2020-07-30

Språkliga variationer

Ett återkommande tema här är språkliga variationer, i synnerhet sådana som brukarna inte vet är variationer. Många dialektala ord vet man är dialektala. Att palt och kroppkaka kallas olika saker på olika ställen (och de subtila ev. skillnaderna) känner alla till som bryr sig om delikatesserna. Eller pirra, som utöver en känsla i magen kan vara en liten kärra eller (söderut) någonting helt annat. Med många fler exempel.

Det är roligare med sådant som sitter längre in. När man kan flytta till en ny trakt och vanka runt i åratal innan man upptäcker att nej men är det ingen här som vet vad det är!? Ord som kan nästla sig in lite varstans och bilda subtila subkulturer, som när en inflyttad familj, eller så en enda person, efter ett tag innebär att bamba används om skolbespisningar inte bara i västsverige utan även i Kiruna (för så har det nog gått till). Lite som andra saker som sprids, osynligt och till en början omärkbart.

En halv special har jag visst nämnt tidigare (här) – en korv med bröd och mos [och ingenting annat!], livrätt i Göteborg med omnejd. Minns hur förvånad jag blev första gången jag stötte på en utsocknes som aldrig hört talas om den.

Elefantbajs är en av flera synnerligen vard. benämningar på häftmassa. Dök upp som en enkel fråga "varför heter det så?", det vill säga förutsättande att folk kände till begreppet. Eftersom bra många i den aktuella kretsen inte alls kände till begreppet utbröt först viss förvirring. Själv har jag aldrig hört talas om det förrän nyss och har ingen aning om spridningsområden. En särskild omständighet här är den skolmiljö där väl häftmassa används allra mest, ett parallellt samhälle där språk och ord kan utvecklas och spridas som i ett fackspråk.

En pumla är det många, i synnerhet norrut, som vet vad det är. Det finns också många som aldrig kallat dem för något annat än julgranskulor.

2020-07-29

Britternas blodiga anslagstavla

Det har tjatats om barnprogram som Vilse i pannkakan, och hur det och andra Staffan Westerberg-produktioner "förstörde" hela årskullar med barn. Hur det nu skulle gått till ...

I Storbritannien var det andra takter. Där producerades längre och kortare "Public Information Films" för informera eller varna. Här är tre exempel på varnande filmer som barn i samma ålder skulle titta på. Den vanligaste kanalen verkar ha varit skolor.

Only a fool would ignore this. [Stor skylt "DANGER – NO SWIMMING"] But there's one born every minute. [I bakgrunden: skrik på hjälp]
Lonely Water (1973) varnar för vattensamlingar man kan drunkna i. Den är bara på 1:29 men sätter tonen.

Robbie didn't know if of course, but that was the last goal he'd ever score.
Robbie (1979) varnar för att vistas på järnvägsspåren. Han som pratar heter Peter Purves och hade efter flera år just lämnat det klassiska barnprogrammet Blue Peter (som började sända 1958 och sänds än idag). Honom kände alla barn igen.

- You alright, Sharon? - Yeah, I think so.
Apaches (1977) varnar för bondgårdens faror. Den börjar med sex barn som leker indianer på en sådan. Deras alldeles för obekymrade lekar innebär att de en efter en går åt à la Tio små negerpojkar: En blir överkörd av en kärra, en drunknar i en gödselbrunn (jag tror att de bilderna skulle ha etsat sig fast särskilt effektivt i 1977 års jag), och så vidare. Efter varje dödsfall fortsätter de allt färre kamraterna sina lekar. Floreat Etona!

Så sluta tjafsa om den där pannkakan.

2020-07-28

Slaveri som "necessary evil"

We have to study the history of slavery and its role and impact on the development of our country because otherwise we can’t understand our country. As the Founding Fathers said, it was the necessary evil upon which the union was built, but the union was built in a way, as Lincoln said, to put slavery on the course to its ultimate extinction
- Senator Tom Cotton (R), citerad i Bill by Sen. Tom Cotton targets curriculum on slavery, Arkansas Democrat-Gazette, 26 juli 2020

Vem eller vilka Founding Fathers citeras? Om någon alls?

