsen slog in, av en slump. Det är inte så ovanligt som man kan tro.

Görbillig Power Balance

"Armband med hologramteknologi och elektromagnetisk frekvens. Frekvensen reagerar positivt med kroppens energifält och kan därför förbättra balans, styrka och flexibilitet." -- Med ett ord: Power Balance. Jäklar, alltså. Finns på Stadium (dock inte längre på hemsidan, av någon anledning). Så kan du också bli skruvad som Beckham, för bara 400:-.


Eller så går du till tillverkarna. På en känd grossistsida finns holografiska armband en masse. Äkta kopior eller fejkade original? Tja, i sådana här fall spelar det knappast någon roll eftersom det just inte är någon skillnad på konstruktion eller funktion. Bara pris - vilket med tanke på placeboeffekten kanske inte är så bara. (En leverantör vald på måfå, det finns massor. Minsta beställning 2000 st.)

Läs mer på exempelvis orsakverkan: Stadium, de Niro och Beckham
Lyssna mer på exempelvis SR P4 Kronoberg: Dyrt hälsoarmband ifrågasätts

Chock

Detta ord sägs ha devalverats ordentligt, när det nyttjas på löpsedlar i de mest befängda sammansättningar, och liknande. En "chock" har blivit något som upprör någon, eller skulle kunna tänkas uppröra någon - den stilen.

När den egentliga betydelsen är ett allvarligt medicinskt tillstånd. Nämligen när blodet på grund av bristande mängd eller tryck inte förmår göra sitt jobb, att förse kroppen med syre. Symptomen kan vara lite diffusa och inledningsvis inte verka särskilt allvarliga, men det är icke desto mindre något man utan vidare kan dö av. Inte som skymningspressens nakenchocker och annat trams, precis.

Men den äldsta betydelsen i svenska är en helt annan, bevarad i begreppet "kavallerichock": En militär framstöt som man sannerligen inte ville stå i vägen för. Längst tillbaka har det spårats till medeltidsfranskans choquer, "slå mot". På detta sätt användes det i svenskan på 1700-talet, innan den medicinska betydelsen börjat användas någonstans.

Så det är i detta fallet, som så ofta, vanskligt att säga vad ett ord "egentligen" betyder.

Lördagsfråga: Iliaden

1. Zlatan i AFC Ajax tröja. Amsterdam-laget fick namn efter den trojanske hjälten som enligt källorna dog för egen hand, alltså obesegrad.
   
2. Laokoon och hans söner, en liten episod i trojanska kriget i en oförglömlig dramatisering: Han varnade trojanerna för att ta in den där trähästen, varpå någon gud på grekernas sida skickade stora ormar att ha ihjäl honom. Buden varierar, men så var också trojanska kriget omskrivet av många fler än Homeros. Notera att högerarmen saknas, den hittades långt senare. Statyns historia vet vi faktiskt inte så mycket bestämt om.
3. En gargouille med utsikt över Paris. Ingen koppling till den trojanske prinsen Paris, som blandades in i en gudomlig konflikt som ledde till trojanska kriget.
   
4. Homer, som Homeros heter på engelska.

Följdaktligen Iliaden. Som Ole Bull satte en bråkdels sekund före Magnus, som dock satte Lakoon. Det får därmed bli en delad förstaplats, för första gången (om jag inte minns fel, vilket jag säkert gör).


Uppdaterat: Nu ännu bättre stavat! Utan minsta baktanke. Tack Joakim. Korrekta Iliaden spöar lätt Illiaden i en Google-fight.

Faktoid-dagen den 1 februari

xkcd: Misconceptions*

Givetvis är detta något att ställa upp på. Självklart.

Härmed förklaras den första tisdagen i februari för Faktoidernas dag. Då ska vi gå igenom Wikipedia-sidan List of common misconceptions i sin helhet. Sen går vi runt på snopes.com, The Straight Dope och faktoider.nu. I år blir det den 1 februari.

Själv ska jag hålla på som vanligt.


