Harald Bluetooth

När fläsket kom in till Orm och Toke, sutto de orörliga, vända mot kitteln, och följde noga hur drängen fiskade med spettet. De suckade av glädje när han fick upp fina stycken bogfläsk åt dem; och de påminde varandra hur länge det var sedan de sist suttit vid ett sådant mål, och undrade över att de i så många år kunnat uthärda i ett fläsklöst land. Men när blodkorven kom, fingo de tårar i ögonen båda, och det tycktes dem att de aldrig fått ett ordentligt mål mat alltsedan de seglat ut med Krok.

– Den lukten är bäst av allt, sade Orm stilla.

– Det är timjan i, sade Toke med bruten röst.

- Frans G. Bengtsson, Röde Orm (1941)

Vad har ett julblot med modern teknik att göra? Jo, Orm och Toke satt ju hos Harald Gormsson, kallad Blåtand. Är det hans namn som återkommer i bluetooth? Ja, det är det. Och det har med ovan citerade bok att göra.

At this time, Intel proposed that the SIG be called by the "codename" Bluetooth until the SIG's marketing group would come up with a formal technology name. When asked about the name Bluetooth, I explained that Bluetooth was borrowed from the 10th century, second King of Denmark, King Harald Bluetooth; who was famous for uniting Scandinavia just as we intended to unite the PC and cellular industries with a short-range wireless link.

- Jim Kardach: Tech History: How Bluetooth got its name, EE|Times 5 mars 2008

Även om Jim var intresserad av historia var Harald Blåtand ingen som han kände till utan vidare. Det var på en pubrunda med Sven Mattisson (ofta felstavad i utländska källor) som denne hade nämnt Frans G. Bengtssons Röde Orm. I den har ju Harald Blåtand en rätt stor roll, han vars främsta bedrift var att han "lade hela Danmark och Norge under sig och gjorde danerna kristna" (för att citera Jellingestenen); eller, som det ofta heter, enade danerna. Att mitt under det glada 900-talet ena ett så energiskt och nonkonformistiskt område som det hedniska Danmark, det är ett storverk i klass med att i slutet av 1990-talet få tillverkare av elektroniska grunkor att enas om en standard för trådlös kommunikation; var kanske vad Kardach tänkte. Fast han uttryckte det naturligtvis lite mer diplomatiskt.