Lördagsfråga 389

Ivar Lo om kvack

Ivar Lo-Johanssons storverk (i flera bemärkelser) Statarna rymmer en lång rad berättelser om lidande och elände av alla de slag. Även kvacksalveriet har fått ett kapitel: Järnextraktet.

Från de svenska fornsagorna lever berättelsen hur man lät kungasöner förtära varghjärtan för att de skulle få mod och bli oövervinnliga i krig. Från de sörmländska slättstatarna i början av nittonhundratalet lever bara det tragiska minnet av järnextraktet, som de åt för att de skulle bli starka.

Med vårtröttheten följde längtan. Järnextraktet slog fullständigt igenom på våren samma år. Då åt män, kvinnor och barn av det, emedan det ansågs innehålla koncentrerad solkraft, som var nog för att skapa oöverskådlig lycka åt människorna.

Mest var det männen, som sände efter av extraktet. De hade det med sig i eskorna* på åkern, satte sig ned under ekarna och tog en skedudd till maten, till blåmjölken** och den spickna sillen. Snart skulle verkan komma. Snart skulle mannakraften strömma till dem – åkern bli ett Eden, musklerna svälla av kraft, jorden komma att bli en grön äng, på vilken sköna kvinnor och vilda hästar lustvandrade.

- Ivar Lo-Johansson, Statarna: Järnextraktet (1936)

Obs länken. Historien finns tillgänglig på nätet (i bökiga Litteraturbanken men ändå) och är så kort och bra att jag inte vill skriva mer om den här. Gå och läs! Särskilt om du inte läst något av Lo-Johansson förut, det är en brist i allmänbildningen som är överstökad på några minuter.

Så kanske berättelsen om järnextraktet dyker upp i skallen på dig med, närhelst du läser om smarta människor som kommit på hur de ska skaffa sig hälsa & styrka, i synnerhet de som inte vill lägga ut pengar i onödan.

Tillverka ditt eget kolloidala silver
Genom att själv göra/tillverka kolloidalt silver är du garanterad att erhålla bästa kvalitet (förutsatt att du har riktiga kunskaper om produktionsmetoden). Det är inte svårt att tillverka kolloidalt silver. Det är förvånadsvärt enkelt.

- Källa: Nätet.

* Av sammanhanget framgår att "eskorna" är någon sorts motsvarighet till Unica-boxar. Men jag har inte hittat ordet i någon ny eller gammal SAOL/B. Felinläst..? [Uppdaterat: Men det löste sig med mina fina läsare, se kommentarerna för förklaring]

** Blåmjölk är skummjölk, ännu tunnare än vår tids lättmjölk. [Minimjölk, som Pölsan nämnde]

Alfahannar

Begreppet "alfahanne" myntades efter studier av just vargar. Men senare har man kommit på att även om det kan användas om andra djur så gäller det inte just vargar.

Alfa är det grekiska alfabetets första bokstav och uttrycket alfahanne härstammar från vargarna. Vargen är – till skillnad från exempelvis lo och räv – ett flockdjur. Alfahannen i en flock är ledaren, han och hans alfatik är det enda par som får föröka sig i flocken. Även om alfahannen råkar vara en ovanligt elak och hänsynslös best, så är han, precis som i den mänskliga världen, den som de andra flockmedlemmarna följer och åtlyder.

- Männen är alfahannar och omegamän i vår tid, Aftonbladet 1 augusti 2008

Begreppen lanserades av en viss Rudolf Schenkel i studien Expressions Studies of Wolves (1947). Den som så småningom fick spridning på dem, till den grad att de dyker upp även i AB, hette David L. Mech, en vargexpert mest känd för boken The Wolf: The Ecology and Behavior of an Endangered Species (1970).

Senare insåg bl.a. Mech att han och Schenkel utgått från ett vinklat underlag. De studerade inte vilda vargflockar utan flockar i djurparker (vilket kunde vara nog så besvärligt). De vargarna hade fösts ihop i mer eller mindre vuxen ålder. När man studerade riktiga vargflockar så fann man att dessa, till skillnad från vad man tidigare trodde (vilket är värt att poängtera) inte var tillfälligt hopfösta som skolklasser, arbetsplatser eller plutoner, utan utgjorde familjer. Det innebar att konceptet alfa, beta osv. fick ses över, åtminstone vad vargarna beträffar.

[Mech] formally disavowed this terminology in 1999, explaining that it was heavily based on the behavior of captive packs consisting of unrelated individuals, an error reflecting the once prevailing view that wild pack formation occurred in winter among independent gray wolves (Omegas). Later research on wild gray wolves revealed that the pack is usually a family consisting of a breeding pair and its offspring of the previous 1–3 years.

- Wikipedia: Alpha (ethology)

Eller som Mech själv skriver i sin sammanfattning av 1999 års paper, min markering:

The above observations show that, at least in summer, social interactions among wolf-pack members are not very different in intensity or quality from those among members of any other group of related individuals. Even the much-touted wolf dominance hierarchy is primarily a natural reflection of the age, sex, and reproductive structure of the group, with the breeding male dominating all others posturally and the breeding female garnering food from the male while she is tending young pups.

The typical wolf pack, then, should be viewed as a family with the adult parents guiding the activities of the group and sharing group leadership in a division-of-labor system in which the female predominates primarily in such activities as pup care and defense and the male primarily during foraging and food-provisioning and the travels associated with them (L.D. Mech, see footnote).

- David L. Mech, (1999) "Alpha status, dominance, and division of labor in wolf packs". Canadian Journal of Zoology 77 (8): 1196–1203

Så trots att begreppet alfahanne först användes om vargar så gäller det inte just vargar.

Stenåldersbluffen

Århundradets antropologiska upptäckt gjordes 1971: Djupt inne i djungeln på den filippinska ön Mindanao hade man hittat ett äkta stenåldersfolk. Tasaday, som de kallades, var samlare som aldrig hört talas om keramik, tyg, metall, jakt på djur större än grodor, jordbruk, ris, havet ... Eller för den delen något om våld och krig. Deras kultur var jämlik, klasslös, harmonisk och genomfredlig, med ett ord: ursprunglig.