Begreppet "nödvändigt ont" är lika välkänt som användbart. Här ett exempel som är välkänt i politisk historia:
Society in every state is a blessing, but government even in its best state is but a necessary evil; in its worst state an intolerable one; for when we suffer, or are exposed to the same miseries by a government, which we might expect in a country without government, our calamity is heightened by reflecting that we furnish the means by which we suffer.
- Thomas Paine: Common Sense (1776)

Common Sense publicerades anonymt i vad som då var en brittisk koloni. Den argumenterade mot detta förhållande, fick stort genomslag, och bidrog till USA:s grundande. Begreppet "necessary evil" måtte därför ha varit välkänt bland landets grundare, men syftande på statsmakten. Om det finns något belägg för att någon av dem syftade på exempelvis slaveri så har jag inte sett det.

2020-07-27

Lördagsfråga 618: Kalar

  1. Millikan Library, Caltech, Pasadena, Los Angeles, Kalifornien. Uppkallat efter Robert Millikan som misslyckades så fullständigt med att motbevisa elektronens existens att han därmed bevisade dess existens, vilket gav honom ett nobelpris.
  2. Kal och Ada står staty vid Lisebergs entré.
  3. Kalle/Calvin.
  4. Kalmar läns museum. (Snarare än slottet som är obligatorisk när staden ska illustreras.)
Den kalle satte Tomas.


2020-07-26

Busenkel övning i källkritik


Vrångö i Göteborgs skärgård har drabbats ovanligt hårt av corona och covid. Detta har även uppmärksammats utrikes. Vi vet att risken för fel och förvrängningar ökar när man passerar gränser av olika slag (nationella, kulturella, språkliga ...). Å andra sidan underlättar digitala media källkontroller, ibland så mycket att det blir trivialt att ta reda på om det som citeras verkligen skrivits. För så är inte alltid fallet.
En fjerdedel av de 400 innbyggerne på  øyen Vrångö utenfor Gøteborg er smittet med coronaviruset, skriver Aftonbladet.
- Verdens Gang, Corona/Sverige, 14 juni 2020

En fjärdedel? Källan för denna högst anmärkningsvärda uppgift anges tydligt och länkas till. Vad skriver då AB?
[På Vrångö] har en fjärdedel av de 400 öborna fått symtom, rapporterar SVT. 
De rapporterar också att 25 % av Vrångöborna som testat sig i veckan har pågående corona.

Här står inte "smittats" utan "fått symtom". Det är skillnad det: Covid-19 delar symtom med många andra sjukdomar. Men påståendet kan lätt tolkas fel, av såväl journalister som läsare; det är nog fler än VG som läst "symtom" och tänkt "smittats". Särskilt som de verkar ha läst slarvigt. I artikeln nämns som synes fjärdedelen med symtom intill fjärdedelen med konstaterad corona. Svårt att läsa den ena uppgiften utan att se den andra. I ingressen nämns däremot bara den första ...

Ett tips till journalister och läsare: Läs mer än ingressen.

Aftonbladet anger SVT som källa, med länk. Vad skriver då SVT?
Nu har närmare 100 personer fått symtom – en fjärdedel av öns befolkning. 
[...] 
Svaren på torsdagens provtagningar är ännu inte klara, men under fredagen kom besked om att 25 procent av de 57 personer som testat sig tidigare under veckan varit positiva, alltså har en aktiv covid-19.

Vad som faktiskt står i artikeln som citerades av AB och sedan VG är att ca 14 personer (57/4) konstaterats smittade. Inte hundra.

Så småningom kom man fram till facit:
Fram till den 1 juli i år har 26 av öns drygt 300 invånare över 18 år haft en bekräftad coronavirusinfektion.

Så gick smittan på Vrångö ner till en fjärdedel, bara genom att invänta tester och återge uppgifter korrekt.

(Vad Vrångö folkmängd beträffar anger SCB 351 invånare 2015, vilket torde vara något mindre idag.)

2020-07-24

Om sjuka (?) förvillare

Några lätta. Även Hitler.

