Lördagsfråga: Fyra

Artonhundrakallt

Nittonhundrakallt, nittonhundra kallt, eller nittonhundra-frös-ihjäl. Med flera varianter. Hur har detta begrepp uppstått? Ingenting i SAOB (?), SAOL, eller andra standardkällor.

The workers on the S. P. Line to strike out a call;
But Casey Jones, the engineer, he wouldn't strike at all;
His boiler it was leaking, and its drivers on the bum,
And his engine and its bearings, they were all out of plumb.

Som så ofta kan man utgå ifrån att det tämligen slangbetonade uttrycket är äldre än de äldsta beläggen. Spridda sökningar indikerar att "artonhundrakallt" är vanligare än "nittonhundrakallt"; att det verkar ha kommit i bruk i mitten av 1900-talet; men inte så förfärligt mycket mer.

En intressant artikel på svenska Wikipedia: Artonhundra-frös-ihjäl pekar om till Året utan sommar. Det avser 1816, då bland annat flera rejäla vulkanutbrott (som Tambora i Indonesien) samverkade till att svalka av det året. En avgjort intressant historia, se även Wikipedia (eng.): Year Without a Summer.

Casey Jones, kept his junk-pile running,
Casey Jones was working double time;
Casey Jones, got a wooden medal,
for being good and Faithful on The S. P. Line.

Men några belägg för att det verkligen är det året som avses med begreppet ges inte. Jag blir, som vanligt, gärna vederlagd, men hävdar tills dess att kopplingen inte finns; det är en fiffig association gjord i efterhand. Till exempel verkar det inte finnas några som helst belägg för ordet "artonhundrakallt" i just artonhundratalet.

Det tidigaste belägget jag hittills hittat är det följande. Ture Nerman översatte Joe Hills Casey Jones - The Union Scab (alltså inte den mer kända folkvisan), vars första vers + refräng i original återges ovan. Jag är osäker på dateringen, den kan ha gjorts inför Nermans Arbetarsångaren Joe Hill som gavs ut 1951.

Arbetarna på SP sände ut en strejkapell,
men Casey Jones, lokföraren, sa: "Nej" och: "Go to Hell"
Ångpannan läckte och hans hjul, pistongerna och allt
var som skrot anno artonhundrakallt.

Ett annat belägg (framfiskat via Google books) är Sara Lidmans Hjortronlandet från 1955.

Men med Ture Nerman ca 1951 tar det slut - bara en sån sak som att googling på "nerman artonhundrakallt" gav en enda träff. Jag vet inte varifrån eller hur han fick begreppet, eller om det är hans egen konstruktion. Men jag gissar att åtminstone en del av spridandet beror på honom. Sara ligger ju nära i såväl tiden som politiken; månne "artonhundrakallt" kommit att spridas i socialistiska kretsar? Vilket inte vore det första exemplet på hur ord kan gå genom oväntade kanaler.

(Ser fram emot att få komplettera och justera denna artikel. Det är sånt man har bloggar till.)

Tips: Rexlins Astroblogg

Dagens länktips är Teresa Rexlin, intuitiv astrolog: Rexlins Astroblogg

VoF länkar till min hemsida pga av ett samarbete jag har på gång, men de inser nog inte att de faktiskt ger mig en massa gratis publicitet.

VoF (Vetenskap och Folkbildning, www.vof.se) är alltså en skeptisk förening som undertecknad förresten är styrelseledamot i. Länken ifråga finns bland föreningens aktuella notiser, rubriken "NBV still going strange", och går till Rexlins workshops i astrologi som bildningsförbundet av någon anledning anlitar. Och om gratis publicitet önskas så kommer mer här.

Är det inte fantastiskt att en grupp handplockade individer som kallar sin grupp för Vetenskap och Folkbildning anser sig ha rätt att peka ut någon och anklaga den personen för att vara Årets Förvillare i Sverige?

1) Styrelsen är måhända "handplockad" men föreningen kan vem som helst gå med i.
2) Varje gång någon utsetts till Årets Förvillare har en motivering formulerats. Att doktor Dahlqvist anser svininfluensan vara en laboratorieprodukt tycker jag personligen smäller riktigt högt i den konspirationsteoretiska förvillande skolan.
3) Om det är fantastiskt? Inte 1 % så fantastiskt som om astrologi skulle visa sig fungera så väl som det påstås. Eller slagrutor, homeopati eller tankens inverkan på skedkurvatur.

Gör man så i andra länder tro?

Javisst. I USA delar James Randi ut sitt Pigasus Award i flera kategorier. Ett närliggande exempel är den holländska Föreningen mot Kvacksalveri med sitt Meester Kackadorisprijs, skulle motsvara "Årets Kvacksalvare". De nominerade kungörs i förväg så där uppmärksammas en hel bunt varje gång. I Storbritannien blir man ju åtalad om man kallar strunt för strunt (se t.ex. orsakverkan om Singh/kiropraktorerna) så där finns det kanske ingen motsvarighet. Än.

Och ett annat svenskt anti-pris är den ytterligt förvillade och förvillande föreningen SARAs "fulpris" - deras egen beteckning - Årets Folkvätte (hemsida). Syftet är, enligt uppgift, att uppmärksamma personer som på ett dogmatiskt och ovetenskapligt sätt försvårar vetenskaplig utveckling och gör det svårare för människor att hitta egna vägar till hälsa; i praktiken är det alltså tvärtom. (Tack till Stefanie för påminnelsen.)

Men jag tycker nog att det ligger i sakens natur att om det finns en förvillare, så måste det ju också finnas de som blivit förvillade - av förvillaren? Eller...?

Utmärkelsen ges till de som åtminstone försökt förvilla, och vars position i samhället (som titel eller medialt genomslag) kan förväntas ge utslag. Om ingen svensk låtit lura sig, grattis till oss, men så väl är det tyvärr knappast.

Med vilken rätt då, undrar jag?

Kanske yttrandefriheten? Friheten att till exempel hävda att astrologer är bondfångare och lurendrejare, som inte vet mer om framtiden än en död guldfisk. Som levererar esoteriskt dravel och symboliskt strunt mot betalning, men helt utan förpliktelser. Som lever på förhoppningar och folks förmåga att känna igen mönster även där inga mönster finns.

Dr Dahlqvist får väl tycka vad hon vill om fett och kalorier.

Utmärkelsen Årets Förvillare delades alltså inte ut på grund av hennes LCHF-kost. Det är fullt möjligt att den fungerar alldeles utmärkt. I motiveringen beskrivs anledningen som inte har med fett och kalorier att göra.

Och Sanna Edhin får väl prata om vad hon vill. Eller? Sen är det väl upp till var och en att ta till sig eller inte, och då bilda sig en egen uppfattning.

Javisst! Min egen uppfattning är att i synnerhet Sanna Ehdin pratar strunt. Vilket tydligen även VoF:s styrelse tyckte då de utnämnde henne till Årets Förvillare år 2000. Vilket de inte behöver fråga någon om lov för att göra.



Just astrologin känner jag mig ovanligt påläst på just nu, åtminstone av en liten liten sektor, sedan jag rett ut att Hitler faktiskt inte alls brydde sig om astrologi, till skillnad mot vad som ofta påståtts.

Ljugarbänk

Teori: Detta så uppenbara ord - språkvetare kallar det "transparens" - är kanske inte så självklart som det verkar. Birger Stolpe föreslår att det skulle komma från norska eller danska och snarare betyda "lugnvädersbänk".

Nu sitter jag inte med hans bok framför mig, och minns inte språkliga detaljer som ifall ursprunget skulle ha varit levær, "läväder"? eller något snarlikt. Det som främst satt sig är hans påpekande, att ljugarbänkar inte är något gammalt och traditionellt uttryck, utan en term som fiskelägen i Bohuslän och Skåne har fått utifrån. Ett badgäst-begrepp, helt enkelt.

Hur gammalt ordet är vet jag inte. Sökningar indikerar att dess utbredning eller användande över huvud taget går en eller två generationer tillbaka. Det finns inte i SAOB (artikel ljuga från 1941) eller lite äldre upplagor av SAOL, för att ta två visserligen lite konservativa källor.

Äppelknickerbockers

Äppelknyckarbyxor heter plagget på svenska. Förklaringen är att de åtsnörda byxbenen skulle vara goda förvaringsplatser för pallade äpplen. Det kan mycket väl stämma.

Men jag tror ändå att namnet i första hand tillkommit som en sorts försvenskning av dess engelska beteckning, knickerbockers (som i sin tur kommit från Washington Irving, via inte helt okomplicerade vägar). Att det blivit just äpplen som "knyckarbyxorna" associerats med, tja, varför inte? Men det är alltså en sorts slump att -bocker kan tolkas som -byxor.


Wikipedia: Knickerbockers (clothing)

Lördagsfråga: Huvudräkning som sagt

Nikolaj Bogdanov-Belskij: Устный счёт. В народной школе С. А. Рачинского, "Huvudräkning. I S. A. Rakinskijs folkskola." (1895).

