Alan MacMasters

Although not ultimately a commercial success, MacMasters's invention would pave the way for Charles Strite to invent the automatic pop-up toaster in 1919, which is the device we know as the toaster today.

- Wikipedia (eng.): Alan MacMasters (2014) [arkiverad]

Så där såg Wikipedias artikel om ”Alan MacMasters” ut 2014: En skotsk forskare som ska ha uppfunnit den elektriska brödrosten. Och en egendomlig illustration.

Så här såg sidan ut i slutet av 2021. Betydligt fler uppgifter, om MacMasters och Eclipse, världens första elektriska brödrost. Med mera.

Under 2022 fick artikeln en varningsmärkning: ”This article is being considered for deletion in accordance with Wikipedia's deletion policy.” Sedan försvann den. För att kort därpå redirecta till Reliability of Wikipedia. Och där är vi än.

Vad som hänt, i korthet – åtminstone som det beskrivs …

För elva år sedan satt Alan med kurskamrater på en föreläsning där de varnades för att använda Wikipedia som källa. Som exempel nämnde föreläsaren att han kände en som utnämnt sig själv till brödrostens uppfinnare.

Varpå en av Alans kamrater gick till Wikipedias toaster-sida. Och lade in uppgiften, att brödrosten uppfunnits av Alan MacMasters.

Därefter hände … Ingenting. Ingen korrigerade artikeln. Inte samma dag, som nog så ofta är fallet – det ska påpekas. Den fanns kvar efter en vecka. Och en månad. Och ett år … Varpå Alex skapade en separat artikel om ”uppfinnaren” ifråga, komplett med en bild – mycket rudimentärt justerad för att inte avslöjas av de moderna kläderna. Och sedan fyllde man på med uppgifter, den ena fånigare än den andra, men hela tiden inom ramen för det sannolika.

Alla som vet hur Wikipedia fungerar i dagens samhälle inser att uppgiften om att Alan MacMasters uppfann brödrosten letade sig in lite varstans. På andra hemsidor, och i böcker. Och när Alex hittade uppgiften någonstans, lade han in den i sidans källförteckning. Som därmed blev allt längre och vackrare ju längre tiden gick.

Ett museum i USA har en särskild sida om brödrostandets historia, här en lite äldre version …

… Och här den nuvarande. Jag hittade sidan via källförteckningen för artikeln om Alan MacMasters.

Han dök även upp på andra ställen, inte sällan som en sorts skotsk nationalhjälte. En utnämning som ofta nämns, och som upphovsmannen verkar vara särskilt stolt över, gjordes när Bank of England bad allmänheten om tips på vem som ska pryda £50-sedeln. Över 200 000 förslag kom in – efter en grovsållning återstod 989 namn. Numera återstår 988.

Sens moral? Även om Wikipedia är bättre än många har för sig så är det användarredigerade uppslagsverket inte perfekt. Inte på långa vägar. Och det smittar – mer ju mer folk litar på det.

Men den sens moral som jag föredrar att framhäva är denna: Dubbelkolla då och då, även när det inte borde behövas. Men inte slarvigt – en slarvig dubbelkoll är ingen koll.

En källa bland flera om den omskrivna episoden: Alan MacMasters: How the great online toaster hoax was exposed, BBC 19 november 2022

Lördagsfråga 743: Kriget

1. Brad Pitts Akilles hugger in på den thessaliske kämpen Boagrius i Troy (2004). Akilles var halvgud i sagan och även i verkligheten, på så sätt att han blev föremål för en viss kult. Han hade ett antal tempel, glest men jämnt utspridda över den kända världen. Ett låg på en avlägsen holme som de gamle kallade ”den vita” eller Vitön. Idag hör den till Ukraina och heter Ormön, острів Змії́ний.
2. Antonov An-225 Mriya, som betyder ”dröm” eller ”inspiration”, var det tyngsta flygplan världen sett. Det fanns i ett enda exemplar, även om man påbörjat ett andra. Nu ligger det ena i spillror, det andra är än så länge en dröm och inspiration.
3. Tag en ikonisk helgonbild av ortodoxt snitt och sätt en pansarvärnsrobot FGM-148 Javelin i händerna på henne. Resultatet: Saint Javelin, ett modernt skyddshelgon. På saintjavelin.com säljs klistermärken, muggar, kläder etc. Överskottet går till behövande i Ukraina.
4. Vad ska man säga om Richard Wagner som inte redan sagts … Bortsett från några schlagers så är hans tonsättande ofta det som intresserat folk minst, han var inne på mången tankegång som senare skulle bli tonsättande på helt andra områden, och att bli förknippad med ännu ett förbrytargäng han aldrig träffat känns lite väl.

Inte svårt som sagt, men jobbigt. Johnny jurist satte den först.

Faktoidpodden, säsong 1

I januari 2022 utökade jag min faktoida verksamhet med ännu ett fält och drog igång Faktoidpodden. Under det första halvåret lade jag ut 23 avsnitt på uppemot 30–40 minuter. Allehanda faktoider togs upp: stort som smått, enkelt och komplicerat, insorterade i avsnitt med olika teman. Alla avsnitten lades även ut som text här på bloggen, för den som hellre vill läsa än lyssna, eller kanske göra både och.

Avsnitt 1: Intro

Vad faktoider är, hur jag kom i kontakt med dem och varför jag blev fascinerad av dem.

Avsnitt 2: Historiskt

Jag går snabbt och effektivt igenom en rad blandade historiska myter, från stenåldern till antiken.

Avsnitt 3: Mat

Faktoider med olika kopplingar till mat: Hur kom kåldolmarna till Sverige? Hur kom potatisen till Sverige? Kokar salt vatten snabbare? Varför är ananas ”Hawaii”? Bland alla matmyter tas två riktiga klassiker upp: Dog den där kungen verkligen av semlor – en, ”många” eller fjorton? Och är det farligt att bada när man just ätit?

Avsnitt 4: Dryck

Är det hälsosamt eller rentav nödvändigt att dricka X glas vatten om dagen? Är Sverige verkligen ”mellanmjölkens land”? Är det kolsyra i bubblorna? Och var verkligen Cuba Cola Sveriges första ”riktiga” cola när den började säljas 1953? En episod som några av er känner till är när Björn Gillberg på 1970-talet tvättade skjortor i gräddersättning och fick enorm uppmärksamhet – men stämmer det att åtminstone det ena märket han använde stendog på marknaden?

Avsnitt 5: Alkohol

Här frodas faktoiderna! Försvinner alkohol i mat som lagas? Andas korkar? Vilka var J. P. Chenet och Enzo Bartoli? Hur mycket brännvin hällde svenskarna i sig när 1800-talet var som blötast? Vad säger den tyska renhetslagen egentligen? Och finns det verkligen kräkmedel i systemets varor?

Avsnitt 6: Källkritik

Ett annorlunda avsnitt där jag berättar om källkritikens historia och metoder. Jag är särskilt fascinerad av hur verktyg som togs fram för att värdera historiska texter kan användas än idag för påståenden som fladdrar förbi på sociala medier. Tekniken har förvandlats till oigenkännlighet, men problemen är desamma, och därför också ofta lösningarna.

Avsnitt 7: Kvacksalveri 1

Jag hade nyligen kommit ut med boken Kvacksalveri! där jag går igenom en mängd alternativmedicinska medel och behandlingar. Eftersom ämnet passar podden som hand i handske så blev det givetvis ett avsnitt …

Avsnitt 8: Kvacksalveri 2

… För att inte säga två. Allt möjligt från blodiglar till detox, ormolja (bokstavlig) och antivaxxare, kolloidalt silver och insamlingar till Mexiko … Liksom allmänt om kvacksalveri, utövare och anhängare, vad som skiljer medicin från kvack, vad som driver maskineriet, etc.

Avsnitt 9: Drakes plåt

I detta annorlunda avsnitt tar jag inte upp en mängd relaterade faktoider utan berättar en historia. Men så är det också en fascinerande historia som är synnerligen relevant i sammanhanget.