Idén om "den ädle vilden" är inte ny, men hade en särskild kraft i en tid som präglades av blombarn och Vietnam. Visst finns och har det funnits primitiva och dokumenterat krigiska folk på andra ställen, men de kanske hade tvingats till våld av en våldsam omvärld. Tasaday hade levt isolerat (trots att deras närmaste grannar bara levde några kilometer bort). Deras liv var till synes oblandad oförstörd paleolitikum, och här kunde man se att livet på stenåldern inte var nasty, brutish and short (Thomas Hobbes, Leviathan 1651) utan en paradisisk bekymmerslös tillvaro för alla. Och därav kunde man förstå att detta var människans egentliga natur. Det ligger inte i våra gener att bedriva krig och förtryck, vad folk än fått för sig. Lite som när man beskriver dvärgschimpanserna, bonobo, som dels lever ett långt fredligare liv än de jämförelsevis brutala schimpanserna, dels är närmare släkt än dessa med Homo sapiens. Det är så vi egentligen är!

Utöver det historiska, arkeologiska och antropologiska värdet av upptäckten, liksom det omedelbart tilltalande i att det fortfarande gick att göra sådana upptäckter (man skulle kunna jämföra med de japanska soldater som ännu i början av 1970-talet försökte bedriva andra världskriget lite varstans i denna del av världen) så var det fredsbudskapet som var det mest universellt tilltalande i nyheten om tasaday.

National Geographic ägnade en lång artikel åt tasaday i augustinumret 1972. John Nance beskrev dem utförligt i The Gentle Tasaday (1975). Bokens förord skrevs verkligen av den berömde Charles Lindbergh, han besökte tasaday men dog innan boken kom ut.


Här är en film (del 1 av 2) där samme John Nance berättar. Filmen sponsrades av bl.a. World Without War Council. Filmen är för övrigt från 1984. Då stod tasadays kurs fortfarande högt, även om få hade sett dem på länge.

För tasaday var så värdefulla och känsliga att man tidigt bestämde sig för att skydda dem från omvärlden. "Man" i det här fallet var Manuel Elizalde. Mannen som först berättade för världen om tasaday var också deras beskyddare och främste kontaktperson — det kan poängteras att informationen om dem antingen kom från honom eller besökare som han tog med sig, för att sedan citeras från källa till källa världen över. Elizalde drev organisationen PANAMIN som skulle tillvarata rättigheterna för landets många minoriteter, och han var officiell rådgivare åt president Marcos i sådana frågor. Man kan också nämna att han var en förmögen playboy som ingick i diktaturens toppskikt. Det var en diktatur som hårdnade efterhand, som när Marcos 1972 införde undantagstillstånd. Om det tidigare varit rejält besvärligt att ta sig ut till tasaday blev det nu nästan omöjligt.

Så förblev det fram tills 1986 då Marcos avsattes. Samma vår passade den schweiziske antropologen Oswald Iten på att besöka tasaday. Han hittade dem inte i grottorna utan i hyddor en bit bort. De bar jeans och levde som folk gör mest; enkelt, men inte i närheten av något stenåldersliv. Och de berättade själva om hur Elizalde hade fått dem att lämna sina åkrar och hyddor för att bo i grottorna, äta växter och bära löv istället för kläder. När Elizalde kom på besök med gäster så var det med en helikopter som landade på en hög plattform, vilket gav tasaday tid att svida om.

En ny nyhet: Stenåldersfolket var en bluff!

Inte för att alla blev övertygade, eller är det än idag. Elizalde arbetade resten av sitt liv (han dog 1997) för att återupprätta stenåldersfolket. Redan 1986 hävdade flera experter att tasaday var äkta. Till exempel skiljde sig deras språk markant sig från grannarnas. Douglas Yen, en etnobotanist som levde med dem en hel månad, var också övertygad om att de var äkta: "Jag har arbetat i 30 år med olika folkslag och det hade varit extraordinärt om jag lurats så lätt" (New Scientist 23 oktober 1986). Även deras eget erkännande tillbakavisades. Ämnet är omtvistat än idag. En viss nationell stolthet verkar spela åtminstone en viss roll.

Kanske svaret inte är så enkelt som att de antingen är helt äkta eller en ren bluff? En lingvist som tillbringade en hel del tid med dem på 1990-talet kom fram till att sanningen kunde ligga någonstans däremellan. Här är ett längre stycke ur den artikel på fina sajten Museum of Hoaxes som jag använt som huvudkälla för denna bloggpost.

As Lawrence Reid concluded, the Tasaday really had been living on their own in the rain forest, but apparently only for about 150 years. Not one thousand years. In addition, they seemed to have made contact with neighboring tribes sometime in the 1950s, and through this contact had acquired steel tools and learned some agricultural skills. So when the wider world discovered them in 1971 they were definitely not as isolated, nor as 'stone-age,' as was first claimed. However, they really were living a very primitive existence.

Elizalde appears guilty of having encouraged the Tasaday to try to look more primitive for the benefit of the cameras. He asked them to wear leaves and hide any steel tools. In this sense, he tweaked the truth, as did the Marcos government which shamelessly promoted the Tasaday as a symbol of the Philippines.

However, the Tasaday themselves appear to have willingly played the role asked of them. After all, they liked the attention and hoped that Elizalde would provide them with aid. So why not do what their new friends wanted them to do? This eagerness to play the part of a stone-age tribe could assume bizarre forms, such as when they donned leaves over their clothes for the benefit of the German reporters in 1986. (The fact that they had been wearing jeans and t-shirts when Iten found them is easily explained by the fifteen years of acculturation they had experienced since 1971.) There was also a surreal moment in 1988 when members of the Tasaday agreed to participate in a cultural festival at Lake Sebu, during which they posed in imitation caves for the benefit of onlookers, like exhibits in a zoo.

Then there's the media, which repeatedly misrepresented the Tasaday. In 1971 it hyped them as a peacenik, utopian, stone-age tribe, and in 1986 it reversed course and branded them an absolute hoax. It could only see the Tasaday in sensationalistic black-and-white terms, as either throwbacks to the stone-age or a fraud, never in shades of grey.