* Vana xkcd-läsare vet att hålla markören på bilden för att få syn på den s.k. alt-taggens text. Där finns nämligen alltid en sorts bonus-rolighet.

Lördagsfråga

Den här omgången kör vi utan hjälpmedel. Stirra på bilderna tills ni ser något.

Saddams flagga

Den 10 april 2003 gick Bobby Ghosh, journalist på tidningen Time, in i Saddams nu ödsliga palats. I de väldiga lokalerna gick några marinsoldater runt. Officiellt för att leta dokument; måhända en del souvenirer hittades dessutom.

I Saddams luxuösa kontor tog en soldat ner en irakisk flagga från väggen. Han frågade sin kurdiske tolk vad texten betydde. Denne svarade att det stod "Saddam Hussein". Soldaten tog då ut flaggan på balkongen. Nedanför hade en skara iraker samlats. Han höll upp flaggan, drog fram en tändare och ropade "Så här gör vi med Saddam!"

Människorna nedanför blev bestörta. Några ropade och viftade åt honom, vilket soldaten tog som uppmuntran. Precis innan flaggan tog eld hindrade Ghosh honom.

För det står inte alls "Saddam Hussein" på flaggan. Det står Allahu akbar, "Gud är stor" (med Saddams egen handstil). Det behöver inte vara svårare än så att trampa i klaveret. Varför den kurdiske tolken for med osanning vet vi inte. Marinsoldaten bleknade, kastade flaggan åt Ghosh och bad honom att förklara.

Darwin vederlagd (?)

Genom Johannsens upptäckt har det blifvit än mera sannolikt, att urval af individuella variationer icke har minsta betydelse för artbildningen och att Darwins selektionsteori fördenskull måste uppgifvas såsom förklaring på denna.

- Dr Fr. Weis, Lifvet och dess lagar (Gebers 1912), sid 649-650

Upptäckten hade gjorts av dansken Wilhelm Johannsen i Köpenhamn. Han presenterade 1903 resultatet av forskning på bönor, där han funnit så kallade "rena linjer". När individerna var homozygota och genetiskt identiska så upphörde selektionen att fungera, så som den gjorde i populationer med blandade anlag.

På något sätt, som jag inte lyckats klura ut, tolkades hans resultat allmänt som ett mycket stort problem - citatet ovan är alls icke ur någon oseriös källa. Närmare bestämt såg man den som en vattendelare mellan Darwin och Mendel, att deras teorier var oförenliga, och att man därför fick välja sida.

Nu verkar det vara svårt att hitta beskrivningar om denna besvärliga och intressanta fas i den nya genetikens barndom, åtminstone beskrivningar som är tillgängliga för icke-fackfolk. En anledning är att krisen var rätt kortvarig, då man några år senare löste problemet. Men jag vet inte riktigt hur det gick till heller.

Johannsen är väl värd att minnas av andra anledningar: han myntade begreppen genotyp, fenotyp och rentav ordet gen (efter en tidigare term pangen). Bara det är värt en bloggpost.


Wikipedia: Wilhelm Johannsen

Dialektisk materialistisk vetenskap

Jag medger att jag intagit en falsk position. Akademiledamoten Lobanovs utmärkta tal i går och hans direkt till mig adresserade ord: "våra vägar skiljer sig åt", och jag anser P. P. Lobanov för en stor statsman, dessa ord har berört mig starkt. Hans tal försatte mig i bestörtning, en sömnlös natt hjälpte mig att övertänka mitt uppförande.

Det är P. M. Sjukowskij som talar under det sammanträde som avslutade den sovjetiska lantbruksakademiens (VASKhNIL VASChNIL) konferens 1948. Hans "falska position" bestod i att han två dagar tidigare kritiserat och ironiserat över Lysenko, en av 1900-talets mest inflytelserika pseudovetenskapare, vars lära mycket kort gick ut på att Mendel haft fel och att gener inte finns. För detta hade Sjukowskij sedan blivit tillrättavisad av nämnde Lobanov. Hur skarpt hotet var är svårt att säga, men det hade hänt förr att Lysenkos motståndare skickats till Gulag. Det var i det ljuset som Sjukowskij kompromissade med sin övertygelse.