Jag hade aldrig sett denna tavla innan jag stötte på den på nätet häromdagen. Den blev mycket snart en av mina absoluta favoriter, av flera anledningar. Såväl helhet som detaljer - näverskor, att läraren Rakinskij är en faktisk person med en intressant historia, med mera - och så naturligtvis att där finns ett fint problem inlagt, som kan göra betraktaren lika förbryllad som skolpojkarna.

Högre upplösning här

Till själva problemet:



Det kan förvisso förenklas på flera sätt. Jag redogör för den metod jag fastnade för.

Att det går att lösa i huvudet, alltså någorlunda enkelt, är en viktig ledtråd.

Kvadraterna på så här låga tal kan man gärna ha klara i huvudet (om inte, öva): 100, 121, 144, 169, 196. Att summera dem är inte lika enkelt. Men om man börjar med ett överslag, att genomsnittet är ungefär mittemellan 100 och 196, eller säg 150 högt räknat. 5 gånger 150 blir 750, alltså en bit över de 730 som ju är dubbelt så mycket som 365. Så om svaret skall vara enkelt så borde två passa?



Wikipedia (eng.): Nikolay Bogdanov-Belsky
Wikipedia (ryska): Устный счёт. В народной школе С. А. Рачинского

Elvis ekorrar

Brown squirrels in skillet with small amount of fat. Place squirrel in pressure cooker and cook under pressure for 15 minutes to tenderize. Sauté onion, green pepper, celery, and garlic in drippings in skillet; add rice, squirrel, potatoes, seasonings, and enough liquid to cook rice and potatoes. Cover; simmer slowly until tender.

Tidigare på faktoid-bloggen: Elvis-mackan (som i tidigare lördagsfråga beskrevs utförligare än jag någonsin vågat hoppats). Men nu är det en annan rätt jag funderat över.

Åt Elvis ekorrar?

Det skulle i så fall inte ha varit under hans utspejsade 70-tal, då han med den rike & berömdes rätt kunde ta sig för vilka hyss som helst, utan tvärtom innan karriären tog fart. I södern är ekorre en kanske inte så vanlig men heller inte helt ovanlig rätt.


Receptet från Wild Game Recipes: Squirrel with Rice and Potatoes

Lördagsfråga: Huvudräkning

Önskas förstoring?


Eller tydligare:



Grejen är alltså att detta problem går att lösa medelst huvudräkning. Hur?

Humanistiskt lagda kan leta reda på konstnären.

Hittlers kort

Hitler grundade ju inte partiet. Innan det blev NSDAP (där NS = nationalsocialism) så hette det D. A. P., Deutsche Arbeiter-Partei. Grundaren hette Anton Drexler och hade en inte alls oviktig roll, vilket man får intrycket av när man läser den grovt tendentiösa beskrivningen i Mein Kampf.

Medlemskortet ovan rymmer en förfalskad detalj: där står en sjua, alltså att Hittler skulle ha varit medlem nr 7. I själva verket stod där 555. Fast det innebar inte att han var den 555:e medlemmen; för att siffrorna skulle se lite bättre ut, började man på 501. Han var alltså medlem nr 55.

Det verkligt ironiska här är att man först fejkat en siffra uppåt för att se bättre ut, sedan fejkat den nedåt för att se bättre ut.

Vassera, sgu och annat gammalt

Vilka uttryck svängde sig folk med förr? För en hundra år sedan eller två? "Guds död", "Jistanes" och "För böfvelen"? Där man lägger in gammeliserande stavning med "hv" eller "fv" m.m. där det verkar passa.

Men se här ett genuint gammalt uttryck som verkar ha fallit i fullständig glömska, då knappt någon längre minns att det ens funnits: vassera.

Helt kortfattat började detta uttryck, som väl knappt ser ut som svenska ens, som en lång mening som "Vår Herres trä" eller "Vår Herres fem sår" (där alltså Vår Herre = Jesus) eller liknande. Omsider kom "vars herra..." att förkortas till "vassera". Ofta föll resten bort, i ett fall där det bevarats ger det just ingen ledtråd om man inte känner till sammanhanget: vassera tri.

Om ni någonsin läser lite äldre texter så skall ni alltså inte bli förvånade om folk drar en "vassera" då och då. Som ett mycket milt uttryck, inte ens svordom.

Kan passa på att nämna en sorts släkting som är i högst levande bruk. I Danmark hade man för länge sedan en fras "så Gud være mit vidne" eller liknande; liksom "Vår Herre"-fraserna ovan fanns den i en mängd varianter. Omsider kom den att slipas ända ner till om inte fotknölarna så den enda inledande stavelsen, eller vad det kan heta: s'gu.

Om ni aldrig hört det där utfyllnadsordet, så har ni aldrig varit i Danmark. Däremot är det nog ytterligt få av de talarna som har den blekaste aning om dess ursprung. Men så är det med språk. Hela tiden, överallt.


Länk:
Ulla Stroh-Wollin, Från vassera till herregud - om Vår Herres medverkan i 1700-talets svordomar [PDF]

Bryt ett ben

I vissa branscher frodas vidskepelsen särskilt väl; jägare, militärer och barnaföderskor kan ha de mest bisarra hyss för sig. För att bara nämna några exempel.

Men i nämnda fall så är det ändå något som står på spel, mot krafter som man inte begriper sig på, och som därmed uppmuntrar just vidskepelse. Inte så mycket jägare idag, men väl en gång i tiden då jaktlycka innebar skillnad på mättnad och hunger; militärer i aktion kan riskera livet ungefär hur många gånger som helst per dygn; och gravida har såväl sin egen som den kommandes väl att bekymra sig för.

Då är det desto märkligare att branscher där långt mindre viktigare ting står på spel hållit vidskepelsen vid liv. Som teatern.

För detta är alldeles sant: Det finns mängder av skådespelare, eller scen-aktörer av alla de slag, som inte på några villkor vill bli önskade "lycka till!" innan en föreställning. Det ger otur. Som om en viss önskan i en viss situation kan få ödes-trollen, med sinne för att jävlas, att skapa motsatt effekt. Därför har man istället en anti-önskan: Break a leg! När nämnda troll hör detta så skall de ta det bokstavligt, och fortfarande inställda på att jävlas se till att föremålet för önskningen får uppleva motsatsen till ett benbrott, alltså en bejublad succé.

... Ja, när jag skriver detta så träder fånighets-filtret i aktion; nämen kom igen, det finns väl ingen frisk person som tänker så!? – Jag lämnar den frågan obesvarad. Att det finns många i showbiz som är vidskepliga är ett faktum.

Men folk som inte är i showbiz vet ju inte detta så de önskar alla artister och skådespelare lycka till. Bara inte artisten säger "tack" så går det bra.

- John Houdi (illusionist), Vidskepelse

Riktigt intresserad blev jag när jag upptäckte att "break a leg" inte finns belagd tidigare än 1920-talet, om Wikipedia-artikeln är att lita på. Läs den gärna hur som helst, för fina exempel på efterhandskonstruktioner; alltså vad just benbrott har med teatern att göra. Ifall ni inte kommer på någon koppling just nu – själv gör jag det inte – så finns det andra som tänkt till. I onödan, är jag rädd. Och tyvärr inte så länge som man kanske velat, alltså att önskningen vart belagd sen Shakespeare eller så. 1900-tal, avgjort.


Wikipedia: Break a leg

Allmenndannende virksomhet

Det är något mycket säreget att läsa sig själv i översättning.

Snart fremsto faktoidejakt som den mest interessante, spennende, utfordrende og allmenndannende intellektuelle virksomheten jeg noensinne hadde støtt på. Så det har ikke vært vanskelig å fortsette. Og jeg opprettet en hjemmeside: www.faktoider.nu. Her har jeg lagt ut artikler og oppdatert dem, og her (akkurat som på bloggen faktoider.blogspot.com) kan besøkende legge igjen kommentarer og korrigeringer.

- ur Peter Olausson, Strutsen gjemmer ikke hodet i sanden. Pax forlag 2010, "ultimo april".

Det sistnämnda är alltså siste april; jag har inte sett "ultimo"-formen förut, den ser arkaisk och faktiskt lite tetig ut på svenska (åtminstone om den skrivs på fullt allvar), men finns i levande bruk på andra ställen: Norge, Danmark och Holland t.ex.

Lördagsfråga: New York

1. Jag vet inte vilket luftskepp detta är, eller om det är tyskt eller amerikanskt. Men över New York är det, helt klart.
2. Ne Cede Malis skall vara familjen Bronks valspråk. Liksom vapenskölden - jag vet inte om de var adliga eller hade aspirationer åt det hållet, eller körde med sånt ändå. I vilket fall är det Bronks gamla ägor som gett namn åt just Bronx. Bildkälla: An interview with William Bronk
3. Jag tog med borsten, cola-flaskan och annat krafs, som gör att denna bild snarare ser ut som det egna garaget än en hyperteknisk anläggning där atombomber framställs. Men det är alltså det senare. "Tickling the dragon's tail" kallades eller beskrevs ett tidigare prov i Manhattan-projektet, faktiskt det allra första, där man med vett och vilja var en hårsmån ifrån att spränga en atombomb. Men det utfördes enligt konstens alla regler - snarare än det fipplande med skruvmejsel som 1946 tog död på Louis Slotin.
4. Billy Crudup gjorde ansiktet för Dr Manhattan i Watchmen (jag har inte sett filmen men serieboken är sanslöst bra). För kroppen anlitade de utvikningsgrabben Greg Plitt.