Avsnitt 10: Ord 1

Etymologi, läran om ord, är en viktig gren på faktoidernas stora träd. Jag tar upp dels ord som betyder andra saker än de vi tror, liksom ord som har andra ursprung än de vi kanske tror, så kallade folketymologier. Efter att ha inlett med den givna klassikern lagom – uppstod det från ”laget om”, och är Sverige det enda landet där ”lagom” finns? – tar jag upp krokodiltårar och björntjänster, käringar och kärringar, golf, posh, muck, fika, moped … Och det där om eskimåernas många ord för snö. Med mera.

Avsnitt 11: Citat

Vem sade ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”? Eller ”En lögn hinner halvvägs runt jorden innan sanningen hunnit få på sig byxorna”? Även om du aldrig hört just de citaten, så känner du avgjort folk som gjort det. Och alla har garanterat hört ett antal citat som oriktigt tillskrivs Albert Einstein. Liksom klassiker som ”Man tager vad man haver” – nej, det skrevs aldrig i den där kokboken.

Avsnitt 12: Kanalerna på Mars

Ett kapitel i pseudovetenskapshistorien: Hur tanken uppstod, viktiga kanalskådare, vad man egentligen trodde och tänkte i branschen, liksom vad allmänhet och etablerade astronomer trodde och tänkte, vad de egentligen såg, med mera.

Avsnitt 13: Djur

Guldfiskar har utmärkt minne, ris är fullkomligt ofarligt för fåglar, ingen har någonsin bevisat att humlor inte kan flyga, kameleonter anpassar inte sin färg efter bakgrunden (åtminstone inte i lika hög grad som bläckfiskar), Sveriges krigsmakt har aldrig haft älgryttare, och guldfiskar har utmärkt minne. Med flera.

Avsnitt 14: Krig

En dryg månad efter Rysslands invasion blev det en samling med krigsrelaterade faktoider: Vad menade Per Albin när han sade ”vår beredskap är god”, mötte tyska stridsvagnar polska kavalleriet 1939, jag studerar bomber och minor som ser ut som leksaker (eller pennor), har svenska krigsmakten någonsin satt upp eller övervägt ett älgkavalleri, har Sverige och San Marino legat i krig med varann, med mera.

Avsnitt 15: Film & tv

Sades ”Play it again, Sam” i den där filmen? Eller ”Luke, I'm your father” i en annan? Sade Hannibal Lecter ”Hello, Clarice”? Stal Magnus & Brasse en sketch från Monty Python? Jag tar upp en gång slitna klichéer som kvicksand, kloroform och hjärtstartare och hur de egentligen fungerar, liksom pirater som gick plankan. Samt en kliché som, sitt rykte till trots, bara använts en enda gång i en stumfilm.  Mr Darcys bad nämns också; det inträffade aldrig i boken.

Avsnitt 16: Ord 2

Jag tar upp betydelser, etymologier och folketymologier för konspiratorisk, epicentrum, rättshaverist, spirituell, borgenär, UFO, sabotage och framför allt min favoritetymologi: nazist.

Avsnitt 17: Kristet 1

En genomgång av bibliska och kristna faktoider och relaterat i ganska kronologisk ordning inleds med genomgångar av namnet ”Jehova”, skapelsens sex dagar, äpplet i paradiset, skillnaden på syndafallet och syndafloden, vad är ett kainsmärke, med mera.

Avsnitt 18: Kristet 2

Är den egyptiska fångenskapen historiskt belagd – levde Israels folk verkligen i slaveri i Egypten? Och byggde de pyramiderna? Vidare: Hur många är de tio budorden, varför har Mose ibland horn, vem var Lilith, och en längre utläggning om änglarnas många egenskaper.

Avsnitt 19: Geografi

Kräkångersnoret finns inte längre men har åtminstone funnits; däremot har Sjösjösjösjön aldrig funnits, och Torpenhow Hill är ett konstruerat namn. Hallands och Sveriges floder diskuteras. Resan som gick till Vännäs istället för Venedig har verkligen inträffat. Och så tar jag upp en av de tyngsta faktoiderna över huvud taget: Att ”man” ”förr” ansåg att jorden var platt.

Avsnitt 20: Kristet 3

Julfaktoider: År 0 finns inte i vår tideräkning, varför har juldagen förlagts till den 25 december, föddes Jesus i ett stall och/eller i en grotta, hur många var de tre vise männen, med mera.

Avsnitt 21: Kristet 4

Fariséerna var långt bättre än sitt rykte, Maria Magdalena var aldrig prostituerad, att ett vänt kristet kors blir en symbol för Satan är ett modernt påfund, Saulus bytte inte namn till Paulus, samt en utläggning om den barmhärtige samariten.

Avsnitt 22: Matematik

Mest utrymme åt det gyllene snittet, som det sagts många dumheter om. Samt om skillnaden mellan kilobyte etc och kibibyte etc, algoritmer och logaritmer, mille och miljon, miljard och biljard, samt lite om pyramidmätning, som visserligen är mindre matematik än psykologi.

Avsnitt 23: Kristet 5

Genomgången av kristna faktoider avrundas med klassiker som att dop inte är namngivning, att Ansgar inte kristnade Sverige, och helvetet inte är varmt. Samt skillnaden mellan Kyrkostaten och Vatikanen, en utläggning om påvens ofelbarhet, vad ”karismatisk” betyder i kyrkliga sammanhang, med mera.

Lördagsfråga 743

Inte svårt, men desto jobbigare.

RAF Luton och tvångsrättarsyndromet

Welcome to the #RAFLuton official Twitter account. To celebrate joining Twitter we have given our B2 Stealth Fighter ”gate guardians” a clean #AvGeek

- @RAF_Luton:s premiärtweet, 10 februari 2019

Staden Luton ligger norr om London. Att den har en befolkning på en kvarts miljon säger mindre, tycker jag, om dess relativa storlek än att det är landets 78:e tätortsområde; för Sverige motsvarar det Hudiksvall. Englands Hudik är känt för ett fotbollslag, ett flygfält, och inte jättemycket mer. Där finns till exempel ingen officiell närvaro av Royal Air Force.

Denna bloggpost handlar om ett plojkonto: ”The assumed Official Twitter account of the world's most mysterious & secret (and fictitious) military base.” RAF Luton tar först och främst upp militärflyg, i andra hand annan militär verksamhet, i tredje hand civilt flyg. De postar rätt ofta och är ofta roliga eller mycket roliga. Men det är inte bara därför jag tar upp dem här.

Först några exempel på vad de delar med sig.

To access the RAF Luton website please complete the captcha link attached

Select all the images with a — Stealth bomber 

Stealth togs upp i det första tweetet och har sedan varit ett återkommande tema.

Great photo from one of our photographers, one of #RAFLutons Eurofighters flying over Blackpool #AvGeek

Fact of the Day: Flt Lt Dougie ”Dougy” McDouglas flies his Mosquito bomber fighter through the Blackpool Tower arch as part of the opening ceremony in 1850 #AvGeek 

”Blackpool” och dess berömda torn är ett av flera stående ämnen – se Wikipedia för originalet. Här ser jag att man 2019 ännu inte börjat kalla stridsplanet Eurofighter Typhoon för Eurovision Typhoon, och att bilderna då ännu inte togs från en Canberra – grejen med det sistnämnda har jag ännu inte lyckats klura ut …  Fler-anakronistiska upplysningar var med från första början, liksom namn som ”Dougie 'Dougy' McDouglas”.

Fact of the Day: HMS Vegas is the world's first green warship, costing just £80,085mil she has grass on all floors as well as 35 palm trees to offset the carbon emissions from its 1.6ltr Ford Ecoboost engine and fires only semi-nuclear missiles #GreenWarfare

[Photographed] from a Canberra

Tal som 80085 och 7175 är kända bland de som använt en gammaldags miniräknare. På LCD-displayer kan vissa siffror läsas som vissa bokstäver nämligen, vilket var gränslöst roligt när man var tolv. ”Semi-nuclear bombs” användes en gång, väckte uppmärksamhet, och blev genast ett stående inslag. Uppgifter om allmänna medel som hade kunnat användas bättre är också återkommande, och retar ibland upp folk som läser slarvigt.

