Versioner av denna artikel har publicerats i Expo 2016/2 och VoF:s medlemstidning Folkvett 2016/2.
Det är en gråkulen eftermiddag i mars. I Göteborg blåser det som vanligt, och snön hänger i luften. Jag beger mig till en föreläsning på Storgatan 3 i Göteborg. Byggnaden kallas TR-huset efter ägaren, ordenssällskapet Tempel Riddare Orden. Att hyresvärden är ett slutet sällskap à la frimurare är inte så lite ironiskt med tanke på vilka som bokat lokalen. [
Not: Sedan artikeln publicerats har TR-husets ägare klargjort att Cui Bono inte längre är välkomna hos dem.]
Jag betalar entrén och går in i salen. Ett tjugotal personer har anlänt. Flera av dem är välkända från högerextrema sammanhang. Där står Daniel Höglund och Stefan Jacobsson, båda f.d. ordförande i Svenskarnas parti, och pratar med Björn Björkqvist, f.d. propagandachef för Nationalsocialistisk Front/SvP och chefredaktör för
Den Svenske Nationalsocialisten. Och där sitter Reine Wikström, en veteran med bakgrund inom såväl SD och Nationaldemokraterna som Nordiska rikspartiet. Sverigedemokraterna och Nordiska (f.d. Svenska) Motståndsrörelsen är också representerade.
Längst bak i lokalen finns ett bord där försäljning pågår. Man säljer fika; tunnbrödsrullarna med skinka anges vara både haram och halal, det vill säga förbjudna respektive tillåtna för muslimer, och chokladbollarna säljs som ”—boll 5 kr”. Intill finns pamfletter och tidningar, några till försäljning, andra gratis. Spännvidden är stor. Göteborgsförlaget Anarchos finns på plats och säljer böcker om bland annat Bilderberg, banksystemet och kvacksalveri av olika slag. Här finns desinformation om den globala uppvärmningen, "fri energi" och GMO, om riskerna med vaccination och så kallad mobilstrålning. Här finns foldrar från Vaken.se och friexemplar av den högerextrema tidningen
Nya Tider. En folder handlar om flyktingmottagandet i Kungsbacka och avslutar med uppmaningen att "rösta bort landsförrädarna". En annan varnar för samröre med NATO. Och så berättar Förbundet Två Världar om sina många storseanser där man utlovas kontakt med andevärlden.
En oinsatt person som hamnat här av misstag hade kunnat bli förvirrad av utbudet. Vad har antivaccin-propaganda med flummigt spökprat och NATO-motstånd att göra? Och var kommer alla dessa rasister in?
Svaret är att vi hamnat i Sveriges för närvarande mest aktiva konspirationistiska rörelse utanför nätet: Föreningen Cui Bono.
Låt oss börja från början. Vi behöver inte bege oss särskilt långt, varken i rummet eller tiden.
*
Föreningen Cui Bono grundades en solig sommarkväll den 7 juli 2010 av fem människor i Göteborg. Dessa fem delade alla uppfattningen att dagens dominerande och konventionella medier inte riktigt lever upp till sådana ädla begrepp som opartiskhet, källgranskning och folklig representation, och att det nu var dags att göra någonting åt det. Det visade sig ganska snart att det fanns fler som delade denna uppfattning.
- Cui Bonos hemsida
Hösten 2010 befann jag mig på Järntorget. Det ryktades om en ny sammanslutning i staden som fokuserade på konspirationsteorier. Som aktiv i föreningen Vetenskap och Folkbildning, som bevakar pseudovetenskaper, konspirationsteorier och liknande, var det självklart att söka upp dem när de gjorde ett offentligt framträdande. Och det var inte svårt att hitta dem. På ett partytält stod texten med stora röda bokstäver: "Vem drar i trådarna?" Det var en rakare formulering av latinets
cui bono, "vem gagnar det?" — vill du ta reda på vem som ligger bakom något så ska du ta reda på vem som tjänar på det.
Follow the money, helt enkelt.
När jag kom närmare såg jag att tältet "dekorerats" med illustrationer av David Dees. Hans bilder uppvisar praktiskt taget alla konspirationer som förekommer, så många som möjligt på samma bild: Chemtrails, mobilstrålning, det ruttna penningsystemet, Monsanto, inplanterade chip, Obamas födelseort, fluor, riggade terroristattacker, övervakningssamhället ... Och framför allt sionismen, som är representerad på ett eller annat sätt på nästan varje bild.
David Dees: Obama erbjuder oss "det blå pillret", dvs att fortsätta leva i en sömnvärld utan koll på verkligheten. Nyckelord: Övervakning,
mainstream media, USA. Jag vet inte om sprutorna t.h. är vacciner.
David Dees: Sions vise på 2000-talet.
David Dees: Varning för mat med gener, s.k.
Frankenfood. M = Monsanto. Obs chemtrails på himlen.
I tältet stod ett bord med foldrar. Ämnena motsvarade de på bilderna, med den ena konspirationsteorin efter den andra. Som till exempel den om fluor, som är betydligt större i USA än i Sverige; den egentliga poängen med fluor är att fördumma oss som en förberedelse inför kontrollsamhället. En VoF-kollega som också besökte partytältet rapporterade på forumet att han fått beskedet att Hitler lät använda fluor i koncentrationslägren för att lättare kunna kontrollera fångarna.
Annars låg tyngdpunkten, som urskiljdes med viss svårighet, på de som drar i trådarna. Dessa var de gamla vanliga: Bilderberg och Rothschild, bankirerna, finanseliten, globalisterna ...
Inte för att alla konspirationister är antisemiter. Inte ens de grandiosa heltäckande superkonspirationerna à la New World Order behöver nödvändigtvis ha judarna i pyramidens topp. Men man kan omöjligt röra sig någon längre stund i konspirationistiska sammanhang utan att stöta på antisemitism. Det beror inte så mycket på att konspirationismen är som gjord för antisemitism som på att konspirationismen ofta återanvänder antisemitiska konstruktioner. Judarna kan utelämnas eller ges ett mer eller mindre genomskinligt namn, som globalisterna, bankirerna, Rothschild ... När de yttersta tråddragarna ska identifieras ligger judarna mycket lämpligt till eftersom det var dem som teorierna byggdes kring till att börja med.
Ett typiskt exempel är Cui Bonos allra första arrangemang. Då visade man filmen
Invisible Empire: A New World Order Defined, en typisk konspirationsteoretisk film som i 2,5 timme berättar och antyder hur en global finanselit styr världen i lönndom. Upphovsmännen är Jason Bermas, en av förmågorna bakom 9/11-filmen
Loose Change, och Alex Jones, välkänd och aggressiv konspirationsteoretiker på infowars.com.
Föreningens fortsatta verksamhet utgjordes främst av föreläsningar. De hölls varken ofta eller regelbundet. Under 2011 hölls tre, 2012 ytterligare tre. Under 2013 fick man till hela sju arrangemang, varav ett utgjorde Göteborgs bidrag till en internationell manifestation mot chemtrails. Men det är först på senare år som föreningen på allvar börjat bli en samlingsplats för konspirationister och allt fler högerextremister i Göteborgsområdet.
Vad de ädla begreppen "opartiskhet, källgranskning och folklig representation" beträffar så kan det nämnas att Cui Bono
aldrig offentliggjort sin styrelse.
*
I Tempel Riddare Ordens hus har klockan hunnit bli en akademisk kvart över 13. En man med en svensk flagga på tröjan hälsar oss välkomna och förklarar hur arrangemangets två timmar är uppdelade: Själva föreläsningen i början, en frågestund i slutet, och däremellan en fikapaus där de som vill kan förse sig med kaffe och te, smörgåsar och ...
negerbollar. Det sista sagt med ett menande eftertryck. Publiken skrattar.
Därefter presenterar han föreläsaren, den legend (så presenterades han) som fått den lokala högerextremismens grädda att samlas:
John Bouvin, riksdagsledamot för Ny Demokrati 1991–94, partiledare 1997–98. Under den sistnämnda perioden gav han ut boken
Riksdagen kan dra åt helvete vars rättshaveristiska innehåll och upplägg matchar titeln. Partiledarskapet fick han lämna sedan han, efter en lång tids samarbetsproblem, inlett samarbete med SD-utbrytarna Konservativa partiet, och därtill deltagit i en demonstration tillsammans med nazister och blivit gripen av polisen.