Efter konferensen gav man ut referaten (som stenograferats direkt, därav den talspråkliga stilen) i flera översättningar. Den ovanstående omvändelsen under galgen - nära nog bokstavligt - spreds alltså med flit genom officiella kanaler. Jag vet inte hur den var tänkt att tolkas.

Kort efter konferensen utfärdade den sovjetiska vetenskapsakademien ett dekret vari Lysenkos genetik upphöjdes till den enda rätta, och alla andra förbjöds.


Wikipedia: Lysenkoism

"Arbetslös"

Ett nästan tresiffrigt antal ansökningar under 2010 gav två intervjuer och noll jobb. OK. Nytt år, nya tag.

Dessutom fick jag skrivit klart två böcker (Nya ord kom ut i september, den andra är en betydligt tyngre grej som kommer ut nu i höst), ett litet men bra knäck på tidningen Vetenskap och Historia, och en hel del VoF-relaterat dessutom. På faktoider.nu blev det bara 15 artiklar ser jag nu vilket är lägsta takten på mycket länge, men så har det också blivit gjort en hel del annat. Kanske inte mer än om man suttit som löneslav någonstans, men avgjort intressantare.

Lördagsfråga: Minnesåret 2011

1. Brownings (konstruktören) Colt (tillverkaren) pistol antogs av US Army 1911, och fick därmed beteckningen M1911. Sedan dess har konstruktionen justerats helt obetydligt. Nog är det anmärkningsvärt att ett vapen som använts i första världskriget även används i dagens Irak och Afghanistan.
2. Fort Sumter, SC, var platsen där det amerikanska inbördeskriget, kallat det första moderna kriget, bröt ut 1861.
3. Den här bilden var knepigast: 11. armén bygger bro över Prut, biflod till Donau, i juli 1941. Det var en detalj bland myriader i operation Barbarossa. Bonus: Vid samma flod (som visserligen är bra lång) var Peter den store mycket nära ett eget Poltava 1711.
4. 11 september 2001, såklart.

Här uppmärksammas alltså en pistol som fyller 100 (typ), ett krig som utbröt för 150 år sedan, tidernas största fälttåg för 70 år sedan, samt händelserna som i år inträffade för 10 år sedan. Christian satte temat, liksom flera andra vinklingar: att firma Colt fyller 175 och halvbandvagnen (där tyskarnas Sonderkraftfahrzeug SdKfz torde vara avgjort mest känd) 100. Tack för dem!

Verne och vikingarnas hällristningar

Hällristningarna - så kallar man de mångenstädes i de svenska och norska bergen inhuggna bilderna - gifva oss en idé om dessa snabbseglande fartyg, hvilka ibland förde talrika besättningar.

- Jules Verne, De geografiska upptäckternas historia (Stockholm 1880), sid 372

Jag har letat efter exempel på att man förknippat vikingarna med hällristningarna, men glatt förvånad inte hittat särskilt mycket. Detta är ett undantag, för det är just vikingarna som Jules Verne skriver om i sin populärhistoriska bok.

Hällristningar finns lite varstans i världen med högst varierande åldrar - tekniken är ju inte märkvärdig - men de välkända, som är särskilt vanliga i Bohuslän, hackades in under bronsåldern. De var alltså äldre på vikingatiden än vad en vikingatida runsten är idag. (Utan att trassla till det med att de flesta runstenar är något yngre än vikingatid...) Fartyg avbildas ofta, men även om bilderna inte är särdeles enkla att tolka så torde de ändå inte ha så mycket att säga om de smidiga långskepp som man yxade till under senare delen av järnåldern.

Lördagsfråga

Premiär på nyårsdagens eftermiddag, för blogg och lördagsfråga. Hej på er.