Vad är vätskedrivande?

En enkel fråga: Är livsmedlet X vätskedrivande? Om du försöker få påståendet bekräftat genom en enkel googling så lär du få det, åtminstone om X är vegetariskt. Det förefaller som om det går att söka efter nästan vilken frukt, grönsak eller ört som helst och hitta någon som någonstans påstår att det är vätskedrivande.

Jag slog upp ett halvdussin sidor, tre bland de första som dök upp på slagningarna "vätskedrivande mat" respektive "diuretic foods". Här är vad jag fann. Sifforna anger källa/källor.

• Ananas 6
• Aubergine 5
• Blåbär 6
• Brysselkål 2, 5
• Brännässla 6
• Bönor, gröna 6
• Chili 3
• Choklad ("naturlig") 6
• Citron 5, 6
• Enbär 2, 4, 6
• Fräken 4, 6
• Fänkål 2
• Grönkål 6
• Gurka 2, 5, 6
• Hallon 3
• Havre 1, 2, 3, 5
• Havtorn 4, 6
• Hibiskus 4
• Ingefära 5, 6
• Jordgubbar 3
• Kaffe 3, 5, 6
• Koriander 6
• Kronärtskocka 1, 5, 6
• Kål 5
• Körsbär 6
• Lök 6
• Maskros 4, 6
• Melon 1, 2
• Morot 2, 5
• Persikor 3, 6
• Persilja 2, 3, 4, 5, 6
• Pumpa 6
• Purjolök 6
• Rödbetor 5, 6
• Sallad 2
• Selleri 2, 5
• Sjögräs 6
• Sparris 1, 2, 5, 6
• Spenat 6
• Te, grönt 1, 2, 3, 4, 5, 6
• Te, svart 4, 5, 6
• Tomat 1, 2, 5
• Tranbär 1, 2, 5
• Vatten 5
• Vattenmelon 1, 5
• Vindruvor, gröna 3, 6
• Vitlök 2, 5, 6
• Äppelcidervinäger 1, 2, 5
• Öl 3

Källorna rymmer en sida som ser opålitlig ut även i sammanhanget (2) och en är ett forum där vem som helst kan skriva (3) men eftersom folk tenderar att vara ytterst okritiska så passar de in utmärkt.

1. Steg för hälsa: Diuretisk mat som renar kroppen
2. Hälsa Tips: naturlig diuretika livsmedel – maskinöversatt
3. Allt om Trädgård, forum: Vätskedrivande mat – forum
4. Healthline: Guide to Natural Diuretics
5. 20 Diuretic Foods to Lower Blood Pressure and Lose Weight
6. 23 Foods and Drinks That Are Natural Diuretics

När så få källor ger så många och varierande resultat kan man föreställa sig vad en genomgång av några dussin eller några hundra källor skulle ge.

Vad som är sant, falskt och mittemellan vet jag inte. Intrycket är att de som sätter ihop listorna inte heller vet; det ser mer ut som spridning av rykten än fakta.

Ibland anges den eller den aktiva substansen som tänks göra susen, andra gånger staplas namnen på varandra med ett "anses" här och var. Vilket inte behöver innebära att den ena genomgången är pålitligare än den andra. Att några livsmedel återkommer på alla eller nästan alla ställen kan men behöver heller inte betyda något.

Brasil som inte fanns

Abraham Ortelius var en duktig kartograf på 1500-talet vars många kartor dyker upp då och då i historiska sammahang. Här ser vi som synes Europa med omnejd på en karta från 1572. (Detaljstudera gärna den högupplösta kartan, där man bland mycket annat kan se det Troja som folk idag tror att folk då trodde var en saga.)

Nu går vi västerut. Alla kuster och öar har inte exakt den form som vi är vana vid men man förstår mestadels vad som menas.

Men ibland blir det svårare. Här har vi utan tvekan Irland till höger, med ställen som Donegal, Galway och Limerick i någorlunda igenkännligt skick. Men vad är då öarna Brasil och Demar?

Demar ("de mar"..?) hittar jag just ingenting om. Brasil är en klassiker bland öar som aldrig funnits. Och redan öarna som inte funnits i Atlanten är fler än man kan tro.

Idén om Brasil kan ha uppstått efter att någon sett en hägring, tagit fel på någon annan landmassa (även om det är glest mellan dem väster om Irland), missförstått en anteckning om någon bank ... Eller min favorit, sett en död val. Om den inte var ren saga från början.

Mer intressant ur ett faktoid-metodologiskt perspektiv är att ön fanns kvar på kartorna så länge, även sedan otaliga skepp färdats otaliga gånger genom området. För fantomöar har det gemensamt med många andra osanningar, att det är mycket, mycket lättare att påstå att de finns än att visa att de inte finns.

För övrigt har namnen Brasil och Brasilien faktiskt inget med varandra att göra.


Wikipedia: Brasil (mythical island); Name of Brazil

Lördagsfråga 424: Helsingmoskva

1. The Kremlin Letter (1970): Domkyrkan, vid Senatstorget.
2. Gorkijparken (1983): Unionsgatan, med Lenin på nr 45; inte in-digitaliserad utan på riktigt.
3. Telefon (1977): Uspenskijkatedralen.
4. Reds (1981): Senatstorget igen, nu spegelvänt.

Under kalla kriget skapades ju bra många filmer i väst som utspelades på andra sidan järnridån. Att filma på plats kom naturligtvis inte på fråga. Vad göra? Man tog det bästa man hade tillgång till: Ett land som inte ingick i kommunistblocket men som under rätt lång tid varit en del (mer eller mindre) av Ryssland, vilket lämnat åtskilliga arkitektoniska spår, särskilt i huvudstaden. Så kom det sig att Helsingfors ofta fick utgöra en sorts Hollywood-Moskva. Det satte Swedishsax snabbt och elegant. (Det ska sägas att även Sverige användes ibland, som i Gorkijparken.)

En film som jag gärna tagit med men inte hittade något exempel jag var helt säker på var White Nights (1985) med Barysjnikov, dansören och avhopparen. Regissören skickade ett team till Leningrad som filmade en del material i smyg, som sedan användes i filmen. När resultatet sedan fick rutinmässig kritik för Helsingfors-scener kunde han inte gärna avslöja sina medhjälpare.

Det måtte vara en märklig känsla att vara Helsingfors-bo och se välkända platser och byggnader dyka upp i fel sammanhang, gång efter annan ...

Dör tre i taget?

Vi inom vården säger ofta att patienter dör alltid tre och tre, alltså om det är på avdelningar eller boenden så märker man ofta att om en går bort så följs alltid det av två dödsfall kort tid därefter.