- Museum of Hoaxes: The Stone-Age Tasaday

Några tasaday 2012. Fotografiets sida på Wikipedia heter Lobo und gruppe or wald. Lobo blev föremål för en egen bok John Nance, Lobo of the Tasaday (1982). I den hade han inte moderna kläder.

Den vita skåpbilen

Just denna bil visade sig vara ett skämt, avsett för den utflippade festivalen Burning Man.

"It’s nice to know that if was there actually a creepy white van around that people would be taking notice of that," she [bilägaren] said.

- White Van With 'Free Candy' Painted In Red Makes Natomas Parents Nervous, CBS Sacramento, 27 augusti 2015

Nja ... Folk är bra på att upptäcka faror, men de är minst lika bra på att inbilla sig dem. Mest respons får man när man kombinerar en verklig fara, som otäcka gubbar som försöker lura med sig barn, med en vanlig och ofarlig företeelse, som vita skåpbilar.

För "den vita skåpbilen" är, mer än någonting annat, en skröna. En klassisk skröna, till och med. Det visste nog inte alla hjälpsamma oroliga som skulle varna för en vit skåpbil i Södra Sandby (Lund) häromdagen.

Omständigheterna gör att två kvinnor, som ser pappans färd, blir misstänksamma. De tror att det finns en risk att den vita skåpbilen kan vara inblandad i något farligt för barn – och uttrycker sin oro på Facebook. Kommentaren sprids vidare i flera Facebookgrupper. Registreringsnumret publiceras och allt fler människor hakar på.

Någonsin sett varningar som sprids på Facebook? Någonsin delat dem? Man vill ju hjälpa till och varna, för tjuvar, knarkhandlare, hundrövare, skumma typer i allmänhet som smyger omkring där man bor och planerar för man vet inte vad ... Då ligger tankar på källkritik långt borta.

Som regel kan de vita skåpbilarna inte identifieras. I Södra Sandby kunde den det. Den utpekade ägaren fick ett besked som måste ha varit lika obehagligt som överraskande:

– På måndagen blir jag uppringd av en av mina anställda som bor i Oxie. Hon säger: vet du att ditt namn cirkulerar på Facebook i trådar som handlar om barnarov? Det kändes jätteobehagligt, säger Mikael Osberg.

Utöver vanliga detaljer som att folk inbillar sig saker ("den här skåpbilen har jagat min dotter i Svedala") så är det intressantaste och allvarligaste att ingen som spridit uppgiften om den sannolike barnarövaren verkar tycka sig ha något ansvar för det. Inte ens de som planterade ut ryktet till att börja med; hellre än att erkänna vad hon gjort beter en av dem sig så här patetiskt:

– Jag var tydlig redan från början med att mannen i bilen inte nödvändigtvis var någon att oroa sig för. Men eftersom det handlar om barn så tyckte jag att folk ändå skulle hålla utkik och det var därför jag skrev ut registreringsnumret. [...] Jag förstår att familjen tagit illa vid sig. Men jag kan inte ta ansvar för vad andra gör. Jag har handlat i god tro för att jag inte ville att barn skulle fara illa, säger kvinnan – som känner att hon själv blivit påhoppad.

- Hängdes ut på Facebook – efter varning om vit skåpbil, Sydsvenskan 30 november 2015

Skröna, som sagt. Som självaste Klintberg kommenterade ett snarlikt fall, inte särskilt långt från Lund, för bara några år sedan:

– Den är väldigt utbredd, har funnits i åtskilliga decennier och kännetecknas av att bilen i regel är vit och inte sällan av äldre modell. Historien finns även i andra länder men där är bilen oftast svart, säger Bengt af Klintberg.

- "Den vita bilen är ett skräckrykte bland barn", Helsingborgs Dagblad, 9 april 2011

Vad färgerna beträffar går Klintberg in på symboliken hos färgerna vit och svart. Där lutar jag snarare åt att vit helt enkelt är den överlägset vanligaste färgen på skåpbilar, åtminstone i Sverige, vilket torde bero på att det är lättast att få en vit bakgrund att fungera med företagens olika logotyper. Nästan alla skåpbilar som rullar runt rymmer ju hantverkare, servicepersonal eller liknande, vilket i sin tur innebär att de syns lite varstans, även på udda platser och tider, och inte sällan trevar sig runt på jakt efter brunnar, elskåp, hus vars adresser inte lirar med GPS:en, eller vad det kan vara.

Klintberg har föreslagit att myten uppkom efter den högst verklige och riktigt otäcke seriemördaren Marc Dutroux, som härjade i Belgien på 1990-talet. En ledtråd som ledde till gripandet var att man lyckades identifiera den vita skåpbil som Dutroux åkte runt i. Nu stämmer visserligen inte detta med Klintbergs egen uppgift om att skrönan "funnits i åtskilliga decennier". För att nämna några napp i en enkel slagning så förekom en vit skåpbil i ryktena kring dödsskjutningarna i Washington DC 2002 (grundlöst), en vit skåpbil användes av seriemördaren Ted Bundy på 1970-talet, en vit skåpbil användes av mördaren Albert Brust 1973, och så vidare. Folkloristen Loren Coleman beskriver en ännu märkligare sägen från 1981 då ryktet spreds om clowner som stod med en skåpbil (färgen varierade) nära en skola el.dyl. och försökte locka dit barn med godis.

Men hur historien började är inte lika intressant som att den fortsätter. Skrönan har rätt komponenter för att inte bara göra oss oroliga, utan framför allt för att få oss att sprida den, som ett oerhört smittsamt virus. (För det syftet fungerar den bättre utan clowner.) Att den frodas finfint i sociala medier är ingenting konstigt. Kanske spelar den på så fundamentala strängar att den inte går att utbilda bort.

Som alla andra klintbergare har den fått olika varianter. Längre norrut i Sverige har historien kommit att handla om bortrövade husdjur istället för barn. De vita skåpbilarna är desamma. Klintberg igen:

- Vita skåpbilar har förekommit tidigare. Då har det handlat om barn som förs bort. Den sägnen har framförallt förekommit på senare åt i södra Sverige. Då har det sagts att det kommer människor i en vit skåpbil till närheten av en skola, eller någonstans där det finns barn, och försöker lura med sig barn. Det har gått så långt att skolor har varnat föräldrar, helt ogrundat.

