2020-09-08

När Ingo blev Zingo

Smeknamnet hittar jag från 1954: "Ingo Johansson som Ingemar kallas internationellt" (Aftonbladet 12 november). Men det var naturligtvis sommaren 1959 som Ingemar Johansson verkligen, och för evigt, blev Ingo med svenska folket. Och en här av pigga försäljare hakade på.
Det har blivit för mycket Ingo-snack, Ingo-läsk, Ingo-bälten, Ingo-miljoner, Ingo-byxor, Ingo-pennor, Ingo-köttbullar. Tro mej gubbar, herr Johansson är boxningens Snoddas och han dansade visst en sommar också.
- Insändare i SvD 23 juni 1960

Den apelsinsmakande Ingo-läsken lanserades av Vattenfabriken Sefyr AB i Stockholm. Jag vet inte hur långt ut den såldes men har åtminstone fått indikationer på att den inte fanns över hela landet. På den här tiden tillverkades öl och läsk i hundratals lokala småfabriker, vilket bland annat innebar att utbudet kunde se helt olika ut i olika delar av landet (med undantag för några märken som Coca-Cola).

Insändaren ovan publicerades fyra dagar innan Ingos världsmästartitel skulle ha fyllt ett år, men tre dagar efter Floyd Pattersons hårda revansch. Den utslagne svensken i ringen var en plågsam motbild till fjolårets triumf. I november gick Ingoläsk (som tydligen var ett eget bolag) i konkurs. Efter det tredje mötet i mars 1961, då Ingo åter förlorade på KO, var det definitivt slut på det myckna "Ingo-snacket". (Folkhumorn sägs ha deklarerat att "Ingo-läsken förvaras helst liggande".) Vid det laget hade försäljningsdirektör Carl-Axel Hellqvist, som jobbat mycket med Ingo, sålt rätten till den nyss så säljande läsken till Apotekarnes Mineralvatten AB (ett av få märken som överlevt till våra dagar).

De andra Ingo-prylarna är bara minnen, om ens det. Men läsken finns faktiskt kvar. Fast den har inte hetat "Ingo-läsk" på länge.

- "Försvinnande god – ZINGO smakar lika gott som den luktar friskt: Pressade apelsiner. Framförallt använder vi sicilianska apelsiner. ZINGO är försiktigt kolsyrad: Lätt så att den inte tynger, rund så att den inte sticker. Nu i butiker, kiosker och serveringar! /Apotekarnes, Stockholm" – DN 16 november 1962
När Zingo lanserades kallades den ursprungligen Ingo-läsk, uppkallad efter boxaren och legenden Ingemar "Ingo" Johansson. Drycken döptes sedan om till Zingo.
- Carlsberg: Zingo Apelsin

Så gick det till när man varken ville behålla eller kasta bort varumärket: Ingo blev Zingo.

2020-09-07

Lördagsfråga 624: Sagan om Ringen

  1. Cecilia Frode, skådespelerska. Efternamnet kanske betyder "den fruktsamme" eller möjligen "den vise" och kommer från fornnordiskans Fróði. På latin skrivs det Frotho eller Frodo.
  2. Roboten och maskoten Sam vid en Sam Coupé, en anakronistisk hemdator som byggde på (och vidareutvecklade) 80-talsteknik men släpptes 1989 vilket naturligtvis var alldeles för sent. "Kupén" syftade på att datorn, med sina fyra fötter, sedd från sidan avlägset påminde om en bil.
  3. Merry, fruktsodornas original (namnet myntades av tillverkaren Bjäre) och – som jag minns den – betydligt godare än Sprite, 7-up och allt vad de heter.
  4. På 1990-talet ville även Apple vara med i konsoll-branschen. Deras försök hette Pippin, baserades helt på Mac-teknik men fick absolut inte kallas "dator", kostade som Apple-prylar brukar, och floppade hårt. Bilden kommer från en gravt vanskapt och epilepsi-framkallande reklamfilm; se den här, på egen risk.
  5. Spelet Strider utmärktes främst av att man ibland gick på lutande underlag.
  6. Två stjärnor på 80-talet: Legolas (t.v.) och Carola.
  7. Det amerikanska bandet, bildat 1965, hette först Rahgoos (om det betyder någonting ö h t antar jag att det har med knark att göra). Så småningom bytte det namn till långt mer säljande Gandalf; jag har inte sett att JRR-koncernens många och flitiga advokater haft något att invända. Intressant nog ska deras enda album (bilden) först ha levererats med fel skiva, vilket inte hjälpte karriären.
  8. Den amerikansk-litauiske boxaren Jack Sharkey, världsmästare 1932–33.
  9. Det finns en hel liten rad med astronomiska objekt som kallas "eye of Sauron". Den här tycker jag nog förtjänar namnet bäst: M 1-42, en nebulosa i stjärnbilden Skytten.
Frodo, Sam, Merry, Pippin, Strider (Aragorns tillnamn blev Vidstige hos Ohlmarks, en tolkning som Andersson behållit; se en fascinerande nördig utläggning om översättningen på Tolkien på svenska: Strider), Legolas, Gandalf, Sharkey (som Saruman kallades när han skickade folk att jävlas med hobbitarna i Fylke; hos Ohlmarks blev det Hajen, och se åter Tolkien på svenska: Sharkey) och Sauron. De nio (ej att förväxla med de dödliga/som köttets väg ska gå) knep Löjliga familjen, precis före Pölsa Dum som dock var inne på ett lite annat spår.

2020-09-06

Vad IKEA betyder och hur det skrivits

- 1950 års katalog hette "ikéa-nytt", med gemener och accent; från excellenta samlingen IKEA-historia: IKEA kataloger

Japp, de första åren stavades "ikéa" med en accent. Det sägs ha berott på att Ingvar i ett svagt ögonblick ville ge firman en förfinad touch, kanske inspirerad av något franskt märke. Lyckligtvis kom han några år senare på bättre tankar.