- Familjeliv.se

Detta påstående har jag hört i förbigående, för länge sedan. Jag uppfattade det då som en sorts skrock, något som folk åtminstone nu för tiden egentligen (...) inte tror på, och på sin höjd av historiskt intresse. Eller kanske något som de öppensinnade kan få för sig, utöver slagrutor, currykryss, orber och chemtrails?

Men nej!? Det påstås, från initierat håll, att uppfattningen lever och frodas idag, mitt ibland oss. Och inte bara det: Den förekommer inom sjukvård och äldrevård. Påståendet ovan, hittat på det stora nätet, ska alltså inte vara någon överdrift. Kan det stämma?

Jag vet mycket väl att varken intelligens, bildning eller fackkunskaper är något vaccin mot vidskepelse och vanföreställningar. Jag vet att besynnerliga uppfattningar förekommer även bland de som ska vara bäst på det fält som uppfattningarna gäller. Men en så rent ut sagt fånig idé som att börja räkna när någon dör, och finna hypotesen bekräftad när man kommit till tre – hur vanlig är den, egentligen? Bland folk i allmänhet eller något fack i synnerhet?

Jag har, efter ytliga slagningar, inte hittat några spår av uppfattningen i andra språkområden. Jag har heller inte fått någon indikation på hur gammal den kan vara. (Man får lätt för sig att sådana här saker är gamla, säger allra minst ett sekel men helst fler. Så kan vara fallet men behöver inte alls vara det.)

Lördagsfråga 424

Också ett argumentationsfel

En god vän nämnde att undertecknad används som ett retoriskt grepp. Det är så enkelt som att hävda att "det där är en faktoid" och hänvisa till mig och "boken" (om det nu avser Faktoider eller Fler faktoider, eller någon av de övriga).

Vilket naturligtvis är helt OK och o-konstig ... Så länge jag tagit upp ämnet i fråga och kommit till en slutsats. Men vad ska man kalla det, när någon hänvisar till min uppfattning i en fråga som jag aldrig studerat?

Det påminner om auktoritetsargumentet, men ingen av de varianter jag kollat (ipse dixit, falsk auktoritet osv) tar, vad jag sett, upp fall där en person eller källa oriktigt tillskrivs en uppfattning. Vilket ju är så vanligt att jag misstänker att jag missat något grundläggande.

Främmande stora katter

Fenomenet i korthet: Folk tycker sig se stora kattdjur, betydligt större än vad man kan förvänta sig i det aktuella området. Man associerar till pumor, jaguarer, lejon etc men närmare artbestämning låter sig inte göras. Särskilt som djuren aldrig hittas ... Eller, nästan aldrig. Och nu börjar det bli krångligt.

Alien Big Cats är ett i dubbel bemärkelse svårfångat problem. Det är inte paranormalt (även om det givetvis fått sådana tolkningar), det är inte kryptozoologi i egentlig mening (även om det givetvis fått även sådana tolkningar), det är inget som får vare sig skeptiker eller "troende" att hetsa upp sig. Det är talande att det inte har någon artikel på den annars heltäckande skeptiska encyklopedin Skeptic's Dictionary, skepdic.com, på fina RationalWiki en mycket kort. Men det ligger och skaver på gränsen till en rad fält med bäring på skepticism och pseudovetenskap, saker som vi tror mot bättre vetande. Åtskilliga mekanismer känns igen från andra sammanhang. Här finns, kort sagt, en del att studera.

En "komplicerande" faktor är att katterna då och då manifesterar sig på ett sätt som spöken, storsjöodjur m.fl. bara gör i sagorna. Djur har bevisligen rymt från cirkusar, djurparker och privatpersoner med ovanliga husdjur, observerats, för att så småningom hittas döda eller fångas levande. I det förra fallet finns det visserligen gott om utrymme för misstag; att artbestämma kadaver eller delar därav kan vara bra mycket svårare än det kanske verkar.

Is this the Beast of Exmoor? - Daily Mail 9 januari 2009. Upphittad på en strand i norra Devon. Fem fot långt, med ett omisskännligt rovdjursgarnityr och rester av svart päls. Vad är detta för djur? Svaret i vit text mellan klamrarna, markera för facit: [ Gråsäl Halichoerus grypus ]

Det mest kända exemplet på en bekräftad, odiskutabel ABC är puman Felicity. Hon fångades 1980 utanför Inverness, av alla ställen (det är i samma trakt som Loch Ness). Fler exempel finns. Även om de är långt, långt färre än observationerna. Vilket verkar tyda på att bra många av de stora katterna nog egentligen är huskatter som uppförstorats i betraktarens ögonvrå, stimulerade därtill av dåliga ljusförhållanden, osäkra storleksbedömningar, förväntningar ...

Det sistnämnda måste vara förklaringen till det faktum, att de märkliga kattobservationerna är väldigt mycket vanligare i Storbritannien än någon annanstans. Wikipedia-artikeln som tar upp fenomenet internationellt nämner enstaka observationer för åratal sedan i länder som Danmark, Finland och rentav Luxemburg; det kan jämföras med de 2000 observationer som görs årligen i Storbritannien. Mer eller mindre rationella förklaringar har lagts fram, som att stora kattdjur bildat kolonier på undangömda platser. En annan förklaring är att kattdjuren blivit traditioner som förstärker sig själva: Om man ser något som man inte riktigt kan placera så går associationerna åt det hållet, på samma sätt som en glimt av en sjöfågel eller säl kan bli något helt annat när observationen görs i Loch Ness. Och på samma sätt har traditionen gett upphov till bluffmakare, även om det nog är så som British Big Cats Society skriver på sin hemsida: "Hoaxes are few, genuine mistakes are many".

I skrivande stund hittar jag inte några svenska ABC-episoder. Däremot förekommer då och då rapporter om andra "anomalier", som strutsen i Dalsland häromåret.


Katie Heaney: The Mystery of Britain's Alien Big Cats, Pacific Standard 20 augusti 2014
Wikipedia: Phantom cat; British Big Cats
Sharon Hill: British Big Cats: Where's the evidence?, 22 maj 2013, Doubtful News
The Scottish Big Cat Trust: Felicity the puma
British Big Cats Society

Om ateismens nödvändighet

För tvåhundra år sedan satt fyra personer i en villa i Italien. Sommaren hade bjudit på uselt väder, något som man långt senare insåg berodde på vulkanen Tamboras gigantiska utbrott långt borta i Indonesien. En kväll föreslog en av dem att de skulle skriva varsin spökhistoria.