- Välkänd myt bakom "hundstölder", Hela Hälsingland 13 september 2012

När skåpbilen för några år sedan blev meme i USA så var det alltså med det övertydliga budskapet FREE CANDY målat på sidan. Det är en tydlig vink till de äldre historierna om barnarövare.

Humorous images depicting creepy vans with the suggestion of sexual offense and kidnap have spread through online forums and image macros. The most common image shows a dark red van that has the words “free candy” painted across the side.

- Know Your Meme: Free Candy Van

Och mer eller mindre liknande historier kan spåras ännu längre bakåt i tiden. Till de Comprachicos Victor Hugo fann upp i Skrattmänniskan (1869), en liga som rövade bort barn och vanställde dem för att sedan tjäna grova pengar på organiserat tiggeri; ännu äldre skrönor om judar som rövade bort barn för att mörda dem i groteska ritualer; skräcken för att trollen skulle komma och ersätta ditt barn med en bortbyting; och så vidare. När du, med eller utan eftertanke, delar varningar på fejan om vita skåpbilar, så utövar du den senaste (men inte sista) versionen av en mycket gammal tradition.

Lördagsfråga 388: Carolus

1. Narva vid floden Narva. Till höger i bild Ivangorod som, trots allt, ligger i Ryssland.
2. Kungliga slottet Tre Kronor efter branden 1697.
3. Omisskänliga sovjetiska plan och en amerikansk B-17 i bakgrunden. Så kunde det se ut på östfronten när allierade plan fick använda några flygplatser i Ukraina. Den viktigaste låg vid Poltava.
4. Karl XII:s nedsölade brev till Magnus Stenbock 1702 ("iagh slog bläck på papperet nu") är fortfarande ett av de finaste breven jag vet.

Att ledtrådarna pekar mot Karl XII satte Josef K på, misstänker jag, något färre än dussinet försök. Och Hans satte givetvis Poltava flygbas.

Slaget vid Narva utspelades förresten just idag, den 30 november 1700, åtminstone enligt den nya gregorianska kalendern; så blev detta datum förknippat både med CXII:s bästa och sista stund. Enligt den gamla julianska som på den tiden fortfarande gällde i bl.a. Ryssland så var det den 19 november, och enligt den kortlivade svenska kalendern var det den 19 november.

Storsverige

Det började med att @nilrod lade ut en rolig bild på Twitter.

Jag tyckte den var bra och lade ut den på Facebook/Faktoider. Den fick snabbt överraskande stort gensvar, av en rad olika slag.

• Många påpekade felen. Man letade reda på arealer och annat och visade att de inte alls stämde med illustrationen. Ambitiösa satte ihop bilder där olika länder jämfördes på riktigt.
• Flera nämnde Mercator. Men även om hans projektion förvisso förvränger, och får länder att se bredare ut ju längre de är från ekvatorn, så blir det inte i närheten så tokigt för de här länderna.
• Ländernas storlek visar heller inte några klurigare samband utan är tillhöftade på måfå. Det var enbart ett experiment för att se hur många som skulle reagera och hur de reagerade (har jag fått veta av @nilrod).
• Hur många som gått på kartan vill jag inte tänka på.
• Men det hade ju heller inte varit första eller sista gången som folk gått på strunt på nätet. Om man säger så.
• Jag använder ytterst sällan Faktoid-kanalerna för att med flit sprida osanningar, vilket dels kanske gett ett visst renommé (efter alla år...), dels gör att folk är mer på sin vakt än på vanlig clickbait-goja.
• Kanske jag trodde att kartan var korrekt? (Var det en som föreslog.)
• Det är uppenbart att "uppenbart fejk" är ett mycket relativt begrepp.
• Redan "uppenbart" är ett mycket relativt begrepp.
• En oväntad vändning var de som uppfattade bilden som ett inlägg i flyktingdebatten, för ena eller andra sidan: För att visa hur mycket plats som finns här, eller för att visa hur mycket plats som finns i andra länder ... Typ. Exakt hur man tänker är lite oklart, och förvisso oviktigt i mången lite hetsigare debatt.
• När en diskussion växer så går sannolikheten för att den ska börja handla om invandring mot 1 (variant av Godwins lag).
• Men nog så många insåg vad det var frågan om. Visserligen är det skillnad på faktoider-sidans genomsnittliga följare och allmänheten, men å andra sidan så når ett inlägg efter lite delande snabbt långt mer vanligt folk, och även bland dessa förstod många vad bilden syftar på.

Men det värmde att flera uppfattade blinkningen till Anders & Måns.

Lördagsfråga 388

Margot tar ingen skit

Bilden ovan (utan diagonal-text) flimrade förbi på nätet. Margot Wallström med muslimsk halvmåne? När hon intervjuas om terrorattackerna i Paris dessutom? Är det sant? Låt oss gräva en smula och se vad vi hittar.

Det första jag gjorde var att bildgoogla "margot wallström". Nog borde det finnas fler och bättre bilder på ett halssmycke som en så avfotograferad person bär?

På bild #3 skymtar något som är bra likt smycket ifråga. Det visade sig dessutom vara regeringens pressbild i högupplösta 2304x3456 pixlar.

Foto Kristian Pohl/Regeringskansliet

Här framgår det tydligt att smycket dels är det på bilden, dels inte är någon halvmåne utan en hästsko. Fallet löst.

Efter att ha knäckt detta billiga försök att idka viral smutskastning och lagt ut det på Fb/Faktoider så tipsade Jenny Ågren om ytterligare detaljer. Smycket är designat av Efva Attling, bär texten "TAKE NO SHIT" (vilket nästan framgår på pressbilden) och säljs till förmån för BRIS.

Efva Attling: Take No Shit pendant

Det är till att ha koll! Och här har vi, otippat nog, belägg för smycket i pressen:

Runt halsen bär hon ett silvrigt halsband med en liten hästsko, och en text.
Vad står det på halsbandet?
– Haha, såg du det? Det står ”Take no shit”.
Direktöversatt: ”Ta ingen skit” på svenska.
– Jag fick det av mina barn. Jag tog på det idag, jag kommer ha det från och med nu.

