Lördagsfråga 416

Ghostbusters på svenska

Du får också vara med! All people is welcome!

Spökjägare är ett speciellt kapitel, måste man säga. Folk som är särskilt intresserade av det paranormala går samman i grupper och antar ett coolt namn, som "Växjö Paranormal Investigations" eller "Ghostagon". De införskaffar diverse prylar som är tänkta att hjälpa dem i jakten på spöken:

• Rörelsedetektorer
• Mätare av elektromagnetiska fält, eftersom spökaktivitet tydligen kan ge utslag på sådant
• Kameror för att filma infrarött ljus (värme) eftersom spöken lär kunna märkas den vägen
• Laser grids, en laserstråle som delas upp i massor av punkter som man belyser en vägg med; tycker man sig se en skugga så har man ett bekräftat spöke
• Radiomottagare som tar emot brus; ibland tycker man sig höra identifierbara ljud eller rentav röster, en värld av fånerier som kallas Electric Voice Phenomena (EVP)

Och så vidare; ta en titt på exempelvis GhostStop för att shoppa loss, eller begrunda vart våra psyken kan ta oss.

Sålunda utrustade tar sig spökjägarna an sin uppgift. Man beger sig till platser som sägs vara hemsökta, på eget bevåg eller (om man har riktigt flyt) mot betalning. Sånt här måste göras på natten, om det nu är av spökhistoriska skäl, allmänt spänningshöjande eller för att suggestionens kraft är starkare då (för att ta några förklaringar jag kom på just nu), eller, om man verkligen tror på det, av ett antal tillyxade pseudovetenskapliga förklaringar som alla leder till att sånt här måste göras på natten. På plats rekognoscerar man, riggar upp prylarna, och inväntar sedan spökerierna.

Här kan man bli en gnutta avundsjuk på spökjägarna och deras värld. Hur häftigt är det inte på en skala att sitta med likasinnade och vänta på spöken, på riktigt? Även den som är svag i tron måtte få ett lätt adrenalinpåslag i ett öde kråkslott ute på landsbygden, mitt i natten, och stämningen går att skära med kniv ... Kanske det rentav blir lite lättare att, vad heter det, inbilla sig saker, där och då och i det sällskapet..?

Utrustningen, som ska gör det hela vederhäftigare, bidrar tvärtom till att förstärka inbillningarna. Lyssnar man på vitt brus (säger helt slumpmässigt ljud) så kan man då och då tycka sig höra ljud man känner igen, inte för att de finns där utan för att det är så våra sinnen är konstruerade. Mätare som hade gett utslag för spöken hade varit något att komma med, men det är inte vad man har med sig utan mätare som ger utslag för lite av varje.

Favoriten är EMF-mätaren. Tanken är att spökena "triggar" de olika lamporna och därmed ger sig tillkänna. Man ska rentav kunna kommunicera med dem, där en "spik" anger ett positivt svar, kantänka. Vad EMF-mätaren faktiskt gör är att mäta fält som är praktiskt taget slumpmässiga; spökjägarna hade lika gärna kunnat slå en tärning, där högre resultat indikerar "aktivitet". Varför man här stoppat in den i en nallebjörn: "some theories suggest that using an object familiar and attractive to an entity may entice them to interact". Det finns ingen gräns på vad "some theories suggest" ...

Sådana figurer finns lite varstans runt om i världen. Jag tänker mig, fördomsfullt, att den initiala entusiasmen är lika hög som den genomsnittliga livslängden kort. Det finns även ett och annat gäng i Sverige. Ett som var nytt för mig men som, fantastiskt nog, gett utslag i mindre nogräknad lokalpress lite varstans är Ghostagon.

Vi på Ghostagon ser det vetenskapligt och seriöst, man ska aldrig förkasta någonting eller bli för saklig i det hela. Därför försöker vi få en bild av helheten och besöker inte platser en gång bara utan en gång till och ha många vittnen med sig om det skulle hända någonting. Numera medialt folk som följer med också.

- Ghostagons grundare Kentagon (jo!) Holmgren

På hemsidan www.ghostagon.com finns mer än vad som kan eller bör beskrivas. Jag blev positivt överraskad en (1) gång, då man på sidan Analyserade bilder hittar en rad förklaringar som verkligen verkar vara förklaringar: speglingsreflexer, effekter i linsen, handhavandefel (de riktigt otydbara), skuggor, dimma, vitbalansen hänger inte med, fejk (jomen!), "kan tolkas som vad som helst", "mönster som ser ut som någonting" ... Eller favoriten "vi kan inte se något onaturligt i detta"; där måtte en och annan hoppfull spökjägare ha blivit besviken.

Men i övrigt är det grava tokerier för hela slanten. Titta själva. Jag orkar inte ens ge exempel.

Riktigt deppigt blev det på sidan med pressklipp.

Karlskoga Tidning har koll på sina Ghostagons, här finns även Sölvesborgs Tidning, Barometern, flera lokalradiokanaler ... Om galenskaperna framställs som vad de faktiskt är framgår inte alltid, men nog så ofta tenderar sådana här slaskreportage att helt gå på linjen "spännande! vem bryr sig om det är sant?"

Källkontroll med ett klick

Noga räknat tar manövern som beskrivs inte ett klick utan två. Beroende på vilka program man använder och hur man ställt in dem kan manövern ta ytterligare några klick. Men det behöver då rakt inte vara många.

Denna bild lades ut på Twitter häromdagen:

Here's what happened to female Trump supporter when she met 'peaceful' and 'tolerant' liberals.

- Conservative Nation @Cons_Nation

Är det sant? Hur tar man reda på det?

Här är en metod:

1) Högerklicka på bilden.
2) Välj att leta liknande bilder på Google.

Resultatet blir en rad träffar som pekar mot samma sak: Tv-serien Ash vs Evil Dead.

Vad vi ser är Samara Weaving i sminklogen. I hörnet syns "Instagram"; det är slutet av "Hannah Wilson/Instagram". Hannah Wilson är sminkösen som är i färd med en blodig kreation. Att få fram detta tog ytterligare några klick. Men den första snabba kontrollen behöver verkligen inte ta många ögonblick, ens bokstavligt talat.

Det ska sägas att @Cons_Nation inte är någon större spelare med knappt 10 000 följare. Men vem vet vart sånt här kan ta vägen?

Inspirationen till denna bloggpost från @isaacwmiller som, vad jag sett, var först med att lägga ut debunkandet med anvisningar.

Eusapia, ett fuskande medium

Milano 1892: Alexandr Aksakov kontrollerar att det väl inte är Eusapia som får bordet att levitera. Aksakov var skribent och spiritist och därmed kanske inte den allra bäste att kontrollera en spiritistisk övning.

Eusapia sitter med ansigtet vändt mot bordet och ryggen mot dragspelet [m fl grejor som stod i ett hörne]. Tvenne herrar, de mest skeptiska i vår lilla krets, placera sig å ömse sidor om mediet; en hvar fattar en af signorans händer och förbinder sig på hedersord att icke ens för en sekund släppa densamma lös. Likaså innesluta de med sina fötter andebesvärjerskans, hvilkens rörelser sålunda stå under skarp kontroll. Vi andra närvarande gruppera oss kring bordet och bildade efter Mesmers metod en kedja [man håller varandras händer]. Med feberaktig spänning afvakta vi nu hvad som komma skall , hvilket icke heller lät vänta på sig.

- En andesoirée hos Camille Flammarion, Kalmar den 1 februari 1899

Flammarion är den berömde, åtminstone vid den här tiden, astronomen och mångsysslaren som var något av en pionjär när det gällde att popularisera vetenskap för allmänheten. Samtidigt var han begiven på spiritism. Att en av tidens spiritistiska storstjärnor skulle gästa honom var givet. Och när Eusapias show drog igång så var det med nummer som alla är klassiska, åtminstone idag; om de var lika välbekanta vid förra sekelskiftet vet jag inte:

Vid glödlampornas klara sken se vi, att bordet lyfter sig från golfvet och att draperiet bakom mediet blåser upp som ett segel, hvilket vinden kommer att svälla ut. Plötsligen mattas gaslågornas sken och i den nu rådande ovissa skymningen tror man sig se allehanda skuggor smyga genom rummet. Tydligt hörbara vibrera nu från etageren violens strängar, speldosans vef vrides omkring, "triangeln" klingar, klaveret drages tillsamman och tonar, en tamburin låter sina klockor ljuda, – kort sagdt, en hel skara onaturliga varelser tyckas vilja roa sig i vär närvaro. Jag sjelf kände en hand flyktigt gripa tag i min rockärm.

("Glödlampor" syftar inte på elektriskt ljus utan på en viss sorts gaslampor.)

Det som beskrivs är alltså det som idag kallas för en fysisk seans, där saker och ting händer på riktigt. En annan sorts seans är den där "mediet" säger sig få kontakt med spöken och förställer rösten. Av någon anledning måste den ena sorten utföras i hel- eller allra minst halvmörker – gissa vilken?

Men även om man antar och tror att det inte bara är andliga krafter som lyfter bordet osv. Hur ska man kontrollera det utan att mediet märker det? En som visste på råd var Joseph Jastrow, psykolog (Jastrow-illusionen som alla sett var det han som konstruerade), skeptiker och snillrik avslöjare av fuskande.

En beskrivning av bordet i verksamhet föreligger i det protokoll som fördes över en seans i New York den 17 april 1910. Jag var en av arrangörerna. Utan att Eusapia visste det kröpo två unga, helt svartklädda män under bordet, och från sin utmärkta observationspost iakttogo de levitationerna med sina ögon tätt intill Palatinos vänstra fot som visade sig vara det telekinetiska instrumentet. Jag citerar ur deras rapport:

"En fot stacks fram under mediets kjol och placerade tån under stolsbenet till vänster om mediet och gav det en liten stöt uppåt. Sedan drogs foten tillbaka och bordsbenet dunsade plötsligt mot golvet ... Jag låg med ansiktet på golvet två dm från vänstra bordsbenet och var gång bordet lyftes, vare sig i en partiell eller fullständig levitation, var mediets fot den uppåtdrivande kraften."

- Joseph Jastrow, Villfarelser och vetande (Natur och Kultur 1939), sid 146-148

Men vi läste ju just om hur Eusepia hade en kontrollant på var sida? Som såg till "mediets" händer och fötter inte hittade på bus?

Så här bar hon sig åt med fötterna, åter ur Jastrow:

1. Kontrollanternas fötter ha känning med var sin av Paladinos fötter.
2. Paladino närmar omärkligt sina fötter till varandra.
3. Mediets högra fot har känning med båda kontrollanternas. Hennes vänstra fot är fri att lyfta bordet. "Nervösa" ryckningar vänjer kontrollanterna vid oregelbundna kontakter.

Motsvarande trixande kan användas för att få en hand fri. En förutsättning var att händerna inte hölls synliga utan under en duk eller bordet.

Jämför med den utredning som 1908 initerades av SPR (Society for Psychical Research, en klassisk organisation i sammanhanget) under ledning av en viss Hereward Carrington från American Society for Psychical Research (se ASPR: Parapsykologi nära döden för en beskrivning av en organisation i limbo). Man skulle alltså kontrollera om det föregivna mediet fuskade. De kom flera gånger på henne med att fuska. Vilka slutsatser drog man?

1. Man konstaterade att det fanns "goda" seanser där man inte upptäckt fusk och "misslyckade" där man upptäckt fusk.
2. De senare är uppenbarligen efterapningar av de förra; och därav följer att de förstnämnda är äkta, för annars skulle det ju inte finnas något att härma.
3. Den psykiska kraft som mediet använder är inte ändlös. Det är när den börjar ta slut som seanserna blir "misslyckade".

Jastrow nämner även att man under de seanser han var med om började med en fri okontrollerad för att se vad Eusepia var förmögen till. Den andra seansen inleddes med taffliga kontroller, vilket inte hindrade levitationer, knackningar och annat ... "På en given signal skärptes kontrollen och alla knep förhindrades. Från och med detta ögonblick hände ingenting."

Det parallellogram av fysiska krafter som påverkade Paladinos bord är enkelt, det parallellogram av psykiska krafter som gjorde att dessa bord kunde demonstrera telekinesi är betydligt mer invecklad.

- Jastrow, sid 152

Wilhelm Reich och hans orgon

Det var länge sedan man såg något om Wilhelm Reich eller hans underbara orgon i nyhetsflödet. Men så händer det:

Aktivisten, som vill vara anonym, hävdar att hon tillsammans med andra, placerar ut orgoner [ska vara orgoniter] inte bara vid master, utan också i bostadsområden runt om i Sverige.
– Vi gör det för att skydda mot elektromagnetiska fält. I nästan varenda hem finns det till exempel routers och dataskärmar som strålar ut kraftfält, och vi placerar ut orgonerna för att skydda folk.

- Aktivisten: Ingen bomb - det var en orgonit, SVT Uppsala, 19 maj 2016

"Orgoniterna" är inte Wilhelm Reichs idé utan en vidareutveckling av hans "forskning". Men låt oss börja med Reich ...

(Det som följer var sannerligen inte avsett att bli någon sorts sammanfattning av Reichs liv & dåd utan bara exempel på några av hans mer anmärkningsvärda prestationer inom olika fält. Men eftersom han levererade så många sådana så blev det lite längre än tänkt.)

Wilhelm Reich föddes 1897. Han växte upp i en by i Bukovina, ett område som vid den tiden ingick i Österrike-Ungern, idag är delat mellan Rumänien och Ukraina (Reichs by ligger, åtminstone för tillfället, i Ukraina). Han deltog i första världskriget vid den italienska fronten. Efter kriget började han studera i Wien. Där träffade han Sigmund Freud som fann den unge studenten begåvad och lovande. Reich började idka psykoanalys. Under 20-talet steg hans anseende snabbt. Han skrev böcker om karaktärsanalys och annat freudianskt som användes under lång tid, rentav än i våra dar minsann, efter vad jag hört. Han kombinerade psykoanalysen, som ju är rätt sexfixerad till att börja med, med mer sex, marxistiska analyser, och ännu mer sex.

Föredrag av dr Wilhelm Reich: Ungdomens sexuella fråga i det borgerliga samhället, eller hur det nu översätts – Die Rote Fahne den 30 januari 1930.

När 1920-talet övergick till 1930-talet blev Reichs idéer snabbt allt mer inkompatibla med såväl verkligheten som samtiden. I september 1933 publicerade han Fascismens masspsykologi vari han analyserade exakt hur ett så sorgligt gäng som nationalsocialisterna kunde komma till makten Tyskland. Även om marxistiska texter uppnår en ny dimension av oläsbarhet så finns där några fina passager, som när han beskriver några av fascisternas lockbeten: "uniformens sexuella verkan, den erotiskt retande verkan av paradmarscherna (på grund av deras rytmiska fulländning), det militäriska uppträdandets exhibitionistiska karaktär" ... Det var inte så konstigt att de under den "nationella revolutionen" våren 1933 lämnade landet. Lite mer udda var att han samtidigt gjort sig oönskad hos kommunisterna, främst på grund av hans fokus på Jugend i sexuelle Frage.