Flygangrepp 1914

Omslaget på Kriegsbilder - Das Leben im bild, 40/1914: "Deutsche Flieger über Paris", "Tyskt flyg över Paris".

Den första tyska flygbombningen gjordes så tidigt som 30 augusti 1914. Tre bomber släpptes. De verkar inte ha gjort några nämnvärda skador på vare sig personer eller materiel. I likhet med en del andra spektakulära angrepp - som Pariskanonen (som kallats men inte var Tjocka Berta) eller ett senare krigs V-1 och V-2, med många fler exempel - kan man rimligtvis inte ha förväntat sig något nämnvärt militärt resultat. Syftet var snarare dels att visa fiende, egna och omvärld vad man gick för, dels "går det så går det".


Ordet dogfight är militär slang och har betytt vad det gör från början: Man jämförde jaktstrid (plan mot plan) med ett hundslagsmål. Det var just under första världskriget som begreppet kom i bruk; logiskt nog, eftersom det var då företeelsen först förekom.


Ur The Great War in Europe: Aerial Attacks on Paris

Lördagsfråga: Östligt

Pluto

... I don't honestly remember why. I think we were stoned.

Ben Sharpsteen, animatör på Disney, misslyckas med att förklara hur Pluto fick sitt namn. Året var 1930, alltså några månader efter att den amerikanske astronomen Clyde Tombaugh upptäckt den senaste planeten (ja, jag vet...). Den fick sitt namn efter underjordens gud i den romerska mytologin. Därefter fick hunden förmodligen namn efter planeten, snarare än guden.

Att en munter jycke i en tecknad film heter likadant som en bister dödsgud är ännu en sån här bisarr vardagsgrej som man vant sig vid. Hur den togs emot av sin samtid vet jag inte.



"Pape Satàn, pape Satàn aleppe!",
cominciò Pluto con la voce chioccia;
e quel savio gentil, che tutto seppe,

disse per confortarmi: "Non ti noccia
la tua paura; ché, poder ch'elli abbia,
non ci torrà lo scender questa roccia".

- Dantes Inferno, canto VII

James Chadwick

Hans avsikt var att läsa matematik. Inträdesproven hölls offentligt i en stor, till trängsel fylld sal, där Chadwick hamnade i fel kö. Han hade redan börjat svara på frågor när han märkte att de handlade om fysik. Eftersom han var oerhört blyg kom han sig inte för med att förklara utan började snällt att läsa fysik.

Källa: Richard Rhodes, Det sista vapnet (Hammarström & Åberg 1990) s. 135; (Simon and Schuster 1986 m.fl. upplagor)


James Chadwick är en intressant person på många sätt. Han vistades i Tyskland när (första) världskriget bröt ut, och kom därför att tillbringa de åren i fångläger. Han föreslog tidigt att vissa resultat i fysiska experiment kunde tillskrivas en atompartikel som saknade laddning - alltså till skillnad från protonen med positiv laddning och elektronen med negativ - vilket dels var långtifrån självklart, dels inte särdeles enkelt att lura ut medelst andra experiment, då partikeln som sagt var elektromagnetiskt neutral.

Men till slut gick det. 1932 kunde Chadwick visa att det han trott var sant. 1935 fick han Nobelpriset i fysik.

Neutronstrålande av grundämnen blev nu inne, och några år senare konstaterades att när neutronstrålning av uran resulterade i barium så var det ett tecken på att kärnklyvning ägt rum. Ännu några år senare sprängdes bomberna i Trinity, Hiroshima och Nagasaki.

Därmed inte sagt att atombomberna inte kommit till ifall Chadwick gått rätt när han skulle skriva sitt prov. Upptäckten av neutronen, bland många fler, låg i tiden, och hade kommit fram ändå. I England, Frankrike eller Tyskland, för att nämna de mest aktiva länderna. Men redan Chadwicks karriär är ett intressant exempel på hur fel kan bli rätt.


Se även:
Mr. Bean skriver ett prov (YouTube)

Egghunter

Front 242: Headhunter (1988). En dunderbra (tycker jag) låt med en riktigt tetig (tycker jag) video av Anton Corbijn, Holland. Han kommer alltså inte från Belgien vilket bandmedlemmarna gör, och det är också Bryssels berömda Atomium (från världsutställningen 1958) som skymtar här och var. Men faktoiden i sammanhanget är en annan.



I videon förekommer ägg. Och äggskal. Lite varstans; när jag ser bilden ovan tänker jag att det ser ut som ett montage, men det är alltså tjejen med äggskals-hatten som står och väntar på mannen som bär jätte-ägget. Och så vidare.

Vadårå?

Jo, när Anton Corbijn, som för övrigt är mycket känd för såväl sitt fotograferande som videor för U2 och Depeche Mode, och en del annat dessutom, fick uppdraget Headhunter så hörde han lite fel - Egghunter. Och så fick det bli. "Something that is quite well known to the older music fans but less known to the new generation of industrial music fans ..." enligt artikeln jag hittade; jag gissar att jag räknas som older i sammanhanget men hade aldrig hört talas om denna osannolika miss förrän rätt nyligen. Ja ja.

Even after he knew the correct title was "Headhunter", he still wanted to keep the eggs throughout the video clip. The mistake gave birth to a very absurd clip which was brilliant. It shows that even mistakes can become great ideas.

Själv tycker jag att hans video är skit och allt annat än great, men hur som haver. Det är intressant hur det kan bli.

Och framför allt: Har man studerat faktoider så vet man att sånt här händer överallt, hela tiden. Och i allehanda sammanhang dessutom. Det är oerhört mycket läskigare än att folk kånkar omkring med ägg till låten Headhunter.

Källa: An egg or a head? Side-Line music magazine, 28 december 2006

Asteroid-faktoid

Faktoid kommer från faktum + oid, där sistnämnda kommer från grekiska eidos = bild, liknelse. Någonting som liknar ett faktum (men inte är det). Andra exempel är planetoider som liknar planeter, humanoider som liknar människor, och så vidare.

Och så denna: asteroider - som liknar stjärnor. Hur då? Det gör de ju inte alls?

Nja, grejen var att när man i början av 1800-talet upptäckte dessa himlakroppar så noterades att de till skillnad från planeter saknade utsträckning, de var punkter i teleskopen. Däri ligger det stjärn-lika. Inget annat. Termen myntades för övrigt av William Herschel, som utöver sin mest kända upptäckt Uranus även upptäckte infrarött ljus, fann att koraller är djur och inte växter, skrev ett antal symfonier, och även i övrigt verkar ha varit en riktigt intressant herre.

Lördagsfråga: Citron

1. I hetaste laget / Some Like It Hot (1959) med bl.a. Tony Curtis, Jack Lemmon och Marilyn Monroe.
2. "Lemon" betyder ungefär "kass". Därför hajade folk till inför denna annons. Klassiker från 1960. Läs mer.
3. Britt-Marie Citron, Sölve & Co (Norstedts 1998). En beskrivning av den osannolika historien i Motala. (Som inte har någon koppling till HMS Sölve, byggd 1875 på Motala varv i Norrköping, och som jag hittade när jag letade.)
4. Den faktiska varan, lagd på tork. Inlagd citron är tydligen en grej i nordafrika, i synnerhet Marocko. Måhända det smakar bättre än det ser ut.

Knäckt på ingen tid alls av Pölsa Dum.

Mysterier

Mysterier är det bästa som finns. Om man verkligen vill intressera folk för något givet ämne finns det en helt osviklig metod: påstå att ämnet är ett "mysterium", och alla kommer genast att lyssna och tevekamerorna börjar rulla. Det som är mystiskt är också intressant, verkar resonemanget gå. Gammal hederlig forskning som kommer fram till gamla hederliga forskningsresultat genom att studera ett material är inte alls lika massmedialt gångbart.

Vet ni vad som avses? Återkommer till det.

Citatet kan tillämpas på nästintill vad som helst. Såväl Bermuda-triangeln som Palme-mordet eller Estonia; liksom Hitlers supervapen, borttappade kropp och flygande tefat, eller Illuminati, eller nollpunktsenergin; för att gå ner till de ännu lägre divisionerna.

Att avfärda trams som trams är ibland svårt, ibland lätt, men det genererar varken uppmärksamhet, berömmelse eller pengar. Att lyfta fram något som ett olöst mysterium är betydligt lättare, och ger inte sällan betydligt bättre utdelning - såväl i hårda valutor som pengar, som mjukare men inte mindre värdefulla valutor som uppmärksamhet, beundran och berömmelse. Varför det är så vet jag inte, men att det är så bevisas dagligen och stundligen.