Sällskapet rymde två, eller åtminstone en och en halv, av tidens litterära storheter: Lord Byron var en av tidens största diktare, den unge Percy Bysshe Shelley var det inte riktigt än men skulle bli det efter hans mycket för tidiga död. Av de verk som skapades som svar på utmaningen skulle ett skapa en odödlig (i dubbel bemärkelse) genre, det andra bli ett av skräcklitteraturens största. Ironin är att inget av dem skapades av nämnda kändisar. John Polidori, Byrons hunsade privatläkare, skrev novellen The Vampyre; visserligen hade hans lord Ruthven inte mycket att göra med de vampyrer vi känner till, men utan Polidori hade nog inte Urvampyren Varney skapats en generation senare (den tråkiga ironin är att folk senare fick för sig att det var Byron som skrev The Vampyre). Och så skrev naturligtvis Shelleys fru Mary Frankenstein; den behöver ingen presentation. Denna bloggpost ska heller inte handla om monstret, Frankenstein eller Mary, utan hennes make.

Percy fick ett kort och intensivt liv, 1792-1822. Han kom omsider att räknas som en av 1800-talets viktigaste poeter och hade stort inflytande på en lång rad berömdheter. Jag vet inte hur känd han är idag, mer än inom litteraturhistoria och som Marys man. Särskilt läst är han, gissar jag, inte.

Men åtminstone ett av hans verk är högst relevant än idag och kan utan vidare läsas för sin egen skull. Det rymmer en rad tänkvärdheter och soundbites. Det var inte lätt att välja ett smakprov; här är ett, där jag markerat ett särskilt fint citat i fetstil.

Man would have been too happy, if, limiting himself to the visible objects which interested him, he had employed, to perfect his real sciences, his laws, his morals, his education, one-half the efforts he has put into his researches on the Divinity. He would have been still wiser and still more fortunate if he had been satisfied to let his jobless guides quarrel among themselves, sounding depths capable of rendering them dizzy, without himself mixing in their senseless disputes. But it is the essence of ignorance to attach importance to that which it does not understand. Human vanity is so constituted that it stiffens before difficulties. The more an object conceals itself from our eyes, the greater the effort we make to seize it, because it pricks our pride, it excites our curiosity and it appears interesting. In fighting for his God everyone, in fact, fights only for the interests of his own vanity, which, of all the passions produced by the mal-organization of society, is the quickest to take offense, and the most capable of committing the greatest follies.

- Percy Bysshe Shelley, The Necessity of Atheism (1811)

Det var förresten denna text som fick honom portad från Oxford. Så kunde det gå till för över tvåhundra år sedan.

Hur slump ser ut

Här har vi två prickiga ytor. På den ena är prickarna utsatta slumpvis, på den andra inte. Vilken är vilken?

Med tanke på hur dåliga vi är på att känna igen ren slump så måste man dra slutsatsen att vi stöter på den märkvärdigt sällan. Ett tillfälle skulle kunna vara i kasinot, där den som varken spelar helt på måfå eller till äventyrs har en Plan för att spränga banken kan studera utfallet i rouletten. De lite proffsigare anläggningarna i den stilen har ju en rad med siffror som visar kulans senaste val, och som hjälp åt de som inte kan sådant utantill anges om siffrorna ifråga är röda eller svarta. Nog tänker man, som vanlig enkel människa, att om kulan stannat på fem svarta nummer i rad så är det på något sätt dags för rött att dyka upp? Varefter vi lägger vår insats på ett rött nummer – och vinner, eller förlorar. (Sannolikheterna för endera är ekvivalenta, med det gröna utfallet som en irriterande komplikation.)

En (för de flesta av oss) vardagligare tillämpning är de dosor som bankerna delar ut så att vi kan utföra våra bankärenden själva istället för att slita på personalen. De koder som dyker upp på displayen för att knappas in är visserligen inte slumpmässiga, men i sammanhanget är det en mycket stor poäng att de inte följer något mönster. I varje position är det lika stor sannolikhet för varje siffra 0-9 att dyka upp; det är slumpmässigare än det mesta vi brukar stöta på. Men nästan varje gång jag utfört proceduren har jag hittat mönster, detaljer som gör att sifferföljderna ter sig mindre slumpmässiga: Samma siffra dyker upp två eller tre gånger, ibland rentav i följd; det förekommer stigande sekvenser à la "456"; upprepningar i stil med "5256"; nog så ofta är alla siffrorna udda eller jämna; och så vidare.

Vilket inte innebär att dosans sifferföljder inte är slumpmässiga, utan att jag lyckas hitta mönster även i slumpen. Faktum är att om jag hade fått välja siffror själv, efter vad jag tycker är slumpmässigt, så hade resultatet blivit långt ifrån slumpmässigt. Det finns en klassisk övning i statistik där studenterna antingen får singla slant X antal gånger och anteckna utfallen, eller låtsas singla slant och hitta på utfallen; varefter professorn med lätthet visar vilka som gjort vad.

Bildparet ovan kommer från Stephen Jay Gould, Bully for Brontosaurus (1992). Han kallar den vänstra stars eftersom dess prickar, likt stjärnorna på himlavalvet, är utsatta på måfå. Den högra bilden heter worms: En position väljs på måfå men får en prick om och endast om alla omgivande positioner är tomma.

Algoritmen inspirerades av lysmaskarna i Waitomo-grottorna på Nya Zeeland. De sitter i ett till synes slumpmässigt mönster som ger intryck av stjärnhimmel ... Men avslöjas, rent matematiskt, av deras vana att inte sätta sig intill varandra. Det ger ett mönster som är mer jämnt fördelat vilket tydligen tilltalar våra "slumpkörtlar"; det verkar mer slumpmässigt än det verkligt slumpmässiga, som tvärtom kännetecknas av hopklumpningar, antydningar till linjer och andra mönster.

Lördagsfråga 423: Somme

1. Charles d'Albert, hertig av Luynes. En stad i "departementet" Somme som dittills hetat Anchor fick 1620 heta Albert efter honom. Under första världskriget låg den upprepade gånger mitt i vägen för intensiva bataljer. Efteråt fick den återuppbyggas, från grunden – det är nog sällan uttrycket ska tolkas så bokstavligt som här.
2. Edvard III inspekterar de fallna efter slaget vid Crécy 1346. Det är fortfarande ett av de mest berömda slagen som utkämpats i departementet Somme, om än inte längre det allra mest kända.
3. Katedralen i Amiens, departementets centralort, är så här vackert utstyrd under den berömda julmarknaden.
4. Gaston och René Caudron från Favières, Somme var ännu ett viktigt brödrapar i flygets historia. De grundade sin firma redan 1909. Här ser vi ett amfibieplan lyftas ombord 1914.

