2020-07-10

När Storbritannien invaderade Sverige

På Hanö utanför Karlskrona finns en engelsk kyrkogård. Där ligger femton britter som dog i flottans tjänst. Under ena, andra eller båda världskrigen? Nej – betydligt tidigare än så. Och var jag förstått stupade ingen av dem, utan dog i sjukdomar o.dyl. (Bild knyckt från bloggen Från Sandbys horisont: Hanö.)
Of the current 200 nations in the world, the British have invaded all but 22 of them. The lucky 22 include Sweden, Luxembourg, Mongolia, Bolivia, and Belarus.
- Jason Kottke: Britain has invaded all but 22 countries, 16 november 2012

De andra länderna har jag sämre koll på. Men vid åtminstone ett tillfälle har britterna invaderat Sverige.

Den besynnerliga episoden inträffade under det besynnerliga låtsaskriget 1810–1812. Efter att ha förlorat Pommerska kriget tvingades Sverige in i Napoleons kontinentalsystem, som gick ut på att blockera handelsförbindelserna med öriket (samma åtgärd utfördes betydligt effektivare under världskrigen). Nu råkade Sverige och Storbritannien handla väldigt mycket med varandra, och det fanns ingen större lust hos någondera att sluta. Det smugglades friskt och tämligen öppet. Till slut tröttnade Frankrike och tvingade Sverige att i slutet av 1810 förklara krig mot Storbritannien.

Vad som då hände är att engelska flottan seglade upp till Fotö utanför Göteborg och Hanö utanför Karlskrona och helt sonika ockuperade öarna utanför landets viktigaste hamnar, utan att möta något motstånd. Där bedrevs sedan svensk-engelsk handel, friskt och så öppet som man vågade. (Många engelska varor märktes om till svenska, så att de sedan kunde säljas vidare till kontinentalsystemets andra länder.)

Är det fortfarande en invasion om den invaderade inte misstycker?
Formellt sett torde dock händelsen kunna betraktas som en invasion, eftersom Storbritannien de facto tillskansade sig svensk mark under en pågående mellanstatlig konflikt.
- Dick Harrison: Hanös brittiska historia, SvD 7 november 2012

Det s.k. kriget avslutades 1812. Dess enda blodsutgjutelse inträffade när svenska militärer slog ned ett skånskt uppror mot utskrivningarna (Wikipedia: Klågerupskravallerna). Smyghandeln fortsatte ett tag, nu med syfte att lura staten och tullarna snarare än Napoleon. Så småningom fick den naturligtvis upphöra, vilket åtminstone i Göteborgs skärgård gav upphov till ett avsevärt inkomstbortfall.

C. R. A. Fredberg, Det gamla Göteborg: Krig i fred (1919–1922)

2020-07-09

Den mystiska etruskiskan

Den överlägset längsta bevarade texten på etruskiska är på ca 12-1300 ord. Den hittades på lindorna runt en egyptisk mumie. Kanske den togs dit av etruskiska flyktingar undan Rom.
"Etruskernas mysterium", "etruskernas gåta", "de gåtfulla etruskerna" och liknande har blivit till ett mantra. Detta har speciellt blivit fallet vad gäller etruskernas språk, som har fått rykte om sig att vara alldeles speciellt gåtfullt och oförståeligt. När det framgår att de flesta av de bevarade etruskiska inskrifterna faktiskt kan läsas och förstås brukar den mysteriösa och andäktiga stämningen lite snopet försvinna.
- Ola Wikander, I döda språks sällskap (W & W 2013)
... Studiet av det etruskiska språket är problematiskt på många plan, men det mesta vi har bevarat av det går alldeles utmärkt att läsa och förstå.
- Charlotte Wikander, "Att tolka etruriska inskrifter" (2002)

Å andra sidan är nästan alla bevarade etruskiska texter gravinskrifter: korta, med stereotypiskt innehåll och därmed ett mycket begränsat ordförråd. Av de ca 13 000 etruskiska texter vi har är inte mer än ett dussin på mer än två dussin ord. Den näst längsta bevarade texten är tredjedelen så lång som mumiens Liber Linteus. Dessa två är båda en sorts kyrkohandböcker som föreskriver när vilka ritualer ska hållas, även det ett begränsat sammanhang som medfört att texterna inte bidragit med så mycket språklig kunskap som man skulle kunna tro.

Etruskiskans "gåtfullhet" motiveras ibland av att man länge inte ansåg det vara släkt med några andra språk. Språkvetenskapen hade inte varit den språkvetenskap vi känner om inte en rad mer eller mindre befängda förslag på släktskap lagts fram, med högst blandad vetenskaplig kaliber. Det förslag som för närvarande verkar vara mest populärt är att det hör till en liten och hypotetisk språkfamilj med släkt i alperna och Grekland. Inte för att man får mycket hjälp från dem, för om dem vet vi ännu mindre än etruskiskan. Vilket inte alls är ovanligt när det gäller utdöda språk. Många av dem talades i samhällen där skrift, särskilt på hållbara underlag, var ovanligt, och därför har de lämnat förhållandevis få, och inte sällan stereotypa, belägg. Andra talades i samhällen utan skrift, och då kan mycket väl enstaka ord och kanske någon fras återgiven av någon utsocknes skribent vara den absolut enda rest vi har av ett helt språk.