- Margot Wallström blir utrikesminister, Aftonbladet 3 oktober 2014

Inbillningssjuka vs bluffare

Varbergsföretaget påstår att man kan hjälpa elöverkänsliga och marknadsförde sig via annonser. Elöverkänsligas Riksförbund menade att metoden var en bluff och stämde företaget inför Marknadsdomstolen. Nu måste Elmiljö4all punga ut med 2,4 miljoner kronor.

- Förlorade mål om elsanering, Hallands Nyheter 22 november 2015

Detta är en instant classic: Inbillningssjuka stämmer en bluffmakare för att dennes värdelösa metoder inte fungerar på deras inbillningssjuka. Det är så meta-meta så jag vet inte vad.

Och "elallergikerna" fick alltså rätt. Det mest rättvisa hade varit om Marknadsdomstolen sparkat ut båda parterna och bett dem att göra upp i sin fantasitävling någon annanstans. Fast sådant kanske en sådan domstol inte kan göra.

"Elmiljö4alls produkter saknar helt teknisk möjlighet att skydda mot elstrålning, magnetfält eller annan påverkan från el som kan ge besvär för den som är elöverkänslig", skriver förbundet och menade att påståendena var ovederhäftiga och vilseledande.

Detta öppnar upp för en mängd andra metoder som sägs lindra "elöverkänsligas" problem. Som de små dekaler som man kan sätta på sin telefon eller dator, och som på något magiskt sätt ska suga i sig det skadliga i mobilstrålningen utan att för den skull förhindra kommunikationen. I jämförelse är Elmiljö4all ytterst grundliga:

Varbergsföretaget har patent på en ny djupjordningsteknik som i korthet går ut på att man borrar ett 300 meter djupt hål i marken. De första 50 metrarna förses med foderrör av stål och i borrhålet sänks grova kopparlinor ner. Linorna läggs i en ring runt den byggnad som ska skyddas och ansluts till den inkommande elservisen.

Men visst stämmer det att allt detta arbete är värdelöst. Här är en ingenjör som på VoF:s forum går igenom några av deras påståenden: Jordtag trollar bort strålning?

Not, på deras hemsida www.elmiljo4all.se hittar man f.n. ingenting sådant. Där finns några länkar som heter Konsultation, Föreläsningar osv., men de går alla till förstasidan. Vilket kanske är en reaktion efter domen.

En grej till... Med reservation för att uppgifter kommer från någon som dels anser sig vara elöverkänslig, dels är mycket fientligt sinnad mot Elöverkänsligas Riksförbund. Men den kan ju vara sann för det. (Clas Tegenfeldt är tf ordförande i Elöverkänsligas Riksförbund och driver företaget BEMI, "specialister på elöverkänslighet".)

Marknadsdomstolen har avvisat Clas Tegenfelds [sic] skriftliga bevisning (alla hans mätprotokoll) att djupjordning inte fungera. Som expert för förbundet fick Tegenfeldt 135.980 kronor ett ovanligt högt i arvode, men eftersom Tegenfeldt  placerat sig själv som vice ordföranden i förbundsstyrelsen blev hans expertutlåtande nu plötsligt en partsinlaga och avvisades därför av Marknadsdomstolen.

- Clas Tegenfelds fick 135.980 kronor i arvode av förbundsstyrelsen för ett expertutlåtande som Marknadsdomstolen avvisade då det var en partsinlaga [sic], bloggen Lobbyister bryter ner Elöverkänsligas Riksförbund [sic] 22 oktober 2015


Mer om "elstrålning" bara här på Faktoider: Om kroniska epidemier; En kvarts miljon elöverkänsliga?; Elstrålning och andra folksjukor

Tack till Staffan L. som tipsade om den absurda tvisten

Kakofoni

Detta hör avgjort till de vanligaste "felstavade" orden. För "kakafoni" hittar man mest överallt, även i företagsnamn och andra ställen där man kan förvänta sig att folk inte slarvar. Men det här är ett ord där man inte känner sig det minsta tveksam utan skriver "kakafoni" trots att det är fel.

Eller vad det nu är ... För språket fungerar ju så, att blir en felstavning tillräckligt vanlig och etablerad, så blir den korrekt. Så fungerar språket; det är inte av Gud givet utan ett socialt kontrakt människor emellan.

kakofoni´ äv. kakafoni´ subst. ~n äv. ~en, ~er

- Nationalencyklopedin: kakofoni

Vad etymologin beträffar kommer det från grekiska κακόφωνος kakóphonos där kakós = dålig, illa och phoné = ljud.

Jeane Dixon

Vad tror vi om följande påståenden:

• Hösten 1953 invaderade Sovjet Iran.
• 1957 invaderade Sovjet Palestina.
• Kina angrep Taiwan i oktober 1958 och utlöste därmed tredje världskriget.
• Vietnamkriget slutade 7 maj 1966.
• Fidel Castro dog 1966 eller tidigare.
• Ryssarna blev först på månen.
• I början av 1980-talet hände förfärliga ting (holocaust) p.g.a. Kina och "rassituationen".
• En manlig religiös ledare född i Egypten den 5 februari 1962* blev/kommer att bli en mäktig kraft för det goda i världen.

Inte många rätt där inte. Vi återkommer snart till dem.

Först något till synes helt annat:

Today, Mr. Regan's astrologer would tell him he faces a Pandora's box of trouble that will keep him busy for several years, possibly to the end of his life.

- Jeane Dixon, "What Jeane Says About Don...", New York Times 7 maj 1988

Vem är "Don" Regan? Vem är Jeane Dixon? Och varför är hon förbannad på honom?

Donald Regan var först finansminister och sedan stabschef under Ronald Reagan. Han gav 1988 ut sina memoarer. Den uppgift som nog rönte mest uppmärksamhet där gick ut på att Nancy Reagan inte bara trodde på astrologi utan även försökte att påverka presidenten utifrån horoskop levererade av hennes personliga astrolog.