*
I augusti 2014 fick allmänheten för första gången höra talas om Cui Bono.
Karl-Olov Arnstberg var länge en anlitad expert i frågor som rörde romer. Det upphörde 1998 med
Svenskar och zigenare: "Efter att boken kommit ut blev jag persona non grata" (intervju i
Forskning och Framsteg nr 3/2011). Sedan dess har han skrivit flitigt på en blogg kallad "Invandring och mörkläggning". Där kan man läsa saker som att romer inte tigger för att de är fattiga, att feminister är okunniga om att "det är de förkättrade vita männen som lyckas bäst med att bygga samhällen" och att "rasist/fascist = person som önskar bevara det trygga svenska välfärdssamhället". Denne tänkare skulle den 31 augusti 2014 hålla ett föredrag rubricerat just "Invandring och mörkläggning" på Göteborgs stadsbibliotek.
Arrangemanget möttes med protester. Kommunens lokaler ska inte användas för sådana budskap! Först stod bibliotekets ledning på sig, hänvisande till yttrandefriheten och regler om likabehandling. Sedan ändrade de sig, hänvisande till risken för ordningsstörningar: "Den debatt som blossat upp kring arrangemanget gör att vi hyser oro för konfrontation, vi befarar att våra biblioteksanvändare kan bli drabbade," förklarade bibliotekschefen.
Att en föreläsare som Arnstberg portats från en offentlig lokal återgavs i mainstream media som
Göteborgs-Posten, och togs givetvis upp i kanaler som
Fria Tider, Avpixlat och Exponerat. Liksom i kanaler som är mer kända från andra sammanhang:
Vår systerförening i Göteborg föreningen Cui Bono skulle annordna [sic] en föreläsning med författaren och föreläsaren Karl-Olov Arnstberg, men Göteborgs Stadsbibliotek ställde i sista sekunden in föreläsningen – pga påtryckning och hot från vänsterextrema akademiker som inte tål ett fritt och öppet samhälle där alla teman diskuteras på ett respektfullt och objektivt sätt.
- Vaken.se
Redan innan Arnstberg ställdes in hade aktiviteten i Cui Bono ökat något jämfört med tidigare år. Men det var 2015, året efter den publicitet som Arnstberg gav dem, som föreningen på allvar började bli samlingsplats för konspirationister och allt fler högerextremister i Göteborgsområdet.
*
Likt andra konspirationistiska rörelser kan man inte sammanfatta vad Cui Bono står för. De saknar partiprogram, definierad världsåskådning och liknande; det är en del av poängen. Men man kan få en uppfattning om var de står genom att gå igenom några av deras föreläsningar och andra arrangemang.
- Youtube:
March against Monsanto 2015 Göteborg Sweden
March Against Monsanto är en återkommande världsvid manifestation mot genmodifiering i allmänhet och företaget Monsanto i synnerhet. Den samlar vitt skilda organisationer med fundamentalt olika syn på problematiken, som till exempel Fältbiologerna, Latinamerikagrupperna och Cui Bono. I den marsch som hölls i maj 2015 kunde man se ett plakat med ovan nämnda konspirationssajt infowars.com. Detta finns dokumenterat på Youtube-filmen ovan vars beskrivning bl.a. innehåller "Vi säger nej till bankeliten, Illuminati och deras New world order!" samt länkar till Vaken.se och infowars.com.
Cui Bono har i skrivande stund arrangerat fem föreläsningar om
vaccinmotstånd, fler än om något annat enskilt ämne. Att denna lika pseudovetenskapliga som farliga lära förutsätter en omfattande och illasinnad konspiration är inte uppenbart vid första påseende men tydligare ju närmare man studerar den: Läkemedelsindustrin (Big Pharma) gör oss sjuka med flit för att kunna sälja mer mediciner. I ännu mörkare versioner är målet att förslava våra sinnen eller utrota en avsevärd del av världens befolkning. Och i likhet med andra totalkonspirationer passar judarna utmärkt när de ytterst ansvariga ska utses.