Pölsan satte Somme, den region i norra Frankrike där det krigades för fullt under en god del av 1916.

Varför man inte ska sitta för nära tv:n

En mindre känd egenskap hos katodstrålerör, sådana som används i gamla radioapparater, tjock-tv-apparater, är att de samtidigt är röntgenrör. I princip skapar alla rör mer eller mindre röntgenstrålning. Eftersom man mycket sällan vill ha den så utgör anordningarna som stoppar den en vital del av konstruktionen hos lite mer högstrålande modeller. Att kontrollera att avskärmningen fungerar är rutin.

På 1960-talet var färg-tv nytt och hett. De första sändningarna i Sverige gjordes 1966. I USA var man naturligtvis flera år före. Där släpptes allt större, bättre och billigare färg-tv-apparater, som de från General Electric sommaren 1966. Som vanligt undersökte man på fabriken att röntgenstrålningen inte läckte ut; man mätte framför, ovanför och vid sidorna. Så småningom fick någon för sig att även mäta under apparaterna. Då upptäcktes att några av dem sände ut en smal röntgenstråle, betydligt starkare än gränsvärdena. Ett konstruktionsfel hos vissa rör hade gått omärkligt förbi.

Hur många sådana tv-apparater hade de tillverkat? Hur många stod hemma hos folk och strålade på de som satt för nära? Idag finns utarbetade rutiner för kvalitetsarbete som ska svara på just den sortens frågor. På den här tiden hade man inte kommit riktigt så långt, milt sagt ... Först försökte GE att lösa problemet diskret, i samarbete med en radiologisk myndighet. Men ett halvår senare fick New York Times ett tips. När de började ställa närgångna (och, tänker jag mig, skeptiska) frågor släppte företag och myndighet snabbt varsitt pressmeddelande.

The General Electric Company is looking for 90,000 people who have purchased large-screen color televisions receivers since last June. The company said yesterday that it wanted to "modify" these sets against what is described as "X-radiation in excess of desirable levels." [...]

G. E. said in a statement released yesterday that the radiation in the sets was "directed toward the floor and not toward the viewer". It said the picture tube was not the cause. [...]

General Electric would not identify the specific color televisions sets involved other than to say that they were produced "between June, 1966, and February, 1967."

- "General Electric Will Modify 90,000 Large Color Television Sets Against Possible X-Radiation Leaks", New York Times 19 maj 1967

(Man kan tänka sig hur en motsvarande manöver skulle tas emot idag: Ett halvårs produktion av våra tv-apparater är små röntgenapparater, men vi har väntat i det längsta med att släppa nyheten och vi talar inte om vilka modeller det gäller.)

De strålande rören satt i de så kallade spänningsregulatorerna. Närmare bestämt var det rören 6EF4, 6LC6 och 6EA4 som drogs med kvalitetsproblem. Att just färg-tv berördes berodde på att de drog mer ström och därför hade en annan konstruktion. Å andra sidan nämns i artikeln nedan en stickprovsundersökning av 131 åtgärdade apparater, där det visade sig att 38 fortfarande strålade för mycket. Gränsvärdet för strålningen på 5 cm håll var 0,5 milliröntgen per timme. De värsta exemplaren hade uppemot 6,25 milliröntgen i timmen. Detta säger mig just ingenting, men kanske någon som läser detta vet mer.

Det var hur som helst då och därför som tv-tittarna, i synnerhet barnen, fick lära sig en rekommendation som hängde med långt efter att den blivit inaktuell; min markering:

Surgeon General William H. Stewart said the potential for biological damage was quite low. He said even this could be minimized by maintaining a viewing distance of about 6 to 10 feet in front of a color television set and by avoiding any prolonged exposure in the rear and side areas of such sets.

- "U. S. to Study Potential Hazard From Ray Leakage in Color TV", New York Times 7 december 1967

Lördagsfråga 423

Fotografering vid olycksplatser 1900

Att människor fotar och filmar olyckor istället för att hjälpa till är något som polisen numer ser ofta. 

– Jag tror det är en del av den tekniska utvecklingen, säger polisbefälet Viktor Adolphson.

- Olycka – då filmar folk med mobilen, SvD 24 juli 2015

Fotograferande i tid och otid har utan tvivel med den tekniska utvecklingen att göra. När vem som helst kan ha med sig en billig och lätthanterlig kamera som det bara är att plocka fram och plåta med, så blir det långt mycket mer "okynnesfotografering" än förr i tiden, då kameror var stora, dyra och bökiga.

... Fast den lägesbeskrivningen beskriver sakernas tillstånd för över hundra år sedan.

Fotografin revolutionerades 1888 av en oöverträffat lätthanterlig kamera från företaget Kodak, grundat samma år: "You press the button, we do the rest" var deras slogan. För $25 (som var en hel del pengar) fick man kamera och film för 100 bilder. Sedan kunde du fotografera utan att bekymra dig för fokus, bländare och allt vad det heter (de gick ändå inte att justera); tryck på knappen 100 gånger och skicka sedan in filmen. Ett ännu större genombrott kom 1900 med Kodaks Brownie, en lika lätthanterlig kamera för det facila priset $1! Nu blev amatörfotografering riktigt stort. Folk skaffade sig Brownies och tog med sig dem lite varstans; och när foto-tillfällen dök upp, fotograferade man.

Redan 1888 års Kodak innebar att fotograferande högt och lågt blev ett problem, eller åtminstone ett upplevt problem. Okynnesfotograferna fick ett namn: kodak fiends, "Kodak-demoner" fritt översatt.

Deras respektlösa beteende låg inte långt efter det man kan läsa om i våra tider. Vad sägs om att fotografera ovetande unga damer och sälja bilderna till cigarettföretag?

St. Clouds, Minn., Sept. 26. – Kodak fiends have been infesting this city lately, and a number of respectable ladies' pictures now adorn cigarette packages. Three kodak men last evening took snap shots of young ladies in Empire park at the band concert, and now relatives of the girls are after the lightning photographers, and if caught may be summarily induced to abandon their nefarious business.

- Arizona Republican, 27 september 1894

"Kodak-demonerna" var även dåtidens paparazzi:

So what more natural than for Mrs. Longworth to enjoy her visit with the Kaiser [Wilhelm II], even more than her meeting with King Edward at Ambassadeur Reid's, where she made His Majesty laugh heartily over a recital of her attempts to outwit pursuing kodak fiends?