- IKEA: Vårt arv

Bokstäverna står, som kanske inte alla vet, för Ingvar Kamprad, Elmtaryd, Agunnaryd. Av någon anledning har jag fått för mig att det allra, allra först stod för adressen, då brevbärarna höll reda på var folk bodde och postnummer inte behövdes. Men fiskande även i de äldsta källorna har bara gett den ännu enklare adressen "Ikéa, Agunnaryd", nästan lika enkel som telefonnumret.

Det finns en fin bild (här beskuren) av vad som sägs vara Ikeas första kontor, även om det mer ser ut som en utbyggd brevlåda. Intressant nog hittade jag ett exempel (här från schweiziska artikeln Ikea-gründer Ingvar Kamprad verlässt die Schweiz, Handelszeitung 27 juni 2013) där accenten av någon anledning retuscherats bort.


2020-09-04

Klockan i Bologna

Lokaltidningen med det fina namnet Il Resto del Carlino rapporterar om strage alla stazione, "massaker på stationen". Notera klockan på husets hörne, nästan uppe vid taket.

Kl 10.25 den 2 augusti 1980 exploderade en bomb på Bolognas järnvägsstation. 85 dödades, över 200 skadades. Bomben hade placerats där av en nyfascistisk grupp. Om detta ska denna bloggpost inte handla.

Många klockor, inklusive den på hörnet, skadades tillräckligt för att stanna på den ödesdigra tidpunkten. 

Bilden av hörnklockan på 10.25 blev snart en symbol för händelsen, en illustration som var mildare och mer nedtonad än fotografier på den traumatiska förödelsen men som alla, åtminstone i Bologna, omedelbart förstod.

Klockan gick sedan fram till 1996, då den gick sönder. Istället för att laga den gjorde man den till ett konkret minnesmärke. Visarna ställdes på 10.25 och fick sedan vara.

Ytterligare 14 år senare fick några psykologer, med kunskap om falska minnen och slikt, en idé. De frågade bologna-bor om hur länge klockan stått på 10.25. Av de 180 deltagarna uppgav 160 att klockan varit trasig ända sedan 1980, och 127 uppgav att de "alltid" sett den stå på 10.25. (Jag vet inte vad de 33 däremellan trodde att klockan stått på.) Att klockan under 16 år gått som den skulle och visat rätt tid hade effektivt försvunnit ur den allmänna minnet. Inte genom någon aktiv, samordnad desinformation, inte heller genom interaktion mellan medborgarna, utan individuellt, hos var och en. Gemensamma falska minnen behöver inte bero på yttre påverkan.
While most memories are specific to individuals, there are memories that are shared by entire groups of people who are homogeneous for social, ethnic and cultural characteristics or are connected by a common experience of a given event. The social nature of these collective memories is testified not only by their content, but also by the way in which they are fabricated.
- de Vito, Cubelli och Della Sala: "Collective representations elicit widespread individual false memories" (Cortex 2010)

Klockan som den ser ut idag. Sedan 1996, inte sedan 1980.

2020-09-03

Inte tvångstankar

Tvångstankar bakom dubbelmordet i Linköping

- TT i Sydsvenskan m.fl. tidningar, 2 september 2020

Tvångstankar och tvångshandlingar utgör tvångssyndrom (obsessive compulsive disorder, OCD). Omkring 2 % av svenskarna har OCD. Innebär det att 200 000 svenskar är potentiella mördare? Nej – för det som låg bakom dubbelmordet i Linköping var inte tvångstankar utan något helt annat.

Impulskontrollstörningar är en grupp psykiska störningar av jagfunktioner, vilka kännetecknas av en nedsatt förmåga att hantera skadliga ingivelser. [...] Vid dessa störningar får personen en "kick" och lättnadskänsla av att ge vika för impulsen, och störningen är ett uttryck för impulsivitet. Tvångssyndrom ger till skillnad från impulskontrollstörningar inte dessa känslomässiga effekter, utan är snarare förknippade med ångest, samt med en störd, överdriven självkontroll.

- Wikipedia: Impulskontrollstörningar

Impulsive compulsive disorder (ICD) kännetecknas av ett sug att göra förbjudna handlingar. Tvångstankar kännetecknas varken av sug eller lust utan snarare ångest.

  • Du upprepar ett visst ord i tankarna.
  • Du tvättar händerna ofta för att du är orolig för smuts eller bakterier.
  • Du sorterar saker på ett visst sätt tills det känns helt rätt.
  • Du kollar att till exempel spisen är avstängd, fast du redan har gjort det flera gånger.
- 1177.se: OCD – Tvångssyndrom

De två diagnoserna påminner onekligen om varann. Men de är skilda ting.

Detta är heller inte hårklyverier: OCD är ganska mycket vanligare än ICD, men är inte förknippat med kriminalitet.

Men det finns inget som talar för att personer med tvångstankar skulle begå brott på grund av sina tankar eller på något sätt vara farliga. Tvärtom är de ofta överdrivet försiktiga och kan fastna i timslånga ritualer för att säkerställa att man inte gjort något fel. Det finns heller såvitt jag känner till inget i detta enskilda rättsfall som talar för att tvångstankar eller tvångssyndrom skulle förekommit.

- Psykiater Christian Rück: Sluta sprida fördomar om psykiskt sjuka, GW, Aftonbladet 16 december 2015


2020-09-02

Aga-spisen

Nobelpristagaren dr Gustaf Dalén har gjort en ny revolutionerande uppfinning, en självreglerande spis, som gör det möjligt att koka, baka och ha varmvatten för 16 à 20 kr. om året. Spisen, vilken döpts till Agaspisen, betecknas som en av de förnämsta uppfinningar vilka gjorts i vårt land.
- Svenska Dagbladet 19 maj 1929

Svenska uppfinningar som spridits över världen brukar folk ha koll på: Skiftnyckeln, säkerhetständstickan, blixtlåset, dynamiten, trepunktsbältet ... Men denna pjäs, "en av de förnämsta uppfinningar vilka gjorts i vårt land", kommer sällan med: Aga-spisen.