Bevakar man pseudovetenskap och förvillare får man ofta ställa sig frågan: Är detta
  1. En (ev. farlig) förvillare som ska kritiseras öppet?
  2. Någon som är i behov av vård?
  3. Någon som är i behov av vård men som ändå ska kritiseras öppet?
En gång i tiden var jag mindre petig. Då kunde jag utan att tveka lyfta fram folk som avgjort inte hade alla hästar hemma, och lista dumheter de åtminstone påstod sig tro på. När jag i efterhand stött på de utläggningarna känns en del enkla, andra svårare. Och några av personerna skulle jag i nuläget inte ta upp alls eftersom de uppenbarligen inte mådde bra, inte förespråkade farligheter och dessutom saknade inflytande.

För när man väljer att kritisera folk är det ju det som räknas: Vad de säger och hur många som tar dem på allvar. Det gör att det blir enkelt med folk som Jim Jones, Charles Manson och Marshall Applewhite (självmordssekten Heaven's Gate), som sade såpass farliga saker för såpass många lyssnare att deras galenskaper förtjänar att visas upp ofiltrerade. Och om det till äventyrs skulle visa sig att Hitler eller Stalin var rejält rubbade rent psykiatriskt, vilket jag visserligen inte tror, så gäller detsamma för dem, i ännu högre grad.

Folk som ingen lyssnar på finns det sällan någon anledning att ge uppmärksamhet. Och även om det finns de som lyssnar på folk som säger sig ha liftat med utomjordingar, ha språkat med Bigfoot eller bestämt hävdar att jorden är platt så är påståendena i sig harmlösa (de kan mycket väl följas av betydligt mer problematiska ting men det är en annan sak). Om jag tycker att sådana förvillare och förvillade – det sistnämnda ska inte glömmas bort – verkligen verkar må dåligt så kan jag välja att inte ta upp påståendena, eller åtminstone inte fokusera på personerna som gör dem; hellre andra som kommer med samma påståenden men verkar mentalt stabilare.

En del tycker att förvillelser av en viss kaliber i sig är tecken på galenskap. Där är jag bestämd: Även intelligenta, kunniga och fullständigt friska personer kan tro på vansinniga saker.

Om man nu bestämt sig för att "här har vi en i grupp 3" så har man flera utmaningar. Ska man nämna att personen ifråga nog inte är frisk? Det låter sig svårligen göras utan att, närmast per definition, förfalla till argumentationsfelet ad hominem. Och vem är jag att bedöma någons psykiska status, på håll och utan så mycket som ett hittepå-diplom i psykiatri? Ska jag snacka om pseudovetare?

Det gör inte den redan komplicerade saken enklare att psykisk hälsa sannerligen inte är något svartvitt. Det finns gott om plats mellan fullt frisk och fullt sjuk. Man kan vara tillräknelig och redig i vissa aspekter, helt bortkommen i andra. Man kan vara OK den ena dagen, allt annat den nästa. Och så vidare.
We as a society talk about giving grace to the issue of mental health as a whole, however we should also give it to the individuals who are living with it in times when they need it the most.
Kim Kardashians uttalande om maken Kanye West och dennes bipolaritet (Instagram 22 juli 2020) var det som fick mig att skriva ner tankar som jag länge burit på. Det är sannerligen inget färdigt resonemang – om det alls skulle kunna bli det – så idag får ni nöja er med en trevande och fundersam bloggpost.

2020-07-23

Fejkade och faktiska gamla annonser

This young man is 11 months old — and he isn’t our youngest customer by any means. 
For 7-Up is so pure, so wholesome, you can even give it to babies and feel good about it. Look at the back of a 7-Up bottle. Notice that all our ingredients are listed. (That isn’t required of soft drinks, you know — but we’re proud to do it and we think you’re pleased that we do.) By the way, Mom, when it comes to toddlers — if they like to be coaxed to drink their milk, try this: Add 7-Up to the milk in equal parts, pouring the 7-Up gently into the milk. It’s a wholesome combination — and it works! Make 7-Up your family drink. You like it … it likes you!
- Tidningen LIFE, 12 september 1955

Det finns gott om fejkade annonser som försöker att se lite äldre ut. Eftersom samhället ständigt förändras – det som var fullkomligt accepterat igår kan vara synnerligen kontroversiellt eller otänkbart idag – är det inte så konstigt att folk blir lurade, eller tror att äkta annonser är fejk. Den ovan är garanterat äkta.

Den här klassikern är garanterat fejk. Den kommer från den brittiska skämttidningen Viz, nr 52 (1992). Den förekommer såpass ofta att jag förutsätter att ganska många tror att den är på riktigt.

