V 1 mot bombterrorn

I propagandan om V-vapnen poängterades mestadels vedergällningen, att britterna (som utmålades som huvudfienden) fick igen för terrorbombningarna. Den spreds i många länder, inte bara de krigförande och ockuperade. Även Sverige fick sin beskärda del. Till exempel gavs en serie pamfletter ut där tre nummer är kända: en från kampanjens början (där en kort och fantasifull beskrivning av V1 ges), en med rapporter om verkningarna ("V1 fortsätter!") och en där man tar upp vad som framställs som brittiska propagandamyter. Den sistnämnda har också den hotfulla men till intet förpliktigande omslagsbild där V-vapen ända upp till 7 räknas upp. Billigare och luftigare Wunderwaffen kan svårligen tänkas.

- Peter Olausson, Tredje Rikets myter (Forum 2011)

Det första nämnda flygbladet kom jag över av en slump. Det låg instucket i en antikvarisk bok, vars värde därmed flerdubblades. Så här ser det ut.

V-vapnet skall och kommer att bryta bombterrorn. Redan härigenom är det icke något terrorvapen utan raka motsatsen härtill! RAF och de amerikanska bombeskadrarna ha dag och natt från stor höjd och med insats av de modernaste förstörelsemedel urskillningslöst bombarderat europeiska [tysk propaganda identifierade gärna riket med Europa] städer. De ha skrutit med att de fullständigt skulle utplåna de av dem bombade städerna och samhällena. Förstörelsen av landet bakom den fientliga fronten intill yttersta konsekvensen måste ju innebära en garanti för den kommande segern. V 1 är däremot ett militärt vapen. Det insätts för att bekämpa militära mål, hindra den fientliga tillförseln och förstöra krigsekonomiskt eller krigsorganisatoriskt viktiga anläggningar och centra. Konstruktionen av dess avfyrningsinrättningar liksom hela dess tekniska konstruktion i övrigt garanterar militärt mätbar måleld, noggrann kontroll av skottbanan och gör det möjligt att fixera projektilnedslaget.

[...]

Den [tyska krigsmakten] — liksom också hela befolkningen i de hemsökta europeiska områdena — tar det därför med upphöjt lugn, när den brittiska propagandan försöker sprida sagan om omöjligheten att kontrollera V 1-vapnet.

Detta är ljug och propaganda. Tysklands första "vedergällningvapen" hade verkligen ingen precision värd namnet. Det var därför det sattes in mot en storstad som London. Det sattes inte in mot långt intressantare brittiska militära mål eftersom dessa i praktiken var omöjliga att träffa med V 1.

Det närmaste man kom att angripa ett militärt mål var Antwerpen, närmare bestämt dess synnerligen krigsviktiga hamn. Staden träffades av ungefär lika många V 1 som London, eller ca 2 500.

Notera skrivningen "V 1". Det var den som tyskarna själva använde. Det var i USA som V 1 och V 2 kom att betecknas V-1 och V-2 med bindestreck, vilket torde bero på att deras egna raketer och flygplan med den sortens beteckningar har bindestreck.
V 1 var i princip en bomb med jetmotor. Det var inte en föregångare till den väldiga raketen V 2 utan en helt annan konstruktion. För övrigt var det Luftwaffe som lät utveckla V 1, medan V 2 var arméns.

V 2 kunde bära aningen tyngre sprängladdning än V 1, men kostade också 10-25 gånger så mycket. Det var därför många fler V 1 än V 2 avfyrades, och det var därför som V 1 dödade mer än dubbelt så många som V 2: 20 000 kontra 9 000, ungefärliga siffror såklart.

I England kunde man trots allt ta vedergällningsangreppen med jämnmod. Under Blitzen 1940-41 hade tusentals ton bomber fällts över sexton städer i omgångar, över 40 000 hade dödats. (Vilket i sin tur kan jämföras med de allierade bombningarna av tyska städer, som dödade betydligt fler.)

Poängen med V 2 var att den var praktiskt taget omöjlig att bekämpa, den störtade ner med flera gånger ljudhastigheten. Ett problem (från angriparens synvinkel) med V 1 var att den var relativt långsam och därmed lättare att bekämpa. Ett problem (från de angripnas synvinkel) med att den var långsammare var att den därmed blev långt mer skrämmande.

Till skillnad från de flesta andra projektiler så ger den dig tid att tänka efter. Vilken är din första reaktion när du hör det surrande, vinande oljudet? Oundvikligen är det en önskan att oljudet inte skall upphöra. Du vill höra hur bomben passerar lugnt förbi och försvinner i fjärran innan motorn stannar. Med andra ord, så hoppas du att den skall falla ner på någon annan. Så även när du väjer undan för en granat eller en vanlig bomb – men i det fallet har du bara cirka fem sekunder på dig att ta skydd och ingen tid att spekulera om människans bottenlösa själviskhet.

- George Orwell