Reich har fortfarande en viss status i vissa röda kretsar. Hans status inom den tämligen väldebunkade freudianska skolan känner jag inte till.

Det var i den vevan, i slutet av 1930-talet, som Reich lämnade Riket och flyttade till Danmark, Sverige (Malmö som var "bättre än ett koncentrationsläger") och framför allt Norge. Det var nu som han började komma de riktigt stora grejorna på spåren. Han upptäckte "bioner" som han trodde var en sorts livets byggstenar, länken mellan levande och död materia. Folk som verkligen begrep sig på sådant och iddes ta del av resultaten förklarade att de var bakterier.

"Gräsbioner": Från ett multnande grässtrå A) kommer bioner som B) klumpar ihop sig, C) bildar ett membran runt sig och till sist D) simmar iväg genom att dra ihop och förlänga kroppen. (Från Orgonics™)

Reich tyckte sig identifera två sorters bioner. De röda förknippades med död och fick heta T-baciller efter Tot, de blå fick heta PA-bioner (efter "paket", av någon anledning). Så småningom insåg han att det var det blåa skimret som var grejen: Det var energi av en fundamental och världsviktig sort som ingen annan någonsin sett före honom. Han kallade den orgon. Det var Wilhelm Reichs livs upptäckt.

För att sammanfatta så är orgon enligt Reich den grundläggande kosmiska energin. Den svarar för "the color of the sky, gravity, galaxies, the failure of most political revolutions, and a good orgasm" (Skeptic's Dictionary). Den kunde användas av så kallade cloudbusters för att få molnen att ge av sig regn.

Mest känd blev den genom orgon-ackumulatorer, skåp eller garderober byggda för att ansamla välgörande orgonstrålning och rikta den mot det eller den som befinner sig inuti. Här kan man sitta och gona sig, obs inte för länge. En annan grunka samlade ihop orgon som sedan kunde riktas i en stråle mot målet.

Reich själv tillbringade resten av livet med att allt mer frustrerad predika orgonets välsignelser. Då de värdelösa prylarna marknadsfördes som verksamma mot allehanda sjukdomar lade USA:s läkemedels- och livmedelsverk FDA 1954 beslag på en mängd ackumulatorer och orgon-litteratur och förstörde alltihop. Detta gav anhängarna möjlighet att sedan dess spela Galilei-kortet.

Reich och hans orgon fick ett uppsving från 1968 och några år framåt. Ackumulatorerna var som populärast på 1970-talet tror jag. Sedan dog de ut på det sätt som vanföreställningar brukar dö ut: Inte vederlagda av övertygande motbelägg utan på grund av människors nycker, långsamt bortglömda och ersatta av nya vansinnigheter som för ögonblicket verkar mer spännande.

Men trots att det som sagt är länge sedan orgon fick någon större uppmärksamhet så finns det några som fortfarande arbetar med det. En nyutveckling (resultatet av "forskning", tvivelsutan) utgörs av orgoniter: orgonstenar, klumpar som utsöndrar orgon. De består av plast med aluminiumspån och en och annan kristall. De har ett säreget utseende och är kanske dekorativa i rätt sammanhang.

En av brevpressarna som beskrivs på orgoniter.se kallas "the holy handgrenade". Hur man nu ska tolka det.

På en sida som säljer orgoniter hittar man bland annat denna skapelse, där den magiska pyramidformen tagits med i ekvationen. Det är även på orgonitshop.se som man hittar följande anvisningar för hur de kan användas:

Placera åtminstone en orgonit så nära du kan varje mobilmast som du hittar inom 5 km avstånd från din bostad. Det ger bäst effekt att omvandla negativ energi så nära källan som möjligt. Har du högspänningsledningar eller ställverk i närheten så kan du placera 2-3 orgoniter alldeles under/intill dem. Observera att orgonit inte försämrar funktionen hos utrustning som den placeras vid, endast kvalitén hos den emitterade energin förbättras. Orgoniter används framförallt på ställen där skadliga energifält kan lokaliseras, t.ex. nära kraftledningar, mobilmaster, strålkällor som wifi, routrar, husets säkringsskåp mm. Kan placeras i sovrummet om man plågas av störd sömn, i växthus, djurstallar mm.

Även om tyngdpunkten läggs på "elstrålning" så kan man ana spår av äldre orgonteorier, där den underbara blåa strålningen ligger bakom allt som är bra:

Eftersom orgoniter generellt omvandlar negativ energi till positiv finns det mängder med tillämpningar där man vill uppnå samma syfte. Exempelvis områden där det ofta sker olyckor eller områden med hög förekomst av kriminalitet har med hög sannolikhet brist på positiva energiformer.

Vad som hänt är att Reichs tråkiga passé pseudovetenskap korsats med den moderna spännande pseudovetenskapen om skadlig "elsmog" och "mobilstrålning". Det är det pålitligaste sättet för villoläror att överleva och komma vidare: Inte att utvecklas i sig utan att korsbefruktas med andra villoläror.


Källor:

• Martin Gardner, Fads and Fallacies in the Name of Science (1957), kap. 21 Orgonomy
• Robert Todd Carroll: orgone energy, Skeptic's Dictionary
• Wikipedia (eng.): Wilhelm Reich; Orgone
• RationalWiki: Orgone energy
• Orgonics™: What is Orgone Energy & What is an Orgone Energy Accumulator?

Lördagsfråga 415: Tintin

1. Denna var den överlägset roligaste upptäckten och påminde mig om en av poängerna med de här himla lördagsfrågorna: Att regelbundet tvinga ut sig för att hitta grejor. Flickan heter Marie-Louise Van Cutsem och var barndomsvän med Georges Remi. När de blev lite större och – tja – avrådde hennes föräldrar henne från att träffa den där Georges mer eftersom han ändå aldrig skulle bli något. Remi är mer känd som Hergé, och Marie-Louises smeknamn Milou såg han till att vi alla också känner till.
2. Inte bara kapten utan rentav amiral Sir Richard Haddock (ca 1629-1715) tjänstgjorde med den äran i Royal Navy.
3. Solros är vad professor Kalkyl heter i original: Tryphon Tournesol. Om det finns någon poäng med det namnet skulle jag gärna vilja veta vilken det är. [Lackmus! Tack magnus!]
4. I ett avsnitt av tv-serien Young Indiana Jones spelar Christopher Lee en diplomat från Österrike-Ungern. Personen fanns på riktigt och hade det typiskt ståtliga namnen Ottokar Theobald Otto Maria Graf Czernin von und zu Chudenitz.

En lättare lördagsfråga ("lite för lätt", rentav!) i sommarvärmen som Christian var allra snabbast på.

Radaränglar: Från UFO till IFO

This interpretation of certain manifestations on a radar screen as UFO activity is a transmissible concept. Ambiguous stimuli which before received different interpretation (radar 'angels' for instance) are now interpreted as UFOs.

- Ron Westrum: "Social Intelligence about Anomalies: The Case of UFOs", Social Studies of Science (augusti 1977)

Att jag börjar med att citera Westrum är även för egen del, då hans artikel tar upp många frågor inom pseudovärlden och jag förr eller senare tänker läsa hela artikeln. Men nu är det så kallade radaränglar frågan gäller. Det är oklart om han anser att fenomenet fortfarande var oförklarat 1977 eller om det bara fått ett nytt namn.

Vad är då "radaränglar"? Enkelt uttryckt: Radarekon som man inte kan förklara.