Photo of the Day: F15 intercepts a V1 Doodlebug semi-nuclear bomb over the Bristol Channel, The V1 was fired by rebel scum from the war torn town of Cardiff in protest at rising tolls on the Severn Bridge and part of The War Against Tolls.

Photographed from a Canberra #AvGeek

Roliga förkortningar är legio – ”The War Against Tolls” – och man drar sig inte för att skoja med känsliga ämnen. (Jag har svårt att tänka mig motsvarande i USA.) Skottland och Wales blandas ofta och gärna ihop, med ett undantag: Det är bara Skottland som kallas ”Englands största grevskap [county]”.

Sådana uppenbara trollningar drar ändå inte på sig i närheten lika mycket eld som vissa andra.

Fact of the Day: The Lancaster fighter jet can survive being away from a 5* Mess for up to 6hrs by drinking from streams, the crew often use the inclined fuselage as a slide while the Lancaster rehydrates.

Photographed from a Canberra #AvGeek #aviationlovers #aviationdaily

Nu närmar vi oss ämnet för dagen … En Lancaster fighter jet som släcker törsten ute i fält, samtidigt som besättningen passar på att åka rutschkana. Hur reagerar folk på det?

- Lancaster är inget jetplan.

- Det hade varit ännu roligare om det varit en Lancaster istället för en B-17.

- Det är en Flying Fortress – amerikansk, inte brittisk.

- Lancaster var ett bombplan och inte ett jaktplan och planet ni visar är en Boeing B17 som kallades Flygande Fästning.

- Det är INTE en Lancaster, och de hade inga jetmotorer.

- Fast det är en B-17 …

…

En del svar kan komma från folk som bara vill ha uppmärksamhet (och uppmärksamhet får de). Men det är ingen tvekan om att de allra flesta är ärligt menade rättelser. Från folk som läser om ett plan som släcker törsten och så vidare, och som känner sig tvingade att informera världen om att det inte är det planet som är i bild, utan ett annat.

Vad är det som får folk att ”korrigera” betydelselösa fel i uppenbara skämt?

Jag tror inte att den eller de som ligger bakom RAF Luton planerade verksamheten med tanke på den målgruppen, om de alls kände till den. Men det dröjde inte länge förrän de hittade den, eller snarare tvärtom. Sedan dess har den delen av publiken varit en given del av ”upplevelsen”. De dyker upp varenda gång, och varenda gång får de en skara skrattare efter sig. (Där alla motskämt inte är lika väl utformade, för att sammanfatta.)

Fact of the Day: The SAAB 36D Viggen (Viggen is French for Vegan) is the only fully Vegan jet fighter! It runs purely on vegetable oil and liquidised seaweed, on average the Viggen tells 80,085 people a day that it's Vegan.

Photographed from a Canberra #Aviation

- @RAF_Luton 17 februari 2023

När ett svenskt plan nämndes fick en massa svenska messerschmittrar tillfälle att göra bort sig. Sådana som lyckas läsa om ett ”veganskt jaktplan” osv, och ändå tror att de imponerar på någon med att påpeka att planet på bilden inte är en Viggen utan en annan modell.

Viggen does not mean vegan. It is saab 37 that is the correct name for Viggen. Viggen means flash. And the picture is of Saab 39 Gripen that does not run on vegetabilized oils normally (but they made tests with 1 or 2 Gripen). Viggen never flew on biofuel.

- Exempel på respons

En nära släkting som man ofta har stött på (på dem stött man ofta har) är de som lider av GPS, Grammar Pedantry Syndrome – eller, lidandet drabbar snarare dess omgivning än de själva. Det är alltså folk som inte kan låta något språkfel passera. Stort eller smått? Betydelsefullt eller betydelselöst? Det spelar ingen roll för det går ju inte att hålla tyst för det är ju fel! Att självutnämnda språkpoliser ofta har objektivt fel kan underhålla omvärlden, men stör inte dem själva det minsta. Om de säger en sak, och världens samlade sakkunskap på svenska språket en annan, ja, då är det de senare som har fel, synd för dem!

Outtalade faktoider

- Mythbusters (2016) ep 238

Den största delen av Afrika ligger inte på södra halvklotet utan på norra halvklotet

Jorden är inte helt rund, utan tillplattad kring polerna

Guldmedaljerna i OS är inte tillverkade av rent guld

- Wikipedia: Lista över vanliga missuppfattningar

Dessa korrekta uppgifter kanske förvånar. Men hur ofta ser man felen som uttalade missuppfattningar? Är det någon som hävdat, eller sett eller hört någon hävda, saker som ”Afrika ligger till största delen på södra halvklotet”, ”Jorden är en perfekt sfär”, ”Guldmedaljerna i OS är gediget guld”? Det kan förvisso vara saker som folk går runt och tror, men sällan eller aldrig säger högt. Och om påståendet aldrig sägs tappar faktoiden viss kraft, oavsett hur överraskad man kan bli av att höra hur det ligger till. Inte för att jag själv aldrig gått ut med debunking av outtalade faktoider …

Om vi tar dem en och en:

1) Här konsulterade jag min inre bild av Afrika. Den har en ungefärlig ekvator inritad, och jag kunde direkt kunde konstatera att det finns betydligt mer territorium ovanför den än nedanför. Men om man ställde frågan till folk misstänker jag att ganska många skulle säga att största delen av Afrika ligger på södra halvklotet.

2) har jag svårt att se någon göra en grej av. Har någonsin upplysningen om jordens form följts av publikfrågan ”menar du ett perfekt klot”? Hur skulle påståendet ”jorden är ett klot” behöva formuleras för att ”jorden är inte ett perfekt klot” ska bli debunking? — Om vi tar fakta i målet så är jordens så kallade avplattning, skillnaden mellan ”höjd” och ”bredd”, strax under 1/300. På en boll med en meter i diameter skulle det bli tre millimeter. Beroende på kontexten kan det vara tillräckligt mycket att göra väsen om, eller en obetydlighet.

3) är speciell på så sätt att ”felet” varit sant: Fram till OS 1912 utgjordes guldmedaljerna av solitt guld. Sedan dess har de varit guldpläterat silver. Men jag har aldrig haft en uppfattning i frågan, och letar förgäves i huvet efter en antydan till ”så här är det nog”.

Det är möjligt att ett, två eller alla tre är vanliga någonstans där jag inte sett det. I så fall faller resonemanget för just de exemplen. Men fler finns.

Som de mer eller mindre outtalade faktoider jag själv har tagit upp genom åren. Jag har tagit upp åtminstone några fel som jag varit ganska eller mycket säker på att de förekommer, oavsett vad folk sagt eller skrivit om saken. Det tydligaste exemplet jag hittar just nu är kolsyra: Jag har aldrig sett påståendet ”bubblorna i kolsyrad dryck är kolsyra”, utan det är något jag förutsätter att folk tror, att de skulle svarat det om de fått frågan vad de tror att bubblorna är bubblor av. Särskilt som jag själv trott det, utan att ha fått det levererat som ett faktiskt påstående.

Den pålitligaste källan till ”outtalade faktoider” har varit Mythbusters. De har i program efter program tagit upp ”myter” där resultaten av undersökningarna varit mer eller mindre ointuitiva och förvånande, men som haft ringa spridning i uttalad form. Som om en människa i en sån där jättestor ”hamsterboll” kan överleva ett högt fall, om en bil som står och väger vid ett stup kan falla ner om en fågel sätter sig på fel ställe, eller om man kan ta sig i svävare över ett minfält.

Wallace & Gromit räddar ost

- Wallace prövar lunoir i  A Grand Day Out (1989)

Den 3 januari 1995 gick Osten är slut, som filmen fick heta på svenska, i Kanal 1. Nick Parks animationer hade åtminstone glimtat förbi tidigare (nämligen un-der-bara Creature Comforts) men det här var första gången Wallace & Gromit visades. Ifall någon ännu inte sett den, 1) gör det och 2) den handlar (utan spoilers) om hur Wallace åker till månen när osten tar slut – för Wallace är en sann ostälskare, och alla vet ju att månen är gjord av ost.