Det inledande stycket är förresten från Ola Wikander, I döda språks sällskap (W & W 2006), s. 199. Det han skall komma till är etruskiska, det gamla italienska språk där det visserligen finns gott om frågetecken att räta ut för den hugade, men vars rykte som särdeles mystiskt och gåtfullt icke desto mindre kraftigt överdrivits, av oklara skäl som måhända går ända tillbaka till de gamla romarna; redan dessa verkar ha haft märkvärdigt dålig koll på den kultur som de inte bara ersatt utan även dragit nytta av och historiskt sett var en del av. Det är alltså inte i närheten lika mystiskt som de exempel jag använde för att illustrera, men funkar ändå.

Lördagsfråga: Något av en repris

Varför Wegener misstroddes

Alfred Wegener (1880-1930) var inte den förste att notera att Sydamerika och Afrika passade ihop som pusselbitar, men han var den förste som lanserade en komplett teori för att detta var en process som pågår än idag - kontinentaldriften.

Eller, inte riktigt komplett. En brist var att han inte kunde förklara hur kontinenterna kunde glida runt i vad man då antog var en sammanhängande jordskorpa; så småningom skulle svaret komma i form av plattektoniken. (Det kan påpekas att även etablerade geologer menade att kontinenterna en gång hängt ihop, för att sedan brytas loss och stelna i sina nuvarande lägen.) Detta brukar förklaras som det främsta problemet, vilket det kanske var, men det var inte det enda.

Ett annat problem, som av någon anledning fått mycket liten uppmärksamhet, kan enklast visas med följande:



Illustration ur Alfred Wegener, Die Entstehung der Kontinente und Ozeane (1929).

Den geologiska perioden karbon inträffade för ca 300-360 miljoner år sedan, eocen för 57-35 miljoner år sedan, och kvartär är den nuvarande perioden som på Wegeners tid började för 1,8 miljoner år sedan (detta ändrades 2009, se kortkort beskrivning här).

Problemet är att världskartan visserligen förändrats, men inte i närheten så snabbt som Wegener menar. Nordamerika och Europa fjärmar sig med någon cm/år; jag har fått olika uppgifter om vad Wegener hävdade, om det var 100 cm (enligt Gamows bok från 1948) eller hela 250 cm (enligt Berkeley-sidan). Men fel var det, vilket man kunde visa även på den tiden. Om man kommer med en teori som går emot den etablerade så gäller det att ha extra god koll på detaljerna. Att bara ha rätt (vilket visserligen inte är så bara) räcker inte, man måste också kunna visa det. Vilket, mycket förenklat, är vad vetenskap går ut på.

Jag måste säga att min syn på Wegener som en vetenskapens förkämpe, som går ut i strid mot fördomar och dumhet, fått sig en rejäl törn.


Länkar:

• Nils Edelman, Myten om kontinentaldriftens historia, Folkvett 4/2003 (dock inget om problematiken enligt ovan)
  
• Faktoid-bloggen: Läget 1948 om en högintressant populärvetenskaplig skrift jag hittade
  
• University of California om Alfred Wegener
• Alfred Wegener, Die Entstehung der Kontinente und Ozeane scannad och utlagd i sin helhet
  

Norsk struts

Peter Olausson, Strutsen gjemmer ikke hodet i sanden - En bok om faktoider (Pax 2010). Översättning Lars Nygaard.

Det är alltså Är det verkligen sant? (Ordalaget 2009) som kommer ut på norsk i april. Först sades det lagom till den 1:a vilket forlaget tyckte var passande och bra (ifall ni inte vet vad "förlag" kan heta på norska annat än forlag, googla), fast nu står det "ultimo april" vilket är den sista. Nåväl.

Mange påstander oppfattes som fakta, men er usanne eller upresise - de er faktoider. Denne boken knekker myter, rydder opp i vrangforestillinger og forklarer hvordan ting egentlig henger sammen. Lettfattelig og poengtert presenterer Peter Olausson et utvalg helt alminnelige feiloppfatninger, misforståelser og halvsannheter.

Är det inte märkligt att jag fortfarande hör Marve Fleksnes stämma i mina öron närhelst jag ser norska. Vare sig det är bokmål, som här, eller nynorsk - inte för att ens mitt tränade *ähum* lingvistöra kan avgöra skillnaden. LA8PV?

Jag vill särskilt nämna slutklämmen. Formuleringen är inte min, men jag motsatte mig den inte heller.

Perfekt for alle besserwissere og deres hustruer!

Förlagets presentation

Marie Antoinette

Marie Antoinette, hon visste ett sätt
att lindra svälten när den var som störst

Hon skulle hejda nöd med sitt överflöd
och med vin släcka all törst

Men om nån frågade hur hon skulle fixat'
så log hon och sa: Kära vän,
låt dem stackarna få äta kakor
så blir de nog belåtna sen

Ur en låt från skivan Reggae Team (1982) från bandet med samma namn. Texten skriven av Gawe Gornitzka eller Mats Ahrrénborg.

Har varken hittat text eller musik någonstans; det ovanstående återges av en anonym intervjuad från SR P1:s program Mytjägarna del 7, först sänt 6 augusti 2009. Att det är någorlunda korrekt har bekräftats av bandmedlemmen Thomas Gylling.

... Och poängen med att jag lägger ut denna text just här är alltså att Marie Antoinette inte sade det där om kakor, bakelser, eller vilka versioner som cirkulerar. Så av de tre ting hon blivit känd för - Frankrikes sista drottning, giljotineringen och kakorna - stämmer två.

Se även faktoider.nu: Marie Antoinettes bakelser

Lätt och svårt

Det är lätt att skriva deckare. Det är svårare att skriva en artikel på 5000 tecken där allt ska vara hundra procent korrekt.

- Stieg Larsson

Citatet kommer för övrigt från den enda intervjun med honom där han berättar om sitt författarskap: En man för historieböckerna, Lasse Winkler i Svensk Bokhandel, 9 november 2004.

Lördagsfråga: Gult

• Omslaget till Mellow Yellow, Donovans album och hit från 1967. Bakgrunden lär vara den hysteriska faktoid som jag bloggade om häromåret: Röka bananer.
• Huangdi, känd som den gule kejsaren, är en sant legendarisk figur i kinesisk historia. Det finns knappt någon ände på allt som han tillskrivs.
• The Yellow Kid, vars status som "världens första serie" kan ifrågasättas. Mickey Dugan, som han egentligen heter, var en kinesisk unge i Hoogan's Alley, en serie eller snarare serie av skämtteckningar, ritad av Richard F. Outcalt. En detalj som kan nämnas här hans flintskallighet, som kan ha varit en på den tiden vanlig åtgärd mot löss. Effektiv - men idag hade den inte funkat. En annan är att han blev stor inom merchandising; den som trodde att Pokémon, ninja-sköldpaddor, miljoner Musse-prylar m.m. är nytt har något att lära. Se även Wikipedia: The Yellow Kid.
• Bild från Dunkirk, en än idag flitigt omdebatterad händelse, då den var ett av Hitlers stora och märkliga misstag: varför anföll han inte? Vilken skillnad det nu gjort... Hur som helst var den ett resultat av Fall Gelb, "operation gul" (eller hur man nu översätter Fall), den intetsägande kodbeteckningen på den inledande fasen av anfallet mot Frankrike 1940.

Och vad lördagsrubriken "Primärt" beträffar, så syftade ledtråden mot det faktum att gult är en primärfärg.

Historia = kungar och krig

Intet nytt under solen:

Krigsskildrarna, krigsromantiken från forna dagar, krigshjälteglorian måste bort och plats skall lämnas i historieundervisningen till tids- och livsbilder ur kulturhistorien. Barnen skola lära sig förstå, att utvecklingen gått i den riktningen, att människorna allt mera behöva varandra, att "kampen för tillvaron" måste utbytas mot "ömsesidig hjälp för tillvaron", som Krapotkin säger.

- Johannes Johansson skriver i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningens tidning Freden, återgett i Svensk Läraretidning nr 53, år 1930

"Krapotkin" är Pjotr Kropotkin (1842-1921), geograf, zoolog och en av Rysslands mest kända anarkister.

Lördagsfråga: Primärt

Den förste paragrafryttaren

Varifrån kommer detta tyvärr ständigt aktuella begrepp: paragrafryttare?


Det kommer från principryttare, närmare bestämt tyska Prinzipienreiter. Detta ord har en födelsedag: den 12 oktober 1844. Då skrev fursten med det osannolika namnet Heinrich LXXII, Fürst Reuß zu Lobenstein und Ebersdorf, en kungörelse som följer:

Jag befaller härmed att följande skall införas i orderboken och i specialorderböckerna. Sedan tjugo år rider jag omkring på en princip, det vill säga jag fordrar att var och en skall nämnas vid sin titel. Detta sker ideligen icke. Jag fastställer därför härmed undantagsvis en böter på en thaler för var och en som är i min tjänst och som icke tilltalar en annan som är i min tjänst med dennes titel eller charge.

Liknelsen är idag välkänd, men inte alls när Henrik den sjuttioandre myntade den. Måhända den var ett lika gott tecken på förvirring som hans vrickade påbud.