Det beror nog på att de inte tillverkats i Sverige sedan 1957. Även om det finns nya spisar till salu, och säkert ett fåtal gamla kvar som kanske rentav används, så verkar de vara tämligen okända som företeelse. Jag har själv aldrig sett någon, och fram tills nyligen inte ens hört talas om dem. ("Aga" står naturligtvis för Aktiebolaget Gasaccumulator, samma som på gastuberna.)

Men det finns ett annat land där de fortfarande tillverkas, och blivit en del av kulturen i så hög grad att många där säkert skulle bli förvånade om de fick höra att det är en svensk konstruktion.

Aga-spisar har tillverkats i Shropshire sedan 1932 (i denna trakt inleddes den industriella revolutionen, se t.ex. järnbron i Ironbridge). Under 30-talet inträffade en boom i husbyggande, och i de nya hemmen var en modern, lättskött och dyrbar Aga sannerligen något att stoltsera med. Sedan dess har de blivit en självklar del av landets kultur, lika engelsk som pubar, cricket och fish and chips.

Vad är det då som gör en Aga-spis speciell? Hur fungerar den?

Det finns ju lite olika modeller men låt oss utgå från den "klassiska", med fyra luckor. Bakom den övre vänstra luckan finns värmekällan. Den kan drivas med koks, träkol, torv, olja, gas, ved eller, i de yttersta tiderna, el (det var övergången från koks till el som innebar slutet för spisarna i Sverige). Beroende på bränsle kan man behöva fylla på en gång om dagen, men resten sköter spisen själv – ett underverk för alla med vanliga spisar som kollat, kratsat aska och fyllt på, kollat, kratsat aska och fyllt på osv dagar i ända. Härifrån går värmen rakt upp till kokplattan, som håller över 400° C i mitten – jag har, av någon anledning, inte lyckats få fram vad en vanlig spisplatta håller, men förmodar att det är snäppet svalare. Sedan fortsätter värmen genom gjutjärnet till "sjudplattan" till höger och stekugnen (luckan överst till höger), som båda håller 200° C. Därefter går den ner till sjudnings- eller varmhållningsugnen nedanför på 100° C. En del värme går också direkt ner till bakugnen nere till vänster, som håller 180° C.

Notera avsaknaden av rattar. Plattor och ugnar håller samma temperatur hela tiden – det är det som är det "självreglerande" i bildtexten ovan. Vill man under matlagningen ha annan temperatur flyttar man kastrullen eller stekpannan till den varmare mitten eller svalare periferin. Plattorna är för övrigt väl tilltagna och rymmer flera kastruller var.

"Hela tiden" ska tolkas bokstavligt: Aga-spisen i sitt ursprungliga skick var gjord för att inte stängas av.  Dåtidens vanliga gjutjärnsspisar kunde man heller inte slå på eller stänga av hur som helst, men idag känns det besynnerligt. Genom decennier har myriader spisar över brittiska öarna sakta brunnit dygnet runt, och bidragit med såväl uppvärmning – månne upplevelser av svala engelska hus beror på att Aga-spisen saknats? – som sot, smog och koldioxid. De måste ha stått för en hyfsad andel av landets förbrukning av fossila bränslen genom åren. Numer finns det naturligtvis modeller där man kan slå av och på ugnar och plattor separat. Å andra sidan tog det en god stund för en kall spis av traditionellt snitt att uppnå arbetstemperatur, så det måste föreligga rätt stora skillnader i hur man arbetar med dem.

En egenskap hos Aga-spisen som ofta nämns är dess livslängd. I likhet med gamla gjutjärnsspisar finns det inte så mycket som kan gå sönder, och eftersom de är mer lättskötta och attraktiva än gamla gjutjärnsspisar finns det betydligt fler gamla Aga-spisar som fortfarande är i drift. I London finns det många som åtminstone sägs ha överlevt Blitzen, och i många fall är det nog sant.

En särskilt utmärkande egenskap är priset. Även slimmade tvåugnsmodeller kostar över 100 000 kr. Då ingår visserligen leverans och montering, liksom kontroll av att köksgolvet klarar av gjutjärnsklunsen – den traditionella modellen väger ett halvt ton, för att ta ännu en utmärkande egenskap.

Blir matlagningen annorlunda med en Aga-spis? Kanske rentav bättre? Källor som förefaller att vara part i målet tar upp det faktum att i ugnarna kommer värmen från fem olika håll, till skillnad från vanliga ugnar med värmeelementen på ett ställe. Det skulle "kapsla in" smaken och göra maten snäppet godare, vilket jag ställer mig mycket tvivlande till. Däremot kan tekniken förenkla vissa grepp, som när man snabbt kokar upp grönsaker på kokplattan och sedan sätter in dem i sjudningsugnen för att lagas klart i mild värme.

För en utomstående betraktare är det mest säregna med Aga-spisen den roll den fått i engelsk kultur. Den blev snabbt en symbol för välbärgad medelklass och dess (förment) idylliska lantliv; spisarna lär vara vanligare på landet. Så småningom blev de rent av symbol för en litterär genre, med drag av milt tantsnusk:
The genre is named for the AGA cooker, a type of stored-heat oven that came to be popular in medium to large country houses in the UK after its introduction in 1929. It refers primarily to fictional family sagas dealing with British "middle-class country or village life". [...] typically interpreted to refer to "a tale of illicit rumpy-pumpy in the countryside".
- Wikipedia: Aga saga

Det hade Gustaf Dalén aldrig kunnat gissa.