- Wensleydale, osten

Naturligtvis nämns en del ostsorter, i denna film och i senare. Som stilton, cheddar … Och wensleydale.

Att just wensleydale nämns då och då berodde inte på smaken eller någon tänkt geografisk närhet (Wallace & Gromit antas bo norrut, åt samma håll som Wensleydale ligger), utan på att Park tyckte att det var roligt att läppsynka Wallace när han sade namnet.

En av de populära filmernas följder var att försäljningen av wensleydale steg i början av 1990-talet. Det må låta som höjden av ointressant filmkuriosa. Men det tyckte man inte på Hawes ostfabrik. Den enda tillverkaren av wensleydale i Wensleydale hade fått stänga 1992. Och som salt i såren hade produktionen av deras kronjuvel gått till Lancashire, av alla ställen. För den som trodde att Rosornas krig tog slut på 1400-talet har inte varit med när grevskapen gör upp i exempelvis cricket eller fotboll.

Ett halvår efter flytten köptes rättigheterna tillbaka av en grupp där bland annat gamla anställda ingick. Man hade lokalt stöd, men vad är sådant värt i längden?

Oscar-winning duo Wallace and Gromit won praise yesterday for boosting jobs from the makers of their favourite cheese.

- The Mirror, 14 april 1998

Lokalt stöd är nödvändigt men inte tillräckligt. I längden kan det inte mäta sig med global efterfrågan. Sådan som en räcka populära filmer kan skapa.

Senare förklarade en taleskvinna för företaget att de populära lerfigurerna visserligen hjälpte till, men inte gjorde allt: ”It helped us along the way and was very welcome but they didn't save the creamery.” Vilket man kan tolka hur man vill. Jämför med den långa och mindre nyanserade rubriken på artikeln där jag hittade bilden nedan, med Wallace & Gromit samt Wensleydale creamery i Hawes.

-  How a surprise Christmas present from Wallace and Gromit propelled Yorkshire's Wensleydale cheese to global fame, Yorkshire Live, 27 september 2020

Trollarmé snubblar

Suomen on turha yrittää Natoon. Nato ei voi tallentaa Suomea Venäjältä.

Det är ingen idé att Finland försöker gå med i Nato. Nato kan inte spara Finland från Ryssland.

”Väinö” anger att han är professor i filosofi. Sant är att hans Twitterkonto skapades nu i januari. Profilbilden skriker this-person-does-not-exist (som jag tar upp i Konstgjorda ansikten). Och under de veckor det funnits har det agerat flitigt med konton med liknande profiler.

Så även utan språkkunskaper finner jag det lätt att avgöra att detta är ett trollkonto. En snabbtitt på innehållet maskinöversatt visar att det är defaitism på längden och tvären, och därmed ännu enklare att kategorisera.

Apropå maskinöversättningar …

I Finland har trollarméns koordinerade angrepp, som det ovan är ett exempel på, väckt munterhet. Det återkommande stridsropet ”Nato ei voi tallentaa Suomea” i olika varianter betyder nämligen ”Nato kan inte spara Finland”. Vad trollen ville ha sagt var nog snarare ”Nato ei voi pelastaa Suomea” = ”Nato kan inte rädda Finland”.

Den nyansen fixade inte maskinöversättaren, vilken den nu var. Det är naturligtvis inte självklart vilket språkpar som är aktuellt, även om ett ligger särskilt nära till hands.

Troll försöker vända opinionen i Finland mot Nato, men snubblar på språket, Svenska YLE 20 februari 2023

Sanel Sivac: Trollit yrittivät käännyttää suomalaisia Natoa vastaan, mutta sortuivat hauskaan kielivirheeseen, YLE 20 februari 2023 

Här är förresten fyra av trollarméns fotsoldater. Färska på Twitter, få följare, likheter i beskrivningar (trollen antar att det är mycket viktigt för finnar att berätta att de är hetero). De tre första anger kopplingar till universitet. De verkar känna varandra väl för de delar ideligen varandras inlägg, kommenterar och gillar och har sig.

Jag lade in en större profilbild på Pertti eftersom bakgrunden är så tydlig this-person-does-not-exist som det kan bli; har man sett några av dem känner man igen stuket. Först känns det som om det skulle kunna vara något, men vid närmare granskning ser det inte ut som någonting alls. Trollen är dömda att bo i ett land med misslyckade kakeluppsättningar och gräsliga tapeter.

Lördagsfråga 742: Vargar

1. Några av deltagarna i ett practical joke som får det mesta andra i den vägen att verka tamt och halvgjort: Bunga bunga: Virginia Woolf i lösskägg. Längst till vänster en utklädd Virginia Stephen, senare Woolf.
2. Ugglan Helge och Hedvig på taket till den senares barack. Bert-Åke Varg och Birgitta Andersson i Från A till Ö (1975).
3. Ilhan Senturk (t v) och Barbaros Leylani på middag 2015. Den förre är ordförande för svenska Grå Vargarna eller Bozkurtlar, en sorts turkiskt SA som härjat sedan 1960-talet, och den senare är heller ingen duvunge. I Sverige har Grå vargarna främst uppmärksammats för sina kopplingar till politiker, i synnerhet Mehmet Kaplan (mp) som sitter lite längre bort.
4. I ett afrikanskt land står regeringstrupper och rebeller öga mot öga. När som helst kan eldstormen bryta ut. Då dyker några kineser upp. De behöver komma fram, mellan de båda trupperna. Vad göra? Vår hjälte får en idé: Han får fram en flagga som han viftar med. Då hörs de förlösande orden, bland såväl regeringstrupper som rebeller: ”Det är kineser! Eld upphör!” — Filmen heter Vargkrigaren 2, 战狼2 i original men mest känd som Wolf Warrior 2. Den är övertydlig propaganda av ett slag som länge enbart kom från Nordkorea: Kina är världens bästa och starkaste land, folk i strid nämner att Kina är en permanent medlem i FN:s säkerhetsråd, och dess tag line är ”Alla som förolämpar Kina ska dö, oavsett hur långt bort de är”. Så har den också gett upphov till begreppet wolf warrior diplomacy, om landets nya diplomati som väjer för konfrontationer.

Det är inte första gången jag använt temat för en lördagsfråga. Men åtminstone var alla ledtrådar nya. Dem satte Tricky.

Jacquard & Babbage

A la mémoire de J. M. Jacquard. — Né à Lyon le 7 juillet 1752 Mort le 7 Aout 1834

Till minne av J. M. Jacquard. — Född i Lyon 7 juli 1752 Död 7 augusti 1834

Först ett citat:

När vi kommit fram till porträttet, pekade jag ut det som det föremål som jag uppmärksammat prinsen på. ”Åh! Den där gravyren?” sade hertigen av Wellington. ”Nej!” sade prins Albert; ”det är inte en gravyr.”

Med glas och ram såg bilden inte ut som något annat än vilken gravyr som helst, tryckt på papper. Men Albert hade sett en likadan bild tidigare och visste vad det var frågan om. Det var tyg, där bilden därtill inte var tryckt utan vävd. För givetvis ska ett minnesporträtt av monsieur Jacquard framställas på en av hans vävstolar. (Noterar att 3:an i 1834 är så lik en 5:a att jag fick titta ordentligt för att konstatera att det inte var ett försmädligt fel.)

Det är inte det mest intressanta med bilden.

Det är mer intressant att bildens ägare, han som citerades ovan, hette Charles Babbage, mannen som försökte bygga världens första datamaskin. Hans underbara ångdator, den analytiska maskinen, skulle sluta i besvikelse. Och därvid har det blivit. Hans betydligt enklare differentialmaskiner har byggts i våra dagar, men de som försökt att ur hans väldiga och ofta svårbegripliga anteckningar destillera en beskrivning av hans storverk som går att framställa har fått ge upp; ”the extent of incompleteness is not clear” är en typisk uppgiven formulering ur Spring 2016 report to the Computer Conservation Society från Plan 28, som de kallar sig.