Late on the night of 20 March 1941, while the threat of German invasion remained, RAF Fighter Command was placed on red alert when its radar chain reported an attack on Britain’s south coast. Up to five separate stations could "see" a massive formation of blips moving slowly across the channel precisely as would be expected if a massive night raid by German bombers was imminent. As tension grew the blips approached from the direction of the Cherbourg peninsula in France until within 40 miles of the Dorset coast. At RAF Worth they lingered on the radar picture for two hours and appeared to change from massed groups to single echoes which then faded out.

- Dr David Clarke: Radar Angels, Fortean Times 195 (2005)

Mitt under blitzen satt radaroperatörerna på helspänn. När man så fick ekon som såg nog så hotfulla ut men som åtminstone inte kom från några flygplan så blev man förvirrade. Justeringar av prylarna gav inget resultat. En hypotes som var lätt att ta till var att det rörde sig om tysk radarstörning. Eller kanske ett meteorologiskt fenomen? Eller fåglar? Men som den ansvarige Sir Edward Fennessy förklarade så var de för upptagna med att utkämpa ett krig för att utforska fenomenet närmare.

Ett helt annorlunda förslag som lades fram var att det kanske rörde sig om Storbritanniens skyddsänglar. Det var uppenbart kalkerat på första världskrigets berömda Änglarna vid Mons. Även om väl knappast någon tog det på lika stort allvar så satte sig termen; radar angels blev en internationell teknisk beteckning på oförklarade radarblippar.

Efter kriget utvecklades tekniken rejält. Systemen blev mycket bättre, avancerade och viktiga. Men radaränglarna blev man inte av med. Då och då skickades plan upp mot suspekta besökare som inte materialiserades. I det kalla kriget visste man aldrig vad sådant kunde leda till. Problemet måste lösas.

High-power centimetric radar at times records random scatterings and occasionally dense displays of small blobs of echo, which have been called radar 'angels'. As output powers have increased, these displays have come to present an inconvenience, at times approaching a hazard, on airfield-control radars. They have been widely believed to be of meteorological origin, by reflexion or refraction of energy from atmospheric discontinuities, but no meteorological theory so far proposed has managed to explain all their observed properties.

- W. G. Harper (1958)

Alla hypoteserna hade sina svagheter. Vad fåglarna beträffar var så gav en fågel ett så obetydligt eko att det inte på något sätt kunde förväxlas med ett flygplan. Ornitologer som satts in i problematiken och trodde på fågelförklaringen, inte minst för att de själva använde radar för att kartlägga flyttfåglar, hade svårt att övertala ledarskapet. Men beläggen ansamlades till deras fördel.

Det ska sägas att radar är analog och "skräpig" teknik. Skärmarna är fulla med blandade ekon där det är allt annat än självklart vad som är vad. Jag gissar att ett jämförbart exempel är sjukvårdens ultraljud, som väl fler av oss kommer i kontakt med än flygradar: Att i denna oformliga gröt av brus, skuggor och blobbar säga vad som är en njure, en tumör, ett foster, matrester eller skräp på linsen, det är inget man gör utan vidare.

Harpers artikel igen, nu med den avslöjande rubriken utsatt:

It is shown that these properties can be satisfactorily explained on the assumption that the echoes are received from birds on migration. The directions of movement recorded over several years at East Hill are in good agreement with known migration movements in south-east England, mainly eastward and north-eastward in spring, southward and westward in autumn, and the seasonal distribution and flight speeds are shown to fit this explanation. Visual confirmation has also been obtained. With a telescope mounted on the aerial of a target-tracking radar, small flocks of birds have been seen when the radar was tracking angel echoes, and it was clear that the radar was following their flight.

- W. G. Harper: Detection of bird migration by centimetric [avseende våglängden] radar – a Cause of Radar 'Angels',Proceedings of the Royal Society of London. Series B, Biological Sciences, (24 december [utgiven på julafton?] 1958)

Further independent evidence arrived in 1959 when staff working with Marconi’s experimental L-band radar at Chelmsford in Essex reported strange "ring angels" on their screens. These began at dawn as a point echo and then expanded to form a perfect ring followed by further concentric rings which had "precisely the same appearance as the ripples on a pond expanding from a point of disturbance." The ripples were visible to a height of 2,000 feet and it was suspected they might have been caused by pockets of warm air rising from factories or mill chimneys. However, when teams were sent to find the origin point of the rings they could see nothing except open countryside. Then it was noticed that one copse of trees appeared to be covered with starlings. As the scientists watched, at the break of dawn a mass of birds suddenly and silently flew away from the trees in equal directions before arriving at another outer layer of trees. From there they again took off as if in response to an invisible command. These observations, added to the results of Fighter Command’s study, led the RAF to conclude that most "angel" echoes on radar were caused by birds.

- David Clarke

Så blev ett UFO till ett IFO. Blev världen lite tråkigare då? Bara om man är mer fascinerad av sådant man inte vet än av sådant man vet.

Lördagsfråga 415

När 14 blir 4

Så här: Jag ser att någonting kommer att inträffa kl 14. Varpå jag skriver ner, säger eller gör en mental anteckning om att det inträffar kl 4 ...

Någon som känner igen sig?

Jag vet inte om detta lilla, inte jättevanliga men återkommande tankefel tidigare beskrivits i litteraturen, som man säger, och om det i så fall har något namn eller så. Men nu har jag åtminstone nämnt det.

Kvackarfilm

Erik Enby är en f.d. läkare som 2007 blev av med legitimationen sedan han bedrivit gravt kvack. Han hävdar bland mycket, mycket annat att cancer är svamp och går att bota med bikarbonat. I höstas var vi några skeptiker som hade det högst blandade nöjet att ta del av ex-läkarens förvirrade utläggningar där han jämförde hopklumpade blodkroppar med koagulerad mjölk och pekade på den påstådda cancer-svampkroppens mycel m.m. i bilder från hans ägandes mikroskop. En amatör, dilettant och galning som haft rätt att bedriva sin icke-vård på folk i behov av verklig vård; och som fortfarande gör det, nu utan legitimation.

Dr Enby behandlar alla typer av kroniska sjukdomar.

- Dr. [jojo] Erik Enby: Behandling

Börje Peratt är en bufflig förvillad och förvillare som bland andra hittepå-läror även försvarar Enbys tokerier. Han har viss bakgrund inom filmmediet. Nu har han gjort en hel långfilm (strax under två timmar) om mytomanen: Läkaren som vägrade ge upp. Den hade premiär i Stockholm häromveckan. Ikväll [den 2 juni 2016] visas den för första gången i Enbys hemstad Göteborg. Några lokala skeptiker är på plats. Det ska bli intressant.

Den nyfikne kunde följa Faktoider-sidan på Facebook där jag under kvällen lade ut blandade kommentarer om spektaklet. Här följer de i redigerad och kompletterad form.

*

Innan filmen börjar är vi några skeptiker som står utanför Bio Roy på Avenyn och småpratar. En och annan uppmärksammar oss och våra VoF-tröjor "Jag är skeptisk" men inte mer. Flera ansikten ur Göteborgs kvack- och knasbransch noteras, inte minst från det mångbelastade (från light-tokar till nazister) Cui Bono.

Föreställningen är förresten utsåld, tro't eller ej; Bio Roy rymmer 286 platser. En andra föreställning är inlagd. Men så är vi också i Erik Enbys hemstad.