Klicka upp denna "infographic" från Range experts: The history of AGA. Gillar särskilt nedslaget på 1950-talet: Finns i olika färger! En återkommande uppgift gör gällande att spisen uppfanns 1922; det var då Gustaf började fundera på konstruktionen, men den lanserades, som framgår av klippet överst, 1929.

2020-09-01

"Svetsar'n"

Stefan Löfven, vår nuvarande statsminister, har bl.a. varit svetsare. Som sådan jobbade han hos Hägglund & Söner i Örnsköldsvik (mest kända för fordon för försvar) 1979–1995. Detta gör att han ofta kallas "svetsar'n" och liknande av kritiker, ett tillmäle som uppenbarligen ska uppfattas som hånfullt.

Varför det? Varför skulle svetsare vara någonting dåligt? Om inte annat är han ju inte en politiker-broiler som aldrig haft ett "riktigt" jobb, sådana som politikerföraktare brukar vara snara att förakta och håna.

Det blir extra märkligt med tanke på de många kritiker – ofta samma personer – vars utbildning uppges vara "livets hårda skola" o.dyl. Det är alltså folk som gör en poäng av att de inte har några högskolepoäng att tala om, som samtidigt tycker att svetsare är tillräckligt skamligt för att passa som öknamn.

Hur tänker man? Jag är uppriktigt nyfiken.

2020-08-31

Lördagsfråga 623: Ed Gein

  1. Norman Bates i rollen som modern Norma. Ur Hitchcocks Psycho (1960) såklart. En detalj som kan intressera några är att boken Psycho, som kom ut bara året innan, skrevs av Robert Bloch. Denne började sin karriär med att ingå i "the Lovecraft Circle", och uppmuntrades av självaste H. P.
  2. Buffalo Bill vid sin "fång-grop", i När lammen tystnar (1991).
  3. Sally lyckas fly från Leatherface i Motorsågsmassakern (1974).
  4. Berchtesgaden med det karakteristiska berget Watzmann i bakgrunden. Målaren heter Edward Theodore Compton (1849–1921).
Det är ett förunderligt faktum att otäckingarna i 1-3 inspirerades av samma person: Edward Theodore Gein. Han erkände och fälldes "bara" för två mord – hur många han nu verkligen genomförde – men gick då och då ut till kyrkogårdar för att leta reda på kroppar som han använde för att tillverka saker.

Tricky lämnade in ett svar, men antingen var det fel eller väl klurigt för undertecknad.

2020-08-30

Markattor, inte havskatter

Som jag kanske nämnt förut är Herr Nilsson en markatta i böckerna, en dödskalleapa i filmerna.

På sanskrit och hindi heter apa markaţa मर्कट. Det kan vara det ordet som i en folketymologisk ombildning blev merkatte på det tidvis stora internationella sjöspråket nederländska, merkatte på medellågtyska, m.fl. varianter, det vill säga "havskatt". Havet motiverade man med att djuren kom över havet, och katten – tja – djuret är inte helt olikt en katt, och folketymologier är i vilket fall sällan lika noga med alla leden.

Vad jag inte sett någon förklaring av är hur det indiska ordet började användas om den afrikanska apan. Det kan nämnas att begreppet är äldre än man kan tro; det finns på svenska på 1500-talet, engelska på 1400-talet, och i nederländskan/tyskan innan man hade en direkt kontakt med Indien. Har europeiska sjömän stött på indiska sjömän under utforskandet av Afrika?

När holländska nybyggare kom till dagens Sydafrika använde de begreppet om ett antal djur som var små och svansförsedda. En av deras "markattor" var de här kräken. Namnet satte sig och spred sig, och det som vi kallar surikater kallas än idag meerkat på engelska.


Wikipedia (eng.): Meerkat
Online Etymology Dictionary: meerkat
 



2020-08-28

Kristallklart spöktrams

Igår hölls tv-galan Kristallen, där folk i branschen ger priser åt varann. Den finaste utnämningen, "Årets program", gick till ett program som heter Spökjakt. Det sänds i obskyra kanaler och går ut på att två "influencers" besöker platser där någon påstått att det spökar.
På Österbybruks Herrgård kommer teamet i kontakt med ett gammalt seansbord som flera av vittnena varnat dem för. I sin jakt på det paranormala välkomnar Jocke demoniska andar genom bordet, och efter det urartar natten total.
- dplay: Spökjakt

I teamet finns även två "professionella" spökjägare: LaxTon Ghost Sweden som de kallar sig, "det största spökjägarteamet i Sverige och norra Europa". Jag vet inte hur mycket man kan dra in på att sitta och försöka skrämma upp sig själv i äldre fastigheter, men LaxTon har även en faktisk affärsverksamhet i form av en webbshop. 

Där kan man göra fynd som deras egen konstruktion "Paranormal Music Box": En grunka som skickar ut ultraljud och mäter vad som kommer tillbaka. När ekot förändras så indikeras detta inte bara med en blinkande LED utan även genom att den lilla speldosan drar igång. Roligt! Och så har man format dosan som en likkista. Ha ha. Och så tar man över tretusen spänn för något som icke kostat tiondelen att tillverka.

"Spökjakten" går ut på att man sätter ut sin PMB i lokalen där det anses spöka. När lampan blinkar och speldosan går igång har man fått ett spöke – enligt bondfångarna från LaxTon. Känsligheten anges inte, kanske en bananfluga på rätt ställe kan bli ett "spöke"?