Vad som kanske är mest intressant med bilden är anledningen till att den fanns hos Babbage.

När Babbage först började skissa på maskinen försåg han den inte med hålkort. Dataflödet skulle styras av trummor med piggar, som sådana som sitter i speldosor. Så småningom upptäckte Babbage Jacquards maskin, och imponerades storligen. En av (de många) förändringarna han sedan gjorde av sin analytiska maskin var att byta trummorna mot hålkort à la Jacquard. De var enklare att tillverka och ändra, och programmen kunde bli godtyckligt långa.

En teknisk egenskap som kan intressera en del: Babbages maskin gjorde skillnad på program och data. Korten till vänster på bilden var data, korten till höger motsvarigheten till program (korten är ur en demo Babbage tog med till Italien, där han visade och berättade hur den blivande maskinen skulle fungera). Även ur-datorer som ENIAC gjorde skillnad på dem, men ända sedan von Neumann et al förverkligade banbrytande idéer några år senare har datorer i princip inte gjort skillnad på program och data: Ett program är ett stycke data som exekveras. (De kan hanteras lite olika i moderna datorer för bättre prestanda, men det är en annan sak). Det kan verka självklart idag, men det var det sannerligen inte då.

Det känns svindlande att diskutera dataarkitektur utifrån en maskin som först tänktes ut 1837 … Året då Victoria  inledde sin långa regering fanns inte ens hästdragen järnväg i Sverige. Och för att ta en händelse som rör informationsteknik, så var 1837 året då det svenska telegrafnätet öppnades för allmänheten – säger det gamla optiska telegrafnätet (jag tar upp denna min teknikhistoriska favorit i bl a 1794 års kilobit). 

Babbage träffade aldrig Jacquard, men hade uppenbarligen velat det. Han fångades från första stund av uppfinningen, som när han beskrev hur han i Lyon stod i timmar och betraktade en vävstol i arbete. Och här är en räkning från vävfirman till monsieur Babbage för en Tableau de Jacquard, alltså porträttet i tyg ovan, på F200 – som jämförelse tjänade mången arbetare 1 Franc om dagen*.

En sista detalj: På bilden, framställd av en jacquardmaskin som sagt, ser man en del av en jacquardmaskin. Man ser även en del av dess själ, hålkorten. Sådana hålkort som bilden vi ser på lagrades på innan den vävdes av maskinen vi ser på bilden.

* Industrial statistics of Paris, in 1848

Lördagsfråga 742

Benficas förbannelse

- Guttmann (t.v.) i träningstagen 1962, här med Mario Coluna

Béla Guttmann (1899–1981) var ungersk fotbollspelare på hög nivå som sedan blev fotbollstränare på ännu högre. Höjdpunkten inleddes när han 1959 började hos Benfica. Det första han gjorde var att ersätta tjugo spelare med yngre förmågor. Låter som en hyfsad risktagning? Men säsongen med det föryngrade laget slutade med en ligaseger. Liksom säsongen därpå. Och utöver att ha blivit Portugals bästa lag två år i rad blev det Europas bästa lag två år i rad, när det knep Europacupen 1961 och 1962 (tävlingen ändrade senare namn till Uefa Champions League).

Man måste säga att risktagningen betalade sig.

Nu sägs följande ha hänt: Guttmann bad om påökt – inte orimligt. Och fick ett nej. Varpå han omedelbart lämnade klubben, och förbannade den. Inte på det där vanliga sättet, utan en regelrätt förbannelse: ”Benfica kommer inte att bli europamästare på hundra år!” Lär han ha sagt. Och det är ett faktum att Benfica inte blivit europamästare på lite drygt sextio år..!

Flera fakta är odiskutabla, som att Guttmann lämnade Benfica och att A-laget sedan dess vunnit noll Europamästerskap. Men kärnfrågan är det inte: Sade Guttmann det som tillskrivs honom?

En som grävt i frågan heter David Bolchover, författare av Guttmann-biografin The Greatest Comeback: From Genocide to Football Glory (2018). (Vad genocide beträffar så överlevde juden Guttmann förintelsen med en hårsmån.) Han har spårat förbannelsen till … 1988.

Efter sin fina dubblett har Benfica nått finalen i Europacupen flera gånger. Som den 25 maj 1988, då man mötte Eindhoven. Det var inför den matchen som tidningen Gazeta dos Desportos tog upp Guttmanns förbannelse. Och mycket riktigt förlorade Benfica …

Det var förvisso inte första gången man pratat om förbannelser i sportsammanhang. Fast när ordet dyker upp är det sällan på fullt allvar. Många som nämnt Guttmanns förbannelse har heller inte tagit den på allvar. Men det finns några som gjort det (för fler exempel, se Ryan Bailey: Benfica, Bela Guttman and the Biggest Curses of World Football, Bleacher Report, 15 maj 2014). Och när även de som nämner förbannelsen på skoj fortsätter att göra det – hur ska man tolka det?

Men om man nämnt förbannelsen alls före 1988 så har det inte lämnat några spår, åtminstone inga som Bolchover hittat. Däremot kunde han konstatera att Guttmann nästan aldrig jobbat med samma lag mer än två år i rad, eftersom han menade att ”det tredje året inträffar alltid oförutsedda händelser och är nästan alltid dödligt för en tränare” – tydligen gjorde han ett undantag för Benfica. Och sist men inte minst förblev Guttmann en vän till laget och önskade dem alltid välgång, helt oavsett vad han tyckte om ledningen.

En rejäl genomgång (på portugisiska) av den påstådda förbannelsen finns på officiella hemsidan: Morreu a maldição que nunca existiu [Förbannelsen som aldrig funnits har dött], SL Benfica 11 maj 2022.

Rubriken syftar på att Benficas U-19-lag just vunnit UEFA Youth League. Detta fick även andra att nämna historien.

According to club lore, the long losing streak was because of a curse by Béla Guttmann, the coach who left Benfica on bad terms after masterminding the two European Cup titles.

- Benfica ends 60-year European wait with Youth League title, The Seattle Times 25 april 2022

*

Vidskepelse är stark inom sport. Man tar på sig strumpor i en viss ordning, har särskilda tur-kalsingar som måste vara på vid viktiga tillfällen, och när lag får nya spelare kan man ofta uppleva en sällsam humor när synnerligen välbetalda yrkesmän propsar på att få det ena eller andra numret på tröjan, annars vill de inte vara med. Och för ytterligare ett exempel så kan man ju ta Guttmanns prat om ”tredje året”.

Svensk Mumin

Varje gång man nämner det blir några svenskar förvånade: Svenska är ett officiellt språk i Finland. Och även den som känner till det kan haja till inför vissa sakernas tillstånd. Som att Muminböckerna skrevs på svenska. Varje Muminbok på finska är en översättning. Vilket inte hindrar att Mumin är 100 % finsk; rubrikens ”svensk” syftar på språket och inget annat.

Småtrollen och den stora översvämningen (1945) är den första Muminboken. Karaktärer, miljö och stil är såpass annorlunda jämfört med de övriga att den ofta får komma med vid sidan om. Bara en sån sak som att den inte översattes till finska förrän 1991.

UFO-problemet

Därför upptäcks plötsligt fler Ufon

- Expressens etta 14 februari 2023

Vi kan börja med en annan förkortning: UAP. Är den bekant?

Alternativ benämning på UFO. Har föreslagits att ersätta UFO, men har aldrig slagit igenom inom uforörelsen. Termen skapades för att få en mera neutral benämning än begreppet ufo som ofta förknippas med besökare från andra världar.

- UFO-Sveriges ordlista: Unidentified Aerial Phenomena, UAP

Jag känner inte till språkbruket inom uforörelsen, men kan rapportera att UAP inte slagit igenom utanför den heller. Vilket är synd, eftersom vi ibland behöver prata om oidentifierade flygande föremål, utan att folk börjar tänka på utomjordingar. (Fenomenet är heller inte så märkvärdigt som man kan få intryck av; under det senaste året har man i USA observerat tio i veckan, eller 247 sedan mars 2021; se Why the government suddenly started detecting mysterious aerial objects, CNN, 14 februari 2023.)