Förvillade idéer om
elöverkänslighet, skadlig
mobilstrålning och liknande glider också ofta in i konspirationernas land, enligt samma logik om en dold elit som vill mänskligheten illa. Cui Bono har arrangerat två föreläsningar på temat. Förvillande propaganda från Strålskyddsstiftelsen, en lobbygrupp som tagit till sin uppgift att sprida vinklade eller direkt falska uppgifter i frågan, finns som regel med i materialet som delas ut gratis.
Givetvis har Cui Bono uppmärksammat en av de "populäraste" konspirationsteorierna för tillfället: I augusti 2014 berättade Dhughaighn MacMhuirich från USA om
chemtrails, idén att strimmorna efter flygplan inte är avgaser, dvs kondens, utan diverse obehagliga ämnen, oklart exakt vilka, som vi besprutas med. Vilka som ligger bakom det hela och varför? Se vaccin-konspirationen ovan.
Att
månlandningarna är en bluff är en av dagens mest kända och hånade konspirationsteorier. När denna skulle redogöras för bjöd Cui Bono i april 2015 in Brage Norin. Han tror inte på månlandningarna men väl på andevärlden, UFOn, blandade konspirationsteorier med USA som världsskurk och, vilket faktiskt sticker ut mest, klimathotet; annars är "klimatskepticismen" regel i konspirationismen.
Den i stenhård konkurrens märkligaste föreläsaren hittills kan ha varit Rauni-Leena Luukanen-Kilde (1939-2015). Hon trodde, för att sammanfatta, på det mesta. Hennes utläggningar berör praktiskt taget alla konspirationsteorier som alls förekommer idag. Facit fick hon genom kontakter med såväl
andevärlden som de
utomjordingar som regelbundet tog med henne på rymdfärder. Så småningom följde den konsekvens av ärlig tro på de globala konspirationerna som är mindre vanlig än man kunde vänta sig med tanke på hur logisk den är: Hon utvecklade en paranoid världssyn där vi alla oavbrutet bevakas, kontrolleras och styrs av hemliga organisationer. Våren 2014 bjöds hon in av Cui Bono för att berätta om
mind control & transhumanism: "Vilka styr den samtida världen? Hur och varför är deras agenda hemlig?" (Transhumanismen går i sammanhanget ut på att förvandla människorna till viljelösa robotar.)
Per-Aslak Ertresvåg är en norsk journalist som länge var väletablerad. Han gav 2006 ut en bok med vilken han lika snabbt som ordentligt placerade sig djupt nere i konspirationsträsket. Boken handlar om den kompletta
världskonspirationen med Illuminati styrt av Rockefeller och Rothschild: "klanen som stod bakom och berikade sig på det ekonomiska sammanbrottet 1929, som planlade första och andra världskriget, som finansierade kommunisterna i Ryssland och Hitlers upprustning. Samtidigt är det historien om Den nya världsordningen och globaliseringen." — Ur presentationen av
Makten bak makten, som sedan följts av två liknande verk. Om detta handlade hans föredrag "Vem styr Världen, och varför?" hos Cui Bono våren 2013.
På en punkt skiljer sig Ertresvåg från svenska "mainstream-konspirationister" och det gäller den stora konspirationens satanistiska inslag. Här hämtar han mycket material från USA där högerextremism och kristen fundamentalism ofta syns tillsammans på ett sätt som är betydligt ovanligare i Sverige.