Tv-program där folk låtsas hitta andar har funnits länge (Det okända, En natt på slottet, Andarnas makt). En åtminstone ytligt sett mer spännande variant är när spökjägare hetsar upp varandra, filmar grönt (jag vet inte om man någonsin får en förklaring till varför spökjakt måste ske nattetid) och låtsas få fysiska indikationer på spökerier – som ytterst sällan är mer spännande än en blinkande lampa, och möjligen en speldosa då. Det finns gott om utländska produktioner i den stilen, och Spökjakt verkar inte sticka ut ur mängden. Men när det kommer till rent geschäft som LaxTons dyra leksaker, då kan man haja till.

Se även bloggposten Ghostbusters på svenska om ett annat gäng, som lustigt nog också är "biggest in Sweden".

I den brittiska långköraren Most Haunted fick "mediet" Derek Acorah 2005 "kontakt" med anden Kreed Kafer; av någon anledning är sådana här kontakter förknippade med spasmer och utstötandet av gutturala ljud (självklart ska de filmas i grönt). Först efteråt avslöjades att andens namn utgjorde ett anagram av "Derek faker". Det hade planterats av en misstänksam parapsykolog – som, kan det förtydligas, var skeptisk till Acorahs mediala förmågor snarare än medialitet, spöken och andevärld i allmänhet. Acorah fick gå, programmet fortsatte att produceras.

2020-08-27

Katastrofen skotska Wikipedia

Wikipedia-folket har ställts inför många utmaningar genom åren. Men ingen har liknat den besynnerliga härdsmälta som utgör skotska Wikipedia (som jag för enkelhetens skull kallar den här).
This is the storie o the birth o Jesus Christ. His mither Mary wis trystit til Joseph, but afore they war mairriet she wis fund tae be wi bairn bi the Halie Spírit.
- Matt (1:18) på scots

I Skottland talas flera egna språk. Det mest kända är nog gäliska, ett keltiskt språk som mest talas i högländerna; det är obegripligt utan särskild träning. Ett annat är skotsk engelska, som helt enkelt är engelska dialekter i Skottland. Och så finns det ett tredje språk: Scots. Det påminner starkt om engelska men är ett eget språk, med egen vokabulär och grammatik. Ofta blir texten begripligare om man läser den högt. De skandinaviska inslagen är inte så få, som i exemplet ovan bairn = barn. Antalet talare sätts till 1,5 miljoner efter en folkräkning 2011. Gissningsvis är det betydligt färre som använder det till vardags.

Det finns en Wikipedia på scots. Den har länge haft ett dåligt rykte bland språkets talare, eftersom artiklarna inte är så mycket på scots som en sorts parodi på språket; den som inte kan scots kan lätt luras, men inte den som kan ens grundläggande scots. Sajten har rentav använts som argument för att scots inte är så mycket ett eget språk som felstavad engelska. Och problemet har inte varit enstaka texter utan sajten som helhet.

Om de som känt till detta problem tagit upp det med ansvariga så hade kanske dagens stora krasch kunnat lindras. Å andra sidan fanns det tecken på att saker inte riktigt var som de skulle, utan att någon gjorde något.

Häromdagen avslöjade en användare på reddit (en stor del av allt som händer på nätet kommer därifrån) att det sorgliga tillståndet för scots Wikipedia beror på en enda användare.
I happened onto a Scots Wikipedia page while googling for something and it was the usual fare - poorly spelled English with the odd Scots word thrown in haphazardly. I checked the edit history to see if anyone had ever tried to correct it, but it had only ever been edited by one person. Out of curiosity I clicked on their user page, and found that they had created and edited tens of thousands of other articles, and this on a Wiki with only 60,000 or so articles total!

Användaren ifråga är en tonårig amerikan som inte kan scots. Han verkar ha tagit texter från engelska Wikipedia, ersatt vissa ord med mer eller mindre (ibland inte alls) skotska "översättningar", slagit upp andra i ett scots-lexikon och tagit det första alternativet. Ibland har ord uppfunnits. Och detta har pågått i åratal. Användaren har skapat en tredjedel av artiklarna på scots Wikipedia och redigerat i hälften; över 200 000 uppdateringar på sju år ger över 70 per dag. Sådana insatser gjorde honom till administratör, med större möjligheter än vanliga användare att kontrollera innehållet. Det hände att han "ogjorde" redigeringar från folk som försökte att rätta till sajtens sorgliga tillstånd.

Vad driver någon till sådant? Det är uppenbarligen ingen vandal i ordets vanliga bemärkelse. Men även om där funnits en god vilja någonstans, så är resultatet förödelse: Ett av världens många små språk, som behöver all hjälp det kan få, framställs som en parodi.

En förutsättning för att sådant alls ska kunna hända är att det inte finns allt för många aktiva användare. På större wikipedior finns många ögon och händer (men undantag finns) och klåpare upptäcks snart. På mindre wikipedior kan, uppenbarligen, även någon som inte ens kan språket ifråga, men som har tid och energi, skaffa sig en position och driva wikipedian som sitt eget projekt. Vad det nu ska vara bra för ...
Scots Wikipedia has historically been too small for bureaucrats, checkusers, or oversighters. Added to that, there’s been little participation in discussions from existing administrators. When you consider that, what happened to Scots Wikipedia is less surprising.

Just nu diskuteras vilt hur problemet ska lösas: Ska man radera alltihop och börja från början, eller låta folk som verkligen, bevisligen kan scots gå igenom alla artiklarna? Båda lösningarna har sina nackdelar. En avgjord fördel är dock att språket scots fått mer uppmärksamhet än någonsin.




