Bakis före bakfull

Belägg för ordet bakrus har vi från mitten av 1800-talet. Den tidigaste källan SAOB uppger är lämpligt nog Gunnar Wennerberg, diktaren av Gluntarne och bevarare av en hel del studentikos kultur. Kortformen bakis uppstod ganska snabbt.

De sköna dagarne äro nu öfver, festruset börjar dunsta bort och hufvudstadsbefolkningen nyktrar till. Om en och annan går ”i bakis” och har hvad man kallar ”bondånger”, så är ju detta något som man kunnat vänta.

- Gotlands Tidning om efterverkningarna av bröllopet mellan kronprins Gustaf (V) och Victoria av Baden 1881

Ordet var bara en av många bildningar på -is vid den här tiden. Många har försvunnit, som stupis av stupfull och bondis av bondånger. Bland de som finns kvar kan nämnas dekis, vaktis och teknis (om tekniska högskolor som till exempel KTH).

Faktum är att ordet bakfull verkar vara något yngre än bakis. Ett osäkert tidigt belägg från 1953 tillskrev det en sjuksköterska omkring år 1900:

"Han kan ju ha varit litet bakfull", sade hon med mild välvilja; ty enligt hennes livsåskådning söpo alla läkare som borstbindare, under det doktor Gustafsson var en ljuspunkt, som allt som oftast kunde uppträda praktiskt taget nykter.

- Frans G. Bengtsson, Den lustgård som jag minns (1953)