Han lär för övrigt ha rekordet som världshistoriens högst numrerade monark. Siffran innebär inte att han föregicks av sjuttioen andra Heinrichar; i huset Reuß fick alla gossar namnet Heinrich och ett nummer. Räkneverket nollades vid varje sekelskifte. Vår Heinrichs far hette sålunda Heinrich LI, att sonen fick ett högt nummer beror på att han föddes så sent på ett sekel som 1797.

Japanska flaggor

Solen med strålar. Denna japanska flagga har exponerats i en och annan krigsfilm. Eftersom den synts mer sällan sedan dess så har en del dragit slutsatsen, medvetet eller ej, att detta var landets flagga t.o.m. krigsslutet, för att sedan ersättas av den välkända. Så är inte fallet.


Söul, september 1945: Den japanska flaggan halas för sista gången.


Modern bild, tagen ombord på en av den japanska självförsvars-flottans fartyg; Japanese Marine Self-Defense Force som de är noga med att skriva (till skillnad från det gamla imperiets flotta).

Strål-flaggan har använts som landets örlogsflagga*, dvs. i militära sammanhang, oavbrutet sedan åtminstone 1889. (Endast med reservation för när landet inte ens hade något "självförsvar".) Nationsflaggan utan strålar är äldre, i synnerhet själva symbolen.


Flags of the world: Japan; Japanese military flags

* Kan påpeka att "örlog" är ett gammalt ord för "krig". Det har sedermera främst kommit att associeras med örlogsflottan, men är fullt korrekt även på torra firma.

Ikonoklaster och hål-dyrkare

Ikonoklaster, efter grekiska eikonos för "bild" eller för den delen ikon eftersom det är sådana helgonbilder saken gäller, samt klastes, någon som förstör. Bildstormare, på ren svenska. Gjorde sig kända i ortodoxa kyrkan på 800- och 900-talen, då de med ledning av vilket bud det nu var (faktoider.nu: Tio Guds bud) slog sönder helgonbilder. Begreppet har åter kommit till användning när företeelsen återkommit, i faktisk eller överförd bemärkelse.

Bara ett inpass: Om du tror att detta inte är intressant, läs vidare.

Jag vet inte om de är de allra mest hängivna ikonoklaster som någonsin funnits (man ska aldrig säga aldrig när det gäller religiösa galenskaper), men goda kandidater är de hur som helst: de som kallas dyrniki på ryska (hur det stavas), "hål-dyrkare". Dessa tog inte bara bort bilderna på Jesus och Maria m.fl., de tog upp hål i kyrkväggen där de vederstyggliga bilderna suttit. Eller om de gjorde hål i taket så de kunde se direkt upp i himlen? - Buden verkar något olika, vilket inte hindrar att båda kan vara sanna.

Bildstormarna/ikonoklasterna tror jag flera av er känner till sen tidigare, men de komplicerade turerna i den ryska kyrkans inre strider från splittringen på 1600-talet är måhända okända för desto fler (själv hade jag absolut ingen aning innan jag snubblade hit). Där finns en del punkter som även en del utan teologiskt intresse kan finna intressanta.

The earliest controversies referred to trifling or ridiculous points of difference, yet were none the less furious on account of the causes being trivial. There was warm contention whether the hallelujah should be repeated two or three times at the end of the psalms, and whether the sign of the cross should be made with three fingers, symbolising the Trinity, according to the Byzantine Rite, or with two fingers, in allusion to the two natures in the person of Christ, as prescribed by the Armenian Rite.

Korstecken med två eller tre fingrar? Vad tror ni?

Sådana gräl om ingenting är icke desto mindre ett återkommande drag i såväl kristenhetens som andra religioners historier. Det torde betyda något.


OrthodoxWiki: Old Believers

Fattigdomsbevis

Att torparen Per Niklas Lundberg från Solna socken är så fattig, att han icke kan gälda kostnaderna för Södra Roslags domsagas häradsrätts protokoll i mål emellan honom, å ena, och hemmansägaren Gustaf Karlsson i Backa, å andra sidan, angående fordringsanspråk, intygas

N. N. länsmanskontor den . . . . . .

N. N.
Kronolänsman

- Axel Carlborg, Brevställaren (1918)

Ovanstående är ett exempel (med fingerade namn) på ett fattigdomsbevis - i ordets ursprungliga bokstavliga mening. Det var ett intyg på att man var så fattig att man inte behövde betala vissa avgifter som annars utkrävdes i juridiska sammanhang. Poängen var att ingen skulle behöva dra sig för att utkräva sin rätt på grund av fattigdom.

I fråga om befrielse från lösen innefattas föreskrift angående det bevis, som i sådant hänseende, där ej partens fattigdom är "kunnig", erfordras, i kung. 5 maj 1899; sådant bevis utfärdas af kyrkoherden i församlingen eller af vederbörande kronobetjänt eller stadsfogde. För befrielse från revisionsskilling erfordras, enl. 30 kap. 16 § Rättegångsb., intyg af K. M:ts befallningshafvande eller underrätten eller häradshöfdingen eller borgmästaren eller kronofogden eller, i mål från Norr- eller Västerbottens läns lappmark, af länsmannen eller lappfogden i den ort, där sökanden har sitt hemvist.

- Nordisk Familjebok: fattigdomsbevis (1907)

De sista alternativen i uppräkningen minner även om att begreppet "fattiglapp" har ett bokstavligt ursprung, då det var fattiga samer som avsågs.

Lördagsfråga: George Clooney

1. Diskret produktplacering i Return of the Killer Tomatoes (1988) med bl.a. GC. Jag är osäker på om det är han som är t.v. i bild. (Jämför kalufsen här.)
   
2. Rosemary Clooney (1928-2002), sångerska, skådespelerska och pinuppa när det begav sig. Avsvalnad karriär kom igång igen på 70-talet. Faster till GC.
3. Nick Clooney (1934-), journalist och programledare i TV. Far till GC, uppenbarligen - jag höll på att lägga ner quiz-temat när jag såg att de ser praktiskt taget identiska ut. Men det var tydligen ingen större fara. :-)
   
4. Sinatra som Danny Ocean i Ocean's Eleven (1960), här med Angie Dickinson. Det vill säga samma roll som GC hade när filmen spelades in igen 2001.

Denna var tydligen knepig, men till slut satte Pumlan den.

Spyker 1898

De Gouden Koets, "den gyllene vagnen". Det nederländska hovets absolut grannaste kärra. Endast för finkörning; närmare bestämt en gång per år, från ett visst palats till riddarsalen där drottningen (eller kungen) håller ett tal. Vagnen är inte ny men heller inte fullt så gammal som stilen antyder. Bygget påbörjades 1897, den rullade ut från fabriken året därpå.

Hurså? Tja, det kan ju vara roligt att veta att byggfirman hette Spijker, driven av bröderna Jacobus och Hendrik-Jan. 1903 justerades stavningen till det lite mer internationellt gångbara Spyker. Under första världskriget byggdes flyplan. 1926 lade de ner.

Det var alltså en helt annan firma som 1999 startade som Spyker Cars, utan någon som helst koppling till den gamla firman eller ev. ättlingar Spijker. Utom namnet då, som de tydligen gillade.


Wikipedia (ned.): Goude Koets (Nederland)
Wikipedia (eng.): Spyker; Spyker Cars

Lördagsfråga: Namn

(Beträffande den anonyma frågan om faktoider som ställdes här hänvisar jag till huvudsidan www.faktoider.nu.)

Sörgels Atlantropa

Herman Sörgel (1885-1952) var en tysk arkitekt med stora idéer. Som denna: En damm vid Gibraltar sund. Genom att sänka Medelhavets yta skulle en ofantlig mängd vattenkraft kunna utvinnas.


Dessutom skulle havsbotten torrläggas, i så stor omfattning att kustlinjerna skulle förändras påtagligt. Vid det kraftigt förstorade Sicilien skulle detta utnyttjas för att bygga en bro - en landförbindelse mellan Italien och Afrika. Östra Medelhavet skulle sänkas ännu mer, uppemot 200 meter.

Här fanns en ännu större tanke: Europa och Afrika skulle bli en enhet, att konkurrera med de två andra supermakter Sörgel spådde: Det kombinerade Nord- och Sydamerika, samt stor-Asien.

Sörgel förkunnade sina visioner för världen 1929. Han försökte senare att ge dem en sorts nationalsocialistisk touch, men nationalsocialismen var inte intresserad. Sitt enmans-projekt fortsatte han att driva fram till sin död.


Strange Maps: Dam You, Mediterranean

Blåmjölk 1907

Lättmjölken var blå redan för hundra år sedan, eller långt innan någon sett ett mjölkpaket:

"Kom inte stickande med blåmjölk, det säger jag dej", sade Angela med formlig grälton till Elsa, som med en tom träskål gick åt mjölkkammaren till.

- Laura Fitinghoff, Barnen från Frostmofjället (1907), kap 33

Det som avsågs var den blåaktiga ton som skummjölk kan få. Om råmjölk kan bli lika tunn tror jag inte, men det var nog heller inte bokstavligt menat.