- Syntolkning: Stevie Wonder säger "If I could play video games, you bet it would be Atari!" "Stevie likes to play alone, even if he has no idea what's happening ... 'I love the sound of fun!'"

Den här vet jag inte om den lurar någon men den fick komma med ändå eftersom jag gillar den så mycket. När den lanseras som äkta påstås den komma från 1977 då Ataris tv-spel lanserades. Det skulle inte ens kunna stämma, eftersom det som först hette Atari VCS inte fick heta Atari 2600 förrän 1982. Om nu sådant gräv skulle behövas ...

Avslutningsvis denna. Vattenstämpeln nere t v (ofta borttagen i bilder som cirkulerar) är en ledtråd. Annonsen är uppenbarligen baserad på 7up-annonsen, men fiffades till inför en Photoshop-tävling på Photoshop-inriktade sajten Worth1000 (heter idag något annat). Att originalet idag vore nästan lika otänkbart som parodin ger det hela en fin historie-ironisk touch.

2020-07-22

Sjuttonde balladen: Cornelis sjunger Taube

Det kostar på att hålla fred, gud vet,
med den som tigger mig att jag skall sjunga,
och smickrar mig inför en allmänhet,
men mördar mig i lönndom med sin tunga.
- Evert Taube, Sjuttonde balladen (1924)

Dikter och låtar som ofta tillskrivs fel upphovsmän är en rik faktoid genre. En person vars verk man kanske inte förväntar sig där är Evert Taube. Honom har man väl koll på? Jodå – men det finns flera anledningar till att Sjuttonde balladen förknippas mindre med honom än en annan trubadur.

Stilen skiljer sig från den man brukar finna hos Taube. Han kritiserar sina kritiker och sin publik, är ironisk och ilsken. Han biter helt enkelt den hand som föder honom. Det var nog därför som han aldrig sjöng in den.

En som däremot sjöng in den var Cornelis Wreeswijk, på Cornelis sjunger Taube (1969). Resultatet blev både lyckat – stilen påminner mer om Cornelis än Taube – och framgångsrikt. Det är alltså inte konstigt om någon förknippar balladen med Cornelis snarare än Taube.



2020-07-21

Sylvia Browne och korvmakarens amulett

- "Loyalty – Gratitude – Commitment", novus.org

Sylvia Browne (1936–2013) var ett påstått medium, ett av de mest kända och framgångsrika bland de bondfångarna. Jag nämnde henne i bloggposten Sylvia Browne planerar, när hon 2013 lyckades missa att förutse sin egen övergång till den andra sidan.

Hon grundade 1986 en kyrka. The Society of Novus Spiritus bildades "to promote a community of people who seek to be guided by the Light and dedicated to living a spiritual life". För att inte skrämma bort offer i onödan specificeras ingen gud utan de ska "meet God on their own terms". Inte för att allt är beige, vanilj och havremjölk: Novus är uttalat gnostisk och bekämpar påhitt som Satan, helvetet, synd, skuld och gudsfruktan. Alltid något. Men så var det de här bönerna ...

"Medier" gör karriär på att göra påståenden som inte kontrolleras. Det kan vara påståenden som inte kan kontrolleras över huvud taget, som uppgifter om blandade spöken de säger sig få kontakt med. Det kan vara vaga, allmängiltiga ting à la horoskop. Det kan också vara kontrollerbara påståenden i sådan mängd att några bör stämma någorlunda med verkligheten, och förhoppningsvis göra sådant intryck att man glömmer bort resten. Om man gör uttalanden på andra språk, vilket inte är helt ovanligt, kan det vara bortglömda (läs: påhittade) språk som även den kunnigaste språkvetare aldrig stött på (en klassiker är enochianska), eller varför inte något språk som sägs brukas på Mars eller borta i Plejaderna nånstans. Om man gör ett uttalande på ett främmande språk som finns så får man ha gjort sin hemläxa, eller bli påkommen med ett faktiskt fel. (Om kontakterna med andevärlden hade varit sådana som de presenteras så hade det naturligtvis varit hur enkelt som helst för mediet att avslappnat konversera på precis vilket levande eller dött språk som helst. Märkligt nog förekommer aldrig sådana uppvisningar.)