Jag gissar att klichén om etruskiskans "mysterium" delvis beror på den större klichén om etruskernas "mysterium": Att vi inte vet varifrån de kom, att uppgåendet i romarriket var långdraget men i längden desto effektivare, och att många aspekter av deras kultur är okända. Återigen, i likhet med många andra folk. Det speciella med etruskerna är att de levde nära, ofta mycket nära – mången känd romare hade etruskiskt påbrå – vad som skulle bli tidens supermakt, och påverkade den i stort och smått. Det finns mycket att forska i, och forskats har det gjort. Jämfört med de flesta andra utdöda folk är etruskerna relativt kända. Ett mindre mysterium än de flesta andra – men intressantare.

2020-07-08

Kommer Kalle från cricket?

New York den 14 juli 1932. Det australiensiska landslaget i cricket turnerar i nordamerika. På Innisfields arena möter de stadens bästa spelare, som alla kom från västindien. Australiensarnas stjärna hette Donald Bradman, kallad "cricketens Babe Ruth" för att jänkarna skulle ha något att jämföra med (jag kan föreställa mig att Babe Ruth kallades "baseballens Donald Bradman" i Australien). Vi ser honom längst bort, ögonblicket efter att han gjort det han var näst bäst på: att kasta bollen.

- New York Times, 17 juli 1932

Som slagman anses han än idag vara en av de främsta någonsin. Men när det var dags för den positionen blev han den här gången utslagen direkt, utan att ha gett sitt lag en enda poäng (run). När en slagman i cricket blir utbränd utan att ha gett några poäng kallas det för en duck. (Begreppet är äldre än cricketsporten, en förkortning av duck's egg där äggets form minner om nollan.)

Kanske just denna Donalds duck lämnat ett outplånligt spår?

The origins of Donald Duck's name may have been inspired by Australian cricket legend Donald Bradman. In 1932, Bradman and the Australian team were touring North America and he made the news after being dismissed for a duck against New York West Indians. Walt Disney was in the process of creating a friend for Mickey Mouse when he possibly read about Bradman's dismissal in the papers and decided to name the new character "Donald Duck".
- Wikipedia: Donald Duck

Jag skulle tro att nyckelordet här är "may". En Donald Duck finns omnämnd i The Adventures of Mickey Mouse (1931), även om den enda anka som återgivits där inte har några likheter med den Kalle som 1934 fick sin egentliga premiär i filmen The Wise Little Hen (ovan). Även om Disney kan ha läst om en obskyr detalj i en vänskapsmatch i en obskyr sport borta på östkusten, och mot förmodan ha lagt den på minnet, så fanns namnet Donald Duck redan i studions maskineri, så att säga. Det finns, med andra ord, inget som talar för att Kalle Anka skulle härstamma från en australiensisk cricketstjärna, desto mer som talar emot.

Men en trevlig historia är det. Särskilt om man intresserar sig för cricket.

2020-07-07

Den falska rövskrapan

- Diplom till civilingenjör S. från Ernst Manker, Nordiska museet (1960)

Historien har återgetts några gånger, på nätet och rentav i gammelmedia.

Alf Lindgren berättar om jobbarkompisen och civilingenjören som strax efter nyår 1959 fick en gammal klenod från kollegerna. Dessa hade troskyldigt förklarat att de fått den från vänner i Tornedalen som bara angett att det var en persetkraapa, vad det nu kunde betyda. Civilingenjören hade gått till en god vän som borde kunna ge besked, nämligen ingen mindre än Ernst Manker – bördig från Tjörn, etnograf med samer som specialitet, och vid den här tiden föreståndare för Nordiska museets lapska avdelning. Denne blev nyfiken och fick så småningom besked av en kollega att föremålet måste vara en sådan skrapa som folk använde innan toalettpapper kom i allmänt bruk. Sådana är ofta beskrivna men ytterst sällan bevarade. Museet köpte därför skrapan, som en värdefull glimt av gångna tiders vardagsliv.

Här finns berättelsen om skrapan, betitlad Hellre en skitskrapa i handen än en hand i skiten (PDF). För att göra en lång historia kort så togs den länge på största allvar, turnerade runt på utställningar och verkade ha varit ett av museets mest uppmärksammade föremål. Vilket ju inte är så konstigt.

Men det höll inte hur länge som helst.

Skrapan finns än idag på Nordiska museet. Beskrivningen börjar sakligt och detaljerat, som tusen andra föremålsbeskrivningar:
... Spadformig träskiva, upptill bågböjd och bredare, förseddd med mitthål och upphöjd list på båda sidor, på ena båglisten vinkelformig streckornering. H 12 cm, Br 9,8 cm. (Brukningsort) Norrbotten, Tornedalen.
... Men så småningom förstår man att museet mycket väl vet vad det är frågan om:
"Skämtföremål" som aldrig använts för sitt påstådda ändamål utan som enligt tillverkaren skulle kunna likna ett existerande bruksföremål av samma typ. Den föregivna bruksorten - Tornedalen - motsägs av tillverkning i bokträ. Tillverkaren har också medvetet sökt ge föremålet falsk patina genom att behandla föremålet med tusch och förse det nytillverkade föremålet med ortstypisk dekor.
- Nordiska museet: Anusskrapa

Att bok är fel virke för tänkt nordbottnisk slöjd visste tillverkaren. Samtidigt blev det en detalj som underlättade för museet att konstatera att det var en förfalskning.

Detta är inte det enda skämtet som tagits på allvar och hamnat på museum – för ett långt allvarligare exempel, se bloggposten Drake-fejk om Sir Francis Drakes kaliforniska plåt. Man kan fundera på hur mycket svårare det måste vara att avslöja förfalskningar som gjorts på allvar.

2020-07-06

Lördagsfråga 615: 4 juli

  1. Ur Independence Day (1983). Har inga som helst likheter med actionfilmen från 1996.
  2. Att Norge flaggar den 4 juli beror inte på att de är med i NATO eller så, utan att deras drottning Sonja fyller år den dagen. Bilden publicerades första gången 1967, då norsk press började skriva om kronprins Haralds flickvän; utländsk press hade då nämnt henne ett flertal gånger.
  3. Den lilla robotbilen Sojourner var en viktig del av sonden Mars Pathfinder, som landade på den planeten den 4 juli 1997.
  4. Flygplatsen Entebbe i Uganda. Hit begav sig palestinska terrorister som 1976 kapat ett plan med många israeler ombord. Israel svarade med en framgångsrik kommandoräd den 4 juli, utan att koordinera det minsta med det Uganda vars härskare Idi Amin helgillade kapningen.
Lördagsfrågan på dagen togs av Tricky.

2020-07-05

Skattkammarön, inte Fia med knuff

– Nej ska vi spela Skattkammarön! Det är så roligt.
- Margaretha Krook i Estrad, 25 februari 1967 – här finns hela avsnittet, sketchen från 27:40

I den klassiska sketchen nämns fia några gånger. Men det som spelas heter Skattkammarön. Ett för showen påhittat spel (enligt producenten Karin Falck) som uppenbarligen har likheter med fia, men inte mer än så. Kanske dessa fakta bidragit till att det i det allmänna medvetandet ofta förvandlats till fia med knuff?

2020-07-03

Peter Stormare om Kensingtonstenen, med mera

Stenen talade till honom – och Peter Stormare lyssnade. I nya dokumentärserien The American Runestone söker han efter sanningen om en runsten som kan förändra hela den amerikanska historieskrivningen om den visar sig vara äkta.

Jag vet inte vad som skulle vara "tabubelagt" om Kensingtonstenen. Få runstenar har undersökts och diskuterats lika grundligt. Att den inte är från 1362 som den själv uppger utan snarare från 1800-talet är inte en slutsats som dragits på en höft utan är resultatet av mycket djupgående forskning. Det hindrar inte att en liten grupp, mestadels amerikaner från området, frenetiskt hävdar att den är äkta. Och det hindrade inte Stormare att göra en serie (på Viaplay) till stenens försvar, när han fick uppdraget från upphittaren Olof Öhmans fru Karin.

Vem? Hon dog ju – kollar – 1947. Hur gick det till? Jo, hon talade till Stormare från andra sidan. Och han antog uppdraget, mindre av nyfikenhet på själva stenen än för att rentvå Öhmans rykte. (Jag känner inte till  något som talar för att Öhman själv skulle ha ristat runorna, och inte spelar det någon särskild roll heller.) Det bidrog till att Stormare – om jag läser hans antydningar rätt – är Öhman återfödd, eller att de allra minst har ett mycket speciellt band:
– Han kommer från min grannby i Hälsingland, där jag har spelat fotboll som liten. Vi är födda med precis hundra års mellanrum [eller 99 då] och han utvandrade hundra år innan jag utvandrade. Det är för många faktorer. Sen har han samma ögon, näsa och panna som jag, det är också mycket märkligt.
- Ibid.

Vad gäller det "tabubelagda" så är det tydligen så att tillfrågade forskare inte velat vara med i programmet. Vilket i sin tur kan bero på att programmets slutsats är dragen från början: Kensingtonstenen är äkta, och ingen ska komma och påstå något annat.

Inte för att det saknas "forskare" som gärna hakar på. Det finns gott om yviga förmågor bland KRS-fansen att välja mellan. Vi får möta folk som härleder stenen till tempelherrarna (den medeltida orden är stor i den öppensinnade branschen), en som letar efter den heliga graal, och rentav ett "medium". Vilket hade varit förryckt i vilken vetenskaplig dokumentär som helst, men helt logisk i The American Runestone.

Se även Adam Hjortén i Stormare i strid mot alla forskare, Aftonbladet 1 juli 2020. Det är en bra inlaga men den trycker väl hårt på att det finns högerextremister bland KRS-fansen. Det är sant, och relevant för en hel del "alternativ historia" av amerikanskt märke, som förtvivlat försöker att härleda varje spår av högkultur och civilisation på de kontinenterna till för-columbianska skandinaver, tempelherrar, romare eller så utomjordingar – vad som helst, bara inte indianer! Men det är inte särskilt relevant här, om inte Stormare ger dem utrymme i programserien. Man kan datera stenen korrekt och sätta in den i sitt rätta sammanhang – svenskamerikaner i emigranternas USA – utan att dra upp sådant.

Wikipedia (sv.): Kensingtonstenen

2020-07-02

Biodynamik hos Svenska akademien m fl


När man slår upp "biodynamisk" i SAOL/SO får man en lös definition av ett annat ord, nämligen "ekologisk". Biodynamisk odling är visserligen ekologisk, men följer därutöver ett detaljerat regelverk framlagt av antroposofins grundare Rudolf Steiner. Detta borde framgå.
Igår skrev jag om hur jag som liten fick lära mig fel definition av "biodynamisk" (Biodynamik i barnprogram). En snabb koll på finfina svenska.se: biodynamisk visade att den felaktiga definitionen även letat sig in på högsta ort, så att säga. Jag skrev naturligtvis till Svenska akademiens webbredaktion och påpekade felet.

Inte för att förhoppningarna är alltför högt ställda. Felfinnarkollegan Anders Lindqvist har förgäves försökt att få Norstedts att uppdatera sin jäkla ordbok sedan 2007.

Jag kontaktade då er om saken - jag vill minnas att första gången var 2007. Därefter har jag gjort det några gånger till, men har alltså fått inga eller knapphändiga svar. Och översättningen organic - biodynamisk står fortfarande kvar.
- Öppet brev till Norstedts ordboksredaktion, vemihelvete februari 2013

Utgivningen av Norstedts ordböcker (som används flitigt av översättare inom film & tv, vilket gör att felaktigheter får god spridning) togs 2015 över av Nationalencyklopedin. Som har en lika dysfunktionell översättning i sin ordbok.
som endast använder naturliga gödselmedel och allmänt naturenliga metoder; om odlingssätt: ~t jordbruk
- NE/Svensk ordbok: biodynamisk

Däremot är beskrivningen i uppslagsverket NE utan anmärkning. Så kunskapen och viljan finns – jag har tvekat om båda.
biodynamisk odling, form av ekologisk odling, där man avstår från fabrikstillverkade, lättlösliga gödselmedel och kemiska bekämpningsmedel samt sätter särskild tilltro till ”kosmiska inflytanden”, bl.a. vid framställning av komposter, vartill s.k. biodynamiska preparat utnyttjas. Dessa består av fält- och kompostpreparat. I de förra används ett humuspreparat berett av kogödsel som legat i kohorn, nedgrävda i jorden under vintern. Preparatet rörs ut i vatten och sprids. Dessutom används ett kiselpreparat berett av kvarts som legat i kohorn, nedgrävda under sommaren. Kompostpreparaten är beredda av röllika, kamomill, brännässla, ekbark, maskros och valeriana. Biodynamisk odling har sin idémässiga utgångspunkt i Rudolf Steiners antroposofiska åskådning. Ett centrum finns i Järna i Södermanland. Jämför ekologisk odling.

Det stora mysteriet är varför sakkunskapen har så svårt för just detta ord.

2020-07-01

Biodynamik i barnprogram

Ugglan Helge: Hörrudu Hedvig, vad ligger du där och krafsar för? Haru tappat nåt?
Hedvig: Äsch, man måste ju se till sina små plantor vet du.
Helge: Jaharu. Du kanske till och med odlar biodynamiskt?
Hedvig: Nädå, persilja. [varpå hon får den långa näsa som indikerar att hon låtsats förstå ett ord som hon inte förstår]

Nu vet jag var jag först fick veta vad "biodynamisk" betyder – eller snarare inte betyder. För när ordet togs med i barnprogrammet Från A till Ö trodde programmakarna att det var detsamma som "ekologisk".
Helge: Jamen biodynamiskt var det ju frågan om!
Hedvig: ... Jag vet vad jag gör i alla fall! Jag odlar på gammalt hederligt sätt. Häller inte på några ruskiga medel med gifter i. Det får man nog i sig för luften i alla fall. Jag gödslar som bönderna gjorde förr i tiden, inte med skit utan äkta bajs. Skulle aldrig falla mig in att spruta på en massa gifter på mina små söta goa grönsaker. Aldrig i livet!
Helge: Ja men då odlar du ju biodynamiskt. [Hedvigs näsa återtar normaltillståndet, eftersom hon nu "lärt" sig ordet]
Så tolkades länge "biodynamiskt" av de som inte visste bättre. Inte ett ord om antroposofi eller Steiner, kosmiskt inflytande, sådd och skörd när månen står i rätt stjärntecken, magiskt gödsel gjort av ekbark som mognat i kraniet efter ett husdjur ... Det berodde knappast på något antroposofiskt lobbande för att sprida läran, snarare tvärtom. Ordet "biodynamiskt" användes före "ekologiskt", och antroposoferna har alltid försökt att hålla allmänheten okunnig om det djupare vansinnet i deras filosofi/religion. På så sätt fick ordet en spridning som det aldrig fått om folk vetat bättre. Vilket gäller än idag.