Deathmatch 1979

Alto Trek var ett dataspel som utvecklades i slutet av 70-talet. Det kördes på Xerox Alto, en av datahistoriens mest revolutionerande maskiner, som icke desto mindre aldrig kom ut på den öppna marknaden. Den var så långt före sin tid att tanken svindlar; den hade grafiskt gränssnitt, mus, inbyggt nätverk, och annat futuristiskt godis - trots att den kom ut 1973. När herrar Gene Ball och Rich Rashid skrev nämnda spel så tog de också tillvara mer än en av dessa starka sidor. Alto Trek var ett av världens första nätspel, där folk satt på olika datorer och spelade mot varandra. Det var åtta år före MIDI Maze.

Just 1979 kom förresten Steve Jobs på besök hos Xerox. Det var första gången han fick se ett grafiskt användargränssnitt. Wikipedia-artikeln formulerar det som att han blev "excited", det är bra mycket försiktigare än Jobs egen beskrivning; han fick se tre nyheter som alla var viktiga, men:

I was so blinded by the first thing they showed me, which was the graphical user interface. I thought it was the best thing I'd ever seen in my life. Now remember it was very flawed, what we saw was incomplete, they'd done a bunch of things wrong. But we didn't know that at the time but still thought they had the germ of the idea was there and they'd done it very well and within you know ten minutes it was obvious to me that all computers would work like this some day.

Så man satte sig att utveckla den första datorn med grafiskt gränssnitt osv. avsedd för marknaden, som lanserades några år senare ... Och den hette inte Macintosh.

Documentation for Trek 2.1 (August 1979) [PDF]
Wikipedia: Xerox Alto
Mac History: Rich Neighbor with Open Doors
Faktoider: Före Macen: Apple Lisa

Ständigt bloggande sekreterare

Att vara ständig - akademiblogg.wordpress.com

Peter Englund har börjat blogga igen. Mer som ledamot i akademien och dess ständige sekreterare i synnerhet (måhända bloggen omsider tas över av hugad efterträdare?), mindre som historiker, författare och inte minst privatperson, som hans tidigare blogg (här) var ett förträffligt och tyvärr ovanligt exempel på.

Inga möjligheter att kommentera, än, av tidsskäl. Av de hittills utlagda posterna verkar hans "hot" om att hålla sig mer officiell, mindre personlig, att ha varit tämligen överdrivna.

Framhåller gärna förklarande sidan Vokabulär. Gamla och vördnadsvärda institutioner håller sig ofta med lite egna traditioner av olika slag, så ock akademien. Som att den kallas "hon", vilket är inget mindre än en rest från den tid då svenskan nyttjade tre genus - han, hon, den/det - och exempelvis väggar, fartyg och akademier kunde vara "hon", utan att man för den sakens skull tänkte på dem som folk (bruket är visst kvar även för båtarna, när jag tänker efter). Eller att sammanträdets protokoll kallas "sammankomstens anteckning". Med mera.

Lördagsfråga: Kvicksilver

1. U-864. Tysk ubåt som 1945 sänktes utanför Bergen, vilket förresten lär vara det hittills enda tillfälle då en ubåt sänkts av en annan ubåt, med flit och i u-läge. Vraket upptäcktes 2003. Har nästan obegripliga 67 ton kvicksilver ombord.
2. Hitlerjunge Quex är en film från 1933. Den bygger på den 15-årige Herbert Norkus öde, som året innan hade mördats av kommunister när han delade ut nazist-propaganda. Som gjort för mer propaganda. Smeknamnet "Quex" är en förkortning av Quecksilber.
   
3. Osäker på om statyn föreställer Hermes eller Merkurius, vilken skillnad det gör; det är hur som helst den senare som på engelska fått ge namn åt metallen.
4. Minamata, Kumamoto, Japan. Under flera årtionden släppte industrierna här ut stora mängder kvicksilver. Flera tusen har dött i vad som kallas Minamata-sjukan, eller Chisso-Minamata-sjukan, så får man med det ansvariga företaget också.

Tillsammans med rubrikens ledtråd räckte denna fråga nästan hela helgen. Korpen var först på rätt spår, varefter Ole Bull, Kurt och Mattias fyllde på. Tjusigt.

Google, the

The Google has a beautiful garden which is guarded night and day. All through the day he sleeps in a pool of water in the center of the garden; but when the night comes, he slowly crawls out of the pool and silently prowls around for food.

- Ur V. C. Vickers, The Google Book (1913)

Vickers bok (som jag har, Oxford UP 1979) är en svårbeskrivlig surrealistisk fantasifull historia. På varje uppslag beskrivs ett fantasidjur på vers, och en härlig illustration; som "the soft-nosed Wollop", "the Wilyou or Pagoda bird", eller den med lämpligt formad näbb försedda citron-pressar-fågeln:

Have you seen the Lemonsqueezer
Feeding Herbert and Louisa?

Vickers var en synnerligen representabel herre, han hade en hög tjänst på självaste Bank of England när denna bok gavs ut i futtiga hundra ex. (Samma familj ägde företaget med det kända namnet.) Enligt Wikipedias artikel lär vissa se boken som ett belägg för att Vickers skulle ha varit m.e.m. tokig, vilket jag finner befängt. Däremot hade han ett hälsosamt sinne för barnsligheter som fler skulle må bra av. Hans sista bok, som kom ut postumt 1941, hette Economic Tribulations (länk) och handlar om ekonomi, politik och andra allvarliga frågor.


Wikipedia: The Google Book
Blogoscoped: The Google Book (hela, inkl. illustrationer)

Lördagsfråga: Hur snabbt tar ni denna?

Pholquétymologie

En hypotes som aldrig lagts fram
av folk som forskar efter ordens härstamning
består uti att franskans homme och femme
är grunden till den svenska glosan hommefemmening

- Kajenn

Google, Barney

1919 fick seriefiguren Barney Google sin debut. Han var en sorts småskojare som gillade boxning och hästkapplöpning. Senare blev hästen Spark Plug ("tändstift") på bilden, med sitt ständiga täcke, en känd bifigur; faktum är att han blev så populär att seriens namn justerades till "Barney Google and Spark Plug".

1934 vistades Barney i bergen, närmare bestämt södra Appalacherna. Där träffade han bl.a. den typiska hillbillyn Snuffy Smith. Dennes förehavanden, med hembränning, krakel med länsman osv., kom snart att göra honom betydligt mer populär än seriens dittillsvarande huvudfigur. Snart justerades titeln igen, nu till "Barney Google and Snuffy Smith", och ännu lite senare till enbart "Snuffy Smith". Eller Tjalle Tvärvigg, som han kom att heta på svenska.

Har du sett herr Kantarell

Nu blir det en del att läsa. Detta är nämligen hela Kantareller, som den faktiskt heter. Läs gärna hela - jag tror inte många av er gjort det förut.

Har du sett herr Kantarell,
bor i Enebacken?
Han kom dit i förrgår kväll
med sin hatt på nacken.
Den är gul och den är grann,
passar just en sådan man,
passar åt herr Kantarell
bort i Enebacken.

Har du sett fru Kantarell
i den gula kjolen?
Hon är rund och glad och snäll,
skiner rätt som solen.
Jämt hon har ett rysligt fläng,
tidigt uppe, sent i säng.
Alltid glad fru Kantarell
i den gula kjolen.

Alla barnen Kantarell
hundra visst och mera,
krupit upp ur gräsets fäll
och bli ständigt flera.
Alla knubbiga och små
med små gula koltar på
komma barnen Kantarell
hundra visst och mera.

Lilla Kalle Kantarell
slog sin lilla syster.
- Kalle, kom ska du få smäll,
talar mamma dyster.
Kalle, nyss så käck och stolt
gråter på sin fina kolt.
Stackars Kalle Kantarell
slog sin lilla syster.

Lilla Lotta Kantarell
i sin gula kappa.
Fick en regndroppskaramell
av sin stränga pappa.
- Är du alltid flink som nu,
blir du nog en duktig fru,
sad' till Lotta Kantarell
hennes stränga pappa.

Ack, familjen Kantarell
lever där i gamman,
tills de så en vacker kväll
plockas allesamman,
rensas vid ett trädgårdsbord,
bort med skägg och skräp och jord!
Ack, familjen Kantarell
plockats allesamman!

Stackars pappa Kantarell
puttrar i en gryta.
Stackars mamma Kantarell
ville gärna byta.
Men som läcker sommarmat
hamna alla på ett fat,
och du äter Kantarell
och vill inte byta.

Detta är ingen respektlös skolgårdsversion, utan Jeanna Oterdahls original från 1905 (den fanns med i Blommornas bok).

Sol och vår

Ärade damer, Verkmästare, 35 år (villaägare), söker på detta sätt bekantskap med hederlig o. god flicka (eller änka) ur arbetarklasen. Någon förmögenhet önskvärd. Svar förtroendefullt till "Sol och Vår", Sthlms-Tidn. annonskont. St. Vattug. 12

- Kontaktannons i Stockholms-Tidningen, den 20 februari 1916

Insändaren var en Karl Vesterberg. Han arbetade som kolutkörare i Värtahamnen och var inte, såvitt bekant, villaägare. Svarade på hans annons gjorde frk Helga Berggren, som sedan lånade ut 2000 kr till Karl, som därpå försvann. Så småningom greps han, och fick sex månaders straffarbete samt odödlighet i form av begreppet sol-och-vårare.