Ole Dammegård har framträtt flera gånger i Cui Bonos regi. Det senaste tillfället var den 28 februari 2016 då han ledde ett seminarium om
Palmemordet, på dagen 30 år efter mordet. Dammegård är en konspirationsteoretiker som i 30 år, som han ideligen påpekar, studerat den globala världsregeringen, den som "har legat bakom åtminstone de sista två världskrigen, och många, många, om inte alla, konflikter sedan dess". Han fokuserar mest på Palmemordet men tar även upp andra ”operationer” som världsregeringen sägs ligga bakom: Morden på John F. och Robert Kennedy, Anna Lindh, Martin Luther King, prinsessan Diana, Marilyn Monroe, John Lennon, Bob Marley, Pablo Neruda, Che Guevara ... Hans andra stora grej är
false flags, händelser som iscensatts för att stimulera konflikter och därmed främja de intrikata planerna för att härska över världen. Framträdande exempel är
Utøya (som han föreläst hos Cui Bono om),
Estonia och 9/11 (som andra förmågor föreläst om). Andra händelser är rena fabrikationer, som till exempel skolskjutningen i Sandy Hook 2012: "Det är filmsekvenser skapade för att skapa terror via media."
Dammegård lämnade Sverige sedan han fått för sig att hemliga agenter varit hemma hos honom. Bland annat hade de lagt hans tandborste i besticklådan. Bara för att visa vad de kunde göra.
Jan Sjunnesson är en journalist som medverkat i flera sammanhang genom åren: Avpixlat,
Dispatch International, SD:s märkliga tidningsprojekt Samtiden m.fl. Han poängterar gärna sin mångpolitiska bakgrund (han har varit allt från syndikalist till folkpartist) och många utländska kontakter, som får utgöra en sorts försvar av hans nuvarande högerextrema och framför allt islamfientliga hållning. Som föreläsare hos Cui Bono i december 2015 gav han ett helt annat intryck än de yviga konspirationsteoretikerna ovan: En magister som på ett redigt och pedagogiskt sätt, med ett och annat folkbildande sidospår, förklarade varför svenskar inte är intresserade av yttrandefrihet, och hur staten kidnappats av till synes infantila politiker som under mångkulturens banér säljer ut vårt land till horder av inströmmande "flyktingar".
Gilad Atzmon berättade i oktober 2015 om "sanningen och dess fiender": sionism, judisk identitet och vad som kan sammanfattas med
political jewry. Atzmon är något så ovanligt som jude, antisemit och förintelseförnekare i samma person. Det har gjort en del annars kompetenta bedömare ställda: Kan en jude vara antisemit? Men hans inställning mot staten Israel, det judiska folket och verklig eller inbillad sionism är så hård och oförsonlig att den stundtals blir sin egen karikatyr. Atzmon (som beskriver sig själv som "ex-jude") beskriver sionisterna som världens herrar och mänsklighetens fiender. Nazismen är det logiska och rättmätiga svaret på deras planer, och "diskussionen" om huruvida det uppenbara falsariet
Sions Vises Protokoll är äkta är irrelevant eftersom texten i vilket fall som helst beskriver hur världen fungerar.
Atzmon får här representera en antisemitism som rinner över på USA, eftersom dess ledning, menar man, infiltrerats av sionister som ogenerat använder supermaktens resurser å Israels vägnar. Denna syn på USA som huvudfiende förekommer på många håll i "alternativa" rörelser, såväl konspirationistiska som högerextrema som de där lärorna överlappar. Den åtföljs ofta av en respekt eller rentav beundran för Ryssland och Putin.
*
Det är tydligt att Cui Bono har stor acceptans för olika sorters uppfattningar så länge man delar en grundläggande världssyn, där den konspirationistiska tonen är viktigare än det exakta innehållet. Sjunnesson är ointresserad av pseudovetenskapliga konspirationsteorier som chemtrails, GMO eller mobilstrålning, som för många andra är det enda de egentligen är intresserade av. Etresvågs idéer om Illuminati är allmängods som delas av de flesta konspirationister, med undantag för de satanistiska komponenterna som man låter passera under generad tystnad. Bland de mer politiskt lagda ser en del islam som huvudfienden, andra judarna. Åter andra, som Marcus Birro (som i januari 2016 drog en publik på ca 100 personer vilket torde ha varit Cui Bono-rekord), är ointresserade av allt som inte rör deras egen person, och ställer gärna upp när de får tala inför publik.