Jeane Dixon hör man mycket sällan talas om nuförtiden. Men hon var en av 1900-talets mest berömda, etablerade och beundrade spåkäringar, på en nivå som dagens fuskande bondfångare bara kan drömma om (får vi verkligen hoppas). Hennes trams publicerades i en rad tidningar, hon gav ut flera böcker som sålde i miljonupplagor, och så tillskrevs hon flera spådomar som slog in, inte minst mordet på Kennedy.

Den i skojeri någorlunda bevandrade som läser in sig på Dixons spådomar känner snart igen flera tekniker. Som Barnum-uttalanden, det är vaga uttalanden som stämmer in på lite av varje. I artikeln från våren 1988 nämner hon presidentvalet som är under uppsegling. Hon beskriver personligheterna hos Michael Dukakis (om någon minns honom) och George Bush utifrån deras soltecken. Men hon tar inte ställning till vem som kommer att vinna: "It is too early to make that assessment". Eftersom valet 1988, får vi veta, inte är predestined, till skillnad från val som 1948 och 1980 ...

En annan klassisk teknik hon använde var shotgunning: Gör man tillräckligt många påståenden så är det alltid några som stämmer någorlunda. Den har också kallats "Jeane Dixon-effekten". Några av hennes otaliga misslyckade gissningar återfinns ovan. Andra lämpar sig rent ut sagt mindre för tryck, som att USA efter 1980-talets holocaust kommer att renas av auran från den eviga lågan på John F. Kennedys grav. Och så håller hon på.

Om Dixon inte är så omtalad idag, ens bland de troende, så kanske det har att göra med att hon inte hade något till övers för vanlig astrologi, eftersom den är hednisk.

The other critics, the scientists and religious leaders, seem to confuse authentic astrology with the pagan form that prevailed in the ancient world and was strictly forbidden by the Lord of Israel. This debased doctrine persists to this day, often used as an excuse rather than enlightenment. Its practitioners reject their free will, instead ascribing their good deeds and ills, their success and failures, to the occult influence of stars and planets.

- Ibid.

Jag har inte hittat några ledtrådar till vari det Gudi behagliga låg i Jeane Dixons astrologi. (Inte för att jag letat så värst mycket.) En sak är säker, och det är att när hon till äventyrs hade fel, så berodde det inte på metoden utan på hennes tillfälliga oförmåga att utöva den:

... She freely admits all her mistakes and attributes them to her own failures to interpret correctly her visions and psychic reactions.

- Jane Howard, "A Crystal Ball like a TV Set", LIFE 8 oktober 1965 (även fotot ovan)

Vad hennes "spådom" (som påminner bra mycket om en förbannelse) om Donald Regan beträffar så är det högst osäkert vilka bekymmer hon avsåg. Det sägs att astrologer, "medier" m.fl. inte vill spå om olyckor och död. Enligt en uppgift, som vanligt i sammanhanget högst osäker, ska hon 1964 ha nominerats till Årets Kvinna av en mängd Beatles-fans, enbart av den anledningen att hon förnekade ett påstående om att hon förutspått att idolerna skulle skadas. Samtidigt kan man förstå om deras s.k. yrkesheder inte är flexiblare än att den tillåter avsteg när de verkligen vill.


* Wikipedia nämner inte någon manlig religiös ledare född den 5 februari 1962 (iaf inte engelska, arabiska anger inte födelsedag för alla). Den enda född just den dagen är Jennifer Jason Leigh. Den 6 februari har vi Axl Rose, och den 7 februari Garth Brooks och Eddie Izzard. Jag vet vem jag skulle rösta på.

Lördagsfråga 387: Rambo

1. Brian Dennehy i tv-serien Warden of Red Rock (2001). Blev känd för sin roll som osympatisk polis i First Blood (1982), den första och överlägset bästa Rambo-filmen.
2. Richard Crenna i tv-serien Our Miss Brooks (1955), en radioserie som på sin tid blev så populär att den övergick till rörliga bilder när det nya mediet kom. Är kanske mest känd som överste Trautman i flera Rambo-filmer.
3. Marc de Jonge i franska tv-serien Quai n:o 1 (1996). Det var den sista rollen han gjorde, innan han samma år glömde nycklarna och försökte klättra uppför ytterväggen till lägenheten. Utöver en lång rad franskspråkiga roller är han mest känd som sovjetisk överste i Rambo III (1988).
4. Julie Benz är Darla i Buffy the Vampire Slayer (1997-2004). Hon hade också en roll i den nyaste Rambo-filmen från 2008.

För övrigt behöver nationalitet inte anges för brittiska, amerikanska och svenska filmer, tv-serier o.dyl.

Ring klocka ring

Så här lät länge nyårsdikten på Skansen. Även om man de första decennierna fick se till att vara på plats. Efter en allra första uppläsning 1895 av en annan förmåga gav självaste Hazelius uppdraget 1897 till den unge lovande skådespelaren Anders de Wahl.

Så här såg han förresten ut i sin krafts dagar.

de Wahl visade sig bli en pålitlig diktuppläsare, under mycket lång tid. Från 1934 läste han dikten i radio. Så höll han på ända fram till 1955, som blev hans sista nyår ö h t.

Därefter lästes Nyårsklockorna inte mer i radio. Eftersom det var de Wahls grej, så helt och hållet förknippat med honom; lite som att låta någon ta över efter Arne Weise eller Bengt Feldreich.

Men 1977 tog man sig ändå för att återuppliva det hela i TV, där den äldre skådespelaren Georg Rydeberg fick ta över den nygamla traditionen. Och därvid har det blivit. (Hur gammal tradititionen därmed kan anses vara; från 1977 eller 1897? Äldre än radion eller yngre än Karl-Bertil?)

