2009-10-14

Andens testamente


D. D. Home (uttalas som hume). Han var med i den första spiritistiska vågen som uppstod i mitten av 1800-talet, och gjorde mycket stor lycka.

1866 (vid 33 års ålder) träffade han en rik änka, Jane Lyon. Genom Home fick hon budskap från sin döde make Charles, vilket gjorde ett stort intryck på henne. Hon återkom till sittningarna med Home och såg alltid till att lämna rikligt med dricks. Snart avslöjade Charles sin plan: hon skulle adoptera Home, så att de (alltså Charles och Jane) åter skulle kunna vara tillsammans. Jo, och mediet Home skulle få en årlig pension på £700 - jag har inte kollat valutorna men gissar att det inte var en struntsumma. Mrs Lyon räknade på saken och överförde sedan en summa på £24 000 till Home, på det att räntan skulle motsvara den angivna summan.

Någon månad senare kom Charles med ytterligare anvisningar. Nu skulle hela Mrs Lyons förmögenhet skrivas på adoptivsonen, eller de £36 000 som återstod. Sedan levde denna treenighet lycklig i alla sina dagar, inklusive livet efter detta.

Eller inte alls. Mr Home Lyon var ofta ute på ärenden, turnéer och allt vad det var, så nu hade Jane varken honom, Charles eller sina pengar. Hon började fundera: kanske hon fått tag på fel ande? Hon gick till ett annat medium, en Ms Berry, och med hjälp av denna fick hon tag på den riktiga anden av Mr Charles Lyon. Han förklarade att Home var en bedragare, och att hon skulle ta tillbaka sina pengar och sparka ut honom. Mrs Lyon diskuterade frågan med Home. Denne erbjöd sig att behålla pengarna men avstå räntan till änkan - se, det var en gentleman - varpå Lyon stämde honom.

Jag vet inte hur brittisk lag fungerar i allmänhet, nu eller då, men som det beskrivs var den åtalade i åtminstone detta fall skyldig till motsatsen bevisats. Home hade alltså att bevisa att det var den döde Charles Lyon som talade genom honom och ingen annan - spiritismen som sådan verkar inte ha stått inför rätta, bara andens identitet. Detta misslyckades, och änkan Lyon vann målet. Det kan möjligen även ha spelat in att domare Giffard lär ha varit djupt misstänksam mot andar o.dyl.

...we reckon that the Vice-Chancellor will have to notify to all and singular spirits and souls of the righteous and unrighteous, to all witches and wizards, ghosts and ghost-seers, goblins and mediums, spirit drawings and airy harps, and to the whole tag-rag and bobtail of devils and devilkins, that deeds of gift, assignments, and wills dictated by the spirits to rich and silly widows, will be summarily set aside as transactions which English law and equity decline to recognise.
- Littell's living age (Boston 1868), sid 604

One could desire no higher proof of the nobility of his character than his dealings with this unpleasant freakish woman, who first insisted upon settling a large sum of money upon him, and then, her whim having changed and her expectations of an immediate introduction into high society being disappointed, stuck at nothing in order to get it back again.
- Arthur Conan Doyle, The History of Spiritualism (1926), sid 213

Doyle var tyvärr inte hälften så skärpt som Sherlock Holmes, utan trodde stenhårt på andar o.dyl. Möjligen är det hans eller andras sympatier för Home som än idag reflekteras i engelska Wikipedia, där det enbart står att Lyon adopterade Home för att komma upp sig, men ingenting om gamle Charles.


Wikipedia: Daniel Dunglas Home

3 kommentarer:

Wulfahariaz sa...

Och hur uttalas hume?

Hexmaster sa...

Hm, som filosofen antar jag, "joom". Skrev av uttalsanvisningen från engelska WP...

Lena Synnerholm sa...

Sherloch Holms är för övrigt inte alls så rationell, som man gärna inbillar sej. En förklaring av det finns här:

http://www.uwgb.edu/DutchS/PSEUDOSC/2NonMyst.htm