Av de fyra böner som listas avslutas tre med följande formel:
Arem, Shem, Beth, Sedal, Sacrivalian, Ahad.

Enligt uppgift ska detta vara arameiska, och betyda "Blessed be this Queen on high that is sacred to all who come to Her" – jag är inte säker på vad "Queen on high" blir på svenska, men antar att drottningen torde vara Sylvia själv.

Ett problem med att använda riktiga språk är att det finns folk som kan dem. Steve Caruso kan arameiska. Så här reagerade han när han såg frasen:
To me, this is a bunch of jibberish; nothing nearly so structured as how it is being interpreted.
- Steve Caruso: Arem, Shem, Beth, Sedal, Sacrivalian, Ahad, The Aramaic New Testament 22 januari 2008

Han analyserar sedan, med långt mer möda än studieobjektet förtjänar, orden ingående, gissar varifrån de egentligen kommer, och reder ut eventuella likheter med någonting som så mycket som påminner om arameiska. Finast är ordet "sacrivalian", som definitivt inte är arameiska; men vad skulle det kunna vara, och i så fall betyda?
After many hours of searching through my collections and databases, the closest possible thing I could find is סיקיר בליון [seyqeyr balyon] which means “a sausage-maker’s amulet,” but these two words (since they come from different dialects) have never been historically attested together in this fashion… ever.
"Follow the sausage-maker's amulet!"




2020-07-20

Lördagsfråga 617: Tautologiska namn

  1. Stuga med rejäl krypgrund i Dalsdalen vid Sognefjorden.
  2. Parkbänk på Forumtorget i Uppsala.
  3. Fjällfjället utanför Vilhelmina.
  4. Loch Loch, skotska högländerna.
Forumtorget fick vara med på nåder och svenskhet. I övrigt är det rent tautologiska namn som dessutom har sitt dubbelnamn på samma språk. Tautologiska namn på olika språk är hur många som helst: Gobiöknen och Tchadsjön är två kända exempel.

Den satte Tomas.

2020-07-19

Bondepraktikan om fruntimmersveckan

Bondepraktikan är inte urgammal kunskap ur de djupa folklagren. Det är en ursprungligen tysk text som översattes till danska och sedan svenska, först utgiven här 1666. Den mest kända och citerade upplagan är från 1875 – Oscar II:s tid, inte Erik läspe och haltes, eller vad man nu tänker sig. Om detta har jag skrivit på faktoider.nu: Bondepraktikan.

Ett av de vanligaste påståendena som tillskrivs Bondepraktikan är att fruntimmersveckan 19–24 juli ska vara påfallande regnig. Stämmer det?
Om fruntimmersveckan står där begripligt nog ingenting ty denna är resultatet av senare almanacksrevisioner
- Alf Henrikson, Alla årets dagar (1966)

Henrikson läste i någon upplaga före 1827, då fruntimmersveckans Sara–Kristina kom på plats. Hur är det med senare upplagor?

Sajten bondepraktikan.se är numer avsomnad men finns arkiverad på excellenta archive.org. Här är vad de funnit:
Veckan börjar med Sara (19/7) där Bondepraktikan inte har så mycket att säga. På Margareta (20/7) bör det inte regna. 
Johanna (21/7) spår inte vädret alls medans Margareta [ska vara: Magdalena] (22/7) gärna gråter. 
Emma (23/7) vill man skall vara varm och kvalmig, då detta bådar ett gott år. 
Kristina / Kerstin (24/7) säger ingenting om vädret medans avslutningen på fruntimmersveckan (ironiskt nog en man) med Jacob (25/7) bestämmer vädret inför julen om det inte regnar.
- bondepraktikan.se: Under kärringveckan ska det regna (arkiverad)

Vad som däremot finns belagt sedan någorlunda långt tillbaka är uppfattningen att fruntimmersveckan är regnig.
De sednaste dagarne, – den så kallade fruntimmersveckan, hvilken annars står i rykte att ha mycket lätt för att gråta och se kaprisiöst surmulen ut, – hafva verkligen denna gång hållit sig härstädes temligen gladlynta och jemna till humöret.
- Aftonbladet 25 juli 1842

Men skyll inte på Bondepraktikan.