- The Crittenden Press 26 juli 1906, en av många tidningar att rapportera om president Roosevelts dotter Alice Lee, gift med politikern Nicholas Longworth.

Det lär rentav ha gått så långt som att man sköt ihjäl de mest ogenerade fotograferna. Som här, sedan en fruktansvärd orkan slagit till mot Galveston, Texas, och dödat sisådär 10 000 (mycket ungefärligt); det är förresten än idag den naturkatastrof i USA som skördat flest liv.

Kodak fiends shot

Houston, Tex., Sept. 15. – Word received from Galveston indicates that kodak fiends are being shot down like corpse thieves. Two, it is stated, were killed yesterday while taking pictures of nude female bodies. Kodak fiends are notified to stay away.

- Virginia Pilot, 16 september 1900

Så vad som än sägs, tycks och tros är okynnesfotografering i högst olämpliga situationer inte något nytt fenomen.

Fem skeptiska tips om autism

Inte för att tre år behöver vara någon ålder ... Men det är ett bra varningstecken, en indikation på att man ska vara ännu mer vaken än annars. För de som sprider artiklarna tänker mycket sällan på den detaljen; och då kan man tänka sig att de missar en och annan detalj dessutom, som kanske är mer relevant.

Autism kan jag mycket lite om. Jag vet inte ens varför det blivit hett, något man kan göra mer eller mindre långsökta associationer till och få folk intresserade. Och inte bara intresserade; det är ett ämne som rör upp känslor, mer än många andra diagnoser. Därför dyker det ofta upp i debatter, som lika gärna kan vara förvillade och oinsatta som motsatsen.

Därför blev jag intresserad och nyfiken när det dök upp en lista med några skeptiska tips om hur man kan bedöma texter som handlar om autism och relaterat. Den skrevs av Hanna Fridén som gett mig lov att återge den. Markeringarna är mina.

Just nu sprids det ett antal väldigt, väldigt ovetenskapliga artiklar om autismspektrum och efter att ha gått runt och rättat på typ 7 olika ställen så tänkte jag skriva en liten tipslista på hur man kan bedöma att det man läser inte är värt att sprida.

En sådan artikel är Susanne Bejerots understreckare Psykisk sjukdom under lupp, SvD 15 december 2013. Den argumenterar för att flera psykiska sjukdomar nog beror på försämrat immunsystem. Det är den som för närvarande delas flitigt.

1. Ordvalen. Används ord som sjukdom för att beskriva autism? Då är inte artikeln skriven av någon som ens besitter nog med kunskap om området för att veta vad autism är. En snabb googling på autism ger en person större kunskap i området. Resten av materialet i artikeln kan därför inte sägas vara särskilt tillförlitligt. Det är som om jag skulle skriva en politisk artikel och kalla vår statsminister för president. Skulle ni tycka det gav intryck av kunnighet?

Autism är en funktionsnedsättning. Den har vissa symptom, kan ges en (neuropsykiatrisk) diagnos, ges viss vård osv. Jag är osäker på hela problematiken med att kalla autism för en sjukdom men en poäng kan vara att sjukdomar går att bota; för närvarande finns ingen bot mot autism. (I förvillade kretsar förekommer många påståenden i stil med "diet och homeopati botade min sons autism" etc.)

2. Pratar man bara om autism eller pratar man om specifika gener, diagnoser och så vidare? En kvalitativ artikel om autism vet om att autismspektrum är ett samlingsnamn. Man behöver inte alltid gå in på såna detaljer, men om det rör forskning om "orsaker" så måste man göra det.

Den som skriver "X ger upphov till cancer" förväntas kunna redogöra för vilken sorts cancer det skulle vara frågan om; om inte, så skulle få stanna och lyssna. Och psykiatriska diagnoser är inte precis enklare än somatiska.

3. Påstår artikeln att de forskat på möss med autism? Autism finns inte hos möss. Autism är mänskligt. Om forskare påstår att möss har autism så har det gått till såhär: Forskarna har på något vis gett mössen en hjärnskada som inneburit att mössen får olika typer av problem och sedan har forskarna bestämt att kalla det för autism. Detta görs på olika vis, ibland låter det högst avancerat och imponerande, men det är inte korrekt. Autismspektrum är ett samlingsnamn för ett antal olika saker hos människor som ger liknande symtom i bland annat det sociala samspelet. Det kan inte en forskare bestämma genom att titta på en mus och fantisera fram att musen nu har autism. Det är lika vetenskapligt som när ditt barn skaffar en hamster och ditt barn börjar säga saker som: "Min hamster Pelle gillar Transformers."

Det här har jag aldrig tänkt på. En snabbkoll gav en rad träffar där man mycket riktigt skriver om tecken på autism (SVT), autismlika symptom (SR), symptom på autism (Illustrerad Vetenskap) osv. Bland de som verkligen skriver om autistiska möss återfinns, typiskt nog, Aftonbladet och IFLScience.

4. Hur många olika saker påstås, i artikeln, vara resultatet av vad de än tar upp? Om det är många saker så är det oftast populära buzzwords som används för att sälja in en viss idé och livsstil. Idag är det exempelvis mycket trendigt att bunta ihop saker som autism och autoimmuna sjukdomar, det är klickliga buzzwords. Det är populärt att marknadsföra dieter på det viset. År 2013 var det andra buzzwords som gällde, även då autism, men också ADHD och anorexi. Kolla efter det här, om en samling buzzwords används så är inte informationen i artikeln tillförlitlig.

Buzzwords är ingen dålig mätare på en artikels trovärdighetsgrad. Vilka som gäller för tillfället i olika branscher är inte helt enkelt att hålla reda på. Det är många forskare som sett hur deras ämne plötsligt fått mångdubbelt större utrymme i media, utan att något särskilt genombrott gjorts, utan enbart för att det blivit "inne".

5. Hur hittade du artikeln? På en site som förespråkar en viss kost? På en site som är emot vissa läkemedel? I en Facebookgrupp där folk förespråkar viss kost, är anti vissa läkemedel eller som förespråkar alternativa mirakelmetoder? Från en kompis som är jätteinne på en viss diet eller som just fått en diagnos på t.ex. en tarmsjukdom efter att inte ha vetat vad som är fel under många år? Var extremt skeptisk. Människor kan hitta något som de tycker är helt fantastiskt för dem som personer och det får dem att samla allt möjligt som ens antyder att den saken är bra för allt möjligt, de publicerar inte de stora mängderna med material som påvisar motsatsen, oftast är detta inte medvetet, de är bara så himla glada för att de hittat något som hjälper dem och det gör oss oftast lite... Ptja, fixerade vid just den saken. Glöm aldrig att ha det i åtanke.