2020-08-26

ABC 80

I augusti 1978 lanserades en svensk dator, tillverkad av Luxor i radiostaden Motala: ABC 80. Den var främst riktad åt kontorsmarknaden. Bland annat hade den ett riktigt tangentbord, en riktig skärm och ett utgångspris på 6 900 kronor, vilket var mer än en månadslön för de flesta.
- Peter Olausson, Sveriges historia (Ordalaget 2018), s 410

Det här var svenskarnas första dator. Såväl på individnivå – länge hade ABC 80 rekordet i att vara "den första datorn" för flest svenskar – liksom för svenskarna som folk. Och denna succé var en inhemsk produkt. I Europa kan man bara jämföra med Storbritannien, som i hemdatorbranschen ligger i en helt egen division. Men inte ens där fanns någon särskild marknad för hemdatorer så tidigt som 1978.

"Lågpris" i jämförelse med andra datorer, ingenting annat ... SvD 25 augusti 1978

Namnet sägs uttolkas "Advanced Basic Computer for the 1980s" (där Basic är det inbyggda programmeringsspråket). Det känns visserligen som en backronym, som var så populära i databranschen. Och "80" kom nog från processorn Z80, densamma som satt i Sinclairs datorer (i synnerhet ZX Spectrum, Sveriges näst mesta hemdator som undertecknad händelsevis växte upp med), Segas Master System och Nintendos lilla käcka Gameboy.

Icke desto mindre var ABC 80 verkligen Sveriges Basic-dator nr 1, åtminstone under några år. Många hemkontor utrustades med en beige ABC 80, dess beiga monokroma skärm – som jag vill minnas körde med bärnsten istället för grönt, ett såväl estetiskt som ergonomiskt bättre val – och nog så ofta en beige diskettstation, snarare än den mycket billigare och klumpigare bandspelaren (alla vet väl att tidens hemdatorer ofta lagrade program och data på vanliga ljudkassetter). En sådan anläggning fyllde sin plats med den äran – såväl den "mekaniska" kvaliteten som mjukvarans professionalitet, som förvisso priset, som alla låg i en helt annan klass än de hobby- och spelmaskiner som kidsen valde när den stora hemdatorvågen kom några år senare. Å andra sidan hade de datorerna helt andra förmågor beträffande grafik och ljud ... Fast å tredje sidan var det ingalunda självklart att en maskin lanserad 1978 skulle ha grafik eller ljud över huvud taget. På flera sätt kan ABC 80 närmast jämföras med Apple II (1977), ifall det varumärket är bekant.

Naturligtvis fanns det spel för ABC 80. Här har vi ett av de mest spridda, Pac-Man-kopian Glipp. Skaparna Kaj Arnö och Michael Widenius är idag mer kända för den senares skapelse MySQL. För övrigt hade grafiken på ABC 80 en upplösningen på 78 x 72 pixlar – japp, det var hela skärmen. Inga färger, som synes, och rudimentärt ljud. Det kan dock påpekas att ABC 80 hade hela 16 kb RAM; som jämförelse hade en Apple II 4 kb i grundutförandet.

Men de flesta ABC 80-datorerna hamnade i skolor, för stora och för små. Alla var ju överens om att datorer var framtiden, och av någon anledning utgjorde en hörnsten i förberedelserna inför denna framtid att mängder av svenskar fick knacka in saker som 10 PRINT "Hej!". (En detalj som kännetecknade den svenska datorn var att strängar inte markerades med $ utan det neutrala valutatecknet ¤.)

ABC 80 gick helt enkelt som tåget och datoriserade på några år Sverige till en oanad nivå. En uppföljare var given. Den kom 1981: ABC 800, bättre på alla sätt.

Det lär ha funnits reklam på temat "vem behöver vara pc-kompatibel?". Den har jag inte hittat. Men den här, från september 1982, går inte av för hackor. I Luxor-reklamen liknades olika datorer vid bilar, som jämfördes på alla möjliga sätt. Bland argumenten för det svenska märket var just att allting var på svenska, även felmeddelanden o dyl, liksom det utbyggda servicenätet – viktigt för företagare. Bilen/datorn längst till vänster är förresten IBM: "Antal sålda: 0 st, marknadsandel: 0 %". Det ska jämföras med Luxors 19 000 och 63 %. Vi är som sagt i september 1982 ...

Den här sorglustiga får också komma med, från februari 1982. IBM PC lanserades i USA året innan, om drygt ett år – i början av 1983 – kommer den att nå den svenska marknaden. Det var början till slutet för det helsvenska dataundret. Vi fortsatte att datorisera oss, men med importerade maskiner.

Även om ABC 80 idag är tämligen okänd utanför insatta kretsar så har den lämnat ett mycket konkret skikt i det moderna samhällets lagerföljd. Här finns hur mycket som helst för moderna historiker och digitala arkeologer att gräva fram. Som alla datamänniskor som tog sina första digitala steg med en bärnstensfärgad prompt "ABC80". Eller ABC-klubben, grundad 1980, som har hälsan än idag (om än med fokus på andra maskiner): www.abc.se. Eller redan det faktum att Sverige var ett av de första länderna som började datorisera sig i grunden, på skolor, kontor och hemmavid.

2020-08-25

Mirror mirror on the wall

Magic mirror on the wall ...

- Den elaka drottningen i Snövit (1937)

Det spridda citatet är ju "mirror, mirror on the wall". Men det kommer, som synes, bara nästan från filmen.

Notera hur den magiska spegelns "karaktär" framställs på det självklara sättet: Som spegelbilden av den som tittar i den. Snarare än en svävande mask och andra dumheter.

Även från Disney finns det material med "mirror, mirror".

Vad står det då i texten? Det finns en mängd utgåvor av Snövit på engelska före 1937; de sex som finns på Wikisource är bara ett litet urval. Intressant nog har alla olika versioner av det för handlingen centrala citatet. Närmast det välkända kommer Joseph Jacobs 1916: "Mirror, mirror, on the wall/Who is the fairest of us all?"

På svenska är det enklare. I originalet från 1938 stod självaste Hjördis Pettersson för drottningens röst, och talade in ett glasklart "Spegel, spegel på väggen där/Säg vem som fagrast i landet är".