2020-07-17

Ärter före ärtor

Många tror att "ärtor" är korrektare än "ärter". Det låter ju ordentligare, som "flickor" jämfört med "flecker".

Men då tar man fel. Åtminstone om man ser till pluralformernas ålder.

För "ärtor", som är plural av "ärta", började användas på 1700-talet (enligt Hellqvist av Linné) och blev vanlig på 1800-talet. "Ärter", som är plural av "ärt" har däremot använts sedan vikingatiden. Eller så länge man odlat ärter här ö h t.

Exempel på "Ärter och Äplen" (där Ä skrivs som A med e ovan) från Stockholms Post-tidningar "af den 16. Septembris, Åhr 1736". För mer info och betydligt äldre belägg, se Elof Hellquists Svensk etymologisk ordbok: ärt.

2020-07-16

Adrenokrom, med mycket mer

Ur musikvideon för Avicii: For a better day (2015)
Adrenokrom (C9H9NO3) är ett biologiskt pigment som uppstår vid oxidering av adrenalin (epinefrin). Adrenokrom (monosemikarbazon) har en hemostatisk effekt, vilket betyder att det minskar kapillär blödning. 
Det finns en kontrovers angående om adrenokrom kan klassificeras som en psykoaktiv drog. Enligt ett verk av alternativmedicinarna A. Hoffer och H. Osmond har adrenokrom psykoaktiva effekter såsom eufori, förvirring, ändrad tankegång och oförmåga att koncentrera sig.
- Wikipedia: Adenokrom

Artikeln har även ett avsnitt "Adrenokrom i populärkultur". Där nämns bl.a. att Hunter S. Thompson i Fear and Loathing in Las Vegas nämner den som en drog. Vad som inte nämns i den svenska artikeln, dock i den engelska, är att "drogen" slagit rot i den besynnerliga konspirationsgröt som sammanfattas med begreppet QAnon. Utifrån Pizzagate-historien – en konspirationsteori som går ut på att pedofiler skulle beställt barn med en pizzeria som täckmantel – har adrenokrom där blivit en drog som utvinns ur tallkottkörtlar, helst på barn som helst ska vara stressade och rädda (de överlever heller inte proceduren). De påstådda effekterna är nu långt större än något hrr Hoffer och Osmond kunnat drömma fram: Den ger inte bara ett rus utan stoppar även åldrandet. Det är därför som så många kändisar ser så mycket yngre ut än prästbetyget anger; inte plastikkirurgi, botox eller löparrundor, utan en lömsk drog utvunnen på det otäckaste sätt som tänkas kan. Och hade man kunnat tänka sig något värre hade konspirationsteoretikerna använt det istället.

Vad har detta med Aviciis låt att göra? Jo, i den gravt förvirrade sektorn har man fått för sig att Tim Bergling inte tog livet av sig utan mördades. Anledningen skulle vara att han i videon avslöjade Sanningen™: Det som framställs som slavhandel (flyktingbarn i fordonet t h säljs som varor till knösen i bilen) syftar i själva verket på handel med råvara för adrenokrom. Det är därför låten fått oproportionerligt många kommentarer på Youtube, kommentarer som får vilket Ring P1-program som helst att verka sansat och redigt.
Turkisk teve visade häromdagen ett inslag om hur Hollywoodkändisar använder Adrenochrome och påstod då att 2 500 barn slaktas varje dag för att framställa drogen. Och även om den turkiska regimen kan misstänkas ha en antivästlig och antiamerikansk agenda ["kan misstänkas", jorå], så finns det nu så pass mycket uppgifter kring fenomenet att det är svårt att bara avfärda det som foliehattsteorier [nej, det är busenkelt].
- Svensk sajt som jag vägrar länka till men det är foliehattarna cum laude Ingrid Carlqvist och Maria Celander som står för tokerierna

Allt det här – Pizzagate, QAnon och adrenokrom – är exempel på den nya sortens konspirationsteorier. När man tröttnat på JFK, 9/11 och Palme, så skruvar man upp vansinnet och verklighetsfrånvaron till elva, och drämmer till med det knasigaste man kan komma på. Det gäller att höras i bruset.

