At that point, he would pull out a few square yards of sail material and toss it toward the audience. The silvery film would coil and twist like smoke, then drift slowly to the ceiling in the hot-air currents.
"You can see how light it is," he'd continue. "A square mile weighs only a ton, and can collect five pounds of radiation pressure. So it will start moving — and we can let it tow us if we attach to it.
"Of course, its acceleration will be tiny — about a thousandth of a 'g.' That doesn't seem much, but let's see what it means.
"It means that in the first second, we'll move about a fifth of an inch. I suppose a healthy snail could do better than that. But after a minute, we've covered sixty feet, and will be doing just over a mile an hour. That's not bad, for something driven by pure sunlight! After an hour, we're forty miles from our starting point, and will be moving at eighty miles an hour. Please remember that in space there's no friction, so once you start anything moving, it will keep going forever. You'll be surprised when I tell you what our thousandth-of-a-'g' sailboat will be doing at the end of a day's run. Almost two thousand miles an hour [3200 km/h]. If it starts from orbit — as it has to, of course — it can reach escape velocity in a couple of days. All without burning a single drop of fuel!"- Arthur C. Clarke, The Sunjammer, publicerad i Boy's Life (mars 1964)
Konstruktionen som ingenjör John Merton konstruerade, beskrev och såg realiserad (det är hans farkost nr 7, Diana, som vi ser på omslaget) var science fiction från 1964 fram till 2010. Det året skickade japanerna upp sin IKAROS. Den hade ett segel på 14 meter i kvadrat, eller tjugotusen gånger mindre än Mertons sunjammers. Men solvindstrycket på 1,12 mN räckte för att sakta men säkert driva på den 300 kg tunga sonden och ge den god fart. Jag hittar inga uppskattningar av vilken hastighet den kan tänkas ha uppnått vid det här laget, men i augusti 2013 for den fram med respektingivande 400 m/s. Utan en droppe bränsle.
Det kan nämnas att även vanliga sonder, utan segel, påverkas av solvinden, och att man använt sig av den synnerligen svaga men dock påtagliga kraften för att justera deras banor.
Men här ser ni hemsidan för ett ordentligt projekt, som rentav fått namnet Sunjammer som en hyllning till Arthur. Dess segel mäter 38 meter i kvadrat, och ska skjutas upp i januari 2015 ... Ähum.
De skriver, såvitt jag sett, inte ett ord om saken på sajten, men projektet lades ner i höstas.
Citing a lack of confidence in its contractor’s ability to deliver, NASA has abandoned plans to fly a solar-sail mission in 2015 after investing four years and more than $21 million on the project.- SpaceNews: NASA Nixes Sunjammer Mission, Cites Integration, Schedule Risk, 17 oktober 2014
Om vilket man bara kan säga att ïdén fortfarande låter oerhört spännande. Fler genomförda, ogenomförda eller misslyckade projekt på Wikipedia: Solar sail spacecraft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar