Vid Tjörns sydligaste udde, där samhället Rönnäng ligger, hittar man strax intill ön Tjörnekalv, skild från den större ön av det smala Kalvesund. Kommen från ön (alltså Tjörn) kände jag till detta.
Så beger vi oss till Irländska sjön, omgiven av å ena sidan Skottland, England och Wales, å andra sidan Irland. Mitt i ligger Isle of Man, känd för motorcykeltävlingar, svanslösa katter och ett utdött språk, bland annat. Och vid Isle of Mans sydligaste udde hittar man strax intill ön Calf of Man, skild från den större ön av ett smalt sund. Detta kände jag inte alls till förrän jag upptäckte det. Och slogs omedelbart av … Ja.
Hur kommer nu detta sig?
I akademiens ordbok finns en underartikel som här återges i sin helhet:
[jfr isl. kalfr, liten ö som ligger intill en större, ävensom med samma bet. (lånad från nord. spr.?) eng. calf (i uttr. the Calf of Man)] (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat; jfr anm.) om holme som ligger intill l. mycket nära en ö (större holme) l. om mindre vattensamling liggande intill l. mycket nära sjö (tjärn); äv. om vik av större sjö. EHellquist i Landsm. [Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif.] XX. 1: 292 (1904). 3NF (1929). — Anm. Ordet förekommer ofta ss. l. i namn på holmar o. vattensamlingar av ovan angivet slag.
- SAOB: KALV
Isländskan skriver visserligen kálfur, men kalfr är å andra sidan vad kalvar kallades på runsvenska eller fornöstnordiska. Det språket talades på vikingatiden och lite till, mycket ungefär 800–1200. Tjörnekalv kan ha fått sitt namn då, eller möjligen senare; folkspråkets tjörbu är inte det enda bygdemål som bevarat åtskilliga gamla drag (fast större öar och sjöar tenderar att namnges tidigt, och de namnen ändrar man sedan inte på i första taget). Men utan att glömma SAOB:s frågetecken så kan Calf of Man ha fått sitt namn av nordbor. För när fornnordiska språk talades i Skandinavien, hade inte så få brukare hittat till bland annat Irländska sjön med omnejd. De efterlämnade åtskilliga språkliga spår i iriskan, inte minst i den nautiska vokabulären, som ancaire (ankare), trosc (torsk) och rentav bád (båt) – om detta läste jag i excellenta artikeln Vindöga och knappar lever på Irland av Karin Hansson. Kanske även calf kan räknas dit?
Bonus: Jag känner mig nödd och tvungen att dela med mig av följande pärla till citat ur SAOB:s artikel: ”Händeret så at någon mycket har inöst wist icke måttet / Då afla Bacchus och Ceres imaag hans en undliger kalfwer …” – Det där skrevs av Johannes Rudhelius inför bröllopet för Arendt Reuterkrantz och Magdalena Rhenfeldt, hållet på Hofgården uti Mucktorps församling utanför Köping den 12 Octobris Åhr 1662 (återgett i Samlaren 1914). Sådana anor har ordet ”kalva” om uppkastningar!
3 kommentarer:
Torde väl vara språkligt besläktat med kalvning av isberg och glaciärer
Det u-lösa kalfr (som eventuellt kunde växla med kálfr) är alltså fornisländska.
Kálfur är nyisländska. I båda fallen rör det sig om nominativ. Ackusativformen kalf/kálf finns förstås också.
Eller alltså ... Kalfr/kálfr var gångbart i hela Norden. Sedan fick vi lite olika inskottsvokaler så att isl fick kálfur och Skandinavien fick ungefär kalver tills vi mer eller mindre skrotade kasusböjningen.
Skicka en kommentar