Det är förresten passande att filmen visas på just Bio Roy. Gamla namnet Royal kunde inte användas p g a varumärkesskäl, men den fina neonskylten kunde inte plockas ner p g a någon sorts kulturhistoriskt skäl tror jag det var. Lösning: Man släckte två bokstäver. Det nya namnet Roy påminner även om Roy Andersson, den berömde filmaren från Göteborg som även är stark i förvillarsammanhang och anser att HIV är en laboratorieprodukt.

Det är en klar om än inte jättestor kvinnlig majoritet i publiken. Som förväntat, även om kvack är en relativt unisex del av pseudo-världen.

Två talare presenterar filmen: "kanske detta års viktigaste provokation". Få se om de kan hålla det.

Redan i början nämns Wikipedia. Peratt lade in en artikel om Erik Enby på svenska Wikipedia. Den togs bort, snabbt och utan åthävor, med hänvisning till att personen inte var tillräckligt känd. Eftersom Peratt tror att VoF styr svenska Wikipedia så hade han sitt scenario klart.

Men framför allt nämns Dan Larhammar, professor i molekylär cellbiologi m.m. och ordförande i VoF 1998-2004. Han har kallats in några gånger när media tagit upp Enby-fallet. Det tolkar Peratt som att Larhammar och VoF driver det hela.

Att VoF kan driva en sån här grej beror förresten på att vi, framställs det som, styr media, ansvarsnämnden (ungefär: svenska sjukvårdens domstol), polisen ...

Ett längre återberättande avsnitt med fokus på hans fru, som fick polio bara några månader efter att de träffats. Det var det som fick in Enby i medicinen, där han direkt gjorde revolutionerande upptäckter – talande nog, om än inte på det sätt Enby och Peratt tror.

Nu Ingemar Ljungqvist, aktiv på kvackartidningen 2000-talets Vetenskap. Han hörde talas om Enbys idéer men tänkte inte så mycket mer på dem. Men så besökte han en alternativ AIDS-konferens (sådana finns, precis som konferenser om kall fusion, Atlantis etc) i Amsterdam och fick där se motsvarande dillerier; det tog han som en bekräftelse.

Sture Blomberg är en alldeles riktig överläkare som tror på Enby, däremot inte på evolutionen. Spelar Galilei-kortet, inklusive myten om att kyrkans företrädare vägrade att titta på solfläckarna i Galileis teleskop.

Nu den obetalbara episoden från Sahlgrenska ... Enby ville ha blodprov från någon med en viss sjuka. Då knallade han in på Sahlgrenska, letade reda på sådan pat, tog ett blodprov och åkte hem. Till slut blev en läkare misstänksam, försökte stoppa Enby som rusade ut men greps. I Enbys version växte en omkullknuffad läkare till 4-5 som låste in vår hjälte, som icke desto mindre flydde och så när kom undan.

Den kullvälte läkaren Ragnar Hultborn är förnuftig och får säga några sanningens ord om Enbys förvillande, av någon anledning utan att framställas som en idiot. Enby fick för sig att Hultborn förföljde honom och hans revolutionerande läror. Enby får lätt för sig saker.

1994 hittade så Enby en etablerad forskare som trodde på honom. Halleluja! Och tog med honom till en riktig vetenskaplig kongress! Där deras framställning bemöttes med tystnad.

Detta ska verkligen påpekas: Filmen bygger på Enbys förvirrade sagor. En del avvikande meningar tas upp men det är ingen tvekan om vem som har sista ordet.

Och det här har jag visst inte nämnt: Enbys grundläggande grej är att han lägger blodprover och annat i sitt ljusmikroskop och omedelbart ser saker som ingen annan någonsin sett. Därav har han dragit slutsatser som att en rad sjukor beror på hopklumpade blodkroppar och att cancer är en svamp som botas med bakpulver.

Peratt vill väldigt gärna framstå som Janne Josefsson. Folk rings upp, telefonsamtalen spelas in och tas sedan med i filmen, så hårt klippta att Peratt framstår som lugn och sansad, alla andra som förvirrade höns.

När en studie nämns får vi se en artikel från en hemsida. Källan anges inte men det är förvillade, förvillande, förvirrade Newsvoice.

Ännu en bra läkare har ställt upp och tagits med: Mats Wahlgren, Karolinska. Han presenteras heller inte som en idiot.

Några patientberättelser från överlevande patienter.

Erik Enby ska ha haft 40 000 patienter. Med tanke på att uppgiften kommer från Erik Enby så utgår jag ifrån att den är åt skogen.

Mediciner som Enby skriver ut: Vitamin B, vitamin C, magnesium och framför allt korall. Bikarbonat är också finfint. Vid ett tillfälle nämns magneter i förbigående. En enkel slagning visade att Enby även föreskrivit magnetterapi, björkaska, antroposofernas värdelösa cancerpreparat Iscador och den svenska kvack-klassikern THX (källa Resultat över behandlingen - statistik över cancerbehandlade patienter hos Erik Enby, 2000-talets Vetenskap 1997:2).

Vet inte hur många gånger VoF nämns. Om det fanns folk i publiken som aldrig hört talas om föreningen tidigare så är det nu grundligt åtgärdat.

Filmens titel Läkaren som inte gav upp syftar för övrigt på att Enby tar sig an patienter hur nära döden som helst, vilket funkar som förklaring för en del besvärande dödsfall.

Invändningar mot deslegitimeringen (som det heter när läkarleg dras in) tas upp. Giltigheten i dessa är långt utanför mitt fack. Det hela framställs som ett klart justitiemord utfört av konspiratörer, men med tanke på filmens tendens i övrigt så känns det omöjligt att köpa den bilden. Vad får vi inte veta?

En jul kom polisen på besök hos Enby. De tog med sig dator, journaler, Enby m.m. Detta dramatiseras på ett så snyftigt och överdrivet sätt att det motverkar sitt syfte. (Vilket visserligen beror på tittarens sinnesstämning; vi är ändå i slutet av filmen.)



... Så är 1:52 till ända. Ett utannonserat efterprat ställs av någon anledning in [de hade bara hyrt bion i två timmar]. Publiken strömmar ut i den lilla lobbyn där Henrik Enby säljer pappas bok Blod, mod och envishet, de flesta fortsätter ut på Avenyn. Några från VoF Göteborg delar ut foldrar om föreningen och pratar med folk; vårt genmäle efter en film som är nästan lika mycket mot VoF som om Enby.

Om det före filmen inte var många som lade märke till oss så är det annorlunda nu. Det är inte svårt att hitta folk som vill prata, så att säga. En del upprörda röster förekommer.

Det sista jag ser är en av kvällens i hård konkurrens underligaste syner: "Dr" Enbys vänner väntar med att ta ut honom från bion tills det är VoF-fritt utanför. Då lämnar vi platsen; man vill ju inte besvära folk i onödan.

*

För ytterligare bakgrund om vari det förvillande i Enbys verksamhet och Peratts argumentation ligger mer precist, se Dan Larhammar: Börje Peratts vinklade beskrivning av den deslegitimerade läkaren Erik Enby, VoF-bloggen den 20 juli 2015.

Forer och Barnum-effekten

Psykologen Bertram R. Forer gav 1948 sina studenter ett personlighetstest. Veckan därpå fick de var sin analys baserad på testet. Studenterna fick granska dem och bedöma hur väl de stämde. Betyget var mycket gott: 4,26 på en femgradig skala.

Därefter visade Forer hur analysen var upplagd. Den innehöll ingen avancerad psykologi, tvärtom: Alla studenterna hade fått samma svar.