Det finns en god och viktig princip som säger att vad som sägs är viktigare än vem som säger det. Även knasbollar kan få idéer som stämmer, liksom snillen kan lansera kluriga dumheter. Men det som här avses är inte så mycket vem som säger något, utan var man hittat det. En kanal som vill förmedla en viss världssyn förmedlar artiklar med den världssynen; de kan vara nog så korrekta var och en för sig, men det som är utelämnat kan vara minst lika intressant. Det blir övertydligt inom kvacksalveri där det aldrig varit några problem att hitta nöjda kunder som pratar sig varma för det ena eller andra undermedlet, även de som inte visat sig vara effektivare än sockerpiller. Men de rapporterna tas inte med.

Etern i populärversion

Nu trodde den store naturforskaren Newton att [...] solstrålarna utgjordes av mycket små partiklar, som utkastades af solen och som underhöllo ett ständigt bombardemang mot våra ögon. Det är lätt att förstå, att detta skulle låta oss se ljus och känna värme, på samma sätt som ett slag på ögat kommer oss att se stjernor eller ett slag på kroppen kommer oss att känna värme; och under ganska lång tid antogs denna förklaring vara riktig. Men nu vet man, att det gifves många företeelser, hvilka icke låta förklara sig med denna teori, ehuru vi icke här kunna redogöra för dem.

- A. Buckley*, Vetenskapens sagoland (1886), kap 2; originalet The Fairy-Land of Science (1879)

Några företeelser som tydligen icke låter förklara sig med partikel-ljus, även om Newton naturligtvis försökte, är diffraktion (att ljus som går genom en öppning sprids), brytning (i linser t.ex.) och effekter som har med polariserat ljus att göra. De förklaras desto bättre med våg-ljus. Man kan till och med använda dem för att ta reda på våglängden hos ljus.

Vid ungefär samma tidpunkt, då Newton skref, uppträdde en holländare vid namn Huyghens med det antagandet, att ljuset kommer från solen som små vågor, hvilka färdas genom mellanrummet nästan på samma sätt som krusningarna på en vattenyta fortskaffa sig tvärs öfver denna. Den enda svårigheten var att förklara, i hvilket ämne dessa vågor kunde finnas: i vatten kunde det icke vara, ty vi veta, att det icke gifves något vatten i verldsrymden; i luften icke heller, ty luftkretsen slutar på ett jemförelsevis litet afstånd från vår jord. Det måste derför finnas ett ämne, som fyller tomrummet mellan oss och solen och som är tunnare än så väl vatten som luft.

Huygens var inte den ende som föreslog att ljus är en våg. Newton hade å sin sida idéer om ett "eteriskt medium" som förmedlade värme, som han tänkte sig som en annan sorts strålning än ljus. Men frågan var inte helt enkel att greppa, ens med de allt mer sofistikerade och kluriga experiment som utfördes för att utforska ljusets natur. Partikelförklaringen hade länge övertaget, Newtons auktoritet spelade säkert in en hel del, men framåt 1800-talet slogs det fast att ljus och annan elektromagnetisk strålning är vågor. Och vågor behöver något att vara vågor i: "den ljusbärande etern"** blev fastslagen.

Och nu vill jag bedja dig taga hela din inbillningskraft till hjelp: jag kommer nämligen att fordra af dig, att du skall med inbillningen se någonting som är fullkomligt lika osynligt som kejsarens nya kläder i Andersens saga; skillnaden är bara den, att det här osynliga något är i hög grad lifaktigt; och ehuru vi hvarken kunna se eller röra vid det, känna vi det genom dess verkningar. Föreställ dig således ett tunnt ämne, som fyller allt rummet mellan oss och stjernorna! Ett ämne så fint, att det icke blott är osynligt, utan kan genomtränga fasta kroppar sådana som glas, is, ja, äfven trä eller tegelstensmurar. Detta ämne kalla vi eter. Jag kan icke här redogöra för skälen, hvarför vi måste antaga, att ett sådant ämne finns utbredt i allt rum. Du måste tills vidare antaga det på utsago af sådana män som Sir John Herschel eller professor Clerk-Maxwell, tills du kan studera fråga på egen hand.

Etern medförde förvisso en mängd problem. Hur kunde, för att bara ta ett exempel, ett ämne vara så massivt att det snabbt och förlustfritt förmedlade de mycket snabba ljusvågorna, samtidigt som det var så "eteriskt" att hela planeter utan vidare kunde röra sig tvärs genom det? Men sådana problem är inte mycket att orda om i sig; jämför med de bisarra anomalier som kvantfysiken ger upphov till. Då var det ett betydligt större problem att en lång rad experiment som utfördes för att utforska etern inte gav några resultat. Det var som om ... Den inte var där.

Samma år som Buckleys fina bok om naturvetenskap för barn gavs ut föddes Albert Einstein. Han var 26 år när han gav ut det arbete som inte bara gav världen E = mc² utan även utgjorde eterns gravsten. Ljuset var partiklar (som inte behöver något medium) och vågor, samtidigt; hur detta gick ihop återstod att utforska, men att så var fallet var klarlagt.

Detta var förvisso ett nytt paradigm, men togs inte alls emot med så stort motstånd bland fysiker som folk gärna inbillar sig. Vid det laget var eter-teorin mogen att kasseras. Den hade haft sin tid som nödvändig förklaring; även om den visade sig vara felaktig så var den ingalunda dålig vetenskap.


* Arabella Buckley (1840-1929) var sekreterare för ingen mindre än Charles Lyell, geologins fader. När han dog 1875 började hon att hålla populärvetenskapliga föreläsningar och ge ut dem i bokform. Det blev en rad fina böcker varav några översattes till flera språk.

** Själva ordet kommer från klassisk grekiska och avser den "högre" atmosfären, till skillnad från den lägre. Det fick också ge namn åt det hypotetiska element man tänkte sig fyllde världsrymden.

Olympiska spel 1850

De olympiska spelen 2012 i London försågs med de märkliga maskotarna Mandeville och Wenlock. Det senare namnet rymmer ett stort mått olympisk historia som nog gick de allra, allra flesta förbi.