En annan sida på ovanstående "källa" för denna bloggpost illustreras med denna bild. Rubrik: "Slutstriden är här: Eliternas hemliga perversioner" (där "eliten" är sliten kod för judarna). Som undersökare av dylikt noterar jag att man sällan ser bibliska referenser i svenska sammanhang; de är långt vanligare i USA. Jag tvivlar på att så värst många öppensinnade här kittlas av sådant. Men så fungerar alla konspirationsteorier: Man är fri att ta det man gillar (eller snarare ogillar) och ignorera resten.

2020-07-15

Komradio

Den här bloggposten handlar om ett ämne som jag varken har egna erfarenheter av eller kan särskilt mycket om i övrigt, men som jag finner fascinerande av flera orsaker.

Texten från SvD 1962 kommer inte från någon myndighet eller så, utan en annons från en radioförsäljare.

Amatörradio hade funnits sedan länge, men fordrat licens (i den ingår att kalla sig saker som "LA8PV" när man pratar). Det innebar en revolution i genren när man 1961 öppnades det s.k. medborgarbandet: Ett antal frekvenser som allmänheten fick förfoga över, utan krav på licenser eller liknande.

Komradion togs direkt i bruk av sektorer som båtliv, jakt och transporter (som alla dessa långtradare), där nyttan var stor och uppenbar. Jag vet inte hur det mer avslappnade bruket såg ut under 1960-talet. Men komradions gyllene era inträffade på 1970- och 1980-talet.

Innan folk började chatta loss på ICQ, Messenger, WhatsApp och allt vad det heter så pladdrade man i komradio. MAD Magazine hade en artikel om CB-radio (citizens' band) i juli 1977, där man bl.a. tog upp företeelsen handles, vad nu den tidens motsvarighet till internet-nicks kallades på svenska. Redaktörerna för svenska MAD tyckte att det hela var tillräckligt relevant för våra förhållanden för att översättas och tryckas.

I Nu blåser vi snuten (1977) är komradion självklar och nödvändig. Utan den hade det blivit en helt annan film, om Bandit (Reynolds), Snowman och de andra fått stanna till i vägrenen så fort de behövde prata med varandra.

Liksom senare på nätet utvecklades snabbt en terminologi som enbart användes i komradion, så de som var inne snabbt kunde känna igen varann och sortera bort noobs. Wikipedia har en matig artikel List of CB slang med massor av termer, från etablerade (som 10-koden 10-4 = "OK") till obskyra (jag minns från lågstadiet hur en Volkswagen-bubbla kallades "en gravid rullskridsko"). Jag har ingen aning om hur det såg ut i Sverige.

En hörnsten i radiokulturen var det faktum att man länge kunde lyssna på polisradion. Det var inte bara skurkar som drog nytta av detta, utan även journalister och nyfikna medborgare; att lyssna på scannern (som gick igenom ett antal kanaler om och om igen) var något av ett folknöje. Detta tog helt slut med digitala krypterade RAKEL som infördes i slutet av 00-talet.

Men vid det laget hade komradion sedan länge trängts ut, först av 90-talets mobiltelefoner och sedan av smartphones. Naturligtvis finns tekniken kvar. Jag antar att den som skaffar en komradio och slår på den kan hitta många att prata med. Men jag gissar även att det inte är riktigt, riktigt som på 1970-talet.

2020-07-14

Finns Corona-fester?

Ungdomar håller ”coronafester” – tävlar om vem som ska smittas först
- Expressen 3 juli 2020

För några år sedan tog jag upp en närliggande företeelse: Hur vanliga är mässlingparties? Även där med en skeptisk ansats redan i rubriken, för jag var inte lika tvärsäker som andra på att problemet var spritt, akut och något att hetsa upp sig för.

Jag håller mig tillsvidare skeptisk även till utbredningen av coronafesterna. Inte så som Expressen definierar företeelsen, för den tror jag inte alls på, av rent praktiska skäl: Hur skulle en "vinnare" koras? Som rykte att dela vidare med en huvudskakning är det däremot prima vara.

Men om vi istället definierar covid parties som fester anordnade av folk som tröttnat på att gå och vänta på infektionen, eller (troligare) mest en provocerande festrubrik, där det primära syftet är att väcka exakt den respons som väckts ("purposely defying state guidance to practice social distancing"). Då blir det mer konkret.