Jag minns när jag för första gången kom i kontakt med den korrekta definitionen av ordet. Många år senare läste jag i den kundtidning som Systembolaget länge körde med. Där beskrevs biodynamiska vinbönder som såg till att anpassa sitt odlande efter astrologin. Min reaktion var skeptisk: Det där kunde väl ändå inte vara sant? – Vilket verkar vara den genomsnittliga reaktionen när folk först får höra talas om antroposofernas magiska jordbruk: Det där låter ju bara för vrickat, det kan väl inte vara sant!?
Låter grönsaker och potäter som man äter få vara ifred för gifter: Biodynamiskt.
- Programmet avslutas med att repetera orden man tagit upp och de definitioner man tillskrivit dem

Se även faktoider.nu: Biodynamiskt

2020-06-30

Saigon Bob

Under Irakkriget 2003 var Mohammed Said as-Sahaf informationsminister (tidigare hade han bl.a. varit ambassadör i Sverige). I jobbet ingick att hålla regelbundna presskonferenser där han uppdaterade de samlade journalisterna om läget. Eller vad han nu gjorde ... Efterhand blev gapet mellan verkligheten och hans "information" allt större, från uppenbar propaganda till det rent galghumoristiska. Han fick öknamnet "Bagdad Bob", vilket påminde om tidigare förmågor i gebitet som Koreakrigets "Seoul City Sue" (född amerikanska som var gift Suh och övergått till Nordkorea) eller Vietnamkrigets "Hanoi Hannah" (som inte alls hette Hannah): Propaganda som spottar verkligheten i ansiktet. Varje meddelande om att motståndet ska upphöra är falskt! Ser ni de amerikanska trupperna bakom mig? De är på flykt undan det segerrika republikanska gardet!

Det fanns även en amerikansk motsvarighet. Under Vietnamkriget höll USA:s militär regelbundet presskonferenser på Rex Hotel i Saigon. När kriget gick allt sämre så undvek de i det längsta att återspegla verkligheten. När gapet mellan verkligheten och deras "information" blev allt större så tappade journalisterna snabbt respekten, och skämtade öppet om påhitten. Eftersom konferenserna alltid började klockan fem fick de namnet "Five O'Clock Follies".
When the briefings ended after the cease-fire of 1973, Richard Pyle, the Saigon bureau chief of The Associated Press, characterized them as "the longest-playing tragicomedy in Southeast Asia’s theater of the absurd."
- "Barry Zorthian, U.S. Diplomat in Vietnam, Dies at 90", New York Times, 5 januari 2011

Segermakten gjorde naturligtvis en poäng av begreppet. Än idag gör Rex Hotel i Saigon reklam för sig med att det minsann var här "five o'clock follies" utspelades: När det var imperialisternas tur att blåljuga utan att någon tog det på allvar.

2020-06-29

Lördagsfråga 614: "Found footage"

  1. Örnen har landat ... Andrées olycksaliga expedition gick upp i luften och försvann 1897. Man hittade den först 1930, inklusive bilder som framkallades efter 33 år.
  2. Så här berättades det: Två amerikaner, en historiker och en militär, gick runt bland ojämnheterna i Luxemburg och letade spår efter andra världskriget, i synnerhet Battle of the Bulge. Man gjorde ett riktigt spännande fynd: En kamera med film. Kamerans ägare identifierades, anhöriga kontaktades, och givetvis framkallades bilderna och publicerades. – Men mycket snart hörde folk av sig som kände igen bilderna; de kom inte från någon hittad kamera utan från böcker. Man måste säga att förfalskarna gav sig in på fel ämne, för det finns kanske inget jämförbart område som har lika många experter, proffs som amatörer, med järnkoll på materialet, som genast kan avgöra om exempelvis en bild publicerats tidigare eller inte.
  3. Vulkanen Unzen i södra Japan fick 1991 ett utbrott. Journalister, vulkanologer och nyfikna samlades. Under utbrottet inträffade ett s.k. pyroklastiskt flöde – en glödhet, snabb och oerhört destruktiv lavin av vulkaniskt material – med en storlek och intensitet som överraskade. 43 personer dödades. Fjorton år senare hittade man en videokamera där flödet gått fram, i ömkligt skick såklart men tillräckligt välbevarad för att man skulle kunna ta del av den sista filmen den tog. Den kan ses här på Youtube. Jag har aldrig sett något så odramatiskt som samtidigt varit så otäckt.
  4. Vulkanen Ontake, även den japansk, fick ett utbrott 2014. En av de omkomna hette Izumi Noguchi. Bilden kommer från hans kamera.
"Found footage" brukar förknippas med spelfilmer, där man låtsas att filmen kommer från en upphittad videokamera. Greppet slog, så vitt jag vet, igenom med The Blair Witch Project och har sedan dess använts i myriader B-filmer. Det gör det inte mindre drabbande när man stöter på det i verkligheten, vilket naturligtvis är anledningen till att skojare lockas till försök.

Det svaret hittade Tricky.

2020-06-28

Älvor av Doyle, d.ä.

Det är välkänt att Arthur Conan Doyle, den skarpsinnige Sherlock Holmes upphovsman, i verkligheten kunde vara mer lättlurad än rentav Watson. Det mest ökända exemplet är när han föll för två småflickors lek med en kamera, och skrev The Coming of the Fairies (1921).

Vad som är mindre känt är att även fadern ägnade sig åt älvor. Alla bilder här är äkta Doyle, inte Conan men Charles Altamont Doyle (1832–1893). Denne var en konstnär som illustrerade en mängd böcker, som till exempel förstaupplagan av sonens A Study in Scarlet (1888). Så småningom tappade han greppet om verkligheten – alkoholism torde ha bidragit – och tillbringade sina sista år på mentalsjukhus. Han fortsatte in i det sista att teckna och måla, och åtskilliga av bilderna från den tiden föreställer älvor.