De första olympiska spelen i modern tid var inte de i Aten 1896. De var inte ens de som hölls i Aten 1859, 1870 och 1875. Det hade långt tidigare hållits spel lite varstans som kallats olympiska. De första var Cotswold Olimpick Games, som arrangerades i det natursköna området i södra England i förra delen av 1600-talet. I revolutionens Frankrike hölls "republikens olympiad", L'Olympiade de la République åren 1796-98. Och 1850 hölls den första upplagan av de olympiska spelen i Much Wenlock, Shropshire.

Om de olympiska spel som dagens Grekland ännu inte lyckats återuppliva fortfarande lever idag, så beror det inte på en grek, utan på dr W. P. Brookes.

- Ur Pierre de Coubertins dödsruna för Brookes 1895

William Penny Brookes viktigaste insats var att han inte bara drog igång årliga tävlingar inom en rad olika grenar som samlade stor publik, utan även såg till att det hela inte blev en kul en- eller fågångsgrej utan en tradition som lever än idag. Det var därför de Coubertin kunde anlända 1890 och bli imponerad, och inspirerad till att dra igång en olympisk rörelse som lever än idag, den med.

De olympiska spelen i Wenlock 2016 avslutades nyligen. Man kämpade bland annat i friidrott, fäktning och triathlon, liksom i glidflygning och cricket. Genom åren har det tävlats i långt mer udda sporter i Wenlock, som säcklöpning, kasta ring, skottkärrerace, stickning och stavning, för att bara nämna några få.

Även om alla grenarna inte har samma olympiska klang så kan det mycket väl vara så, att de olympiska ideal som de Coubertin drömde fram har efterlevts betydligt bättre i Much Wenlock än på vissa andra ställen de senaste åren.

Källor & lästips:

• Wenlock Olympian Society
• Wikipedia: Wenlock Olympian Games
• Rob Gandy: Faster, Higher Stronger – Weirder!, Fortean Times 343

Lördagsfråga 422: C4

1. Idag tänker man nog oftast på något helt annat men en gång avsåg autogiro (tidigare autogyro) enbart flygmaskinen. Rotorn är inte motordriven utan snurrar i "vinddraget" och ger därmed lyftkraft. Just denna modell från 1923 heter Cierva C.4, uppkallad efter konstruktören Juan de la Cierva, och var den första autogiron som flög.
2. Detalj från Kristianstads kommuns hemsida, där de av någon anledning valt att ge ett vattentorn och några högspänningsstolpar en framträdande plats. Staden grundades 1614 av Kristian IV, eller med dansk stil Christian 4, vilket stadsvapnets namnchiffer (låter lite finare än monogram) C4 minner om.
3. En vit bonde kan ha många anledningar att ställa sig på c4. En kallas engelsk öppning.
4. Citroën C4 har betecknat en rad modeller, de flesta i modern tid men denna fina är från 1928.

Flera satte frågan. Bosjo var först, med ett lite väl kryptiskt svar (ska jag säga...).

Noterar att inga syftningar på beteckningens mest explosiva betydelse luftades.

Nils Ferlin diktar om Borås

Denna dikt av Nils Ferlin har jag inte hittat på nätet. Den verkar heller aldrig ha getts ut i någon samling. Det som publicerats är en bild av ett maskinskrivet ark, försett med fina illustrationer, i Jenny Westerströms Ett diktarliv (Albert Bonniers 1998).

Visa för vilsna barn

(Att läsas sakta och högtidligt, i dämpad belysning, helst vid bara ett brinnande stearinljus. --- ej köpt på svarta börsen!)

Vi sutto på "Stadt" och tänkte,
va fan, ska vi göra sen?
Vi såg mot en stjärna som blänkte
högt uppe på himmelen.

Vi såg över stadens arena
under stjärnornas tindrande bloss
Och då. I natten den sena
Kom Tankarnas Tanke, till oss.

Då löstes den frågan vid bordet
Tre Vise grubblat uppå.
Och skalden tog först till ordet;
Nu vet jag vart vi ska gå!

Minns Ni ej hur i fornstora tider
hur en stjärna De Vise drog?
Kom nu! Innan kvällen förlider
Så gå vi till nästa krog!

Se! Stjärnan däruppe på pällen
högt över tak och ås
Lyser denna välsignade kvällen
rakt över krogen "Borås"!!!!

Fabians broder
en av

Bildtext: "Kopia av en opublicerad dikt av Nils Johan Einar Ferlin, 1940-talets början i Borås, med illustrationer av konstnären Svän Grandin, Borås. Gåva till Jenny Westerström 12.5.1990 av originalets ägare J. T. Ahlstrand, Lund."

För övrigt var Fabian en pseudonym som Nils använde ett tag.

Lördagsfråga 422

Den satanistiska konspirationen

I upplysta förvirrade kretsar cirkulerar en text som sägs vara en nyckel till förståelsen av vår samtid. Den ska ha varit ett brev från en Illuminati-höjdare till en annan och beskriver, oerhört kortfattat, tre världskrig som behövs för att Den Stora Konspirationen ska fullbordas. Brevet påstås här och var ha förvarats på British Library (f.d. British Museum Library) fram till 1920-talet, då det försvann.

(Spoiler: Brevet är ett påhitt av senare datum.)

Det påstådda brevets författare ska ha varit Albert Pike. Utöver diverse andra knäck, bland annat en ovanlig och kort militär karriär (efter några månader som general greps han för ordervägran och förräderi) var han framför allt frimurare. Brevets mottagare ska ha varit Giuseppe Mazzini, en italiensk politiker och debattör. Framför allt kämpade han för ett enat Italien, något som ju realiserades 1871. Om han någonsin var frimurare är högst osäkert.

Vad skulle då Pike ha att säga Mazzini?

The First World War must be brought about in order to permit the Illuminati to overthrow the power of the Czars in Russia and of making that country a fortress of atheistic Communism. The divergences caused by the "agentur" [agenter] of the Illuminati between the British and Germanic Empires will be used to foment this war. At the end of the war, Communism will be built and used in order to destroy the other governments and in order to weaken the religions.

Illuminati var 1871 minnet av en liten och kortlivad bajersk orden ca 100 år tidigare. Det är först de senaste åren som den har blivit en stor grej i konspirations-världen. Kommunismen som modernt begrepp fick spridning i och med 1848 års kommunistiska manifest men själva rörelsen var inte i närheten av vad den skulle bli några decennier senare. Att tsardömet var på fallrepet var däremot en ganska vanlig uppfattning. Vidare var fiendskapen mellan Storbritannien och det nybildade Tyskland 1871 inte alls självklar. Tyskland hade nyligen besegrat den brittiska ärkefienden Frankrike, härskades av i princip samma familj, och kom på det hela taget väl överens med varandra.