Ett exempel i Texas nämns. Där skulle en coronafest ha hållits med "covid-skeptiker", dvs folk som inte tror att coronaviruset finns, eller att det har de effekter det har. Belägget utgörs av ett citat förmedlat från sjuksköterskan till läkaren, vilket är ett betydligt bättre källkritiskt läge än det mesta som sagts om festerna ifråga.
We cared for a 30 year old patient at Methodist Hospital who told their nurse that they had attended a COVID party. This is a party held by someone diagnosed with the COVID virus, and the thought is, that people get together and see if the virus is real and if anyone gets infected. Just before the patient died, they looked at their nurse and they said "I think I made a mistake, I thought this was a hoax, but it’s not."
- Jane Appleby, "chief medical officer at Methodist hospital in San Antonio": "I thought this was a hoax": Patient in 30s dies after attending "COVID party", news4sanantonio.com 11 juli 2020

Jag är benägen att tro på uppgiften [uppdaterat: ... Med reservation för att covid-patienter på sitt yttersta inte är så talföra..! Den är mer försvårande än något annat, inser jag nu i efterhand.]. Här är en skeptiker som inte gör det:
... If you read past the headline and watch the video, she’s quoting what she was told that an anonymous patient told his (or her) anonymous nurse—just before the patient’s death. It’s an anonymous third-hand story with nary a verifiable name or claim to be found.
- Ben Radford: The Truth About Covid Parties, Center for Inquiry 7 juli 2020

Han tror heller inte på coronafester. För att öka förvirringen ytterligare (och i onödan) så tillämpar han ännu en definition: Fester där deltagarna inte bara ska riskera smitta utan ska bli smittade, punkt. Jag vill inte trassla in mig i det men håller helt med om att media alltid gillat den sortens nyheter. Jämför nyheten om s.k. bug chasers, homosexuella män som vill bli smittade med aids; den släpptes 2003 och cirkulerade ett tag (läs mer i HIV 'bug chasers': Fantasy or fact? BBC 10 april 2006).

Mer om ämnet i en Wikipedia-artikel som lär utvecklas efterhand: Coronavirus party

2020-07-13

Lördagsfråga 616: Plankat

  1. Michael Palin, Graham Chapman och John Cleese i ... Nej, inte Monty Python, utan programmet How to irritate people (1969) som de deltog i kort innan det som skulle bli berömt. Jag tog upp det hela i bloggposten Plankat hos Parnevik, eftersom samma pilotsketch dök upp tio år senare i det populära Party hos Parnevik. (Men däremot aldrig hos Magnus & Brasse, vars pilotsketch från Varning för barn är en helt annan sak.)
  2. Les Bronzés (1978) är en fransk film som handlar om några som åker på badsemester. Den inspirerade kraftigt till Sällskapsresan (1980).
  3. Les Bronzés font du ski (1979) är en fransk film som handlar om några som åker på skidsemester. Den inspirerade kraftigt till Sällskapsresan II (1985).
  4. På People's Choice Awards 2012 medverkade Neil Patrick Harris i en kort sketch som gick ut på att han försökte vara med i showen. I melodifestivalen året därpå dök sketchen upp, inte som inköpt material utan plankat rätt upp och ner. Men det som funkat i alla år funkar inte längre.
Den satte Tomas.

2020-07-12

Blir läkta benbrott starkare?

Det läkta brottet är i allmänhet starkare än benet var före frakturen; det är sällsynt att en ny fraktur inträffar på samma ställe som en tidigare.
Despite one misconception, there is no evidence that a bone that breaks will heal to be stronger than it was before.
- Anahad O'Conor: The Claim: After Being Broken, Bones Can Become Even Stronger, New York Times 18 oktober 2010

Så här förklaras det: När man brutit ett ben får man ju gå omkring med gips. När det brutna benet får vila så avmineraliseras det och blir svagare – med undantag för den så kallade kallus som bildas vid själva frakturen, och som så småningom blir nytt ben. Under denna tid kan kallus mycket väl bli starkare än de avmineraliserade benen. Men så småningom läker frakturen, kallus blir vanligt ben och det vanliga benet omkring återmineraliseras. Nu är den gamla frakturen inte starkare än det omgivande benet. Och benet kan brytas igen på samma ställe, varken svårare eller lättare än den första gången.