I vilken mån A. C. tänkte på C. A. när han kungjorde älvornas ankomst är svårt att säga. Men han var åtminstone inte omedveten om sambandet, tvärtom. Exempelvis ordnade han en utställning med faderns konstverk 1924.


2020-06-26

Slaget vid Maiden Castle

In the battle for Maiden Castle, the Durotriges, armed with only slings and stones, were massacred by the far superior forces of the Roman Army.
- Roman Ballista Bolt from Maiden Castle, A History of the World, BBC
The idea that an invading Roman army brought about the end of hillforts in southwest Britain, using artillery fire to demoralize and defeat their enemy, is one of the most powerful narratives in British archaeology, being a constant element in both academic literature and public discourse.
- Miles Russell: Mythmakers of Maiden Castle: Breaking the Siege Mentality of an Iron Age Hillfort, Oxford Journal of Archaeology 23 juli 2019

På 1930-talet grävde arkeologparet Sir Mortimer och Tessa Wheeler ut järnåldersborgen Maiden Castle. Arbetet finansierades av insamlingar från allmänheten, vilken betydelse det nu kan ha haft för att dramatisera resultaten. De hittade en begravningsplats som beskrevs som en krigskyrkogård: Kropparna hade de gruvligaste skador från hårda strider, och de hade begravts snabbt och i oordning. Vilka de slagits mot, och heroiskt förlorat mot, var ingen hemlighet: Romarna.

Idén rotade sig genast i det allmänna medvetandet: Ur-britter (hur man nu definierar sådana) som med förtvivlans mod kämpar mot övermakten i fornborgar utmed engelska sydkusten ... Och förlorar. Det spelar nog in att rapporten släpptes 1943, då hotet från kontinenten åter var aktuellt. Men så fort de första nyheterna släpptes så utbröt något av en fornborgs-mani, där den ena platsen efter den andra grävdes ut på jakt efter spåren av invasionen; och med den starka bilden i minnet bekräftades den, om och om igen.

Men sedan åtminstone 1980-talet har bilden ifrågasatts. Beläggen för en episk sista strid vid Maiden Castle är inte alls så odiskutabla som Wheelers framställde det. Av kropparna på begravningsplatsen hade visserligen många (3/4) skador, men de hade begravts under ordnade former. Men framför allt var de olika gamla, från första århundradet före och första efter Kr.

Det mest kända enskilda fyndet från Maiden Castle är det som BBC skrev om ovan. Men var det verkligen en skäkta från en romersk ballist? Sådana hade pyramidformade spetsar för att gå genom rustning. Men det här exemplaret ser mer ut som en vanlig spjutspets, och kan mycket väl ha varit av inhemsk produktion.
it is clear those living in the southern British Iron Age were quite able to inflict multiple forms of body horror upon one another without the assistance of Rome.
- Ibid.

Det tyngsta belägget mot Wheelers idé är att Maiden Castle vid tiden för den romerska invasionen (år 43 e.Kr.; Caesars hundra år tidigare är en annan sak) inte längre användes. När Claudius generaler angrep Durnovaria (Dorchester) i närheten var Maiden Castle en urmodig och övergiven försvarsanläggning.

Paret Wheeler bedrev arkeologi intensivt och hela tiden med ett öga på historiska händelser deras fynd kunde kopplas till. I synnerhet Mortimer verkar ha haft talets gåva och sinne för att göra det förflutna levande. Dock verkar han inte ha varit främmande för att göra en god historia bättre. Och hans talanger bidrog till att den tacksamma myten om sydkustens försvar blev en del av Englands historia.


2020-06-24

Amelia Earhart på History Channel


The History Channel som den såg ut i juli 2017, arkiverad på archive.org och The Wayback Machine.

The History Channel, vars namn syftar på att de en gång fokuserade på historia, gjorde 2017 ännu ett program om Amelia Earhart. Som vanligt handlade det mindre om hennes liv och verk i övrigt än om hennes berömda försvinnande 1937. Och framför allt tog man upp nya spännande uppgifter, som på något sätt ständigt kommer fram i fallet.

Den här gången rörde det denna bild. Earhart skulle vara den sittande personen med ryggen mot oss, Noonan en av de till vänster. Den Earhart-teori som åberopas är att de 1937 skulle ha tagits till fånga av japanerna, misstänkta för spioneri.
According to HISTORY’s upcoming investigative special “Amelia Earhart: The Lost Evidence,” airing Sunday, July 9, retired federal agent Les Kinney scoured the National Archives for records that may have been overlooked in the search for the lost aviator. Among thousands of documents he uncovered was a photograph stamped with official Office of Naval Intelligence (ONI) markings reading “Marshall Islands, Jaluit Atoll, Jaluit Island, Jaluit Harbor.” In the photo, a ship can be seen towing a barge with an airplane on the back; on a nearby dock are several people. Kinney argues the photo must have been taken before 1943, as U.S. air forces conducted more than 30 bombing runs on Jaluit in 1943-44. He believes the plane on the barge is the Electra, and that two of the people on the dock are Earhart and Noonan.
- The History Channel (2017) (arkiverad)

