Borde ni inte ha talat om för tittarna att det var ett gammalt inslag?En vanligare definition av "arkivmaterial" utgår från ålder, snarare än om det sänts tidigare eller inte.
– Det var ett inslag som inte var sänt tidigare. Vi markerar när det är arkivmaterial, men inte när det inte sänts tidigare.
När det stod klart att Expressen skulle kunna berätta om kronprinsessans förlovning ville tidningen göra allt för att Aftonbladet inte skulle få nys om scoopet redan under natten.Det lär kallas "kyrkupplagor", efter de historier med kyrklig anknytning som först användes i sammanhanget. - Jag har i hastigheten inte hittat fler belägg om denna fascinerande företeelse. Fast den är ju inte av den sort som blir omskriven, vare sig av den som lurar eller luras.
Därför trycktes en falsk tidning med Caroline-mordet på ettan, och en fejkad löpsedel med nyheten att Linda Rosing gripits på Grammisgalan tidigare i år.
Det kommer att ta ljusår innan …
- Exempel på typiskt belägg
Vad är ett ljusår?* Jag hade svårt att tro att så värst många kunde ha missförstått termen, eftersom den knappast används i dagligt tal, och när man använder den så bifogas så ofta definitionen. Hade jag för mig. Hemmablind av några decenniers populär astronomi, kanhända.
För nu blev jag påmind om denna tänkbara faktoid, tog en titt, och minsann fanns det inte betydligt fler än enstaka exempel på att folk använder ljusår om en mycket lång tid. Kanske har man hört uttryck som "detta är ljusår ifrån …" och missuppfattat, för i ett sådant sammanhang behöver det ju inte vara självklart om det är tid eller avstånd som avses. Och när nu enheten är ljus-år, så ligger det felaktiga alternativet nära till hands.
* Ett ljusår är den sträcka ljuset färdas på ett år. Vanlig längdenhet i astronomiska sammanhang. Proffsen lär dock oftare använda enheten parsek.
För svarfvaryrket hade han stor benägenhet och tog ofta sin tillflykt till sin kära svarfstol undan regeringsbekymren och hoflifvets ansträngningar.
Våra tidningar säljer inte sitt ord, tar inte mutor, förnedrar sig inte till styrelsens eller penningfurstarnas lydiga tjänare. Det är ännu en hederlig press. Vad man kan förebrå den är en trumpen grälaktighet utan humor, utan kvickhetens salt och som lätt blir personlig. Elegans i stilen saknas totalt och polemiken om små frågor uttänjer sig med typisk envishet, medan stora vyer saknas, och de högre livsfrågorna, som gå över dagens horisont, oftast blir oberörda.Så var det skrivet. Vad tycks? Känns det igen?