Han var alltså inte i närheten lika flitig som Gustaf Raskenstam (som 1945 återtog sitt födelsenamn Anders Gustaf Eriksson), som under andra världskriget inledde bedrägliga förhållanden med ett tresiffrigt antal kvinnor, inte sällan flera samtidigt.

Många har för sig att Raskenstam använde signaturen "sol och vår", och att det rentav var han som myntade begreppet. Även om jag inte hittat några uppgifter om signaturer han använt, så verkar det synnerligen osannolikt att han skulle använt just den, som hans föregångare gjort ökänd.

Uppdaterat: Håkan Johansson skickade annonsen som den såg ut, hämtad ur Stig Linells Svenska skurkar (1995). Redan de närmaste grannarna kan ge anledning till eftertanke; det är, med Linells ord, "en sida fylld av andra småannonser om lediga platser, bortsprungna hundar, billig rättshjälp, rea på sidenblusar och mirakelsalva mot hemorrojder".

Lördagsfråga: Antwerpen

Det var en ung man från Antwerpen
som hade en dam han höll kantwerpen
och han sade till henne:
"när du leker med denne,
ta hänsyn till även dem hantwerpen."

1. V-2 utställd i Antwerpen (källa). De flesta associerar raketvapnet med London, men faktum är att det betydligt mindre Antwerpen fick ta emot något fler. Liksom ungefär lika många av den enklare konstruktionen V-1. Det var den stora och för de allierade viktiga hamnen som var huvudmålet.
   
2. Lesotho Promise var en vit diamant-kluns på 121 gram - 603 carat - mänskligheten har sett fjorton större. Och så var den av bästa kvalité dessutom. Funnen i Lesotho 2006, såld samma år i diamant-staden Antwerpen.
   
3. Christophe Plantin, eller Christoffel Plantijn som det blir på holländska. Boktryckare, smygkättare, och kunnig och intressant person på flera andra sätt. Född i Frankrike, flyttade till Antwerpen 1549 (på eng. WP står det att anledningen var att han "gifte sig med någon").
4. Det ståtliga lejonet i gyllene mosaik har prytt ingången till Antwerpens Zoo ända sedan det grundades 1843.

Lördagens rubrik var givetvis en ledtråd till På spåret, vilket hjälpte Magnus att knäcka det hela. Limericken ovan är Hasse Alfredssons. Den kan även läsas med det franska namnet för staden i det tvåspråkiga Belgien: Anvers.

Bullen Berglund

Den här känner ni till. Vet ni vem Bullen är?



Bullen lagar chateaubriand (1935)

Erik "Bullen" Berglund (1887-1963) var skådespelare, sångare och regissör. Han medverkade på 30-, 40- och 50-talet i en mycket lång rad filmer. Jag har inte synat många av dem, knappt några när jag tänker efter, men gissar vilt att åtskilliga torde tillhöra de s.k. pilsnerfilmerna - vilket kanske, kanske inte, har någon koppling till korven. Hans stora intresse bredvid filmen var mat. Han hade rentav arbetat som kock, i Frankrike inte desto mindre, gav ut flera kokböcker, hade radioprogrammet Prat om mat, och kombinerade även filmen och maten i en serie matlagningsfilmer.

Som alltså visades på bio. Detta var ca 20 år innan Ria Wägner började laga mat i TV eller Folke Olhagen var "Novisen vid spisen" med Tore Wretman i radio, 40 år innan Mat-Tina föddes, osv. "Bullen" var ett veritabelt varumärke. Som mest satt det på ca 30 olika produkter.

På den officiella hemsidan www.bullens.se står ingenting om den akuta anledningen till att just denna konserv behövde draghjälp. Den varma sommaren 1953 drabbades det stora slakteriet i Alvesta av salmonella. Eftersom man levererade till stora delar av landet blev det en veritabel epidemi. 9000 insjuknade, 90 dog. Namnet "Alvesta" var oanvändbart i livsmedelsbranschen. Då och därför lanserade man korven på burk.

Lördagsfråga: På 10 p

Skakad, inte rörd

James Bond vill ha sin draja shaken, not stirred.

Hurså? Vad är grejen?

Jo.

En typisk drink skakas med is innan den hälls upp. Det är det effektivaste sättet att kyla ner drycken.

Undantag görs dock för drinkar som innehåller vin - som t.ex. det kryddade starkvinet vermouth - eftersom detta grumlas av skakningen. I dessa fall skall man istället röra, fast inte som om det vore kyrkkaffe utan med en särskild lång barsked som förs runt med brio. Anledningen är alltså rent estetisk.

Den förklaringen är åtminstone den som levereras av Arne Häggqvist, som visserligen fick en del annat uträttat dessutom men som verkligen gjorde sig odödlig i och med sin Största cocktailboken (1982), och följdaktligen den jag tror på, tills jag ev. får anledning att ändra mig.

För av någon anledning finns just den förklaringen inte med i Wikipedia-artikeln på ämnet. Däremot en rad andra, av vad som förefaller vara högst varierande värde: som att gin kan få en annan smak av att skakas (vilket bra många av oss borde ha uppmärksammat vid det här laget), eller att vodkan i Bonds vodka martini av fordom skulle vara av sämre och oljigare sort där skakning skulle krävas för att separera oljan (vilket absolut låter som en skrivbordskonstruktion), eller att grumligheten i skakade drinkar skulle bero på flisor från de skadade iskuberna (ditto).

Så martini-forskningen verkar, av allt att döma, befinna sig på samma nivå som homeopati, slagrutor och klimatförändringarna: mer forskning krävs.


Wikipedia: Shaken, not stirred

Randiana

James Randi bör vara känd hos varje läsare av denna blogg. Kort: Magiker (m.m.) pensionerar sig, och börjar använda sin fritid åt att avslöja folk som använder motsvarande tekniker, men inte för att underhålla utan för att luras. Skedböjaren Uri Geller är det mest kända exemplet.

Senare skapade Randi en stiftelse JREF, överlägset mest känd för sitt stora pris: en miljon dollar till den som kan visa en övernaturlig förmåga. Det har ännu inte delats ut. (Häromåret sades att detta pris skulle dras in 2010, för att pengarna skulle göra bättre nytta på andra håll; detta har dock ändrats. Priset ligger fast.)

Man kan förvånas över att inga av de riktiga kändisarna i vidskepliga branschen hört av sig. Däremot får han rätt stora mängder småspelare; folk som vill visa vad de kan med slagruta, eller att de kan hela, eller andra vanliga påståenden. Vad det nu kan säga om resp. aktörers tro på sig själva?

Men utöver de vanliga förmågorna (som visserligen vore nog så revolutionerande, om man någonsin fick dem belagda) så finns de lite mer ... udda påståendena. Här en nypa faktiska exempel.


If you were running a site that considers unusual claims that might be true, even though they're probably not true, would you accept to investigate a claim that a man can fly by flapping his arms?

Do you test a man who claims he can sexually arouse a woman just by looking at a photograph of her?

How about a claim that someone is God?

If a writer told you that he is the Richard Nixon, would that merit your serious attention?

And what would you do with a claim that someone could inhale Zyklon B for 15 minutes and survive?

A man writes and claims that he and his brother make the Sun rise every morning; do you look into that?

A chap says he doesn't eat, and hasn't taken nourishment for many years; is that worth your time to investigate?

A letter states that no lion will bite the writer; do you investigate?

- James Randi, Super silly and juvenile, 12 november 2004

De som var immuna mot giftgas och lejon vore i och för sig enkla att testa. Liksom "luftarianen", som är vad de som inte behöver inta fast eller flytande föda kallas; fast en sådan tog sig faktiskt Randi tid att testa. Se länkad sida för resultatet.

Cotton Eyed Joe

... Långt före Rednex.

The precise origins of this song are unclear, although it predates the American Civil War.

- Wikipedia: Cotton Eyed Joe



En populär version spelades in av Adolph Hofner 1941. Jag har ännu inte hittat den i sin oavkortade ostörda helhet, men se & lyssna en dryg minut in på klippet ovan.

The original Guy

Guy Fawkes är (ö)känd för the Gunpowder Plot, konspirationen som skulle spränga det engelska parlamentshuset i bitar den 5 november 1605. Avslöjandet firas tydligen än idag, i form av brasor och fyrverkerier som väl måtte symbolisera det man slapp - har aldrig förstått logiken där, men antar att varje ursäkt för brasor, raketer och kalas i allmänhet är giltig ...

Ett inslag har åtminstone varit att på de där brasorna bränna halmdockor föreställande Guy Fawkes. Dessa dockor, som sällan eller aldrig gjordes i förskönande syfte, kom 200 år senare att ligga till grund för en liknelse, när man kunde kalla en person med märkligt utseende och/eller klädsel för en guy. Och därvid har det blivit: dagens engelska ord guy, som tappat all pejorativ kraft och blivit helt neutralt, är alltså Guy Fawkes som levt kvar i en helt otippad form. Så kan det gå.


