Gammal visdom. Är den sann? Den fick ett uppsving 1978 med Arnold Liebers The Lunar Effect (senare utgiven som How the Moon Affects You) där han fann att brottsstatistik med mera stödde idén. Andra som gått igenom data ordentligt har inte funnit något samband.
Den intressantaste förklaringen jag hört är att fenomenet inte finns idag, men har funnits. Innan det elektriska ljuset började illuminera såväl interiört som exteriört så berodde människornas dygnsrytm i mycket högre grad på det naturliga ljuset. Man gick i stort sett upp med solen och ner med den; sommartid var arbetsdagarna väldigt mycket längre än vintertid. Och när man då och då fick extra belysning i form av månsken så utnyttjades det, därav begrepp som skördemåne. När dygnsrytmen stördes så stördes även människorna; en lätt psykisk obalans kunde övergå till svårare former.
Hypotesen lades fram av psykologen Charles Raison (ett namn man minns), här intervjuad av Rasmus Åkerblom i det excellenta mytknäckarprogrammet Fullmåne. Även James Randi, som intervjuades tidigare i programmet, gillar förklaringen som han inte tänkt på tidigare. Programmet är väl värt att ses i sin helhet, inte minst för de säkert annars omdömesgilla yrkesmänniskorna som hävdar att fullmånen märks i deras arbete som poliser, barnmorskor eller vad det är - vidskeplighet finns överallt.
Om tidvattnet: I sammanhanget nämns ofta detta fenomen. Månen kan ju lyfta upp och pressa ner miljarder ton vatten, och människor består till största delen av vatten, varav följer att vi påverkas av månen? Nej, naturligtvis inte. 1) Tidvattnen har inte med månens fas att göra. 2) Tidvatteneffekten påverkar himlakroppars form och ingenting annat; om haven varit fyllda med ammoniak eller sirap hade vi sett samma sak. 3) För övrigt är jordens tidvatteneffekt på månen långt kraftigare än den omvända... n) Finns det någon gräns för hur fåniga idéer man ska bemöta?
Just när detta skrivs cirkulerar en nyhet om att åtminstone en svagare variant av den gamla kunskapen skulle vara sann: Dålig sömn kan skyllas på fullmåne (SvD). Nu vetenskapligt prövat och bevisat! Eller?
Bortsett från att det inte är mer nyhet än att undersökningen rapporterades på förhand 2007 (tack till Kjell Häglund som hade reda på detta) så är studien till att börja med inte stor. Trettiotre personer ingick (17 på 20-31 år, 16 på 57-74, alla fullt friska). Skillnaderna var små och varierande, under fullmåne somnade man i genomsnitt fem minuter senare och fick 20 minuter mindre sömn.
Detta kan mycket väl vara god forskning (jag har inte läst studien i original och är inte säker på att jag skulle bli så värst mycket klokare). Men, som man brukar säga, mer forskning behövs. För att komma närmare ett svar får man göra betydligt större studier, som man från början utformat för att ge svar på just denna fråga. För undersökningen 2000-2003 gick inte ut på att ta reda på om månens faser påverkade sömnen. Det var först i efterhand som Cajochen kom på att leta i sina data efter perioder på 29,5 dygn.
Doubtful News: Full moon study fulfills expectations so TIME jumps on it, 25 juli 2013
The Skeptic's Dictionary: full moon and lunar effects
Charles L. Raison, Haven M. Klein och Morgan Steckler, The moon and madness reconsidered (Journal of Affective Disorders april 1999)
Cajochen et al, Evidence that the Lunar Cycle Influences Human Sleep (Current Biology 25 juli 2013)
2 kommentarer:
Liten inverkan på tidvattnet har nog månfasen i alla fall. Her Du hört talas om springflod och nipflod?
Ja, det stämmer. Tidvattnet förorsakas av månen och jorden i förening, och justeras av solen. Det sistnämnda sammanfaller med faserna full- och nymåne.
Skicka en kommentar