Jag har inte sett att det synnerligen suspekta sällskapet TIGHAR (The International Group for Historic Aircraft Recovery) är inblandat här. Annars brukar de alltid stå bakom när nya "belägg" för Earharts öden dyker upp. Jag har skrivit om dem och Earhart förr: Amelia Earhart och källkritiken. Trots att det skrevs året därpå, 2018, hade jag inte med något om bilden eftersom jag hade missat den historien. Det berodde på att en japansk bloggare direkt efter "dokumentären" gjorde det som tydligen ingen på The History Channel gjort: Grävde i ett japanskt arkiv, fritt tillgängligt på nätet. Enligt hans egen uppgift tog det en halvtimme att leta reda på en trycksak där bilden fanns. Och av fyndet framgick direkt att bilden var utan intresse i sammanhanget, oavsett vilka personerna på den var.

However the photograph was first published in Palau under Japanese rule in 1935, in a photo book; Motoaki Nishino (西野元章) , "Umi no seimeisen : Waga nannyou no sugata." (海の生命線 我が南洋の姿) , Palau: Futabaya Gofukuten, 1935.

Bilden hade tagits minst två år innan Earhart och Noonan försvann. Så var det med det scoopet, och pratet om "lost evidence".

Dokumentären sändes aldrig mer i The History Channel. De tog också bort allt material om bilden på sin sajt.

Lyssna på sig


Jag är inte mycket för talböcker eller poddar. Men kan göra undantag. Som när det är mina texter som läses upp.

Då och då läser jag mina egna böcker, sällan från pärm till pärm men enstaka kapitel. Det har blivit detsamma med talböcker (de ovan är ur Storytels sortiment, med de två till höger inlästa). Det är en mycket speciell känsla att höra sina egna texter upplästa av en vilt främmande människa, som gör betoningar och pauser och över huvud taget behandlar materialet på sitt sätt. Delvis ack så välbekant, delvis nytt.

Not, de inlästa titlarna är boken Kungar och drottningar i Sverige uppdelad. Det historiska kapitlet är en mycket, mycket komprimerad historik över Sverige, tar en kvart med en avslappnad uppläsare.

2020-06-23

Lär man sig bättre av att skriva för hand? M.m.

In three studies, we found that students who took notes on laptops performed worse on conceptual questions than students who took notes longhand.
- Mueller och Oppenheimer: The Pen Is Mightier Than the Keyboard: Advantages of Longhand Over Laptop Note Taking (2014)

Denna studie fick mycket stort genomslag. Man kan se uppgiften återgiven högt och lågt, ofta kompletterad med egna mer eller mindre vetenskapliga analyser om varför det är bättre att skriva för hand. Behöver det sägas att man ofta och gärna går betydligt längre än de som gjorde studien? Jag säger det ändå.
We show that whereas taking more notes can be beneficial, laptop note takers’ tendency to transcribe lectures verbatim rather than processing information and reframing it in their own words is detrimental to learning.
- Ibid

En av vetenskapens hörnstenar heter replikering, eller upprepning. Har forskargänget X genomfört studien Y som visat Z? Det kan vara nog så intressant, men behöver ingalunda innebära att frågan är avgjord. Låt forskargänget X' genomföra en studie Y' med samma upplägg och se om de kommer fram till samma sak! Eller om deras slutsats Z' har några intressanta likheter och/eller skillnader jämfört med Z.

Replikering är olika viktigt i olika vetenskaper. I "hårda" vetenskaper som fysik kan (obs! kan) det vara lättare att konstruera vattentäta experiment och tolka utfallen. I "mjukare" vetenskaper, som medicin och psykologi, är ingen studie, om aldrig så stor och välgjord, utslagsgivande; varje studie är en röst för eller emot.

Här är det läge att flika in en uppgift som inte fått särskilt mycket uppmärksamhet utanför de berörda fälten:
The replication crisis (or replicability crisis or reproducibility crisis) is, as of 2020, an ongoing methodological crisis in which it has been found that many scientific studies are difficult or impossible to replicate or reproduce.
- Wikipedia: Replication crisis

För att sammanfatta: När man gått igenom studier – många av dem klassiska studier, välkända inom sina respektive gebit, vars slutsatser haft betydelse i världen vi lever – och upprepat dem (vilket man borde ha gjort för år eller decennier sedan) har man inte kommit fram till samma resultat. Ens efter flera försök.

För att sammanfatta sammanfattningen: Det finns aktiv vetenskap byggd på lösan sand.

Ett problematiskt område är psykologi. Och för att bara ta ett enda av otaliga exempel, så har Mueller och Oppenheimers intressanta, omskrivna och flitigt citerade studie från 2014 hittills inte låtit sig replikeras.
Based on the present outcomes and other available evidence, concluding which method is superior for improving the functions of note-taking seems premature.

Deras abstract är vetenskapligt försiktigt formulerad. I sammanhanget kan den läsas som att studien den replikerar är ute och cyklar.