Notera att de Wahl läser hela dikten. Det är nog länge sedan alla åtta verserna hördes i sammanhanget, och det har även justerats och moderniserats på andra punkter. Å andra sidan är det inte första gången någon tagit sig friheter med den. På det hela taget är dikten inte bara Alfred, lord Tennyson 1850 utan även ett ordentligt mått Edvard Fredin 1890, för det var han som då översatte den till svenska. Och det är som synes en tämligen fri översättning:

Nyårsklockan Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten mot rymdens norrskenssky och markens snö; det gamla året lägger sig att dö ... Ring själaringning öfver land och vatten!	Ring Out, Wild Bells Ring out, wild bells, to the wild sky, The flying cloud, the frosty light The year is dying in the night; Ring out, wild bells, and let him die.
Ring in det nya och ring ut det gamla i årets första, skälvande minut. Ring lögnens makt från världens gränser ut, och ring in sanningens till oss som famla.	Ring out the old, ring in the new, Ring, happy bells, across the snow: The year is going, let him go; Ring out the false, ring in the true.
Ring våra tankar ut ur sorgens häkten och ring hugsvalelse till sargad barm. Ring hatet ut emellan rik och arm och ring försoning in till jordens släkten.	Ring out the grief that saps the mind, For those that here we see no more, Ring out the feud of rich and poor, Ring in redress to all mankind.
Ring ut hvad dödsdömdt räknar sina dagar och forngestaltningar af split och kif. Ring in ett ädlare, ett högre lif med bättre syften, mera rena lagar.	Ring out a slowly dying cause, And ancient forms of party strife; Ring in the nobler modes of life, With sweeter manners, purer laws.
Ring ut bekymren, sorgerna och nöden, och ring den frusna tiden åter varm. Ring ut till tystnad diktens gatularm, men ring till sångarhjärtan skaparglöden.	Ring out the want, the care, the sin, The faithless coldness of the times; Ring out, ring out thy mournful rhymes, But ring the fuller minstrel in.
Ring ut den stolthet, som blott räknar anor, förtalets lömskhet, avundens försåt. Ring in det rätta på triumfens stråt, och ring till seger mänsklighetens fanor.	Ring out false pride in place and blood, The civic slander and the spite; Ring in the love of truth and right, Ring in the common love of good.
Ring, klocka, ring ... och seklets krankhet vike; det dagas, släktet fram i styrka går! Ring ut, ring ut de tusen krigens år, ring in den tusenåra fredens rike!	Ring out old shapes of foul disease, Ring out the narrowing lust of gold; Ring out the thousand wars of old, Ring in the thousand years of peace.
Ring in den tid, då andarne befrias ur själviskhetens sammansnörda band. Ring mörkrets skuggor bort ur alla land; ring honom in, den bidade Messias!	Ring in the valiant man and free, The larger heart the kindlier hand; Ring out the darkness of the land, Ring in the Christ that is to be.

Även om dikten är långt mer känd i Sverige än i England så är den ändå av lord Tennyson, utgiven i hans storverk In Memoriam A.H.H. samma år som han utnämndes till hovpoet. Och det är inte märkligt att den blivit föremål för en sorts lokal skaparmyt av ett mycket vanligt slag, nämligen när man utsett en viss kyrka till att vara just den vars klockor är nämnda wild bells.

 Waltham Abbey Church, 1930-talet

Alfred, Lord Tennyson, was staying near Waltham Abbey Church not long after the death of his close friend, Arthur Henry Hallam [för vilken In Memoriam skrevs], who had been engaged to marry Tennyson’s sister. It was near the end of a very trying year, and during a severe storm, Tennyson heard the bells of the church ringing wildly in the wind. 

- Ring in the New, Dr Paul Chappell, 30 december 2014

Om detta kan man tro men knappast veta, tills något belägg av poeten själv spåras upp. För man kan men behöver inte inspireras av faktiska klockor för att dikta om dem.

Lördagsfråga 387

Blodig biff

En blodig biff är inte blodig.

Vid slakten tappas kroppen på praktiskt taget allt blod. Den röda vätskan är vatten färgat av myoglobin, som är i musklerna vad hemoglobinet är i blodet.

Bazooka i original

"Bob Burns and his Bazooka"

Raketgeväret fick sitt namn efter ett instrument. Eller en sorts instrument. Det konstruerades av Bob ovan. Poängen var inte att det lät bra utan snarare tvärtom. Det verkar ha fått en handfull andra utövare men annars förknippas det avgjort mest med honom.

bazooka (n.) "metal tube rocket launcher," 1942, from name of a junkyard musical instrument used (c. 1935) as a prop by U.S. comedian Bob Burns (1896-1956); extension of bazoo, slang for "mouth" or "boastful talk" (1877), probably from Dutch bazuin "trumpet."

- Online Etymology Dictionary: bazooka

Samtida belägg: Samme Bob Burns med hans musik(?)instrument annonseras i Los Angeles Times den 13 februari 1936.

Scientologer i Lomma

Trygghetsdagen i Lomma 2015. Längst till höger: Åsa Graaf, scientolog.

Räddningstjänsten, polisen och Lomma kommun arrangerade Trygghetsdagen på brandstationen i Lomma för andra året i rad.

Alla elever i Lomma och Bjärred fick besöka brandstationen under två dagar med massor av aktiviteter. De fick bla. lära sig om hjärt & lungräddning, droger, hur man använder brandsläckare och att släcka bränder, vett och etikett på sjön, vad lagen säger om nätkränkningar m.m.

Droginformation.nu var på plats och höll 13 korta drogföreläsningar för ungdomarna med titeln ”Kickar i livet”.

Vi tyckte detta var ett mycket fint initiativ och ett viktigt projekt. Det var kul att få vara med och hjälpa till!

- Droginformation.nu sponsrade Trygghetsdagen 2015, Droginformation.com 27 maj 2015

Jo, det är klart att scientologerna i droginformation.nu tyckte att det var fint att få sprida sin till välmenande information förklädda propaganda. Särskilt när de fick hjälp av lika välmenande som okunniga företrädare för den offentliga sektorn: Räddningstjänsten, Polisen och Lomma kommun.

Det är enkelt att ta reda på vad droginformation.nu, drogfritt.nu, I SAY NO DRUGS och allt vad de kallar sig egentligen står för. De är inte där för drogerna, utan för att sprida sitt evangelium och ragga medlemmar.

Alla som arbetar med droginformation ska veta att de spelar på samma planhalva som scientologerna. Men scientologernas mål har inget med droger att göra. Deras mål är att få fler att bli scientologer: att samla betalande medlemmar till världens farligaste sekt, minst lika farlig som vilken drog som helst.