2020-08-24

Lördagsfråga 622: Orion

  1. Michael Keaton som spöket Beetlejuice i filmen med samma namn (1988).
  2. Rigel var ett norskt fartyg som 1940 togs över av ockupationsmakten. I november 1944 gick hon från Bodö med tusentals krigsfångar då dess konvoj angreps av brittiskt flyg. (På bilden syns även ett fartyg i eskorten.) Över 2500 dog. Vraket utgjorde sedan ett bistert krigsminne tills man 1969 tog hand om det.
  3. Mintaka-passet (namnet betyder "tusen getter" på kirgisiska) är ett bergspass mellan Pakistan och Kina. Längre promenader från gränsmarkeringen är inte att rekommendera då den kinesiska sidan bevakas intensivt.
  4. På baksidan av Fiendens musik, En spark rätt i skallen (1978) finns denna välkända 1/3-figur med gitarr. Utgiven av skivbolaget Bellatrix.
Ordet "beetlejuice" har fascinerat eftersom det låter så likt Betelgeuse, den vänstra (från jorden sett) axeln i Orions lätt igenkända stjärnbild. I likhet med många andra större stjärnor är namnet rester av arabiska, och betydde ursprungligen nog "Orions arm" eller det mycket bättre "Orions armhåla". Se även bloggposten Uppskjuten supernova för en kuriös observation det senaste året. Rigel betyder "vänster fot" (sett från Orion själv) och är den starkaste stjärnan i stjärnbilden. Det rimmar inte med att Rigel kallas Beta Orionis, där grekiska alfabetets andra bokstav ska syfta på att stjärnan är stjärnbildens näst ljusstarkaste (Betelgeuise är Alfa Orionis); det kan bero på att stjärnan tillfälligtvis faktiskt var den svagare av de två när namnen sattes 1603. Mintaka betyder "bältet" och är den högraste i detsamma. Bellatrix, "krigerska", är Orions högra axel och dess tredje ljusstarkaste stjärna.

Orions stjärnbild är tillsammans med Karlavagnen norra stjärnhimlens lättaste att känna igen, och rekommenderas varmt som utgångspunkt för nya stjärnskådare; genom att dra linjer genom olika stjärnor kan man hitta grannar som Aldebaran i Oxen, Sirius i Stora hunden m.fl. Med tanke på den magnifika stjärnbilden är det märkligt att han inte fått en större roll i den grekiska mytologin. Kanske det beror på att det finns flera berättelser om hans födelse, liv och inte minst död, och att versionerna s a s konkurrerade ut varandra.

Den store jägaren sattes av Tomas.

2020-08-23

Mandela-effekten

Facit: 2013

Se här några enkla, raka, lätt funna och kontrollerade fakta: Nelson Mandela satt i fängelse 1962–1990. Han blev president 1994 och dog 2013. Inga konstigheter – det känns inte som om det är upplagt för några spännande faktoider här.

Men så kommer folk och berättar att Mandela dog på 1980-talet. Inte som gissning utan övertygelse, komplett med minnen: De minns begravningen, bilder på sörjande, nyheter om oroligheter och upplopp nånstans ... Och de som "minns" Mandelas för tidiga död är många. Vad är det frågan om?

Fenomenet uppmärksammades av en viss Fiona Bromee 2009 (alltså när Mandela fortfarande var i livet) och fick namnet Mandela-effekten. Det är uppenbarligen en sorts faktoid, en kollektiv falsk uppfattning som här kompletterats av falska minnen.

För de som hyser detta falska minne är det två saker som som skiljer det från allmänna missuppfattningar och triviala felminnen. Det är dels deras övertygelse: "Jag vet att det var så! Jag minns det tydligt!". Att även falska minnen kan vara nog så övertygande är nog inte allmänt känt, men så är det. Men det som främst kännetecknar Mandela-effekten är den gemenskap det skapat: De som minns fel är inte ensamma. Minnet, inklusive detaljer, finns hos många, och de förefaller att ha fått det oberoende av varandra.

Varifrån kommer detta falska minne? Den givna kandidaten är film eller tv, där man i något sammanhang visat en händelse som inte inträffat. Den kanske inte ens har rubricerats "Mandela död", utan kan ha varit något åt det hållet som tillräckligt många missuppfattat eller kommit ihåg fel. Om det är så denna idé spridits har det ännu inte visats.

En del har funderat på vad kollektiva falska minnen av denna sort säger om hur kosmos är funtat. De mest "entusiastiska" har kommit fram till saker som att det hela bekräftar en mångvärldshypotes, att Mandela i en värld dör på 1980-talet, och att minnena från denna värld på något sätt letat sig in i andra världar ... Eller att "the Matrix" är på riktigt, och att detta skulle vara en sorts bugg i densamma. En av de som hyser sådana aparta idéer är Bromee, som kallar sig paranormal konsult. Det har tyvärr gett Mandela-effekten en air av flum som ibland gör sig påmind. Det är synd eftersom kollektiva falska minnen inte är det minsta flummigt i sig, utan oerhört intressant och viktigt. Men det visste ni ju redan; det är inget falskt minne. Eller..?


2020-08-21

Maskinöversättningens Kitty Hawk

In the demonstration, a girl operator typed out on a keyboard the following Russian text in English characters:

"Mi pyeryedayem mislyi posryedstvom ryechyi."

The machine printed a translation almost simultaneously:

"We transmit thoughts by means of speech."

The operator did not know Russian. Again she typed out the meaningless (to her) Russian word:

"Vyelyichyina ugla opryedyelyayetsya otnoshyenyiyem dlyini dugi k radyiusu."

And the machine translated to:

"Magnitude of angle is determined by the relation of length and arc to radius."