För kopplingen ufo = utomjordiska rymdskepp, farkoster från andra civilisationer än vår egen så kallade, den sitter som berget.

Det är så gott som omöjligt att bevisa förekomsten av ufon och utomjordingar eftersom rapporterna nästan alltid bygger enbart på vittnesuppgifter. 

- Sydsvenska Dagbladet Snällposten (1996)

Citatet hämtades inte ur tidningen utan ur SAOB. För det är ett av de belägg som ordboksredaktionen valt för att visa hur ordet ufo/UFO används. Och använts från början.

Länge har jag önskat att med egna ögon få se ett flygande tefat eller cigarr eller det som amerikanerna med sin kärlek till förkortningar, kallar UFO (unidentified flying objects).

- Sign. Ålli, Flygkrönika i DN 22 november 1954 (Svensk Ordbok anger att ordet använts i svenskan sedan 1965 …)

”Omöjligt att bevisa förekomsten av ufon” … Sett till ordets egentliga definition är ett sådant påstående nonsens, för givetvis förekommer massor av flygande föremål som betraktare inte är spiksäkra på. Men nu har den ”egentliga” definitionen inget att komma med jämfört med den etablerade.

Varför skulle en ny sorts flygande farkost nödvändigtvis ha utomjordiskt ursprung? Hamnar inte den hypotesen väldigt långt ner på listan?

- Bloggposten Varför jag är ointresserad av UFOn

Det borde den göra. Att den inte gör så, är mycket enkelt konstaterat: Närhelst det skrivs om oidentifierade flygande föremål, och man beskriver dem som sådana (med eller utan förkortning), ja, då vet man hur resonemanget kommer att gå. Och om man skulle vilja rapportera om ett oidentifierat flygande föremål utan att folk börjar dilla om ET? Då vet jag inte hur man ska formulera sig. Det är ännu en aspekt av det språkliga UFO-problemet.

Sist men inte minst: Om vi en dag skulle få besök av exempelvis rymdkejsar Xenus flaggskepp, då skulle rymdskeppet inte vara ett UFO. Eftersom det är identifierat.

Avrundar med lite mörk humor … I flera ryska/sovjetiska stridsvagnar sitter ammunitionen så till, att en explosion skickar upp tornet med våldsam kraft. Dessa så kallade slickepinnar (ett slanguttryck jag lärde mig i Englund/Hansens förstklassiga krigsreportage, ensam värd en digital prenumeration) har blivit allmänt kända under kriget.

Bevis att Napoleon aldrig har existerat

Napoleon Bonaparte, om hvilken man skrifvit och talat så mycket, har alls icke existerat. Han är blott en allegorisk personlighet, den personifierade solen; och vårt påstående skall erkännas, då vi bevisa, att allt, hvad man berättat om Napoleon den Store, är lånadt från den store planeten.

- Jean-Baptiste Pérès, Bevis att Napoleon aldrig har existerat (1837)

Texten är inte längre än att man kan läsa den på några minuter, så varsågod: Bevis att Napoleon aldrig har existerat

Bevisföringen känns inte fullständigt övertygande, men inte sämre än mycket annat jag läst. Den skulle säkert kunna övertyga en och annan Q-anhängare än i våra dagar.

Utkommen några århundrade senare, skulle en skrift sådan som denna kunna uppväcka tvifvelsmål om sanningen af Nittonde århundradets historia; i våra dagar är satiren klar för allas ögon.

- Bevis …: En Tysk Öfversättares anmärkning 

Naturligtvis har den ett högre syfte, som den onödigt övertydliga öfversättarens anmärkning nämner. Det var en satir riktad mot Charles François Dupuis. Han hade försökt att visa att alla religioner har ett gemensamt ursprung, och därtill att Jesus aldrig funnits. Det fanns det folk som tyckte var lika absurt som att påstå att Napoleon aldrig funnits.

Boken var för övrigt den första som gavs ut på en viss Albert Bonniers förlag. Det skulle bli fler.

- Annons i GHT 16 september 1837

Lördagsfråga 741: Fee fi fo fum!

1. Hotell Ferrum, Kiruna. Inviges i december 1969, på tröskeln till den stora strejken. Det stängdes i april i fjol, samtidigt som ett annat hotell i samma kedja öppnade i stadens nya centrum.
2. Den 5 april 2005 samlades Tiina Rosenberg, Monica Amante, Gudrun Schyman, Sofia Karlsson och Susanne Linde för att lansera det nya partiet Feminitiskt initiativ, Fi. Jag vet inte om det fanns någon tanke, ironisk eller annan, med en förkortning som ofta används om fienden.
3. För ett tag sedan skrev jag om Pyramiderna på Kola … Färöarna: Lättupphetsade hetsade upp sig inför ett byggnadsverk på Kolahalvön, som visade sig vara berg på Färöarna. Närmare bestämt Háfjall och Hálgafelli på bilden. Nedanför ser vi Klaksvík, Färöarnas näst största samhälle. Som man förresten kan läsa mer om på kommunala hemsidan www.klaksvik.fo.
4. Ferdowsi eller Ferdousi, författaren till Irans nationalepos Shahnameh, har en enastående ställning i persisk kultur; den verkar vara i stil med Homeros och Shakespeare i ett. Jag ser att jag tagit upp honom en gång, i en fin liten berättelse: Ferdowsis Shahnameh eller Den lurade skribenten. Föga förvånande finns det ett universitet tillägnat honom. Ferdowsi University of Mashhad använder förvånansvärt (tycker jag) mycket engelska i sin verksamhet, och förkortningen FUM är därmed mer relevant än om man kört enbart persiska.

Det ger Fee fi fo fum! I smell the blood of an Englishman! Uttrycket är mest känt från sagan om Jack och bönstjälken, men det har använts lite varstans. Ett fint belägg är i King Lear, där inte ens Hagberg fick till det på svenska: ”Hu! Fy! Pah! Här luktar blod av en brittisk man.”

Den satte Tricky.

Om olämplig klädsel och konsten att fokusera

Varg Vikernes är en tokig norrman. Han är dömd för ett mord och flera kyrkobränder (medeltida stavkyrkor är tyvärr inblandade), är uttalad nazist, och har även en sorts musikkarriär med enmansbandet Burzum. Om honom ska denna bloggpost inte handla.

Härom veckan hölls P3 Guld-galan, där SR P3 delade ut musikpriset P3 Guld i ett antal kategorier. En av de många artister som deltog var Zara Larsson. Hon uppmärksammades främst för sin klädsel.

På hennes klänning fanns nämligen en detalj som inte sade den oiniterade något, men som snart identifierades: En del av omslaget från Burzums album Filosofem (1996).

Om hon inuti klänningen visste vad som var utanpå? Det vet jag inte, men ser ingen anledning till att hon skulle haft koll.

Men det är inte heller det som denna bloggpost ska ta upp. Det finns det många andra som gjort.

Vad gör man när man förknippas med en jobbig fråga? Vad Zara Larsson gjorde var en prata på TikTok som handlade om något helt annat. Vilket tydligen var tillräckligt anmärkningsvärt för att fungera som avledningsmanöver. Plötsligt var det många fler som pratade om den grejen än om klänningen. Den jobbiga frågan försvann.

- Blandat tyckande från DN, Expressen, Gefle Dagblad, GP, MovieZine och Sveriges Radio …

Det där borde ju alla åsiktsmaskiner ha märkt, de som dagligen dräller ut välbetalt, uppmärksammat tyckande. De om några ska kunna känna igen en PR-fint; vad ska vi annars ha dem till? Men istället jamsade de med, glömska av allt annat när någon viftade ett lockande bete framför dem.

Det var det som denna bloggpost handlade om: Lättlurade proffstyckare.

Kredd till Johan Wanloo; han är inte någon välbetald åsiktsmaskin utan serietecknare och wrestling-fan i Masthugget, och lyckades se det som skaror av etablerade flanar missade.

