2010-04-14

Misslyckat porslin

När det begav sig så kunde de som hade råd och lust beställa kinesiskt porslin med egna målningar. Då skickade man iväg en förlaga till Kina, och fick en god stund senare tillbaka en sändning med tallrikar och prylar, med önskad dekoration. (Liksom en hyfsad räkning, kantänka.)

Och då blev man ibland överraskade. Sägs det. (Inte bara av räkningen.) Som han som skulle ha sin signatur på porslinet, skrev den på en sida i närmaste anteckningsbok, rev ut bladet och skickade iväg det - för att långt senare inse att boken var en dagbok, där mer eller mindre opassande formuleringar på papperets andra sida omsorgsfullt kopierats av kineserna på porslinets andra sida ... Med flera historier.

Det hade varit mycket intressant att se några av dem belagda. Men då blir det värre, ty de flesta är påhitt.


Här är ett faktiskt exempel på en misslyckad porslinsmålning, som jag gissar har inspirerat till de många förbättrade historierna. Ättens vapen har målats på ett papper som skickats till Kina, och på vägen blivit lite fuktskadat. Utförarna har gjort så gott de kunnat; kanske tolkade de suddet som en molnsky. Det lär ha tagit två år för beställningen att expedieras.

Porslinet är tillverkat på 1750-talet. Beställare var familjen Gyllenborg, ett anrikt namn (grevlig ätt nr 42 i Riddarhuset, utslocknad sedan 1863) känt för bl.a. Fredrik G., som var en viktig aktör i frihetstidens hatt-parti. De verkar ha tagit malören med jämnmod, ty en ny servis beställdes direkt; pengar fattades inte. Av den misslyckade finns bara större delar kvar. De betingar numer goda samlarpriser.

Beskedet om de troligtvis faktoida anekdoterna fick jag från porslinsexperten Björn Gremner. Han nämnde även en engelsk servis där målningsanvisningens red, blue osv. återgetts samvetsgrant på porslinet av de kinesiska målarna. Den har jag hans ord på existerar, men är ändå nyfiken på bildbelägg.

(Moderna motsvarigheter till sådana här missförstånd i beställningar torde kunna fylla volymer. Men det är en annan historia.)

5 kommentarer:

Unknown sa...

Om man besöker Linnés Hammarby utanför Uppsala berättar guiderna ofta en porslinshistoria. Linné ville ha en servis med sin favoritblomma Linnéan på och skickade iväg en beställning till Kina. Efter lång väntan kom varorna och Linné blev rasande för motiven liknande inte alls sin förlaga. Han skickade en ny beställning med mycket noggranna beskrivningar och den här gången gick det bättre. Så långt är allt sant, delar ur båsa serviserna finns att beskåda. Faktoidkopplingen är att en av Linnés döttrar ska ha blivit arg på sin mor och skrivit "Mor är dum" på en av Linnés instruktioner och denna text finns alltså på baksidan av en del av tallrikarna. Någon sådan finns naturligtvis inte i någon monter, men "en kollega till mig har sett det och vi får ju inte röra servisen eftersom den är så känslig". :)

Anonym sa...

När jag fick guidad tur på östasiatiska fick jag även mindre spektakulära kommunikativa svårigheter mellan beställare och hantverkare utpekade. Nakna kvinnor (föreställande nymfer, gracer, muser eller någon annan mytologisk ursäkt för att få avbilda nakna kvinnor) ser östasiatiska snarare än Europeiska ut. Mytologiska västerlänska djur ser konstiga ut, särskilt enhörningen avbildas ofta som asiatisk kirin snarare än västerlänsk enhörning.

Under omständigheterna (envägskommunikation om hur något ska se ut mellan två radikalt olika kulturer) skall man snarare förvånas över att resultatet vanligtvis blev så bra som det ändå blev. Asiatiska porslinsmålare tycks med tiden fått rätt bra uppfattning om kundernas smak och hur sådana saker som västerlänska kläder, natur och slott skall avbildas.

Sensemaker

Hexmaster sa...

Tack för kommentarer!

Den linneanska dubbel-servisen var ju ett fynd, de vill jag ha på bild. (Not: de valde fel person att skicka växtbilder på en höft till, i synnerhet när det var hans egen blomma...)

Och "mor är dum" hittar jag genast i en annan version, tillskriven ostindiska krösusen Niclas Sahlgren, vars namn förevigats i sjukhuset. Jag utgår ifrån att båda versionerna är osanna. :-)

HD: Ostindiskt porslin i 1700-talsköket

Hans med de många pseudonymerna: Intressant vinkling. Avvägningen mellan hemtamt och exotiskt är ständigt aktuell; som all den "kinesiska" mat som man förgäves spanar efter i Kina. Kinesiskt stuk var inne på porslin, möbler m.m., men samtidigt ville man inte ha det *för* genuint alla gånger...

Kurt sa...

Påminner om det frekventa problemen med felstavade tatueringar!

Anonym sa...

se sidan 19 här
https://www.academia.edu/8416954/Mistakes_on_Chinese_export_porcelain