Etymology online: guy

Lördagsfråga: 20

1. En ikosaeder är en av de platonska kropparna, närmare bestämt en regelbunden tjugohörning - men oerhört mycket mer känd under beteckningen T20. (Noterar att artikeln skriver att det finns en licens "som gör det möjligt för vem som helst att skapa en d20-kompatibel produkt". Hm?)
2. Darryl F. Zanuck hade ett fräckt namn, en bra profil, smak för cigarrer och en synnerligen lång Hollywood-karriär (bakom kamerorna); dessutom grundade han, tillsammans med några andra, 1933 filmbolaget 20th Century, som bara två år senare skulle gå ihop med Fox.
3. Tintin började i Le Petit Vingitème, en barnbilaga till tidningen Le XXéme Siécle = tjugonde seklet. Denna ruta är en av de allra första, från Tintin i Sovjet som började publiceras den 10 januari 1929.
4. Enklast av dem alla? - Ett tjog ägg.
   

Tintin och Totor

Den 10 januari 1929 såg en ny serie dagens ljus: Tintin, skriven och ritad av Hergé, signatur för Georges Remi.

Han hade en direkt föregångare: Totor, C. P. des hannetons. C. P. är förkortning för Chef de Patrouille = patrullchef; hanneton är en skalbagge, som jag antar är ett typiskt exempel på vad scouter kan kallas.


Serien gick i Le Boy Scout Belge 1926-29 (samt några sidor 1930 av annan tecknare). Som synes presenterades den som en sorts film, av märke "United Rovers". Här så lämnar han Amerika, som ju förresten var det tredje landet Tintin besökte, och passar på att fiska under överfärden.

Lördagsfråga: MGN

Dvs. "minsta gemensamma nämnare". Ifall det nu är en ledtråd.

Ie o eg

I.e., förkortning för id est, latin för "det är". Engelskans motsvarighet till dvs.

E.g., förkortning för exempli gratia, latin för "för exemplets skull". Engelskans motsvarighet till t.ex.

Jag vet inte hur ofta förkortningarna missförstås eller blandas ihop (även på engelska, där t.ex. ie läses "in example"..?). Men vanliga är de; och jag kan på rak arm inte minnas ha sett dem förklarade i något svenskt sammanhang.

Tysk fysik

Ännu ett exempel på att man inte skall lita på auktoriteter bara för att de är det: Två av de ledande namnen i rörelsen för Deutsche Physik var Philipp Lenard och Johannes Stark. De är inte obetydliga namn i vetenskapshistorien, och förtjänade - såvitt jag förstår - verkligen sina nobelpris i fysik, 1905 resp. 1919.

Ni har nog hört talas om företeelsen, på ett eller annat sätt. De gjorde sig mest (ö)kända för att kritisera judiska forskare enbart utifrån det faktum att de var judiska.

Inte så att allting som var nytt och konstigt förkastades. En lärobok hade med kvantmekaniken, och även den s.k. Lorentz-transformationen (en hörnsten i den speciella relativitetsteorin) - Einstein nämns inte. Inte heller var man så totalt tossiga som "världsisläran", Welteislehre. Man höll på etern, och säkert en del newtonska företeelser dessutom - huruvida det faktum att mycket av detta kom från icke-tyskar var något problem vet jag inte.

Det är oklart vilken reel betydelse rörelsen hade. Många av de judiska vetenskapsmännen (och de var många) hade flyttat på sig tidigare, om inte annat så hade de som arbetade på universiteten fått se sig om efter andra jobb (vilket inte var så svårt) när Nürnberg-lagarna trädde i kraft 1935. Vilket faktiskt stöd de hade i partiets ledning vore också intressant att reda ut; det förefaller som om stödet var mer till namnet än till gagnet. Det började gå utför redan 1937, då man försökte sig på en kampanj mot Heisenberg (det viktigaste namnet i det tyska atombombs-projektet), där målet nog var traditionell maktkamp, rasfrågan ett svepskäl. Det sket sig dock, som det heter. Och därefter kom deras arbete att väcka allt mindre intresse.


Wikipedia: Deutsche Physik

Kommentarer

Fick just en fråga, svarar blogg-ledes: I slutet på varje artikel på faktoider.nu finns det en länk Kommentera. Sådana kommentarer skickas direkt till undertecknad. De är inte någon blogg, gästbok eller liknande.

Darwin, Wallace och andarna

Efter Darwin-året kan det konstateras att även Alfred Russel Wallace fick lite av glansen. Han som till synes på egen hand kom på åtminstone de viktigaste idéerna i evolutionen, skrev till Darwin, och på så sätt fick gubben (OK, de var 35 resp. 49 år) att ta sig samman och skriva ner en av de viktigaste böcker som skrivits - lätt förenklat. Situationen är inte ovanlig i vetenskapshistorien, där den ömtåliga frågan om vem var allra först med idén, vem var först med att dela med sig av den, och så vidare, kan grälas om i generationer. Men Darwin och Wallace kom överens, och blev aldrig ovänner.

Faktum var att de verkar ha varit på god fot med varandra ända tills Wallace började ägna sig åt spiritism.

Detta var senare delen av 1800-talet, då spiritismen verkligen var inne - med berömda medier som D. D. Home, Cora Scott och systrarna Fox. Så han var sannerligen inte ensam. Inte heller om att tillmäta mesmerism (hypnotism) och frenologi betydelse. Inte för att det förringar hans prestationer inom biologin, eller borde göra; ifall det faktum, att hans namn blivit betydligt mindre än Darwins, har det minsta med hans pseudovetenskapliga eskapader att göra, vet jag inte.


Wikipedia: Alfred Russel Wallace

Lördagsfråga: Porträtt som inte är det

1. Disneys Pocahontas är mycket långt ifrån originalet. Vilket förresten var ämnet i den allra första lördagsfrågan, i april 2008.
2. Engelbrekt står staty i bl.a. Örebro. Ingen samtida bild eller närmare beskrivning av hans utseende finns bevarad; varje avbildning är en gissning.
3. Vitus Bering (dansk upptäcktsresande som bl.a. gav namn åt sundet) brukar illustreras med detta porträtt. Det föreställer troligen hans farbror. (Läs mer på WP: VB.)
4. Birger Jarl finns det en stilistisk avbildning av i Varnhems kyrka, att det nog är han har bekräftats efter rekonstruktionsstudier utifrån hans kranium. Avbildningar som denna staty på Riddarholmen har intet med den historiske Birger att göra.

Anders satte sammanhanget.

Encyklopedisk konsumentupplysning

Maize'na, ett slags dyrt mjöl, som från Nordamerika och England kommer i handeln och utpuffas såsom ett förträffligt näringsmedel, ehuru det består endast af majskornens stärkelse och i näringsvärde är underlägset det mer än hälften billigare hvetemjölet.

- Nordisk Familjebok (1886)

Betydelsen av "utpuffas" framgår av sammanhanget, det är samma betydelse som idag väl enbart används i formen "puffa för" något. Alltså göra reklam.

Visst är det underhållande att se den mästrande tonen på ett oväntat ställe, men nog är jag glad att slippa se sådant i Nationalencyklopedin. :-) Även om man ibland kunde hoppas se motsvarande kritik där den är berättigad, i uppslagsord som "antroposofi", "homeopati", "kreationism" m.fl.

Lördagsfråga: Faktoid-tema

Ledtråd som rubriken.

Nya ord

Svenskarna har under det gångna året börjat använda ett stort antal nya ord. 1 500 förslag kom in till Språkrådet, som nu ger ut sin årliga nyordslista. - Orden speglar året som har gått, säger Birgitta Lindgren, språkvårdare vid Språkrådet.

- Flera nya ord under 2009, Expressen 31 december 2009

Som nyordslistan beskrivs är det uppenbart att många tror att svenska språket i och med denna berikats med de angivna orden (som fröbomba, hemester och gågging). Så är naturligtvis inte fallet - orden fanns med så fort de började användas i någon nämnvärd grad. Om en institution som Språkrådet eller för den delen självaste Akademien tar med dem i en lista eller inte spelar ingen som helst roll.

Jag undrar däremot hur många av orden ifråga som faktiskt används i någon nämnvärd grad. Många utgör konstruktioner som dels låter sökta, dels ligger rätt illa i munnen - i skrivande stund får jag dryga tusentalet Google-träffar på "svemester" och "könskonträr", liksom några hundra på "fröbomba"; varav merparten går ut på att vi fått ett nytt ord. Alltså inte ett faktiskt bruk.

Visst kan några av orden komma att sätta sig, men jag tvivlar på grobarheten på sikt i stort. Som jämförelse kan Nyordslistan 2006 [PDF] studeras. Med rara glosor som "andrafiering", "flexidaritet" och "tjejkött". Liksom, skall det medges, ord som "bloggosfär", "minnespinne" och "rondellhund", som åtminstone undertecknad varken behöver fundera över eller googla.


Relaterat på faktoid-bloggen: Nya ord sökes