Lördagsfråga 741

Jag skickar 100 000 burkflärpar till Thailand

- Som illustration en hög med långt färre än 100 000 flärpar. Eftersom virtuella flärpar som mina gör sig sämre på bild.

Vi sitter på en liten skatt utan att reflektera över det – kapsyler! Vanliga ”flärpar” från aluminiumburkar som används när de öppnas. De kan bli till benproteser i Thailand.

- Typiskt citat från nätet, lätt justerat

Så där kan det se ut. Entusiaster startar en insamling av antingen burkringar, flärpar eller vad man kallar dem, eller värmeljus. När man fått ihop en tillräcklig mängd ska det hela skickas till Thailand för att bli proteser; där är behovet av sådant tyvärr stort, p g a mängder med minor.

Inget fel på entusiasmen. Men vad händer egentligen med metallen?

Om detta skrev jag i bloggposten Värmeljus och burkringar till Thailand för några år sedan. Vad som händer med metallen är att den säljs, i Thailand eller tidigare. Pengar är mer användbart än skrot. Det finns heller ingenting i den insamlade metallen som gör den mer värdefull än vilken aluminium som helst; ingen särskild legering, titan eller så. Det är snarare tvärtom: Behöver man kvalitetsmetall vill man inte ha flärpar i lösvikt.

Når dåseringene er vejet, bliver de solgt. Det beløb vi får tilbage går ubeskåret til Prothesis Foundation i Chiang Mai, hospitalet som hjælper patienter med at få protheser.

- Projekt Dåseringer

All aluminum that we receive by donations, we sell and purchase quality from the same company to provide artificial legs. However as our suggestion you can sell them and transfer money via the foundation account is the best solution it’s more versatile.

- HKH prinsessan Srinagarindra Boromarajajonanis stiftelse för proteser มูลนิธิขาเทียม ในสมเด็จพระศรีนครินทราบรมราชชนนี [arkiverad]

De välmenande insamlingar som görs är inte bortkastade. Men folk hade kunnat göra större nytta om de vetat vad som behöver göras. Till exempel blir frakten lätt dyrare än metallen. Och varför ska man skicka aluminium till ett land som 2021 exporterade aluminium för nästan tre miljarder dollar?

Detta har jag uppmärksammat. Men vad har jag gjort mer? Ingenting! Mindre än de som samlat in flärpar. Dags att göra något åt det. Tänk om jag skulle skicka, säg, motsvarande 100 000 flärpar?

En ”flärp” eller burkring väger ett tredjedels gram. Så 100 000 flärpar blir drygt 33 kg. På WS-skroten.se anges skrotpriset för ett antal metaller; för närvarande går aluminium på 6 kr/kg. Mina 33 kg blir 200 kr.

Som mottagare valde jag den kungliga stiftelsen ovan (Srinagarindra var f ö mor till Thailands förre kung Bhumibol). På deras hemsida anges konton dit man kan skicka bidrag. Som till exempel 566-2-50375-3 hos Siam Commercial Bank, SWIFT-kod SICOTHBK. Jag satte in summan. Och vips hade jag gjort lika stor nytta för stiftelsen som om jag gnetat ihop hundratusen burkflärpar. Men de slapp hantera metallen, som heller inte behövde transporteras över halva världen, med mera.

Nu är det ju ingen stor grej att dunka iväg en slant på nätet. Det hade kanske känts bättre och rejälare om jag jobbat med det hela, samordnat med folk, kånkat kassar med flärpar osv. Men det är ju inte för det egna välbefinnandets skull man gör sånt här.

Thor Modéen som ung

- Foto Sjöberg bildbyrå

Se här en rank, stark och stilig yngling! Vem kan det vara?

Om det inte framgått av rubriken hade det kanske varit svårt att gissa. Den gängse bilden av Thor Modéen är ju inetsad i folksjälen: En fryntlig, frodig farbror, så som han figurerar i otaliga pilsnerfilmer. (”Se inte så rädd ut! Jag ska inte äta opp er!”)

Men när han var ny i revy-Sverige så gav han ett annat intryck:

Thor Modéen heter revyscenens nya centerforward och poängvinnare. Han är 25 år, rank, stark och stilig, har röst och – under över alla under! – håg och fallenhet för dans. Så har han humor – stillsam, fri från flabbighet – och ger genast intrycket att tänka först och tala sedan. En ung man som vet vad han vill och därför kommer att gå långt. En yngling som giver mest av alla spirande revycharmörer ända sedan Ernst Rolf för 11 år sedan stod på gamla Berns och sjöng.

Hur sällsamt att se en ungdom som kan något i stället för att hoppa omkring och lalla i spritjargongens uttröskade halmtofflor!

- DN 24 januari 1923 – en hundra år gammal text om den färske 25-åringen (han hade fyllt två dagar tidigare)

Varför Hedin-utställningen stängdes

På Etnografiska museet i Stockholm visas många föremål som samlades in av den framgångsrike upptäcktsresanden Sven Hedin. Men museet relativiserar att den svenske geografen också var nazist. Det menar författaren Tommy Lundmark, aktuell med en bok om Sven Hedin.

Nu har Etnografiska museet beslutat att skrota den fasta utställningen om äventyraren – men allt plockas inte bort.

- Kristin McMillen: ”Heilade med nazitoppar” – nu tar Etnografiska bort utställningen, Dagens ETC 17 januari 2023

Enligt Dagens ETC togs beslutet efter uppgifter i en ny bok om Sven Hedin av populärhistorikern Tommy Lundmark. 

Att Sven Hedin sympatiserade med nazismen är ingen nyhet, men i boken publiceras också en bild på när Hedin gör Hitlerhälsning tillsammans med ledande nazister.

- Museum tar bort delar av Hedin-utställning, TT i SvD 18 januari 2023

Så Etnografiska stängde Hedin-utställningen. Varför?

Den frågan känns inte motiverad när man läst detta. Det framgår ju, så tydligt som man kan begära. Etnografiska visste naturligtvis var Hedin stod politiskt, men blev förvånade och kanske generade när det dök upp en bild där han heilar. (Dagens ETC tog även upp att Etnografiska jämförde Hedins nazi-vurm med gillande citat om kommunismen.)

Men efteråt menar McMillen ändå att hon inte hävdat att utställningen togs bort på grund av kritiken från Tommy Lundmark. Om man inte vill hävda något sådant, så är det en dålig idé att skriva som man gör i rubrik och ingress: på A följde B. För den som läser det är det mycket lätt att dra slutsatsen att A var orsak till B. Det är också så andra medier uppfattat det hela.

Visserligen kan ”… togs beslutet efter uppgifter …” (TT i SvD) också tolkas som att på A följde B och inget annat. Men det går ju i praktiken inte att tolka på annat sätt än att A var orsak till B.

Att A inte var orsak till B – Lundmarks bok var inte anledningen till att utställningen stängdes – och heller inte kunde ha varit det framgår enklast av det faktum att utställningen stängdes tre månader innan boken gavs ut.

- etnografiskamuseet.se "Visas till 14 augusti 2022"; ordvisor.se "Nov 2022"

En till: När ETC skrev ”Nu tar Etnografiska bort …” handlade det alltså om en händelse nästan ett halvår tidigare. Eller jag menar Dagens ETC. Att senarelägga en händelse är tydligare förvillande än att få folk att dra ett logiskt felslut. Men inte lika intressant.

Så varför stängde Hedin-utställningen? Svar: Det var dags.

[Michael Barrett, intendent på Världskulturmuseerna:] Arbetet med att ta ner Med världen i kappsäcken var planerat sedan länge.

- Rebecka Gordan: Etnografiska: ”Direkt fel att vi tog ner utställningen på grund av nya data”, magasin K 3 februari 2023

*

- xkcd: Correlation

Att utifrån ”på A följde B” anta ”A var orsak till B” är alltså ett tankefel, en fallasi. Det är ett mycket vanligt fel eftersom det är så lätt att göra, vilket i sin tur beror på (eller..?) att världen ofta fungera så. Felet är så vanligt att det fått ett namn på latin, en ära reserverad för de riktiga klassikerna: post hoc ergo propter hoc, ”efter detta, därför på grund av detta”.

