Ännu ett uppslag till en studie av modern språkutveckling:
- Å ja ba...
"Och jag bara", följt av ens egen replik eller snarare reaktion, typ "åååh" (det är väldigt talspråkligt). Därefter "Och han bara" följt av hans reaktion, osv.
Varifrån kommer detta uttryck? Vem började med det? (Och hur gjorde hon - jag har en ovetenskaplig känsla av att det var en hon - sig förstådd?) Var? När?
På åttiotalet kom bara, uttalat som ba, att användas för att markera ett citat. "Han ba: 'Men vi kan ju va polare å så'. Ja ba: 'De e såklart'. Han ba: 'Jaaa'".
– Men ba är inte lika betonat längre som det var i början, säger Ulla Britt Kotsinas. Nu tycks det smälta in bättre i rytm och melodi.
- Språktidningen 1/2007, sid 16
Lindström har, fattas bara, nämnt fenomenet i Världens dåligaste språk men den utförligaste socioetymologisk utredning jag sett är citatet ovan. Däremot ungefär hur många bedrövade inlägg som helst om språkets utarmning, våra ätteläggars predestinerade förfall och talorganens tillbakabildning till allt rudimentärare formare av allt gutturalare ljud etc. Men det är ju en helt annan sak. Liksom huruvida exempelvis Nobeltalen om säg 200 år kommer att kryddas med ett och annat "jaba", en intressant möjlighet men naturligtvis ingen självklarhet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Mer sånt här önskar allmänspråkvetaren från Cat hair.
Det som jag har hört är att det var Björn Borg som införde begrepper ba', eftersom han pratade så fort. Det låter troligt (inget bevis dock!) att han var en stilbildare, det var han när han döpte sin son till Robin. Det var ganska ovanligt 85, men några år senare var det ett av de vanligaste pojknamnen.
Var "ba'" hans egen grej eller något dialektalt? Kan någon hitta ett "ba" från Södertälje ca 1960? (Tänk så fort man kan komma fram till de besynnerligaste frågeställningar...)
Erinrar mig teorin att skorrande r skulle kunna härledas till ett talfel på en enda stilbildande person på 1600-talet nånting. Sånt händer ju faktiskt, även om det sannerligen är undantag.
"Ba' f'att ja e så tafatt"...
"Ba" tycks alltså idag ingå rätt sömlöst i syntaxen; på 80-talet däremot så betecknade det "övergång från verbalt till gestaltande modus". Som någon språkvetare sa...
Skicka en kommentar