Det såg ut så här:

1. Du har ett stort behov av att andra tycker om och beundrar dig.
2. Du har en tendens att vara självkritisk.
3. Du har en stor outnyttjad förmåga som du ännu inte har använt till din fördel.
4. Även om du har vissa svagheter i din personlighet så lyckas du i stort sett att kompensera för dem.
5. Ditt sexual adjustment [psykologisk term som jag inte riktigt vågar mig på] har gett dig vissa problem.
6. Du är disciplinerad utåt men tenderar att vara orolig och osäker i ditt inre.
7. Ibland tvivlar du starkt på om du har tagit rätt beslut eller gjort rätt sak.
8. Du föredrar en viss mängd förändring och blir missnöjd när du begränsas.
9. Du är stolt över att vara en självständig tänkare och tar inte andra påståenden för givna utan tillfredsställande belägg.
10. Du har kommit fram till att det är oklokt att vara för uppriktig och utlämnande med andra.
11. Ibland är du extrovert, förbindlig och social, andra gånger introvert, försiktig och reserverad.
12. Några av dina mål är ganska orealistiska.
13. Trygghet är ett av dina huvudmål i livet.

Forer hade ställt samman "analysen" utifrån en bok om astrologi. För är det något astrologin blivit bra på så är det att ge folk omdömen som inte kostar minsta möda att ställa men som man ändå tenderar att hålla med om.

En annan gång lät Forer studenter utföra ett test som sammanställdes och analyserades enligt konstens alla regler. Sedan fick varje student välja mellan den analysen och en allmängiltig som ovan. Över hälften (59 %) av dem valde slask-analysen; vilket måhända även säger en del om avancerad psykologi.

Här har vi en annan som gjort Forers test, under mindre strikta former men nog så avslöjande för det:

Jag ringde till min vän Lasse och hans fru svarade. Jag ljög för henne och sa att jag låtit en skicklig astrolog ställa Lasses horoskop med ledning av hans födelsedata och födelseort och sedan bad jag henne att få läsa upp brevet och att hon svara ja varje gång ett påstående var sant. Enligt henne stämde 65 procent på hennes make. Nu bad jag att få tala med Lasse själv och upprepade min lögn för honom och bad honom svara ja eller nej. Resultatet blev 69 procent. Mitt horoskop visade sig alltså stämma bättre på Lasse än på mig själv trots att han var född i Piteå, 90 mil norr om Borås, en helt annan månad och när jag hunnit fylla 11 år. Jag har, på skoj, testat horoskopet på fler personer och funnit att det alltid stämmer till omkring 65 procent på vem jag än mäter.

- Bengt Sändh: Heltäckande horoskop, Folkvett 1999:3-4

Forer-effekten är mer känd som Barnum-effekten, efter den berömde cirkusdirektören P. T. Barnum (som inte sade "there's a sucker born every minute"). Det verkar mer ha att göra med hans allmänna rykte för att ha ett fördomsfritt förhållande till sanningen än något mer specifikt.

Wikipedia: Barnum effect
RationalWiki: Cold reading#Barnum effect
The Skeptic's Dictionary: Forer effect

Bonusbild:

Trots att Bertram R. Forer dog så sent som 2000 har jag inte hittat en enda bild på honom (inte fingooglat förvisso). Däremot dyker en och annan bild up på en viss Barnum. Det har fått en del att tro att bilder på denne föreställer Forer. Att klädsel, fotokvalité m.m. talar för 1800-tal snarare än 1900-tal har inte hjälpt. Också en Barnum effect?

Ännu en upplysning om Forer som jag inte kan låta bli att dela med mig av: I hans artikel på Wikipedia anges att han under andra världskriget tjänstgjorde på ett fältsjukhus i Frankrike.
I hans dödsruna anges dessutom att han tjänstgjorde i OSS. Office of Strategic Services var en föregångare till CIA, säger en underrättelsetjänst som 1942-45 ägnade sig åt spioneri, sabotage m.m.

Blavatsky hittar på

Den här bilden är från ca 1850, med en betydligt yngre Elena Petrovna von Hahn Blavatskaja än man brukar få se. Trots att det sista efternamnet är vad hon är känd för var hon bara gift i tre månader innan hon lämnade herr B. Så mycket vet vi; vad som därefter hände är svårare att slå fast.

Själv hävdade hon att hon tillbringade de följande åren med att resa jorden runt, uppleva massvis med spännande och häftiga saker, träffa massor med spännande och direkt mystiska figurer, och så vidare; lite som en och annan man sett på Facebook. Den enda källan för praktiskt taget allt är hennes egna berättelser. Utöver allt annat så motsäger de ibland varandra.

De avgjort viktigasta kontakterna hon knöt var, enligt hennes egna ytterst opålitliga uppgifter, inte med vanligt folk utan med några så kallade osynliga mästare eller mahatmor. När föregivna medier säger sig ha kontakt med andar så är dessa ibland historiska personer som verkligen funnits, andra gånger rena påhitt (ett exempel på det senare är den "Ambres" som svenske Sture Johansson kört med i flera år). Blavatskys mästare torde vara de mest berömda i sitt slag.

När Teosofiska Samfundet bildades år 1875 skedde det på initiativ av två medlemmar av det ockulta brödraskap som i Västerlandet brukar kallas Den Vita Logen. De båda initiativtagarna går i den teosofiska litteraturen under benämningen mästarna eller mahatmorna Morya (M) och Koot Hoomi (KH). [...] Som språkrör använde sig mästarna av Helena Petrovna Blavatsky (HPB), och det blev i huvudsak hon som i en rad böcker och en mängd tidskriftsartiklar gav litterär form åt den teosofiska lärobyggnaden. Med undantag för några tidskriftsartiklar skrev mästarna själva inte direkt för allmänheten.

- Vernon Harrison: H P Blavatsky och SPR, Teosofiska Samfundets hemsida

Kommunikationen gick till som så, att brev från mästarna dök upp lite då och då. Med tanke på vilka fan-tast-iska förmågor som tillskrevs mästarna så blev en och annan i samfundet så småningom fundersam. Varför visade sig aldrig mästarna? Hur kom det sig att så många av deras underverk påminde om trolleritrick? Hur kom det sig att handstilen i deras brev ibland liknade Blavatskys, ibland andra personers i omgivningen?

Till slut tänkte man ut ett enkelt sätt för mästarna att visa vad de kunde:

För att världen skulle erhålla ett ovederläggligt prov på mästarnas makt övertalade publicisten [och teosofen] Sinnett H. P. B. att sända dem en uppmaning att ordna så, att ett exemplar av London Times anlände till Indien på sin utgivningsdag. Koot Hoomi förklarade att denna sak var ...

... Trivial? Busenkel? En s.k. kakbit? Eller måhända, av esoteriska skäl som ju alls icke behöver vara särdeles transparenta för oss oinsatta dödliga, knepig? Svår? Nej, det var värre än så; för Blavatskys mahatmor, som aldrig behövde förhålla sig till naturlagarna, så var teleporterandet av en dagstidning från ena sidan jorden till den andra ...

... "otänkbar" och att "resultaten skulle bli beklagliga" eftersom "världen ännu befann sig i det första stadiet av befrielse från slaveriet". Den stora allmänheten kunde känna sig säker endast på grund av att mahatmas oerhörda makt befann sig i heliga händer.

- Joseph Jastrow, Villfarelse och Vetande (Natur och Kultur 1939), sid 120

Mahatmorna hade som sagt inga som helst problem med att utföra en rad andra småmirakel, som händelsevis hade det gemensamt att de hade varit betydligt enklare att simulera medelst dolda luckor m.m.

Jastrows bok är idag relativt okänd men innehåller mycket godis. Där finns mycket, mycket mer än den fina skeptiska kritiska genomgången av fru Blavatskys bravader. Den avslutas förresten så här; vad mer finns att säga?