- "Russian is turned into english by a fast electronic translator", New York Times 8 januari 1954

Detta var en demonstration hos IBM, där Georgetown University (i Washington D.C.) visade vad de kommit fram till. För de allra flesta läsarna var maskinöversättning något nytt som de aldrig hört talas om tidigare. För oinsatta som läste om det hela måste det ha verkat glasklart: Elektronhjärnan kan översätta komplicerade meningar från ryska till engelska. Nu ska datafolket bara fylla på med ord, och sen kan de fortsätta med att ta sig an vilka språk som helst. De ska tydligen också utforma en dator för översättning (istället för den generella IBM 701 som användes här) som ska stå klar inom 3-5 år; då ska "the literary end" av systemet vara avklarad, vad det nu betyder. Inga konstigheter.

Denna bild kunde även insatta, eller åtminstone sådana som borde varit insatta, hålla sig med. Den var ju så lockande: Tänk att kunna ta del av inte bara ryska underrättelser utan rubbet – tidningar, böcker, allting – utan att behöva krångla med långsamma och dyra översättare.

Georgetown-demonstrationen gav maskinöversättning en kraftig medvind. Projekt påbörjades, finansieringar ordnades. Denna guldålder varade i drygt tio år. Sedan kom den så kallade ALPAC-rapporten 1966. Den utvärderade utvecklingen på området och konstaterade att visionerna från 1954 inte var i närheten av att uppfyllas. Mängder av projekt lades ner.

I efterhand är det lättare att förså. Som så ofta.

Redan i NYT-artikeln anges hur många ord systemet klarade av: 250. (Gissningsvis kodade med 8 bitar.) Det låter kanske lovande, det är fler ryska ord än de flesta av oss kan, men det är knappt en början för ett system som ska kunna översätta. Vokabulären var fokuserad på kemi vilket gjorde att till synes krångliga och vetenskapliga meningar kunde översättas (man hade lika gärna kunnat hämta orden ur någon rysk saga men det hade inte sett lika imponerande ut).

Ett större problem var att reglerna för översättningar var mycket enkla. Ord kunde översättas direkt, byta plats, tas bort eller sättas in – det var allt. I artikeln nämns kontextanalys – "när det finns flera möjliga engelska översättningar av ett ryskt ord så är datorn programmerad till att välja den betydelse som passar bäst i sammanhanget" – men denna var synnerligen grund och hade snabbt gjort åskådarna besvikna om den satts på prov. Därför satte man inte systemet på prov.

Meningarna som översattes var noggrant utvalda; man visste att de fungerade. Det ingick i det trolleri som utgjorde tidens maskinöversättningar. Om man meckat med maskinöversättning vet man att det är mycket lätt att med ett fåtal regler och ord kunna översätta även till synes komplicerade meningar, som de i exemplen. Men man vet också att man inte behöver gå långt för att illusionen ska brytas. Vad man i Georgetown gjort var ett leksakssystem som fungade utmärkt i ett mycket litet sammanhang, men där varje utökning innebar mer och mer och mer arbete.

Detta antyds av en av deltagarna när han kallade det hela för "den elektroniska översättningens Kitty Hawk", jämförande med bröderna Wrights kontrollerade skutt 1903. Men alla demonstrationer à la Kitty Hawk genomförs inte med metoder som går att utveckla. De fungerar i enkla sammanhang, men inte i större.

Ett system som började utvecklas på Georgetown, och som överlevde ALPAC-rapporten, heter SYSTRAN. Det finns faktiskt fortfarande, och var exempelvis det som Google Translate först nyttjade. Idag använder Google Translate, som torde vara världens mest använda maskinöversättare, statistiska metoder där man utgår ifrån befintligt material. De metoderna kräver gott om material. Länge var en databas (the Brown corpus) med en hel miljon ord måttstocken för rejäla textsamlingar. Det kan te sig som ett leksakssystem idag, när man kan tanka hem gigabyte med text; jag kan inte föreställa mig hur mycket text i flerspråkiga översättningar Google har tillgång till. Men så har också kvalitén på maskinöversättningar stigit ofantligt sedan 1954.

Till sist: Ett exempel som garanterat inte förekom bland Georgetown-demons 60 provmeningar att översätta var "anden är villig men kroppen är svag". Den påstods ha översatts till "vodkan är god men köttet ruttet". Om händelsen alls inträffat på det sätt som man tänker sig – under pinsamma former på en någorlunda öppen förevisning – så skulle det ha varit här, i januari 1954.


Mer läsning: John Hutchins, The first public demonstration of machine translation: the Georgetown–IBM system, 7th January 1954

2020-08-20

Schrödingers korsord

New York Times publicerar dagligen korsord. På valdagen den 5 november 1996 fanns det en speciell dubbel-ledtråd: 39 vågrätt "Lead story in tomorrow's newspaper, with 43 Across (!)", dvs svar med två ord. Ordet i 43 vågrätt var ELECTED; det första, på sju bokstäver, kunde fyllas i med båda kandidaterna, såväl CLINTON som BOBDOLE. De lodrätta ledtrådarna fungerade med båda svaren. Här anges de med båda alternativen.

23 "Shewing shop purchase": YARN/YARD
27 "Short writings": BITS/BIOS
35 "Trumpet": BOAST/BLAST
39 "Black Halloween animal": CAT/BAT
40 "French 101 word": LUI/OUI
41 "Provider of support, for short": IRA/BRA
42 "Much-debated political inits": NRA/ERA

Och så här såg de lösta korsorden ut:


Man kan tänka sig alla korsordslösare som satt och funderade på hur man i en tidning som tryckts före valet kunde avslöja vinnaren ...

Detta var ingalunda det första "Schrödinger-korsordet" som publicerats. Men jag vet inte om någon satt ihop ett finare exemplar, med dagsaktuell koppling och allt, än Jerry Farrell i New York Times 5 november 1996.