Här får Åsa Graaf ta emot ett pris från International Association of Scientologists. Bild från Peter Roths blogg Politik och vardagsliv!: Scientologernas falskspel inom skolvärlden och missbruksvården. Jag har även använt bilden i bloggposten Scientologernas droginformation, där jag skriver mer om Åsa, Alexander Breeze och de andra som funnit ett sätt att utnyttja godtrogna skattefinansierade myndigheter för att sprida L. Ron Hubbards frälsningsbudskap.

Lomma igen: Åsa med en polis och en person som representerar kommunen (hon har Lomma kommunvapen på jackan). Från I SAY NO DRUGS på Trygghetsdagen 2015.

Kan även nämna att ingen från Lomma kommun hittills kommenterat deras samarbete med scientologerna.

Tipstack till Anna.

Legenden om den tacksamme terroristen

Har du hört den här:

Enligt inlägget så ska en man ha blivit utvisad från Sverige till Tyskland i början av november och då pratat med en anställd inom kriminalvården: "Jag tycker om dig, du har inte behandlat mig lika illa som alla andra här, därför vill jag varna dig. Du bör inte röra dig i centrala Göteborg under jul och nyår”, ska mannen ha sagt.

- Text med IS-hot mot Göteborg bla bla, Metro 16 november 2015

Eller den här:

För en stund sedan pratade jag med en muslimsk man på gatan. Han såg att jag också var muslim eftersom jag bar ett muslimskt halsband. Innan vi skiljdes frågade han, "Ska du till Sydney på nyår?" Jag svarade att förmodligen, ja. Han sade, "Lita på mig, gå inte i närheten av Sydney på nyår. Det börjar nu." Så sade han hej då och gick iväg.

- Nätet, efter gisslandramat i Sydney i mitten av december 2014

Eller den här:

En kvinna ser en man med arabiskt utseende gå ifrån sin plånbok. Hon springer efter honom och ger honom plånboken. Mannen blir mycket glad och vill ge henne en (rundligt tilltagen) hittelön, men hon vill inte ta emot pengarna. Då får hon istället ett gott råd: "Res inte till New York den 11 september!"

- Fritt efter Bengt af Klintberg, Glitterspray (2005)

"Den tacksamme terroristen" är en av de klassiska skrönorna, vandringssägnerna, klintbergarna. Komponenterna framgår tydligt av exemplen ovan:

1. En främling, potentiellt mer eller mindre farlig, behöver hjälp.
2. En barmhärtig icke-främling kommer till undsättning.
3. Främlingen tackar för hjälpen genom att avslöja att ett terroristangrepp är på gång.

Man behöver inte precis ha stora A i terroristkunskap för att inse att terrorister inte beter sig på det viset; som om allt de saknar är lite vänlighet i den bistra vardagen ... Men riktigt tydligt blir mönstret när man jämför historierna som dyker upp efter varje större terroristangrepp sedan åtminstone 2001. En variant är att den tacksamme terroristen varnar för att dricka Coca-Cola efter ett visst datum.

Och här är då det exempel som skymningspressen hetsat upp sig över:

Hej allihop! Detta meddelande skickas till alla på min kontaktlista. Jag vill dela med mig av något jag fått veta på sistone. Den 5/11 utvisades en misstänkt IS medlem från Sverige, en släkting till mig jobbar inom kriminalvården och fick i uppgift att tillsammans med sina kolleger utvisa denne man till Tyskland då han hade sökt asyl där. Personalen fick ha samtal med honom och min släkting hade flera samtal med mannen. När det var dags för mannen att lämna landet krävde han att få prata med min släkting ensam. Hon blev lite rädd och krävde att samtalet skulle spelas in och att vakter skulle finnas i närheten. Mannen bad henne sätta sig ner o sa sedan "Jag tycker om dig, du har inte behandlat mig lika illa som alla andra här, därför vill jag varna dig. Du bör inte röra dig i centrala Göteborg under jul och nyår". Mannen vände sig sedan om och sa "det var allt, jag hade inget mer o säga". Om detta är ett sätt att flytta fokus till centrala Göteborg för att sedan ge sig på något annat ställe vet jag inte men jag ville dela med mig om det iallafall. Ha en trevlig kväll! :-)

Se fler exempel på Snopes.com: Stalk Tip

Här är ett exempel på en upplyst ordningsmakt som inte låter sig imponeras av gamla uppvärmda skrönor:

In relation to the message doing the rounds on social media about the Metro Centre.
We are aware of the post and have had no reports of anything like this, it appears to be nothing more than an online rumour.
After any major incident there is always an increase in concern around safety and with that comes a lot of speculation and rumour.

- Facebook: Northumbria Police, 15 november 2015

Lördagsfråga 386: Liftarens guide

1. En kaskelot. (Jag vet inte om dess engelska namn ständigt får folk att fnissa, rodna el.dyl.)
2. Denna 54 års Ford är alls ingen amerikanare utan en engelsk Ford UK-modell: Ford Prefect, en något flådigare variant av deras billigare Anglia och ännu billigare Popular.
3. Järnvägsstationen Fenchurch Street (den heter verkligen så, med "Street" i namnet), en av Londons minsta men mest nyttjade.
4. Helig cricketmark: Lord's, "home of cricket". Hemmaplan för Marylebone Cricket Club som länge var den klubb som hade sista ordet i formulerandet av cricket-lagarna.

Den som, likt Josef K, kan sin liftar-guide ser genast kopplingarna:

1. Den ena missilen ovanför Magrathea förvandlas till en kaskelot istället för att spränga Hjärtat av Guld i bitar (den andra förvandlas till en kruka petunior).
2. En utomjording som skulle leta reda på ett lämpligt namn för att smälta in i det brittiska samhället kom efter ett google-fumlande att kalla sig Ford Prefect.
3. I fjärde boken dyker Fenchurch upp. Hon fick sitt namn efter den tågstation i vars biljettkö hon blev till: "They [hennes föräldrar] only say you wouldn't believe how bored it is possible to get in the ticket queue at Fenchurch Street Station". (Ursprungligen hade Douglas Adams tänkt på Paddington, men det namnet fungerar sämre p.g.a. björnen m.m.)
4. I tredje boken utspelas flera nyckelscener på Lord's. Andra utspelas på planeten Krikkit. Cricket har över huvud taget en stor roll i boken.