Alla underverk måste viseras av prästinnan. Efter hennes död tycktes mästarna ha blivit villrådiga eller hjälplösa.

Teosoferna finns faktiskt än idag. De är ockulta/filosofiska klubbar utan minsta inflytande av något som helst slag. Den gruppering som hållit arvet efter Blavatsky levande, hon som mer än någon annan skapat bilden av moderna ockulta sällskap, är antroposoferna, grundade av den f.d. teosofen Rudolf Steiner som bröt med den heliga läran och startade eget.

"E. B:s" komplicerade andliga vapensköld (typ) konstruerades i en tid då svastikan fortfarande var inne, men innan den blivit politiskt belastad.

Lördagsfråga 414: Produktplacering

1. Christopher Walken har just gett en cigarrett till Dennis Hopper i True Romance (1993). Manuset skrevs av en viss Quentin T.
2. John Belushi har just visat Good Ol' Boys att han är från musikerfacket; eller snarare mycket snabbt visat ett tillplattat cigarrettpaket. The Blues Brothers (1976), så klart.
3. I Stranger Than Paradise (1984) förklarar John Lurie för Eszter Balint att cigarretter av ett visst märke är desamma över hela Amerika.
4. Robert Redford som The Great Gatsby (1974) delar sin sista cigg med Sam Waterston.

Kan det vara något annat än produktplacering när folk i filmen kallar cigarretterna för deras varumärken? Som när Hoppers Clifford och Walkens Cocotti inte kallar cigarretter för cigarretter utan Chesterfields. Detta märke görs det väl inte jättemycket reklam för nuförtiden, men annat var det förr. Om de många förekomsterna i filmer (det finns många fler exempel) beror på faktiska produktplaceringar vet jag inte; sådana var tydligen inte alls lika vanliga för bara några decennier sedan som de är idag.

Något svar såg vi inte röken av den här gången.

Hur låter talgoxen?

Ett av de mest välkända lätena är ett "tí-ta, tí-ta"

- Wikipedia: Talgoxe#Läte

Så här i fåglarnas parningstider reagerar många på talgoxarnas sång. Den traditionella trestaviga sången ti-ti-tyy har ersatts av en kortare tvåstavig ti-tyy-sång. Det är i sig ingen ny företeelse.

- Yle: Hur sjunger din talgoxe?

Den här frågan tycker jag är extra intressant eftersom jag har ett eget ljudminne av det "gamla" lätet. På 80-talet satt jag och läste den fine Gunnar Brusewitz som beskrev hur talgoxen slog på sitt silverstäd: "ti-ti-ty". Direkt efteråt kom bekräftelsen från naturen utanför där sagda fågel utförde det lätt identifierbara lätet.

Sedan dess vet jag inte om jag hört en trestavig talgoxe. Tvåstaviga ti-ty har varit desto vanligare. Varför?

Forskningsläget tas upp på Yle-sidan. Att det skulle bero på ökat oväsen låter inte helt tillfredsställande, men vad vet jag? En förklaring som vore roligare är om talgoxarnas språk förändras på samma sätt som alla vi människors naturliga språk. Måhända mesarna också har språkpoliser, som skakar på huvudet åt ungdomens förfall och eländiga SMS-kvitter?

Lördagsfråga 414

Fredsdagen 6 augusti

Hiroshima efter den 6 augusti 1945

Söndagen den 6 augusti blev också de dödas dag. Tanken på alla dessa okända, olyckliga hjältar, dessa tusenden och åter tusenden unga och medelålders män, som givit sina liv för något som syntes dem heligare än allt annat, strödda omkring under slagfältens enkla jordkullar, många i främmande länder och många uppkastade på avlägsna kuster, alla dem som vila i det barmhärtiga havets vida famn, kom oss att förenas i smärta med dem, som runt om i världen digna av sorg och saknad efter sina förlorade, kära. Därför vajade våra dukar på, halv stång i det lekande solskenet.

Den tidstypiska utläggningen handlar om den 6 augusti 1916. Den dagen hölls rätt omfattande demonstrationer för fred i allmänhet och mot det stora kriget i synnerhet. Händelsevis lades den på samma dag, som det efter 1945 hållits årliga demonstrationer för fred och mot krig, på synnerligen förekommen anledning.

Följande stycke ur samma artikel kan också vara av intresse, kanske än mer:

När tanken på en allmän, opolitisk fredssöndag först kom upp, möttes den i likhet med flertalet ideella förslag av oförståelse, ja, på många håll av rent motstånd. Man framhöll, naturligtvis med vanlig överlägsenhet, att en dylik demonstration vore alldeles utan betydelse, att de stridande icke lyssnade på, och än mindre rättade sig efter, resolutioner, upplästa från talarestolarna i vårt lilla land och att det hela verkade enbart löjligt. Det är icke svårt att förstå, vad för slags människor dessa äro, som alltid med största beredvillighet lägga i dagen sin likgiltighet för allt som i stället borde förena och driva oss i kamp mot livsfientliga makter, de ha särskilt under dessa sista år själva blottat sina förkrympta själar och de höra sannerligen icke till dem, som föra mänskligheten ett enda litet steg fram på utvecklingens väg. Men tyvärr äro de många, ack, alltför många i vårt lilla land.

- Ejnar Hedeman: Den 6 augusti 1916 – några reflexioner kring fredssöndagen, Tiden nr 9/1916

"Ejnar Hedeman" var pseudonym för författaren Ejnar Larsson. Han skrev rätt flitigt i "Tidskriften för socialistisk kritik och politik", grundad 1908 av självaste Hjalmar Branting och utgiven av socialdemokraterna sedan dess.

Fejkade dyrviner

Två exemplar av det fina bourgogne-vinet La Tâche, årgång 1962. Någon som ser några skillnader?

Namnet Tache har en circumflex Tâche på höger etikett men inte på vänster. Ordet propriétaire har en accent på höger etikett men inte på vänster. Antalet "26.740" har påtagligt ojämnt tryck till höger. För att nämna några. (Att producentlandet är utelämnat på den ena är en av de tydligare detaljerna som dock experterna inte tagit upp så jag vet inte om den är betydelselös.) Antingen omorganiserade vinfirman etikettryckandet mitt under produktionen ... Eller så är den ena fejk.

Buteljen till vänster är garanterat äkta La Tâche 1962. Buteljen till höger ingick i ett parti som skulle säljas för rejäla pengar hos anrika auktionsfirman Christie's i New York i maj 2013. Experter noterade att några etiketter uppvisade flera särdrag som saknas på äkta etiketter.

De var desto mer lika denna etikett. Den såldes hos anrika auktionsfirman Christie's i New York i april 2007. Säljaren var en viss Rudy Kurniawan. Och när detta uppdagats så var det kört.

Kurniawan var länge ett av de största namnen i de riktigt dyra vinernas märkliga värld. Han köpte och sålde flaskor för miljoner dollar. Affärsidén var något så klassiskt som nytt vin i gamla läglar (Matt 9:17): Han köpte förhållandevis enkla viner i rätt stil och buteljerade dem på trovärdiga flaskor med prima etiketter.

Hembränning är känt, men det vill till om det ska ge några ordentliga pengar. Hemtryckeri är mycket enklare, snabbare och framför allt lönande. Man verkar inte behöva vara så slipad heller ...