Allt sådant kan naturligtvis viftas bort med hänvisning till Den Stora Konspirationen.

The Second World War must be fomented by taking advantage of the differences between the Fascists and the political Zionists. This war must be brought about so that Nazism is destroyed and that the political Zionism be strong enough to institute a sovereign state of Israel in Palestine. During the Second World War, International Communism must become strong enough in order to balance Christendom, which would be then restrained and held in check until the time when we would need it for the final social cataclysm.

Här tillskrivs Pike (minst) tre anakronistiska begrepp: Fascism, sionism och nazism. I Italien kunde man tala om fasci i slutet av 1800-talet men då avsågs något helt annat än det parti Mussolini grundade 1919; ordet sionism myntades av Nathan Birnbaum 1886, den moderna rörelsen bildades 1897; ordet nationalsocialism finns belagt sedan 1860-talet men förkortningen nazism om NSDAP (bildat 1920) först på 1930-talet.

I den sista meningen nämns kristendomen. Vi kommer att återkomma till den.

The Third World War must be fomented by taking advantage of the differences caused by the "agentur" of the "Illuminati" between the political Zionists and the leaders of Islamic World. The war must be conducted in such a way that Islam (the Moslem Arabic World) and political Zionism (the State of Israel) mutually destroy each other.

Nu börjar det likna något: En profetia om något som ännu inte har hänt! Att den muslimska arabvärlden skulle bli något att räkna med fanns 1871 inte på kartan, på något som helst sätt; för att räkna ut det krävs inte bara illuminatisk makt utan direkt övernaturliga förmågor. Vilket faktiskt inte är så malplacerat som man kan tro.

Meanwhile the other nations, once more divided on this issue will be constrained to fight to the point of complete physical, moral, spiritual and economical exhaustion ... We shall unleash the Nihilists and the atheists, and we shall provoke a formidable social cataclysm which in all its horror will show clearly to the nations the effect of absolute atheism, origin of savagery and of the most bloody turmoil.

Bland alla anakronismer så fick man till nihilisterna någorlunda. Det som idag är en allmän etikett à la optimist, pessimist, cyklist eller humanist, var på den här tiden en antiauktoritär rörelse i Ryssland. Den kombinationen har alltid varit riskabel och nihilisterna slogs omsider ner.

Then everywhere, the citizens, obliged to defend themselves against the world minority of revolutionaries, will exterminate those destroyers of civilization, and the multitude, disillusioned with Christianity, whose deistic spirits will from that moment be without compass or direction, anxious for an ideal, but without knowing where to render its adoration, will receive the true light through the universal manifestation of the pure doctrine of Lucifer, brought finally out in the public view.

Nu ... Blev det ännu mer speciellt. Massornas "deistiska andar" skulle kunna tolkas som en liknelse men kan lika gärna vara bokstavligt menat. Fast det där med Lucifer och hans rena doktrin och så vidare ... Vad är det här för text egentligen?

This manifestation will result from the general reactionary movement which will follow the destruction of Christianity and atheism, both conquered and exterminated at the same time.

För att sammanfatta så är Pikes brev om de tre världskrigen inte bara en uppenbar förfalskning utan även ett inlägg från de som hävdar att Den Stora Konspirationen är satanistisk. Denna vinkling har inte vunnit särskilt många konspirationister i Sverige, där de som tar Djävulen på allvar är ännu färre än de som tar Gud på allvar. I USA är grejen desto större, så klart; övriga länder känner jag inte till.

Om nu texten inte är från 1871 (vilket den inte är), när skrevs den, av vem och varför?

I konspirationistiska kretsar är det populärt att uppge källor; även om källorna är värdelösa, eller inte ens påstår det man påstår att de påstår, så nämner man dem åtminstone. Så folk inte ska tro att man hittar på saker och ting ... Genom att följa hänvisningarna, och faktiskt läsa dem, fann Keelan Balderson att "Pikes brev", den text som återges ovan, formulerades av William Guy Carr i böcker som Pawns in the Game (1955) och Satan: Prince of this world (1959). Carr påstod inte att han citerade en befintlig text eller ens att han sett brevet själv. Den källa han angav var den chilenske kardinalen José María Caro Rodríguez och hans synnerligen frimurar-kritiska El misterio de la masoniera, Frimurarnas mysterier (på engelska The Mystery of Freemasonry Unveiled). När man läser vad kardinalen skriver så ser man att inte heller han sett brevet själv, utan bara återger vad han hört ... Om någon fortfarande ids hänga med så är kardinalens uppgivna källa Domencio Margiotta, "förmodad frimurare" (WP.fr). Denne skrev en bok där Pikes djävulsdyrkan tas upp men som fortfarande inte hänvisar till ett faktiskt brev som Margiotta tagit del av.

At this point the trail of sources stop. In short there is no primary source for the “letter”. It does not exist and has not been directly quoted from or reproduced by any author. The earliest book that makes reference to a "letter" by Pike is Le Diable au XIXème Siècle by "Docteur Bataille". This just so happens to be the pseudonym of self professed hoaxer from the 1890s called Léo Taxil.

- Keelan Balderson

Taxil är idag tämligen bortglömd men var något av sin tids ärketroll. Hans Taxil hoax har en egen artikel på WP och gick, för att sammanfatta rejält, ut på att frimurarna var satanister. Han tog sedan tillbaka påståendena, vilket givetvis inte spelade minsta roll.

Idag är det väl ingen som bryr sig om sådant på allvar? Eftersom frimurarna är lika ute som Satan. Men om man istället tar upp Illuminati, som fortfarande är heta i genren, så blir gensvaret ett annat. Det är därför som Carrs text cirkulerar. Även om en och annan konspirationsteoretiker, som gärna svamlar om Rockefeller, "eliten", globalister och v-rldsj-den, inplanterade chip och Trilateral Commission, chemtrails och Georgia Guidestones, och så vidare och så vidare, stannar upp ett ögonblick när Lucifer nämns; för gudar och djävlar tagna på allvar är inte mainstream inom svensk konspirationism. Eller kosher, om man så vill.

För övrigt är det naturligtvis så, att varje invändning, utan undantag, kan viftas bort med hänvisning till Den Stora Konspirationen. För att tas på allvar av konspirations-tomtarna så måste man vara en av dem; det är det enda kravet, nödvändigt och tillräckligt.


Utgångspunkten för analysen av "brevet" var Keelan Balderson: Albert Pike's 3 World War Letters Hoax, WideShut.co.uk 4 juni 2011; jag är inte tvärsäker på sajten eller personen i övrigt men åtminstone denna artikel var bra.