Att skriva ”på A följde B” så folk luras att anta ”A var orsak till B” har inget namn som jag känner till.

Fakta och faktoider i tjugo år

Alt-text: 'Grandpa, what was it like in the Before time?' 'It was hell. People went around saying glass was a slow-flowing liquid. You folks these days don't know how good you have it.'

- xkcd: Misconceptions om den första tisdagen i februari; här är Wikipedia: List of common misconceptions; och här har vi förresten faktoider.nu: Rinnande fönsterglas

Jag har skrivit förr om hur jag kom in på det här med faktoider. Men nu är det nog ett tag sedan. Och med tanke på jubileet så …

Nya ord applåderas sällan; de irriterar mer än de vederkvicker. I det här fallet tror jag att många välkomnar nybildningen. En annan sak är att faktoider skall genomskådas och bekämpas. I det arbetet har vi nytta av ordet faktoid. Nu har fienden fått ett namn.

- Lars-Gunnar Andersson i Göteborgs-Posten

Jag hittar inte något datum för artikeln men minns när jag läste den. Kylhammar nämner att det skulle ha varit ”apropå DF:s introduktion av begreppet”, vilket borde ha varit i månadsskiftet april-maj 2002. Det var första gången jag såg ordet ”faktoid”. Jag lade det på minnet men gjorde inget mer. Dagens Forskning bör alltså ha nämnts, men det minns jag inget om.

I mars 2003 hittade jag så Dagens Forskning på nätet. Det var en trevlig publikation vars tid dess finansiärer tyvärr såg till snart skulle vara ute; men vid det här laget var den fortfarande igång. Året innan hade de som sagt kört en serie om så kallade faktoider. Den inleddes av en viss Martin Kylhammar, professor i Linköping, som även tidigare gjort reklam för ordet. Visst hade det använts då och då, sedan Norman Mailer konstruerade det 1973; men ett så användbart ord borde nyttjas flitigare. Tyckte tydligen Kylhammar. Och drog igång artikelserien.

Själv proffshistoriker förtvivlas jag dagligen av hur våra stora medier kolporterar som fakta historiska föreställningar, som för länge sedan borde ha förpassats till avdelningen för kuriösa felaktigheter …

- Martin Kylhammar: Dagens Forskning öppnar nytt forum för folkbildning [archive.org], Dagens Forskning 29 april 2002

Jag hade länge varit intresserade av sådana etablerade fel, som att man kallar Frankensteins monster Frankenstein. Jag var kanske 10–12 när jag läste Tom Burnams Här Var Fel (1976); den är ingalunda fläckfri men idén är lysande. Och när jag nu hittade faktoid-artiklarna fick jag ett ord för det hela, diverse resonemang om företeelsen i sig (snarare än enstaka fel), och inte minst två exempel som verkligen fick mig att fundera: Kristian II ”Tyrann” kallades aldrig ”den gode” eller ”Bondekär”, och chefen för patentverket sade inte 1899 att ”allt som kan uppfinnas har uppfunnits” (länkar till arkiverade DF-artiklar). Jag har senare insett hur bra just de två etablerade felen var som utgångspunkt för faktoid forskning.

Jag kände till båda påståendena, Kristian den gode och uppfinningscitatet, och hade länge trott på dem, helt och fullt och utan att för ett ögonblick känna minsta tvivel. Nu fick jag en del att fundera på.

I det första fallet hade jag heller inte haft någon anledning att känna tvivel inför påståendet; det är ju fullt rimligt att vänner och fiender har olika tillnamn på en person, som ”tyrann” respektive ”den gode”. Men det fanns historiker som kände till uppgiften och visste att den var fel, och som då och då påpekat detta. Hur kunde felet finnas kvar när det fanns folk som visste bättre? Varför spreds inte korrigeringen lika effektivt som felet?

Det andra fallet var ännu intressantare, för min egen del. Det var inte alls rimligt, tvärtom. Ett uttalande i stil med ”nu är allt som kan uppfinnas uppfunnet” hade 1899 gått emot hela tidsandan, som nog var den mest teknikoptimistiska världen någonsin sett. Visst kan man tänka sig spridda bysnillen påstå saker och ting, men ett sådant uttalande hade svårligen kunnat komma från en samhällets etablerade stöttepelare, därtill tekniskt insatt, som chefen för USA:s patentverk; och det visste jag. Samtidigt som jag trodde att densamme sagt detsamma. Hur kunde jag tro på saker som inte gick ihop?

De två frågorna ställde jag mig våren 2003. Jag har inte fått svar på dem än. Men det har varit mycket intressant att försöka. Och jag är inte klar med ämnet – inte på långa vägar.

Efter att i spridda Word-dokument ha satt ihop några mytknäck, som kunde vara såväl triviala (redan ett kort citat från exempelvis Nationalencyklopedin kan krossa mången myt) som icke-triviala, så lade jag i augusti ut dem på hemsidan. Sedan fyllde jag på då och då … I januari 2005 fick de en egen sajt: www.faktoider.nu. Den är fortfarande igång (och 18 år gamla länkar till sajten funkar fortfarande; länkar från sajten kan det vara si och så med) men det är länge sedan jag lade krutet där. Den 14 augusti 2007 började jag blogga; Samma text för n:te gången hette bloggpost #1. Just nu läser ni förresten bloggpost #5540, för med några undantag (främst på sista tiden, av hälsoskäl) har jag lyckats hålla en takt av en bloggpost om dagen mycket längre än jag kunnat föreställa mig.

”Samma text” ja … Texten ifråga var en anledning (av flera) till att jag började blogga; det var manuset till min första bok. Våren 2008 gavs så Faktoider ut på förlaget Forum. Den faktoida karriären levlade upp, som kidsen säger; visserligen fortsatte jag i stort sett med det jag gjort i fem år, men nu för en betydligt större och växande publik. Det blev fler böcker – hittills har jag gett ut nio helt egna, nämligen Faktoider (2008), Fler faktoider (2009), Är det verkligen sant? (2009 – jag skrev två böcker praktiskt taget samtidigt vilket var lättare än del låter), Nya ord med historia (2010), Tredje rikets myter (2011), Blindspår (2012), 1914 – Vägen till första världskriget (2014), Sveriges historia (2018) och nu senast Kvacksalveri! (2021), samt några där jag stått för en delmängd av arbetet. Det har blivit artiklar – för tio år sedan räknade jag till hundra och de har åtminstone inte blivit färre sen dess – i ett antal tidningar med Legatus Mensae som den första (före böckerna rentav) och Folkvett som den mesta; de är medlemstidningar för föreningarna Mensa och Vetenskap och Folkbildning, respektive. Det har blivit medverkan i radio och tv, liksom åtskilliga scenprat av olika slag. Våren 2019 fick jag felfinnarpriset Det gyllene förstoringsglaset, ett konkret tecken på att det man gör uppskattas någonstans.

Det har blivit mycket faktoider, helt enkelt. Jag hoppas att någon lärt sig något. Jag har det definitivt.

Som hur man tar reda på saker. Jag har fått ett visst rykte av att ha reda på saker; det händer inte så sällan att folk utgår ifrån att jag kan allt möjligt konstigt som jag aldrig hört talas om. (Liksom att de utgår ifrån att jag kan allt möjligt konstigt som jag kan.) Jag har lärt mig, med eftertryck, att det viktigaste inte är vilken kunskap man råkar sitta inne med för ögonbicket, utan att ta reda på saker: Att göra det väl, gärna utan onödig tidsåtgång (eftersom man vill kunna göra det ofta), och inte minst att inse när det är dags att gräva. Det sista är svårare än det låter; man kan inte ifrågasätta precis allt man hör (eljest är man hopplös som människa), men när är det dags att fråga ”källa på det?” och ta fram spaden? Efter tjugo år i branschen har jag lärt mig mer av alla tre. Fullärd blir jag nog aldrig.

Och jag kan fortfarande ställa frågan ”hur vet du det?” och bli förvånad över hur stora tankebyggen man kan uppföra på klena grunder. Även när jag ställer frågan till mig själv.