2020-06-22

Lördagsfråga 613: Sabrinor

  1. Hertigen av Buckingham upptäcker 1483 att floden Severn, likt varje år så dags, är full med vatten, vilket slår mot hans planer för att gå mot Rickard III. Englands längsta flod fick, av någon anledning, heta Sabrina hos romarna, och gav därmed namn åt resten av denna lördagsfråga.
  2. St Trinians är en fiktiv flickskola där eleverna bedriver skörlevnad och värre med glad och ilsken frenesi. I filmen Blue Murder at St Trinian's (1957) ses dåtida kändisen Sabrina i en kort statistroll.
  3. Ön Sabrina dök upp sommaren 1811. Den förklarades brittisk av britter trots att den var en del av portugisiska Azorerna, och Storbritannien och Portugal vid tillfället krigade tillsammans mot Napoleon. Sedan försvann ön, vilket nog var lika bra.
  4. Sabrina Sidney (1757–1843) var föremål för ett aktivt uppfostrande à la Rosseaus Emile för att bli den perfekta hustrun. Eller Pygmalion, som kanske – borde? – ha inspirerats av den märkliga historien. Se WP: Sabrina Sidney
Den satte Tricky.

2020-06-21

Concordski

Notera vingarna i höjd med cockpit. De aktre landningsställen har betydligt fler hjul. Åker dessutom bromsskärmarna fram vid landning är det ännu ett tecken på att detta inte är någon Concorde.
Något praktiskt utnyttjande av Concorde kan det knappast bli fråga om förrän tidigast om tre år. Men det hindrar inte att bortfallet av Boeing SST ändrar situationen med en gång och att marknaden bör räcka till för såväl Concorde som Tupolev 144, anser chefen för Aerospatiale.
- SvD 26 mars 1971

När överljudshastighet blev vardagsmat för militärplan sågs det som en tidsfråga innan detsamma skulle hända med passagerarflyget. I USA hade Boeing börjat utveckla sin rejält tilltagna 2707 SST (SuperSonic Transport) på 1950-talet. I början av 1960-talet slog sig brittiska och franska förmågor ihop för att skapa Concord(e) – man grälade länge om stavningen innan den franska med e på slutet spikades. Inte för att allt gick som smort; folk oroade sig för ljudnivåer och påverkan av ozonskiktet. I flygbranschen insåg man att den ökade bränsleförbrukningen skulle göra överljudsflyg mindre givande per mil än deras långsammare motsvarigheter. Men vad spelar sådant för roll när man ändå är överens om att överljud är framtiden?

Chocken kom just när 1968 övergick till 1969:
Sovjetunionen genomförde på nyårsaftonen världens första provflygning med ett trafikplan av överljudstyp och distanserade därmed sin brittisk-franska konkurrent Concorde med flera månader.
- DN 2 januari 1969

Den ryska utvecklingen hade försiggått under radiotystnad. Med forcerat arbete, industrispionage och en del tur lyckades man få upp sin Tupolev Tu 144 två månader före den första testflygningen med Concorde, och därmed knipit ännu en medalj i den högteknologiska tävlan där rymdkapplöpningen bara var en gren av flera. Vid det laget sades amerikanernas SST ligga sex år bort; som notisen överst visar gav man upp innan dess. (Det finns spännande uppgifter om att Concorde-byggarna med flit gjort felaktiga ritningar o.dyl. som de ryska spionerna nappat på, och att dessa åtminstone delvis skulle ligga bakom kommande driftproblem. Inte för att sådant går att bekräfta ...)

Om marknaden räckte för Concorde och Tu 144? – Tja ... Två år senare, när man fortfarande körde "reklamflygningar" inför de förestående breda lanseringarna, bröt oljekrisen ut. De där extra litrarna för överljudspassagerare blev plötsligt ett betydligt större problem. Inte hjälpte det att en Tu 144 kraschade på en flyguppvisning samma år.

Och det hjälpte sannerligen inte att Tu 144 hade en mängd problem som inte syntes utifrån. Som att överljudshastigheten krävde efterbrännkammare, som alltså var på hela tiden. Det gav en ljudnivå på över 90 dB i kabinen; då börjar det bli läge att ha hörselskydd om man vill undvika skador, och att föra ett vanligt samtal låter sig inte göras. Passagerarna vande sig vid att kommunicera skriftligt med varandra. De var nog skonsamt ovetande om de större problem som fanns. Som sprickorna som ideligen uppstod i planen, även vid påfrestningar långt under de vid överljudsfärd. Med mycket mera.
During 102 flights and 181 hours of freight and passenger flight time, the Tu-144S suffered more than 226 failures, 80 of them in flight.
- Wikipedia: Tupolev Tu-144

Liksom Concorde hölls Tu 144 i luften av nationell prestige, inte ekonomiskt förnuft. I Sovjet hade man visserligen en annan syn på flygsäkerhet. Men även om man kunde undvara folk i sig så bekymrade man sig desto mer för den prestigeförlust varje krasch med det flygande flaggskeppet innebar, i synnerhet om man hade utlänningar ombord. Det var därför som Tu 144 under flera år enbart flög post. Och när den andra Tu 144:an kraschade 1978 tröttnade landets ledning definitivt på den vita elefanten.

Allt som allt tillverkades 16 Tu 144. Den togs ur kommersiell drift 1983.

Wikipedia (eng.): Tupolev Tu-144