Som när Kurniawan skickade 38 flaskor med firma Domaine Ponsots finvin Clos Saint-Denis, blandade årgångar från 1945-71, för att säljas på auktion. När Laurent Ponsot fick se dem i auktionskatalogen hajade han till; hans företag började med den etiketten först 1982. Han kunde också peka ut en flaska som farfar Hippolyte skulle ha buteljerat 1929, men av en sort som familjeföretaget inte började framställa förrän 1934. Han berättade detta för firman som drog in alla Kurniawans partier. De skulle uppskattningsvis ha sålt för runt miljonen dollar.

We try our best to get it right, but it's Burgundy, and sometimes shit happens.

- Rudy Kurniawans "förklaring"

Detta var inte det första tillfället då Kurniawans viner hade dragits tillbaka från auktioner sedan man upptäckt underligheter. Man kunde tro att han skulle ha blivit betydligt noggrannare efter de betorna ... Men nu var hur som helst hans glansdagar över. Han blev stämd av samlare som menade att han avsiktligt sålt förfalskade viner. Värre var att bankerna tvekade att ge honom lån med hans vinsamling som säkerhet. Han fortsatte i vinbranschen, dock med betydligt lägre profil. Rimligtvis skulle ingen auktion värd namnet låta honom komma i närheten någon mer gång.

I februari 2012 upptäckte advokaten och vinkännaren Don Cornwell att en auktion i London skulle sälja viner från Kurniawan via bulvan. Kort därefter greps Kurniawan. När polisen gjorde husrannsakan hittade de mängder med relativt ordinära viner och allt som behövdes för att uppgradera deras status och framför allt pris: etiketter, korkar, stämplar (som "Echezeaux" och "Pomerol") med mera. I december 2013 dömdes han till tio års fängelse.

Men frukten av hans arbete kommer att kunna skördas länge än. La Tâche-vinerna från 2013 såldes utan hans medverkan, av någon som var medveten eller omedveten om att de var förfalskade.

Alla avslöjande suspekta detaljer jag nämnt här har med andra omständigheter än själva varorna att göra. För om någon någonsin någonstans känt någon skillnad på smaken så har jag inte sett det. Vilket naturligtvis kan bero på att dessa varor är mer investeringsobjekt än konsumtionsvaror.

Källor:

• Don Cornwell i tråden Rudy Kurniawan & global wine auction fraud thread, forumet Wine Berserkers 25 maj 2013
• Domaine Ponsot proprietor halts sale of fake bottles, Wine Spectator 16 maj 2008
• Wine fraudster Rudy Kurniawan gets 10 years in jail, BBC den 7 augusti 2014
• Wikipedia (eng.): Rudy Kurniawan

Bliss med VoF

VoF med Bliss: vetenskap och ((många + person = folk) + (utbyta + kunskap = bildning) = folkbildning)

Ikväll blir det folkbildning med VoF Göteborg: En föreläsning om symbolspråket Bliss.

Tid: 19.00
Plats: Botanhuset, Carl Skottsbergs gata 22B, precis intill Botaniska trädgården (till höger om entrén, typ)
Pris: Helgratis

Konstruktören Charles K. Bliss hette ursprungligen Karl Blitz och kom från Czernowitz i den mångspråkiga och mångkulturella dubbelmonarkin Österrike-Ungern. Han befann sig i Österrike när Anschluss inträffade 1938. Bliss, som var jude, hamnade i Dachau och Buchenwald. Han lyckades bli släppt ur förintelsens klor och begav sig till Shanghai. Från 1942 och framåt konstruerade han ett symbolspråk som var oberoende av kultur och naturliga språk.

Utan närmare kunskaper om hans drivkrafter så gissar jag att han likt "doktor Esperanto" Zamenhof, som kom från det mångspråkiga Warszawa, tänkte att folk inte bråkar med de som de förstår, en tanke mer vacker än sann. En av Bliss uttalade inspirationskällor var Leibnitz planerade universalspråk, Characteristica Unversalis; jag tror inte att Bliss likt supersnillet Kurt Gödel anslöt sig till den konspirationsteori jag tar upp i bloggposten Gödel och Leibnitz-konspirationen, men måhända trodde Bliss att Leibnitz kom längre än han faktiskt kom.

Det enkla VoF-exemplet ovan kan ge en aning om systemets idé. Genom att kombinera enkla tecken bygger man upp komplexa begrepp, meningar och texter. Bliss hade rätt stora planer för det hela, men någon "världsskrift" blev det aldrig. Däremot hittade det en nisch från 1960-talet och framåt: Det började användas av och för folk med funktionsnedsättningar som gjorde det svårt för dem att använda naturliga språk i tal och skrift. Bliss hade blandade känslor inför hur systemet användes, till exempel ogillade han att man använde märkvärdiga begrepp som "substantiv" och "verb" istället för "saker" och "händelser".

Allt detta och en hel del därtill blir det som sagt ikväll. Välkomna!

Wikipedia (eng.): Blissymbols

Trygg-Hansa annonserar i Metro

I en undersökning gjord av Novus på uppdrag av Trygg-Hansa visar det sig att majoriteten av föräldrar har en barnförsäkring. När intervjuerna bakom studien genomfördes visade det sig däremot att inte alla föräldrar var införstådda med vad de olika försäkringarna täcker om barnet skulle fara illa.

- Nio myter om barnförsäkringar – och varför de inte stämmer, Metro 22 maj 2016

Hela denna artikel är en annons. Eller textreklam som det kallas när en annonsör får in en annons kamouflerad till artikel, som därmed 1) läses av många fler, 2) har åtminstone aningen högre trovärdighet än betalda annonser, och 3) är gratis. Publikationer kan dra sig för textreklam av flera anledningar, man kan tänka sig att även de som trycker vad som helst har invändningar mot punkt 3).

Här dök beställaren upp i andra stycket, ingressen medräknad. Det är egentligen för tidigt; lite klumpig och uppenbar produktplacering som därmed riskerar att förta intrycket. En tumregel är regeln om det fjärde stycket, en placering som varken är för iögonenfallande eller riskerar att trimmas bort.

A handy rule of thumb when reading ‘survey’ stories in the news is to check around the 4th paragraph. It’s usually around this point that the organisation behind the survey makes an appearance.

[...]

Why paragraph four? These kinds of stories are so often derived from press releases with little modification. So the placement is largely determined by the press release itself. Earlier paragraphs might be a little too blatant, while later paragraphs might be in danger of being trimmed off or subject to waning reader interest.

- Ben Campbell, The fourth paragraph rule

Regeln kommer från klipp och klistra-nyheter, icke-journalistik av ett ännu något slöare slag än det här är frågan om.

Journalistförbundet: Riktlinjer mot textreklam

Lördagsfråga 413: Wilhelm Reich

1. Wilhelm Reich lyckades 1941 att få självaste Albert Einstein att studera en så kallad orgon-ackumulator, som Reich hävdade fångade in den av Reich påhittade upptäckta orgon-energien. E lät sig inledningsvis ryckas med men kom mycket snart på mycket bättre tankar.
2. Sedan Reich fått lämna Riket tillbringade han en kort tid i Malmö. "Bättre än ett koncentrationsläger" var hans betyg.
3. Orgon-ackumulatorn var i princip Faradays bur, med metall på insidan och trä på utsidan. En annan version använde glas- och mineralull i flera omväxlande lager. Magiska effekter rapporterades av anhängare.
4. Sigmund Freud var Reichs förste och ende läromästare i hans första och akademiskt överlägset mest framgångsrika karriär som psykoanalytiker. Inte för att det är den han är känd för.

Christian satte denne klassiske förvillare och tok utan dröjsmål. Det är länge sedan Reich och hans älskade (...) orgon fick några rubriker, men häromdagen var det dags. Utläggning följer ...