En gemensam nämnare är den som Jan Tullberg, docent i företagsekonomi, inledde sin föreläsning i mars 2015 om "centrala frågor kring invandring" med:
Det är inte så många inbjudningar jag får ... Jag känner starkt av att jag tillhör den här marginaliserade typen av debatt som inte släpps fram i offentliga media.
De utstötta men samtidigt upplysta — de som sett sanningen, till skillnad från alla
sheeple, efter
sheep +
people = den fårskock till allmänhet som varken vet eller bryr sig om.
*
John Bouvin visar sig stå för den segaste Cui Bono-dragningen jag varit på. De planerade två timmarna växer till fyra, fyllda med irrelevanta minnen, skrönor om hur Bouvin praktiskt taget ensam drog igång Ny Demokrati, lösryckta gnälliga analyser om det politiska läget i landet ... När han inte förirrar sig bakom scenen och letar efter saker i sina många medhavda kassar. Eller när vi får reda på att Bouvins statskupp ska genomföras i maj månad, helst en torsdag. Då ska lastbilar slå en järnring runt riksdagshuset, i vilket makten sedan ska tas över av en grupp betrodda, bland annat Assar Lindbäck och Inga-Britt Ahlenius. Dessa har ännu inte satts in i planerna men förutsätts gå med på det hela. De är ju omdömesgilla och bra personer, menar Bouvin.
Och längst fram satt SvP, SD m.fl. och lyssnade artigt, skrattande på rätt ställen. När de fick tillfälle att prata med legenden Bouvin hade de mycket att diskutera.
*
Vilka dras till Cui Bono och varför?
Marcus Birro läste på sin föreläsning upp en dikt som applåderades länge och innerligt av publiken; han talade om dem och för dem. Beskrivningen är så på kornet att den kanske aldrig kunnat formuleras lika väl av någon utomstående.
Jag har blivit en främling i mitt eget land. Jag hör inte hemma här. Jag förstår inte vad som driver folk längre. Jag förstår ingenting av det jag läser. Jag förstår inget av det som människor omkring mig lägger sin tid på. Jag ser teve och läser tidningar och det är som att höra och läsa om varelser från en annan planet.
Som de utstöttas klubb har Cui Bono hittills lyckats dra åt sig engagerade inom de överlappande världarna konspirationism, kvacksalveri och högerextremism. Uppenbarligen trivs många av dem i varandras sällskap. Några av dem representerar två eller tre av facken samtidigt.
Hur det hela kommer att utvecklas är en öppen fråga. Om de högerextrema och antisemitiska inslagen fortsätter att bli allt starkare kan man få svårt att dra åt sig föreläsare som inte vill synas i sådana sammanhang; eller för den delen föreläsare som inte har något emot sammanhanget men som kommer att få allt svårare att förneka kunskap om vilka de bjudits in av. I det fallet kan Cui Bono bli en högerextrem diskussionsklubb. Det kan också gå som för Vaken.se, länge den främsta samlingsplatsen för svenska konspirationister, som helt slutat med arrangemang utan nöjer sig med att verka på nätet.
En historisk parallell som blir allt tydligare är den mellan dagens konspirationistiska rörelser och den svåröverskådliga, myllrande mängd av rörelser som fanns i Tyskland för hundra år sedan, som man försökt att sammanfatta under etiketten
völkisch. Dessa kunde vara sinsemellan mycket olika men kännetecknades av en orubblig tro på den egna rasens överlägsenhet, ett intresse för historia och traditioner mer inriktat på känslor än fakta, liksom ett intresse för esoteriska och ockulta ting. De organisationer som inte dog ut av naturliga skäl bedrev sina förvillade och förvillande verksamheter fram till 1930-talet, då de antingen förbjöds eller gick upp i den
völkischer organisation som visade sig bli den överlägset mest framgångsrika: NSDAP.
Sedan artikeln publicerades har Cui Bono körts ut från såväl TR-huset som IOGT-NTO:s konferensanläggning Nordengården i Göteborg. För närvarande håller de sina arrangemang på Fräntorp Folkets hus.
Det kan även nämnas att Cui Bono deltog på bokmässan i Göteborg. De delade monter med mässans överlägset mest omtalade utställare: Den högerextrema tidningen Nya Tider.
